"Den stora välgärningen och hemligheten, att Guds Son blivit människa och min broder, kan den största vältalighet inte med ord utsäga eller något mänskligt förstånd fatta med sin tanke. Han har så förbundit och förenat sig med mig, så fast och så nära slutit och knutit sig till mig och liksom fästat sig vid mig, att ingen människa på jorden, om hon också¨vore på det starkaste förenad med mig genom de allra fastaste band och den allra innerligaste vänskap eller genom den närmaste släktskaps allra heligaste rättigheter, hon kan dock inte vara mig innerligare hängiven, mera förtrolig och närmare förbunden med mig än Han.
Jag kan och skall därför vänta mig flera och större ting av Honom än av någon annan människa, om hon vore mig än så bevågen och tillgiven. Ty Hans kärlek till mig är i oändlig fullhet innerligare än den mest trofaste och beprövade väns kärlek till den andre, innerligare än en broders kärlek till den andre, som han älskar av allt sitt hjärta, innerligare än en from faders kärlek kan vara till sitt lilla barn, som han på det hjärtligaste älskar.
Detta bör glädja varje kristen, så att han utbrister: 'Denna min Gud och Herre har iklätt sig min natur, mitt kött och blod, såsom jag har det, försökt och lidit allt liksom jag, men utan synd, därför kan ha medlidande med våra svagheter (Heb 4:15-16)."
(M. Luther. Ur "Trösteord i livets strid")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar