Jesus undfår syndare

En gammal god psalm, om Jesus, som undfår (tar emot) syndare.

Jesus undfår syndare

1. Jesus undfår syndare, Säg det tröstens ord till alla, 
vilka glömt sin Skapare Och i synd och laster falla. 
Detta blott kan räddning ge: Jesus undfår syndare.

2. Vi ha ej förtjänt hans nåd, Men uti sitt ord han låter 
Kungöra sitt frälsningsråd. Nådens portar han upplåter
För de fallna. Kom och se! Jesus undfår syndare.

3. Den ett får förlorat har Söker ivrigt tills han funnit. 
Jesu kärlek större var: Med sitt blod har han oss vunnit 
Fri och full förlåtelse. Jesus undfår syndare.

4. Kom ni alla, ropar han Nu till alla sorgsna själar.
Ingen annan finns, som kan Till Guds barn förvandla trälar. 
Tro det, fast du ej kan se: Jesus undfår syndare.

5.Fattig, syndig, ond i mig, Din förlåtelse ovärdig, 
Vågar jag mig fram till dig, Som har världen gjort rättfärdig. 
Med ditt ord den trösten ge: Jesus undfår syndare.

6. Jesus undfår syndare. Också jag får ta det till mig. 
Också jag skall honom se, Som förklarat mig rättfärdig, 
Ansikte mot ansikte. Jesus undfår syndare.

Julens budskap

Bild från filmen "Vägen till Betlehem" (2006).

"'Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss." (Matt 1:23).

Här må du nu betänka, vilket hjärta det gudomliga majestätet kan ha till dig, då han av sin blotta barmhärtighet och av medlidande med din jämmer och ditt stora elände, utan din förtjänst, ja, i din synd, sänder dig sin enfödde Son, lägger honom i jungfruns sköte och säger till dig: 'Se, det är min älskade Son, som, åt dig född och given, skall frälsa dig från dina synder, vara din tröst, hjälp och frälsning' - ja, säger jag, har han ett sådant hjärta till dig så besinna, om du eller någon människa (som dock alla är orättfärdiga) skulle vilja skada den, åt vilken du skänkt din egen son och allt hans arv? Därför måste ju Fadern i denne sin Son, som är oss född och given, vilja benvisa oss idel gudomlig nåd, förbarmande och kärlek. Nu ges han endast åt dem, som mottar honom och vill trösta och glädja sig av honom. Och genom denna stora gåva och välgärning betygar och bevisar Gud på det mest uppenbara sätt, att han inte mer vill vara vred på oss eller fördöma oss."

(M. Luhter. Ur "Manna för Guds barn").

Straffad i vårt ställe

"'Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.' (Gal 3:13).

Paulus säger inte, att Kristus blivit en förbannelse för sin egen skull utan 'för vår skull'. Det ligger alltså tonvikt på de orden 'i vårt ställe'. Ty Kristus är oskyldig, vad honom själv angår. Allså hade han inte behövt hängas upp på trä. Men eftersom varje rövare enligt lagen skulle korsfästas, var också Kristus själv enligt Mose lag skyldig att korsfästas, eftersom han iklädde sig syndares och rövares person, men inte en endas utan alla syndares och rövares. Ty vi är syndare och rövare, och därför är vi hemfallna åt död och evig fördömelse. Men Kristus tog på sig all vår synd och dog för den på korset. Därför måste han bli en rövare, såsom Jesaja säger, Jes. 53:12: 'Han blev räknad bland förbrytare.'...

Han bär alla människors alla synder i sin kropp. Inte som om han själv hade begått dem, men de synder som vi begått upptog han i sin kropp för att göra till fyllest för dem med sitt eget blod. Därför hemföll han, även om han till sin egen person var oskyldig, åt Moses för alla gällande lag, eftersom han blev funnen bland syndare och rövare. Överheten anser för skyldig och straffar den som ertappas bland rövare, även om han aldrig gjort något ont eller något, som förtjänar döden. Men Kristus ertappades inte endast bland syndare, utan han ställde sig frivilligt och enligt sin Faders vilja solidarisk med syndare, i det att han antog deras kött och blod, som är syndare och rövare, djupt sjunkna i alla slags synder. Då alltså lagen ertappade honom bland rövare, dömde och dödade den honom såsom rövare.

Denna kunskap om Kristus och denna ljuvliga tröst, att Kristus för vår skull blivit gjord till en förbannelse för att friköpa oss från lagens förbannelse, den berövar sofisterna oss, då de skiljer Kristus från synderna och syndarna och framställer honom endast som ett efterföljansvärt exempel... 

'Men det är ju både orimligt och skymfligt att kalla Guds Son en syndare och en förbannelse?' - Vill man förneka, att han är en syndare och en förbannelse, bör man också förneka, att han lidit, korsfästs och dött. Ty det är inte mindre orimligt att säga, såsom vi gör i vår trosbekännelse, att Guds Son blivit korsfäst, och att han utstått syndens och dödens straff, än det är att kalla honom en syndare och en förbannelse. 

På samma sätt kallar Johannes Döparen honom Guds lamm (Joh 1:29). Själv är han visserligen oskyldig, eftersom han är Guds rena och obesmittade lamm, men eftersom han bär världens synder, trycks hans oskuld av hela världens synder och skuld. Alla de synder, som jag, du och vi alla gjort och kommer att göra, är Kristi egna synder, alldeles som om han själv hade begått dem. Kortfattat: vår synd måste bli Kristi egen synd, eller också måste vi förgås till evig tid. Denna sanna Kristuskännedom, som Paulus och profeterna lärt oss, har de gudlösa sofisterna fördunklat."

(M. Luther. Ur "Stora Galaterbrevskommentaren").

Vem får nalkas Herren?

"'Vem får gå upp på HERRENS berg? Vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta' (Ps 24:3-4).

På denna fråga svarar inte David: En biskop, doktor, furste. Inte heller: en präst, en munk. Inte heller: en man, en kvinna. Inte heller: en lärd, vis, värdig, rik, ty Gud har inte anseende till sådana. Han föraktar inte heller dem, hos vilka han inte finner något av allt detta, ty sådant är allt fördömt där det är det enda man har att berömma sig av. 

Ja, vad som är ännu mer anstötligt, han säger inte: den som har bedit eller sjungit så och så många psalmer, fastat så många dagar och vakat så många nätter, den som predikat för andra, varit ödmjuk, mild, vänlig, den som förstår alla konster och språk, har alla möjliga dygder och goda verk - nej, utan endast den som har detta enda, att han har oskyldiga händer och ett rent hjärta. 

Men vem är ren och oskyldig? Svar: Ingen utom Herren Kristus ensam. Alla andra är orena och kan inte renas genom egna krafter eller ansträngningar utan endast genom nåden och tron. Därför är det endast en kristen, som har ett rent hjärta, dvs han börjar att bli ren, men är ännu i många stycken oren. Och han renas, fastän han [genom Kristus] är helt och hållet ren."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn")

Ingen kommer till Fadern utom genom Sonen

"'Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.' (Joh 14:6).

För att lära känna Gud skall du först söka lära känna Honom, som föddes av jungfru Maria i Betlehem. Om du vill gå i motsatt riktning och först lära känna Gud i hans höga majestät, världens konung som i avgrundselden brände upp Sodom och Gomorra, så kommer du snart att bryta nacken och bli nedstörtad från himlen som Satan en gång. Man skall inte börja bygga ett hus uppifrån. Man måste lägga grunden först och börja bygget nedifrån och låta Gud göra vad han gör. Säg så: 'Jag vill inte lära känna honom innan jag fått lära känna Sonen'. När du sedan fått möta honom i hans mänskliga natur, då kan du tro att Han som föddes av en jungfru också är född av Gud i evighet. Då skall du också kunna vara trygg under den människoblivna Gudens beskydd."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Guds ord ger dig styrka och tröst

"'Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp.' (Rom 15:4).

Jag ber att du inte kastar bort de himmelska löftena. Psaltaren och evangelierna är fulla av tröstord, som dessa: `Kasta din börda på Herren, han skall uppehålla dig' och `Var vid gott mod, jag har övervunnit världen'. Det här är ju ett starkt ord. Det säger att Kristus är världens besegrare. Men varför är vi då rädda för den besegrade världen alldeles som om den var den starkaste? Ett sådant ord som det sistnämnda skulle man på sina bara knän gå och hämta från Rom eller Jerusalem om det gällde. Men därför att vi redan äger så många sådana ord bryr vi oss inte om dem. Det är mycket illa. Jag vet nog att allt detta beror på att vi är svaga i tron. Men låt oss då bedja med Aposteln: `Herre föröka vår tro'."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Att lära känna Gud

"'Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen.' (2 Joh 9).

Om Kristi lidande fått utföra sitt verk i dig så att du gripits av fruktan och bävan, skall du betrakta det från en annan sida. Se på hans hjärta. Det är fyllt av kärlek till dig. Se hur det tvingar honom att bära dina synders tunga börda. Då griper han ditt hjärta och styrker din tro och förtröstan.

Genom Kristi hjärta skall du också finna vägen till Guds hjärta. Se, Kristus hade ju inte kunnat bevisa dig en sådan kärlek om inte Fadern i sin eviga kärlek hade velat det. Han har i sin kärlek till dig varit lydig mot sin Fader i himmelen. På det sättet får du lära känna din himmelske Faders hjärtelag. Du får, som Kristus säger, bli dragen till Fadern genom Sonen.

Att lära känna Gud är således inte detsamma som att fatta honom i hans väldighet och vishet - vilka är förskräckande - utan att möta honom i hans godhet och kärlek. Bara på det sättet kan tron och förtröstan bevaras och blir människan på det rätta sättet född på nytt."

(M. Luther. Ur "Andlig Skattkammare").

Som en far

"'Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.' (Ps 103:13).

Vad kan jämföras med en fars tålamod? Vem kan stöta bort sitt barn, om det än vållar fadershjärtat de djupaste bekymmer, ja,, idel sorg och tårar? Och skulle Gud kunna glömma de sina? Nej, ändå mycket mer vill han förbarma sig över sina barn. Även om de ofta är motsträviga och olydiga, har många synder och skröpligheter, står där usla och eländiga, beständigt med ny skam för hans ansikte, så vill han ändå inte förkasta dem. Som en rättsinnig far vill han endast förlåta och glömma, trösta och tala kärleksfullt, så att hjärtat inte skall förtvivla utan hålla sig fast vid nåden."

(Ur "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", M. Giwerholdt).

Lag och Evangelium

"'Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.' (Joh 1:17).

När du känner ånger i ditt samvete säger lagen: 'Se detta är befallt, men du har inte gjort det, därför måste du straffas'. Då måste du i din kamp och dödsångest bemanna dig med en stark tro. Men den kan du träda fram inför lagens ögon och du kan med gott mod säga: 'Kära lag,är du allena Guds Ord? Har löftena tagit slut? Har Guds barmhärtighet upphört?' 

När lagen anklagar mig för att jag är en syndare och att alla mina skulder står upptecknade hos Gud, då måste jag erkänna att det är sant. Men slutsatsen 'därför är du fördömd' får jag inte godkänna. I
stället måste jag kringgärda mig med tron och säga: Enligt lagen är jag verkligen en fattig, syndig människa. Men jag vädjar från lagen till evangelium. Ty Gud har ju också givit ett annat ord än lagen och detta ord heter evangelium. Det skänker av nåd, syndernas förlåtelse, rättfärdighet och liv."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Ingen älskar dig mer än Gud

"Den stora välgärningen och hemligheten, att Guds Son blivit människa och min broder, kan den största vältalighet inte med ord utsäga eller något mänskligt förstånd fatta med sin tanke. Han har så förbundit och förenat sig med mig, så fast och så nära slutit och knutit sig till mig och liksom fästat sig vid mig, att ingen människa på jorden, om hon också¨vore på det starkaste förenad med mig genom de allra fastaste band och den allra innerligaste vänskap eller genom den närmaste släktskaps allra heligaste rättigheter, hon kan dock inte vara mig innerligare hängiven, mera förtrolig och närmare förbunden med mig än Han.

Jag kan och skall därför vänta mig flera och större ting av Honom än av någon annan människa, om hon vore mig än så bevågen och tillgiven. Ty Hans kärlek till mig är i oändlig fullhet innerligare än den mest trofaste och beprövade väns kärlek till den andre, innerligare än en broders kärlek till den andre, som han älskar av allt sitt hjärta, innerligare än en from faders kärlek kan vara till sitt lilla barn, som han på det hjärtligaste älskar.

Detta bör glädja varje kristen, så att han utbrister: 'Denna min Gud och Herre har iklätt sig min natur, mitt kött och blod, såsom jag har det, försökt och lidit allt liksom jag, men utan synd, därför kan ha medlidande med våra svagheter (Heb 4:15-16)."

(M. Luther. Ur "Trösteord i livets strid")

Frid i nöden

"Världslig fred består I att man undanröjer det utvärtes onda som åstadkommer ofreden. När till exempel en fiende belägrar staden, så härskar det ofred. Men när fienderna har dragit sin kos, då härskar åter freden. På samma sätt förhåller det sig med fattigdomen och sjukdomen: så länge de plågar dig känner du dig inte belåten. Men när de åter är förbi och du har blivit av med olyckan, sjukdomen, fattigdomen, så infinner sig åter till det yttre fred och ro. Men den som lider så, blir inte förvandlad. Han förblir lika försagd vare sig olyckan finns där eller inte. Det är bara så att han känner den och den gör honom ängslig när den finns där. 

Men när det gäller den kristna eller andliga friden är det omvänt: Här består den utvärtes olyckan såsom fiender, sjukdom, fattigdom, synd, djävul och död. De släpper inte taget och belägrar dig på alla sidor. Men inombords kan friden, kraften och trösten härska i hjärtat, så att hjärtat inte bryr sig om olyckan utan till och med blir ödmjukare och gladare när denna finns där, än när den inte gör det."

(M. Luther. WA 12. 519:27-520:2).

Skuldebrevet

"'Gud har strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.' (Kol 2:14).

Om du tror att Kristus lidit för dig och återlöst dig så kan du säga: Har Kristus mina synder, så har inte jag dem kvar. Han har tagit dem bort från mitt hjärta och mitt samvete. Där stod det förr 'du är en äktenskapsbrytare, en mördare, en tjuv'. Men då Kristus har tagit mina synder på sig så är de inte mer uppskrivna vare sig i himlen eller på jorden. På Guds Son är de lagda, bara på honom."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Om du fallit - stå upp på nytt

"'Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan.' (Gal 6:1).

Kristi rike är ett trons rike. Där utför Kristus varje dag sitt verk. Han kämpar mot synden och döden tills riket når sin fullbordan. Men om det skulle hända att någon av hans stridsmän råkade i fiendens hand så är han själv nära och visar sin Andes makt, besegrar synden, upprättar den som fallit och säger: `Stå upp, broder, det är ingen fara, men skynda framåt, för du måste tränga dig igenom'. När du fallit, se då till att du inte blir liggande. Så länge vi lever här faller vi, men det gäller att alltid stå upp igen."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Att döda kroppens gärningar

"'Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.' (Rom 8:13).

Här bekänner Paulus att även de kristna har kvar något av köttet, som måste dödas, d.v.s. alla slags frestelser och lustar emot alla Guds bud, som rör sig i naturen och retar till synder, vilka han här kallar för 'köttets gärningar', såsom otrostankar, misstroende, köttslig säkerhet och förmätenhet istället för gudsfruktan, kallsinnighet och tröghet till Guds ord och bönen, otålighet och knot i lidande, vrede och hämndbegär, hat och avund mot nästan, girighetsomsorger, otukt o.s.v. Ty då sådana böjelser ligger i kött och blod, upphör de inte att röra sig i människan och fresta, ja, att i denna mänskliga svaghet stundom överumpla henne, då hon inte tillräckligt flitigt aktar sig utan går obetänksamt fram, och de överväldigar henne om hon inte värjer sig och dödar sådana köttets gärningar. Detta kroppens dödande genom ande går till så, att människan bekänner sina synder, och då hon känner sådana syndiga lustar röra sig, snart besinnar sig, kommer ihåg Guds ord, och genom tron på syndernas förlåtelse stärker sig däremot och sålunda står emot det onda, så att hon inte samtycker till det eller lämnar rum åt det."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn; Betraktelser för var dag i året").

Dröj inte med att bedja

"'Var ... uthålliga i bönen' (Rom 12:12).

Vänj dig sålunda att om aftonen med ett "Fader vår" gå i säng och
insomna, och om morgonen åter stå upp med det. Och bed när tid och rum tillåter, innan du gör något annat, så att du, utan avseende på om du är skicklig eller inte, hinner innan djävulen överaskar dig och förmår dig att dröja, och emot hans vilja börjar bedja, om du än finner dig vara helt oskicklig till det. På samma sätt skall du också göra, om han anfäktar dig för din ovärdighets skull och vill förmå dig att dröja, tills du blir frommare. Ty om du inte vill bedja förrän du blir värdig, så får du aldrig bedja. 

Träng dig därför igenom mitt under denna känsla och tag ett språng över värdighet och ovärdighet, vore du också mitt i synden. Ja, hade du också i denna stund fallit och alldeles nyss syndat, vad skulle du göra? Vill du därför avhålla dig från bönen? Nej, utan långt hellre må du mitt i synden knäfalla och bedja av hjärtat: 'Ack, käre Fader, förlåt och hjälp mig från synden!' så att du inte sjunker ännu djupare och evigt förblir i den. Du måste ju även mitt i döden och all olycka bedja, och det desto starkare, ju djupare du ligger däri."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn").

I ditt eviga ljus

"Herren skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skall upphöra" (Jes 60:20).

Vad det skall bli saligt när jag kan säga: nu är jag fri! Hur ljuvligt när sorgedagarna får ett slut och jag får ila till dig, min Gud och Frälsare! Gud vare tack att jag inte alltid skall stanna här. Det kommer en avskedsstund, ett stilla farväl, då jag får flytta långt härifrån upp till Lammets tron. Hur saligt att få tänka: min sista synd, min sista sorg, min sista suck, min sista tår, och så ett evigt ljus över vägen in i Guds paradis! Jesus, låt salighetens hopp lysa genom strider och svårigheter. Låt kronan vinka till mig när jag blir trött och dagarna känns långa!

(Ur "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", M. Giwerholdt)

Den som tror på Sonen har evigt liv

"'Den som tror på Sonen har evigt liv.' (Joh 3:36).

Om dessa ord borde man väl predika i hundratusen år och åter och åter utlägga dem, ja, man kan inte nog tala om det. Kristus tillsäger nämligen nu genast det eviga livet åt den som tror, och säger 
inte: 'Den som tror på mig, han skall ha det eviga livet', utan han säger: 'Så snart du tror på mig, så har du det eviga livet.' Han talar inte om tillkommande gåvor utan om gåvor som skänks redan nu, 
han säger: 'Kan du tro på mig, så är du salig, och det eviga livet är dig redan skänkt.'

Jag har det eviga livet på förhand. Får jag det inte här på jorden, så når jag det aldrig där. Här i detta livet måste det ernås och vinnas. Men hur får man evigt liv? Gud börjar och blir din Mästare, han predikar för dig. Han börjar det eviga livet, genom att han predikar för dig det muntliga och hörbara ordet, och ger därmed det sinnelag, att du tar emot ordet och tror på honom. På detta sätt börjar det eviga livet. Och det ord, som du hör och tror, för dig ingen annanstans än till Kristus, längre än till hans person kommer du inte. Om du kan tro på denna person och håller dig till honom, så är du förlossad från den kroppsliga och andliga döden och har redan det eviga livet."

(M. Luther. Ur "Guds ord och löfte").

Dödsångest och frid

"'Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.' (Ps 23:4).

I denna vers undervisas vi om med vad hjärta, håg och tankar man skall våga sig in i döden, nämligen så, att man inte tänker på något annat än på vår Herre Kristus. Ty så lyder versen: 'Du är med mig'. Det betyder: 'På dig tänker jag och gör allt i tro och tillit till dig och grubblar inte på något annat; ty i döden är mörker och djup, och jag ser inte, varthän och varigenom jag måste gå'. Men de, som i dödskampen inte behåller Kristus i sitt hjärta, utan endast tänker på att de ej må komma i kval utan i himmelen, de ligger med öppna ögon och hjärtan och önskar, att det skall ljusna för dem och att de skall få skåda den plats, till vilken de skall gå. Men då måste de känna hemsk ångest, ty boningen, till vilken de skall gå, kan inte alls ses av dem, utan på alla sidor synes omkring dem endast skräckfyllt mörker och ovisshet. Men väl dem, som då sluter sina ögon helt och inte begär att få skåda platsen, dit de skall fara, utan med fullt förtroende och med sina tankar riktade på Kristus vågar sig mitt in i dödens mörker, ty de skall dö i Herren.

Därför har också Kristus själv på korset inte sagt - vilket är ett exempel för oss - 'Fader, vart skall jag gå? Var skall min ande vara? Vilken plats skall upptaga honom?' Utan han tiger med allt sådant, går mitt in i dödens mörker och säger: 'Fader, i dina händer befaller jag min ande'".

(M. Luther. Ur "Gudsfruktan och gudsförtröstan, korta betraktelser av Luther på årets söndagar", min kursiv).

Människosonens tjänande

"'Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.' (Matt 20:28).
 
Låt denna bild vara dig kär. Det finns inget större tjänande, än att Guds Son blir tjänare åt varje människa, hur arm och eländig och föraktad hon än må vara, och att han bär hennes synder. Det vore en märklig sak, något högst förundransvärt, varvid hela världen skulle spärra upp ögon, mun och näsa och inte nog kunna förundras över det, ifall det skulle inträffa, att en stor konungs son kom till en tiggares hus, vårdade honom under hans sjukdom, tvättade av honom smutsen och uträttade allt vad tiggaren annars skulle ha gjort. Vore detta inte stor ödmjukhet?

Därför vore det väl värt, att man alltid sjung, predikade och talade om detta, att 'Människosonen har kommit för att tjäna oss', och att man rätt älskade och prisade Gud för denna välgärning. Ty vad ligger det inte i detta, att Guds Son blir min tjänare och förnedrar sig så djupt, att han också vill ta på sig min jämmer och synd, ja, hela världens synd och död, och bära denna börda, att han sålunda kan säga: 'Du är inte mera en syndare, utan jag. Jag går i ditt ställe; du har inte syndat, utan jag, hela världen ligger i synd, men inte ni, utan jag, på mig skall alla era synder ligga, inte på er.' Ingen människa kan begripa detta. Men i det tillkommande livet skall vi evigt se oss saliga på Guds kärlek."

(M. Luther. Ur "Guds ord och löfte", 3 v i fastan, mån).

En rätt tro

"'Som ni tror skall det ske med er.' (Matt 9:29).
 
Jag har ofta talat om två slags tro. Det ena då du väl tror, att Kristus är en sådan man, som han beskrivs i evangelium, men du tror inte att är sådan 'för dig', utan tänker: 'Ja, han är väl en frälsare för andra såsom för Petrus, Paulus och de fromma helgonen; men vem vet, om han är det även för mig, och om jag kan tillförse mig och vänta hjälp av honom. Se, denna tro är ingenting, hon undfår inte Kristus, smakar inte hans kärlek och förnimmer inte heller någon kärlek till honom. Det är inte en tro PÅ Kristus utan en tro OM Kristus, såsom djävularna och alla onda människor har. Ty vem tror inte, att Kristus är nådig emot de fromma?

Men detta åter är den rätta kristna tron, när du utan all tvekan tror, att Kristus är en frälsare, inte blott för de heliga utan för DIG, ja för dig mer än för alla andra. Ty din salighet ligger inte i detta, att han är en Kristus för de fromma, utan att han är DIN och för DIG en Kristus. Denna tro gör, att Kristus blir dig dyrbar och kär. På en sådan tro följer helt otvunget kärlek och goda gärningar."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn; Betraktelser för var dag i året").

Samvetet och Lagen

"Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss." (1 Joh. 3:23).

Jag tror på Jesus Kristus, min Herre, som för mig har lidit, dött och uppstått m.m. För honom skall både Mose, kejsarens och Guds lag vika, och jag skall nu friskt slå ifrån mig allt och alla, som vill tvista med mig om synd, rätt eller orätt och allt, vad jag skall göra. Sålunda skall en människa kunna värja sig och bestå inför alla djävulens ingivelser och anfäktelser, om det än gäller begångna eller närvarande synder, ändå så att man skarpt åtskiljer från varandra dessa båda, Moses och Kristus, gärningar och tro, samvete och utvärtes leverne.

När då lagen vill åt mig och förskräcker mitt hjärta, då är det tid, att jag ger den kära lagen avsked, och om den inte vill lämna mig ifred slår jag den med gott mod ifrån mig och säger: jag vill gärna göra och befrämja goda gärningar, var jag kan och när jag kommer ut bland människorna, men här, då mitt samvete står inför Gud, vill jag inte veta något av den. Lämna mig ostörd inför Gud och säg ingenting om mitt görande eller låtande, ty jag hör då varken på Moses eller profeterna, utan Kristus skall här ensam regera och vara mitt allt. Jag vill liksom Maria sitta vid hans fötter och höra hans ord. Marta skall stanna utanför och syssla i köket och göra sitt husliga arbete och låta samvetet vara i ro."

(Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter, 13 juni.).

I Jesu gemenskap

Jesus på förklaringsberget

"Herre, här är oss gott att vara." (Matt 17:4). 

Detta är Petri bekännelse på förklaringsberget. Herre här är oss gott att vara. Det var gott, därför att Jesus var där. Hade Jesus varit borta, hade allt även på [berget] Tabor varit tomt, mörkt, fridlöst. 

Herre, här är mig gott att vara. Så kan än i dag en sann kristen bekänna. Så kan han överallt bekänna. Ty han har Jesus med sig alltid och överallt. Då kan det aldrig för honom i något läge bli verkligt illa. Här är mig gott att vara. Så kan han därför bekänna både i livet, i döden och i evigheten. 

Livet, döden och evigheten bedöms av människor så olika. 

Somliga betraktar döden som något ont, något förskräckligt. De vill slippa att dö. De ville gärna leva här för alltid. Andra betraktar livet som ett ont, som en börda. De vill helst slippa ur livet. De vill helst dö. Andra åter anser både livet och döden som onda ting. De önskar, att de hade sluppit både leva och dö. De önskar, att de aldrig varit födda. 

Många människor tänker på evigheten med fasa. De ville helst, att allt var slut med döden. De gör också försök att intala sig själva och andra att så är. De är oomvända, ogudaktiga människor, som så tänker och talar. 

En sann kristen tänker och talar på annat sätt. Han betraktar både livet, döden och evigheten som goda ting, som stora, oändliga förmåner. 

Hur kan en kristen göra det? Jo, därför att han har Jesus med sig: överallt. Och där Jesus är, där är gott att vara.

(L.M. Engström. Ur andaktsboken "Dagligt bröd; Betraktelser ur den lutherska kyrkans skattkammare", Gunnar Juelsson, Kyrkliga förbundets bokförlag, 1982).

Kristus går på sjön

"Kristus går på sjön", av Amédée Varin (1818-1883)

"Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön." (Matt 14:25).

Den gode Herden

Källa till bilden.

"Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare. (1 Pet 2:25). 

O, du evige Förbarmare, låt mig aldrig glömma detta: att också jag var ett borttappat får, men att du i din kärlek la mig på dina axlar, ja, med glädje. Hur många tusen har inte gått evigt förlorade! Vilken skara vandrar inte ännu idag vilse! Och jag vilar salig i den gode Herdens famn, jag, den eländigaste av alla! O, varför ligger jag inte alltid på mitt ansikte med ödmjukt tack och lov! Förlåt mig, o Jesus, min stora otacksamhet. Se du till min själ och vaka över varje steg. Lys mig genom mörkret och bär mig över alla djup. Låt mig få vila i din famn, till dess jag är hemma hos dig!"

(Andakt från "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

Balsam för själen

"Forgiven" av Thomas Blackshear.

"Han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar, han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet" (Ps 103:3-4).

Ja, jag är sjuk! Jag är som ett ofärdigt barn, som ständigt behöver tillsyn och vård, Jag behöver så mycken hjälp. Men du helar alla mina brister. I dina sår är läkedom, och din kärlek är balsam för själen. Ja, Herre, jag behöver alltid vård. Du måste ständigt bära mig, eländige, men du tröttnar ju aldrig på det. Du måste alltid vaka över mig. Dina ögon sluts aldrig. Du älskar mig mer än en moder kan älska."

(Ur "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

Alltid är jag inför dig.

"Se, på mina händer har jag upptecknat dig. Dina murar står alltid inför mig. (Jes 49:16). 

O, vilken tröst för det trossvaga hjärtat att veta sig vara så ihågkommet av den dyre Frälsaren! Ofta är du, min Jesus, långt ifrån mina tankar och mitt sinne. Ofta går jag så långt ifrån dig, bort i världens mångahanda. Men dina ögon ser mig. Dina fridstankar följer mig. Alltid är jag inför dig. Om jag skulle bli otrogen, är du ändå trofast. Ja, hur ofta har du inte fört mig tillbaka från mina egna vägar! Tack, att du på detta sätt tänker på mig och vakar över mina steg! Ingjut din kärlek allt djupare i mitt sinne, så att jag alltid må se dig, dina sår och ditt blod, genom vilket du har köpt mig åt Gud."

(Andakt från "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

Herren är mitt beskydd

"Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor. (1 Mos 15:1).

Var stilla, mitt arma och trossvaga hjärta. Varför är du så orolig i mig? Är inte Herren mitt beskydd? Mina synder kan inte fördöma mig och mina fiender skall inte få överhand över mig. Frestelserna skall inte besegra mig och bedrövelserna inte uppsluka mig. Är inte Herren mitt beskydd? Vem skall kunna skilja mig från hans kärlek? Varför sörjer jag och varför klagar mitt hjärta så ofta? Är inte Herren min stora lön? Förlåt, Herre Jesus. Ingenting är så som din salighet, din kärlek, din frid och din vila. Snart ser jag dig och då ger du mig livets krona. Då är all min sorg och smärta för evigt glömd!"

(Andakt från "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

Gud kommer ihåg blodet och förlåter

"Ecce Homo" av Antonio Ciseri (1821-1891).

"Han tänker för evigt på sitt förbund (Ps 111:5).

Det är endast jag som glömmer och som är trolös. Herren Jesus är densamme och hans förbund står fast, även om syndaren överger honom. Du tänker, o Gud, på din Sons död, hans lidande och försoning och därför förbarmar du dig över oss alla. Då Jesus böjde sitt huvud i korsets död lovade du varje syndare, som kommer till dig, nåd för nåd och ett evigt liv. Du minns evigt ditt förbund. Ingen vädjar förgäves till ditt fadershjärta. Du kommer ihåg blodet och förlåter överträdelsen. Så kom då också ihåg mig, eländige, i ditt fridsförbund! Hjälp mig för Jesu blods skull, att jag efter döden må få vara nära dig i de eviga boningarna!"

(Andakt från "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

Jesus är densamme

Jesus drar upp den sjunkande Petrus ur vattnet.

Jesus Kristus är densamme, i går och i dag och i evighet. (Hebr 13:8).
Så är det då endast i mitt arma hjärta, som det ideligen växlar och förändras. Känslorna, föreställningarna och erfarenheterna skiftar. Men Herren är densamme! Samme Fader som aldrig tröttnar på att förlåta. Samme överstepräst som inte blir trött på att försvara oss. Samme broder som inte tröttnar att älska oss. Det är alltså endast mitt hjärta, som ibland är kallt och ibland varmt. Ditt hjärta, Herre, har alltid rum för mig. Du är med en evig kärlek bunden vid fattiga syndare. Låt mig alltid vila stilla hos dig, min Frälsare, du som är, som var och som förblir.

(Andakt från "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

Psaltaren 23

Det finns inget mörker i Gud

"Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:5-9).