Om Bibeln (4)

Forts.

• Ett vanligt misstag är att moderna människor utgår ifrån att Bibelns ord används på exakt samma sätt som ord används idag. Detta är inte sant, och det borde alla förstå som vet hur språk ändras och hur betydelsen av ett ord kan förskjutas, vidgas eller begränsas med tiden. Idag betyder t.ex. ordet "billigt" att något har ett lågt pris. Förr i tiden betydde ordet "rimligt". Således skrev Runeberg i "Fänrik Ståls sägner" (1848): "Dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var,  Ty för den son, som sist blev född, fanns knappt en smula kvar." Några exempel i Bibeln:
  
  • En del har t.ex. anklagat Bibeln för att lära att haren skulle vara en idisslare, men det är ett skenbart fel och beror på språkets förändring med tiden (länk om detta).
  • På samma sätt har man anklagat Bibeln för att lära att det finns enhörningar (eng. unicorns). Detta för att ordet förekommer i bibelöversättningen King James Version (KJV). Det hebreiska ordet tycks dock syfta på vildoxen. Se särskilt Job 39 där Gud frågar om någon kan tämja djuret för att använda det i jordbrukssammanhang. Några argumenterar dock för att det åsyftar noshörningen. De flesta översätter ordet till vildoxe. Felöversättningen till enhörning (unicorn) hörde samman med att man utgick från en medeltida hebreisk sammanställning av Bibeln som innehöll många sakfel tillsammans med att man utgick ifrån den latinska bibeln och den grekiska Septuaginta. Man gick alltså inte till den hebreiska grundtexten. Människor trodde förr i tiden på enhörningar. Ändra fram på 1700 talet sålde man tanden från Narvalen (Monodon monoceros) som enhörningars horn och tjänade pengar på att lura folk. Tanken på enhörningar kom från uppgifter från Claudius, Aristoteles, Plinius den äldre,.Ktesias av Knidos, och uppgifter från resenärer till Indien och Afrika. Olika sammanhangsuppgifter (t.ex. i Psaltaren 22 och Job 39) tillsammans med förståelsen av den hebreiska texten visar dock att det handlar om vildoxar.I området Basan som var ett bördigt område fanns också många stora vildoxar, vars horn symboliserade deras styrka och kraft. Jag tycker att en av de mest övertygande bevisen på att det hebreiska ordet re'em behtyder vildoxe är Psaltaren 22. Där finns ett mönster som man måste ta hänsyn till. En slags upprepning.
    

    "Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig. Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig."

    Först finns alltså konstaterande av ett hot, människor som symboliseras av både från tjurar (som anger könet på vildoxen) och från lejon. Sedan återkommer dessa två igen lite längre fram.
    

    "Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas [re'em] horn - du bönhör mig."¨'

    Här återkommer alltså vildoxen (som i KJV översatts "unicorn") tillsammans med lejonen. Här anges inte könet utan vilken typ av tjur som hotar.  Landet Basan var ett territorium öster om Jordan, norr om Gilead. Området var känt för att ha mycket talrika boskapshjordar (4 Mos 32:1-4; Jer 50:19; Mika 7:14). I Basan fanns "Baggar och bockar, det bästa och märgfullaste vete" (5 Mos 32:14). Amos 4:1 omnämner "Basans kor" symboliskt för hårdnackade människor som förtrycker andra (Amos 4:1) "Hör detta ord, ni Basans kor på Samarias berg, ni som förtrycker de svagaoch krossar de fattiga,..".I Jobs bok används ordet re'em om vildoxar:

  "Har vildoxen [re'em]lust att tjäna dig och stanna över natten vid din krubba? Kan du tvinga vildoxen [re'em] att gå i fåran med töm och harva markerna jämna efter dig? Kan du lita på hans stora styrka, och vill du anförtro ditt arbete åt honom? Litar du på att han för hem din säd och samlar den i din loge?" (Job 39:12-15).

  

  Karta som visar var Saba låg (eng. Sheba).

  • Ett annat vanligt misstag i språket är att ordet "jord" och "jorden" alltid i Bibeln skulle betyda samma sak som när vi i vår tid tänker på jordklotet utifrån ett astronomiskt perspektiv. Här blir alltså språket förändrat pga perspektivet. Vi ser ju att Bibeln nästan bara beskriver sådant som människor på den tiden kände till och kunde förstå. Den talar ju inte om t.ex. galaxer eller andra saker som de inte kunde se med ögonen. På många ställen i Bibeln talar man alltså om jorden utifrån människans perspektiv. När Jesus t.ex. säger att "Drottningen av söderlandet" (Drottningen av Saba) kom "från jordens yttersta gräns" för att besöka Salomo i Jerusalem och lyssna till hans visdom, då menar inte Jesus att jorden är platt och att det finns ett slut som man kan trilla ut från. Han menar helt enkelt jorden så som man beskrev den på den tiden, dvs vad man kan se med ögonen. Saba låg i södra Arabien, så långt söderut man kunde gå på den delen av kontinenten. Efter Saba låg havet. Hon kom alltså från gränsen till havet så långt söderut man kunde gå. Men många som läser Bibeln idag tror att "jorden" alltid skulle beskrivas så som vi beskriver den liksom utifrån rymden, som ett klot.Men om människor på den tiden med uttrycken "jorden" endast menade kontinenten som man kan gå och röra sig på och se med ögonen, så kan många bibelord förklaras, t.ex. vad gäller jordens grundvalar, att jorden skälver, att man kom från "jordens fyra hörn" (så långt man kunde gå åt de fyra vädersträcken), den välvda himlen som är spänd över jorden osv. Gud anpassar sitt språk efter människans kunskap. Ja, han anpassar inte endast språket utan också sin uppenbarelse. När han sände änglar såg de ut som människor. När han beskrev sig själv talade han så som vore han människa, sittande som en konung på en tron, med armar, händer och ögon, eller svävandes på molnen fast han är Ande och överallt. I sin allmakt visste Jesus hur jorden ser ut men han använde språket så som människor på den tiden använde språket för att de skulle förstå. På samma sätt beskriver ju inte Bibeln galaxer, svarta hål, månens kratrar, nebulosor, celler, atomer, elektroner, kvantmekaniska partiklar, jordens kärna eller solstormar. Gud anpassar sig till människan vad gäller språk och kunskap, men utan att säga något osant. Det är nog också ganska svårt att veta hur mycket man förstod förr i tiden. Borde inte t.ex en man som en natt satt vid sin lägereld och såg hur ljuset från elden formades på kanten av ett äpple förstå att månen på samma sätt får sitt ljus från solen, vart den är placerad, att månen, solen och jorden är runda och far runt? Jag vet inte, men ibland får jag en känsla av att moderna människor försöker fördumma antikens människor som om de inte förstod någonting, bara för att man utgår från att språket användes på samma sätt som idag. Jag vet inte. Det synes mig att det var helt relevant att under den tiden då det tog tid att färdas långt, att endast tala om jorden som "den för ögat synliga kontinenten", utan hänsyn till dess storlek eller form. För övrigt plockar man idag ofta fram kritiken från de mest poetiska böckerna såsom Psaltaren och Jobs bok, vilka knappast gjorde anspråk på att förmedla astronomisk kunskap.
• Siegbert Becker skrev i sin utmärkta bok om Uppenbarelseboken, Revelation: The Distant Triumph Song (1985), att vi egentligen skall läsa Uppenbarelseboken precis på samma sätt som vi läser första Mosebok. När vi läser om Josef och hans bröder så förstår vi att det var verkliga människor som levde på verkliga platser i verkliga tider. På samma sätt, när vi läser om Johannes på ön Patmos så förstår vi att det handlar om en verklig människa på en verklig plats. Och vidare, när v läser att Josef hade drömmar från Gud så förstår vi dem som drömmar och inget annat. Och när vi läser att Johannes på ön Patmos hade syner från Gud, så förstår vi dem som just profetiska syner eller visioner. Uppenbarelsebokens visioner är vidare av liknande genre som t.ex. vissa delar av Daniels bok, och Hesekiel. 

/Göran