Vad säger egentligen Bibeln om slaveriet? Den lär inte att människan idag bör inrätta slaveriet eller att slaveriet är viktigt. Men Israel, som hade slavar, hade särskilda föreskrifter för dem: Buden handlar mest om deras friheter att t.ex. släppas fri efter en viss tid och att gifta sig. Se till exempel 2 Mos 21:2 och Jer 34:14-17 där Gud i det ena sammanhanget ger föreskrifter och i det andra sammanhanget klandrar Israel för att de inte gav slavarna fria efter sju år så som Gud hade bestämt.
Bibelns Gud talar mest om slavar som var landsmän, dvs hebreer. Vi bör alltså inte i Bibeln läsa in annan form av slaveri än det slaveri som avses i texten. Bibeln talar mest om slavar som var en slags tjänare som fick arbeta av sin ekonomiska skuld. Det kunde vara t.ex. fattiga som stod i skuld eller tjuvar som stod i skuld. (3 Mos 25:39; 2 Mos 22:3). Det var alltså en form av ekonomisk förlikning genom arbete, dvs som om man sade "Om du inte kan betala din skuld får du arbeta hos mig i sju år, sedan är du fri och utan skuld."
I en sådan kontext får vi inte läsa in annan form av slaveri där det förekommer t.ex. slavskepp, rasism och segregation.
"The origin of the term “slave” is traced to the German sklave, meaning a captive of the Slavonic race who had been forced into servitude (compare Slav); French esclave, Dutch slaaf, Swedish slaf, Spanish esclavo. The word “slave” occurs only in Jer_2:14 and in Rev_18:13, where it is suggested by the context and not expressed in the original languages (Hebrew yelīdh bayith, “one born in the house”; Greek sṓma, “body”). However, the Hebrew word עבר, ‛ebhedh, in the Old Testament and the Greek word δοῦλος, doúlos, in the New Testament more properly might have been translated “slave” instead of “servant” or “bondservant,” understanding though that the slavery of Judaism was not the cruel system of Greece, Rome, and later nations. The prime thought is service; the servant may render free service, the slave, obligatory, restricted service. ("Slave", The International Standard Bible Encyclopedia (ISBE), 1939)..
"In Rev 18:13 the word “slaves” is the rendering of a Greek word meaning “bodies.” The Hebrew and Greek words for slave are usually rendered simply “servant,” “bondman,” or “bondservant.” Slavery as it existed under the Mosaic law has no modern parallel. That law did not originate but only regulated the already existing custom of slavery (Exo 21:20, Exo 21:21, Exo 21:26, Exo 21:27; Lev 25:44-46; Josh. 9:6-27). The gospel in its spirit and genius is hostile to slavery in every form, which under its influence is gradually disappearing from among men. ("Slave", Illustrated Bible Dictionary, M.G. Easton M.A., D.D., 1897).Bibeln nämner enstaka fall där Israeliterna hade slavar från andra länder, såsom Gibeoniterna (Jos 9:22-27) och Kananeerna (1 Kung 9:21), vilka var två fall som hörde samma med särskilda krig och händelser vid den tiden. Vi finner inga fall där Israeliterna var ute och erövrade andra länder och från dessa tog hem slavar. Hednafolken gjorde däremot så. Flera herradömen försökte likt Babylonierna erövra hela världen och härskiade över andra länder med våld, ockupation och skatteindrivning. Israel och Jerusalem i synnerhet, drabbades ofta av de makter som försökte erövra hela världen. Som någon skrev "Palestine is the most fought-over country in the world, and Jerusalem is the most captured city in all history. It has been pillaged, ravished, burned and destroyed more than 27 times in its history." [källa].
I grekisk litteratur kan vi finna beskrivningar av piskning av slavar, och beskrivningar av dem som om de våre boskap, men även humanare beskrivningar. I romersk litteratur finns det beskrivningar av våld och övergrepp mot slavar. Jag tror att alla som vill erövra hela världen med våld kommer i slutändan att förgripa sig på de folk de har erövrat. Vi kan också tänka på senare försök att erövra världen, såsom Hitler, Stalin, Mao, eller rentav den romsk-katolska kyrkan som en del beskriver som en slags förlängning av det romerska imperiet fast under religiös täckmantel.
Bibelns beskrivningar och föreskrifter för slavar sker i en kontext där slaveriet redan förekommer. Bibeln har en del bud och föreskrifter som beskrivs som eviga, t.ex. vad gäller mäns och kvinnors roller, samt äktenskap och skilsmässa. Slaveriet beskrivs inte på samma sätt som eviga föreskrifter eller att slaveriet skulle vara instiftat av Gud.
Men de Israeliter som hade slavar som arbetade av sin skuld fick föreskrifter för hur de skulle behandlas. Det är obibliskt och inkorrekt att beskriva slaveriet som något Gud förespråkar i allmänhet, att Gud kräver eller stödjer det. Det är lika absurt som att säga att Gud har instiftat eller kräver att det finns en kejsare i Rom för att Jesus och Paulus säger att de kristna skall lyda den överheten och betala skatt till kejsaren i Rom. Nej, Bibeln säger inte att det måste finnas en kejsare i Rom eller att man måste ha slavar.
När människor hör ordet "slav" idag förknippar man det ofta med att man erövrar främmande folk, sätter dem på slavskepp, misshandlar dem, beskriver dem i rasistiska termer, tvingar dem till hårt arbete, segregerar dem i samhället, sätter dem i kedjor och betraktar dem som mindre-än-människor. Men en sådan syn på slaveriet har snarare rötter i människans syndiga natur, i rasismen från en särskild period i människans historia. I vilken utsträckning darwinismen påverkade synen på slavar vet jag inte. Dock verkar Darwin själv ha haft en ganska human eller liberal syn på svarta slavar, även om han inte tar tydlig ställning i frågan om slaveri. I vilket fall som helst finns det perioder i människans historia då man behandlat besegrade eller tillfångatagna folk illa, och som mindre-än-människor. Den människosynen finns det dock inte stöd för i Bibeln. Guds ord talar om tungomål, folkslag, nationer osv men inte om olika "raser".
Det finns olika typer av slaveri. Den typ av slaveri som Bibeln beskriver tycks vara en friare form. Jesus antyder att slavarna fanns i hemmet under en begränsad tid (Joh 8:35). Ett ställe i Apostlagärningarna (Apg 16:16) beskriver en slav som rör sig fritt i samhället och tjänar pengar åt hushållet. När det gäller den andliga världen och tron understryker Bibeln att det inte finns någon åtskillnad mellan slavar och fria (Gal 4:1; Gal 3:28; Jfr Ef 6:9; Kol 3:11.). Abrahams slavinna som blev moder till Ismael beskrivs inte som särskilt förtryckt. Hon blev t o m högmodig inför Sara, föraktade sin husmor och Ismael hånskrattade åt den gamla Sara (1 Mos 16; 1 Mos 21). Det faktum att Paulus (Ef 6:5-6; 1 Tim 6:1-; Tit 2:9) och Petrus (1 Pet 2:18) instruerade slavarna att visa tillbörlig respekt för sitt husfolk indikerar att de ofta inte gjorde det och därför behövde påminnas om sin nuvarande ställning. Kol 4:1 och andra ställen antyder att slavarna fick lön för sitt arbete. Slavägare förmanades att behandla sina slavar väl, som bröder i tron, för "de har samme Herre i himlen som ni, och han gör inte skillnad på människor." (Ef 6:9).
En avgörande vers är 1 Tim 1:9-10 som fördömer "slavhandlare" tillsammans med andra grova syndare. Verserna säger att de bryter mot Guds lag och därför behöver höra lagen. John Newton (1725-1807) var en slavskeppare som ångrade sina synder och sedan skrev den berömda psalmen Amazing Grace.
Bibeln talar till individen i hennes ställning, och förespråkar inte hur samhället skall se ut, oavsett om det gäller kejsardömet i Rom eller slaveriet. Vi måste alltid komma ihåg att Bibeln förmedlar frälsningshistoria. Bibeln är inte en historiebok som sammanfattar allt i historien, den visar istället Guds bud och frälsning för sitt folk, och deras historia. Bibeln är inte heller en bok som ger politiska instruktioner, astronomiska kunskaper osv. Vad Bibeln lär är helt sant, och den har inspirerats av ett särskilt syfte, dvs för att instruera oss om Guds frälsning från synd och dom genom Jesus Kristus som offrat sig för oss alla. Guds Son böjde sig ned och tvättade sina lärjungar fötter. Fast han är högst som står över hela skapelsen, valde han att tvätta deras fötter, vilket var en uppgift som husets tjänare eller slavar annars gjorde. Detta för att visa oss att vi skall hellre tjäna varandra än härska.
"När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: 'Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det." (Joh 13:12-17).Det står också om vår Frälsare:
"Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom." (Heb 5:7-9).
Jesus tvättar sina läjungars fötter |
*) det grekiska ordet här, δούλου, betyder både tjänare och slav, och det är samma ord som Paulus använder när han i Rom 1:1 skriver "Från Paulus, Kristi Jesu tjänare..
"Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
Fastän han var till i Gudsgestalt,
räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte
utan utgav sig själv genom att anta en tjänares* gestalt
då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa
ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
- döden på korset.
Därför har också Gud upphöjt honom över allting
och gett honom namnet över alla namn,
för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden
och under jorden,
och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren. " (Fil 2:3-11).