Den som tror på Sonen har evigt liv

"'Den som tror på Sonen har evigt liv.' (Joh 3:36).

Om dessa ord borde man väl predika i hundratusen år och åter och åter utlägga dem, ja, man kan inte nog tala om det. Kristus tillsäger nämligen nu genast det eviga livet åt den som tror, och säger 
inte: 'Den som tror på mig, han skall ha det eviga livet', utan han säger: 'Så snart du tror på mig, så har du det eviga livet.' Han talar inte om tillkommande gåvor utan om gåvor som skänks redan nu, 
han säger: 'Kan du tro på mig, så är du salig, och det eviga livet är dig redan skänkt.'

Jag har det eviga livet på förhand. Får jag det inte här på jorden, så når jag det aldrig där. Här i detta livet måste det ernås och vinnas. Men hur får man evigt liv? Gud börjar och blir din Mästare, han predikar för dig. Han börjar det eviga livet, genom att han predikar för dig det muntliga och hörbara ordet, och ger därmed det sinnelag, att du tar emot ordet och tror på honom. På detta sätt börjar det eviga livet. Och det ord, som du hör och tror, för dig ingen annanstans än till Kristus, längre än till hans person kommer du inte. Om du kan tro på denna person och håller dig till honom, så är du förlossad från den kroppsliga och andliga döden och har redan det eviga livet."

(M. Luther. Ur "Guds ord och löfte").

Dödsångest och frid

"'Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.' (Ps 23:4).

I denna vers undervisas vi om med vad hjärta, håg och tankar man skall våga sig in i döden, nämligen så, att man inte tänker på något annat än på vår Herre Kristus. Ty så lyder versen: 'Du är med mig'. Det betyder: 'På dig tänker jag och gör allt i tro och tillit till dig och grubblar inte på något annat; ty i döden är mörker och djup, och jag ser inte, varthän och varigenom jag måste gå'. Men de, som i dödskampen inte behåller Kristus i sitt hjärta, utan endast tänker på att de ej må komma i kval utan i himmelen, de ligger med öppna ögon och hjärtan och önskar, att det skall ljusna för dem och att de skall få skåda den plats, till vilken de skall gå. Men då måste de känna hemsk ångest, ty boningen, till vilken de skall gå, kan inte alls ses av dem, utan på alla sidor synes omkring dem endast skräckfyllt mörker och ovisshet. Men väl dem, som då sluter sina ögon helt och inte begär att få skåda platsen, dit de skall fara, utan med fullt förtroende och med sina tankar riktade på Kristus vågar sig mitt in i dödens mörker, ty de skall dö i Herren.

Därför har också Kristus själv på korset inte sagt - vilket är ett exempel för oss - 'Fader, vart skall jag gå? Var skall min ande vara? Vilken plats skall upptaga honom?' Utan han tiger med allt sådant, går mitt in i dödens mörker och säger: 'Fader, i dina händer befaller jag min ande'".

(M. Luther. Ur "Gudsfruktan och gudsförtröstan, korta betraktelser av Luther på årets söndagar", min kursiv).

Människosonens tjänande

"'Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.' (Matt 20:28).
 
Låt denna bild vara dig kär. Det finns inget större tjänande, än att Guds Son blir tjänare åt varje människa, hur arm och eländig och föraktad hon än må vara, och att han bär hennes synder. Det vore en märklig sak, något högst förundransvärt, varvid hela världen skulle spärra upp ögon, mun och näsa och inte nog kunna förundras över det, ifall det skulle inträffa, att en stor konungs son kom till en tiggares hus, vårdade honom under hans sjukdom, tvättade av honom smutsen och uträttade allt vad tiggaren annars skulle ha gjort. Vore detta inte stor ödmjukhet?

Därför vore det väl värt, att man alltid sjung, predikade och talade om detta, att 'Människosonen har kommit för att tjäna oss', och att man rätt älskade och prisade Gud för denna välgärning. Ty vad ligger det inte i detta, att Guds Son blir min tjänare och förnedrar sig så djupt, att han också vill ta på sig min jämmer och synd, ja, hela världens synd och död, och bära denna börda, att han sålunda kan säga: 'Du är inte mera en syndare, utan jag. Jag går i ditt ställe; du har inte syndat, utan jag, hela världen ligger i synd, men inte ni, utan jag, på mig skall alla era synder ligga, inte på er.' Ingen människa kan begripa detta. Men i det tillkommande livet skall vi evigt se oss saliga på Guds kärlek."

(M. Luther. Ur "Guds ord och löfte", 3 v i fastan, mån).

En rätt tro

"'Som ni tror skall det ske med er.' (Matt 9:29).
 
Jag har ofta talat om två slags tro. Det ena då du väl tror, att Kristus är en sådan man, som han beskrivs i evangelium, men du tror inte att är sådan 'för dig', utan tänker: 'Ja, han är väl en frälsare för andra såsom för Petrus, Paulus och de fromma helgonen; men vem vet, om han är det även för mig, och om jag kan tillförse mig och vänta hjälp av honom. Se, denna tro är ingenting, hon undfår inte Kristus, smakar inte hans kärlek och förnimmer inte heller någon kärlek till honom. Det är inte en tro PÅ Kristus utan en tro OM Kristus, såsom djävularna och alla onda människor har. Ty vem tror inte, att Kristus är nådig emot de fromma?

Men detta åter är den rätta kristna tron, när du utan all tvekan tror, att Kristus är en frälsare, inte blott för de heliga utan för DIG, ja för dig mer än för alla andra. Ty din salighet ligger inte i detta, att han är en Kristus för de fromma, utan att han är DIN och för DIG en Kristus. Denna tro gör, att Kristus blir dig dyrbar och kär. På en sådan tro följer helt otvunget kärlek och goda gärningar."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn; Betraktelser för var dag i året").

Samvetet och Lagen

"Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss." (1 Joh. 3:23).

Jag tror på Jesus Kristus, min Herre, som för mig har lidit, dött och uppstått m.m. För honom skall både Mose, kejsarens och Guds lag vika, och jag skall nu friskt slå ifrån mig allt och alla, som vill tvista med mig om synd, rätt eller orätt och allt, vad jag skall göra. Sålunda skall en människa kunna värja sig och bestå inför alla djävulens ingivelser och anfäktelser, om det än gäller begångna eller närvarande synder, ändå så att man skarpt åtskiljer från varandra dessa båda, Moses och Kristus, gärningar och tro, samvete och utvärtes leverne.

När då lagen vill åt mig och förskräcker mitt hjärta, då är det tid, att jag ger den kära lagen avsked, och om den inte vill lämna mig ifred slår jag den med gott mod ifrån mig och säger: jag vill gärna göra och befrämja goda gärningar, var jag kan och när jag kommer ut bland människorna, men här, då mitt samvete står inför Gud, vill jag inte veta något av den. Lämna mig ostörd inför Gud och säg ingenting om mitt görande eller låtande, ty jag hör då varken på Moses eller profeterna, utan Kristus skall här ensam regera och vara mitt allt. Jag vill liksom Maria sitta vid hans fötter och höra hans ord. Marta skall stanna utanför och syssla i köket och göra sitt husliga arbete och låta samvetet vara i ro."

(Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter, 13 juni.).

I Jesu gemenskap

Jesus på förklaringsberget

"Herre, här är oss gott att vara." (Matt 17:4). 

Detta är Petri bekännelse på förklaringsberget. Herre här är oss gott att vara. Det var gott, därför att Jesus var där. Hade Jesus varit borta, hade allt även på [berget] Tabor varit tomt, mörkt, fridlöst. 

Herre, här är mig gott att vara. Så kan än i dag en sann kristen bekänna. Så kan han överallt bekänna. Ty han har Jesus med sig alltid och överallt. Då kan det aldrig för honom i något läge bli verkligt illa. Här är mig gott att vara. Så kan han därför bekänna både i livet, i döden och i evigheten. 

Livet, döden och evigheten bedöms av människor så olika. 

Somliga betraktar döden som något ont, något förskräckligt. De vill slippa att dö. De ville gärna leva här för alltid. Andra betraktar livet som ett ont, som en börda. De vill helst slippa ur livet. De vill helst dö. Andra åter anser både livet och döden som onda ting. De önskar, att de hade sluppit både leva och dö. De önskar, att de aldrig varit födda. 

Många människor tänker på evigheten med fasa. De ville helst, att allt var slut med döden. De gör också försök att intala sig själva och andra att så är. De är oomvända, ogudaktiga människor, som så tänker och talar. 

En sann kristen tänker och talar på annat sätt. Han betraktar både livet, döden och evigheten som goda ting, som stora, oändliga förmåner. 

Hur kan en kristen göra det? Jo, därför att han har Jesus med sig: överallt. Och där Jesus är, där är gott att vara.

(L.M. Engström. Ur andaktsboken "Dagligt bröd; Betraktelser ur den lutherska kyrkans skattkammare", Gunnar Juelsson, Kyrkliga förbundets bokförlag, 1982).

Kristus går på sjön

"Kristus går på sjön", av Amédée Varin (1818-1883)

"Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön." (Matt 14:25).

Den gode Herden

Källa till bilden.

"Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare. (1 Pet 2:25). 

O, du evige Förbarmare, låt mig aldrig glömma detta: att också jag var ett borttappat får, men att du i din kärlek la mig på dina axlar, ja, med glädje. Hur många tusen har inte gått evigt förlorade! Vilken skara vandrar inte ännu idag vilse! Och jag vilar salig i den gode Herdens famn, jag, den eländigaste av alla! O, varför ligger jag inte alltid på mitt ansikte med ödmjukt tack och lov! Förlåt mig, o Jesus, min stora otacksamhet. Se du till min själ och vaka över varje steg. Lys mig genom mörkret och bär mig över alla djup. Låt mig få vila i din famn, till dess jag är hemma hos dig!"

(Andakt från "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

Balsam för själen

"Forgiven" av Thomas Blackshear.

"Han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar, han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet" (Ps 103:3-4).

Ja, jag är sjuk! Jag är som ett ofärdigt barn, som ständigt behöver tillsyn och vård, Jag behöver så mycken hjälp. Men du helar alla mina brister. I dina sår är läkedom, och din kärlek är balsam för själen. Ja, Herre, jag behöver alltid vård. Du måste ständigt bära mig, eländige, men du tröttnar ju aldrig på det. Du måste alltid vaka över mig. Dina ögon sluts aldrig. Du älskar mig mer än en moder kan älska."

(Ur "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

Alltid är jag inför dig.

"Se, på mina händer har jag upptecknat dig. Dina murar står alltid inför mig. (Jes 49:16). 

O, vilken tröst för det trossvaga hjärtat att veta sig vara så ihågkommet av den dyre Frälsaren! Ofta är du, min Jesus, långt ifrån mina tankar och mitt sinne. Ofta går jag så långt ifrån dig, bort i världens mångahanda. Men dina ögon ser mig. Dina fridstankar följer mig. Alltid är jag inför dig. Om jag skulle bli otrogen, är du ändå trofast. Ja, hur ofta har du inte fört mig tillbaka från mina egna vägar! Tack, att du på detta sätt tänker på mig och vakar över mina steg! Ingjut din kärlek allt djupare i mitt sinne, så att jag alltid må se dig, dina sår och ditt blod, genom vilket du har köpt mig åt Gud."

(Andakt från "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

Herren är mitt beskydd

"Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor. (1 Mos 15:1).

Var stilla, mitt arma och trossvaga hjärta. Varför är du så orolig i mig? Är inte Herren mitt beskydd? Mina synder kan inte fördöma mig och mina fiender skall inte få överhand över mig. Frestelserna skall inte besegra mig och bedrövelserna inte uppsluka mig. Är inte Herren mitt beskydd? Vem skall kunna skilja mig från hans kärlek? Varför sörjer jag och varför klagar mitt hjärta så ofta? Är inte Herren min stora lön? Förlåt, Herre Jesus. Ingenting är så som din salighet, din kärlek, din frid och din vila. Snart ser jag dig och då ger du mig livets krona. Då är all min sorg och smärta för evigt glömd!"

(Andakt från "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).