Att lära känna Gud

"'Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen.' (2 Joh 9).

Om Kristi lidande fått utföra sitt verk i dig så att du gripits av fruktan och bävan, skall du betrakta det från en annan sida. Se på hans hjärta. Det är fyllt av kärlek till dig. Se hur det tvingar honom att bära dina synders tunga börda. Då griper han ditt hjärta och styrker din tro och förtröstan.

Genom Kristi hjärta skall du också finna vägen till Guds hjärta. Se, Kristus hade ju inte kunnat bevisa dig en sådan kärlek om inte Fadern i sin eviga kärlek hade velat det. Han har i sin kärlek till dig varit lydig mot sin Fader i himmelen. På det sättet får du lära känna din himmelske Faders hjärtelag. Du får, som Kristus säger, bli dragen till Fadern genom Sonen.

Att lära känna Gud är således inte detsamma som att fatta honom i hans väldighet och vishet - vilka är förskräckande - utan att möta honom i hans godhet och kärlek. Bara på det sättet kan tron och förtröstan bevaras och blir människan på det rätta sättet född på nytt."

(M. Luther. Ur "Andlig Skattkammare").

Som en far

"'Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.' (Ps 103:13).

Vad kan jämföras med en fars tålamod? Vem kan stöta bort sitt barn, om det än vållar fadershjärtat de djupaste bekymmer, ja,, idel sorg och tårar? Och skulle Gud kunna glömma de sina? Nej, ändå mycket mer vill han förbarma sig över sina barn. Även om de ofta är motsträviga och olydiga, har många synder och skröpligheter, står där usla och eländiga, beständigt med ny skam för hans ansikte, så vill han ändå inte förkasta dem. Som en rättsinnig far vill han endast förlåta och glömma, trösta och tala kärleksfullt, så att hjärtat inte skall förtvivla utan hålla sig fast vid nåden."

(Ur "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", M. Giwerholdt).

Lag och Evangelium

"'Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.' (Joh 1:17).

När du känner ånger i ditt samvete säger lagen: 'Se detta är befallt, men du har inte gjort det, därför måste du straffas'. Då måste du i din kamp och dödsångest bemanna dig med en stark tro. Men den kan du träda fram inför lagens ögon och du kan med gott mod säga: 'Kära lag,är du allena Guds Ord? Har löftena tagit slut? Har Guds barmhärtighet upphört?' 

När lagen anklagar mig för att jag är en syndare och att alla mina skulder står upptecknade hos Gud, då måste jag erkänna att det är sant. Men slutsatsen 'därför är du fördömd' får jag inte godkänna. I
stället måste jag kringgärda mig med tron och säga: Enligt lagen är jag verkligen en fattig, syndig människa. Men jag vädjar från lagen till evangelium. Ty Gud har ju också givit ett annat ord än lagen och detta ord heter evangelium. Det skänker av nåd, syndernas förlåtelse, rättfärdighet och liv."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Ingen älskar dig mer än Gud

"Den stora välgärningen och hemligheten, att Guds Son blivit människa och min broder, kan den största vältalighet inte med ord utsäga eller något mänskligt förstånd fatta med sin tanke. Han har så förbundit och förenat sig med mig, så fast och så nära slutit och knutit sig till mig och liksom fästat sig vid mig, att ingen människa på jorden, om hon också¨vore på det starkaste förenad med mig genom de allra fastaste band och den allra innerligaste vänskap eller genom den närmaste släktskaps allra heligaste rättigheter, hon kan dock inte vara mig innerligare hängiven, mera förtrolig och närmare förbunden med mig än Han.

Jag kan och skall därför vänta mig flera och större ting av Honom än av någon annan människa, om hon vore mig än så bevågen och tillgiven. Ty Hans kärlek till mig är i oändlig fullhet innerligare än den mest trofaste och beprövade väns kärlek till den andre, innerligare än en broders kärlek till den andre, som han älskar av allt sitt hjärta, innerligare än en from faders kärlek kan vara till sitt lilla barn, som han på det hjärtligaste älskar.

Detta bör glädja varje kristen, så att han utbrister: 'Denna min Gud och Herre har iklätt sig min natur, mitt kött och blod, såsom jag har det, försökt och lidit allt liksom jag, men utan synd, därför kan ha medlidande med våra svagheter (Heb 4:15-16)."

(M. Luther. Ur "Trösteord i livets strid")

Frid i nöden

"Världslig fred består I att man undanröjer det utvärtes onda som åstadkommer ofreden. När till exempel en fiende belägrar staden, så härskar det ofred. Men när fienderna har dragit sin kos, då härskar åter freden. På samma sätt förhåller det sig med fattigdomen och sjukdomen: så länge de plågar dig känner du dig inte belåten. Men när de åter är förbi och du har blivit av med olyckan, sjukdomen, fattigdomen, så infinner sig åter till det yttre fred och ro. Men den som lider så, blir inte förvandlad. Han förblir lika försagd vare sig olyckan finns där eller inte. Det är bara så att han känner den och den gör honom ängslig när den finns där. 

Men när det gäller den kristna eller andliga friden är det omvänt: Här består den utvärtes olyckan såsom fiender, sjukdom, fattigdom, synd, djävul och död. De släpper inte taget och belägrar dig på alla sidor. Men inombords kan friden, kraften och trösten härska i hjärtat, så att hjärtat inte bryr sig om olyckan utan till och med blir ödmjukare och gladare när denna finns där, än när den inte gör det."

(M. Luther. WA 12. 519:27-520:2).

Skuldebrevet

"'Gud har strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.' (Kol 2:14).

Om du tror att Kristus lidit för dig och återlöst dig så kan du säga: Har Kristus mina synder, så har inte jag dem kvar. Han har tagit dem bort från mitt hjärta och mitt samvete. Där stod det förr 'du är en äktenskapsbrytare, en mördare, en tjuv'. Men då Kristus har tagit mina synder på sig så är de inte mer uppskrivna vare sig i himlen eller på jorden. På Guds Son är de lagda, bara på honom."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Om du fallit - stå upp på nytt

"'Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan.' (Gal 6:1).

Kristi rike är ett trons rike. Där utför Kristus varje dag sitt verk. Han kämpar mot synden och döden tills riket når sin fullbordan. Men om det skulle hända att någon av hans stridsmän råkade i fiendens hand så är han själv nära och visar sin Andes makt, besegrar synden, upprättar den som fallit och säger: `Stå upp, broder, det är ingen fara, men skynda framåt, för du måste tränga dig igenom'. När du fallit, se då till att du inte blir liggande. Så länge vi lever här faller vi, men det gäller att alltid stå upp igen."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Att döda kroppens gärningar

"'Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.' (Rom 8:13).

Här bekänner Paulus att även de kristna har kvar något av köttet, som måste dödas, d.v.s. alla slags frestelser och lustar emot alla Guds bud, som rör sig i naturen och retar till synder, vilka han här kallar för 'köttets gärningar', såsom otrostankar, misstroende, köttslig säkerhet och förmätenhet istället för gudsfruktan, kallsinnighet och tröghet till Guds ord och bönen, otålighet och knot i lidande, vrede och hämndbegär, hat och avund mot nästan, girighetsomsorger, otukt o.s.v. Ty då sådana böjelser ligger i kött och blod, upphör de inte att röra sig i människan och fresta, ja, att i denna mänskliga svaghet stundom överumpla henne, då hon inte tillräckligt flitigt aktar sig utan går obetänksamt fram, och de överväldigar henne om hon inte värjer sig och dödar sådana köttets gärningar. Detta kroppens dödande genom ande går till så, att människan bekänner sina synder, och då hon känner sådana syndiga lustar röra sig, snart besinnar sig, kommer ihåg Guds ord, och genom tron på syndernas förlåtelse stärker sig däremot och sålunda står emot det onda, så att hon inte samtycker till det eller lämnar rum åt det."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn; Betraktelser för var dag i året").

Dröj inte med att bedja

"'Var ... uthålliga i bönen' (Rom 12:12).

Vänj dig sålunda att om aftonen med ett "Fader vår" gå i säng och
insomna, och om morgonen åter stå upp med det. Och bed när tid och rum tillåter, innan du gör något annat, så att du, utan avseende på om du är skicklig eller inte, hinner innan djävulen överaskar dig och förmår dig att dröja, och emot hans vilja börjar bedja, om du än finner dig vara helt oskicklig till det. På samma sätt skall du också göra, om han anfäktar dig för din ovärdighets skull och vill förmå dig att dröja, tills du blir frommare. Ty om du inte vill bedja förrän du blir värdig, så får du aldrig bedja. 

Träng dig därför igenom mitt under denna känsla och tag ett språng över värdighet och ovärdighet, vore du också mitt i synden. Ja, hade du också i denna stund fallit och alldeles nyss syndat, vad skulle du göra? Vill du därför avhålla dig från bönen? Nej, utan långt hellre må du mitt i synden knäfalla och bedja av hjärtat: 'Ack, käre Fader, förlåt och hjälp mig från synden!' så att du inte sjunker ännu djupare och evigt förblir i den. Du måste ju även mitt i döden och all olycka bedja, och det desto starkare, ju djupare du ligger däri."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn").

I ditt eviga ljus

"Herren skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skall upphöra" (Jes 60:20).

Vad det skall bli saligt när jag kan säga: nu är jag fri! Hur ljuvligt när sorgedagarna får ett slut och jag får ila till dig, min Gud och Frälsare! Gud vare tack att jag inte alltid skall stanna här. Det kommer en avskedsstund, ett stilla farväl, då jag får flytta långt härifrån upp till Lammets tron. Hur saligt att få tänka: min sista synd, min sista sorg, min sista suck, min sista tår, och så ett evigt ljus över vägen in i Guds paradis! Jesus, låt salighetens hopp lysa genom strider och svårigheter. Låt kronan vinka till mig när jag blir trött och dagarna känns långa!

(Ur "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", M. Giwerholdt)