Anfäktelser och tvivel (ljudfil)

Länk till ett mycket bra föredrag från Lutherska Bekännelsekyrkans ljudarkiv:

"Hur skall jag övervinna anfäktelser & tvivel" (mp3)

Föredraget behandlar olika typer av anfäktelser och tvivel, i synnerhet tanken att Gud inte skulle vilja eller kunna förlåta dig. Mycket bra och uppbyggligt föredrag.

"Anguish", digitalt konstverk av OneiromancerNJV.

/Göran

Allt är skapat genom Frälsaren Kristus

Tänk, Jesus från Nasaret, Guds Son, (som kallades "timmermannens son" av de som inte trodde Honom), är upphovet till allting du ser omkring dig, allting som finns på jorden och i universum. Det är en oerhörd biblisk sanning! Allting som finns - både synligt och osynligt - är skapat genom Honom, alla osynliga änglar, furstar och makter, alla människor, insekter, djur, växter, hav och berg, planeter, solar och galaxer.

Allt som finns och som någonsin har funnits i skapelsen har sitt ursprung i Honom och har sin fortsatta existens genom Honom. Han bär allt som finns i skapelsen, och utan Honom kan inget i skapelsen existera eller ha liv. 

Skapelsen är bundet till naturlagarna, och allt som finns i skapelsen begränsas till tid och rum (längd, bredd, djup). Tidigare beskrevs universum såsom bestående av materia inom tid och rum. Efter Einsteins formulering av relativitetsteorin sammanslogs rummet och tiden till en enhet som kallas för rumtid.

Gud är bortom "rumtid". Han är Ande (Joh 4:24), Han är transcendent, evig, upphöjd, såsom i en annan dimension. Han är överallt och skapelsen kan inte rymma honom (1 Kung 8:27). Denne Gud, som är helt oberoende av skapelsen, är upphovet till allting du ser omkring dig och allt osynligt.


Den naturalistiska världsbilden och Skaparen

Människor som inte tror på Gud intalar sig att allting som finns i universum har kommit till av sig själv, utan design, plan, vilja eller initiativ. De förnekar Gud och förnekar den naturliga gudskunskapen vi får genom Ordet, skapelsen och samvetet (Ps 19:2; Rom 1:19-21; Rom 2:15).

De tror att skapelsen så att säga "skapar sig själv" och att universum på något sätt uppstod ur ingenting - vilket är en absurd tanke. Det strider mot allt förnuft.

Allting i skapelsen föds och dör, och ingenting finns utan något upphov eller orsak. Allså måste hela skapelsen och det första i skapelsen också komma från något eller någon, och det som finns i skapelsen skapar inte sig själv genom någon slags inbyggd automatik.

"Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt." (Heb 11:3).

De som förnekar att det finns en Skapare kallas i Bibeln för dårar (Ps 14:1). Gud har ju genom sina skapade verk vittnat om att han finns, ja uppenbarat det man kan veta om Gud också för de som inte tror på Honom (Rom 1:19). Ateismen är alltså ingen neutral ståndpunkt eller livsåskådning. Det är ett aktivt undertryckande av sanningen (Rom 1:18). Det är ett uttryck för hjärtats fientliga inställning till den gode helige Guden, och det visar att synd, otro, villfarelse, okunskap eller förnekelse råder i hjärtat.


Skapelsen genom Sonen

Enligt de heliga skrifterna som vi har samlade i Bibeln finns det en evig Gud, som är oberoende av tid och rum. Han varkens föds eller dör. Denne evige Gud har skapat allt som finns inom tid och rum i kraften av sitt allsmakts skaparord, och detta Ord är Gud själv, dvs Guds Son, som också kallas för Ordet. Det står skrivet:

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till." (Joh 1:1-3)

"Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte." (Joh 1:10).

"han har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen." (Heb 1:2).

"Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse..." (Upp 3:14)

Man skall alltså inte föreställa sig att endast Gud Fadern är skaparen och Guds son är bara Frälsaren och har inget med vårt ursprung att göra. Nej, allting som finns kommer från Gud Fadern och genom Sonen.

"så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är" (1 Kor 8:6).

Sonen är din Frälsare

När du alltså hör att Jesus led och dog på korset för alla syndare och sedan uppstod på den tredje dagen, så minns att det är den evige Guds Son, som aldrig har skapats själv, utan är till av evighet. Han blev människa för att stå under våra förhållanden, under Guds lag, och han dömdes som vore han en syndare. Han var inte människa från begynnelsen, men antog människonatur vid en bestämd historisk tidpunkt, för att bli vår broder och Frälsare. Denne som dömdes och spikades på ett kors är alltså själv Gud, och har därför ingen synd i sig och har makt att bära alla människors synd och ge oss barnaskapet hos Gud.

"Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: 'Abba! Fader!' Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud." (Gal 4:4-7). 

En sådan underbar uppenbarelse av Skaparen, Domaren och Frälsaren Gud finns inte i något annat trossystem eller religion. Endast den kristna tron förmedlar denna oerhörda kunskap om Guds helighet, dom, rättfärdighet, godhet, kärlek och barmhärtighet. Den kristna tron som uppenbaras i de heliga skrifterna är helt unik.

För de som förkastar den kristna tron är det anstötligt att den helige Guds Son hänger halvnaken, torterad och fastspikad på ett kors, under det att både hedningar och religiösa människor hånar honom och förkastar honom (1 Kor 1). De tycker att det är hädiskt och omöjligt att Gud skulle kunna bli lik oss, besöka syndares hem, låta sig begränsas av tid och rum, bota sjuka, hjälpa människor, bli trött, gråta, vredgas, förkastas, torteras och avrättas. De tror inte att Gud har makt att göra detta. De underskattar Guds makt och underskattar därför sin egen försvarsadvokat i himlens domstol. 

De ser inte vilken oerhörd tröst denna Guds uppenbarade sanning är för våra samveten. Men den som förstår att han är en syndare, den som inte har något gott att uppvisa inför Gud och berömma sig av, för den som plågas av syndamedvetenhet och önskar frid med Gud, så är budskapet om korset en ovärderlig skatt. Det finns en oerhörd tröst i att höra att nådens och förlåtelsens portar är vidöppna hos Gud, att synden är försonad redan innan vi bad om det eller sökte det, att Gud själv har uppsökt och befriat oss, för att vara hjärtats och samvetets ende Gud.


Ånger

Den som vill försvara sin synd och bli kvar i den bör förskräckas inför Guds helighet och stränghet. Lagen vittnar ju emot en sådan människa. I Jesu kors ser vi att Gud inte ser mellan fingrarna när det gäller synden, utan är så god, helig, upphöjd över syndare, att han inte står ut med den onda utan bestraffar synden. Gud gör ju inte heller skillnad på synd såsom människor gör. I världen tänker man sig att endast riktigt grova förbrytelser, såsom mord, tyranni och övergrepp, är brottsliga och förkastliga saker. Men Bibeln tränger beskriver synden mer ingående. Att t.ex. hata eller förtala sin broder, att stjäla eller vara girig är lika brottsligt inför Gud som att leva i otukt, homosexualitet eller fylleri, och det är helt ovärdig det kristna livet eftersom det är ett uttryck för upprorisk köttslighet och oandlighet. "Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. " (1 Kor 5:11).  Sådana synder gör att vi inte kan ärva Guds rike. Det står ju:

"Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike." (1 Kor 6:9-10).

"Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig." (1 Joh 3:15).

Den som har obekänd synd i sitt hjärta bör alltså inte gå omkring och bära på den, fortsätta med den eller försvara den, utan veta att Guds vrede riktar sig mot syndare. Bekänn därför synden inför Gud!


Nåd

I Jesu kors ser vi att Guds kärlek är utgjuten utan gräns, så att var och en som önskar frid med Gud och bli kvitt sin synd, fritt kan ösa ur nådens källor. Hos Gud finns fri och full förlåtelse. Den förlåtelsen finns i Jesu kors, i hans lidande, död och uppståndelse. Bekänn därför din synd inför Gud och tro att han hör din bön och förlåter dig för Jesus, Guds Sons, skull. Han har ju dött för dig, och med Honom är du förenad genom tron och i dopet (Rom 6). Han som förlät både David och Petrus när de ångrade sin synd, han skall också förlåta dig, när du ångrar dig och återvänder till Guds nåd och kärlek i Kristus.

"Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9).

Om du plågas av din synd så låt dig tröstas och upprättas av Gud Ord. Tro på Guds löfte om nåd och förlåtelse. Det står ju att Sonen - genom vilket allting är skapat - har tagit din synd på sig själv.

"Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden." (Heb 1:3).

"Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom" (Kol 1:15).

/Göran

Frälsningens tidpunkt och goda gärningar

En villfarelse som är rätt vanlig i vissa kristna kretsar är att fokus på människans frälsning förflyttas från Jesu ställföreträdande lidande, död och uppståndelse till det subjektiva/personliga mottagandet av frälsningens budskap vid en given tidpunkt. Inom den här rörelsen betonar man starkt en frälsningsupplevelse, en given tidpuntk i det egna livet då man blev kristen, på bekostnad av att den objektiva och universella frälsningen får träda åt sidan.

Sådana kristna kan säga saker som "Jag blev frälst för 10 år sedan", eller "Jag blev frälst den 10 januari 1992", eller "Har du blivit frälst?", "När blev du frälst?"

Det felaktiga med detta är att frälsningens egentliga tidpunkt och orsak, vilket är Jesu liv och verk, som så tydligt beskrivs i de heliga skrifterna, får träda åt sidan och det väsentliga blir istället en upplevelse, en tidpunkt när man tog emot frälsningen.

Det här stämmer inte med hur Bibeln beskriver frälsningens tidpunkt. Om man läser igenom Gamla eller Nya testamentet noggrant finner man inte den här typen av betoning. Däremot finns det, från de första löftena om Frälsarens ankomst, till och med de slutliga beskrivningarna av hans frälsningsverk och fortsatta verk genom kyrkan, otaliga exempel på att frälsningens tidpunkt hör ihop med Guds historiska verk, vad Gud har gjort för oss genom att sända sin egen Son i döden i vårt ställe. Detta är den objektiva frälsningen.

Den subjektiva sidan av saken är dock lika viktig som den objektiva sidan av frälsningen, hur sekundär den än är. För den som inte personligen tar emot och förtröstar på Guds frälsning, och förblir i den resten av livet, har Guds kärlek i Kristus inte nått sitt mål.

Bibeln beskriver både Jesu objektiva frälsningsverk, och uppmaningar till oss att personligen ta emot det och förbli i det. Vidare beskrivs det kristna livet, hur en kristen skall leva, och vilka frukter tron bär hos en troende. Skriften förmanar vidare frukterna av köttslighet och oandlighet.

Skriften beskriver Guds färdiga frälsningsverk genom Sonen och hur en kristen skall ta emot. förbli i det och svara på det. Skriften talar mycket litet om tidpunkten för mottagandet av frälsningens budskap.

Alla som vet med sig att de haft en frälsningsupplevelse, en tidpunkt i livet då de tog emot frälsningens budskap, bör fråga sig om de också förblir i tron. Mycket av det som är skrivet i Nya Testamentet står där för att uppmuntra den nya människan att förbli i tron. Det är inte nog att ta emot budskapet en gång i tiden. Det är ju möjligt att man faktiskt rätt har tagit emot budskapet en gång i tiden men sedan avfallit.

För att vi inte skall avfalla har Gud givit oss sitt Ord och sin Ande.

Skriftens budskap är ytterst att Gud har förklarat oss förlåtna, såsom i en domstol. Ingenting kan lägga till eller dra ifrån något till frälsningen. Som en respons på detta glada buskap bär en kristen människa god frukt, gör goda gärningar, älskar  Gud och sin nästa, om än så ofullkomligt. Motivet är åtminstone det rätta och giltiga, hos dem som förtröstar på en historiskt förankrad universell frälsning som Gud utfört en gång för alla genom att ta synden på sig själv i vårt ställe. Det naturliga för den som hör detta är att respondera på Guds kärlek, älska Gud och sin nästa, följa och lyda Gud och älska hans ankomst. En kristen är dock inte endast en ny människa genom tron, utan också full av synd och brist, och behöver därför daglig ovändelse och tröst.

Inget av detta är möjligt utan den helige Andes verk i människans hjärta. Frälsningen är uteslutande ett verk av Gud, från början till slut. Från löfte och utförande till mottagande, helgelse och fram till skådandet då Frälsaren kommer tillbaka för att döma världen och frälsa de som väntar på honom.

När alltså någon säger "Jag blev frälst för 10 år sedan" bör man glädja sig och tala om trons innehåll, för det kan ju vara en människa som tagit emot det frälsande budskapet i hjärtat, men man bör också peka på att det är viktigt och avgörande att vi förblir i tron till änden, samt hänvisa till att allt detta hör ihop med Guds verk och handlande. Det är möjligt att avfalla, bli köttslig och somna in i oandlighet. Människan kan inte skapa tron, men hjärtats aktivitet kan leda henne bort från tron. Sådant måste en kristen akta sig för och varna andra för.

Vidare tror jag att man kan ha felaktig uppfattning om var man bör ha fokus vad gäller frälsningens tidpunkt, men ändå ha en sann frälsande tro. Det jag skriver är inte för att ifråga sätta någon eller någras frälsande tro. Jag skriver för att uppmuntra till ett förblivande i tron. Bibeln talar om Guds färdiga gärningar som vi skall ta emot, dvs Jesu död och uppståndelse i vårt ställe. Den talar också om hur vi skall leva som troende. Bibeln talar väldigt lite om upplevelser, personlig tidpuntk för omvändelse, känslor vid omvändelsen osv. Ändå finns det grupper av kristna som tycks lägga den avgörande betoningen på just dessa saker. Det finns kyrkohistoriska orsaker till att dessa läror. Men Skriften lägger betoningen på Guds färdiga frälsning och uppmuntrar oss att personligen ta emot och förtrösta på detta budskap. Som en frukt av tron vill en kristen vidare göra goda gärningar, och lär sig genom Guds ord vilka dessa gärningar är, och om inte hjärtat står emot den helige Andes verkan, så utför en kristen sådana goda gärningar. 

På ett liknande sätt så kom löftet till Abraham före lagen (se Galaterbrevet). På ett likande sätt kom också Guds räddning från slaveriet i Egypten, INNAN lagen gavs. Gud ville inte att Israel skulle hålla lagen av egen kraft. Gud ville att Israels folk skulle förtrösta på Gud och genom lagen förskräckas, förödmjukas och lära sig vilka gärningar som behagar Gud. Israel borde ha förtröstat på den ende sanne Guden som med så mäktig kraft hade räddat dem från slaveriet. Gud vill stå i centrum i hjärtat.  Gud vill vara hjärtats Gud. Tron måste vara personlig. Tron är alltså inte endast en intellektuell formulering. Tron är inte heller endast känslor i hjärtat. Tron håller fast vid och förtröstar på vad Gud har gjort för oss en gång för alla.

Den som har tron drivs av den helige Ande, älskar Gud och sin nästa och bär frukt. När synden känns i hjärtat kan vi ha orsak att bekänna vår synd inför Gud och ta emot förlåtelsen har ger. Vi bör även bekänna synd i allmänhet, även sådana synder vi inte känner till (såsom David gjorde) eftersom det mänskliga hjärtat är ont och syndigt av naturen. Den som rannsaker sig själv måste ju finna att det inte finns någon ände på den egna synden. Den som rannsakar skrifterna finner att Guds nåd övertäckte och tog bort allt synd. Gud ser oss som om vi vore lika fria från synd som Jesus var. Gud såg Jesus som om han vore helt iklädd våra synder. Därför älskar en kristen Gud och tillväxer i tron varje dag, lyder och tjänar Gud och sin nästa av rätta motiv, även om dagarna och livet än vore överhopat av synd och brist. Från denna grund flödar all sann helgelse, och den behagar den ende sanne Guden, som inte tillräknar synd och som verkar helgelse i de troende genom den helige Andes verk.

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor 5:17-21).

"Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." (Ef 2:8-10).

"Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra." (Joh 15:5).

 /Göran

Några tankar om Bibeln och slaveriet

En del människor brukar säga att Bibeln stödjer slaveriet. Faktum är att Bibeln har använts både för och emot slaveriet i tidigare diskussioner.

Vad säger egentligen Bibeln om slaveriet? Den lär inte att människan idag bör inrätta slaveriet eller att slaveriet är viktigt. Men Israel, som hade slavar, hade särskilda föreskrifter för dem: Buden handlar mest om deras friheter att t.ex. släppas fri efter en viss tid och att gifta sig. Se till exempel 2 Mos 21:2 och Jer 34:14-17 där Gud i det ena sammanhanget ger föreskrifter och i det andra sammanhanget klandrar Israel för att de inte gav slavarna fria efter sju år så som Gud hade bestämt.

Bibelns Gud  talar mest om slavar som var landsmän, dvs hebreer. Vi bör alltså inte i Bibeln läsa in annan form av slaveri än det slaveri som avses i texten. Bibeln talar mest om slavar som var en slags tjänare som fick arbeta av sin ekonomiska skuld. Det kunde vara t.ex. fattiga som stod i skuld eller tjuvar som stod i skuld. (3 Mos 25:39; 2 Mos 22:3). Det var alltså en form av ekonomisk förlikning genom arbete, dvs som om man sade "Om du inte kan betala din skuld får du arbeta hos mig i sju år, sedan är du fri och utan skuld."

I en sådan kontext får vi inte läsa in annan form av slaveri där det förekommer t.ex. slavskepp, rasism och segregation.

"The origin of the term “slave” is traced to the German sklave, meaning a captive of the Slavonic race who had been forced into servitude (compare Slav); French esclave, Dutch slaaf, Swedish slaf, Spanish esclavo. The word “slave” occurs only in Jer_2:14 and in Rev_18:13, where it is suggested by the context and not expressed in the original languages (Hebrew yelīdh bayith, “one born in the house”; Greek sṓma, “body”). However, the Hebrew word עבר, ‛ebhedh, in the Old Testament and the Greek word δοῦλος, doúlos, in the New Testament more properly might have been translated “slave” instead of “servant” or “bondservant,” understanding though that the slavery of Judaism was not the cruel system of Greece, Rome, and later nations. The prime thought is service; the servant may render free service, the slave, obligatory, restricted service. ("Slave", The International Standard Bible Encyclopedia (ISBE), 1939)..

"In Rev 18:13 the word “slaves” is the rendering of a Greek word meaning “bodies.” The Hebrew and Greek words for slave are usually rendered simply “servant,” “bondman,” or “bondservant.” Slavery as it existed under the Mosaic law has no modern parallel. That law did not originate but only regulated the already existing custom of slavery (Exo 21:20, Exo 21:21, Exo 21:26, Exo 21:27; Lev 25:44-46; Josh. 9:6-27). The gospel in its spirit and genius is hostile to slavery in every form, which under its influence is gradually disappearing from among men. ("Slave", Illustrated Bible Dictionary, M.G. Easton M.A., D.D., 1897). 

Bibeln nämner enstaka fall där Israeliterna hade slavar från andra länder, såsom Gibeoniterna (Jos 9:22-27) och Kananeerna (1 Kung 9:21), vilka var två fall som hörde samma med särskilda krig och händelser vid den tiden. Vi finner inga fall där Israeliterna var ute och erövrade andra länder och från dessa tog hem slavar. Hednafolken gjorde däremot så. Flera herradömen försökte likt Babylonierna erövra hela världen och härskiade över andra länder med våld, ockupation och skatteindrivning. Israel och Jerusalem i synnerhet, drabbades ofta av de makter som försökte erövra hela världen. Som någon skrev "Palestine is the most fought-over country in the world, and Jerusalem is the most captured city in all history. It has been pillaged, ravished, burned and destroyed more than 27 times in its history." [källa].

I grekisk litteratur kan vi finna beskrivningar av piskning av slavar, och beskrivningar av dem som om de våre boskap, men även humanare beskrivningar. I romersk litteratur finns det beskrivningar av våld och övergrepp mot slavar. Jag tror att alla som vill erövra hela världen med våld kommer i slutändan att förgripa sig på de folk de har erövrat. Vi kan också tänka på senare försök att erövra världen, såsom Hitler, Stalin, Mao, eller rentav den romsk-katolska kyrkan som en del beskriver som en slags förlängning av det romerska imperiet fast under religiös täckmantel.

Bibelns beskrivningar och föreskrifter för slavar sker i en kontext där slaveriet redan förekommer. Bibeln har en del bud och föreskrifter som beskrivs som eviga, t.ex. vad gäller mäns och kvinnors roller, samt äktenskap och skilsmässa. Slaveriet beskrivs inte på samma sätt som eviga föreskrifter eller att slaveriet skulle vara instiftat av Gud.

Men de Israeliter som hade slavar som arbetade av sin skuld fick föreskrifter för hur de skulle behandlas. Det är obibliskt och inkorrekt att beskriva slaveriet som något Gud förespråkar i allmänhet, att Gud kräver eller stödjer det. Det är lika absurt som att säga att Gud har instiftat eller kräver att det finns en kejsare i Rom för att Jesus och Paulus säger att de kristna skall lyda den överheten och betala skatt till kejsaren i Rom. Nej, Bibeln säger inte att det måste finnas en kejsare i Rom eller att man måste ha slavar.

När människor hör ordet "slav" idag förknippar man det ofta med att man erövrar främmande folk, sätter dem på slavskepp, misshandlar dem, beskriver dem i rasistiska termer, tvingar dem till hårt arbete, segregerar dem i samhället, sätter dem i kedjor och betraktar dem som mindre-än-människor. Men en sådan syn på slaveriet har snarare rötter i människans syndiga natur, i rasismen från en särskild period i människans historia. I vilken utsträckning darwinismen påverkade synen på slavar vet jag inte. Dock verkar Darwin själv ha haft en ganska human eller liberal syn på svarta slavar, även om han inte tar tydlig ställning i frågan om slaveri. I vilket fall som helst finns det perioder i människans historia då man behandlat besegrade eller tillfångatagna folk illa, och som mindre-än-människor. Den människosynen finns det dock inte stöd för i Bibeln. Guds ord talar om tungomål, folkslag, nationer osv men inte om olika "raser".

Det finns olika typer av slaveri. Den typ av slaveri som Bibeln beskriver tycks vara en friare form. Jesus antyder att slavarna fanns i hemmet under en begränsad tid (Joh 8:35). Ett ställe i Apostlagärningarna (Apg 16:16) beskriver en slav som rör sig fritt i samhället och tjänar pengar åt hushållet. När det gäller den andliga världen och tron understryker Bibeln att det inte finns någon åtskillnad mellan slavar och fria (Gal 4:1; Gal 3:28; Jfr Ef 6:9; Kol 3:11.). Abrahams slavinna som blev moder till Ismael beskrivs inte som särskilt förtryckt. Hon blev t o m högmodig inför Sara, föraktade sin husmor  och Ismael hånskrattade åt den gamla Sara (1 Mos 16; 1 Mos 21). Det faktum att Paulus (Ef 6:5-6; 1 Tim 6:1-; Tit 2:9) och Petrus (1 Pet 2:18) instruerade slavarna att visa tillbörlig respekt för sitt husfolk indikerar att de ofta inte gjorde det och därför behövde påminnas om sin nuvarande ställning. Kol 4:1 och andra ställen antyder att slavarna fick lön för sitt arbete. Slavägare förmanades att behandla sina slavar väl, som bröder i tron, för "de har samme Herre i himlen som ni, och han gör inte skillnad på människor." (Ef 6:9).

En avgörande vers är 1 Tim 1:9-10 som fördömer "slavhandlare" tillsammans med andra grova syndare. Verserna säger att de bryter mot Guds lag och därför behöver höra lagen. John Newton (1725-1807) var en slavskeppare som ångrade sina synder och sedan skrev den berömda psalmen Amazing Grace.

Bibeln talar till individen i hennes ställning, och förespråkar inte hur samhället skall se ut, oavsett om det gäller kejsardömet i Rom eller slaveriet. Vi måste alltid komma ihåg att Bibeln förmedlar frälsningshistoria. Bibeln är inte en historiebok som sammanfattar allt i historien, den visar istället Guds bud och frälsning för sitt folk, och deras historia. Bibeln är inte heller en bok som ger politiska instruktioner, astronomiska kunskaper osv. Vad Bibeln lär är helt sant, och den har inspirerats av ett särskilt syfte, dvs för att instruera oss om Guds frälsning från synd och dom genom Jesus Kristus som offrat sig för oss alla. Guds Son böjde sig ned och tvättade sina lärjungar fötter. Fast han är högst som står över hela skapelsen, valde han att tvätta deras fötter, vilket var en uppgift som husets tjänare eller slavar annars gjorde. Detta för att visa oss att vi skall hellre tjäna varandra än härska.

"När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: 'Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det." (Joh 13:12-17).

Det står också om vår Frälsare:

"Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom." (Heb 5:7-9).

Jesus tvättar sina läjungars fötter

"Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

Fastän han var till i Gudsgestalt,
räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte
utan utgav sig själv genom att anta en tjänares* gestalt
då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa
ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
- döden på korset.
Därför har också Gud upphöjt honom över allting
och gett honom namnet över alla namn,
för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden
och under jorden,
och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren. " (Fil 2:3-11).

 *) det grekiska ordet här, δούλου, betyder både tjänare och slav, och det är samma ord som Paulus använder när han i Rom 1:1 skriver "Från Paulus, Kristi Jesu tjänare..

Om Bibeln (6).

Om Bibeln:

• Olika delar av Bibeln har olika syften och olika densitet/täthet. Vissa delar av Bibeln är mycket täta i fråga om visdom och djup. Andra delar av Bibeln skildrar historiska händelser då Gud ledde och förmanade sitt utvalda folk Israel. Att läsa 5-10 kapitel ur fjärde Mosebok kan vara midnre uppbyggligt rörande en kristens daglig anfäktelse och syndamedvetenhet än att läsa en enda mening av Jesus eller hans apostlar. En del passager av Bibeln kan man förstå bättre genom att få olika erfarenheter i livet. 
• För den som börjar att läsa Bibeln brukar jag rekommendera Matteusevangeliet, och sedan Romarbrevet och därefter Johannesevangeliet. Detta för att komma till själva kärnan av Bibelns budskap och kunna förstå den så snart som möjligt. Det kan vara svårare för en nyomvänd kristen att plöja igenom hela Israels historia innan han eller hon kommer till den klara undervisningen om den utlovade Messias liv. Men när det gäller fortsatt förståelse av vårt ursprung, vår Skapare, syndafallet, Guds frälsning och dom, så är det viktigt att läsa första Mosebok. 

• Bibeln är Undrens bok: Bibeln skildrar en Gud som är allsmäktig och kan göra vad som helst: Inget är omöjligt för Gud Således finns det helt otroliga och underbara underverk i berättelsen om Guds gärningar i historien, genom hela Bibeln. När Bibeln således skildrar talande åsnor, träd som växer upp över en natt, människor som överlever brinnande ugnar osv så skildrar den Guds underverk. Den Gud som har skapat allt kan göra vad han vill. Profeten Jeremia bad till Gud:
  

  "O, Herre, HERRE, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. Du visar nåd mot tusenden och vedergäller fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: HERREN Sebaot är hans namn. Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar, så att du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar. Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag..." (Jer 32:17-20).

  Gud inledde sitt svar på Jeremias bön med följande ord:
  

  "Se, jag är HERREN, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?" (Jer 32:27).

  Vi bör alltså tänka på att Bibeln inte endast skildrar händelser som har naturliga förklaringar, utan också många händelser som är mäktiga underverk av den Gud som kan göra vad som helst. Vidare bör vi inte tro att vi vet mer än Gud om saker och ting. Vi bör utforska och lära oss så mycket vi kan, men samtidigt inte bli högmodiga och tro att vi som är skapade varelser kan förstå och utrannsaka Guds verk, Guds väsen, Guds gärningar. Gud sa till Job:
  

  "Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. " (Job 38:4).

  Och Salomo, den visaste av dem alla, sa:
  

  "När jag alltså inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som försiggår på jorden - varken dag eller natt unnar man sig sömn - då insåg jag att alla Guds verk är sådana att människan inte förmår fatta vad som sker under solen. Ty hur mycket människan än bemödar sig med att utforska det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det." (Pred 8:16-17).

  Och Paulus, som fått se himlen och som hade stor insikt i Guds frälsningsplan, skriver:
  

  "O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. " (Rom 11:33).

• Bibeln innehåller andlig kunskap Som Paulus skriver: "Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord." (1 Kor 2:13). Den andliga kunskapen kan en icke-kristen inte förstå, och det tycks vara dårskap för honom (1 Kor 1:23). En orsak till att (högmodiga) människor, som inte inte fruktar eller förtröstar på Gud, inte kan förstå Guds visdom eller kunskap, är att de helt enkelt inte är tillräckligt kloka och visa. Gud har böjt sig ned och skänkt oss frälsning. Det kan därför vara lättare för olärda, naiva, enkla människor och barn att tro evangelium och komma in i Guds rike. De har inte på samma sätt förnuftet och sin egen visdom som ett slags avgudabeläta eller guldkalv. Det blir lättare för dem att ta emot och bevaras i Guds rike. Vi bör alltså böja oss ned till Guds enkla budskap snarare än att bli högmodiga och tro att vi är något inför Gud.
  

  "Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?  Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
  
  Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till,  för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren." (1 Kor 1:18-30).

  Nyckeln till att förstå den heliga Skrift är att genom Guds Ande, i tron, ta emot och förstå frälsningens budskap, dvs budskapet om vad Guds Son har gjort för syndare. Paulus förklarar:
  

  "Jag vill att ni skall veta vilken kamp jag har att utstå för er och för dem som bor i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen, för att de skall bli undervisade i kärlek och styrkta i sina hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger rätt insikt i Guds hemlighet, Kristus. I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. Detta säger jag för att ingen skall bedra er genom bestickande ord" (Kol 2:1

 /Göran

Om Bibeln (5)

Mer om Bibeln:

• Hela Bibeln, från första Mosebok till Uppenbarelseboken, handlar om Jesus. Det står i Lukasevangeliet att Jesus efter sin uppståndelse "började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna" (Luk 24:27). Gud är huvudpersonen i Bibeln och skall vara huvudpersonen i våra liv. Gud är den som styr och råder över allt och det finns ingen annan Gud än Herren. Bibeln innehåller frälsningshistoria och berättar för dig hur just du blev fri från synden och fördömelsen genom Guds väldiga gärningar genom historien. Du är alltså, tillsammans med alla människor, objektet för Guds outgrundliga och väldiga kärlek, som kommer till uttryck genom Jesus Kristus. Att Jesus blod utgjöts för dig innebär att Guds blod utgjöts för dig.
• Bibeln är den enda boken i historien som lär ut klart och tydligt följande tre saker:
  1. Att Gud är 100 % helig, bestraffar synden och inte överser eller glömmer den.
  2. Att Gud är 100 % kärlek, självuppoffrande, nådig, förlåtande, god och förbarmande och hellre tar synden på sig själv än låter sina skapade varelse som blivit fientliga varelser går förlorade. Evangeliet predikas för vår skull, för att det gäller oss.
  3. Att varje människa som tar emot det som Gud säger oss i sitt ord kan vara 100 % säker på sin frälsning. Detta är möjligt eftersom frälsningen inte beror på oss, utan på Gud och Guds gärningar. Där fattades inget. Jesus är det fullkomliga översteprästen, som det står i Hebreerbrevet.
  Dessa tre saker uppenbaras i Jesu lidande, död och uppståndelse. På Jesus kors bestraffades alla synder. På Jesus kors förläts alla synder. På Jesus kors lades de synder som du annars skulle straffas för på domens dag då Jesus kommer åter och därför kan du vara säker på din frälsning. Alla andra religioner lär att människan måste göra olika saker för att bli frälst. Alla andra religioner innehåller ett tydligt element av osäkerhet kring frälsningen. Muhammed säger de var en förebild och nästan perfekt i sin fromhet, men ändå visste han inte hur det skulle gå för honom på domens dag. I Koranen står det
  

  "Jag är inte den förste av [Guds] sändebud och jag vet inte vad som skall ske med mig och med er. Jag följer bara det som uppenbaras för mig; jag är ingenting annat än en varnare, [som varnar] klart och entydigt."  (Sura 46:9).

  Och i en högt ansedd Hadith (tradition) säger Muhammed angående en nyligen av sjukdom avliden man (eng övers):
  

  "As to him, by Allah, death has overtaken him, and I hope the best for him. By Allah, though I am the Apostle of Allah, yet I do not know what Allah will do to me" (Sahih al-Bukhari, Volume 5, Book 58, Number 266).

  Kristen tro och Islam skiljer sig också mycket åt vad gäller en enskild människas relation till Gud. Inom Islam finns en viss distans till Gud, och inte samma nära intima relation som inom kristen tro. Det är inte en tillfällighet att Islams Gud, som sägs ha 99 olika namn, inte heter Kärlek eller Fader. Inom kristen tro lyfts vi in i Guds familj och Guds kärlek och får bedja "Abba" ((det familjära ordet för fader) till Gud. 
• Varje människa - kristen, muslim eller av annan religion - kan ju också gå till sig själv och ärligt ställa frågan "Om Gud skulle döma dig efter dina gärningar, skulle du komma till paradiset eller dömas ifrån det?" En kristen kan svara "Ja, jag kommer till himlen, annars säger jag ju att Gud ljuger i Skriften när det står:
  

  'Gud har köpt oss med sitt eget blod' (Apg 20:28)

  och när han säger
  

  'Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. '(2 Kor 5:19)

  och
  

  'Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag." (Apg 13:38-39)

Jesus hade ju 'kommit ner från himlen' (Joh 6:38), han 'visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. ' (Joh 13:3). På alla sätt visade han att han var Gud. Han sa 'Allt vad Fadern har är mitt' (Joh 16:15). Han förlåter synder (Matt. 9:1-8; Mark. 2:1-12), Han tillbeds (Matt. 28:9; 28:17; Luk. 24:52; Joh. 9:38). Han är allsmäktig (Matt. 28:18-19; Joh. 13:3). Han skall döma världen (Joh. 5:22; Matt. 25:31-46; Joh. 5:22-23). Han har alltså Guds egenskaper och är sann Gud. Och ändå säger han:.

• 'Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund." (Joh 12:27).

  På grund av att priset är så högt som har betalat för vår frälsning, kan en kristen vara säker på hur det skall gå på domens dag. En kristens frälsningsvisshet handlar i själva verket om att inte underskatta Guds färdiga gåva.
• Tror du detta så är ditt namn skrivet i det som kallas för "Livets Bok" i himlen. Det står skrivet:
  • "Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön." (Upp 20:11-15). 
  • "Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades ...I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras." (Dan 7:9-10,13-14). 
  • "Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen." (Luk 10:20). 
  • "Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar." (Upp 3:5)

/Göran

Om Bibeln (4)

Forts.

• Ett vanligt misstag är att moderna människor utgår ifrån att Bibelns ord används på exakt samma sätt som ord används idag. Detta är inte sant, och det borde alla förstå som vet hur språk ändras och hur betydelsen av ett ord kan förskjutas, vidgas eller begränsas med tiden. Idag betyder t.ex. ordet "billigt" att något har ett lågt pris. Förr i tiden betydde ordet "rimligt". Således skrev Runeberg i "Fänrik Ståls sägner" (1848): "Dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var,  Ty för den son, som sist blev född, fanns knappt en smula kvar." Några exempel i Bibeln:
  
  • En del har t.ex. anklagat Bibeln för att lära att haren skulle vara en idisslare, men det är ett skenbart fel och beror på språkets förändring med tiden (länk om detta).
  • På samma sätt har man anklagat Bibeln för att lära att det finns enhörningar (eng. unicorns). Detta för att ordet förekommer i bibelöversättningen King James Version (KJV). Det hebreiska ordet tycks dock syfta på vildoxen. Se särskilt Job 39 där Gud frågar om någon kan tämja djuret för att använda det i jordbrukssammanhang. Några argumenterar dock för att det åsyftar noshörningen. De flesta översätter ordet till vildoxe. Felöversättningen till enhörning (unicorn) hörde samman med att man utgick från en medeltida hebreisk sammanställning av Bibeln som innehöll många sakfel tillsammans med att man utgick ifrån den latinska bibeln och den grekiska Septuaginta. Man gick alltså inte till den hebreiska grundtexten. Människor trodde förr i tiden på enhörningar. Ändra fram på 1700 talet sålde man tanden från Narvalen (Monodon monoceros) som enhörningars horn och tjänade pengar på att lura folk. Tanken på enhörningar kom från uppgifter från Claudius, Aristoteles, Plinius den äldre,.Ktesias av Knidos, och uppgifter från resenärer till Indien och Afrika. Olika sammanhangsuppgifter (t.ex. i Psaltaren 22 och Job 39) tillsammans med förståelsen av den hebreiska texten visar dock att det handlar om vildoxar.I området Basan som var ett bördigt område fanns också många stora vildoxar, vars horn symboliserade deras styrka och kraft. Jag tycker att en av de mest övertygande bevisen på att det hebreiska ordet re'em behtyder vildoxe är Psaltaren 22. Där finns ett mönster som man måste ta hänsyn till. En slags upprepning.
    

    "Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig. Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig."

    Först finns alltså konstaterande av ett hot, människor som symboliseras av både från tjurar (som anger könet på vildoxen) och från lejon. Sedan återkommer dessa två igen lite längre fram.
    

    "Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas [re'em] horn - du bönhör mig."¨'

    Här återkommer alltså vildoxen (som i KJV översatts "unicorn") tillsammans med lejonen. Här anges inte könet utan vilken typ av tjur som hotar.  Landet Basan var ett territorium öster om Jordan, norr om Gilead. Området var känt för att ha mycket talrika boskapshjordar (4 Mos 32:1-4; Jer 50:19; Mika 7:14). I Basan fanns "Baggar och bockar, det bästa och märgfullaste vete" (5 Mos 32:14). Amos 4:1 omnämner "Basans kor" symboliskt för hårdnackade människor som förtrycker andra (Amos 4:1) "Hör detta ord, ni Basans kor på Samarias berg, ni som förtrycker de svagaoch krossar de fattiga,..".I Jobs bok används ordet re'em om vildoxar:

  "Har vildoxen [re'em]lust att tjäna dig och stanna över natten vid din krubba? Kan du tvinga vildoxen [re'em] att gå i fåran med töm och harva markerna jämna efter dig? Kan du lita på hans stora styrka, och vill du anförtro ditt arbete åt honom? Litar du på att han för hem din säd och samlar den i din loge?" (Job 39:12-15).

  

  Karta som visar var Saba låg (eng. Sheba).

  • Ett annat vanligt misstag i språket är att ordet "jord" och "jorden" alltid i Bibeln skulle betyda samma sak som när vi i vår tid tänker på jordklotet utifrån ett astronomiskt perspektiv. Här blir alltså språket förändrat pga perspektivet. Vi ser ju att Bibeln nästan bara beskriver sådant som människor på den tiden kände till och kunde förstå. Den talar ju inte om t.ex. galaxer eller andra saker som de inte kunde se med ögonen. På många ställen i Bibeln talar man alltså om jorden utifrån människans perspektiv. När Jesus t.ex. säger att "Drottningen av söderlandet" (Drottningen av Saba) kom "från jordens yttersta gräns" för att besöka Salomo i Jerusalem och lyssna till hans visdom, då menar inte Jesus att jorden är platt och att det finns ett slut som man kan trilla ut från. Han menar helt enkelt jorden så som man beskrev den på den tiden, dvs vad man kan se med ögonen. Saba låg i södra Arabien, så långt söderut man kunde gå på den delen av kontinenten. Efter Saba låg havet. Hon kom alltså från gränsen till havet så långt söderut man kunde gå. Men många som läser Bibeln idag tror att "jorden" alltid skulle beskrivas så som vi beskriver den liksom utifrån rymden, som ett klot.Men om människor på den tiden med uttrycken "jorden" endast menade kontinenten som man kan gå och röra sig på och se med ögonen, så kan många bibelord förklaras, t.ex. vad gäller jordens grundvalar, att jorden skälver, att man kom från "jordens fyra hörn" (så långt man kunde gå åt de fyra vädersträcken), den välvda himlen som är spänd över jorden osv. Gud anpassar sitt språk efter människans kunskap. Ja, han anpassar inte endast språket utan också sin uppenbarelse. När han sände änglar såg de ut som människor. När han beskrev sig själv talade han så som vore han människa, sittande som en konung på en tron, med armar, händer och ögon, eller svävandes på molnen fast han är Ande och överallt. I sin allmakt visste Jesus hur jorden ser ut men han använde språket så som människor på den tiden använde språket för att de skulle förstå. På samma sätt beskriver ju inte Bibeln galaxer, svarta hål, månens kratrar, nebulosor, celler, atomer, elektroner, kvantmekaniska partiklar, jordens kärna eller solstormar. Gud anpassar sig till människan vad gäller språk och kunskap, men utan att säga något osant. Det är nog också ganska svårt att veta hur mycket man förstod förr i tiden. Borde inte t.ex en man som en natt satt vid sin lägereld och såg hur ljuset från elden formades på kanten av ett äpple förstå att månen på samma sätt får sitt ljus från solen, vart den är placerad, att månen, solen och jorden är runda och far runt? Jag vet inte, men ibland får jag en känsla av att moderna människor försöker fördumma antikens människor som om de inte förstod någonting, bara för att man utgår från att språket användes på samma sätt som idag. Jag vet inte. Det synes mig att det var helt relevant att under den tiden då det tog tid att färdas långt, att endast tala om jorden som "den för ögat synliga kontinenten", utan hänsyn till dess storlek eller form. För övrigt plockar man idag ofta fram kritiken från de mest poetiska böckerna såsom Psaltaren och Jobs bok, vilka knappast gjorde anspråk på att förmedla astronomisk kunskap.
• Siegbert Becker skrev i sin utmärkta bok om Uppenbarelseboken, Revelation: The Distant Triumph Song (1985), att vi egentligen skall läsa Uppenbarelseboken precis på samma sätt som vi läser första Mosebok. När vi läser om Josef och hans bröder så förstår vi att det var verkliga människor som levde på verkliga platser i verkliga tider. På samma sätt, när vi läser om Johannes på ön Patmos så förstår vi att det handlar om en verklig människa på en verklig plats. Och vidare, när v läser att Josef hade drömmar från Gud så förstår vi dem som drömmar och inget annat. Och när vi läser att Johannes på ön Patmos hade syner från Gud, så förstår vi dem som just profetiska syner eller visioner. Uppenbarelsebokens visioner är vidare av liknande genre som t.ex. vissa delar av Daniels bok, och Hesekiel. 

/Göran

Om Bibeln (3)

Ytterligare något om bibelläsning och Bibelns innehåll:

• Det är två budskap från första till sista boken i Bibeln: Lag och Evangelium. Lagen uppenbarar synden och lär oss vad vi skall göra, men den ger ingen kraft att hålla lagen. Det andra budskapet, evangelium, lär oss vad Gud har gjort för oss. Det budskapet gör att vi börjar älska Gud och vill göra hans vilja utan att vara pådrivna av hot eller prestationsångest. Lagen leder oss bara till högmod eller förtvivlan. Antingen får vi för oss att vi kan hålla lagen, och då blir vi stolta och högmodiga. Eller så upplever vi att vi inte kan hålla buden, och då blir vi förtvivlade och upplever att det inte finns något hopp eller någon utväg. Lagen rör sig inom människans område och är som ett fängelse. Evangelium å andra sidan, kommer från himlen och lär oss inte vad vi bör, kan eller skall göra utan vad Gud har gjort för oss, dvs att Gud har sänt sin Son till världen, som har försonat oss med Fadern i himlen genom att lida och dö i vårt ställe. Evangelium lär att frälsningen genom Jesus är helt färdig. Den som tror att frälsningen inte är fullbordad ärar inte Gud och tror inte på vad Gud säger. Alltså är Evangelium ett helt ljuvligt budskap som befriar oss från lagens fängelse och samtidigt avkläder oss all stolthet, högmod, självgodhet, lagiskhet, självrättfärdighet och berömmelse. Evangelium är berättelsen om Guds gärningar, där Gud ensam är huvudpersonen och gör allt. Evangelium berättar för oss om att Gud älskar oss så högt att Hans egen Son ställde sig i vårt ställe, blev vår broder, höll lagen, straffades och dog för våra synder. Enligt evangelium låg alla våra synder på Jesus och hans värdighet gavs åt oss, så att vi nu genom tron och dopet är helt iklädda Jesus rättfärdighet och ärver himmelriket helt fritt och gratis som en gåva. Lagen gör oss hungriga, trasiga, förtvivlade, vilsna och innestängda. Lagen är en spegel som visar vår synd. Evangelium visar hur all den synd som lagen avslöjar nu och för alltid är försonad genom Jesus. "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord." (2 Kor 5:19).

Jesus i Getsemane

• Från den första till den sista boken i Bibeln beskrivs tempel och offer som centrala och återkommande teman. Från och med Abels offer och till och med det fullbordade offerlammet i uppenbarelseboken skildras försoningen genom Jesus ställföreträdande offerdöd på korset och hans uppståndelse. I första Mosebok skildras Guds uppenbarelseplatser, och sedan tabernaklet och templet och slutligen det himmelska templet. Även i detta skildras Guds närvaro och försoningen. Jesus Kristus ensam är det sanna offret, den sanna översteprästen som offrar sig själv, det sanna templet, och honom har vi del av, eftersom vi som tror på Jesus är hans kropp, hans tempel, iklädda hans död och uppståndelse genom dopet (Rom 6).
• I Bibeln finner vi två förbund. Lagens förbund och det nya förbundet i Jesu död och uppståndelse. Många ateister som inte tror på Bibeln brukar dra fram gamla bud och regler som gällde endast teokratin Israel, det gamla förbundsfolket, och menar att kristna måste hålla även dessa regler. Detta gör de för att de inte förstår att det finns två förbund och att de har olika syften.
• Bibeln är en bok, men också ett bibliotek av många böcker. Bibeln är en bok därför att den helige Ande är den som har skrivit boken (2 Tim 3:16; 2 Pet 1:19-21), och flera böcker därför att den helige Ande ingav innehållet genom utvalda profeter, evangelister och apostlar. Den kristna tron bygger uteslutande på undervisningen i dessa böcker, som handlar om Jesus (Ef 2:20)..
• Bibeln innehåller 66 böcker som är skrivna av 40 olika författare under en tidsperiod av ca 1500 år. De var av olika klasser och bodde på olika platser. De skrev i olika genrer, såsom poesi, historia, sånger, liknelser, undervisningsbrev, profetior osv. Människor som inte vill omvända sig och tro på Bibelns innehåll brukar ofta blanda ihop dessa genrer eller inte ta hänsyn till dem alls. De kan t.ex. ta några ord från psaltarens sånger och tala om dem som om det vore astronomisk undervisning, eller läsa första mosebok som en symbolisk myt. Det är dock inte svårt att se vilken genre varje bok eller kapitel utgör.  

/Göran

Om Bibeln (2)

Några fler personliga tankar om Bibeln..

När jag vill LYSSNA till Guds ord (ljudfiler) så brukar jag gå till www.audiotreasure.com. Jag gillar att lyssna på t.ex. Word English Bible när han läser Psaltaren, för han låter så andaktsfull, som om han bad eller talade direkt till Gud. Det tycker jag kan vara uppbyggligt. Jag brukar också lyssna till ljudfiler med översättningarna KJV och NIV. Det är också glädjande att Svenska Folkbibeln har lagt ut ljudfiler med hela nya testamentet.

När det gäller bibelprogrammen E-sword och MySword som jag nämnde i mitt förra inlägg så tycker jag att det är lite problematiskt och tråkigt att många av kommentarerna och böckerna i programmen är reformerta och baptistiska. Det skulle vara trevligt med lite fler lutherska kommentarer. Men å andra sidan är bibelkommentarer endast bibelkommentarer, och skall inte läsas som något annat än människors tankar om och förklaringar av Guds ord. Så är det ju också med kyrkofäderna. Jag gillar att läsa kyrkofäder som skrev mellan år 90-300 e.kr. men ingen av den kan ju jämföras med apostlarnas ord, Guds eget ord. Deras ord är troende människors ord. Ibland skriver de väldigt bra. Ibland är de inte alls bra och lär ut obibliska saker.

Johannes Gezelius den äldre (1615-1690), biskop, far till Johannes
Gezelius den yngre, farfar till Johannes Gezelius den yngste.

Det finns några hemsidor med lutherska bibelkommentarer.

• The Popular Commentary of the Bible av Paul E. Kretzmann är en bra luthersk bibelkommentar på engelska. Den är bara lite kortfattad. 
• Peter Fjellstedts bibel med kommentarer är en på många sätt bra. Fjellstedt är särskilt bra på att utlägga Jesus Kristus i Gamla testamentet och han är väldigt evangelisk. Peter Fjellstedt ägnade sig mycket åt den s k inre och den yttre missionen. Han var präst i Svenska kyrkan och levde mellan åren 1802-1881. Han är bra på många sätt, men om jag minns rätt lär han otydligt när han utlägger vad nattvarden är för något, på ett sätt som avviker från vad de lutherska bekännelseskrifterna lär (och därmed vad Svenska kyrkan lärde).
• Gezelius Bibelverk är nog den bästa lutherska bibelkommentar jag läst. Tyvärr är databasen lite svårnavigerad tills man vant sig vid den. Efter en sökning kan man åka ut ur systemet när man skall bläddra vidare, och då måste man gå in databasen igen ifrån hemsidan. Men om vi nu bortser från de tekniska klurigheterna så är det en helt underbar bibelkommentar. Jag har testad att slå upp vad Gezelius bibelverk säger angående många detaljer i Bibeln och det är inte ovanligt att Gezelius vida överträffar andra författare som kommenterat bibeln ifråga om kunskap och insikt. Bibelkommentaren skrevs av tre generationer av biskopar (far, son och sonson) med namnet Johannes Gezelius mellan 1711-28 men den vanligaste utgåvan är från år 1863-66. Språket är förstås gammaldags och ibland lite klurigt att förstå. Man får jämföra med andra översättningar ibland för att förstå vissa ord. I vilket fall som helst är den en verklig guldgruva ifråga om förståelse, insikt och kunskap som jag varmt rekommenderar.

Bäst tycker jag nog att det är att läsa en Bibel som jag håller i handen istället för att läsa en elektronisk bibel. När jag håller i en fysisk bibel och läser så blir det liksom en annan sak än att läsa på mobilen eller på datorn. Det brukar leda till att jag läser mer text och blir mer fokuserad. Jag vet inte varför. Jag har också noterat att om jag har ett litet nya testamente i pocketformat nära till hands, i fickan eller på bordet, istället för att ha en finare Bibel i bokhyllan, så blir det också att jag läser Bibeln mer och oftare.

En del människor tycker att det underlättar bibelstudiet om man följer en tydlig bibelläsningsplan som gör att man läser hela Bibeln på t.ex. ett år. Personligen så blir min andakt och bibelläsning bättre om jag läser en bibelbok i taget. Ibland kanske jag läser en hel bibelbok på en gång. Jag upplever då att jag får en bättre helhetsbild. Andra gånger läser jag saktare och bara något kapitel i taget. I vilket fall som helst så känner jag mig mindre splittrad och tycker mig få en bätte helhetsbild om jag läser en bibelbok i taget. Men sånt där är personligt och människor fungerar olika.

När man läser Bibeln rekommenderar jag att man inleder med att be en kort bön till Gud om att han genom sin Ande skall ge insikt och förståelse i vad Skriften säger. Man kan be Gud om förlåtelse för synd och be honom att öppna hjärtat till att förstå vad Gud vill säga genom sitt Ord. Man bör tänka på att hela Skriften, från första Mosebok till Uppenbarelseboken, handlar om Jesus. Bibeln är frälsningshistoria.

En märklig sak med bibelläsnig är att ju mer man läser desto mer törstar man efter Guds ord och vill ha mer av det, men ju mindre man läser desto mindre törst efter Guds livgivande ord har man. Man kan alltså behöva tvinga sig till att komma igång. Och när man har kommit igång så förändras man så att man bara vill ha mer.

Det kan vara bra att läsa Bibeln sakta och meditera och söka efter innebörden eller själva essensen i varje mening. Det kan ju annars bli så lätt att bibelläsningen blir en rad meningar och kapitel som bara passerar genom intellektet som ord. Men Bibelns ord bör tränga in i, och bevaras i, våra hjärtan. Bibelns ord bör bildlikt talat placera själen inför Gud genom tron, så att vi förstår att vi själva står inför en levande och verklig Gud som dömer och frälser. Men han är endast domare för dem som förkastar hans frälsning. Jesus sa:

"Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen." (Joh 12:47-48).

/Göran

Om Bibeln (1)

En del icke-kristna, som t.ex. muslimer, försöker göra en stor sak av det faktum att det finns olika bibelöversättningar. En del muslimer försöker t o m göra en stor sak av att det finns flera ögonvittnen till Jesu liv (dvs att det finns fyra olika evangelier). På den grunden vill de hävda att Bibeln är oklar och otillförlitlig.

Det blir motsägelsefullt eftersom samma muslimer tycks överse det faktum att Muhammed i Koranen t o m trodde att Maria (Jesu mor) var samma person som Mirjam (Moses och Arons syster) vilket jag tog upp i ett tidigare blogginlägg. Mirjam levde ca 1400 år före Maria. En tradition om Muhammed (en Hadith) beskriver hur någon tog upp detta med Muhammed och frågade varför det var så. Muhammed svarade då att Maria kallades för "Arons syster" därför att kvinnor på den tiden enligt en tradition uppkallades efter fromma personer, eller alternativt, att hon kallades så för att hon tillhörde samma stam. Muhammeds försvar går inte att bevisa historiskt.

När det gäller olika bibelöversättningar så bör man inte göra någon stor sak av det. I USA finns det en del fanatiska grupper som driver tanken att endast KJV (King James Version) från år 1611 är Guds ord. Jag håller med en pastor som sa ungefär såhär "Oavsett om en nybliven kristen läser KJV eller NIV, eller Bibel 1917, Folkbibeln eller Bibel 2000 så kommer han inte att finna olika kristendom, olika budskap. Det är samma budskap i alla kristna bibelöversättningar även om en del är bättre och en del är sämre. Så vi bör inte göra en stor sak av det faktum det finns olika översättningar, som om en nybliven kristen inte kan plocka upp vilken bibel som helst och läsa om Jesus och bli stärkt i tron."

Saken är den att även om du skulle hävda att du hade den bästa bibelöversättningen, så är det ännu viktigare hur du BRUKAR Guds ord. Om du inte har personlig omvändelse från synd och tro och inte läser Bibeln, om du inte finner Jesus Kristus i Skriften, och inte upphör att förlita dig på andra saker än Guds nåd i Jesus Kristus, så spelar det ingen roll om så du hade orginaltexten skriven av apostlarna i bokhyllan.

KJV, NIV, ASV, Svenska Folkbibeln, Bibel 2000, Bibel 1917, Reformationsbibeln och David Hedegårds översättning kan alla ge frälsande tro och trons frukter hos den som läser och tror. Själv använder jag ofta bibelprogram (e-sword när jag använder windows, mysword när jag använder android) och jämför olika översättningar på olika språk. Om det uppstår frågor kring enstaka bibelverser eller ord så använder jag hebreiska och grekiska ordböcker. En ganska bra hemsida för att jämföra olika bibelöversättningar är www.biblegateway.com.

Själv har jag kommit fram till att bibelöversättningar som är baserade på Novum Testamentum Graece, (NA28) är att föredra och då framför allt Svenska Folkbibeln (länk till Svenska Folkbibeln online) som gjordes av högutbildade människor som verkligen tror att Bibeln är Guds tillförlitliga och sanna ord.  Samtidigt kan jag tycka att det är intressant att lyssna på debatter mellan dem som tror att KJV är bäst och de som läser andra bibelöversättningar som t.ex. NIV.  Om jag förstått saken rätt har "KJV only" rörelsen även kommit till Sverige, så att det finns enstaka människor som tror att endast vissa bibelöversättningar duger, såsom Karl XII:s Bibel och Reformationsbibeln. Här finns en länk till Wisconsinsynodens essäer som behandlar olika bbielöversättningar.

Den helige Ande som inspirerade Skriften (det hebreiska Gamla Testamentet, och det grekiska Nya Testamentet) lät t o m en grekisk översättning av Gamla Testamentet (Septuaginta eller LXX) citeras i hela Nya Testamentet. Kanske är det en hint från Gud att vi inte skall bli helt förslavade av olika bibelöversättningar och leva i fruktan att vi läser fel, även om ämnet är viktigt och vi alltid bör söka den bästa översättningen - och om vi har möjligthet och kunskap - kolla vad grundtexten säger. Diskussionen är långt ifrån oviktig. Det finns dock människor som kan bli fanatiska i sin kamp för att försvara sin favoritöversättning (t.ex. KJV), till den grad att de kan förvirra nyomvända kristna som läser andra bibelöversättningar.

Jag tror att det är viktigt att vi inte överger det primära i tron (personlig omvändelse och frälsande tro på Jesus Kristus) för ägna oss mer åt sekundära saker som bibelöversättningar. Vad är viktigt? Vad är målet med evangeliet? Jag skulle vilja påstå att en enkel person som inte äger någon bibel och inte får tag på någon, men tittar på filmen "Jesus från Nasaret" (1977) upprepade gånger i praktiken skulle kunna vara närmare Gud än en teolog som kan grekiska och hebreiska utantill och har läst alla bibelöversättningar. Bibelns budskap är inte endast för intellektet. Barn och olärda kan ha mer tro än välutbildade personer. Men i det långa loppet skulle personen som endast ser på filmen "Jesus från Nasaret" kunna få en felaktig tro angående vissa saker medan en lärd teolog som har tillgång till olika ordböcker, konkordanser, kommentarer och översättningar har stor möjlighet att grundligt pröva all undervisning och veta vad som är från Gud, och han har stor möjlighet att gräva i de underbara skatter vi finner i Jesus Kristus, i Guds Ord.. Så låt oss inte glömma Jesus och den helige Ande och låt oss använda Bibeln som vore den vatten i öknen eller ljuset i mörkret. Som aposteln Petrus skriver:

"Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Pet 1:19-21).

/Göran