Nådens himmel

"Ty hans nåd är väldig över oss; och Herrens sanning varar i evighet. Halleluja!" (Ps. 117:2).

Hans nåd och sanning är väldig över oss i evighet, den regerar över oss. Nådens rike är mäktigare i och över oss än all synd, all vrede och allt ont. Detta ord har aldrig någon sofist eller verkhelig förstått, de kan lika litet förstå det som en jude eller en som inte tror, ty eftersom de genom gärningar vill vinna nåd är det inte möjligt att de skulle veta, vad nådens rike, himmel eller Kristi rike betyder. Deras hjärtan måste vara så inställda, att de tror att de, då de gör gott, så har de nåd. Men när de syndar och faller, eller känner synden, så försvinner nåden med, och det kan de inte tänka.

Detta kan inte kallas ett nåderike, som regerar och härskar över nåden. Att vara väldig betyder egentligen att vara starkare än fienden och ha överhanden. Därför måste du så enfaldigt och barnsligt föreställa dig nådens rike, som om Gud skulle genom evangelium ha byggt en ny och stor himmel över oss, som tror. Detta är nådens himmel, som är vida större och skönare än den synliga himlen, och den är dessutom evig, varaktig och oförgänglig. Den som nu lever under denna himmel, han kan inte synda eller förbli i synd, ty det är en evig och oändlig nådeshimmel. Men om någon syndar och faller, så faller han inte därför ut från denna himmel, om han inte själv vill falla bort och med djävulen fara till helvetet, som alla otrogna gör.

Detta nåderike skall också i denna tid vara så fast grundat, att det inte bävar eller faller. Ty oavsett att vi är ostadiga och genom synd och villfarelse stundom snavar och faller, så bävar och faller dock inte nåden inte heller behöver vi söka ett nytt nåderike, utan samma nåd står ännu öppen och väntar på mig, när jag vill komma igen. Detta skepp bryts inte sönder, dopets nåd upphör inte, och nåderiket faller inte sönder utan varar över oss i evighet. Faller jag ur skeppet, så stiger jag dit igen, har jag vänt mig från dopet, så vänder jag dit igen, har jag vänt mig från nåderiket, så kommer jag ditin igen.

Dop, skepp och nåd varar i evighet, de faller och förändras inte genom mitt fall och min ostadighet. Annars måste ju Gud själv förändras, men han har lovat, att denna nåd skall vara i evighet."

(Ur "Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter", 18 Mars).