Anfäktelser och tvivel (ljudfil)

Länk till ett mycket bra föredrag från Lutherska Bekännelsekyrkans ljudarkiv:

"Hur skall jag övervinna anfäktelser & tvivel" (mp3)

Föredraget behandlar olika typer av anfäktelser och tvivel, i synnerhet tanken att Gud inte skulle vilja eller kunna förlåta dig. Mycket bra och uppbyggligt föredrag.

"Anguish", digitalt konstverk av OneiromancerNJV.

/Göran

Allt är skapat genom Frälsaren Kristus

Tänk, Jesus från Nasaret, Guds Son, (som kallades "timmermannens son" av de som inte trodde Honom), är upphovet till allting du ser omkring dig, allting som finns på jorden och i universum. Det är en oerhörd biblisk sanning! Allting som finns - både synligt och osynligt - är skapat genom Honom, alla osynliga änglar, furstar och makter, alla människor, insekter, djur, växter, hav och berg, planeter, solar och galaxer.

Allt som finns och som någonsin har funnits i skapelsen har sitt ursprung i Honom och har sin fortsatta existens genom Honom. Han bär allt som finns i skapelsen, och utan Honom kan inget i skapelsen existera eller ha liv. 

Skapelsen är bundet till naturlagarna, och allt som finns i skapelsen begränsas till tid och rum (längd, bredd, djup). Tidigare beskrevs universum såsom bestående av materia inom tid och rum. Efter Einsteins formulering av relativitetsteorin sammanslogs rummet och tiden till en enhet som kallas för rumtid.

Gud är bortom "rumtid". Han är Ande (Joh 4:24), Han är transcendent, evig, upphöjd, såsom i en annan dimension. Han är överallt och skapelsen kan inte rymma honom (1 Kung 8:27). Denne Gud, som är helt oberoende av skapelsen, är upphovet till allting du ser omkring dig och allt osynligt.


Den naturalistiska världsbilden och Skaparen

Människor som inte tror på Gud intalar sig att allting som finns i universum har kommit till av sig själv, utan design, plan, vilja eller initiativ. De förnekar Gud och förnekar den naturliga gudskunskapen vi får genom Ordet, skapelsen och samvetet (Ps 19:2; Rom 1:19-21; Rom 2:15).

De tror att skapelsen så att säga "skapar sig själv" och att universum på något sätt uppstod ur ingenting - vilket är en absurd tanke. Det strider mot allt förnuft.

Allting i skapelsen föds och dör, och ingenting finns utan något upphov eller orsak. Allså måste hela skapelsen och det första i skapelsen också komma från något eller någon, och det som finns i skapelsen skapar inte sig själv genom någon slags inbyggd automatik.

"Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt." (Heb 11:3).

De som förnekar att det finns en Skapare kallas i Bibeln för dårar (Ps 14:1). Gud har ju genom sina skapade verk vittnat om att han finns, ja uppenbarat det man kan veta om Gud också för de som inte tror på Honom (Rom 1:19). Ateismen är alltså ingen neutral ståndpunkt eller livsåskådning. Det är ett aktivt undertryckande av sanningen (Rom 1:18). Det är ett uttryck för hjärtats fientliga inställning till den gode helige Guden, och det visar att synd, otro, villfarelse, okunskap eller förnekelse råder i hjärtat.


Skapelsen genom Sonen

Enligt de heliga skrifterna som vi har samlade i Bibeln finns det en evig Gud, som är oberoende av tid och rum. Han varkens föds eller dör. Denne evige Gud har skapat allt som finns inom tid och rum i kraften av sitt allsmakts skaparord, och detta Ord är Gud själv, dvs Guds Son, som också kallas för Ordet. Det står skrivet:

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till." (Joh 1:1-3)

"Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte." (Joh 1:10).

"han har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen." (Heb 1:2).

"Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse..." (Upp 3:14)

Man skall alltså inte föreställa sig att endast Gud Fadern är skaparen och Guds son är bara Frälsaren och har inget med vårt ursprung att göra. Nej, allting som finns kommer från Gud Fadern och genom Sonen.

"så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är" (1 Kor 8:6).

Sonen är din Frälsare

När du alltså hör att Jesus led och dog på korset för alla syndare och sedan uppstod på den tredje dagen, så minns att det är den evige Guds Son, som aldrig har skapats själv, utan är till av evighet. Han blev människa för att stå under våra förhållanden, under Guds lag, och han dömdes som vore han en syndare. Han var inte människa från begynnelsen, men antog människonatur vid en bestämd historisk tidpunkt, för att bli vår broder och Frälsare. Denne som dömdes och spikades på ett kors är alltså själv Gud, och har därför ingen synd i sig och har makt att bära alla människors synd och ge oss barnaskapet hos Gud.

"Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: 'Abba! Fader!' Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud." (Gal 4:4-7). 

En sådan underbar uppenbarelse av Skaparen, Domaren och Frälsaren Gud finns inte i något annat trossystem eller religion. Endast den kristna tron förmedlar denna oerhörda kunskap om Guds helighet, dom, rättfärdighet, godhet, kärlek och barmhärtighet. Den kristna tron som uppenbaras i de heliga skrifterna är helt unik.

För de som förkastar den kristna tron är det anstötligt att den helige Guds Son hänger halvnaken, torterad och fastspikad på ett kors, under det att både hedningar och religiösa människor hånar honom och förkastar honom (1 Kor 1). De tycker att det är hädiskt och omöjligt att Gud skulle kunna bli lik oss, besöka syndares hem, låta sig begränsas av tid och rum, bota sjuka, hjälpa människor, bli trött, gråta, vredgas, förkastas, torteras och avrättas. De tror inte att Gud har makt att göra detta. De underskattar Guds makt och underskattar därför sin egen försvarsadvokat i himlens domstol. 

De ser inte vilken oerhörd tröst denna Guds uppenbarade sanning är för våra samveten. Men den som förstår att han är en syndare, den som inte har något gott att uppvisa inför Gud och berömma sig av, för den som plågas av syndamedvetenhet och önskar frid med Gud, så är budskapet om korset en ovärderlig skatt. Det finns en oerhörd tröst i att höra att nådens och förlåtelsens portar är vidöppna hos Gud, att synden är försonad redan innan vi bad om det eller sökte det, att Gud själv har uppsökt och befriat oss, för att vara hjärtats och samvetets ende Gud.


Ånger

Den som vill försvara sin synd och bli kvar i den bör förskräckas inför Guds helighet och stränghet. Lagen vittnar ju emot en sådan människa. I Jesu kors ser vi att Gud inte ser mellan fingrarna när det gäller synden, utan är så god, helig, upphöjd över syndare, att han inte står ut med den onda utan bestraffar synden. Gud gör ju inte heller skillnad på synd såsom människor gör. I världen tänker man sig att endast riktigt grova förbrytelser, såsom mord, tyranni och övergrepp, är brottsliga och förkastliga saker. Men Bibeln tränger beskriver synden mer ingående. Att t.ex. hata eller förtala sin broder, att stjäla eller vara girig är lika brottsligt inför Gud som att leva i otukt, homosexualitet eller fylleri, och det är helt ovärdig det kristna livet eftersom det är ett uttryck för upprorisk köttslighet och oandlighet. "Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. " (1 Kor 5:11).  Sådana synder gör att vi inte kan ärva Guds rike. Det står ju:

"Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike." (1 Kor 6:9-10).

"Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig." (1 Joh 3:15).

Den som har obekänd synd i sitt hjärta bör alltså inte gå omkring och bära på den, fortsätta med den eller försvara den, utan veta att Guds vrede riktar sig mot syndare. Bekänn därför synden inför Gud!


Nåd

I Jesu kors ser vi att Guds kärlek är utgjuten utan gräns, så att var och en som önskar frid med Gud och bli kvitt sin synd, fritt kan ösa ur nådens källor. Hos Gud finns fri och full förlåtelse. Den förlåtelsen finns i Jesu kors, i hans lidande, död och uppståndelse. Bekänn därför din synd inför Gud och tro att han hör din bön och förlåter dig för Jesus, Guds Sons, skull. Han har ju dött för dig, och med Honom är du förenad genom tron och i dopet (Rom 6). Han som förlät både David och Petrus när de ångrade sin synd, han skall också förlåta dig, när du ångrar dig och återvänder till Guds nåd och kärlek i Kristus.

"Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9).

Om du plågas av din synd så låt dig tröstas och upprättas av Gud Ord. Tro på Guds löfte om nåd och förlåtelse. Det står ju att Sonen - genom vilket allting är skapat - har tagit din synd på sig själv.

"Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden." (Heb 1:3).

"Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom" (Kol 1:15).

/Göran

Frälsningens tidpunkt och goda gärningar

En villfarelse som är rätt vanlig i vissa kristna kretsar är att fokus på människans frälsning förflyttas från Jesu ställföreträdande lidande, död och uppståndelse till det subjektiva/personliga mottagandet av frälsningens budskap vid en given tidpunkt. Inom den här rörelsen betonar man starkt en frälsningsupplevelse, en given tidpuntk i det egna livet då man blev kristen, på bekostnad av att den objektiva och universella frälsningen får träda åt sidan.

Sådana kristna kan säga saker som "Jag blev frälst för 10 år sedan", eller "Jag blev frälst den 10 januari 1992", eller "Har du blivit frälst?", "När blev du frälst?"

Det felaktiga med detta är att frälsningens egentliga tidpunkt och orsak, vilket är Jesu liv och verk, som så tydligt beskrivs i de heliga skrifterna, får träda åt sidan och det väsentliga blir istället en upplevelse, en tidpunkt när man tog emot frälsningen.

Det här stämmer inte med hur Bibeln beskriver frälsningens tidpunkt. Om man läser igenom Gamla eller Nya testamentet noggrant finner man inte den här typen av betoning. Däremot finns det, från de första löftena om Frälsarens ankomst, till och med de slutliga beskrivningarna av hans frälsningsverk och fortsatta verk genom kyrkan, otaliga exempel på att frälsningens tidpunkt hör ihop med Guds historiska verk, vad Gud har gjort för oss genom att sända sin egen Son i döden i vårt ställe. Detta är den objektiva frälsningen.

Den subjektiva sidan av saken är dock lika viktig som den objektiva sidan av frälsningen, hur sekundär den än är. För den som inte personligen tar emot och förtröstar på Guds frälsning, och förblir i den resten av livet, har Guds kärlek i Kristus inte nått sitt mål.

Bibeln beskriver både Jesu objektiva frälsningsverk, och uppmaningar till oss att personligen ta emot det och förbli i det. Vidare beskrivs det kristna livet, hur en kristen skall leva, och vilka frukter tron bär hos en troende. Skriften förmanar vidare frukterna av köttslighet och oandlighet.

Skriften beskriver Guds färdiga frälsningsverk genom Sonen och hur en kristen skall ta emot. förbli i det och svara på det. Skriften talar mycket litet om tidpunkten för mottagandet av frälsningens budskap.

Alla som vet med sig att de haft en frälsningsupplevelse, en tidpunkt i livet då de tog emot frälsningens budskap, bör fråga sig om de också förblir i tron. Mycket av det som är skrivet i Nya Testamentet står där för att uppmuntra den nya människan att förbli i tron. Det är inte nog att ta emot budskapet en gång i tiden. Det är ju möjligt att man faktiskt rätt har tagit emot budskapet en gång i tiden men sedan avfallit.

För att vi inte skall avfalla har Gud givit oss sitt Ord och sin Ande.

Skriftens budskap är ytterst att Gud har förklarat oss förlåtna, såsom i en domstol. Ingenting kan lägga till eller dra ifrån något till frälsningen. Som en respons på detta glada buskap bär en kristen människa god frukt, gör goda gärningar, älskar  Gud och sin nästa, om än så ofullkomligt. Motivet är åtminstone det rätta och giltiga, hos dem som förtröstar på en historiskt förankrad universell frälsning som Gud utfört en gång för alla genom att ta synden på sig själv i vårt ställe. Det naturliga för den som hör detta är att respondera på Guds kärlek, älska Gud och sin nästa, följa och lyda Gud och älska hans ankomst. En kristen är dock inte endast en ny människa genom tron, utan också full av synd och brist, och behöver därför daglig ovändelse och tröst.

Inget av detta är möjligt utan den helige Andes verk i människans hjärta. Frälsningen är uteslutande ett verk av Gud, från början till slut. Från löfte och utförande till mottagande, helgelse och fram till skådandet då Frälsaren kommer tillbaka för att döma världen och frälsa de som väntar på honom.

När alltså någon säger "Jag blev frälst för 10 år sedan" bör man glädja sig och tala om trons innehåll, för det kan ju vara en människa som tagit emot det frälsande budskapet i hjärtat, men man bör också peka på att det är viktigt och avgörande att vi förblir i tron till änden, samt hänvisa till att allt detta hör ihop med Guds verk och handlande. Det är möjligt att avfalla, bli köttslig och somna in i oandlighet. Människan kan inte skapa tron, men hjärtats aktivitet kan leda henne bort från tron. Sådant måste en kristen akta sig för och varna andra för.

Vidare tror jag att man kan ha felaktig uppfattning om var man bör ha fokus vad gäller frälsningens tidpunkt, men ändå ha en sann frälsande tro. Det jag skriver är inte för att ifråga sätta någon eller någras frälsande tro. Jag skriver för att uppmuntra till ett förblivande i tron. Bibeln talar om Guds färdiga gärningar som vi skall ta emot, dvs Jesu död och uppståndelse i vårt ställe. Den talar också om hur vi skall leva som troende. Bibeln talar väldigt lite om upplevelser, personlig tidpuntk för omvändelse, känslor vid omvändelsen osv. Ändå finns det grupper av kristna som tycks lägga den avgörande betoningen på just dessa saker. Det finns kyrkohistoriska orsaker till att dessa läror. Men Skriften lägger betoningen på Guds färdiga frälsning och uppmuntrar oss att personligen ta emot och förtrösta på detta budskap. Som en frukt av tron vill en kristen vidare göra goda gärningar, och lär sig genom Guds ord vilka dessa gärningar är, och om inte hjärtat står emot den helige Andes verkan, så utför en kristen sådana goda gärningar. 

På ett liknande sätt så kom löftet till Abraham före lagen (se Galaterbrevet). På ett likande sätt kom också Guds räddning från slaveriet i Egypten, INNAN lagen gavs. Gud ville inte att Israel skulle hålla lagen av egen kraft. Gud ville att Israels folk skulle förtrösta på Gud och genom lagen förskräckas, förödmjukas och lära sig vilka gärningar som behagar Gud. Israel borde ha förtröstat på den ende sanne Guden som med så mäktig kraft hade räddat dem från slaveriet. Gud vill stå i centrum i hjärtat.  Gud vill vara hjärtats Gud. Tron måste vara personlig. Tron är alltså inte endast en intellektuell formulering. Tron är inte heller endast känslor i hjärtat. Tron håller fast vid och förtröstar på vad Gud har gjort för oss en gång för alla.

Den som har tron drivs av den helige Ande, älskar Gud och sin nästa och bär frukt. När synden känns i hjärtat kan vi ha orsak att bekänna vår synd inför Gud och ta emot förlåtelsen har ger. Vi bör även bekänna synd i allmänhet, även sådana synder vi inte känner till (såsom David gjorde) eftersom det mänskliga hjärtat är ont och syndigt av naturen. Den som rannsaker sig själv måste ju finna att det inte finns någon ände på den egna synden. Den som rannsakar skrifterna finner att Guds nåd övertäckte och tog bort allt synd. Gud ser oss som om vi vore lika fria från synd som Jesus var. Gud såg Jesus som om han vore helt iklädd våra synder. Därför älskar en kristen Gud och tillväxer i tron varje dag, lyder och tjänar Gud och sin nästa av rätta motiv, även om dagarna och livet än vore överhopat av synd och brist. Från denna grund flödar all sann helgelse, och den behagar den ende sanne Guden, som inte tillräknar synd och som verkar helgelse i de troende genom den helige Andes verk.

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor 5:17-21).

"Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." (Ef 2:8-10).

"Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra." (Joh 15:5).

 /Göran