Faith and Science - part 3

Del 3 av "Faith and Science".

/Göran

Faith and Science - Part 2

Har nu blivit klar med del 2 av min animation "Faith and Science".
Fler delar kommer.

Del 1 ligger här.

/Göran

Faith and Science (min första animationsvideo)

Jag har varit sjuk, och sedan ramlade jag på en osandad isfläck på vägen till affären och bröt handleden. Därför har jag inte skrivit så mycket på bloggen den närmsta tiden. Men däremot har jag klickat en massa, för det är enklare med gipsad handled. Jag klippte ihop en animationsvideo, baserad på en rad inlägg/kommentarer jag skrivit på youtube rätt nyligen.

Videon heter Faith and Science (Tro och Vetenskap). Det är en engelskspråkig video där jag försöker problematisera spänningsförhållandet mellan kristen tro och sekulär vetenskap vad gäller tron på Bibelns underverk, skapelseberättelsen m m. Idén kom bl a av att jag ser hur svårt det är för sekulariserade, ateister, agnostiker m fl att hantera det här med att det finns människor som tror på Bibelns innehåll. Det här är del 1. Jag arbetar på fortsättningen. Jag vet inte hur många delar det blir. Kanske 3 stycken.

Jag gjorde videon med hjälp av animeringsprogrammet PowToon, som är väldigt användarvänligt och lätt att lära sig. Musiken är gjord av en kille som heter Anders Persson och som kallar sig för Boray. Jag hade först kontakt med honom på diskussionsforumet på den kristna sajten 7ehimlen/SolidLove. Anders har gjort all musik själv med hjälp av dator och instrument. En mycket begåvad musiker. Sida på youtube: http://www.youtube.com/user/BorayMusic  Hemsida: http://www.boray.se/  Min hustru Petra har varit ett viktigt och bra bollplank vid skapandet av videon. Ett tack riktar jag också till Gud.

/Göran

Bibelns budskap i sammanfattning

Sidan 52 av Papyrus 66 (P66), handskrift av Nya Testamentet från
ca år 200 e kr som innehåller Johannesevangeliet.

Bibeln innehåller inte endast ord från människor, som vissa otroende och sekulariserade människor tror. Att tro att Bibeln bara innehåller ord av människor är som nästan samma sak som att säga om Jesus "Är det inte snickarens son?" (Matt 13:55), "Är han inte Josefs son?" (Joh 6:42). Man ser då bara till skalet och skenet, och inte verkligheten och sanningen. För Bibeln skrevs av människor men är Guds ord, och Jesus växte upp hos en snickare, men är Guds Son - Gud som kom till jorden, antåg vår natur och föddes av en jungfru.

Bibeln är alltså inte bara en bok skriven av människor, utan Guds eget ord. Bibeln är ett bibliotek bestående av 66 böcker skrivna under en period av omkring 1500 år, av 40 olika författare som kom från olika klasser och hade olika professioner. Den är skriven på 3 olika språk. Alla författare drevs av Guds Ande, så det är Guds eget ord. Alla författare lämnar oss samma budskap om vi ser till boksamlingens helhet. De pekar alla mot Guds Sons frälsningsverk, Guds Sons lidande, död och uppståndelse, att Gud älskar oss så mycket att han sände sin enfödde Son för att frälsa våra själar från evig förtappelse. Skrifterna meddelar oss att Gud var i Kristus och försonade hela världen med sig själv, som Paulus skriver (2 Kor 5:19).

I mer detalj berättar boksamlingen om Skaparen och skapelsen, om syndafallet och löftet om frälsning, om de gufruktiga i forna tider, och om de ogudaktiga, hur endast några få höll sig till löftet om frälsning och hur många följde sin syndiga natur, precis som det är i våra dagar. Vidare berättar Skriften hur ondskan växte på jorden, till dess hela jorden var uppfylld av våld, tyranni och ytlighet. Människor levde för det som fanns för ögonen, de gifte sig och blev bortgifta, åt och drack, utövade våld och stod emot Guds Andes vittnesbörd. Ondskan växte tills dess endat en man och hans familj fruktade och älskade Gud. Gud varnade människorna under 120 år för vad som skulle ske med dem om de inte omvände sig. Ändå lyssnade de inte utan drabbades av Guds rättfärdiga straff, och en syndaflod förstörde dem alla och allt skapat, förutom Noa och hans familj.

Vidare förmedlar skrifterna att Gud upprepade löftet om frälsning genom Messias, och hur detta löfte förmedlades från generation till generation, till Abraham, Isak och Jakob. Från dessa fäder kom sedan ett folk som Gud utvalde och välsignade. Han lovade att genom deras avkomma skulle Messias komma. Han befriade dem från deras slaveri i Egypten och förde dem genom öknen. Under 40 år vandrade de i öknen eftersom de var motsträviga och inte trodde. De prövades och fick hjälp av Gud. De klagade och knotade, men mättades med vatten ur klippan och manna och fåglar från himlen. De blev utan mat men led aldrig någon nöd, för Gud var med dem hela tiden trots att de hade svårt att tro och genom sin otro syndade svårt. Gud gav dem vidare Lagen på Sinai berg, och särskilda bud och förordningar som avsåg deras gudstjänst och liv. Han gav dem många bud som rörde deras yttre renhet och helgelse, avseende mat, högtider, strafflagar vid överträdelser, regler för levernet, gudstjänsten osv. Dessa förordningar hörde samman med det förbund som de ingick med Gud då de blev hans särskilt utvalda folk.

De gavs land, prästerskap och tempel. Deras leverne skulle avspegla Guds rike, deras tempel skulle avspegla försoningen genom Messias. Deras förbund innehåll regler och bud kring fysisk mat, fysisk krigsföring, ett fysiskt land, ett fysiskt tempel, fysisk offertjänst, fysisk bestraffning mot falska profeter och syndare osv.. Förbundet skiljer sig avsevärt från det nya förbundet som har andliga motsvarigheter och som får sin uppfyllelse i Jesus försoningsverk för mänskligheten.

Skrifterna ger vidare vittnesbörd om hur olydigt och motsträvigt folket var,  hur ofta de avföll till otro och avgudadyrkan. Ja redan efter att de förts ut ur Egypten var de motsträviga, och detta fortsätter under profeternas tid och ända tills Messias ankomst. Deras strävan hade vid den tiden tagit sig nya uttryck. De ville vara trogna Gud och inte ha avgudar, men eftersom de inte hade tron på Gud och kärlek till honom i sina hjärtan glömde de Messias och kände inte igen honom när trädde fram och predikade förlåtelsens budskap för dem, förlåtelsen genom Messias. I sin strävan att inte ha avgudar blev de avgudadyrkare eftersom de lyssnade till utläggningar av Skriften istället för Skriften. De hade satt sina fäder och skriftutläggare över Guds ord. De strävade efter att upprätta sin egen rättfärdighet och underordnade sig inte den rättfärdighet som kommer från Gud.

Därför utlämnade de Messias till hedningarna för att de skulle straffa honom till döden, för vid denna tid hade rätten att ge dödsstraff tagits ifrån dem och landet var ockuperat av det romerska imperiet. I sin fanatism såg de till att Messias dog, och genom detta uppfylldes de heliga Skrifterna om Messias, som hade förutsett att detta skulle ske och att Gud genom detta skulle välsigna hedningarna, dvs alla folkslag. De skulle tillsammans med det utvalda folket bli del av Guds folk och få evigt liv. På detta sätt skulle det sanna Israel utgå ur det jordiska Israel, och både judar och hedningar bli del av Israel under den tid Gud insamlar sina barn från hela världen.

Genom fiendeskapen mot Messias, hans utlämnade och död, vände Gud allt till världens frälsning. Det folk som Gud utvalt strävade av egen kraft att bli rättfärdiga, och deras synd mot Gud visar hur syndiga alla människor är på jorden som strävar av egen kraft att bli rättfärdiga inför Gud. När han led och dog syntes han vara besegrad också av de onda andemakterna som avskydde och fruktade honom, men genom att han dog förläts alla synder på jorden och Satan och andemakterna förlorade sin makt över själarna. Guds Son blev ingen martyr. Han valde att ge sitt liv på detta sätt. Han hade makt att förhindra det, men han hade också makt att ge sitt liv och ta det tillbaka. När detta skedde straffades alla synder, och förläts alla synder. Den avfallne lögnaren och åklagaren Satan, som likt en ondskefull åklagare alltid kunnat hänvisa till människans synd och att Guds lag måste uppfyllas, förlorade all makt och rätt att anklaga. För genom att synden är försonad är Satans hänvisning till Guds lag helt kraftlös. Den som tror sätter sitt hopp till Gud, som försonat hela världen med sig själv. Satan lurades i sin egen ondska, ty hatet hindrade honom att se Guds vishet och kärlek som framträdde i full kraft genom Jesus. Det är Gud som styr och råder över allt. Guds Son bar Guds vrede över synden på korset, för vår skull. Han blev en förbannelse för vår skull. Han dog som en syndare fast han var utan synd. Han gav oss barnaskapet hos Gud och rätten att likt söner ärva Guds rike, för vår synd är hans, och hans rättfärdighet är vår. Vem kan nu anklaga Guds utvalda som tror på Messias, Frälsaren, Guds Lamm som borttar världen synd? Att inte tro är att underskatta och underkänna Guds frälsningsverk, Guds största gärning i historien. Det är att underskatta Guds Sons liv och blod, som är vår tröst, vårt hopp.

Sedan Guds Son försonat hela världen med Gud uppstod han på den tredje dagen och satte sig på Guds högra sida i höjden, dvs han återgick till Guds tron, till allsmakten och härligheten, och han är likt Fadern allstädes närvarande och allvetande. Denne Guds Son, Jesus Kristus, utvalde särskilda sändebud eller apostlar som skulle fortsätta att förkunna Guds rike och nedteckna Guds ord, så att Guds folk skulle ha skrifter som tillsammans med det gamla förbundets skrifter är Guds folk rättesnöre och undervisning, ingivet av Guds Ande.

Därför är Bibeln en boksamling som berättar om Guds kärlek och frälsning som avser dig och mig, ja alla människor: För när Jesus sa "Gå ut och predika evangelium för hela skapelsen" då menade han att evangelium omfattar och är ämnat åt hela skapelsen, dvs dig, mig och alla människor. De har rätt att höra evangelium eftersom Guds Son har lidit och dött för oss och dem. Gud förklarar den rättfärdig som tror på vad Gud har gjort, och vars hjärtan genom tron klamrar sig fast vid det mot alla anklagelser. Nu när frälsningsverket är färdig är alla anklagelser falska, ja lögn och påhitt, hur sanna de än tycks vara för samvetet. De största av synder är redan försonade.

Bibeln lär klart och tydligt på hundratals ställen att Bibeln är Guds ord och inte människors ord. Så alla som säger att Bibeln bara innehåller ord av människor ljuger och talar i otro. De heliga Skrifterna som är samlade i Bibeln vittnar om Jesus, från första Mosebok till Uppenbarelseboken. Bibeln är boken om Guds väldiga gärningar, boken om Guds Son, Jesus. Bibeln skall inte behandlas som andra böcker. Den Gud som Bibeln talar om är Undrens Gud, allsmäktig, helig, kärleksfull, nådig. Bibeln är Guds bok.

Ingen annan bok har blivit så angripen och attackerad på otaliga sätt. Så är det också med Guds Son. Inget annat budskap har förvrängts så mycket. Det står det också i Jesajas bok i slutet av det 52:a kapitlet och i början av det 53:e kapitlet. Om du själv ogillar Bibeln så hör det förmodligen ihop med att Lögnens fader har ljugit för dig genom människor och genom din egen syndiga natur. För om du läste och trodde på det som står i Bibeln skulle du jubla och förkunna för alla människor att Gud är god. Skriften står i övrigt för sig själv: Gud behöver inte svara för dem som förvrider och förvänder Guds ord, lika lite nu som förr. Det var inte Guds fel att det fanns fariseer på Jesu tid, och det är inte Guds fel att det under hela den kristna kyrkans tid har funntis falska kristna och människor som på olika sätt missbrukar Guds namn. Att det t.ex. har funnits människor som bränner oskyldiga människor på bål, blir härskare i makt och rikedom, strider i korståg, bedriver otukt med barn och lär ut alla möjliga lögner i Guds namn, är frukter av Satans verk, för det är tydligt i strid mot Guds Andes vittnesbörd i de heliga skrifterna. Satan har outtröttligen angripen Skriften och den kristna kyrkan för genom Skriften och kyrkan förkunnas hans nederlag. Således hatar han Skriften och kyrkan över allt annat på jorden och angriper dem på alla sätt som finns - utifrån genom förföljelser och inifrån genom falska läror och ogudaktighet.

Men detta är ett tecken som ingen kan motsäga: Ingen annanstans, i ingen annan religion eller trosbekännelse, får du klart framställt dessa 3 tecken som gör Skriftens budskap helt unikt gentemot alla andra religioner och livsåskådningar:

1. Att Gud är 100 % HELIG och RÄTTFÄRDIG i sina domar, så att att han utifrån lagen dömer syndare och inte överser någon synd, inte heller synder i människans hjärtan. Gud dömer syndare för deras synd och låter ingen syndare komma undan, dvs inte någon människa alls, för vi är alla syndare. Detta finner du inte i någon annan religion, inte i hedendom, polyteistiska religioner, judendom eller islam. Deras Gud eller gudar framställs som överseende vissa syndare. Som om Gud skulle ge evigt liv åt människor utan att någon försoning har skett.

2. Att Gud är 100 % KÄRLEK, NÅD och FÖRLÅTELSE och fritt och helt gratis förlåter synder hos de största av syndare på grund av det återlösningsverk som Gud själv har åstadkommit genom sin Son, genom hans ställföreträdande lidande död och uppståndelse. Ja, han förlåter stora berg av synder som om  de aldrig hade funnits, även hos dem som är Guds och kyrkans största motståndare, som t.ex. Paulus. Frälsningen är inte ett skeende i dig. Det är inte först och främst en förvandlingsprocess. Frälsningen är redan färdig, på Golgata kors och i den tomma graven. Den är ett verk av Guds Son, och beror inte till någon del på oss. Detta finner du inte i någon annan religion, inte i hedendom, polyteistiska religioner, judendom eller islam. De lär alla att människan måste göra någonting, eller göra allting, trots att människan är en skapad varelse och syndig. De lär något som inte är möjligt, för ingen skapad varelse kan åstadkomma att synden tas bort eller att det finns anledning för Gud att förlåta.

3. Att syndare som tror detta kan ha 100 % FRÄLSNINGSVISSHET, och inte behöver leva i osäkerhet rörande sin framtida boning efter döden eller vid Jesu återkomst. De kan veta hur det skall gå på domedagen, för frälsningen är helt färdig. Jesus glömde inte någon synd när han tog den på sig och försonade den på korset. Frälsningen åstadkoms vid en utvald historisk tidpunkt, då profetiorna om Messias blev uppfyllda. Frälsningen beror till 100 % på Guds Son, och därför kan var och en som tror på detta ha 100 % frälsningsvisshet. Detta finner du inte i någon annan religion, inte i hedendom, polyteistiska religioner, judendom eller islam. De förmedlar alla ovisshet kring frälsningen och hur det skall gå på domedagen. Ingen av dem kan säga till dig det löftet "Om du dör inatt kommer du till himlen", men en kristen kan lova med absolut säkerhet "Om du dör inatt i tron på Guds Son som har försonat dig med Fadern så har du evigt liv och kommer inte under någon dom". En kristen har en sådan visshet angående domedagen att han eller hon likt de nytestamentliga kristna kan ropa och vädja "Marana Ta!" (det betyder "Vår Herre, kom!"). Guds Sons återkomst är en glädjedag. Domen har redan fallit. Guds Sons blod ropar för oss inför Gud, och gör oss helt fria, och därför ropar vi efter honom. Bruden längtar efter sin brudgum. Den kristna församlingen väntar på att bli förhärligad, och lik sin Frälsare. Men i alla andra religioner och livsåskådningar så söker människan själv komma in i ett rätt förhållande med sin skapare, genom gärningar, helgelse, lydnad, offer, ritualer, regler, uppoffringar, fastor, bud. Därför måste de alla vara osäkra. För så snart Frälsningen till någon del beror på människan upppstår osäkerhet. Ingen ärlig självrannsakande själ kan bestå provet när frälsningen beror på oss. Muhammed, Islams grundare, som enligt dem var nära perfektion i sin fromhet och gudsfruktan sade om domedagen att han inte vet hur det skall gå med hans själ. Och varje själ som inte sätter sitt hopp uteslutande till Guds ord och löfte, så finns osäkerheten och ovissheten om hur det skall gå på domedagen. Det som synes bara vara en liten spricka av osäkerhet mellan människan och Gud, blir vid närmare betraktande en stor och omöjlig avgrund, ett brinnande helvete mellan jord och himmel, och dörren till paradiset synes lika fjärran som månens sakta roterande omkring jorden. Dörren bara står där och säger att den finns, men kan inte nås av dig.

Läs de heliga Skrifterna. Läs din Bibel. I dem finner du Guds Son och hans försoningsverk. Skrifterna pekar alla mot honom och han finns överallt i dem, från första till sista sidan. Han finns avbilder i patriarkerna och fädernas liv. Han finns i templet och offren, i  löftena och profetiorna, i uppfyllelsen och förkunnelsen. De heliga skrifterna som är samlade i Bibeln innehåller liv, och ger liv,  eftersom Kristus finns i dem. Må det livet pulsera genom dig och det eviga livet som är utlovat i dem bli ditt.

/Göran

Dagen, Dagen, Dagen

Gudsfruktan

Detta klipp som jag hittade handlar om Gudsfruktan. Jag vet inte vilka lärare det är som talar och jag tar inte ställning till om deras förkunnelse i övrigt är bra. Men innehållet i klippet är sant och viktigt. Det handlar om att inte endast evangelium skall förkunnas i den kristna församlingen, utan också lagen. Det handlar om att det skall finnas gudsfruktan tillsammans med gudsförtröstan, och det är en förkunnelse mot antinomismen (laglösheten). Om det uppfattas rätt är det gott. Evangelium är det som för oss till Gud, lär oss hur vi blir frälsta, och helgar oss. Lagen avslöjar synden, visar vad köttet (inte) förmår i förhållande till den levande och helige Guden, samt visar hur vi skall leva vår liv. Lagen ger inte kraft till helgelse. Evangelium ger kraft och helgelse. Lagen skall förkunnas tillsammans med evangelium men inte blandas ihop med evangelium. Det är viktigt att tillägga att Skriften lär att Evangeliujm fostrar oss (Tit 2:12). I Evangelium finns en enorm kraft till att bryta med synden och leva i helgelse. Evangelium omskapar människan. Ändå måste lagen alltid förkunnas. Lag och Evangelium står i relation till varandra och Lagen kan inte avskaffas helt så länge vi lever i köttet.

Få har förkunnat evangelium så klart och tydligt som Luther gjorde det. Ändå är det få som har predikat lagen så klart och tydligt som Luther gjorde det. Samma sak gäller förstås i synnerhet aposteln Paulus. Lag och Evangelium skall alltså predikas och utan att någon del tonas ned eller tas bort.

I de lutherska bekännelseskrifterna står det bl a:

"1. Guds lag brukas icke blott till att gent emot råa och tygellösa människor upprätthålla yttre tukt och ärbarhet;

2. och att föra människorna till kännedom om sin synd, utan även  att lära dessa, då de blivit pånyttfödda genom Guds Ande och omvända till Herren och Moses' täckelse blivit borttaget från dem, att leva och vandra efter lagen.

...vi enhälligt tro, lära och bekänna, att ehuru de rätt troende och i sanning till Gud omvända och rättfärdiggjorda kristna äro frigjorda från lagens förbannelse, de dock dagligen hava att öva sig i Herrens lag, såsom det står skrivet i Psalt. 1 och 119: 'Säll är den, som har sin lust i Herrens lag och tänker på hans lag både dag och natt.' Ty lagen är en spegel, som tydligt avtecknar vad som är Guds vilja och Gud välbehagligt, och den bör ständigt förehållas de troende och utan uppehåll och med flit drivas bland dem.

Ty ehuru 'lagen icke är till för den rättfärdige', såsom aposteln betygar, 'utan för de orättfärdiga', så är detta dock icke att förstå rätt och slätt så, att de rättfärdiga skola leva utan lag. Ty Guds lag är skriven i deras hjärtan, liksom även åt den första människan strax efter hennes skapelse en lag blev given, efter vilken hon skulle leva. Men den helige Paulus' mening är den att lagen icke med sin förbannelse kan tynga dem, som genom Kristus är försonade med Gud, och icke heller förmår med sitt tvång plåga de pånyttfödda, emedan de till sin invärtes människa ha sin lust i Guds lag.

Om de troende och Guds utvalda barn blivit fullkomligt förnyade i detta livet genom den hos dem inneboende Anden, så att de i sin natur och alla dess krafter voro helt fria från synden, så behövde de förvisso icke någon lag eller pådrivare. De skulle då av sig själva och alldeles frivilligt utan varje lagens lära, förmaning, tillhållande eller pådrivande göra, vad de enligt Guds vilja voro pliktiga till, alldeles såsom solen, månen och alla himmelens stjärnor utan förmaning, tillhållande pådrivande, tvång och nödgande av sig själva och fritt fullgöra sitt föreskrivna lopp i enlighet med den ordning, som Gud en gång föreskrivit, ja, såsom de kära änglarna bevisa en helt och hållet frivillig lydnad.

Men då de troende i detta livet icke bliva förnyade completive vel consummative, d.v.s. fullständigt och fullkomligt, så befinnes, att ehuru deras synd genom Kristi fullkomliga lydnad är övertäckt, så att den icke tillräknas dem till fördömelse, och ehuru genom den helige Ande begynnelsen till den gamle Adams dödande och till förnyelsen i Anden av deras sinne skett,den gamle Adam dock sitter kvar i deras natur med dess inre och yttre krafter. ..

Därför behöva Guds rätt troende, utkorade och pånyttfödda barn i detta livet för köttets lustas skull icke blott lagens dagliga undervisning och förmaning, varning och hotelse, utan ofta även dess bestraffning, för att de må eggas till att följa Guds Ande, såsom det står skrivet: "Det är mig gott, Herre, att du tuktar mig, på det att jag må lära mig dina stadgar." Och på ett annat ställe: "Jag tuktar min kropp och kuvar den, så att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta." Och vidare: "Om I bleven utan aga, medan alla andra fingo sin del därav, så voren I oäkta och icke äkta barn." Härom har doktor Luther givit en utförlig förklaring i sommardelen av kyrkopostillan vid behandlingen av episteln på 19:e sönd. e. Tref."

Lagen måste predikas men ger samtidigt bara ramen av allt. Evangelium ger själva kärnan och innehåller, förvandlar människan och ställer henne i barnaskapets förhållande till Gud. Både lag och evangelium kan missbrukas. En människa kan bli fascinerade av lagen och predika den utan att ha kärnan, eller komma bort ifrån kärnan. En människa kan i kärnans namn bli köttslig och laglös. Guds barn måste undfly både antinomismen (laglösheten) och legalismen. Guds barn lever både i gudsfruktan och gudsförtröstan samtidigt. De två hör ihop. Köttet skall leva i fruktan, men den nya människan är fri. Lagen skall styra i lemmarna, men evangelium härska på samvetets tron och göra människan fri.

Ty Jesus Kristus vår Frälsare led och dog under Guds vrede. Han straffades och så förläts synden. Lag och evangelium. I honom sammanstrålar allt, och i Honom finns liv och frälsning. Lagen skall hamra på köttet och får inte upphöra att göra det. Men lagen gör endast det förberedande arbetet. Det är evangelium som ger liv och frälsning. Endast i evangelium lär vi känna Guds hjärta och sinne och endast i evangelium finns biljetten till evigt liv. Lagen skall fostra men inte göra oss till avgudadyrkare, dvs den skall inte få oss att se Guds ansikte eller få oss att känna Gud, för i lagen finns ingen väg till Gud, och ingen kännedom om frälsningen. Lagen kräver men ger inget. Ändå måste lagen alltid predikas, för köttet skull, för den gamla syndanaturens skull. Vi är korsfästa med Jesus Kristus, förenade i hans död och uppståndelse genom dopet. Köttet skall korsfästas. Köttet skall inte leva fritt och laglöst och utan fruktan för Gud. Den som lever i strid med lagen, varnas för straff och dom.

Den gamla syndanaturen är som en drake som dagligen måste dödas med Guds Ord och inte får släppas fri. Ingen kristen får tro att evangeliets syfte är att släppa lös den gamla syndanaturen på grund av att vi inte längre står under lagen. Att vandra i Anden är att vandra i Guds kraft, frid och förlåtelse och i kärlek göra göra det som behagar Gud. Gud vill att vi skall helgas och inte låta oss besegras av synden.  Gud vill att vi skall frukta och älska honom. Gudsfruktan och Gudsförtröstan är inte i strid mot varandra så länge vi har Kristi kors i sikte genom tron. Den som tror på en levande Gud som har sänt sin Son till världen och försonat oss med sig själv fruktar Gud och Guds domar, men älskar också Guds frikännande dom i Kristus.

/Göran

Dagen, Dagen, Dagen

The Lord is my Shepherd

Psalm 23
"En psalm av David.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen."

Om Jesu lidande och seger (ett tänkt brev)

Tänkt brev till en vän:

"Hej igen. Du ifrågasätter det som står i Bibeln. Men betänk om det som står i Bibeln är Guds Ord och helt och hållet sant. Gud är helig och vi människor är syndare. Jesus är både sann Gud och sann människa, som det står i Johannes evangelium första kapitlet.

Jesus dog inte som vilken martyr som helst. Han lidande kan inte jämföras med lidandet hos en vanlig människa som utsätts för våld. Det finns människor som utsatts för mer fysiskt våld än Jesus, dvs under en längre tid och med inslag av kränkning, sexuellt våld och tortyr. Jesus lidande består inte endast i det fysiska våldet. Det var av ett helt annat slag.

Jesus valde själv att lida och dö för vår skull. Han är både Gud och människa. Han valde själv att låta sig födas som människa. Han kom inte till världen av en tillfällighet, utan som sänd till världen för att frälsa den. Han var helt och hållet utan synd. "Vem av er kan överbevisa mig om synd?" (Joh 8:46). Han led och dog inte som en förföljd ledare, utan utifrån ett eget beslut. Jesus är allsmäktig och Gud kan göra vad han vill. Guds Son kunde stoppa lidande, piskandet, korsfästandet om han ville. Men med iver gick han korsdöden för vår skull. Strängt avvisade han Satan som genom Petrus ville hindra honom (Matt 16:23). Han gav sitt liv av fri vilja. "Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader." (Joh 10:18).Våra hjärtan kan inte vet något om Guds kärlek och frälsniing utan att se den korsfäste Guds Son.

Jesus talade sanning och allt han gjorde var gott. Hans ord skall alltid bestå (Matt 24:35). Han skall komma tillbaka för att döma levande och döda. Han är Guds Messias, vår Frälsare.

"Jesus ropade: 'Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig." (Joh 10:44-50).

Det finns ingen ursäkt för dem som förkastar sin egen advokat i himlen. Att förkasta Jesus är att förkasta evigt liv. Jesus för ju vår talan inför Fadern i himlen och han är Guds Son och har tagit alla våra synder på sig själv för att frälsa/rädda vår själar från det straff vi förtjänar pga synden.

Jesus har inför hela världen bevisat sig vara Sanningen. Jag talar om vittnesbördet och personen. Det finns ingen annan tro på jorden som öppet och klart demonstrera frälsningen och innehåller frälsningens budskap så att det kan begrundas om omfattas i hjärtat. Inget annat budskap visar Guds rättvisa dom. Ingen annan religion visat att:

a) Gud är 100 % HELIG och RÄTTFÄRDIG och kan inte låta synden vara ostraffat. Enligt sin helighet kan han inte heller spendera evigheten tillsammans med syndare, ge dem evig liv och leva tillsammans med dem, eftersom de är syndare. Gud är också helig på det sättat att han ser till alla motiv i alla gärningar. Gud ser till hjärtat. Gud är inte ytlig och ser inte endast handlingen. Gud ser uppsåtet och skälen till våra handlingar. Gud ser om vi hycklar och är rädda istället för att vara tacksamma. Gud ser alla våra brister. Han ser om vi är inställsamma i våra gärningar. Han ser om vi bortser från Guds verk och söker upprätta vår egen rättfärdighet inför honom. Gud dömer hjärtat, det som finns in människans innersta. Andra religioner framställer detta ofullkomligt och stannar vid den okände domaren: De kommer inte längre än att de hävdar att det finns en helig Gud som skall döma världen, och att det finns bud som människan måste hålla.

b) Gud är 100 % KÄRLEK och FÖRLÅTELSE och tvekade inte att bli som en av oss. Han blev en sann och verklig människa, vår broder och räddare. Han sände sin Son som antog vår natur. Han ställde sig under våra förhållanden. Han ställde sig under lagen. Han frestades som vi, men var utan synd. "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd." (Heb 4:15). Han ställde sig under lagen "Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. " (Gal 4:4-5). Han lät sig frestas av djävulen i öknen. Han stod emot frestelserna och avvisade dem med hjälp av Guds Ord (Matt 4). Han höll lagen i vårt ställe. Han iklädde oss sin egen rättfärdighet och värdighet, som när en god människa ger sin egen mantel till en fattig och smutsig tiggare. Som Paulus skriver: "nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. " (Gal 2:20). Guds Son led och dog på korset. Han tog alla våra synder på sig själv, all vår fiendeskap, allt som skiljer oss från Gud. Han bad för oss och dog i vårt ställe. På den tredje dagen uppstod han från de döda. Sedan satte han sig på Guds högra sida i himlen och reger än idag. 

Gud har alltså bevisat sig vara helt och hållet helig, och samtidigt helt och hållet god, kärleksfull, nådig, förlåtande, överseende, skänkande, utgivande, självuppffrande, omhändertagande, frälsande.Vid Golgata kors straffades alla synder, och förläts alla synder samtidigt. Jesus tog allt på sig själv. Guds rättfärdighet är bevisad för hela mänskligheten och det finns ingen annat evangelium. Evangelium är från Gud själv och innebär att vi skall berätta för människor att deras syndiga själar är försonade med Gud genom Jesus. Det finns ingen religion eller livsåskådning som visar sådan helighet och nåd. 

c) Genom ovanstående kan varje enskild själ ha 100 % visshet om sin egen frälsning. Den som söker nåd och visshet behöver bara i tron skåda upp vad Gud har gjort för oss alla genom sin enfödde Son. Upp till Honom, den korsfäste och rättfärdige, får våra ögon skåda. Där ser vi Guds helighet och kärlek så fullkomligt som det kan framställas. Ingen annan religion ger oss visshet om frälsning. "Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. " (1 Joh 5:13). Muhammed sade att han inte visste hur det skulle gå för hans själ på domens dag, trots att han enligt dem var frommare och mer gudfruktig än alla. Men den kristna tron viskar inte "försök", "kanske har du en chans", "kanske skall du finna livet", "kanske skall du frikännas på domens dag". Den kristna tron säger "Detta är Gud. Guds nåd och försoning. Detta är Guds Frälsning. Det är fullbordat. Du är helt och fullt förlåten och tillhör nu Gud. Alla andra religioner innehåller ovisshet. Den kristna tron visar vad Gud har gjort för vår frälsning. Goda gärningar är endast frukter av tron. 

d) Jesus lidande var alltså inte vilken martyrdöd som helst. Han bar Guds vrede över synden. "Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal 3:13). Det gjorde han frivilligt och helt enligt Guds plan och vilja. Han var lydig och utan synd ända in i döden. Han uppenbarade Guds kärlek till oss. Han befriade oss från allt som skiljer oss från Gud. Han förvandlade oss från slavar under synden till fri och förlåtna Guds barn. Genom sin kärlek till oss regerar han över och genom oss. Det står skrivet "Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1 Joh 4:10). Detta gjorde han inte endast för sina bästa vänner och lärjungar. Han gjorde det för alla, även sina fiender. I sin kärlek inkluderade han alla. Han förbannade inte dem som förföljde och dödade honom. Han bad för sina fiender intill döden. Han vädjade för våra själar "Fader förlåt dem. De vet inte vad de gör". 

Gud förlät alla synder och bestraffade alla synder samtidigt. Gud har bevisat sig vara helig och kärleksfull. Det finns hopp för dig, liksom det fanns hopp för Paulus, som först förfööljde kyrkan men sedan blev omvänd 180 grader så att han blev en Jesus Kristi tjänare och en lärare för alla kristna.  Paulus står som ett perfekt exempel på Guds nåd och kärlek. Han är ett exempel på förlåtelse och nåd. Paulus skrev: "Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen." (1 Tim 1:15-17). Gud välsigne dig. Må Gud föra dig till omvändelse. Omvänd dig från synd och otro, och tro på Guds kärlek i Jesus Kristus. Gud välsigne dig."

Dead Come Alive - animation

"Dead come alive", väldigt snygg och stark kristen animation/musikvideo jag hittade på Youtube.

"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." (Ef 2:1-10).

Handpåläggning

I karesmatiska kyrkor finns en tendens att använda handpåläggning och beröring för att uppleva och se Andens verkan och närvaro hos de troende.

På pingstdagen utgjöts den helige Ande över apostlarna som var judiska kristna. De började tala i tungor och uppvisa Andens påtagliga närvaro. Senare utgjöts Anden på samma sätt över hedningarna, till ett vittnesbörd att också de är inkluderade i det andliga Israel, Guds folk, det sanna olivträdet.

Det finns en levande Gud. Ett problem i vissa kyrkor är en brist på biblisk undervisning om nådemedlen. Allt som finns i nya testamentet hör ihop med Jesus Kristus och hans försoningsverk. Dopet är alltså inte en ny lag, eller en lydnadshandling, bekännelsehandling, ett tillfälle att avgöra sig för Gud, en symbol etc. Dopet är enligt Bibeln ett nådemedel som Gud använder för att skänka allt det goda vi har i Jesus.

Dopet skänker enligt Guds ord frälsningen. När det gäller dessa saker måste vi upphöra att tro på vad människor säger eller tänker ut. Vi måste bara tro på Guds ord, för Gud kan inte ljuga. När Guds Ord predikas och tas emot i tro blir en människa omvänd. Guds ord har den verkan för den som tar emot det att personen blir född på nytt, får den helige Ande om gåva, blir renad från synen och tar emot frälsningen i Jesus. Denna verkan som Ordet har finns också i dopet. För inget i Nya testamentet är "ny lag". Det står tydligt och klart i Guds ord att dopet

1. föder oss på nytt (Joh.3:5, Tit.3:5), 
2. skänker den helige Ande (Apg 2:38),
3. förenar oss med Kristus (Kol 2:12, Gal 3:27, Rom 63-6), 
4. renar oss från synden (Ef.5:25ff., Apg 2:38, 22:16) e) 
5. överräcker frälsningen (1 Pet 3:21).

Vem kan säga något och ha rätt mot Gud? Det spelar ingen roll vad människor tror och tänker. Det spelar ingen roll att några inte tror att något så stort kan skänkas genom dop i vatten i den treenige Gudens namn. Bibeln är tydlig på den här punkten och en människas förnuft får inte sättas över Guds ord. Om vi tror detta ger vi ära åt Gud, för då håller vi oss till Guds nåd och förlitar oss på Gud istället för människor. Gud kan inte ljuga.

Nattvarden är också ett nådemedel. Den är skänkt till den kristna församlingen så att Guds barn skall tröstas angående förlåtelsen, nåden, Guds närvaro, Guds kärlek, Guds Ande, och gemenskapen med Frälsaren, Guds Son. Nattvarden är inte endast en symbol, en åminnelsemåltid. Nattvarden är ett löfte och en verklighet. I nattvarden tar vi emot Jesus sanna kropp och blod på ett sakramentalt sätt baserat endast på Guds instiftelse och löfte. Jesus ljuger inte när han säger "Detta är min kropp" om brödet, och "Detta är mitt blod" om vinet. Alltså är det verkligen detta vi tar emot. Men samtidigt säger han inget om förvandling av bröd och vin. Vi tar alltså emot Jesu kropp och blod i brödet och vinet. Eller som några säger "i, med och under". Vi tar emot både bröd och vin, samt Jesu kropp och blod. Men vi förstår inte hur det går till. Vi bara vet att det är så för att Guds ord säger det. Vi ska avvisa intellektet invändningar. För Gud gör saker som vi inte kan förstå eller veta hur det går till. Alltså måste intellektet stupa och ge upp alla invändningar och hålla sig till Guds löfte.

Guds barn behövet veta att dopet och nattvarden är verkligheter, sanna nådemedel varigenom Gud verkar och är. Den som är döpt är inklädd Jesus Kristus, förenad med hans död och uppståndelse. Läs Romarbrevet kapitel 6!

Men många lär fel om nådemedlen. I dessa kyrkor börjar Guds barn söka tröst och Guds närvaro på annat sätt. Det verkar som om det är därför man i vissa kyrkor vill känna och uppleva Guds nåd i samband med lovsång. Man vill känna sig berörd av Gud. Man vill känna att Gud verkligen är närvarande här och nu, idag. Enskilda kristna i dessa sammanhang kan han en sann tro och den helige Andes verkan inom sig. Men de söker fortfarande Guds närvaro i situationer, förväntningar, stämningar, suggestioner, sensationer och atmosfärer. På detta sätt är det både sann tro (på Bibeln och försoningen) och falsk lära (om nattvard, dop, och Guds Ande) blandat. De kan vara sanna kristna men befinner sig i sammanhang där det finns förvirring, falsk lära, fokus på lärare snarare än Guds Ord osv.

Vad de behöver är en biblisk undervisning om nådemedlen och en biblisk tro om dessa saker. Då kan de uppleva att Gud är med dem och har givit dem den helige Ande genom dopet och tröstar dem i nattvarden. Jesus är nära och konkret. Han vill att vi skall söka Honom där han har lovat att vara. För detta behövs inga upphetsade och extatiska stämningar. Det behövs tro och förtröstan på Guds Ords sanning.

/Göran

Give Thanks to the Lord

Så bör vi alltid tänka om Gud genom Jesus Kristus. Det finns ingen stund när vi inte har anledning att tacka Gud. Det är vår köttslighet och svaga tro som hindrar oss. Men Guds makt och härlighet och Guds Frälsning som vi har vittnesbörd om i historien, bör vi tacka Gud för i våra hjärtan. Gud råder över allt är inte overksam. Gud leder och styr, beskyddar, tröstar och upprättar, och han har visat oss att han älskar oss till döds, dvs att han gav sitt liv. Han inte bara sa det. Han gjorde det. Ingen har älskat oss så som Gud älskar oss. "Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod." (Upp 1:5).

Att döma sig själv

"Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv." (1 Kor 4:3).

Lägg noga märke till vad Paulus säger här. Domen över människor ligger inte i vår hand. Det är synd att intala sig att vi skall utföra Guds domar över människors hjärtan och handlingar.

När det gäller dömande så fnins det två diken som måste undvikas. Det ena diket är sådana som tror att Guds ord inte skall döma oss, så att kyrkan inte måste lyda Guds bud och undervisa i enlighet med Skirften, eller över huvud taget förmana någon. Sådana människor kan hänvisa till att Jesus har sagt "Döm inte, och ni skall inte bli dömda." (Luk 6:37).. De använder detta bibelord som ett verktyg för en slags laglöshet. De tänker att man inte skall säga till när människor felar, syndar eller försvarar synd. Detta är ett grovt fel och ett missbruk av Guds ord. Ja, det är förnekelse av Guds ords betydelse, och i slutändan ett motarbetande mot den helige Ande som genom Guds ord leder och uppbygger kyrkan, Kristi kropp.

Sådana människor glömmer att Jesus har sagt. "Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom" (Joh 7:24). De glömmer att aposteln Paulus i nästan alla sina brev korrigerar och förmanar Guds folk i alla tider. De har fel och tror att Gud vill ha en slags laglöshet där ingen får ha någon åsikt om vad som är synd, falsk lära eller ogudaktighet. De hindrar människor att få en rätt ånger över synden, ett övergivande av synden och ett liv i helgelse. De använder Guds ord MOT Guds ord.

Det andra diket är de människor som förvisso har förstått att förmaning skall ske genom Guds ord, men i sina hjärtan fäller domar över andra människor. Sådana människor lyssnar inte till Jesu ord när han säger:
"Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna." (Luk 6:37) . De sätter sig på ett domarsäte över andras hjärtan och lever inte i kärlek till människor. De har en fördömande inställning och ser inte på sina medmänniskor med kärlek. De förstår inte giltigheten i Paulus förmaning: "Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud." (1 Kor 4:5).

Paulus är mycket tydlig angående detta. Han säger att han själv inte dömer andra människor. Han visar att domarsätet tillhör Gud. Likaså skriver aposteln Petrus om vår älskade Frälsare::"När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist." (1 Pet 2:23).

Kristna människor måste lyda Guds ord, och vill göra det för Frälsarens skull. Domen tillhör Gud. Ingen människa skall ha en fördömande intställning mot sina människor. Att ha det är att sätta sig på ett domarsäte som tillhör Gud och som skall döma rättvist när tiden är inne. Samtidigt visar Guds ord att synd i församling och bland kristna medmänniskor skall förmanas i kärlek. Falsk lära skall förmanas. Falsk lära för människor bort från Guds ord, Guds nåd i Kristus, försoningen i hans död och uppståndelse, och till ett liv i oklarhet, vilsenhet, ogudaktighet och laglöshet. Läran och livet skall förmanas utifrån Guds ord.

Paulus säger samtidigt att han varken dömer sig själv eller andra. Här avses hjärtat dom. Den tillhör alltid Gud och är inte överlämnad åt någon kristen eller någon församling. Den som dömer andra människor dömer sig själv och det anstår inte en Guds tjänare, ett Guds barn.

Paulus säger att han förvisso inte har någon synd i sitt leverne, men att han därmed inte dömer sig själv. Han friar inte heller sig själv. Han ser att Gud har dömt synden genom Jesu ställföreträdande offer i vårt ställe. Han vet att Guds Son en dag skall komma tillbaka och döma hela världen. Gud må döma människors hjärtan. Gud dömer rättvist. Ett Guds barn skall hålla sig till Guds frikännande dom i Jesus Kristus, Guds kärlek och förlåtelse. Ett Guds barn har synder enligt lagens rättvisa bok. Ett Guds barn är också skriven i Livet Bok och skall, som Jakob skriver, dömas efter frihetens lag (Jak 2:12).

"Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling. Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen." (Jak 2:8-13).

Den gamla syndanaturen frestas åt olika håll, såsom t.ex. laglöshet eller högmod. Fariseismen och legalismen är lika nära en människa som laglösheten och ogudaktigheten. En legalistisk människa sätter sig på ett domarsäte som tillhör Gud och dömer andra människor, medan ett gudfruktigt Guds barn överlämnar allt åt den som dömer rättvist. Ett sådant Guds barn låter Guds ord döma och förmana i församlingen, i kärlek och med omsorg. En sådan omsorg hade Jesus apostel Paulus. Han ivrade för församlingen, led och slet, förföljdes, förmanade, älskade, förde de vilsnegångna rätt, drev ut dem som är onda, styrkte dem som är svaga. Han överlämnade domen över hjärtan åt Gud, och förmanade Guds folk åtifrån Skriften och Guds Ande.

Vilken förebild är inte Paulus!

Det är trösterikt för Guds barn att de inte behöver döma sig själva. De vill låta sig förmanas utifrån Guds ord och kommer då att känna ånger och bedrövelse över synden och ett stort behov av förlåtelse och nåd, och då vänder de sig till sin Frälsare som har öppna armar för dem och för deras talan som en advokat i himlen. Då kan de, vissa om att Gud har frikänt dem och försonat deras synd, bortse från hjärtats domar, känslor och tankar som baseras på lagens stränga dom. De vet genom tron att deras Frälsare och Gud älskar dem för Jesu Kristi skull. Som det står skrivet:

"Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom. Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss." (1 Joh 3:18-24).

Awesome God

En annan version av sången Awesome God som jag länkade till tidigare.
Artist: Keith Lancaster & The Acappella Company
Album: Awesome God: A Cappella Worship

Humble yourself

"Humble yourselves in the sight of the Lord, 
and he will lift you up." (Jam 4:10).

"Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er." (Jak 4:10).

Artist: Harding University Consert Choir
Album: Teach Me Lord To Wait

Bibeln och Jesus

Jesus läser ur Skriften i Nasarets synagoga. Bild från
filmen "Jesus från Nasaret" (1977).

Det finns människor som tror att man som kristen kan tro på Jesus men samtidigt inte vara så noga med att lyssna till och tro på det som står i Bibeln. Inom den moderna bibelkritiken söker man skala bort tron på Bibeln från tron på Jesus. Vilken villfarelse är inte det! Ju mer man läser Bibeln desto mer finner man hur intimt de heliga skrifterna hör samman med Jesu person, liv, gärning, vilja, frälsning. Faktum är att vi inte kan veta något om Gud, Guds frälsning, Guds kärlek, Guds nåd osv om vi inte höll oss till Bibeln. Gud har ju valt att uppenbara sitt ord succesivt genom historien, under en tidsperiod på omkring 1500 år, genom 40 författare i 66 olika skrifter, författade av personer från olika platser och samhällsklasser. Alla drevs av Guds Ande och vittnar om Jesus.

Att tro på Gud är att hålla sig till det som Gud har uppenbarat genom historien. Det är i Bibeln vi finner Guds frälsningshistoria, som också är ämnad våra korta liv. Där beskrivs hur Gud skapade världen, hur han utvalde fäderna, ledde dem, beskydda dem, välsignade dem, fostrade dem, gav dem löften om Messias, och vidare hur Gud utvalde, välsignade och ledde ett särskilt folk, gav dem Guds lag, sände dem profeter, upprättade gudstjänst, gav dem landområden, tempel och offer. Sedan kom Frälsaren Jesus till världen. Han hänvisade ofta och rikligen till de heliga Skrifterna. Mycket av det han säger - även det som inte är direkta bibelcitat - har återspeglingar i Gamla testamentet. Han underströk ofta de heliga skrifternas giltighet och auktoritet och avvisade det som var människobud, traditioner och spekulationer. Vidare valde han ut särskilda apostlar eller sändebud. Sedan Gud genom Kristus utfört vår frälsning sände han den helige Ande till apostlarna och lovade att leda dem in i hela sanningen. De i sin tur hänvisade ofta till skrifterna. Den helige Ande fortsätter alltså att fostra och leda kristenheten genom Guds ord.

Hela Bibeln vittnar om Jesus, från första Mosebok till Uppenbarelseboken. Att förtrösta på den frälsning som Skrifterna vittnar om, är att förtrösta på Guds vittnesbörd om sig själv. Att lyda Skirftens undervisning är att lyda Gud och att ledas av den helige Ande som vittnar genom skrifterna. Bibeln och Jesus skall alltså inte skiljas åt. Den som tror att Bibeln bara innehåller människoord är lik de människor som inte trodde att Moses var Guds profet, eller inte trodde att Jeremia var en profet, eller de som trodde att Jesus bara var Josef son, en snickare, en högmodig och hädisk heretiker. Samtidigt är den frälsande trons objekt Jesu person och färdiga frälsningsgärning av Guds nåd, så det är möjligt att tro på texternas sanning men inte ha den frälsande tron, t.ex. när man inte tror att Jesus frälsningsgärning är nog. Man kan hålla Bibeln för sann men samtidigt vara andlig död och läsa Bibeln på ett lagiskt sätt och utan personlig förtröstan på Guds frälsning.

Det är inte texterna som är Gud. Men Gud talar oss genom sitt Ord, genom Sonen, profeterna och apostlarna. Utan texterna känner vi inte Guds hjärta, vad synd är för något eller vår frälsnings orsak. Därför bör vi hålla oss lika hårt till Guds ord som om Jesus satt bredvid oss idag och talade med oss om vår synd och om vår frälsning.

Det handlar alltså till sist om huruvida du lyssnar till Gud själv, till Frälsaren själv, som har älskat dig så högt att han gick i döden i ditt ställe för att ge dig evigt liv. Skriften är både lag och evangelium. Lagen avslöjar vår synd och lär oss Guds vilja, och Evangelium vittnar om vår frälsning från synden. I de heliga Skrifterna finner du det underbara budskapet om att Gud för Jesu skull inte tillräknar den synd som du har och aldrig kan tvätta dig ren från på egen hand. Genom tron försätts du i ett nådigt och kärleksfullt barnaskapsförhållande till den helige Guden, vars lag kräver absolut perfektion, men vars nåd övertäcker stora berg av synd.

Några bibelord om Bibelns betydelse:

• "David har själv sagt genom den helige Ande..." (Mark. 12:36),
• "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga..." (Matt. 22:43)
• "Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt..." (Apg 1:16). 
• "Har ni aldrig läst i Skrifterna...?" (Matt 21:42) 
• "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt" (Matt 22:29).
• "Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud." (Matt 15:7-9). 
• "Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv." (Joh. 5:39). 
• "Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?" (Joh 5:45-47). 
• "Han sade till dem: 'Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?' Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna." (Luk. 24:25-27).
• "Och han sade till dem: 'Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.." (Luk 24:44).
• "jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna" (Apg. 24:14). 
• "Skriften kan inte göras om intet" (Joh. 10:35). 
• "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning" (Joh 17:17).
• "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda." (Luk. 16:31). 
• "Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda." (Gal 1:1), 
• "Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan" (Tit 1:1),
•  "Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium" (Rom 1:1).
• "Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig." (Matt 10:40; jfr Joh 13:20). 
• "Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig." (Luk 10:16).
• "Hjälparen, den helige Ande, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er" (Joh 14:26).
• "Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss." (2 Kor 5:20).  
• Apostlarnas ord är Guds Ord (1 Tess. 2:13; 1 Kor. 2:12-13). 
• "det blev uppenbarat för dem [GT:s profeter] att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem [apostlarna] som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er." (1 Petr 1: 12). 
• "När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet. I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter." (Ef. 3:4-5). 
• "Ni [den kristna församlingen] är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv." (Ef  2:20). 
• "Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd..." (Rom 16:25-26).
• Petrus jämställer Paulus brev i NT med de "övriga Skrifterna" i GT (2 Petr 3:15-16).
• De som förkastar apostlarnas föreskrifter (1 Tess 4:2) i breven förkastar Gud själv. "Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud" (v. 8). 
• "Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig" (2 Tim 1:13).
• "Summan av ditt ord är sanning" (Ps. 119:160).  
• "Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom." (Ords 30:5).  
• "vår Guds ord förblir i evighet" (Jes. 40:8). 
• "Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå." (Matt. 24:35). 
• "Han som satt på tronen sade ... Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." (Upp 21:5).  
• "Och han sade till mig: 'Dessa ord är trovärdiga och sanna, och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske." (Upp 22:6). 
• "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet." (2 Tim. 3:16). 
• "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Petr 1:19-21).

Hur nära är inte Gud! Han är så nära att vi kan tala till honom direkt i bön. Han är så nära att vi kan veta hans vilja, frälsning, bud osv genom de heliga Skrifterna. Men hur skall vi kunna göra det om vi inte har Guds ord? Det är alltså en mycket allvarlig villfarelse när man åtskiljer Bibeln och Jesus. Då förfaller man snart till villfarelser, förlorar Jesus ur sikte och samlar på sig avgudar i hjärta och sinne. I en sådan förvirring ser man ingen skillnad mellan Guds och och dödliga människors åsikter och gissningar. Man kan inte heller pröva läran och veta vem som förkunnar det bibliska evangeliet och vem som inte gör det. Människan förs då från klarhet till dunkelhet och ovisshet.

Guds ord är levande och verksamt. Guds ord är Ande och sanning. Guds ord är alltså mer än instruktioner, historiebeskrivning, bud, lära och undervisning. Guds ord förvandlar människan, nyskapar henne, föder henne på nytt, skänker henne evigt liv, fostrar henne osv. Det är ytterst skadligt att föra människor bort från Guds ord, och villfarelse att själv söka Gud bortom Ordet. När man gjort det tidigare i historien, och i vår tid, har man kommit bort från både gudsfruktan och gudsförtröstan.

/Göran

Islam och andra religioner

Finns det något enkelt sätt att svara dem som säger: Varför just tro på Jesus och Bibeln? Varför skulle inte Muhammad och Koranen kunna vara sanningen?

Inom den nya vågen av ateism är det mycket vanligt att man smädar den kristna tron och framställer den som en av många likvärdiga alternativ. Richard Dawkins och andra ateister kan säga ungefär: Varför skulle jag tro på Jesus - det är som att tro på jultomen? Eller: Eftersom den kristna tron inte kan bevisas bör den betraktas som lika osannolik som t.ex. tron på Allah, Zeus, Krishna eller Det flygande spagettimonstret. (Förklaring från Wikipedia: "engelska Flying Spaghetti Monster, FSM, är gudomen i en satirisk religion. Den skapades av Bobby Henderson år 2005 i protest mot utbildningsstyrelsen i Kansas och dess beslut att intelligent design skall läras ut som ett vetenskapligt alternativ till evolution i delstatens skolor, ett beslut som sedan upphävdes. Det flygande spaghettimonstret har sedan blivit ett internetfenomen."

Sådana ateister framställer i sin ogudaktighet och gudsfrånvändhet den kristna tron som bara ett av många alternativ. Men det är inte konstigt att det blir så. Det handlar inte bara om ett smädande trots bättre vetande. Det kan mycket väl vara så att förnekelsen av Gud, och motståndet mot Guds vittnesbörd om sig själv i våra samveten, i skapelsen, historien och Skriften, har gjort att hjärtat har blivit så förvänt att en avgud synes ha samma värde som den sanne Guden. Guds ord beskriver klart och tydligt att konsekvensen av att medvetet stå emot Guds vittnesbörd om sig själv leder till att människan utlämnas till sin egen vantro och falska religioner. I Romarbrevet beskriver aposteln Paulus detta avfall med följande ord:

"Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen." (Rom 1:18-25).

Vidare framställs att människan sedan utlämnas åt onaturliga begär och sexuell omoral, perversioner i form av homosexualitet (Rom 1:26-28). Det finns alltså i Bibeln en koppling mellan att avfalla i från den sanna Gudskunskapen och att hamna sexuell omoral. De två står inte sällan tillsammans. I uppenbarelseboken t.ex. varnas det mycket för både sexuell omoral (otukt) och avgudadyrkan. Man bör alltså inte bli förvånad över att ett folk som tidigare kände till Gud och som sedan avfaller ifrån Gud, börjar acceptera eller uppmuntra till sexuell omoral. Det är ju precis så saken beskrivs i Guds ord!

Man bör inte heller bli förvånad över att ateister inte gör någon åtskillnad mellan den kristna Guden och andra religioner, utan gärna på ett hånfullt sätt jämför dem som likvärdiga alternativ. Men finns det något sakligt sätt att svara dem som hävdar att man lika gärna kan tro att Muhammad hade rätt, eller svara dem som av olika anledningar hamnar i tvivel i sina hjärtan?

För det första så skall sägas att lika länge som det har funnits sanna profeter från Gud så har det funnits falska profeter och falska läror. Redan vid syndafallet valde den första människan falska läror framför Guds ord ("Ni skall visst inte dö", "Skulle då Gud ha sagt att ni inte skall äta av trädet?", "Ni skall bli som Gud!"). Utifrån Bibeln vet vi också att de onda andarna

• kan skapa falska religioner (1 Kor 10:20).
• kan skapa falska läror (1 Tim 4:1).
• genom människor kan ljuga om Gud och det Gud har uppenbarat i sitt Ord (1 Tim 4:1).
• hos människor skapa högmod som leder till att de anser att de är något mer än de är (1 Mos 3:5; Jak 3:14-15)
• förleder människor till spådom och falska religioner (Apg 16:16)
• vet om att det finns en Gud (Jak 2:19)
• vet om att det finns en domedag (Matt 8:29).
• framställer sig själva och sina sändebud som tjänare åt gudsfruktan (2 Kor 11:13-15).
• hatar och strider mot Evangelium, dvs budskapet om att Guds Son har kommit och frälst oss fallna människor, och försöker förhindra honom och hans frälsningsverk (Matt 16:21-23; Ef 6:10-18).
• kan framställa nya bud och regler som tilltalar vår syndiga natur, och som får människan att tro att hon kan medverka till sin frälsning på olika sätt (Gal 1:8-9; Kol 2:16-23).

Det är alltså inte konstigt om en religion som söker konkurrera med den kristna tron om människors själar uppfyller ovanstående. Det är också precis det Islam gör.

Under Jesus och apostlarnas tid så var det vanligt att hedningarna tillbad olika avgudar och att dessa beskrevs i stor mångfald och med stor kreativitet. Det vore svårt för Satan och demonerna att idag t.ex. sprida ut någon motsvarighet till de antika religionerna, såsom de babyloniska, skandinaviska, grekiska eller romerska gudasagorna. Det vore svårt att driva igenom att en uppsjö av gudar är den sanna religionen och att det är fel att tro på en enda Gud. Den kunskapen har ju redan gått ut i västvärlden. Vad gäller områden där den kristna tron inte haft så stor framgång ännu skulle ju ett område med månggudadyrkare rätt snart kunna bli omvänt till tron på en enda Gud.

Ett effektivt alternativ till den kristna tron måste alltså vara en religion som går ut på att det finns en enda Gud, men som samtidigt förnekar att Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Det gör både judendomen och Islam. Det är dock inte lika effektivt med att sprida judendomen pga att den ligger så nära den kristna tron och har samma heliga skrifter, att den som kommit till tro på den judiska tron skulle kunna omvändas till den kristna tron vid en insikt om att den utlovade Messias har kommit. Ett hinder är också att judarna varit marginaliserade och förföljda överallt.

Det är alltså inte särskilt konstigt att Islam dyker upp i historien. Den är ett helt rimligt "schackdrag" i världshistorien. I Islam lyfter man fram sådant som människan förstår av naturen, t.ex. att det finns en Gud, en Skapare, och att det finns en domedag, och vissa saker från Guds bud, såsom att familjen är viktigt, att man inte skall begå äktenskapsbrott och stjäla. Den är också till stora delar en slags "copycat religion", som hämtar stora delar av sitt innehåll från Bibeln men samtidigt förnekar själva kärnan i Gamla och Nya testamentet. I detta finns en motsägelse i Koranen, för Muhammed talar stundom om att judarna och de kristna skall hålla sig till sina heliga skrifter, samtidigt som han undervisar i strid mot dessa på flera avgörande punkter.

För alla som kommit till tro på Jesus som sin Frälare, dvs den som "Smakat och fått se att Herren är god" (Ps 34:39; 1 Pet 2:3) framstår Islam inte ens som ett trovärdigt alternativ. Genom tron får en syndare skåda in i Guds godhet, kärlek, helighet, omsorg och frälsning. Endast den kristna tron framställer också Gud som 100 % helig och samtidigt 100 % kärlek. Inom Islam kan en människa komma till paradiset för att Gud förlåter synden, utan att visa på vilken grund Gud förlåter synden. Det är som om Gud skulle säga "Jag väljer att inte döma den och den människan", eller "Jag väljer att inte döma den och den människan för att han eller hon lyder ett antal regler". Detta är att göra avkall på Guds absoluta helighet. Bibeln framställer däremot en Gud som är så helig att han inte tål synden eller kan avstå från en rättvis dom. Syndare kan inte slippa undan genom att delvis göra rätt, och delvis fel, och det är en Gud som ser och väger det som finns inuti människan, "i hjärta och njurar", dvs i människans inre, i hennes avsikter och motiv. Finns det hyckleri, inställsamhet, eller en självgodhet i människans agerande så är den goda gärningen inte god i Guds ögon. Därför är ingen människa god, och endast Gud är god (Mark 10:18). Ja, han är så god och kärleksfull att han sände sin egen Son för att frälsa de största av syndare, ja alla människor (Joh 3:16; Mark 16:15). På den grunden försätts människan i en position där goda gärningar utförs utan att söka någon vinning genom dem. Kärleken blir motivet.

Islam är liksom alla andra religioner - alla utom den kristna tron - en lagreligion, dvs en religion som bygger på gärningsrättfärdighet. Alla lagreligioner framställer vägar som människan skall använda sig av för att försöka bli frälst, såsom lydnad, bud, goda gärningar, uppoffringar, offer, regler, föreskrifter, försakelser, ritualer osv. Alla lagreligioner innehåller också en "osäkerhetsfaktor" vad gäller frälsningen. Människan kan enligt lagreligioner inte vara helt säker på sin frälsning. Men den kristna budskapet är att t.o.m den grövsta av syndare kan vara helt och fullt säker på sin frälsning redan här i livet, ja veta att han eller hon äger evigt liv. Det beror på att den kristna tron inte handlar om vad vi skall göra, utan vad Gud har gjort för oss, för vår frälsnings skull. Muhammed däremot framställer den osäkerhetsfaktor som kännetecknar lagreligioner. Han var inte säker på hur det skulle gå med hans egen själ på domens dag.

Muhammad misslyckades också med att följa upp och förklara sådana centrala saker i det Gamla och Nya testamentet såsom templet och offren. Jesus och hans sändebud apostlarna däremot gör underbara förklaringar av vad templet är och vad offren är, så att de vida överträffar gamla testamentet som har mer förebildande offer och tempel. Muhammad nämner dem knappt. Istället framställer han nya bud och regler som människan skall följa. Det är alltså en tillbakagång till lagens område och en förnekelse av Kristus och hans frälsningsverk genom den utlovade Messias.

Vidare finns många felaktigheter i Koranen. Muhammad trodde t.ex. att Jesu mor Maria var samma person som Moses och Arons syster Mirjam - som levde omkring 1200 år tidigare. Det står på ett par ställen. När detta upptäcktes av någon under Muhammeds livstid och han fick en fråga om det, svarade han något om att fromma kvinnor uppkallades efter fromma personer från historien, och att Maria därför kallades för Arons syster. Det står så i någon Hadith (tradition om Muhammeds liv). Men en sådan tradition om vad människor kallades för finns inte dokumenterad från Jesus och Marias tid eller någonstans i Gamla eller Nya testamentet. Muhammed ger inte heller något skäl till varför Jesus föddes av en jungfru, eller varför Jesus var utan synd. Det finns människor som sökt sig till den kristna tron efter att de först varit muslimer, då de upptäckte att Jesus var född av en jungfru och att han var utan synd: De tänkte att eftersom han var utan synd måste han ju veta mer om frälsningen, och så började de läsa Nya testamentet.

Islam baseras på en enda människas anspråk och undervisning. Den kristna tron baseras på Guds vittnesbörd genom 40 olika författare av olika samhällsstånd och språk, som levde i olika samhällen under en tidsperiod av 1500 år. Deras 66 skrifter pekar tillsammans mot en och samma frälsningsgärning av Guds Son, Jesus Kristus. Vidare förebildas Jesu liv och offer på många olika sätt i Gamla testamentet. Det är en lära som ger all ära åt Gud, visar att Gud är 100 % helig, 100 % kärleksfull, och ger 100 % frälsningsvisshet åt dem som flyr till honom och förtröstar på Guds Son som sin frälsare. Inför Gud kan ingen människa skryta med någonting, vare sig goda gärningar (som är Andens frukter hos den som har frälsande tro), lydnad, efterföljelse eller försakelser. Alltså är den kristna tron en religion som ger äran åt Gud och gör att människan gör goda gärningar av rätta motiv, dvs inte av egennytta (i fruktan för straff, eller för att köpa en plats i paradiset), utan för Guds och andra människors skull. Människan har ju redan frälsningen i Jesu liv och gärning, hans oskyldiga lidande, död och uppståndelse, för vår skull. Hon behöver inte kämpa och skryta, utan kan vända sig till Gud precis sådan hon är. Detta förvandlar människan. Det skänker vidare den helige Ande. Genom tron på Jesus som vår Frälsare behöver vi inte möta domedagen i fruktan och skräck eller med högmod och inställsamhet. Nya testamentet lär istället att vi se fram emot domedagen och säga Marana tha "Vår Herre, kom!" (1 Kor 16:22).

Det kristna trons vittnesbörd i världen hade dock varit större om kyrkan inte ständigt på olika sätt avfallit till gärningsrättfärdighet, falska läror, sammanblandning av stat och kyrka, makt och förtryck osv. Men sådant kommer också från de onda andarna som ställer till oreda och falska läror, som tilltalar syndanaturen hos människor. Ondskan i människan gör att hon kämpar vidare under lagens tunga ok i detta oändliga Sisyfos-arbete som endast tar slut vid Jesu kors och vid den tomma graven, där Guds helighet, rättfärdighet, kärlek, godhet, nåd och frälsning är uppenbarad. "Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror. " (Rom 10:4).

/Göran

Det föraktade Ordet

"Se, min tjänare skall handla vist. 

Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög.

Liksom många häpnade över dig, så skall hans
framträdande förvrängas mer än andra mäns
och hans gestalt mer än andra människors.
Han skall bestänka många folk.
Inför honom kommer kungar att förstummas,
ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem
och lära känna vad de aldrig har hört.

Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade HERREN på honom." (Jes 52:13-53:6).

Guds ord har alltid varit föraktat. I vår tid föraktar man Guds ord genom att t.ex. inom sekulariserade kyrkor inte tro att all Guds ords undervisning gäller idag, samt att inom sekulariserade kyrkor och universitet anamma den moderna bibelkritiken som anser att Bibeln innehåller människoord istället för Guds ord. Bibelläsaren skulle då läsa Paulus brev som hans personliga värderingar och åsikter och inte som ordet från en apostel sänd på uppdrag av Guds Son. Som om Gud inte vore kapabel att bevara den viktigaste undervisningen som någonsin funnits, och som om Jesus ljög när han sa "Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig." (Joh 13:20).

Jesus är Guds evige Son som kom till världen för att frälsa förlorade syndare, dvs hela mänskligheten. Han utförde Guds frälsningsverk enligt Guds egen plan, led och dog för oss alla, uppstod på den tredje dagen och sitter nu på Guds högra sida och manar gott för oss. Han har också sänt sin helige Ande till dem som tror på Honom, lyssnar till Honom och lyder Guds ord. Genom de heliga Skrifterna leder den helige Ande kristenheten in i Guds eviga sanningar. Vid en tidpunkt när människor inte väntar det, dvs när som helst, kommer han tillbaka för att döma levande och döda. Men de som väntar på Honom, de som tror på Honom som sin Frälsare, står inte längre under någon dom, utan har övergått från döden till livet. De är helt och fultl friköpta från allt som heter dom, skuld och helvete. Deras frälsning beror inte på dem själva, utan på Jesu fullkomliga frälsningsverk. De andra måste dömas för sina synder, därför att de förhärdar sig mot Gud och Guds vilja, och håller sig till olika typer av avgudar. De har avsagt sig den "advokat" som för deras talan, genom att inte tro på Honom eller vilja ha honom i sitt liv. Men Gud har redan vittnat om sin existens för dem genom skapelsen, genom samvetet, genom historien och framför allt genom de heliga Skrifterna som vi har i Bibeln.

Men vad säger profeten Jesaja i texten som citeras ovan? Jo, han förutsade att både Jesus och hans budskap skulle komma att föraktas. "Liksom många häpnade över dig, så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns", "Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?"

När Jesus var på jorden kallade man honom för "Josefs son" (Luk 4:22), och "snickarens son"."Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?" (Matt 13:55). Se hur felaktigt de bedömde situationen i sin syndiga otro. Istället för att lyssna till honom i tro, så fäste de sig vid det yttre. De tänkte: Honom känner vi väl? Honom har vi väl hört talas om? Är han inte släkt med dessa?

På samma sätt föraktas Guds ord. Många tar anstöt över det enkla Guds ord, därför att de snubblar över stötestenen, Frälsarens uppträdande i enkelhet. De tänker "Men det här är väl Paulus ord? Det här är väl ord av människor? Har inte många professorer redan visat att Bibeln inte stämmer? Vet vi inte bättre idag än man gjorde för 2000 år sedan om hur saker och ting ligger till angående Bibelns innehåll?"  Med sådana tankar förleder människan sig själv och föraktar det yttre skalet och fäster sig endast vid det. Så har man gjort i alla tider på olika sätt.

Om Guds ord står det: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." (Ps 119:105), och "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Pet 1:19-21).

Men den syndiga människan är förvrängd och oandlig till sin natur. Så länge hon står emot Guds uppenbarelse i Ordet är hon som blind och döv. Det är därför Jesus säger "Hör du som har öron att höra med!" (Mark 4:9). "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna." (Upp 2:7). Det står också: "Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år." (Heb 3:7-8). Även hos en troende människa kan det finnas svag tro och en stor tröghet i att hålla sig flitigt till Guds ord. 

Om du fick en plötslig övernaturlig uppenbarelse av Gud, och hörde en röst från himlen som sa "Gå till den och den lägenheten i staden och sätt dig där varje dag och lyssna, för jag skall där låta en helig ängel från himlen upppenbara sig för dig och undervisa dig i Guds visdom och vägen till frälsning och allt som hör till sanningen. Varje dag vid lunchtid skall en ängel ställa sig där och undervisa dig 15 minuter, och det skall ske under två månaders tid", då skulle du förmodligen med stor flit och iver gå dit och lyssna, inte bara för att det var en befallning utan också därför att du visste vem som gav den.

Varför handlar vi inte så när det gäller Bibeln? När det gäller Bibeln blir vi slöa och tröga, ovilliga, eller rentav föraktande och förnekande i vår inställning till det skrivna Guds ord. I de heliga Skrifterna har vi den levande Gudens ord som talar till oss. Apostlarnas och profeternas ord är Guds eget ord. Den som leds av det som står i Bibeln leds av den helige Ande som undervisar där, och kommer att stärkas i tron och allt tydligare se Guds rike, Guds vilja och Guds frälsning. Men istället förhåller sig människan ofta till Bibeln som om det vore vilken bok som helst och inte till någon nytta. Detta trots att samvetet vittnar om att vi är syndare, att det finns en Gud som skall döma världen och att det som står i Bibeln är sant. Låt oss inte vara som de som sa till sig själva "Är det inte snickarens son?" Och varför skulle vi tro att en människas åsikt om Bibeln är mer sann än Jesu ord? Är inte det en slags avgud i hjärtat?

Bibelns Gud är en god och kärleksfull Gud, heltigenom helig, vis, allsmäktig, kärleksfull, nådig och förlåtande. Han har har redan försonat hela världen med sig själv genom Jesus, som är Guds Son. Han älskar oss som sina egna barn trots våra många synder och trots att han i sig själv är helig och inte tål synden. Han handskas med oss som om det inte fanns någon synd i oss, därför att Jesus redan har tagit all synd på sig själv och försonat oss med Gud.

Fäst alltså din blick på den korsfäste och uppståndne Frälsaren. Se Guds kärlek i Honom och lär känna Gud. Läs din Bibel. Stå emot de mänskliga och demoniska inbillningarna att Gud skulle ljuga för oss i sitt Ord, eller att Gud inte skulle finnas och inte ha uppenbarat allt som vi behöver till vår frälsning. Det har alltid funnits, och kommer alltid att finnas, människor som föraktar Guds ord och inte tar emot det. Men Gud ljuger inte, om så hela mänskligheten hade helt fel om allting. Det står skrivet: "Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet." (Tit 1:2). "Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det?" (4 Mos 23:19). Och Jesus sa: "Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen." (Joh 12:47-48).

Betrakta Bibeln som Guds sanna ord och som ett botemedel mot synden som ger evigt liv, därför att du finner Frälsaren själv i de heliga Skrifterna. Bibeln är en outtömlig skatt som inget Guds barn borde tröttna på att läsa även om de flesta i den här världen föraktar och förkastar Bibeln utan att ha några goda objektiva skäl att göra det. 

/Göran

In Christ Alone

"In Christ Alone" är en kristen sång/psalm som komponerades år 2001 av Keith Getty från Irland och Stuart Townend från England. Melodin har tydlig irländsk karaktär. Sången, som även är känd under namnet "In Christ Alone (My Hope Is Found)" och "In Christ Alone (I Stand)" har givits ut av många artister. Versionen ovan är från albumet Only God: A Cappella Worship av Keith Lancaster. Jag tycker att texten är bra, biblisk och uppbygglig.

In Christ alone my hope is found,
He is my light, my strength, my song;
this Cornerstone, this solid Ground,
firm through the fiercest drought and storm.
What heights of love, what depths of peace,
when fears are stilled, when strivings cease!
My Comforter, my All in All,
here in the love of Christ I stand.

In Christ alone! who took on flesh
Fulness of God in helpless babe!
This gift of love and righteousness
Scorned by the ones he came to save:
Till on that cross as Jesus died,
The wrath of God was satisfied -
For every sin on Him was laid;
Here in the death of Christ I live.

There in the ground His body lay
Light of the world by darkness slain:
Then bursting forth in glorious Day
Up from the grave he rose again!
And as He stands in victory
Sin's curse has lost its grip on me,
For I am His and He is mine -
Bought with the precious blood of Christ.

No guilt in life, no fear in death,
This is the power of Christ in me;
From life's first cry to final breath.
Jesus commands my destiny.
No power of hell, no scheme of man,
Can ever pluck me from His hand;
Till He returns or calls me home,
Here in the power of Christ I'll stand. 

O Come, O Come, Emmanuel

"HERREN talade åter till Ahas och sade: 'Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.' Men Ahas svarade: 'Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN.'  Då sade Jesaja: 'Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel ['Gud med oss']" (Jes 7:10-14).

It is better to trust in the Lord than to put confidence in people

"Intro" från albumet "Forever" (1999) av Puff Daddy (Sean Combs).
Texten är delvis baserad på Psaltarpsalm 118 i Bibeln.
Psalmen rekommenderas att läsa i sin helhet.

Anden och köttet

"Den vitruvianske mannen", Leonardo DaVinci (ca 1492).

Det bibliska evangeliet är något helt unikt. Alla andra religioner som finns är lagiska. De förmedlar på olika sätt att människan skall göra olika saker, ändra på olika saker, uträtta olika saker, producera vissa saker, offra vissa saker, uppvisa vissa saker osv för att behaga Gud. Evangelium lär inte vad vi skall göra, utan vad Gud har gjort för oss. Evangelium förmedlar en färdig frälsning, inte en möjlighet till frälsning. Men lagen förmedlar inte något färdigt.

Evangelium är ett budskap från Gud, inte människor. Det är ett budskap som ingen människa har tänkt ut eller kan tänka ut. Det är därför det är så viktigt att lyssna till den helige Andes tilltal i Guds ord.

Det som vi människor - i oss själva och av vår natur - kan åtstadkomma eller tänka ut handlar alltid om "lagen", gärningar, prestation, meriter, förmåga, vilja, efterföljelse, lydnad, strävan, uppoffringar, offer, försakelser. Men den helige Ande förkunnar genom Ordet, dopet och nattvarden något som vi inte kan tänka ut, något som är färdigt, något som berövar människan alla hennes meriter och ger all ära åt Gud (jfr Ps 115:1).

Eftersom människan av naturen är lagisk behöver hon höra evangelium ofta, rikligt och väl utlagt. Luther sa att när människan bara hör lagen (vilket hon ju gör även när hon hör en otydlig förkunnelse av evangelium, eller ett förvrängt evangelium) så hänfaller hon bara åt a) högmod och stolthet, eller b) förtvivlan. Antingen blir hjärtat hårt och obotfärdigt och tänker "jag är bra som jag är, jag håller ju lagen, eller jag försöker åtminstone" osv, eller så tänker hon "allt hopp är ute för mig, och för alla, kan man ens vara säker?". I båda fallen ger hon inte Gud äran, erkänner inte syndens allvar, Guds helighet, Guds godhet, Guds allvar, Guds nitälskan, Guds nåd, Guds fria gåva, och hon talar och tänker som om Jesus ljuger i liv, gärning och tal. Hon bryter ytterst mot det första budet, för i hjärtat har hon inte Gud som Gud, utan som avgud har hon istället sin egen föreställning av Gud, eller sin egen förmåga och strävan som avgud. Sådan andlighet är demonisk och saknar Andens frukt ifråga om nitälskan i kärlek, uppriktig omsorg om människor, sanning enligt Guds ord, tålamod med okunniga och förledda människor osv. En sådan andlighet har inte samma sinne som Jesus och apostlarna hade. Det är inte Guds uttryckliga undervisning som ger ett felaktigt och förvrängt evangelium, utan det kommer från människans tankar och känslor och från de onda andemakterna som vill få inträde i kyrkors förkunnelse och i enskilda människors tankar. Jakob skriver om sådant:

"Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid" (Jak 3:13-18).

Paulus predikade både emot de som var stolta och säkra, och mot de som var förtvivlade. Det finns ingen tid när den kristna församlingen bara behöver höra evangelium, och ingen lag. Av sådant uppstår säkerhet och laglöshet. Och det finns ingen tid när den kristna kyrkan behöver komplettera evangelium med lagen, så att evangelium innehåller reservationer av typen "gör detta först". De två måste hållas isär. När de inte hålls isär så blir de säkra - som borde vara förkrossade och bedrövade över sin synd - förhärdade och styrkta i sitt högmod, och de bedrövade och nedslagna blir bortskrämda från Gud och ersätter hjärtats tro på frälsaren Jesus med bilden av Gud som en hjärtlös och hänsynslös tyrann och bödel, som är partisk, och som inte har något evangelium ämnat för hela den avfallna skapelsen. En sådan människa kan inte gå ut och bekänna Jesus för människor. Hon går ut och predikar lagen men använder Jesus namn. Hon samlar inte tillsammans med Jesus utan skingrar och förleder. Hon styrker dem som är fast i villfarelser eftersom Anden genom dem inte för människor till sann bättring av hjärtat.

Den som inte håller isär lag och evangelium har inte Gud som sin Gud och uppskattar inte att Jesus är sann Gud och människa, att han lät sig födas av en jungfru, att han av fri vilja ställde sig under lagen, höll lagen i vårt ställe, gjorde gott mot människor, botade sjuka, förde de vilsefarna rätt med stor kärlek och uthållighet, att han lät sig frestas av djävulen, plågas av människor, utlämnas och anklagas, hånskrattas åt av människor, att han bar Guds vrede över synden och dog för våra synders skull, i vårt ställe, för att sedan få nytt liv igen och uppstå från de döda, så att var och en som tror på honom redan idag har evigt liv, syndernas förlåtelse och barnskap hos Gud.

Men när lagen förkunnas rätt, då vågar den stolte inte längre vara stolt, och den förkrossade blir tacksam över den nåd och förlåtelse som är utlovad och skänkt genom Jesus, då börjar den helige Ande leva genom människan sa att hon kan säga som Paulus: "nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig." (Gal 2:20).

När jag skriver om detta låter det som en slags intellektuell formel. Men det är mer än en formel. Evangelium skall inte endast röra sig i förnuftet och i våra tankar, i intellektets sfär, utan vara hjärtats innerliga hopp. Gud är en levande Gud, och lika sant som att han - på riktigt - förde Israels folk ut ur Egypten vid en historisk tidpunkt och utförde mäktiga tecken och under inför alla människor, lika sant är det att han har sänt sin Son och genom Honom försonat hela världen med sig själv, som det står i 2 Kor 5:19. För att hjärtat skall kunna ha detta hopp måste givetvis formeln eller förkunnelsen vara rätt. Om lag och evangelium predikas felaktigt kan människan avfalla till stolthet eller förtvivlan. Det är alltså en kunskap, en andlig kunskap, ämnad för hjärtat (människans innersta) som kommer från Gud själv och uppenbaras i de heliga skrifterna av de profeter och apostlar som Frälsaren själv utvalde och som han sände till att förkunna upprättelse, frid med Gud, frälsningsvisshet och ge evigt liv åt bedrövliga, fallna och ogudaktiga människor.

Att äga den rätta tron i hjärtat är att äga det eviga livet. Att äga den rätta trosformuleringen är de dörrar som måste stå öppna för att hjärtat skall kunna ha den frälsande tron. Överallt där evangelium förkunnas, dvs där Jesus, apostlarnas och profeternas ord förkunnas, kan tron finnas. Men där kan det också finnas hycklare, oomvända människor, stolta och förtvivlade människor, människor som avfallit eller förtröstar på andra saker än evangelium, människor som inte ångrar sin synd osv. Den rätta läran är ingen merit som får sitt värde i förhållande till de orätta obibliska lärorna som finns i olika samfund, utan det är nåd från Gud, en tröst för det nedslagna samvetet, en förskräckelse för alla stolta och lagiska människor och medför skyldighet att förkunna för andra i hopp om att kunna leda så många som möjligt ut ur "träldomshuset Egypten" (lagens slaveri) till "ett land som flyter av mjölk och honung". Där växer inga tistlar och där är oket inte tungt. Bildlikt talat. Där finns bara en Gud och inga avgudar, bildlikt talat.

Men vem kan tänka ut något sådant? Det går inte att tänka ut. Det måste uppenbaras av den helige Ande genom Guds Ord. Den som tror detta börjar älskar Gud så som Gud vill bli älskad (dvs inte som en dömd fruktar sin bödel, utan som ett barn älskar sin förälder). Den som tror detta fruktar inte den kommande domen, och älskar dem som håller sig till evangelium och dem som inte håller sig till evangelium. Paulus upphörde inte att älska sitt folk eller önska och söka deras frälsning och omvändelse. Där finns inte anledning till strid, hämnd, avund, stolthet, fruktan, förakt, legalism, människofruktan, laglöshet, likgiltighet, självgodhet, otukt, fylleri, omoral, partibildningar och världslighet. Där finns istället en avsky för sådant och en kärlek till det som behagar Gud. Där börjar de Andens frukter som det står om i Guds ord:

"Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda." (Rom 12:9-21).

När man läser om Andens frukter och känner "det där saknar ju jag" och blir bedrövad av det, så är det inte ett verk av köttet, utan av Anden. Anden vill ju visa oss där vi brister, för att vi i vårt hopplösa tillstånd skall hålla oss till löftet av frälsning genom Jesus, den frälsning som är en fri gåva, den frälsning som är helt färdig. Blir du bedrövad och förtvivlad, så tänk då på att Jesus ropade "Min Gud Min Gud varför har du övergivit mig" för att ingen människa skall behöva bli övergiven av Gud. Men om du blir stolt och tänker "det där kan jag hålla" eller "jag håller ju allt detta" då rör du dig fortfarande inom lagens område, tänker lagiskt, köttsligt och är inte ärlig inför Gud som ser ditt hjärta. Men den som av Anden blir övertygad om sin synd och flyr till Guds nåd genom Jesus Kristus, vill gärna av fri vilja och utan tvång eller hot bära Andens frukter och kommer att göra det. Att lära något annat vore att säga att Gud inte skänker helgelse, eller att det inte finns en levande Gud som förmår förändra en människa.

Synd finns hos helgon. Den kristna tron går inte ut på att förbättra individen eller kyrkan i hopp om att på så sätt nå en möjlig frälsning. Sådant lär man ju överallt där lagen förkunnas. Den kristna tron handlar om att Gud för Jesus skull, trots ditt förskräckliga och förlorade tillstånd, inte tillräknar den synd som faktiskt finns, och att du därför älskar Gud och gör vad Gud vill. Alltså skall du hålla dig till korset och den tomma graven, när det gäller din frälsning, och som frälst lyder du Gud. Anden driver dig till det.