Jesus undfår syndare

En gammal god psalm, om Jesus, som undfår (tar emot) syndare.

Jesus undfår syndare

1. Jesus undfår syndare, Säg det tröstens ord till alla, 
vilka glömt sin Skapare Och i synd och laster falla. 
Detta blott kan räddning ge: Jesus undfår syndare.

2. Vi ha ej förtjänt hans nåd, Men uti sitt ord han låter 
Kungöra sitt frälsningsråd. Nådens portar han upplåter
För de fallna. Kom och se! Jesus undfår syndare.

3. Den ett får förlorat har Söker ivrigt tills han funnit. 
Jesu kärlek större var: Med sitt blod har han oss vunnit 
Fri och full förlåtelse. Jesus undfår syndare.

4. Kom ni alla, ropar han Nu till alla sorgsna själar.
Ingen annan finns, som kan Till Guds barn förvandla trälar. 
Tro det, fast du ej kan se: Jesus undfår syndare.

5.Fattig, syndig, ond i mig, Din förlåtelse ovärdig, 
Vågar jag mig fram till dig, Som har världen gjort rättfärdig. 
Med ditt ord den trösten ge: Jesus undfår syndare.

6. Jesus undfår syndare. Också jag får ta det till mig. 
Också jag skall honom se, Som förklarat mig rättfärdig, 
Ansikte mot ansikte. Jesus undfår syndare.

Julens budskap

Bild från filmen "Vägen till Betlehem" (2006).

"'Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss." (Matt 1:23).

Här må du nu betänka, vilket hjärta det gudomliga majestätet kan ha till dig, då han av sin blotta barmhärtighet och av medlidande med din jämmer och ditt stora elände, utan din förtjänst, ja, i din synd, sänder dig sin enfödde Son, lägger honom i jungfruns sköte och säger till dig: 'Se, det är min älskade Son, som, åt dig född och given, skall frälsa dig från dina synder, vara din tröst, hjälp och frälsning' - ja, säger jag, har han ett sådant hjärta till dig så besinna, om du eller någon människa (som dock alla är orättfärdiga) skulle vilja skada den, åt vilken du skänkt din egen son och allt hans arv? Därför måste ju Fadern i denne sin Son, som är oss född och given, vilja benvisa oss idel gudomlig nåd, förbarmande och kärlek. Nu ges han endast åt dem, som mottar honom och vill trösta och glädja sig av honom. Och genom denna stora gåva och välgärning betygar och bevisar Gud på det mest uppenbara sätt, att han inte mer vill vara vred på oss eller fördöma oss."

(M. Luhter. Ur "Manna för Guds barn").