söndag 31 juli 2011
"Har Gud verkligen sagt...?"
 |
| Bild komponerad Shadow |
"Men ormen var listigare än alla markens djur som HERREN Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?" (1 Mos. 3:1).
Se nu här, hur listigt djävulen angriper Eva och säger: "Har Gud verkligen sagt?" Med denna fråga avfärdar han Guds ord och talar så lättsinnigt därom, som ville han säga: Menar du, att Gud skulle vara så dåraktig, att han skulle förbjuda dig det? Därmed försökte djävulen förbrylla henne, så att hon skulle tänka: Kanske att det är sant? Så rycker han Guds ord från henne och då är allt förlorat. Så länge hon hade ordet i hjärtat, levde hon och stod emot. Därför tänkte han: Ordet måste jag framför allt ta ifrån henne.
Detta är nu den vite djävulen. Han frestar oss inte till grova synder utan till otro. Sålunda tar han här ordet och tron ur kvinnans hjärta, så att hon tvekar och tänker: Vem vet? Det är kanske ändå sant. Adam har kanske inte fattat det rätt. På detta sätt angriper han inte de otrogna utan endast dem, som har ordet, tron och Anden. Och han vet nog, att han inte vunnit, om dessa människor än stapplar, ja, om de än faller i grova synder, så är spelet ännu inte förlorat, ty de kan ännu stiga upp. Därför, tänker han, måste jag börja från en annan sida och ta ifrån dem huvudskatten. Ty, när han bragt det så långt, att vi råkar i tvivel, om det är Guds ord, då har han vunnit spelet."
(Martin Luther. Ur "Resekost, betraktelser för var dag i året", 28 juni).
Ecce Homo
 |
| "Ecce Homo", Honoré Daumier |
"Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet. Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom." Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!" När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig." Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son." (Joh 19:1-7).
lördag 30 juli 2011
Bibeln
"Stilleben med Bibel", Vincent van Gogh
"Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet." (Jes. 40:8).
I första Mosebok berättas det om världens skapelse, hur allt blev till, och om många andra underbara saker. Egyptier, babylonier, perser, greker och romare har förgäves rasat mot denna bok. De och andra människor i senare tider har försökt utrota den helt, men de har inte kunnat. De är allesamman för länge sedan döda, men boken har ständigt förblivit oförändrad, som den en gång blev skriven. Vem har bevarat den mot dessa starka makter? Sannerligen endast Gud själv, som är dess upphovsman. Och det är ett stort Guds under, att Gud så länge låtit denna bok bevaras och beskyddat den. Ty djävulen och världen hatar den bittert.
Jag ber och förmanar troget var och en from kristen, att han inte skall förarga sig eller stöta sig på de enfaldiga ord och berättelser, som står i bibeln, inte heller tvivla på dem. Ty hur enfaldiga och underliga de än ser ut, är de likväl ord, verk, berättelser och domar bakom vilka det höga och gudomliga Majestätets makt och visdom står. Men detta är en bok, som gör alla visa och kloka till dårar. Den kan endast förstås av de enfaldiga som Kristus själv säger.
Låt därför dina egna inbillningar och känslor fara och älska denna bok som den allra högsta och dyraste helgedom och som den allra rikaste guldgruva, vilken aldrig kan bli tillräckligt utforskad eller uttömd. Du skall också älska bibeln därför, att du i den kan finna den gudomliga visdom, vilken Gud här lägger fram för oss. Med den skall du kunna nedslå alla inbilska människors högmod.
I denna bok finner du också den krubba, i vilken Jesus ligger och till vilken änglarna visar herdarna. Det är väl litet och oansenligt, men skatten Kristus, som ligger där, är dyrbar."
(Martin Luther. Ur "Resekost: betraktelser för var dag i året", 15 juli).
fredag 29 juli 2011
Goda gärningar
 |
| "Kain och abels offer", Gustave Doré |
"Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offer." (1 Mos. 4:4).
Först såg Gud på Abel, personen, sedan på hans offer. Först måste således personen vara from, rättfärdig och täck. Sedan kan Gud även se på offret för personens skull. Det är inte möjligt, att en gärning är god för Gud, om inte personen först är god.
Här frågar du: Vad skall jag då göra? Hur blir min person from inför Gud? Evangelium svarar: Du måste rentav ge upp hoppet om dig själv, du måste höra om och tro på Kristus. Denna tro utan alla gärningar rättfärdiggör personen. Den som så tror, honom tillger och förlåter Gud alla synder för Kristi, sin käre Sons, skull. Dessutom ger han honom sin Helige Ande, som gör personen helt annorlunda, så att han blir en helt ny människa, som får ett nytt förstånd och en ny vilja.
Vad nu en sådan människa gör, är idel goda gärningar. Därför hör det ingenting annat till denna rättfärdiggörelse än att höra och tro på Kristus, vår saliggörare. Men den, som är rättfärdiggjord, gör det goda, och annars ingen annan, och allt, vad han i denna trons rättfärdighet gör, är gott, utan all åtskillnad på gärningar.
(Martin Luther. Ur "Resekost: betraktelser för var dag i året", 15 aug).
torsdag 28 juli 2011
Tänk inte på evangelium som ett betydelselöst prat
"Du skall inte bara läsa evangelium som en historia om något som hänt utan ta emot det som en gåva och en skatt, som är given just åt dig, och du skall ha din lust och glädje i det. Tro du, att Kristus är avlad av den helige Ande och född av jungfrun Maria, men se samtidigt till att du tar emot det som en gåva. Ty det är just för din skull, som Kristus blivit avlad och född och utlämnad till att dö. Öva din tro, så att den blir allt fastare och så att du får allt större glädje av den. Och även om det talas om Paulus och Petrus, så skall du veta, att de bara är som små bäckar, medan Kristus är själva källan. I honom finns all vishet och all sanning. Om Kristus skall kunna ta gestalt i oss, så räcker det inte med att vi bara hör denna historia, utan hjärtat måste dra följande slutsats: 'Det är inte bara en historia jag nu hör, utan det är en gåva, som räcks mig'. Om du hör, att den och den har 100 000 gulden - vad rör det dig. Men om pengarna är dina, då är du glad...
Om jag inte bara håller evangelium för löst prat utan vet, att det barnet, som det talar om, verkligen är mitt och att jag bör fästa den största vikt vid vad Kristus säger och gör - då växer sig tron allt starkare, och detta att få äga Kristus uppväger både liv och död. Det är på det sättet, som man måste predika Kristus, så att de kristna verkligen lär känna honom. Det är ju därför vi kallas kristna. Vi skall alltså inte lyssna till detta evangelium, så som också djävulen, katolikerna, muslimerna och skökorna gör det, utan för oss skall det vara en omistlig skatt. Och vi bör veta, att han avlats och fötts för vår skull."
(Martin Luther. Ur "Genom tron allena; predikoantologi", s 62).
onsdag 27 juli 2011
Gud överger inte de sina
"'Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går... Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig.' (1 Mos 28:15).
Detta ord, som Herren sade till Jakob (då han flydde från Esau), visar oss, hur det stod till i Jakobs hjärta. Ty Gud är inte en pladdrare, som talar sådana ord där de inte behövs. Av detta ser vi, att Jakob var i ångest och nöd och i hemlighet har smugit sig bort, eftersom hans broder hotat hans liv. Då han nu står i sådan fara och inte kan hjälpa sig själv, är Gud där och säger till honom, att han själv vill hjälpa och bevara honom.
Sådant är skrivet, för vi skall vara vissa, att Gud inte överger de sina. Ty om också hela världen var emot oss, är han dock nära och hjälper. Och om det än ser ut, som gick allting över ända och vi måste förgås, så är dock Herren helt nära och kan i ett ögonblick ta oss ur nöden. Men varför hjälper han oss inte genast? För att hans nåd, verk och ord skall bli så mycket mer kända, och vi får se, att han kan frälsa från döden. Ty sådant tror vi inte, förrän vi får erfara det. Och sådan tröstande hjälp får ingen erfara, förrän man sett sig övergiven av alla och inte haft någon annan hjälpare än Gud allena."
(Martin Luther. Ur "Manna för Guds barn").
Kristna levnadsregler: Om plikten att varna och förmana sin nästa
"'Undervisa och förmana varandra', säger aposteln (Kol 3:16). Men det betyder inte att han vill göra det offentliga ämbetet till något gemensamt för alla kristna, ty detta måste tillhöra bestämda därtill kallade lärare och präster. Han han vill ändå att vi skall undervisa och förmana varandra inbördes. För att göra detta behöver du inte uppträda på torget eller dra genom gatorna predikande och ropande, ty du finner alltid tillfälle nog såväl i ditt hus bland dina egna som i sällskap vid besök att tala med nästan om Guds ord, förmana dem, hos vilka det saknas tro och lydnad, och ta upp Guds välgärningar och bud. Ett exempel: När du och de dina går till bords, kan du säga: 'Smaka och se hur god Herren är, han ger oss föda och är så god mot oss alla, han låter jorden frambringa all slags gröda, för att vi skall kunna nära oss av det. På samma sätt förlåter Gud er inte utifrån er själva, ty från Honom kommer all välsignelse'... Och detta kan och skall inte endast husfadern och husmodern göra utan detta är också vänners och stallbröder skyldiga varandra.
Men inte endast på detta sätt skall vi undervisa vår nästa i Guds ord, utan också då vi antingen i hans dagliga kallelse eller i hans liv i övrigt upptäcker något där han felar, ty vi skall inte göra en hemlighet av vår visom och erfarenhet, så som så många gör, utan skall låta vår bättre insikt komma andra till godo. Det är därför en prisvärd och äkta kristlig gärning att varna och förmana andra, när man ser dem synda, ty den sanna kärleken bedrövas över nästans synd och vanära och vill gärna rätta sådant.
När du alltså ser din nästa synda, så skall du inte strax ge rum åt vreden och låta ditt hat bryta ut över honom, utan, så långt det är möjligt, i all hemlighet, för att han inte skall bli utskämd, tala honom tillrätta och med uppriktig kärlek och vänskap visa honom hur grovt han har försyndat sig mot Gud och hans bud, för att han skall inse och erkänna att han gör orätt. Men se bara till, att du i samband med detta avhåller dig från att använda onda ord och förolämpande tillmälen, ty annars blir han endast ond på dig..
Nej, du skall säga: 'Hör, mina käre granne, du är en god och kristlig man, jag har blott hört, att du då och då förgår dig. Käre, avstå från detta, ty du väcker den store Gudens vrede.' Han måste ha ett stenhjärta om han inte lyder rådet. Och detta skall du inte låta nöja med att säga en gång, utan vid varje gång det finns tillfälle, och varje gång med samma vänlighet. Men istället tänker man alltid: 'Vad angår en annan mig? Jag har ingen skada av det. Låt honom se till, hur han kan försvara det.' Men den rätta kärleken får inte vara kall och bekväm, så att den håller nästans synd och fördärv för ett intet. Den strävar efter att hjälpa honom till rätta och få honom till att omvända sig. Den bedrövas över, att den kära nästan gör det, som är ont inför Gud och honom själv till fördärv. Den rörs till hjärtlig medömkan och förbarmar sig över nästan.
Men vad gör väl människorna? De hånar och bespottar sin nästa, vilket inte gör honom bättre utan värre. De talar illa om honom bakom ryggen och förhäver sig. De talar inställsamt till honom och smickrar honom och säger: 'Det gör du ganska rätt i'.
O människor! När vill ni ändå börja behandla nästans fel på det rätta sättet!"
(Ur "D:r Mårten Luthers Kristliga Lefnadsregler; Utdrag af Luthers skrifter", Malmö, 1922. Språkligt moderniserad av Shadow).
Men inte endast på detta sätt skall vi undervisa vår nästa i Guds ord, utan också då vi antingen i hans dagliga kallelse eller i hans liv i övrigt upptäcker något där han felar, ty vi skall inte göra en hemlighet av vår visom och erfarenhet, så som så många gör, utan skall låta vår bättre insikt komma andra till godo. Det är därför en prisvärd och äkta kristlig gärning att varna och förmana andra, när man ser dem synda, ty den sanna kärleken bedrövas över nästans synd och vanära och vill gärna rätta sådant.
När du alltså ser din nästa synda, så skall du inte strax ge rum åt vreden och låta ditt hat bryta ut över honom, utan, så långt det är möjligt, i all hemlighet, för att han inte skall bli utskämd, tala honom tillrätta och med uppriktig kärlek och vänskap visa honom hur grovt han har försyndat sig mot Gud och hans bud, för att han skall inse och erkänna att han gör orätt. Men se bara till, att du i samband med detta avhåller dig från att använda onda ord och förolämpande tillmälen, ty annars blir han endast ond på dig..
Nej, du skall säga: 'Hör, mina käre granne, du är en god och kristlig man, jag har blott hört, att du då och då förgår dig. Käre, avstå från detta, ty du väcker den store Gudens vrede.' Han måste ha ett stenhjärta om han inte lyder rådet. Och detta skall du inte låta nöja med att säga en gång, utan vid varje gång det finns tillfälle, och varje gång med samma vänlighet. Men istället tänker man alltid: 'Vad angår en annan mig? Jag har ingen skada av det. Låt honom se till, hur han kan försvara det.' Men den rätta kärleken får inte vara kall och bekväm, så att den håller nästans synd och fördärv för ett intet. Den strävar efter att hjälpa honom till rätta och få honom till att omvända sig. Den bedrövas över, att den kära nästan gör det, som är ont inför Gud och honom själv till fördärv. Den rörs till hjärtlig medömkan och förbarmar sig över nästan.
Men vad gör väl människorna? De hånar och bespottar sin nästa, vilket inte gör honom bättre utan värre. De talar illa om honom bakom ryggen och förhäver sig. De talar inställsamt till honom och smickrar honom och säger: 'Det gör du ganska rätt i'.
O människor! När vill ni ändå börja behandla nästans fel på det rätta sättet!"
(Ur "D:r Mårten Luthers Kristliga Lefnadsregler; Utdrag af Luthers skrifter", Malmö, 1922. Språkligt moderniserad av Shadow).
tisdag 26 juli 2011
Kristna levnadsregler: Medlidande i nästans medgång och motgång
 |
| Bild komponerad av Shadow |
"Det är ett vackert och kristligt tänkesätt att bli bevekt och bekymrad vid andras öden, och jag vill inte hålla den för en människa, än mindre en kristen, som inte vill det. Om vi hörde talas om en eländig, eller såg en stackars människa som kom till skada, då vore det ju en omänsklig hårdhet i hjärtat om vi inte blev berörda av det. Men vårt deltagande får inte endast bestå i känslor, utan också i hjälp, ty vad skulle det gagna den olycklige, om du än började klaga och utstöta jämmerrop med honom, om du inte, så långt det stod i din makt, förbarmade dig över honom. Denna människors hårdhet och känslolöshet fördömer också Paulus, när han säger, att vi skall gråta med dem som gråter (Rom 12:15). Detta kan inte heller någon som har ett människohjärta låta bli, utan han måste röras när han hör talas om en olycka. Ändå har jag träffat på människor som log åt andras olycka, men då tvivlade jag också verkligen på att de var människor, och det var inte långt ifrån att jag trodde att djävulen här hade iklätt sig mänskliga lemmar.
En del vill visserligen vara så övermodiga, att när någon gråter över människors olycka, så kallar de det för känslosamhet och kvinnlighet. Men den stoltheten har den Onde skapat. När jag ser människor i nöd och jämmer så har jag rätt att vara människa, och då är det både rätt och lämpligt för mig att känna och göra vad jag anser är mänskligt...
Jag hör ofta folk som klagar över att de tilldelas så lite glädje. Dessa vill jag nu giva det rådet, att de skall bevekas till att glädja sig över andras välgång och vara glada med dem som är glada (Rom 12:15). Då skulle de få glädje nog. Och detta är just en sann och dyrbar glädje, när vi på detta sätt gläder oss över andras lycka, även om den inte ger oss själva någon egen fördel. Ty om du själv har nytta av din nästas välgång, så är din glädje över den inte något märkvärdigt. Men också när du själv inte får ut något av det alls, skall du glädja dig och säga: 'Käre Gud! Du har skänkt min granne en god gåva, och därmed på nytt bevisat, att du vill väl med människor och har hjärta för dem.'
'Ja', svarar de, 'vad skall jag glädja mig över? Jag får ändå inte ut något av det.' Se, detta är egennyttan, som talar i dem och vill ha allting själv. Ty den unnar ingen människa något, men ser gärna att alla andra människor blir störtade i fördärv. Sådana människor kommer visserligen alltid att bli fattiga på glädje, för de förstår inte att glädja sig över att deras granne har återfått sin hälsa, eller att han har fått sitt hus återuppbyggt, eller att något annat gott har hänt honom, och de kan inte heller lära sig det, så länge de behåller den skamliga egennyttan och inte vill bannlysa den giftiga avunden från sina hjärtan."
(Ur "D:r Mårten Luthers Kristliga Lefnadsregler; Utdrag af Luthers skrifter", Malmö, 1922. Språkligt moderniserad av Shadow).
Kristna levnadsregler: Den rätta kärleken till oss själva
"Den rätta kärleken till oss själva kan inte vara något annat än en åtrå efter lycka och välsignelse, som endast begär det som överensstämmer med Guds vilja. Alltså älskar den sig själv, som hatar synden, och den som inte hatar och avskyr synden, älskar inte heller sig själv, ty han önskar sig inte det sanna goda och åtrår inte sin egen salighet.
Ja, säger du kanske, men den Onde älskar väl också sig själv. Nej, ty han gör inte vad som verkligen gagnar honom bäst. Hans egenkärlek gäller blott ögonblicket, och inte det tillkommande.. Han älskar sig själv liksom djuret, som ju också ofta äter giftiga örter när de smakar gott för stunden. Den rätta kärleken låter oss älska oss själva, inte i oss själva utan i Gud, inte efter vår egen men efter Guds vilja, inte emot utan i överensstämmelse med lagen.
Hur avskyvärda är inte de människor, som endast älskar sig själva, endast tycker om sig själva, men ingen annan. Och ändå är världen nu för tiden så, att nästan envar endast tycker om sig själv, men föraktar och ser ned på alla andra, endast räknar sig själv som vis, klok och from och andra som ett intet, som rosar och berömmer sig själv, men inte låter andra göra det, och det värsta, inte unnar någon annan något, men sig själv allt, och själv vill äga, besitta, bruka och tillägna sig allt. Det är denna bakvända och ogudaktiga kärlek till oss själva, som ödelägger världen och endast skapar olycka. Och ändå anser egenkärleken sig själv inte såsom ond. Alla förmaningar och varningar avvisar den med orden: 'Detta angår inte mig, jag är inte så ond, som man säger, utan det stämmer på andra' - precis som fariséen som också älskade sig själv för högt och tackade Gud för att han inte var som andra människor, fastän han var full av synd och ondska.
Men hur handlade Kristus? Helt annorlunda! för trots att han själv var helig, förkastade han oss inte. Han gjorde ingen ära av att han hade allt och vi ingenting. Inte heller gladde han sig över detta förhållande, utan det gjorde honom ont att vi var så blottade, och därför såg han också till att vi skulle bli som han är."
(Ur "D:r Mårten Luthers Kristliga Lefnadsregler; Utdrag af Luthers skrifter", Malmö, 1922. Språkligt moderniserad av Shadow).
Jesus Bergspredikan (Avslutande del 3)
Ur Bergspredikan, Matteus 7
Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas uppåt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.
Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.
Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt.Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!
Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.
När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.
/Nephele
Jesus bergspredikan (Del 2)
Ur Bergspredikan, Matteus 6
Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen. När du ger en gåva, blås då inte i trumpet för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall berömma dem. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör, så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.Så skall ni be:
Fader vår, som är i himlen.
Helgat blive ditt namn.
Komme ditt rike.
Ske din vilja på jorden
liksom den sker i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom också vi förlåter dem
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse
utan fräls oss från den onde.
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.
Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte, så att människor inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!
Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med.Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.
Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med?
Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
/Nephele
Jesus Bergspredikan (Del 1)
Jag skulle vilja dela med mig till er vad Jesus sade i sin bergspredikan.
Ursprungligen skulle han bara tala till sina lärjungar, men efter en stund började fler människor strömma till berget.
I Matteusevangeliet finns delar av Jesus förkunnelse återgiven som handlar om vad Han begär av sina lärjungar. Av dem som vill följa Honom.
De som hade lyssnat till fariséerna, mötte nu ett mycket radikalare budskap. Jesus använde dem till och med som avskräckande exempel på hur man INTE lever enligt Guds vilja.
Jesus undervisar
Ur Bergspredikan, Mattesusevangeliet 5
Ur Bergspredikan, Mattesusevangeliet 5
När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom.
Då började han tala och undervisa dem:
Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.
Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.
Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.
Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.
Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.
Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.
Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.
Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.
Amen, säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.
Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda.
Den som mördar är skyldig inför domstolen.
Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.
Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse.
Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.
Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.
Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.
Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev.
Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla din ed inför Herren.
Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron, eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad. Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart.
Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.
Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.
Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.
Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.
Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.
Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?
Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
/Nephele
Då började han tala och undervisa dem:
Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.
Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.
Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.
Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.
Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.
Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.
Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.
Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.
Amen, säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.
Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda.
Den som mördar är skyldig inför domstolen.
Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.
Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse.
Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.
Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.
Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.
Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev.
Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla din ed inför Herren.
Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron, eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad. Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart.
Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.
Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.
Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.
Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.
Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.
Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?
Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
/Nephele
måndag 25 juli 2011
Budorden, det tionde
"Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, inte heller till hans boskap, inte heller till något annat som tillhör din nästa."
Bild gjord av Nephele
Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte lockar ifrån vår nästa hans hustru eller någon som arbetar hos honom, utan påminner alla om att vara trogna och göra sin plikt.
(Ur Luthers lilla katekes)
Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte lockar ifrån vår nästa hans hustru eller någon som arbetar hos honom, utan påminner alla om att vara trogna och göra sin plikt.
(Ur Luthers lilla katekes)
Budorden, det nionde
"Du skall inte ha begärelse till din nästas hus."
Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, bättre att sköta om sin egen plätt
Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte med list försöker få vår nästas arv eller hus, eller under sken av lag och rätt tillägnar oss det, utan hjälper honom att behålla det, som tillhör honom.
Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte med list försöker få vår nästas arv eller hus, eller under sken av lag och rätt tillägnar oss det, utan hjälper honom att behålla det, som tillhör honom.
(Ur Luthers lilla katekes)
/Nephele
/Nephele
Den förlorade sonens återkomst
 |
| "Den förlorade sonens återkomst", Bartolomé Esteban Murillo |
Tavlan är målad av den spanske barockmålaren Bartolomé Esteban Murillo (1618-1682). De stora figurerna i mitten, fadern och sonen från Jesu liknelse om den förlorade sonen, drar uppmärksamheten till sig genom deras storlek och det mäktiga arrangemanget. Men fokus dras också genom färgkompisitionen (de ljusa färgerna i gult, blått och rött) till tjänaren åt höger, som kommer fram med nya kläder åt sonen. Intill honom står en annan tjänare med en ring i handen.
Här är ett klipp från filmen Jesus från Nasaret, där han berättar liknelsen om den förlorade sonen (på engelska):
Bibeltexten från Lukasevangeliet:
"Vidare sade han: "En man hade två söner. Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor* som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. Och han stod upp och gick till sin far.
Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen." (Luk 15:11-32).
Religionshopkok för att stödja, djävulen gläder sig
Det som har hänt i Norge är fruktansvärt. Det är ett utslag av en enda människas våldsaktioner som för försatt ett helt land i sorg över de minst 93 offer (senast jag såg uppdateringen), som dött.
Det är ett land upplöst i vrede och vanmakt och på sina håll hat, ett land som begråter hur återigen Människans kapacitet att vara destruktiv har resulterat i terrorattack, mass-slakt.
Vi är många, många i andra länder som känner djupt för offrens anhöriga.
Men vad sysslar kyrkan med..?
Nu verkar de sanna och bibliskt förutspådda effekter av falsklära verkligen brisera på full front.
Nu ska religioner blandas samman i gemensamma ceremonier och böner!
I Göteborg bildade representanter för olika religiösa samfund en speciell tjänst, inrättad med det speciella uppdraget "religionsdialog". Detta skedde i mars 2010.
(Mer om det i nästa inlägg)
I en ansats att visa sin medkänsla för Norge och dess offer och anhöriga, ja alla som berörts av de fruktansvärda dåden, tar nu Svenska Kyrkan hand och bildar enhet i sorgen, med en rabbin och en imam.
Götborgs interreligiösa råd säger: "Som företrädare för olika religiösa samfund i Göteborg tar vi i de starkaste ordalag avstånd från varje form av terrorism, oavsett om den har personliga, politiska eller religiösa orsaker"
I denna sorgens stund väljer SvK att totalt upplösa Guds ord, genom att blanda Hans tröstande och livgivande stämma med denna direkt antikristliga bön:
"Gud, du ger oss livet att dela, jorden att vårda och en mänsklighet att tjäna.
Vi ber för de människor som har dödats i Oslo och Utöya, håll dem i Din hand och omslut dem på alla sidor. Var hos dem som har skadats med kraft och helande.
Hjälp oss att forma ett samhälle där frihet och fred, rättvisa och sanning råder.
Hjälp oss att tillsammans skapa en värld där främlingskap och ensamhet får vika för vänskap och samhörighet.
Amen" (Bönen är citerad från tidningen Dagen).
Det är är ingen bön till Gud.
Att som påstådd företrädare för kristendom, tillsamman med företrädare för andra religioner be dessa rader, och anse sig vara bröder och systrar i Guds ögon, det är att häda.
Att vara tillgänglig och visa stöd och vara aktiv i hjälpinsatser är en sak, att be en sådan här bön efter en gemensam interreligiös ceremoni, det är att hälla ytterligare syra på de fundament av Sanning som vår folkkyrka en gång vilade på. För mycket mycket länge sedan.
I allt väsentligt är detta ingenting som främjar någon enda människa, vad den andliga biten beträffar. Tvärtom.
Mitt i en landskris, klampar SvK på i ullstrumporna med sina gudlösa plötsliga anförvanter, och skadar lite till.
När förfallet har gått så långt, trängt så djupt in med sin röta, då är det inte konstigt att människor förvillas över vem som har Sanningen.
Det är ingen nyhet för mig hur fallen vår folkkyrka blivit, men faktiskt. Jag skäms å mitt lands vägnar.
/Nephele
Job och hans vänner
 |
| "Job och hans vänner", Ilja Repin |
"Och Åklagaren gick bort från HERRENS ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan. Då sade hans hustru till honom: "Står du ännu fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö." Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?" Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.
När tre av Jobs vänner fick höra om alla de olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. De enades om att de skulle gå till honom för att visa sitt deltagande och trösta honom. Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden. Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor." (Job 2:7-13).Teol dr Ingemar Furberg, huvudöversättare av Svenska folkbibeln NT, skrev 1997 en mycket läsvärd och intressant artikel om Job i tidskriften Biblicum. Klicka här för att läsa den.
Jobs vänner som kom dit för att trösta honom, förde honom än mer in i lidande och anfäktelser genom att vara dåliga rådgivare, dåliga själavårdare. Furberg skriver i ovan nämnda artikel:
"Allt starkare betonar han för sina vänner att han har rätt, att han står som rättfärdig (6:29f, 10:7, 13:18ff), fastän han samtidigt smärtsamt förstår, att ett sådant erkännande av egen rättfärdighet är omöjligt inför Gud, »dold i fruktansvärt majestät» (37:22): »Vill Gud gå till rätta med människan, så kan hon inte svara honom på en sak bland tusen» (9:3ff). Han kan då tala om »människan, av kvinna född, som lever en liten tid och mättas av oro» och som »Gud sätter sig till doms över» (14:1, 3). Även om människan är moraliskt rättskaffens, kan hon inte vara ren inför Gud. En ny situation uppstår, när Job utbrister: »Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Nej, inte en enda» (14:1, 3f). Job är medveten om att han står som syndare inför Gud.
Job blir därför alltmer anfäktad och förvirrad av sina vänners själavård. Under det att dessa talar om Guds underbara makt, som människan inte kan förstå och som hon ödmjukt böjer sig under, börjar Job - provocerad av sina vänner - alltmer tala om Guds absoluta makt. Han frågar sig: »Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig som din fiende?» Job söker Gud på spekulationens väg, men Gud döljer sig för honom. I sitt skrämda tillstånd börjar han att anklaga Gud och hålla på sin rätt. Som 'rättfärdig' har han rätt till välsignelsen. Job kräver endast rättvisa. »Till den Allsmäktige vill jag nu tala och med Gud vill jag gå till rätta», säger han (13:3).
Samtidigt kan han tala om »människan, av kvinna född, som lever en liten tid och mättas av oro» och som »Gud sätter sig till doms över» (14:1, 3). Även om människan är moraliskt rättskaffens, kan hon inte vara ren inför Gud. En ny situation uppstår, när Job utbrister: »Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Nej, inte en enda.» (14:1, 3f). Job är medveten om att han står som syndare inför Gud.
Vi har sett hur Job inleder med att påstå att han inte mer än de andra vännerna hade förtjänat ett sådant lidande, något som var sant. Vi har också sett hur han i mänsklig svaghet, när allt går honom emot, alltmer börjar tala om Gud som en sträng domare och en vred tyrann. Han ser sig förföljd av den dolde Guden. Han kan fråga: »Varför skall ni förfölja mig, ni liksom Gud?» (19:22)
Men samtidigt ser vi hur han uttrycker sin tro och sin förtröstan. I 16:19f talar han om sin advokat i himmelen, sin försvarare och vän. Han vet att han äger en sakförare, en försvarare, och det betyder ett avgörande genombrott. Han lämnar den dolde Guden, av vilken han känt sig förföljd, och håller sig till den gudomlige Återlösaren, Frälsaren, som frikänner honom: »Dock, jag vet att min Återlösare lever, och han skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta skall jag i mitt kött skåda Gud» (19:25-26).
Han tror och vet att han skall få rättsligt erkännande inför Gud, och detta på grund av den himmelske försvararen och sakföraren. Guds rättfärdiggörelse av Job är en rättfärdiggörelse sådan han var, full av motsägelser, en syndare. En sådan rättfärdiggörelse var vad han behövde."/Shadow
söndag 24 juli 2011
Att sörja utan att glorifiera
En musikstjärna har gått ur tiden. Amy Winehouse blev bara 27 år, och även om dödsorsaken inte har bekräftats utåt än, så har det antytts att det är drogöverdos som är orsaken.
Ingen kan vara överraskad, åtskilliga har de tidningsuppslag varit som visat en tydligt narkotikapåverkad Amy, med kläder och hår i kaos och ögon som inramade med tjock svart kolpenna haft sitt tomma frånvarande uttryck. Ofta har det varit skandaler, snarare än hennes arbete, som gjorde att hon hamnade på löpsedlarna.
Amy gråtandes, efter bråk med pojkvännen. Amy som ett nervvrak på väg att hälsa på sin man i fängelset. Amy som buats ut från scenen och blivit tvungen att bäras ut då hon varit för påtänd eller full för att kunna uppträda.
Oroade vänner och föräldrar: "vi är rädda att hon kommer att knarka ihjäl sig".
När Winehouses låt" Rehab" slog igenom som hit, var det många som tyckte det var ironiskt. Och det var det.
I sången sjunger hon: "They tried to make me go to rehab, I said, "No, no, no"
Det är tragiskt att hon inte ville eller upplevde sig kunna ta tag i sina drogproblem, men det är ganska läskigt att se hur många kändisar som uttalar sig om just den aspekten. HUR de gör det, som om de vore omedvetna om hur marinerad nöjesbranschen är i knark och alkohol. Det finns många som skulle behöva checka in på "Rehab", för att undvika att sluta som Amy Winehouse.
Jag vet inte om hon mådde dåligt redan innan hon började missbruka, men helt tydligt är att hon inte mått särskilt bra de senaste åren i alla fall.
Det är också, i likhet med vad många säger, en förlust för musikbranschen att hon gått bort. Visst hade hon talang, även jag tyckte om hennes vemodiga personliga röst till de nakna jazztexterna.
Men jag ser ett tydligt "Cobainsyndrom" här, och kommer inte bli förvånad när fans och även människor som INTE lyssnat till henne tidigare, plötsligt kommer höja henne till något hon inte var.
Hennes begåvning kommer att särskiljas till något som var unikt, hennes olycklighet kommer på ett nästan perverst vis att förklaras vara en följd av hennes genialitet och känslighet i kombination med människor som inte förstod henne, som hade för många krav och stressade sönder henne. Stressade henne att ta sin tillflykt till drogerna.
Män som inte kunde hantera henne, inte förtjänade henne. Papparazzis som jagade henne och fans som ville ha mer, mer, mer. Likt många nu döda kändisar före henne, t ex Marilyn Monroe, och nuvarande, t ex Britney Spears, blir privatlivet mer intressant ju mer turbulent det är, och konkurrerar ut vad de först blev kända för.
Amy Winehouse riskerar samma sak som bl a Kurt Cobain; att ikonförklaras och därmed fråntas sitt eget ansvar, sin egen ställning som vanlig dödlig människa, sin rättighet att bli behandlad med värdighet och inte försvinna i en orealistisk dimma om vem hon var och vilken påverkan hon hade.
Hon var en mycket skicklig musiker. Men också en människa som mådde djupt dåligt och fattade självdestruktiva beslut gällande sitt liv.
Hon hade verkligen behövt hjälp, och en paus från allt vad offentlighet och strålkastare heter.
Det är viktigt för ungdomar att ha förebilder, och med sin excentriska och udda stil var hon en sådan för många. Likaså var hon även ett slags "språkrör" för unga fans som själva mådde dåligt och upplevde tröst i hennes person.
Men någonstans måste en skiljelinje dras.
Hennes död är hennes, den är djupt tragisk och bör ses precis sådan den var. Hon blev ett offer för sin egen psykiska ohälsa, till följd av eller i kombination med ett tungt tärande drog och alkoholmissbruk.
Det gagnar ingen att idealisera henne eller skapa mytbildning kring hennes liv och död.
Lyssna på hennes skivor, minns henne sådan hon var både när hon var som bäst och när hon mådde som sämst, och om detta som hänt bör inspirera eller bli till konsekvens i NÅGOT...så har jag två förslag. Låt det dels bli i vilka farorna med droger är.
De är lika verkliga och på samma villkor om en människa är offentligt känd eller inte.
En annan sak som är än viktigare; den vanligaste fras av alla jag läst idag angående Amys död, är i lite olika variationer: "Vila i frid, Amy", "nu har hennes problemtyngda själ funnit frid", "R.I.P".
Vad VET människor om detta, som inte stod henne nära och visste något om en eventuell kristen tro hon kan ha haft..?
Den där uppfattningen är förövrigt nästan standard, att människor antar att en död människa har funnit frid, i alla fall om det rör sig om någon som inte ansetts uppenbart ondskefull. Att han/hon har fått möta sina avlidna nära och kära.
Jag vill inte spotta på de som sörjer Winehouse, det skulle aldrig falla mig in. Inte heller på henne själv naturligtvis, av hela mitt hjärta hoppas jag att hon hyste en förtröstan på Jesus Kristus, hur illa det än var med henne och i kaoset hon levde i.
Om hon gjorde det...då har hon fått frid nu. Då är hon löst från här världens ångest och smärta och bojor, liksom vi alla kommer att bli om vi håller fast vid Kristus i vårt liv här och nu.
Detta är särskilt viktigt att påminna de levande kvarlämnade som sörjer, det är en viktig påminnelse till oss alla.
Livet är skört och det finns inga garantier hur många år vi får. När vi väl har lämnat den här världen, då har vi också gjort vårt val om var vår själ ska få sin eviga hemvist.
Detta är särskilt viktigt att påminna de levande kvarlämnade som sörjer, det är en viktig påminnelse till oss alla.
Livet är skört och det finns inga garantier hur många år vi får. När vi väl har lämnat den här världen, då har vi också gjort vårt val om var vår själ ska få sin eviga hemvist.
/Nephele
Länkar: SvD, SmP, Expressen, Laholms, DN
Om satanism: Hur antikristligt är det att vara emot Antikrist? del 2
En del satanister (och andra människor som är väldigt mycket MOT kristen tro) kan peka på yttre moraliska brott som skett under kyrkans namn. Utifrån detta anser de att kristendomen är förkastlig. Ett exempel på detta är:
Pedofilskandaler
När den romersk katolska kyrkan har bevisat sig ha många exempel på pedofilskandaler så finns där otvivelaktigt en koppling till det celibatlöfte som prästerna avger. Men enligt Bibeln och i stort sett samtliga andra kristna samfund får en präst eller pastor vara gift. I de lutherska bekännelseskrifterna (Konkordieboken) från 1500-talet står det:
"Det har klagats allmänt över de dåliga exemplen från präster, som icke levt avhållsamt. Därför berättas det också, att påven Pius skall ha sagt, att vissa skäl funnits, på vilka man förbjudit prästerna äktenskap, men att det fanns mycket starkare skäl, som talade för att åter tillåta det. Så förmäler nämligen Platina. Då våra präster ville undvika denna allmänna anstöt, hava de tagit sig hustru och lärt, att det är dem tillåtet att ingå äktenskap. Först och främst emedan Paulus säger: 'För att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru', samt: 'Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär'. För det andra säger Kristus: 'Icke alla kunna taga emot detta ord'. Därigenom lär han oss, att icke alla människor äro skickade till celibat, emedan Gud har skapat människan till att fortplanta sig, Genes. 1. Och utan en särskild gåva och utan gudomligt bistånd står det icke i mänsklig makt att förändra skapelsen. De som icke lämpa sig för celibat, böra följaktligen ingå äktenskap. Ty Guds befallning och den av Gud inrättade ordningen kan ingen mänsklig lag och intet löfte upphäva. Av dessa skäl lära prästerna, att det är dem tillåtet att taga sig hustru ... det orena celibatet föder så mycken anstöt, så många äktenskapsbrott och andra synder ... Att förbjuda äktenskap kallar Paulus en onda andars lära, 1 Tim. 4. (Den augsburgska bekännelsen. XXIII. 2 Om prästernas äktenskap).
Det ställe som åsyftas är 1 Tim 4:1-3 där det står: "Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig"
De lutherska bekännelseskrifterna säger om dem som förbjuder prästerna att gifta sig och som försöker leva i celibat, att de "hänger sig åt verkliga orgier, äro upptända av allehanda lastbara och liderliga lustar. Mycket, som dessa öppet och fritt bedriva, kan man med bevarad anständighet icke ens nämna..." Och prästernas celibat "ger upphov till en ändlös rad skandaler, till synder och allmänt sedefördärv." (Den augsburgska bekännelsens apologi. Art. XXIII. Om prästernas äktenskap).
På ett annat ställe står det: "Att de förbjudit äktenskapet och betungat det heliga prästeståndet med livslångt celibat, därtill ha de varken befogenhet eller rättighet, utan hava handlat som antikristliga, despotiska och till osalighet överlämnade sällar och hava därmed förorsakat allehanda oräkneliga, förskräckliga och vederstyggliga otuktssynder, i vilka de ännu sitta fast. Så litet som det står i vår och deras makt att av en man göra en kvinna eller av en kvinna göra en man eller utplåna bådas kön, så litet ha de befogenhet att skilja dessa Guds skapade varelser och förbjuda dem att i all ärbarhet leva i äktenskap tillsammans." Att förneka människor äktenskapet "vore, såsom den helige Paulus säger, 'en djävulsk lära'." (Schmalkaldiska artiklarna).
Och i Stora Katekesen står det: "Därav ser du, hurusom hela vår påvliga, präster, munkar och nunnor, sätta sig emot Guds förordning och bud, när de förakta och förbjuda det äkta ståndet och när de i sin förmätenhet avlägga löfte om evig kyskhet samt därjämte bedraga de enfaldiga med lögnaktiga ord och tomt sken. Ty ingen har så föga kärlek och lust till kyskhet som just dessa, vilka för sin stora helighets skull undvika äktenskapet, men antingen helt öppet och utan blygsel leva i hordom eller hemligen bedriva än värre ting, varom man icke kan tala, såsom man tyvärr alltför mycket har bevittnat."
Så tar alltså de lutherska kyrkorna kraftigt avstånd från prästcelibatet och säger att det för många kan leda till svåra sexuella synder, eftersom det är få förunnat att leva utan sexuellt samliv. Och så tar i stort sett varenda kristet samfund i världen avstånd från idén om att präster skall leva utan sexliv inom äktenskapet.
Men den romersk-katoska kyrkan lär än idag:
"Alla vigda ämbetsbärare i den latinska kyrkan - med undantag för de ständiga diakonerna - utses normalt bland troende män som lever som ogifta och som är villiga att hålla celibatet 'för himmelrikets skull' (Matt 19:12). De kallas av Gud till att utan kluvenhet viga sig till Herren och 'vad som hör honom till' och ger sig helt och hållet åt Gud och åt människor. Celibatet är ett tecken på detta nya liv till vars tjänst kyrkans tjänare vigs." (Katolska Kyrkans Katekes).
Den lutherska kyrkan, och många protestantiska kyrkor överhuvud, har sett länge trott att den romerska katolska påvestolen är Anti-krist, som är förutsagd i Bibeln. De är lika mycket emot de perversiteter som begåtts av katolska präster, som vilken satanist som helst kan vara. Och som framgår av citaten ovan noterade man redan på senmedeltiden att celibatlöftet bland präster ledde till alla möjliga perversiteter eftersom människan inte är skapt att leva utan sexuellt samliv. Som kristen håller jag alltså med om den här kritiken från satanisters sida, vilket också de flesta kristna samfund gör, på bibliska grunder.
Länkar:
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/ca/ca_missbruk.html#XXIII
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/apol/apol_XXIII.html#art_XXIII
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sa/sa_del_III.html#aktenskap
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sk/sk_del1.html#bud6
http://www.katoliknu.se/html/sacr_kkk_vigningen.htm
/Shadow
Pedofilskandaler
När den romersk katolska kyrkan har bevisat sig ha många exempel på pedofilskandaler så finns där otvivelaktigt en koppling till det celibatlöfte som prästerna avger. Men enligt Bibeln och i stort sett samtliga andra kristna samfund får en präst eller pastor vara gift. I de lutherska bekännelseskrifterna (Konkordieboken) från 1500-talet står det:
"Det har klagats allmänt över de dåliga exemplen från präster, som icke levt avhållsamt. Därför berättas det också, att påven Pius skall ha sagt, att vissa skäl funnits, på vilka man förbjudit prästerna äktenskap, men att det fanns mycket starkare skäl, som talade för att åter tillåta det. Så förmäler nämligen Platina. Då våra präster ville undvika denna allmänna anstöt, hava de tagit sig hustru och lärt, att det är dem tillåtet att ingå äktenskap. Först och främst emedan Paulus säger: 'För att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru', samt: 'Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär'. För det andra säger Kristus: 'Icke alla kunna taga emot detta ord'. Därigenom lär han oss, att icke alla människor äro skickade till celibat, emedan Gud har skapat människan till att fortplanta sig, Genes. 1. Och utan en särskild gåva och utan gudomligt bistånd står det icke i mänsklig makt att förändra skapelsen. De som icke lämpa sig för celibat, böra följaktligen ingå äktenskap. Ty Guds befallning och den av Gud inrättade ordningen kan ingen mänsklig lag och intet löfte upphäva. Av dessa skäl lära prästerna, att det är dem tillåtet att taga sig hustru ... det orena celibatet föder så mycken anstöt, så många äktenskapsbrott och andra synder ... Att förbjuda äktenskap kallar Paulus en onda andars lära, 1 Tim. 4. (Den augsburgska bekännelsen. XXIII. 2 Om prästernas äktenskap).
Det ställe som åsyftas är 1 Tim 4:1-3 där det står: "Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig"
De lutherska bekännelseskrifterna säger om dem som förbjuder prästerna att gifta sig och som försöker leva i celibat, att de "hänger sig åt verkliga orgier, äro upptända av allehanda lastbara och liderliga lustar. Mycket, som dessa öppet och fritt bedriva, kan man med bevarad anständighet icke ens nämna..." Och prästernas celibat "ger upphov till en ändlös rad skandaler, till synder och allmänt sedefördärv." (Den augsburgska bekännelsens apologi. Art. XXIII. Om prästernas äktenskap).
På ett annat ställe står det: "Att de förbjudit äktenskapet och betungat det heliga prästeståndet med livslångt celibat, därtill ha de varken befogenhet eller rättighet, utan hava handlat som antikristliga, despotiska och till osalighet överlämnade sällar och hava därmed förorsakat allehanda oräkneliga, förskräckliga och vederstyggliga otuktssynder, i vilka de ännu sitta fast. Så litet som det står i vår och deras makt att av en man göra en kvinna eller av en kvinna göra en man eller utplåna bådas kön, så litet ha de befogenhet att skilja dessa Guds skapade varelser och förbjuda dem att i all ärbarhet leva i äktenskap tillsammans." Att förneka människor äktenskapet "vore, såsom den helige Paulus säger, 'en djävulsk lära'." (Schmalkaldiska artiklarna).
Och i Stora Katekesen står det: "Därav ser du, hurusom hela vår påvliga, präster, munkar och nunnor, sätta sig emot Guds förordning och bud, när de förakta och förbjuda det äkta ståndet och när de i sin förmätenhet avlägga löfte om evig kyskhet samt därjämte bedraga de enfaldiga med lögnaktiga ord och tomt sken. Ty ingen har så föga kärlek och lust till kyskhet som just dessa, vilka för sin stora helighets skull undvika äktenskapet, men antingen helt öppet och utan blygsel leva i hordom eller hemligen bedriva än värre ting, varom man icke kan tala, såsom man tyvärr alltför mycket har bevittnat."
Så tar alltså de lutherska kyrkorna kraftigt avstånd från prästcelibatet och säger att det för många kan leda till svåra sexuella synder, eftersom det är få förunnat att leva utan sexuellt samliv. Och så tar i stort sett varenda kristet samfund i världen avstånd från idén om att präster skall leva utan sexliv inom äktenskapet.
Men den romersk-katoska kyrkan lär än idag:
"Alla vigda ämbetsbärare i den latinska kyrkan - med undantag för de ständiga diakonerna - utses normalt bland troende män som lever som ogifta och som är villiga att hålla celibatet 'för himmelrikets skull' (Matt 19:12). De kallas av Gud till att utan kluvenhet viga sig till Herren och 'vad som hör honom till' och ger sig helt och hållet åt Gud och åt människor. Celibatet är ett tecken på detta nya liv till vars tjänst kyrkans tjänare vigs." (Katolska Kyrkans Katekes).
Den lutherska kyrkan, och många protestantiska kyrkor överhuvud, har sett länge trott att den romerska katolska påvestolen är Anti-krist, som är förutsagd i Bibeln. De är lika mycket emot de perversiteter som begåtts av katolska präster, som vilken satanist som helst kan vara. Och som framgår av citaten ovan noterade man redan på senmedeltiden att celibatlöftet bland präster ledde till alla möjliga perversiteter eftersom människan inte är skapt att leva utan sexuellt samliv. Som kristen håller jag alltså med om den här kritiken från satanisters sida, vilket också de flesta kristna samfund gör, på bibliska grunder.
Länkar:
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/ca/ca_missbruk.html#XXIII
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/apol/apol_XXIII.html#art_XXIII
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sa/sa_del_III.html#aktenskap
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sk/sk_del1.html#bud6
http://www.katoliknu.se/html/sacr_kkk_vigningen.htm
/Shadow
Om satanism: Hur antikristligt är det att vara emot Antikrist? del 1
Ärligt talat tycker jag att det är rätt tragikomiskt att lyssna på en del satanister och andra, som tror att man är tar ställning emot kristendomen när man är emot saker som katolska kyrkans häxbränning, maktutövning och historiska krigsföring, pedofilskandaler hos katolska präster, korstågen, inkvisitionens metoder osv.
Jag har sett en hel del intervjuer med satanister, bandmedlemmar i black metal band, låttexter, hemsidor, videobloggar m m, där människor, ofta unga, uttalar sig om sin ställning gentemot kristendomen, och för satanismen, och där de just listar upp ovanstående vidrigheter som orsak till deras ställningstagande. Utan tvivel är de dåligt pålästa. För inget av ovanstående kan ju motiveras med bibelstöd, och de flesta kristna samfund världen över har på goda grunder påvisat att dessa saker är helt obibliska.
Många lutherska och protestantiska kyrkor lär också att den romersk katolska påvestolen är Antikrist. Hur kan det då vara särskilt "antikristligt" (a la satanism) att vara emot dessa saker? Det kommer jag att belysa i en serie blogginlägg.
/Shadow
Jesus uppväcker Jairus dotter
 |
| "Jesus uppväcker Jairos dotter från de döda", Ilja Repin |
Under åren 1873-76 reste Repin till Italien. Han bodde också i Paris där han närmare gjorde sig bekant med impressionisternas konst. Intrycken han fick i Paris påverkade hans sätt att använda färger och ljus i sitt måleri. Men Repins egen konststil blev dock aldrig impressionistisk. Hans konst påminner mer om de gamla europeiska mästarna, i synnerhet Rembrandt. Repin drogs till vanligt folk, och han målade ofta ukrainska och ryska bönder. Under senare levnadsår målade han även av människor från samhällets överklass.
 |
| "Jesus uppväcker Jairos dotter från de döda", Ilja Repin (detalj) |
"När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom, eftersom alla väntade på honom. Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.
Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen* på hans mantel, och genast stannade blödningen. Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Då alla nekade, sade Petrus: "Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."
Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre." Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen." När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt." (Luk 8:40-56).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)