"Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?" (Matt. 16:26).
Herren vill säga: Vad hjälper det, att människor så mycket söker glädjen och flyr korset? Låt oss anta, att hela världen skulle vara din, men utom dig och utan dig. Vad har du för vinning av det, då du under tiden rusar mot den eviga fördömelsen? Varför söker du så ivrigt några droppar av njutning, då hela världen, full av ägodelar, måste vara dig till evig fördömelse?
Den njutning du söker är kort. Likväl rusar somliga genom en kort glädje in i ett evigt lidande. Andra åter finner genom ett kortvarigt lidande den eviga friden. Men vem betänker kortheten, ringheten, ovissheten av detta livets härlighet och vällust och dessutom evigheten, oändligheten, dödens och fördömelsens visshet. Och tvärtom, vilken troende människa överväger helt och fullt, hur kort lidandet är och hur lätt korset i jämbredd med evigheten, fröjden och saligheten?
O kött, huru mäktigt du är, att du även hos Guds heliga kan fördunkla dessa ting!
(Ur Resekost; betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter. 25 juni).
fredag 30 augusti 2013
Att förneka sig själv
"Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig." (Luk. 9:23).
Detta är de två huvudstyckena i en kristens liv: att försaka sig själv och att sedan ta korset på sig. Ty den sanna självförsakelsen består inte endast däri, att man överger gods och ägodelar, som munkarna menar. Kristus vill här först och främst söndertrampa ormens huvud, d.v.s. vår förtröstan på lagens rättfärdighet. Ty han vill, att vi skall avstå från allt eget, egen förmåga och egna gärningar.
Detta sker inte, så framt du inte även avstår från det bästa i dig, nämligen rättfärdigheten och visheten, och blir en syndare och dåre, därigenom att du tillskriver Kristus allena rättfärdigheten och visheten. En människa, som så ger upp hoppet om sin egen rättfärdighet måste nödvändigt genom Kristus finna nåd hos Gud.
Börja blott med denna första del av det kristna livet och försaka dig själv, d.v.s, straffa gärningsrättfärdigheten och bekänn trons rättfärdighet, så skall du också få bära korset, liksom Kristus burit det.
(Ur Resekost; betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter. 2 Nov).
lördag 24 augusti 2013
Stora underverk idag! (Bibelstudium)
Tidningen Dagen (24/8) berättar om en 37-årig bilmekaniker från Ohio som kommit till liv efter att ha varit död i 45 minuter. Berättelsen är hämtad från den amerikanska tidningen USA Today. Mannen som skall ha dött heter Tony Yahle. Händelsen inträffade den 5:e augusti i år. Sjuksköterskorna höll på att förbereda Tony Yahles döda kropp så att familjen kunde ta farväl, när han plötsligt kom till liv igen. Hans hjärtläkare säger att han inte upplevt något liknande under sitt 20-åriga arbete som kardiolog, varken sett eller hört talas om det. Själv säger Tony, som är troende kristen, att det är ett mirakel.
Fler detaljer om händelsen återges i den amerikanska tidningen Daily Mail (Mail Online, 22/8). Vid 4-tiden på natten upptäckte hustrun Melissa att Tony andades konstigt. Hon kunde inte väcka honom och ringde 911. Melissa arbetar som sjuksköterska. Medan hon väntade på att ambulansen skulle komma utförde hon Hjärt- och Lungräddning. På sjukhuset, som inte ligger långt från familjens hem, fann man att hans hjärta slog. Men vid lunchtid stannade det, och Tony var dödförklarad under 45 minuter då man försökte få igång hans hjärta med Hjärt-Lungräddning och annan medicinsk hjälp.
Sedan sprang hans 17-årige son, Lawrence, genom sjukhusets korridor och in till rummet där hans fars kropp låg. Han pekade på sin pappa och ropade "Dad, you're not going to die today!" (Pappa, du skall inte dö idag!) Han stod där några sekunder och skulle precis gå tillbaka för att trösta familjen. Då började hjärtmonitorn visa små utslag, och det återkom varje minut. Personalen på sjukhuset började göra nya återupplivningsförsök, och då kom Tony Yahle tillbaka till livet. Till en början fruktade man att de skulle behöva utföra en hjärttransplantation, men Tony Yahle har till fullo återfått hälsan och har flyttat hem igen. Nu på måndag skall han återgå till arbetet.
Hustrun berättar för tidningar att Tony varken har några brustna reben och inte heller är öm i bröstet efter återupplivningsförsöken, vilket förvånar henne. På sin Facebook sida skrev Tony: "A week ago Sunday I died for 35 to 45 min it was bad enough that the doctor pronounced me dead... I would just like to thank everyone who prayed for me and my family over these past 12 days. God has worked more than I can say and no one can say any different... Even the doctors that worked on me say it was god's work".
Tony Yahle berättar för massmedia att hans och familjens tro har blivit stärkt genom händelsen. Familjen menar att det är deras kristna tro som ligger bakom hans mirakulösa uppvaknande.
Vad säger Bibeln om sådana här saker? Bibeln beskriver en allsmäktig Gud som kan göra vad som helst. Jesus säger: "Ty för Gud är ingenting omöjligt." (Luk 1:37). I sitt försvarstal till kung Agrippa säger Paulus: "Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?" (Apg 26:8).
Först av allt måste vi påminna om att Jesus själv uppstod från de döda efter att ha legat död i en grav i flera dagar. Han "utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." (Rom 4:25). Han är "den förstfödde från de döda" (Kol 1:18; Upp 1:5). Jesu uppståndelse är ytterst central för den kristna tron. Det är inte nog att tro att Jesus dog för våra synder. Vi skall också tro att han har uppstått, för vår skull. Vi är ju i dopet förenade med hans död och uppståndelse (Rom 6). Paulus skriver: "Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa." (1 Kor 15).
Jesus har sagt: "Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern." (Joh 14:12). Apostlarna skulle komma att göra stora och mäktiga gärningar, i kraft av Hans namn. I samband med att Petrus hade botat en lam man predikar han: "Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser." (Apg 3:16). Bibeln berättar att apostlarna också gjorde många andra under. De uppväckte också flera döda, däribland Eutykus (Apg 20) och Tabita (Apg 9),
Underverken genom apostlarna var särskilt stora och sedan dess har kyrkan inte sett så många och underbara gärningar i sådan omfattning. Underverken hade också ett särskilt syfte: Att bekräfta Guds ord. Så var det ju också när Gud utförde stora gärningar genom Moses. "HERRENS undervisning skall vara i din mun, ty med stark hand har HERREN fört dig ut ur Egypten." (2 Mos 13:9). Om apostlarna står det att "Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det". (Mark 16:20), Herren "bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer" (Apg 14:3). Om frälsningen står det att "den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom. Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja." (Heb 2:3-4). Så skulle det nytestamentliga Ordet, evangelium om Jesus, av Gud få särskild bekräftelse för mänskligheten, och dessa gärningar eller tecken blev nedtecknade för vår skull. Dessa gärningar avskiljer sig från allt annat som hänt i historien. Vi bör förundras över dem på samma sätt som när vi läser om Tony Yahle.
Gud är den samme igår som idag, säger Skriften (Heb 13:8). Vi skall inte föreställa oss att Guds Allmakt har förändrats. Han har också lovat att höra våra böner, och att vara med oss intill tidens slut (Matt 17:20; Mark 11:24; Matt 28:20). Vi bör inte utesluta att Gud gör häpnadsväckande under än idag. Vi får bedja Gud om allt. Samtidigt skall vi inte bedja på ett sådant sätt att vi frestar Gud genom att kräva att han gör tecken och under på ett synligt sätt för att tillfredsställa vårt kött och otron (Matt 4:7; Matt 16:1-4; Mark 8:12; 1 Kor 1:22).
Vi skall förvänta oss att Gud hör våra böner, men vi skall också i prövningen och nöden likt Jesus bedja "Men ske inte min vilja utan din." (Luk 22:42). När det gäller det köttsliga sinnet skulle det kunna summeras i vad Jesus en gång sa: "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte." (Joh 4:48). Och vi skall inte glömma bort att Jesus sa: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser." (Joh 20:29). Inför Gud och i evigheten är det större att vi tror när vi inte fått något tecken som stärker vår tro. Samtidigt ska vi inte glömma bort att direkt efter att Jesus sagt "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte." botade han sonen till den man som vädjat till honom. Det står att Jesus sa till honom "Gå, din son lever." och det står att mannen då trodde på Jesu ord och vände hemåt. Först kom löftet, och på det följde mannens tro, och i samma stund fick mannen höra att sonen blivit frisk (Joh 4).
Vi måste också komma ihåg att tecken och under just var till för att bekräfta Ordet. Guds ord får således inte åsidosättas pga tecken och under. Det står skrivet: "Vad som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar." (2 Kor 12:12). Ingen bör t.ex. söka sig till en kyrka där man talar om tecken och under om man samtidigt ser att den kyrkan predikar falsk och obiblisk lära. Tecken och under kan vara lögner och påhitt. De kan vara en trend som utgår från en falsk lära, där man ersatt nådemedlens tröst och verkan med spektakulära underverk. Det kan vara djävulens verk. Falsk lära kan spridas tillsammans med tecken och under (Matt 24: 24; Gal 1:8-9; 2 Tess 2:9; Upp 13:13).
Eftersom tecknens uppgift är att bekräfta Ordet eller läran, så är det nog för oss att hålla oss till Guds ord. Tungomåls talet är ett bekräftande tecken. "Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende" (1 Kor14:22). Skriften säger också "Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen." (1 Joh 4:1). "Pröva allt, behåll det goda" (1 Tess 5:21). Vi får inte glömma att de falska lärarna beskrivs som vargar förklädda till får (Matt 7:15), dvs de ser ut att vara sanna gudsmänniskor. Paulus varnar och säger: "Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden." (Apg 20:29). Aposteln Petrus skriver: "Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror." (2 Pet 2:1).
Jesus säger "Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?" (Matt 7:22). De människorna skall ändå visas bort. De hade inte evangelisk tro och förtröstan i sina hjärtan. Jesus säger "Jag känner er inte".
När vi hör talas om mäktiga underverk och tecken så skall vi alltså komma ihåg att a) när vi inte känner till saken närmare kan vi alltid lämna saken öppen och tänka att det kan vara ett verkligt underverk från Gud, men det kan också vara ett påhitt eller ett falskt tecken b) även djävulen, Antikrist och de falska profeterna är förutsagda att de skall göra tecken och underverk c) underverken är till för att bekräfta Guds ord, och det centrala är vad Gud lär i sitt ord. När vi har Guds ord rena lära så är det läran som avgör vad som är sant och falskt. Vi skall alltså inte dras till sammanhang där man talar om tecken och under men lär obibliskt.
Vidare får vi inte glömma att Guds underverk är inte endast det spektakulära. Se mitt tidigare blogginlägg om detta. Visst är det ett underbart verk av Gud om han uppväcker en människa som har varit fysiskt död i 45 minuter. Men om vi tänker efter, är det inte också ett stort underverk att en andligt död människa, som varit fientligt inställd till Gud, Guds bud, den kristna tron o.s.v. plötsligt blir en omvänd kristen och bekänner Jesus som sin Frälsare? En sådan människa har inte varit fysiskt död i 45 minuter, men andligt död hela sitt liv! Tron hos en sådan människa är inget annat än ett underverk från Gud. Ingen människa kan skaffa sig tron på egen hand. Språkbruket i Bibeln beskriver omvändelsen som en Guds gärning, inte människans. En troende har blivit pånyttfödd (Joh 3:3; Jak 1:18; 1 Pet 1:23) uppväckt (Ef 2:6; Kol 2:12; Rom 6:9) levandegjord (1 Kor 15:22). Språkbruket talar alltså om tron som ett Guds verk, en uppväckelse från de döda, ett nytt liv.
Vad gäller Tony Yahle så får vi inte glömma bort att han på sin Facebook-sida tackar de människor som har bett för honom och familjen under de närmaste 12 dagarna. Varför skulle inte Gud idag kunna besvara sådana förböner? Vi bör bedja Gud i all nöd. Gud vill att vi skall bedja. Men vi bör inte säga till Gud hur han skall besvara våra böner.
/Shadow
Dagen, Aftonbladet, Världen Idag, Daily Mail, USA Today
Fler detaljer om händelsen återges i den amerikanska tidningen Daily Mail (Mail Online, 22/8). Vid 4-tiden på natten upptäckte hustrun Melissa att Tony andades konstigt. Hon kunde inte väcka honom och ringde 911. Melissa arbetar som sjuksköterska. Medan hon väntade på att ambulansen skulle komma utförde hon Hjärt- och Lungräddning. På sjukhuset, som inte ligger långt från familjens hem, fann man att hans hjärta slog. Men vid lunchtid stannade det, och Tony var dödförklarad under 45 minuter då man försökte få igång hans hjärta med Hjärt-Lungräddning och annan medicinsk hjälp.
Sedan sprang hans 17-årige son, Lawrence, genom sjukhusets korridor och in till rummet där hans fars kropp låg. Han pekade på sin pappa och ropade "Dad, you're not going to die today!" (Pappa, du skall inte dö idag!) Han stod där några sekunder och skulle precis gå tillbaka för att trösta familjen. Då började hjärtmonitorn visa små utslag, och det återkom varje minut. Personalen på sjukhuset började göra nya återupplivningsförsök, och då kom Tony Yahle tillbaka till livet. Till en början fruktade man att de skulle behöva utföra en hjärttransplantation, men Tony Yahle har till fullo återfått hälsan och har flyttat hem igen. Nu på måndag skall han återgå till arbetet.
Hustrun berättar för tidningar att Tony varken har några brustna reben och inte heller är öm i bröstet efter återupplivningsförsöken, vilket förvånar henne. På sin Facebook sida skrev Tony: "A week ago Sunday I died for 35 to 45 min it was bad enough that the doctor pronounced me dead... I would just like to thank everyone who prayed for me and my family over these past 12 days. God has worked more than I can say and no one can say any different... Even the doctors that worked on me say it was god's work".
Tony Yahle berättar för massmedia att hans och familjens tro har blivit stärkt genom händelsen. Familjen menar att det är deras kristna tro som ligger bakom hans mirakulösa uppvaknande.
Vad säger Bibeln om sådana här saker? Bibeln beskriver en allsmäktig Gud som kan göra vad som helst. Jesus säger: "Ty för Gud är ingenting omöjligt." (Luk 1:37). I sitt försvarstal till kung Agrippa säger Paulus: "Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?" (Apg 26:8).
Först av allt måste vi påminna om att Jesus själv uppstod från de döda efter att ha legat död i en grav i flera dagar. Han "utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." (Rom 4:25). Han är "den förstfödde från de döda" (Kol 1:18; Upp 1:5). Jesu uppståndelse är ytterst central för den kristna tron. Det är inte nog att tro att Jesus dog för våra synder. Vi skall också tro att han har uppstått, för vår skull. Vi är ju i dopet förenade med hans död och uppståndelse (Rom 6). Paulus skriver: "Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa." (1 Kor 15).
Jesus har sagt: "Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern." (Joh 14:12). Apostlarna skulle komma att göra stora och mäktiga gärningar, i kraft av Hans namn. I samband med att Petrus hade botat en lam man predikar han: "Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser." (Apg 3:16). Bibeln berättar att apostlarna också gjorde många andra under. De uppväckte också flera döda, däribland Eutykus (Apg 20) och Tabita (Apg 9),
Underverken genom apostlarna var särskilt stora och sedan dess har kyrkan inte sett så många och underbara gärningar i sådan omfattning. Underverken hade också ett särskilt syfte: Att bekräfta Guds ord. Så var det ju också när Gud utförde stora gärningar genom Moses. "HERRENS undervisning skall vara i din mun, ty med stark hand har HERREN fört dig ut ur Egypten." (2 Mos 13:9). Om apostlarna står det att "Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det". (Mark 16:20), Herren "bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer" (Apg 14:3). Om frälsningen står det att "den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom. Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja." (Heb 2:3-4). Så skulle det nytestamentliga Ordet, evangelium om Jesus, av Gud få särskild bekräftelse för mänskligheten, och dessa gärningar eller tecken blev nedtecknade för vår skull. Dessa gärningar avskiljer sig från allt annat som hänt i historien. Vi bör förundras över dem på samma sätt som när vi läser om Tony Yahle.
Gud är den samme igår som idag, säger Skriften (Heb 13:8). Vi skall inte föreställa oss att Guds Allmakt har förändrats. Han har också lovat att höra våra böner, och att vara med oss intill tidens slut (Matt 17:20; Mark 11:24; Matt 28:20). Vi bör inte utesluta att Gud gör häpnadsväckande under än idag. Vi får bedja Gud om allt. Samtidigt skall vi inte bedja på ett sådant sätt att vi frestar Gud genom att kräva att han gör tecken och under på ett synligt sätt för att tillfredsställa vårt kött och otron (Matt 4:7; Matt 16:1-4; Mark 8:12; 1 Kor 1:22).
Vi skall förvänta oss att Gud hör våra böner, men vi skall också i prövningen och nöden likt Jesus bedja "Men ske inte min vilja utan din." (Luk 22:42). När det gäller det köttsliga sinnet skulle det kunna summeras i vad Jesus en gång sa: "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte." (Joh 4:48). Och vi skall inte glömma bort att Jesus sa: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser." (Joh 20:29). Inför Gud och i evigheten är det större att vi tror när vi inte fått något tecken som stärker vår tro. Samtidigt ska vi inte glömma bort att direkt efter att Jesus sagt "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte." botade han sonen till den man som vädjat till honom. Det står att Jesus sa till honom "Gå, din son lever." och det står att mannen då trodde på Jesu ord och vände hemåt. Först kom löftet, och på det följde mannens tro, och i samma stund fick mannen höra att sonen blivit frisk (Joh 4).
Vi måste också komma ihåg att tecken och under just var till för att bekräfta Ordet. Guds ord får således inte åsidosättas pga tecken och under. Det står skrivet: "Vad som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar." (2 Kor 12:12). Ingen bör t.ex. söka sig till en kyrka där man talar om tecken och under om man samtidigt ser att den kyrkan predikar falsk och obiblisk lära. Tecken och under kan vara lögner och påhitt. De kan vara en trend som utgår från en falsk lära, där man ersatt nådemedlens tröst och verkan med spektakulära underverk. Det kan vara djävulens verk. Falsk lära kan spridas tillsammans med tecken och under (Matt 24: 24; Gal 1:8-9; 2 Tess 2:9; Upp 13:13).
Eftersom tecknens uppgift är att bekräfta Ordet eller läran, så är det nog för oss att hålla oss till Guds ord. Tungomåls talet är ett bekräftande tecken. "Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende" (1 Kor14:22). Skriften säger också "Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen." (1 Joh 4:1). "Pröva allt, behåll det goda" (1 Tess 5:21). Vi får inte glömma att de falska lärarna beskrivs som vargar förklädda till får (Matt 7:15), dvs de ser ut att vara sanna gudsmänniskor. Paulus varnar och säger: "Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden." (Apg 20:29). Aposteln Petrus skriver: "Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror." (2 Pet 2:1).
Jesus säger "Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?" (Matt 7:22). De människorna skall ändå visas bort. De hade inte evangelisk tro och förtröstan i sina hjärtan. Jesus säger "Jag känner er inte".
När vi hör talas om mäktiga underverk och tecken så skall vi alltså komma ihåg att a) när vi inte känner till saken närmare kan vi alltid lämna saken öppen och tänka att det kan vara ett verkligt underverk från Gud, men det kan också vara ett påhitt eller ett falskt tecken b) även djävulen, Antikrist och de falska profeterna är förutsagda att de skall göra tecken och underverk c) underverken är till för att bekräfta Guds ord, och det centrala är vad Gud lär i sitt ord. När vi har Guds ord rena lära så är det läran som avgör vad som är sant och falskt. Vi skall alltså inte dras till sammanhang där man talar om tecken och under men lär obibliskt.
Vidare får vi inte glömma att Guds underverk är inte endast det spektakulära. Se mitt tidigare blogginlägg om detta. Visst är det ett underbart verk av Gud om han uppväcker en människa som har varit fysiskt död i 45 minuter. Men om vi tänker efter, är det inte också ett stort underverk att en andligt död människa, som varit fientligt inställd till Gud, Guds bud, den kristna tron o.s.v. plötsligt blir en omvänd kristen och bekänner Jesus som sin Frälsare? En sådan människa har inte varit fysiskt död i 45 minuter, men andligt död hela sitt liv! Tron hos en sådan människa är inget annat än ett underverk från Gud. Ingen människa kan skaffa sig tron på egen hand. Språkbruket i Bibeln beskriver omvändelsen som en Guds gärning, inte människans. En troende har blivit pånyttfödd (Joh 3:3; Jak 1:18; 1 Pet 1:23) uppväckt (Ef 2:6; Kol 2:12; Rom 6:9) levandegjord (1 Kor 15:22). Språkbruket talar alltså om tron som ett Guds verk, en uppväckelse från de döda, ett nytt liv.
Vad gäller Tony Yahle så får vi inte glömma bort att han på sin Facebook-sida tackar de människor som har bett för honom och familjen under de närmaste 12 dagarna. Varför skulle inte Gud idag kunna besvara sådana förböner? Vi bör bedja Gud i all nöd. Gud vill att vi skall bedja. Men vi bör inte säga till Gud hur han skall besvara våra böner.
/Shadow
Dagen, Aftonbladet, Världen Idag, Daily Mail, USA Today
Vad är en pastor?
I en artikel i tidningen Dagen (12/8) behandlas ämnet pastorer och deras plats i den kristna församlingen.
Erik Lindberg, föreningskonsulent i Spånga Blåband, skriver i ett debattsvar mot Stefan Swärd att
Det är mycket viktigt att Ordets ämbete inte nedtonas och gör om intet i relation till det allmänna prästadömet som alla kristna har. När Ordets ämbete ifrågasätts gör den kristna församlingen samma misstag som de människor under gamla testamentets tid knotade och klagade mot Aron och Mose i avundsjuka (4 Mos 16-17), tills dess Gud gav dem ett tecken genom att låta Arons stav grönska när alla stammars stavar låg tillsammans med den. Arons stav som hade grönskat förvarades sedan i den heliga förbundsarken som ett bestående tecken. Arons stam (leviterna) skulle vara präster.
Ordets ämbete i det nya testamentet är inte detsamma som det gamla prästadömet, men det har sina beröringspunkter. Ordets ämbete framställs i Den Heliga Skrift som en distinkt tjänst, ett avskilt ämbete som står vid sidan av andra tjänster i församlingen. Den ena tjänsten är inte större än den andra. De olika tjänsterna ser inte alla lika ut. De nytestamentliga församlingarna hade särskilt kallade tjänare. De var kallade av den helige Ande genom församlingens kallelse. Alla kristna har kallelsen att tjäna Gud, att sprida evangelium, att bära trons frukter, att förkunna Guds ord och bekänna Kristus i världen. Men inte alla i församlingen skall undervisa i kyrkan. Inte alla har kallelsen och ämbetet att vara Herdar, Ledare och Lärare. Paulus skriver: "Inte är väl alla lärare?" (1 Kor 12:29).
Jag vill rekommendera en mycket klargörande e-bok av teol dr Ingemar Furberg som finns att läsa helt gratis på internet. Den finns också i tryckt form och går att beställa ifrån stiftelsen Biblicum. Skriften heter "Prästämbetet och teologin" och trycktes som en småskrift i tidskriften Biblicum 1978. Där beskrivs bl a förhållandet mellan allmänt prästadöme och offentligt predikoämbete. Här är länken till e-boken. Den rekommenderas varmt till alla som är intresserade av vad Bibeln lär om Ordets tjänst, det offentliga predikoämbetet.
Vad gäller Erik Lindbergs artikel så lever han i en illusion när han säger att "Kyrkan i Sverige är Svenska kyrkan" och "att de protestantiska väckelserörelserna i Sverige aldrig varit några självständiga kyrkor utan komplementkyrkor till Svenska kyrkan". När kristenheten bedöms utifrån en organisatorisk synvinkel missar man helt lärans plats. Svenska kyrkan kan då styra iväg åt vilket håll som helst, bort från den gamla bekännelsen och kanske t o m tillbaka till Rom. De frikyrkor som finns i Sverige och som har uppstått därför att präster och lekmän vill fortsätta bekänna den gamla kristna tron som så tydligt uttrycks i de lutherska bekännelseskrifterna (i bokform utgivna under namnet "Svenska kyrkans bekännelseskrifter") glöms då helt bort. Svenska kyrkan är en heterodox (irrlärig) och avfallen kyrka. Det är en kyrka, och sanna kristna finns inom denna kyrka pga nådemedlems förekomst. Men kyrkan har kommit bort från sin gamla goda och bibliska bekännelse. Men det finns frikyrkor som håller kvar vid tron. Var kristenheten står måste bedömas utifrån bekännelsen.
/Shadow
Erik Lindberg, föreningskonsulent i Spånga Blåband, skriver i ett debattsvar mot Stefan Swärd att
"Kyrkan behöver personer med teologisk utbildning som handlar under särskilt ansvar (pastorer) när det gäller förtroenden mottagna under bikt samt för vigsel, dop och nattvard. Detta står inte i motsats till att alla medlemmar i församlingen bidrar med sina erfarenheter, något som är både nödvändigt och önskvärt."Jag kan inte annat än instämma i detta. Erik Lindberg skriver flera tänkvärda saker angående detta.
Det är mycket viktigt att Ordets ämbete inte nedtonas och gör om intet i relation till det allmänna prästadömet som alla kristna har. När Ordets ämbete ifrågasätts gör den kristna församlingen samma misstag som de människor under gamla testamentets tid knotade och klagade mot Aron och Mose i avundsjuka (4 Mos 16-17), tills dess Gud gav dem ett tecken genom att låta Arons stav grönska när alla stammars stavar låg tillsammans med den. Arons stav som hade grönskat förvarades sedan i den heliga förbundsarken som ett bestående tecken. Arons stam (leviterna) skulle vara präster.
Ordets ämbete i det nya testamentet är inte detsamma som det gamla prästadömet, men det har sina beröringspunkter. Ordets ämbete framställs i Den Heliga Skrift som en distinkt tjänst, ett avskilt ämbete som står vid sidan av andra tjänster i församlingen. Den ena tjänsten är inte större än den andra. De olika tjänsterna ser inte alla lika ut. De nytestamentliga församlingarna hade särskilt kallade tjänare. De var kallade av den helige Ande genom församlingens kallelse. Alla kristna har kallelsen att tjäna Gud, att sprida evangelium, att bära trons frukter, att förkunna Guds ord och bekänna Kristus i världen. Men inte alla i församlingen skall undervisa i kyrkan. Inte alla har kallelsen och ämbetet att vara Herdar, Ledare och Lärare. Paulus skriver: "Inte är väl alla lärare?" (1 Kor 12:29).
Jag vill rekommendera en mycket klargörande e-bok av teol dr Ingemar Furberg som finns att läsa helt gratis på internet. Den finns också i tryckt form och går att beställa ifrån stiftelsen Biblicum. Skriften heter "Prästämbetet och teologin" och trycktes som en småskrift i tidskriften Biblicum 1978. Där beskrivs bl a förhållandet mellan allmänt prästadöme och offentligt predikoämbete. Här är länken till e-boken. Den rekommenderas varmt till alla som är intresserade av vad Bibeln lär om Ordets tjänst, det offentliga predikoämbetet.
Vad gäller Erik Lindbergs artikel så lever han i en illusion när han säger att "Kyrkan i Sverige är Svenska kyrkan" och "att de protestantiska väckelserörelserna i Sverige aldrig varit några självständiga kyrkor utan komplementkyrkor till Svenska kyrkan". När kristenheten bedöms utifrån en organisatorisk synvinkel missar man helt lärans plats. Svenska kyrkan kan då styra iväg åt vilket håll som helst, bort från den gamla bekännelsen och kanske t o m tillbaka till Rom. De frikyrkor som finns i Sverige och som har uppstått därför att präster och lekmän vill fortsätta bekänna den gamla kristna tron som så tydligt uttrycks i de lutherska bekännelseskrifterna (i bokform utgivna under namnet "Svenska kyrkans bekännelseskrifter") glöms då helt bort. Svenska kyrkan är en heterodox (irrlärig) och avfallen kyrka. Det är en kyrka, och sanna kristna finns inom denna kyrka pga nådemedlems förekomst. Men kyrkan har kommit bort från sin gamla goda och bibliska bekännelse. Men det finns frikyrkor som håller kvar vid tron. Var kristenheten står måste bedömas utifrån bekännelsen.
/Shadow
fredag 23 augusti 2013
Vardagsunder
Joachim Elsander, pastor i Korskyrkan i Borlänge, skrev en tänkvärd och god artikel i tidningen Dagen (23/8). Han varnar för en osund fixering vid det spektakulära, och lyfter fram att Gud också är en levande Gud som är med i vardagen. Artikeln är tänkvärd och god på många sätt. Han säger bl a
De flesta trodde inte på honom därför att han tycktes vara som vilken annan människa som helst (till det yttre skenet). Men i själva verket var det den Allsmäktige själv som var mitt ibland dem. Det var Gud som blivit människa. Det var den evige Sonen, som har många namn i Gamla Testamentets heliga skrifter, såsom Herrens ängel, Herrens ansiktes ängel, Herrens ord, Människosonen, Ordet, Messias, Sonen, Telningen osv. Folket väntade en Messias, men förstod inte hur sant det var när det står: "Han kommer själv och frälsar er." (Jes 35:4). Ringheten gjorde att människorna snubblade och föll. De borde ha trott, men trodde inte, fast löftet var så ljuvligt, underbart och trösterikt.
Det är samma sak med saker som Kristus har lovat sin kyrka i det nya förbundet. Skriften lär att Anden genom dopet verkar samma tro och pånyttfödelse som Han verkar genom Ordet. Det är inte svårt att bevisa med Skriften, och det finns inget i texten som säger att det inte skulle vara så. Dopet föder oss på nytt (Joh.3:5, Tit.3:5). Dopet skänker den helige Ande (Apg 2:38). Dopet förenar oss med Kristus (Kol 2:12, Gal 3:27, Rom 63-6). Dopet renar oss från synden (Ef.5:25ff., Apg 2:38, 22:16). Dopet överräcker frälsningen (1 Pet 3:21). När vi alltså tänker på vad Ordet (t.ex. genom predikan) kan göra med en människa, så skall vi veta att dopet har samma kraft och verkan. Men vi föraktar de medel som Gud använder för att styrka oss. Vi är precis som Naaman, som föraktade vad Gud lovade för honom. Det står i 2:a konungabokens 5:e kapitel att Naaman hade drabbats av spetälska och av Gudsmannen Elisa fick höra att han skulle gå och tvätta sig i floden jordan sju gånger för att bli ren och frisk från sin sjukdom. Vad gör då Naaman? Det står:
Så är det också med nattvarden! Jesus Kristus, den evige Sonen, som är allsmäktig och världens Frälsare, har lovat att vi tar emot Hans kropp och blod genom brödet och vinet i nattvarden (Matt. 26:26-28, Mark 14:22-25, Luk 22:14-20, 1 Kor 10:16, 1 Kor. 11:23-29). Detta för att trösta oss och ge oss styrka och frid. Men människor söker andlighet på annat håll, precis som Naaman föraktade Guds löfte. Människor läser in saker i texten som inte står där.
Människan föraktar Guds "vardagsunder" och går miste om så mycket tröst från Gud.
Att människor söker det spektakulära hör kanske ihop med just det att vi i tron förstått att Jesus är Frälsaren men att inte alla människor blir frälsta. Vissheten om att tillhöra de frälstas skara borde för en kristen byggas på Guds löften genom dopet, nattvarden och Ordet. Men människor tror inte att så små och ringa ting kan göra så stora saker. Så de söker tecken på att Gud är med dem på annat håll.
/Shadow
"Men läser man Apostlagärningarna står det aldrig att 'sen träffades de och övade sig i det övernaturliga', utan när de möter den lame mannen vid Sköna porten, så sker det helt avslappnat när det går förbi, om än övernaturligt. De bara reser honom upp."och vidare:
"Ibland blir jag lite orolig när det kommer en ny våg av någonting, runt konferenser eller när vissa predikanter kommer hit, och att man börjar tro att det är bara är i de sammanhangen Gud gör något."Jag kan hålla med Joachim i det han säger. Gud kan göra spektakulära saker, men Han är också en Gud i vardagen. Han är också en sådan Gud som ger besked och löften och förväntar sig att vi skall tro på det han säger, hur osannolikt det än är. Så är det t.ex. med dopet och nattvarden. Som troende får vi inte bedra oss av det yttre skenet och ringheten i de yttre medel som Gud använder sig av, så att vi föraktar det Gud ger. Jag kan dra en parallell till Herren Jesus själv: Till det yttre ser vi "Timmermannens son", en enkel man från staden Nasaret, som går omkring bland människor och är känd av stadens invånare. Han hade händer, fötter och tår som vi. Han blev anfådd och trött när han vandrade. Han blev rörd och grät. Han umgicks med människor och vad mitt ibland dem.
De flesta trodde inte på honom därför att han tycktes vara som vilken annan människa som helst (till det yttre skenet). Men i själva verket var det den Allsmäktige själv som var mitt ibland dem. Det var Gud som blivit människa. Det var den evige Sonen, som har många namn i Gamla Testamentets heliga skrifter, såsom Herrens ängel, Herrens ansiktes ängel, Herrens ord, Människosonen, Ordet, Messias, Sonen, Telningen osv. Folket väntade en Messias, men förstod inte hur sant det var när det står: "Han kommer själv och frälsar er." (Jes 35:4). Ringheten gjorde att människorna snubblade och föll. De borde ha trott, men trodde inte, fast löftet var så ljuvligt, underbart och trösterikt.
Det är samma sak med saker som Kristus har lovat sin kyrka i det nya förbundet. Skriften lär att Anden genom dopet verkar samma tro och pånyttfödelse som Han verkar genom Ordet. Det är inte svårt att bevisa med Skriften, och det finns inget i texten som säger att det inte skulle vara så. Dopet föder oss på nytt (Joh.3:5, Tit.3:5). Dopet skänker den helige Ande (Apg 2:38). Dopet förenar oss med Kristus (Kol 2:12, Gal 3:27, Rom 63-6). Dopet renar oss från synden (Ef.5:25ff., Apg 2:38, 22:16). Dopet överräcker frälsningen (1 Pet 3:21). När vi alltså tänker på vad Ordet (t.ex. genom predikan) kan göra med en människa, så skall vi veta att dopet har samma kraft och verkan. Men vi föraktar de medel som Gud använder för att styrka oss. Vi är precis som Naaman, som föraktade vad Gud lovade för honom. Det står i 2:a konungabokens 5:e kapitel att Naaman hade drabbats av spetälska och av Gudsmannen Elisa fick höra att han skulle gå och tvätta sig i floden jordan sju gånger för att bli ren och frisk från sin sjukdom. Vad gör då Naaman? Det står:
"Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: 'Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HERRENS, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren.' Så vände han om och for sin väg i vrede." (2 Kung 5:11-12).Är det inte ett vardagsunder? Ett vardagslöfte? Dvs, är det inte ett löfte knutit till något vardagligt och ringa? Så är det också med dopet! Vi blir förenade med Jesu död och uppståndelse genom dopet och avtvättade all synd. I dopet finns förlåtelse (1 Pet 3:21) och kraft till helgelse (Rom 6). Men människor söker andlighet på andra ställen, på samma sätt som Naaman. Varför vill människor inte tänka på sitt dop och söka kraft och tröst i det, då Gud knutit löften i det?
 |
| "Lords Supper" av BClary. |
Människan föraktar Guds "vardagsunder" och går miste om så mycket tröst från Gud.
Att människor söker det spektakulära hör kanske ihop med just det att vi i tron förstått att Jesus är Frälsaren men att inte alla människor blir frälsta. Vissheten om att tillhöra de frälstas skara borde för en kristen byggas på Guds löften genom dopet, nattvarden och Ordet. Men människor tror inte att så små och ringa ting kan göra så stora saker. Så de söker tecken på att Gud är med dem på annat håll.
/Shadow
Järn slipar järn
"Järn skärper järn, den ena människan den andra." (Ords 27:17).
Liksom man vässar ett vapen eller ett redskap med hjälp av en fil av järn, så vässar den ena människan den andre. Båda är av järn. Det är två som står på Ordets grund. En dåre, en ovis, otroende eller köttslig människa kan inte vässa en vis människa. Men när två människor som står på Guds ords grund, umgås eller samtalar, så påverkar och inspirerar de varandra till det goda.
När ett vapen eller ett redskap av järn vässas, så avlägsnas det ojämna och dåliga och redskapet blir vassare. Det dugliga blir ännu dugligare. Det dåliga avläsnas. Detta sker ömsesidigt. Den ena vässar den andre, och blir själv vässad, duglare, skarpare, ännu mer redo till det goda, och visare i sin kunskap i enlighet med Guds ord.
När jag samtalar med min hustru om Guds ord, då blir jag inspirerad. De mindre bra tankarna blir avslöjade och avlägsnas. De goda och bibliska tankarna blir uppmuntrade och belysta. Vi utbyter kunskap. Vi kan känna igen oss i varandra. Jag hör trons ord och bekännelse och blir styrkt i min egen tro, och jag hoppas att jag på samma sätt stärker henne.
Likdom de oandliga och värdsliga människorna påverkar varandra i ondska och otro och liksom sluter förbund med varandra i synden, kommer överens med varandra om att förneka Guds bud, så kommer trons människor att vara varandras hjälp i det goda, det som överensstämmer med Guds vilja. Det är som det står skrivet på ett annat ställe: "Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans." (Ps 133:2).
Här handlar det främst om den goda och uppbyggliga gemenskap som står på Ordets grund, dvs där Guds ande skapar goda frukter, insikter, trons och lärans tillväxt, ett gott leverne, inspiration och fromhet. Det är en ljuvlig enhet som har ett värde i Guds rike, men som inte ses eller uppskattas av denna världens barn, som ser och bedömer allt med oandliga ögon. Det är behagligt för Gud och människor. I den ljuvliga gemenskap finns även tuktan, tillrättavisning i kärlek, mild förmaning, kärleksfull korrigering.
Järn slipar järn. En kristen skall, liksom Paulus, förmana sin nästa "vid Guds barmhärtighet" (Rom 12:1), det betyder utifrån evangelium, Guds kärlek i Kristus, syndernas förlåtelse. I tron på syndernas förlåtelse genom Jesus finns kraften till ett rätt och gott liv, och gärningar som behagar Gud. Sådana gärningar sker inte med ovilja eller av felaktiga motiv, i någon slags strävan att behaga eller kohandla med Gud. Sådana gärningar sker av kärlek och i sanning, utifrån ett hjärtat som är nyskapat av Gud, ett hjärta som förtröstar på att frälsningen redan är färdig genom Jesu ställföreträdande lidande, död och uppståndelse. Genom dopet är den gåvan överräckt, och ett sådant hjärta är omskuret av Guds Ande och vill av fri vilja tjäna Gud.
Den ena vill hjälpa den andre. Paulus skriver: "När det gäller er, mina bröder, är jag för min del övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni också kan förmana varandra." (Rom 15:14). Där slipas järn mot järn. Förmaning tas emot. Det ena järnet känner igen det andra järnet, dvs känner igen att det är Guds barn och Guds vilja.
Detta slipande kan även ske i mer jordiska sammanhang, där den enes skicklighet och insikt blir till nytta för den andre, och ömsesidig nytta och förbättring sker.
/Shadow
torsdag 22 augusti 2013
Nehushtan, kopparormen
Okej. Back to the basic. Nehushtan, kopparormen.. vad var det för något?
Det berättas i 4:e Mosebok, i det 21:a kapitlet, att Israels folk i öknen klagade till Mose över att de inte hade mat och vatten. De var otåliga och tycktes glömma bort att Herren var med dem. Han hade ju gjort 10 mäktiga underverk i Egypten. Han hade också delat havet så att de kunde gå vidare när de var förföljda. Han hade dränkt faraos armé i havet och även gett folket vatten ur en klippa, manna och vaktlar från himlen att äta. Men ändå hade de så svag tro och de klagade och misströstade. Då straffade Gud dem för deras otro och sände giftiga ormar bland dem, som bet dem. Denna tuktan från Gud ledde till att folket erkände att de syndat, och de bad att Mose skulle be till Gud för dem.
Gud besvarade bönen. Han sa till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." Mose gjorde då en orm av koppar som han hängde upp på en påle. Och det står "Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva."
Detta åskådande av en upphängd orm som ledde till att de blev helade använder Jesus senare som en bild av frälsningen för hela mänskligheten som skulle komma genom hans eget ställföreträdande lidande för syndare.
"Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn." (Joh 3:13-18).Vad gäller kopparormen som Mose hade gjort så brukade man den rätt och i enlighet med Guds befallning. Men det medel varigenom människor blivit botade av Gud blev för många av dem sedan en avgud. Det står såhär om konung Hiskia:
"Han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan." (2 Kung 18:3-4).Det som först var en läkedom och frälsning (räddning) för folket missbrukades alltså. Människorna bedrog sig själva och trodde att det var själva ormen som sådan som var ond. Men kung Hiskia förstörde denna avgudadyrkan. Han gjorde som det står skrivet:
"Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag skall driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. Du skall inte tillbe någon annan gud, ty HERREN heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han." (2 Mos 34:11-14).När Israels folk fick sitt land fördrev Gud sju olika folkslag som bodde i området. Israel fick instruktioner att inte sluta förbund med dem eller ingå äktenskap med dem. De skulle ta sig till vara för deras avgudar:
"Men så här skall ni göra med dem: Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras aseror och bränna upp deras avgudabilder i eld. Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta." (5 Mos 7:5).Nehushtan, kopparormen, använder vi som en symbol för de avgudar och förvrängningar som människor kan göra inom kristendomen. Den moderna bibelkritiken, liberalteologin, försvaret av synd inom kyrkor, framgångsteologin, förnekelsen av nattvardens realpresens, förnekelsen av dopets frälsande kraft, synergismen, svärmandet för den romerska katolska kyrkan, den falska ekumeniken där kyrkor går samman fast de har olika läror och obibliska läror, schismatisk och sekteristiskt nitälskan, välsignandet av homosexuella par, otron mot Guds ord, upphävandet av Guds ord, förnekandet av Jesu död och uppståndelse, Mariadyrkan osv. Allt sådant är "Nehushtan". Det är avgudadyrkan. Avfall ifrån den ursprungliga läran och undervisningen. Det har ett sken av att vara det ursprungliga. Men det är falskt och en förvrängning av Guds ords undervisning. Sådant vill vi avslöja och bryta ned.
En kristen bör inte bli förvånad över att nya "kopparormar" växer upp över allt och att människor kommer bort ifrån Guds ord. Det står ju skrivet:
"Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar." (Matt 7:15).Dvs de ser ut precis som Guds barn, sanna kristna, som följer den store Herden, men de är i själva verket falska profeter. Det står också:
"De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom." (Tit 1:16).Och på ett annat stället är det förutsagt:
"Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!" (2 Tim 3:1-5).Ingen bör tänka att alla som gör anspråk på det kristna namnet måste vara sanna kristna. Vi bör inte på något sätt bli förvånade över att det finns många som bär det kristna namnet men uppför sig som om de snarare vore hedningar. Vi bör inte ha gemenskap med dem (Matt 7:15: Rom 16:17: Tit 3:10: Upp 18:4). Vi bör istället i gudsfruktan och gudsförtröstan glädja oss över att Gud har sänt sin Son till världen för att frälsare syndare, också outsägligt stora syndare som oss. Den som förnekar att han är stor syndare har inte den rätta syndamedvetandet som den helige Ande ger genom Ordet, och den som försvarar sin synd och vill få den accepterad leds inte av Anden utan av köttet. Vi bör omvända oss från våra synder. Vi bör "lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss." (Heb 12:1).
/Shadow
[Tema: Dopet] Stora Galaterbrevskommentaren
"I dopet utlovas frälsning: »Den som tror och blir döpt skall bli frälst» (Mark. 16, 16). Om någon här ville säga, såsom svärmeandarna faktiskt göra nu för tiden, att barnet icke får rättfärdighet och frälsning, just då det döpes, och beröva löftet dess rätta innebörd på följande sätt: Det gäller, när människan har kommit så långt, att hon kan bruka sitt förnuft, kan göra goda gärningar och genom dem ernå det som utsäges i löftet. Dopet är icke ett tecken på Guds vilja gentemot oss utan endast ett märke, som skiljer de troende från de otrogna - den som så sade skulle helt och hållet beröva dopet frälsningen och i stället tillskriva gärningarna den. Så gjorde de falska apostlarna och deras lärjungar i alla avseenden. Lagen och dess härlighet betonade de omåttligt, men löftet, som givits åt Abraham fyrahundratrettio år före lagen, förbigingo och föraktade de. "
(Ur "Stora Galaterbrevskommentaren", av Martin Luther).
(Ur "Stora Galaterbrevskommentaren", av Martin Luther).
Hur kan vetenskapen analysera underverk?
I tidningen Dagen (21/8) skrev Anders Piltz en artikel med rubriken "Spela inte ut tron mot förnuftet". Han skriver i positiva ordalag om den som tror på en Skapare. Tron gör världen begripligare, och tron ger hopp. Samtidigt understryker Piltz att troende bör respektera vetenskapens autonomi. Han skriver att man aldrig kan "besvara en naturvetenskaplig fråga med hänvisning till Bibeln". Och han framställer kreationismen negativt. Den "ökar förvirringen". Den "vill föreskriva för forskarna vilka svar de bör komma fram till."
Troende bör inte lägga sig i vetenskapliga frågor eller forska utifrån andra grundantaganden än vad majoriteten av de naturvetenskapliga forskarna använder. Man får inte glömma att det finns vissa grundantaganden inom naturvetenskaplig forskning. Sådana grundantaganden är t.ex. att man inte får räkna med magi, Gud, underverk osv. Man får inte ta med sådant i de teorier som framställs i forskningen. Om någon är okunnig om detta bör han läsa artikeln "Varför talar de förbi varandra?" som publicerades i Huvudstadsbladet 89-09-08. Artikeln är skriven av Hans Rosing, Akademielektor emeritus, dr.h.c, och jag kommer nog att lägga upp den på bloggen. Hans Rosing ställer sig på evolutionisternas sida och tror inte på skapelseberättelsen, men han är som vetenskapsfilosof medveten om varför man talar förbi varandra när man har olika utgångspunkter.
Jag är fullt övertygad om att naturvetenskapen tjänar människan på ett gott sätt i forskningen inom många olika områden. Samtidigt är jag övertygad om att naturvetenskapen har sina begränsningar. När underverk har skett, blir dessa begränsningar väldigt stora. Vetenskapen kommer då givetvis inte, om den har "ateistiska" utgångspunkter, att finna rätta svaret, i de fall svaret är att ett underverk har skett.
Bibeln framställer Gud som en Gud som gör under. Underverken Han gör bryter ofta mot naturlagarna på märkliga sätt. Från skapelsen och genom hela Bibeln har Gud gjort mängder av under. Enligt Bibeln skapade Gud människan och världen genom sitt allsmakts ord. Enligt Bibeln har Gud sådan makt att om han säger något, så blir det så. Gud gjorde tio mäktiga underverk i Egypten då farao förmanades att låta Israels folk, som var slavar i landet, att få lämna landet för att fira gudstjänst i öknen. Dessa underverk var oerhörda och mäktiga, och de var straffdomar mot landets konung som förhärdade sitt hjärta mot Gud.
Gud delade havet för att Israels folk skulle vandra igenom det. Gud gjorde också många mäktiga underverk under de år som Israels folk vandrade genom öknen. Gud gjorde underverk i det land som Israels folk kom att bo i. Han gjorde också underverk under profeternas tid. Guds Son av evighet, Jesus Kristus, den utlovade Messias, gjorde mängder av mäktiga underverk. Han uppväckte döda, Han botade sjuka, Han gick på vatten, mättade tusentals människor med enstaka bröd. Han förvandlade vatten till vin. Han gav blinda syn. Apostlarna gjorde också underverk i kraft av Hans namn.
Hur skulle vetenskapen kunna finna några sanna svar ifall de undersökt vad Jesus gjorde. När han vid ett bröllop i Kana förvandlat vatten till vin, så var vinet drickbart och färdigt och smakade gott, trots att det förvandlats och kommit till på mycket kort tid. Vinberedning tar tid. Men Jesus behövde inte den tiden för att skapa vin. En vetenskaplig undersökning skulle visa att vinet var väl tillgjort och säkert hade lång beredningstid. Det tar också tid att göra bröd. Men Jesus kunde mätta tusentals människor med några enstaka bröd. En vetenskaplig undersökning av brödet skulle visa att det gjorts i ordning under längre tid, fast det var förvandlat och kom till på mycket kort tid och mångdubblades så att alla blev mätta. Och den blindfödde som Jesus botade - om man på ett vetenskapligt sätt hade undersökt hans ögon, så skulle de se friska ut, och man skulle tro att denne inte fötts blind. Man skulle kanske tro att han självläkt på något sätt.
Det är inte naturligt att gå på vatten. En undersökning av vattnet i Genesarets sjö skulle visa att det var ett normalt vatten. Om man vägde Jesus skulle det visa sig att han väger lika mycket som vilken normal människa som helst. Den naturvetenskapliga forskningen skulle säga att Jesus inte hade vandrat på vattnet eftersom det helt enkelt är omöjligt.
Lasarus, som varit död i flera dagar, hur skulle inte den naturvetenskapliga forskningen visa att han troligtvis inte varit död någon gång, särskilt inte under flera dagar, för hans kropp fungerade som vanligt.
Bibelns Gud är undrens Gud. Han får saker och ting att se föråldrat och äkta ut även när det framskapats i ett nu, i kraft av Guds allmakts ord. Träden, djuren och världen som Adam såg när han nyss skapats, verkade äldre än någon dag eller två. Bibelns Gud är helig och allsmäktig. Han gör vad han vill, på vilket sätt han vill, och att bryta mot naturlagarna är för honom inte svårt. Han som kunde förvandla Nilflodens vatten till blod genom att Mose satte sin stav i vattnet, Han som delade havet mitt i tu, Han som uppstod efter att ha varit död i tre dagar, Han kommer också att uppväcka alla människor som någonsin levt och Han kommer ställa dem inför sig själv på Domens dag. Det kommer han göra med dem även om de tror att allting i skapelsen har naturliga och inomvärldsliga förklaringar. En dag skall Gud uppenbara sig för alla, och den dagen kan ingen undgå.
Det är Undrens Gud som också är Domens och Frälsningens Gud. Vad är svårt för honom? Vem räknar med Honom i forskningen av hur världen kom till? Han skapar för att det skapade skall tjäna Honom och tjäna mänskligheten. "Ty så säger HERREN, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är HERREN, och det finns ingen annan." (Jes 45:18). "Himlen är HERRENS himmel och jorden har han givit åt människors barn." (Ps 115:16). Det är inte svårt för Gud, som är allsmäktig, att mätta tusentals människor, vid två tillfällen, med enstaka bröd. Och brödet och vinet från underverken kommer att se ut som om det var gjort som vilket annat bröd som helst under de tidsramar som det krävs för att göra bröd och vin.
Hur kan vetenskapen analysera underverk och komma fram till sanningen? Om denna värld som vi lever i har tillkommit genom underverk, hur kan då den forskning som i sina grundantaganden säger att allt måste förklaras på ett naturligt och inomvärldsligt sätt, komma fram till sanningen? Den naturvetenskapliga forskningen bör vi inte förakta. Men vi bör inte heller, som troende, ha naturvetenskapen med dess inomvärldsliga ramar, som ett slags avgudabeläte som har större auktoritet än Guds ord. För tänk om Undrens Gud, som gjort så många andra mäktiga underverk, har skapat världen i kraft av sitt ord på ett övernaturligt sätt?
"Du, vår Herre och Gud,
är värdig att mottaga pris och ära och makt,
ty du har skapat allting,
och därför att så var din vilja,
kom det till och blev skapat." (Upp. 4:11).
"ty han befallde och de blev skapade." (Ps 148:5).
"Vem talade och det blev så, utan att Herren hade befallt det?" (Klag 3:37).
"O, Herre, HERRE, se, du har gjort himmel och jord genom
din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt." (Jer 32:17).
"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma?
Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord." (Ps 121:1-2).
"Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk,
för att de skall bo över hela jorden." (Apg 17:26).
"Spänn bältet om livet som en man,
jag vill fråga dig, och du skall svara mig.
Var fanns du när jag lade jordens grund?
Svara, om du har så stort förstånd." (Job 38:3-4).
"Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden
och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han.
Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den. (2 Mos 20:11).
"Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn,
ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord,
men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade." (2 Mos 31:17).
"för Gud är allting möjligt" (Matt 19:26).
"Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet." (TIt 1:2).
"Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga" (4 Mos 23:19).
"Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det." När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro." Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk." (Luk 7:6-10).
"Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud,
så att det vi ser inte har blivit till av något synligt." (Heb 11:3).
/Shadow
Troende bör inte lägga sig i vetenskapliga frågor eller forska utifrån andra grundantaganden än vad majoriteten av de naturvetenskapliga forskarna använder. Man får inte glömma att det finns vissa grundantaganden inom naturvetenskaplig forskning. Sådana grundantaganden är t.ex. att man inte får räkna med magi, Gud, underverk osv. Man får inte ta med sådant i de teorier som framställs i forskningen. Om någon är okunnig om detta bör han läsa artikeln "Varför talar de förbi varandra?" som publicerades i Huvudstadsbladet 89-09-08. Artikeln är skriven av Hans Rosing, Akademielektor emeritus, dr.h.c, och jag kommer nog att lägga upp den på bloggen. Hans Rosing ställer sig på evolutionisternas sida och tror inte på skapelseberättelsen, men han är som vetenskapsfilosof medveten om varför man talar förbi varandra när man har olika utgångspunkter.
Jag är fullt övertygad om att naturvetenskapen tjänar människan på ett gott sätt i forskningen inom många olika områden. Samtidigt är jag övertygad om att naturvetenskapen har sina begränsningar. När underverk har skett, blir dessa begränsningar väldigt stora. Vetenskapen kommer då givetvis inte, om den har "ateistiska" utgångspunkter, att finna rätta svaret, i de fall svaret är att ett underverk har skett.
Bibeln framställer Gud som en Gud som gör under. Underverken Han gör bryter ofta mot naturlagarna på märkliga sätt. Från skapelsen och genom hela Bibeln har Gud gjort mängder av under. Enligt Bibeln skapade Gud människan och världen genom sitt allsmakts ord. Enligt Bibeln har Gud sådan makt att om han säger något, så blir det så. Gud gjorde tio mäktiga underverk i Egypten då farao förmanades att låta Israels folk, som var slavar i landet, att få lämna landet för att fira gudstjänst i öknen. Dessa underverk var oerhörda och mäktiga, och de var straffdomar mot landets konung som förhärdade sitt hjärta mot Gud.
Gud delade havet för att Israels folk skulle vandra igenom det. Gud gjorde också många mäktiga underverk under de år som Israels folk vandrade genom öknen. Gud gjorde underverk i det land som Israels folk kom att bo i. Han gjorde också underverk under profeternas tid. Guds Son av evighet, Jesus Kristus, den utlovade Messias, gjorde mängder av mäktiga underverk. Han uppväckte döda, Han botade sjuka, Han gick på vatten, mättade tusentals människor med enstaka bröd. Han förvandlade vatten till vin. Han gav blinda syn. Apostlarna gjorde också underverk i kraft av Hans namn.
Hur skulle vetenskapen kunna finna några sanna svar ifall de undersökt vad Jesus gjorde. När han vid ett bröllop i Kana förvandlat vatten till vin, så var vinet drickbart och färdigt och smakade gott, trots att det förvandlats och kommit till på mycket kort tid. Vinberedning tar tid. Men Jesus behövde inte den tiden för att skapa vin. En vetenskaplig undersökning skulle visa att vinet var väl tillgjort och säkert hade lång beredningstid. Det tar också tid att göra bröd. Men Jesus kunde mätta tusentals människor med några enstaka bröd. En vetenskaplig undersökning av brödet skulle visa att det gjorts i ordning under längre tid, fast det var förvandlat och kom till på mycket kort tid och mångdubblades så att alla blev mätta. Och den blindfödde som Jesus botade - om man på ett vetenskapligt sätt hade undersökt hans ögon, så skulle de se friska ut, och man skulle tro att denne inte fötts blind. Man skulle kanske tro att han självläkt på något sätt.
Det är inte naturligt att gå på vatten. En undersökning av vattnet i Genesarets sjö skulle visa att det var ett normalt vatten. Om man vägde Jesus skulle det visa sig att han väger lika mycket som vilken normal människa som helst. Den naturvetenskapliga forskningen skulle säga att Jesus inte hade vandrat på vattnet eftersom det helt enkelt är omöjligt.
Lasarus, som varit död i flera dagar, hur skulle inte den naturvetenskapliga forskningen visa att han troligtvis inte varit död någon gång, särskilt inte under flera dagar, för hans kropp fungerade som vanligt.
Bibelns Gud är undrens Gud. Han får saker och ting att se föråldrat och äkta ut även när det framskapats i ett nu, i kraft av Guds allmakts ord. Träden, djuren och världen som Adam såg när han nyss skapats, verkade äldre än någon dag eller två. Bibelns Gud är helig och allsmäktig. Han gör vad han vill, på vilket sätt han vill, och att bryta mot naturlagarna är för honom inte svårt. Han som kunde förvandla Nilflodens vatten till blod genom att Mose satte sin stav i vattnet, Han som delade havet mitt i tu, Han som uppstod efter att ha varit död i tre dagar, Han kommer också att uppväcka alla människor som någonsin levt och Han kommer ställa dem inför sig själv på Domens dag. Det kommer han göra med dem även om de tror att allting i skapelsen har naturliga och inomvärldsliga förklaringar. En dag skall Gud uppenbara sig för alla, och den dagen kan ingen undgå.
Det är Undrens Gud som också är Domens och Frälsningens Gud. Vad är svårt för honom? Vem räknar med Honom i forskningen av hur världen kom till? Han skapar för att det skapade skall tjäna Honom och tjäna mänskligheten. "Ty så säger HERREN, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är HERREN, och det finns ingen annan." (Jes 45:18). "Himlen är HERRENS himmel och jorden har han givit åt människors barn." (Ps 115:16). Det är inte svårt för Gud, som är allsmäktig, att mätta tusentals människor, vid två tillfällen, med enstaka bröd. Och brödet och vinet från underverken kommer att se ut som om det var gjort som vilket annat bröd som helst under de tidsramar som det krävs för att göra bröd och vin.
Hur kan vetenskapen analysera underverk och komma fram till sanningen? Om denna värld som vi lever i har tillkommit genom underverk, hur kan då den forskning som i sina grundantaganden säger att allt måste förklaras på ett naturligt och inomvärldsligt sätt, komma fram till sanningen? Den naturvetenskapliga forskningen bör vi inte förakta. Men vi bör inte heller, som troende, ha naturvetenskapen med dess inomvärldsliga ramar, som ett slags avgudabeläte som har större auktoritet än Guds ord. För tänk om Undrens Gud, som gjort så många andra mäktiga underverk, har skapat världen i kraft av sitt ord på ett övernaturligt sätt?
"Du, vår Herre och Gud,
är värdig att mottaga pris och ära och makt,
ty du har skapat allting,
och därför att så var din vilja,
kom det till och blev skapat." (Upp. 4:11).
"ty han befallde och de blev skapade." (Ps 148:5).
"Vem talade och det blev så, utan att Herren hade befallt det?" (Klag 3:37).
"O, Herre, HERRE, se, du har gjort himmel och jord genom
din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt." (Jer 32:17).
"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma?
Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord." (Ps 121:1-2).
"Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk,
för att de skall bo över hela jorden." (Apg 17:26).
"Spänn bältet om livet som en man,
jag vill fråga dig, och du skall svara mig.
Var fanns du när jag lade jordens grund?
Svara, om du har så stort förstånd." (Job 38:3-4).
"Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden
och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han.
Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den. (2 Mos 20:11).
"Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn,
ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord,
men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade." (2 Mos 31:17).
"för Gud är allting möjligt" (Matt 19:26).
"Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet." (TIt 1:2).
"Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga" (4 Mos 23:19).
"Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det." När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro." Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk." (Luk 7:6-10).
"Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud,
så att det vi ser inte har blivit till av något synligt." (Heb 11:3).
/Shadow
onsdag 21 augusti 2013
[Tema: Dopet] Stora Galaterbrevskommentaren
"Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus." (Gal 3:27).
Detta att ikläda sig Kristus kan förstås på två sätt, såsom lag och som evangelium. Det har lagisk betydelse i Rom. 13, 14: »Ikläd er Herren Jesus Kristus», det är, efterliknen Kristi föredöme och hans dygder, gören och liden vad han själv gjorde och led. Så heter det också 1 Petr. 2, 21: »Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.» I Kristus se vi det största tålamod, den största mildhet och kärlek och en beundransvärd måttfullhet i allting. Denna Kristi prydnad böra också vi ikläda oss, d.v.s. vi böra efterlikna hans dygder. På samma sätt kunna vi också efterlikna andra helgon.
Men att ikläda sig Kristus i evangelisk mening innebär icke efterliknande utan nyfödelse och nyskapelse, nämligen att jag ikläder mig Kristus själv, hans oskuld, rättfärdighet, vishet, makt, frälsning, liv, Ande o.s.v. Vi äro klädda i Adams skinnkläder (1 Mos. 3, 21), som äro en dödens och syndens dräkt, det är, vi äro alla synden underdåniga och sålda under henne. I oss råder en förfärlig blindhet, okunnighet, förakt och hat mot Gud. Vidare är vi fulla av ond begärelse, av orenhet, girighet m. m. Denna dräkt, denna fördärvade och syndiga natur ha vi genom fortplantning ådragit oss från Adam. Paulus brukar kalla den för den gamla människan. Den människan med alla hennes gärningar måste vi avkläda oss, Kol. 3, 9 och Ef. 4, 22, för att vi från att ha varit Adams barn må bliva Guds barn. Detta sker icke genom att byta kläder, icke genom några lagar eller gärningar utan genom den pånyttfödelse och förnyelse, som sker i dopet, såsom Paulus säger: »Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.», vidare Tit. 3, 5: »av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande.» I de döpta uppstiger nämligen ett nytt ljus och en ny eld, där uppstå nya, fromma känslor, gudsfruktan och gudsförtröstan och hopp. Där uppstår en ny vilja. Detta är att i egentlig och evangelisk mening ikläda sig Kristus.
I dopet gives därför icke en dräkt av lagrättfärdighet eller våra gärningar, utan Kristus blir vår klädnad. Och han är icke någon lag, ingen lagstiftare, ingen gärning utan en gudomlig och outsäglig gåva. Fadern har givit oss denna gåva, för att han skall vara vår rättfärdiggörare, levandegörare och återlösare. Att i evangelisk mening ikläda sig Kristus är alltså icke att ikläda sig lag och gärningar utan att iföra sig en oskattbar gåva, syndernas förlåtelse, rättfärdighet, frid, tröst, glädje i helig Ande, salighet, liv och Kristus själv.
Detta ställe bör noga observeras mot svärmeandarna, som förringa dopets majestät och tala om det på ett brottsligt sätt. Paulus däremot ger dopet ståtliga namn, i det att han kallar det »ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande», Tit. 3, 5. Och här säger han, att alla som äro döpta ha iklätt sig Kristus. Och Paulus talar som sagt icke om efterliknandets iklädande utan om pånyttfödelsens. Han säger icke: Genom dopet ha ni fått ett yttre tecken på att ni tillhöra de kristnas skara. Så fantisera sekteristerna, vilka av dopet endast göra ett yttre kraftlöst tecken. Utan han säger: »I alla som haven blivit döpta haven iklätt eder Kristus», det är, ni ha förflyttats utanför lagen till en ny födelse, som skett i dopet. Därför äro ni icke längre under lagen, utan ni ha blivit iförda en ny klädnad, Kristi rättfärdighet. Paulus lär alltså, icke att dopet är ett tecken, utan att det är ett iklädande av Kristus, ja, att Kristus själv är vår klädnad. Därför är dopet högst mäktigt och verksamt. Men då vi iklätt oss Kristus såsom vår rättfärdighets och salighets klädnad, skola vi också ikläda oss Kristus såsom efterföljelsens klädnad."
(Ur "Stora Galaterbrevskommentaren" av Martin Luther).
Detta att ikläda sig Kristus kan förstås på två sätt, såsom lag och som evangelium. Det har lagisk betydelse i Rom. 13, 14: »Ikläd er Herren Jesus Kristus», det är, efterliknen Kristi föredöme och hans dygder, gören och liden vad han själv gjorde och led. Så heter det också 1 Petr. 2, 21: »Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.» I Kristus se vi det största tålamod, den största mildhet och kärlek och en beundransvärd måttfullhet i allting. Denna Kristi prydnad böra också vi ikläda oss, d.v.s. vi böra efterlikna hans dygder. På samma sätt kunna vi också efterlikna andra helgon.
Men att ikläda sig Kristus i evangelisk mening innebär icke efterliknande utan nyfödelse och nyskapelse, nämligen att jag ikläder mig Kristus själv, hans oskuld, rättfärdighet, vishet, makt, frälsning, liv, Ande o.s.v. Vi äro klädda i Adams skinnkläder (1 Mos. 3, 21), som äro en dödens och syndens dräkt, det är, vi äro alla synden underdåniga och sålda under henne. I oss råder en förfärlig blindhet, okunnighet, förakt och hat mot Gud. Vidare är vi fulla av ond begärelse, av orenhet, girighet m. m. Denna dräkt, denna fördärvade och syndiga natur ha vi genom fortplantning ådragit oss från Adam. Paulus brukar kalla den för den gamla människan. Den människan med alla hennes gärningar måste vi avkläda oss, Kol. 3, 9 och Ef. 4, 22, för att vi från att ha varit Adams barn må bliva Guds barn. Detta sker icke genom att byta kläder, icke genom några lagar eller gärningar utan genom den pånyttfödelse och förnyelse, som sker i dopet, såsom Paulus säger: »Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.», vidare Tit. 3, 5: »av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande.» I de döpta uppstiger nämligen ett nytt ljus och en ny eld, där uppstå nya, fromma känslor, gudsfruktan och gudsförtröstan och hopp. Där uppstår en ny vilja. Detta är att i egentlig och evangelisk mening ikläda sig Kristus.
I dopet gives därför icke en dräkt av lagrättfärdighet eller våra gärningar, utan Kristus blir vår klädnad. Och han är icke någon lag, ingen lagstiftare, ingen gärning utan en gudomlig och outsäglig gåva. Fadern har givit oss denna gåva, för att han skall vara vår rättfärdiggörare, levandegörare och återlösare. Att i evangelisk mening ikläda sig Kristus är alltså icke att ikläda sig lag och gärningar utan att iföra sig en oskattbar gåva, syndernas förlåtelse, rättfärdighet, frid, tröst, glädje i helig Ande, salighet, liv och Kristus själv.
Detta ställe bör noga observeras mot svärmeandarna, som förringa dopets majestät och tala om det på ett brottsligt sätt. Paulus däremot ger dopet ståtliga namn, i det att han kallar det »ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande», Tit. 3, 5. Och här säger han, att alla som äro döpta ha iklätt sig Kristus. Och Paulus talar som sagt icke om efterliknandets iklädande utan om pånyttfödelsens. Han säger icke: Genom dopet ha ni fått ett yttre tecken på att ni tillhöra de kristnas skara. Så fantisera sekteristerna, vilka av dopet endast göra ett yttre kraftlöst tecken. Utan han säger: »I alla som haven blivit döpta haven iklätt eder Kristus», det är, ni ha förflyttats utanför lagen till en ny födelse, som skett i dopet. Därför äro ni icke längre under lagen, utan ni ha blivit iförda en ny klädnad, Kristi rättfärdighet. Paulus lär alltså, icke att dopet är ett tecken, utan att det är ett iklädande av Kristus, ja, att Kristus själv är vår klädnad. Därför är dopet högst mäktigt och verksamt. Men då vi iklätt oss Kristus såsom vår rättfärdighets och salighets klädnad, skola vi också ikläda oss Kristus såsom efterföljelsens klädnad."
(Ur "Stora Galaterbrevskommentaren" av Martin Luther).
tisdag 20 augusti 2013
[Tema: Bönen] Exempel på upplägg
Jag stötte precis på ett engelskt förslag på upplägg till bönen, ett sätt att påminna sig själv om vad man kan be om. Det utgår från ordet "pray" och ser ut såhär (med min svenska översättning under):
P – Speak words of praise and thanksgiving to God
[Prisa och tacka Gud}
R – Remember my sins and God’s love to me in giving me forgiveness through Jesus.
[Kom ihåg mina synder och Guds kärlek till mig i det att skänker mig förlåtelse genom Jesus]
A – Ask for the various things that I need or want
[Fråga om olika saker som jag behöver eller vill ha]
Y – Yield to God – “Not my will, but yours, be done, O Lord.”
[Överlämna åt Gud - "Ske inte min vilja, utan din, O Herre"]
Why should the devil have all the good music
När jag var liten hade mina föräldrar, eller mina syskon (jag vet inte vem som ägde dem) ett par plattor av Cliff Richard. Jag lyssnade inte på dem. Jag kommer dock ihåg att jag var väldigt fascinerad av LP-omslaget till en av plattorna. Det var "Small Corners". På bilden var det ett mörkt källarliknande rum. Cliff Richard satt i ett hörn, barfota, och med skorna strax intill. Ljus kom uppifrån taket. Det såg ut som om han var instängd, eller likt Josef nedslängd i en brunn. Han satt där i hörnet och tycktes längta upp. På insidan (eller baksidan) av LP:n var det en bild på samma rum, men Cliff Richard var inte där, utan bara hans skor. Det var som om han hade blivit hjälpt bort från sin fångenskap. Jag tyckte att bilden var stark och jag tänkte på Josef. Jag tänkte också att det kanske var Gud som hade hämtat honom.
Jag har inte tänkt på Cliff Richard på många många år. Häromdagen fann jag dock en beskrivning av Cliff Richards liv. Han hade blivit stor kändis och skrev diverse profana (icke-religiösa) låtar. Sedan kom en vändning i Cliffs liv. Han blev kristen och fick stark kärlek till Gud. Han tänkte då att han skulle sluta med musiken och utbilda sig inom något annat område. Då sa en kristen vän till honom att han inte behöver ge upp sin musikkarriär bara för att han blivit kristen. Cliff har sedan dess profilerat sig mer som en kristen sångare och givit ut många plattor med kristna inslag.
En låt som Cliff gjorde heter "Why should the devil have all the good music" och den tycks handla om hur han hanterade spänningsförhållandet att några kristna inte tyckte att man skall sjunga rockmusik som kristen i förhållande till hans egen kärlek till musiken. Nedan finns en musikvideo samt texten till låten:
I want the people to know
That He saved my soul
But I still like to listen to the radio
They say that rock and roll is wrong, we'll give you more chance
I say I feel so good I gotta get up and dance
I know what's right, I know what's wrong and I don't confuse it
Why should the devil have all the good music
I feel good every day
'Cause Jesus is the Rock and He rolled my blues away
I want the people to know
That He saved my soul
But I still like to listen to the radio
They say that rock and roll is wrong, we'll give you more chance
I say I feel so good I gotta get up and dance
I know what's right, I know what's wrong and I don't confuse it
Why should the devil have all the good music
I feel good every day
'Cause Jesus is the Rock and He rolled my blues away
Well now they say to cut my hair
They're driving me insane
I grew it out long to make room for my brain
But sometimes people don't understand
What's a good boy doing in a rock and roll band
There's nothing wrong with playing blues licks
But if you got a reason tell me to my face
Why should the devil have all the good music
There's nothing wrong with what we play
'Cause Jesus is the Rock and He rolled my blues away
Roll 'em away now!
I ain't knocking the hymns
Just give me a song that has a beat
No I ain't knocki8ng the hymns
Give me a song that moves my feet
Jesus told the Truth
Jesus showed the Way
There's one more thing I'd like to say
They nailed Him to a cross
And they laid Him in the ground
But they shoulda known they can't keep a Good Man down
And I feel good every day
I refuse to lose it
All I want to I know from all of you is
Why should the devil have all the good music
''cause I been filled I feel okay because Jesus is the Rock and He rolled all my blues
Jesus is the Rock and He rolled all my blues
Jesus is the Rock and He rolled all my blues
---
Musik hör till området "adiafora", dvs sådant som Guds ord varken förbjuder eller påbjuder. Musik kan användas till gott och ont. Musik kan skildra det onda utan att inspirera till det. Musik kan ära Gud, vara neutral eller vara världslig och ond.
[Tema: Dopet] Koehler om dopet
"I enlighet med Matt 28:19 göres människor till Kristi lärjungar genom dopet, och i Mark 16:16 läser vi: ”Den som tror och blir döpt, han skall bli frälst, men den som inte tror, han blir dömd.” Genom tron tar vi emot och genom otron förkastar vi frälsningen; därför måste det i dopet vara det medel genom vilket frälsningen tillbjuds människan. Då fariseerna tillbakavisade Gud råd genom att inte låta döpa sig, måste det i samband med dopet ha varit det Guds råd, genom vilket de kunde ha blivit frälsta (Luk 7:30). Syndernas förlåtelse, förvärvad av Kristus, tillbjuds och skänkes genom dopet, ty vi döps till ”syndernas förlåtelse” (Apg 2:38). I dopet blir vi renade från synderna (Apg 22:16). I dopet blir vi iklädda Kristus och klädda i hans förtjänst (Gal 3:27), blir helgade och renade (Ef 5:26). Befriade från syndens orenhet ger dopet oss ett gott samvete inför Gud (1 Pet 3:21). Därför erbjuder och skänker verkligen dopet åt oss Guds nåd.
Dopet förnyar oss genom att verka den tro, som griper om den utlovade förlåtelsen. Vi föds på nytt genom vatten och Ande, ett nytt andligt liv verkas i oss, och det är tron (Joh 3:5); i dopet blir vi uppväckta med Kristus genom tron verkad av Guds kraft (Kol 2:12); vi blir omvända och frälsta genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig Ande (Tit 3:5); i dopet föder den helige Ande oss på nytt och förnyar oss. - I den tidiga kyrkan användes termen födas på nytt vanligen för att beteckna dopet. Justinus Martyr (100-166 e. Kr.) säger: ”Sedan för vi dem till någon plats, där det finns vatten, och de blir pånyttfödda genom samma pånyttfödelse, genom vilken vi blev födda på nytt; ty de blir renade med vatten i Gud, Faderns namn, Herren över allt och i vår frälsare Jesu Kristi och den helige Andes namn. Ty Kristus säger: ’Utan att en blir född på nytt kan han inte komma in i Guds rike.’”
Därför tillbjuder dopet inte bara nåd, utan det verkar också tron genom vilken detta erbjudande tas emot. I de fall då de tror innan de blir döpta, styrker dopet deras tro. Därför bekänner vi i den lilla katekesen: ”Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och giver evig salighet åt alla dem som sätter tro till Guds ord och löften.”
"Många glömmer sitt dop och berövar sig själva mycken tröst och styrka. Fastän dopet administreras bara en gång, är det till nytta för oss varje dag i livet, och vi bör dra nytta av det. - Daglig påminnelse om vårt dop stärker oss i tron att i Kristus alla våra synder är förlåtna och att vi är Guds barn (Gal 3:26-27). - Det förmanar oss också: ”att den gamla människan i oss skall genom daglig ånger och bättring förkvävas och dödas med alla synder och onda lustar och en ny människa dagligen framkomma och uppstå, vilken i rättfärdighet och helighet skall leva inför Gud evinnerligen” (Lilla kat.). ”Vi begravdes tillsammans med honom genom dopet till döden, för att såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skulle förnyas till att leva hans liv” (Rom 6:4). - Vårt dop bör också påminna oss om den förening och gemenskap vi har med alla döpta; ty ”i en och samme Ande blev vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp” (1 Kor 12:13). Alltså bör dopet betyda mycket för oss i vårt dagliga liv."
(Ur "En sammanfattning av den kristna läran; En populär framställning av Bibelns undervisning i svensk översättning" av Edward W.A. Koehler, D.D.(1875 - 1951) Ledamot av fakulteten vid Concordia Teachers College. River Forest, Illinois (1909-1951)).
söndag 18 augusti 2013
[Tema: Dopet] Luthers lilla katekes
Det heliga dopets sakrament
Vad är dopet?
Dopet är inte blott vatten, utan vatten, helgat genom Guds befallning och förbundet med Guds ord.
Vilket är detta Guds ord?
Det som vår Herre Jesus Kristus säger i Matteus' sista kapitel:
Vilken nytta medför dopet?
Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.
Vilka är dessa Guds ord och löften?
De, som vår Herre Jesus Kristus säger i Markus' sista kapitel:
Hur kan vatten åstadkomma en så kraftig verkan?
Det är inte vatten som gör det, utan Guds ord, som är tillsammans med vattnet, och tron, som tror på dessa Guds ord i vattnet. Ty vatten utan Guds ord är vanligt vatten och inte ett dop, men tillsammans med Guds ord är det ett dop, dvs. ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande, som Paulus säger i Titusbrevets tredje kapitel:
Vad betyder detta dop i vatten?
Det betyder, att den gamla människan i oss skall dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen skall uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.
Var står det skrivet?
Aposteln Paulus säger i Romarbrevets sjätte kapitel:
I.
Vad är dopet?
Dopet är inte blott vatten, utan vatten, helgat genom Guds befallning och förbundet med Guds ord.
Vilket är detta Guds ord?
Det som vår Herre Jesus Kristus säger i Matteus' sista kapitel:
Gå ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
II.
Vilken nytta medför dopet?
Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.
Vilka är dessa Guds ord och löften?
De, som vår Herre Jesus Kristus säger i Markus' sista kapitel:
Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.
III.
Hur kan vatten åstadkomma en så kraftig verkan?
Det är inte vatten som gör det, utan Guds ord, som är tillsammans med vattnet, och tron, som tror på dessa Guds ord i vattnet. Ty vatten utan Guds ord är vanligt vatten och inte ett dop, men tillsammans med Guds ord är det ett dop, dvs. ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande, som Paulus säger i Titusbrevets tredje kapitel:
På grund av sin barmhärtighet frälste han oss, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, såsom vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. Detta är ett ord att lita på.
IV.
Det betyder, att den gamla människan i oss skall dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen skall uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.
Var står det skrivet?
Aposteln Paulus säger i Romarbrevets sjätte kapitel:
Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
För fattiga predikas glädjens budskap
"För fattiga predikas glädjens budskap." (Matt. 11:5).
Evangelium säger till syndaren: Min son, var glad och vid god tröst, frukta inte, ty du skall veta, att Kristus har kommit att förkunna nåd och för att tillsäga de fattiga, de elända och bedrövade sin förlåtelse, ja att han ständigt framhåller för dig sin gudomliga och eviga renhet, avtvår dina synder, försonar dig med Gud och har genom sitt offer förvärvat och skänker dig syndernas förlåtelse och evigt liv. Denna nåd erbjuder han dig genom sitt ord. Därför skall du inte tvivla utan tro att det är sant.
Därför kallar Kristus och profeterna denna predikan med rätta evangelium, som betyder en nåderik, trösterik och salig lära. Om en rik man skulle lova en fattig tiggare tusen riksdaler, så skulle det för honom vara ett evangelium, ett glatt budskap, som han gärna skulle höra och över vilket han skulle bli hjärtligt glad. Men vad är då gods och penningar mot denna tröstefulla och nåderika predikan, att Kristus tar sig an de bedrövade och vill hjälpa fattiga syndare, som är fångna under lagen, till rättfärdighet och det eviga livet.
Därför skall varje kristen, när han i tron har tagit mot evangelium, fröjda sig, att han lever i tro på denne Kristus. Och fastän han känner synder, som trycker samvetet, och fastän lagen fordrar goda gärningar, skall han inte se eller höra någotdera utan med gott mod svara: har jag synd, så har Kristus förlåtelse, ja, jag sitter på en tron, dit synden inte kan komma.
(M. Luther. Ur "Resekost, Betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter", 10 sept).
Evangelium säger till syndaren: Min son, var glad och vid god tröst, frukta inte, ty du skall veta, att Kristus har kommit att förkunna nåd och för att tillsäga de fattiga, de elända och bedrövade sin förlåtelse, ja att han ständigt framhåller för dig sin gudomliga och eviga renhet, avtvår dina synder, försonar dig med Gud och har genom sitt offer förvärvat och skänker dig syndernas förlåtelse och evigt liv. Denna nåd erbjuder han dig genom sitt ord. Därför skall du inte tvivla utan tro att det är sant.
Därför kallar Kristus och profeterna denna predikan med rätta evangelium, som betyder en nåderik, trösterik och salig lära. Om en rik man skulle lova en fattig tiggare tusen riksdaler, så skulle det för honom vara ett evangelium, ett glatt budskap, som han gärna skulle höra och över vilket han skulle bli hjärtligt glad. Men vad är då gods och penningar mot denna tröstefulla och nåderika predikan, att Kristus tar sig an de bedrövade och vill hjälpa fattiga syndare, som är fångna under lagen, till rättfärdighet och det eviga livet.
Därför skall varje kristen, när han i tron har tagit mot evangelium, fröjda sig, att han lever i tro på denne Kristus. Och fastän han känner synder, som trycker samvetet, och fastän lagen fordrar goda gärningar, skall han inte se eller höra någotdera utan med gott mod svara: har jag synd, så har Kristus förlåtelse, ja, jag sitter på en tron, dit synden inte kan komma.
(M. Luther. Ur "Resekost, Betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter", 10 sept).
söndag 11 augusti 2013
[Tema: Bönen] Böner från reformationstiden
"Se, Herre, ett tomt kärl som behöver fyllas: Fyll det, Herre. Min tro är svag: Gör mig stark. Min kärlek är kall: Värm mig och gör mig brinnande, så att min kärlek kan nå min nästa. Jag har ingen stark och stadig tro, jag tvivlar och är oförmögen att förlita mig på dig: Herre, hjälp mig, stärk min tro och min tillit till dig. I dig finns all min rikedom gömd. Jag är fattig, du är rik, men du förbarmade dig över den fattige. Jag är en syndare, du är upphöjd. Hos mig överflödar synden, du är full av rättfärdighet. Därför vill jag stanna hos dig. Av dig får jag ta emot, men ingenting kan jag ge dig. Amen."
Martin Luther.
"O Herre, jag ber om nåden och inte om rätten. Om du skulle bruka din rättvisa, då kan ingen levande bli rättfärdig inför ditt ansikte. Alla blir beslagna med synd och kan inte uthärda din stränghet. Gå därför inte till rätta med mig, utan hör mig och handla i nåd med mig."
Olavus Petri
"Jag fattig, syndig människa, som är både avlad och född i synd och i alla mina livsdagar har fört ett syndigt leverne, bekänner av allt hjärta inför dig, allsmäktige och evige Gud, min käre himmelske Fader, att jag inte har älskat dig över allting, inte min nästa som mig själv. Jag har, tyvärr, på många olika sätt syndat mot dig och dina heliga budord, både med tankar ord och gärningar, och vet mig för den skull vara värd helvetet och evig fördömelse om du skulle döma mig som din stränga rättvisa kräver och mina synder har förtjänat.
Men nu har du, käre himmelske Fader, utlovat att du ville göra nåd och misskund med alla fattiga syndare som vill omvända sig och med en stadig tro fly till din obegripliga barmhärtighet. Med dem vill du överse vad de har brutit mot dig och aldrig mer tillräkna dem deras synder. På det förlitar jag mig, arme syndare, och ber dig tröstligen att du efter samma löfte ville vara mig misskundsam och nådig och förlåta mig mina synder, ditt heliga namn till pris och ära."
Mässan på svenska, 1531.
Martin Luther.
"O Herre, jag ber om nåden och inte om rätten. Om du skulle bruka din rättvisa, då kan ingen levande bli rättfärdig inför ditt ansikte. Alla blir beslagna med synd och kan inte uthärda din stränghet. Gå därför inte till rätta med mig, utan hör mig och handla i nåd med mig."
Olavus Petri
"Jag fattig, syndig människa, som är både avlad och född i synd och i alla mina livsdagar har fört ett syndigt leverne, bekänner av allt hjärta inför dig, allsmäktige och evige Gud, min käre himmelske Fader, att jag inte har älskat dig över allting, inte min nästa som mig själv. Jag har, tyvärr, på många olika sätt syndat mot dig och dina heliga budord, både med tankar ord och gärningar, och vet mig för den skull vara värd helvetet och evig fördömelse om du skulle döma mig som din stränga rättvisa kräver och mina synder har förtjänat.
Men nu har du, käre himmelske Fader, utlovat att du ville göra nåd och misskund med alla fattiga syndare som vill omvända sig och med en stadig tro fly till din obegripliga barmhärtighet. Med dem vill du överse vad de har brutit mot dig och aldrig mer tillräkna dem deras synder. På det förlitar jag mig, arme syndare, och ber dig tröstligen att du efter samma löfte ville vara mig misskundsam och nådig och förlåta mig mina synder, ditt heliga namn till pris och ära."
Mässan på svenska, 1531.
fredag 9 augusti 2013
[Tema: Bönen] Böner av kyrkofäder
"O vilken frikostighet hos Gud!
O öppna hand!
O mäktiga arm!
Omätliga är de nådegåvor, som du hämtar ur din dolda
skattkammare för att strö över oss!
Av ren kärlek till oss reser du oss
nästan upp till din egen höghet,
oss som genom våra synder förlorat
vårt värde och vår värdighet.
När du i en sådan fri kärlek
tar dej an oss,
vad betyder det annat
än att du gör oss värdiga dig själv."
Gregorios av Nyssa (ca 335–394)
"O Herre, vår Gud,
under dina vingars skugga kan vi hoppas.
Du skyddar och bär oss.
Om du är vår styrka
har vi en kraft som inte sviktar,
litar vi på vår egen styrka, blir vi kraftlösa.
Vi vill komma tillbaka till dig
och vi behöver inte vara rädda att
vi inget hem har att komma till.
Även om vi varit långt borta
har inte ditt hus störtat samman."
Augustinus (354-430)
"Vi var döda
men du har fött oss på nytt med din Ande
till kropp och själ.
Du har renat oss från vår skam.
Och vi ber nu till dej, barmhärtighetens Fader
och all trösts Gud:
bevara oss i vår kallelse,
i tillbedjan och trohet.
Vi överlåter oss åt ditt gudomliga ord
och din heliga lag.
Upplys våra själar,
så att vi kan känna och tjäna dej.
Vi ber dej: ge oss kraft
att förverkliga det som är vår innersta önskan,
och att kasta av oss plågan
över de felsteg vi gjort och kommer att fortsätta med,
glöm våra överträdelser och försummelser,
som dag och natt kastar sin skugga av skuld.
Herre, tänk på hur lätt vi faller,
hur bräckliga dina människor är,
hur mycket ont som finns dolt i deras natur och anlag.
Stärk oss, gode Gud, med din kraft,
upplys våra själar med din tröst.
Hjälp oss att leva i överensstämmelse med trons lärosatser
som förkunnats av apostlarna
och med vår Frälsare Jesu Kristi
underbara undervisning i evangelierna,
hjälp oss att följa den i ord och handling
och i hela vårt sätt att vara."
från papyrus (odaterat?)
"Herre, allsmäktige Gud,
din älskade och välsignade tjänares, Jesu Kristi, Fader,
genom vilken vi har kommit till kunskap om dig,
du änglarnas och krafternas,
du hela skapelsens och de rättfärdigas Gud,
som har gett liv åt alla,
jag prisar dig för att du har låtit mig få leva
till denna dag och stund
och för att du har låtit mig få gemenskap med dina martyrer
och låter mig få dricka ur Kristi kalk
till uppståndelse och liv för kropp och själ
i den helige Andes oförgänglighet.
Låt mig i dag få nåd inför ditt ansikte
och tag emot mig som ett välbehagligt offer,
du som har berett mig och som uppfyller mina löften,
du trofaste och sanne Gud.
Därför lovar och prisar jag dig
och ärar dig genom vår evige och himmelske överstepräst,
Jesus Kristus, din älskade tjänare.
Genom honom skall allting prisa dig
med den helige Ande, nu och i evighet. Amen."
Polykarpos (ca 69-115)
"Godhet flödar från dig, Herre, ren och oupphörlig.
Du kunde ha förkastat oss, det hade endast varit rätt,
men i din barmhärtighet förlät du oss.
Du hatade oss, och du blev försonad med oss.
Du förbannade oss, och du välsignade oss.
Du fördrev oss från paradiset, och du kallade oss åter.
Du tog ifrån oss fikonlöven, denna opassande dräkt,
och klädde oss i en dyrbar mantel.
Du öppnade fängelseportarna och benådade de dömda.
Du bestänkte dem med rent vatten
och tvättade bort deras smuts."
Gregorios av Nyssa (ca 335–394)
torsdag 8 augusti 2013
[Tema: Bönen] Luther om bönen
"Ingen må därför tänka, att det är likgiltigt, om man beder eller icke, såsom ogudaktiga människor hängiva sig åt dylik vanföreställning och tänka: 'Varför skulle jag bedja? Vem vet, om Gud aktar på eller vill höra min bön? Beder inte jag, så beder en annan.' De komma på så sätt in i vanan att aldrig bedja och undskylla sig med att vi förkasta falska och skrymtaktiga böner, liksom lärde vi, att man icke bör eller får bedja (...)
Men att bedja är, såsom andra budet säger, att anropa Gud i all nöd. Det begär han också av oss, och det får icke bero av vårt gottfinnande, utan vi skola och måste bedja, om vi vilja vara kristna, lika väl som vi skola och måste vara lydiga mot fader och moder samt mot överheten. Ty genom åkallan och bön varder Guds namn ärat och brukat till själens gagn. Detta bör du nu framför allt besinna, så att du kan tysta ned och tillbakavisa sådana tankar, som avhålla och avskräcka dig från att bedja. Ty liksom det icke går an, att en son säger till sin fader: 'Vad spelar min lydnad för roll? Jag vill gå och göra vad mig lyster; det har ändå ingen betydelse', utan liksom budet finnes: du skall och måste göra det, på samma sätt står det icke i mitt skön att göra eller underlåta, utan jag skall och måste bedja. (...)
För det andra borde vi så mycket mer lockas och drivas till bön, som Gud också tillfogat ett löfte och utfäst sig, att det skall vara visst och säkert som vi bedja, såsom han säger i Ps. 50:15: 'Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig', och Kristus säger i Matt. 7:7f.: 'Bedjen, och eder skall varda givet, ty var och en som beder, han får.' Sådant borde ju väcka och upptända vårt hjärta till att bedja med lust och kärlek, då han med sitt ord betygar, att vår bön behagar honom hjärtligen väl och därtill förvisso skall bliva hörd och uppfylld, på det att vi icke må förakta hans befallning eller slå den i vädret och bedja i ovisshet."
(Martin Luther, ur Stora katekesen).
"Vad betyder Amen? Det betyder, att jag skall vara säker på att vår himmelske Fader godtar dessa böner och hör dem. Ty han har själv befallt oss att be på detta sätt och lovat att höra oss. Amen, amen, det betyder: Det är sant och visst, så skall det bli!"
(Martin Luther, ur Lilla katekesen).
"'Fader vår, som är i himmelen' (Matt 6:9). Fastän jag märker att jag tyvärr inte kan av hjärtat säga Fader Vår - det kan ingen människa på jorden, annars var vi saliga redan här - så vill jag ändå försöka, såsom när ett barn börjar jollra vid sin moders barm. Och om jag än inte helt kan förstå orden så vill jag ändå inte låta dem stå där till ingen nytta eller rent av förneka dem. Då kan jag lätt förlora allting. Och fastän jag inte fullständigt behärskar spelets regler så vill jag ändå inte avbryta spelet, för då har den onde vunnit. Nej, jag vill dagligen lära mig stava på de här orden till dess jag med Guds hjälp lärt mig detta Fader vår. Och fastän jag stapplar vill jag i alla fall ständigt upprepa denna Kristi predikan."
(Martin Luther, ur "Andlig skattkammare").
"'Be oavbrutet' (1 Tess 5:17). Hos varje sann kristen bor den helige Ande. Han manar till ständig bön. Fastän den kristne inte varje stund rör sina läppar eller uttalar böneord så tränger ändå suckar oavlåtligen fram ur hans hjärta: käre Fader, helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja hos oss, hos alla. Och ju hårdare prövningarna, frestelserna och nöden drabbar den kristne, desto mer brinnande blir hans suckar och böner. Ja, man kan inte finna någon kristen som är utan bön lika litet som man kan finna någon levande människa utan puls. Pulsen är aldrig stilla utan slår ständigt både under sömn och arbete utan att man medvetet ger akt på den."
(Martin Luther, ur "Andlig skattkammare").
"'Förtrösta alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt' (Ps 62:9). Om du har något behov så vill jag ge dig ett gott råd: Utgjut ditt hjärta för Herren. Lägg fram dina bekymmer för honom. Dölj ingenting. Vad som än trycker dig, tala om det för honom som när du öppnar dig för en god vän. Han hör dig gärna och vill gärna hjälpa dig. Drag dig inte tillbaka och tänk inte att dina bekymmer är för stora eller för många. Kom frimodigt fram med allt också om du tycker att du bär på stora säckar fulla av brist. Herren är stor. Han har nåd att ge också för de svåraste brott. Men tala om allt. Han är inte en människa så att han skulle tröttna på våra böner, utan ju mer du ber desto hellre lyssnar han till dig. Tala rent ut och kom inte med en halv bekännelse. Bekänn inte liksom stänk- eller droppvis, för Herren vill inte heller ge sin nåd droppvis. Han vill låta nåden flöda över dig som en flod."
(Martin Luther, ur "Andlig skattkammare").
"'Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt - Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.' (Luk 18:7-8). En allvarlig och ivrig bön som inte blir trött utan hela tiden väntar på svar, den har kraft att tränga genom himmel och jord. Det är omöjligt att den skulle förbli ohörd. När vi ber på det sättet vill Gud gärna höra vår bön. Paulus säger också Efesierbrevets 3:e kapitel: 'Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker'. Också när allt tycks vara hopplöst och det ser ut som om det inte lönade sig att ens försöka med någonting, akta dig då så att du inte överger Gud. Det Gud gör, gör han av intet. När ingen hjälp och intet hopp mer finns, då börjar Gud! Om du ber rätt men inte får någonting, då kan du komma och beskylla mig för lögn. Men jag vet att fastän Gud inte strax ger dig vad du ber om så skall han ändå ge dig så mycket att du får tröst och kraft att vänta på den stund då han ger dig större gåvor än du nånsin vågat hoppas på."
(Martin Luther, ur "Andlig skattkammare").
Men att bedja är, såsom andra budet säger, att anropa Gud i all nöd. Det begär han också av oss, och det får icke bero av vårt gottfinnande, utan vi skola och måste bedja, om vi vilja vara kristna, lika väl som vi skola och måste vara lydiga mot fader och moder samt mot överheten. Ty genom åkallan och bön varder Guds namn ärat och brukat till själens gagn. Detta bör du nu framför allt besinna, så att du kan tysta ned och tillbakavisa sådana tankar, som avhålla och avskräcka dig från att bedja. Ty liksom det icke går an, att en son säger till sin fader: 'Vad spelar min lydnad för roll? Jag vill gå och göra vad mig lyster; det har ändå ingen betydelse', utan liksom budet finnes: du skall och måste göra det, på samma sätt står det icke i mitt skön att göra eller underlåta, utan jag skall och måste bedja. (...)
För det andra borde vi så mycket mer lockas och drivas till bön, som Gud också tillfogat ett löfte och utfäst sig, att det skall vara visst och säkert som vi bedja, såsom han säger i Ps. 50:15: 'Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig', och Kristus säger i Matt. 7:7f.: 'Bedjen, och eder skall varda givet, ty var och en som beder, han får.' Sådant borde ju väcka och upptända vårt hjärta till att bedja med lust och kärlek, då han med sitt ord betygar, att vår bön behagar honom hjärtligen väl och därtill förvisso skall bliva hörd och uppfylld, på det att vi icke må förakta hans befallning eller slå den i vädret och bedja i ovisshet."
(Martin Luther, ur Stora katekesen).
"Vad betyder Amen? Det betyder, att jag skall vara säker på att vår himmelske Fader godtar dessa böner och hör dem. Ty han har själv befallt oss att be på detta sätt och lovat att höra oss. Amen, amen, det betyder: Det är sant och visst, så skall det bli!"
(Martin Luther, ur Lilla katekesen).
"'Fader vår, som är i himmelen' (Matt 6:9). Fastän jag märker att jag tyvärr inte kan av hjärtat säga Fader Vår - det kan ingen människa på jorden, annars var vi saliga redan här - så vill jag ändå försöka, såsom när ett barn börjar jollra vid sin moders barm. Och om jag än inte helt kan förstå orden så vill jag ändå inte låta dem stå där till ingen nytta eller rent av förneka dem. Då kan jag lätt förlora allting. Och fastän jag inte fullständigt behärskar spelets regler så vill jag ändå inte avbryta spelet, för då har den onde vunnit. Nej, jag vill dagligen lära mig stava på de här orden till dess jag med Guds hjälp lärt mig detta Fader vår. Och fastän jag stapplar vill jag i alla fall ständigt upprepa denna Kristi predikan."
(Martin Luther, ur "Andlig skattkammare").
"'Be oavbrutet' (1 Tess 5:17). Hos varje sann kristen bor den helige Ande. Han manar till ständig bön. Fastän den kristne inte varje stund rör sina läppar eller uttalar böneord så tränger ändå suckar oavlåtligen fram ur hans hjärta: käre Fader, helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja hos oss, hos alla. Och ju hårdare prövningarna, frestelserna och nöden drabbar den kristne, desto mer brinnande blir hans suckar och böner. Ja, man kan inte finna någon kristen som är utan bön lika litet som man kan finna någon levande människa utan puls. Pulsen är aldrig stilla utan slår ständigt både under sömn och arbete utan att man medvetet ger akt på den."
(Martin Luther, ur "Andlig skattkammare").
"'Förtrösta alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt' (Ps 62:9). Om du har något behov så vill jag ge dig ett gott råd: Utgjut ditt hjärta för Herren. Lägg fram dina bekymmer för honom. Dölj ingenting. Vad som än trycker dig, tala om det för honom som när du öppnar dig för en god vän. Han hör dig gärna och vill gärna hjälpa dig. Drag dig inte tillbaka och tänk inte att dina bekymmer är för stora eller för många. Kom frimodigt fram med allt också om du tycker att du bär på stora säckar fulla av brist. Herren är stor. Han har nåd att ge också för de svåraste brott. Men tala om allt. Han är inte en människa så att han skulle tröttna på våra böner, utan ju mer du ber desto hellre lyssnar han till dig. Tala rent ut och kom inte med en halv bekännelse. Bekänn inte liksom stänk- eller droppvis, för Herren vill inte heller ge sin nåd droppvis. Han vill låta nåden flöda över dig som en flod."
(Martin Luther, ur "Andlig skattkammare").
"'Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt - Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.' (Luk 18:7-8). En allvarlig och ivrig bön som inte blir trött utan hela tiden väntar på svar, den har kraft att tränga genom himmel och jord. Det är omöjligt att den skulle förbli ohörd. När vi ber på det sättet vill Gud gärna höra vår bön. Paulus säger också Efesierbrevets 3:e kapitel: 'Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker'. Också när allt tycks vara hopplöst och det ser ut som om det inte lönade sig att ens försöka med någonting, akta dig då så att du inte överger Gud. Det Gud gör, gör han av intet. När ingen hjälp och intet hopp mer finns, då börjar Gud! Om du ber rätt men inte får någonting, då kan du komma och beskylla mig för lögn. Men jag vet att fastän Gud inte strax ger dig vad du ber om så skall han ändå ge dig så mycket att du får tröst och kraft att vänta på den stund då han ger dig större gåvor än du nånsin vågat hoppas på."
(Martin Luther, ur "Andlig skattkammare").
onsdag 7 augusti 2013
[Tema: Bönen] Bibeltexter om bönen
"Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom."
(Matt 7:7-11)
"Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert."
(Mark 11:24).
"Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om."
(1 Joh 5:14-15).
"När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det."
(Matt 6:9-13).
"Ni ber men får inget, därför att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar."
(Jak 4:3).
"För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. Farisén stod och bad för sig själv: 'Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar'. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: 'Gud, var nådig mot mig, syndare'. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
(Luk 18:9-14).
"Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren, splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar."
(Jak 1:5-8).
"Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör."
(Ef 6:18-20)
"Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe."
(1 Tim 2:1-6).
"Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.
Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta.
Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.” Då förlät du mig min syndaskuld. Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna. Om än stora vattenfloder kommer skall de inte nå dem."
Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta.
Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.” Då förlät du mig min syndaskuld. Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna. Om än stora vattenfloder kommer skall de inte nå dem."
ur Psaltarpsalm 32
"Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."
(Joh 4:24).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)