Bäckryd har fel. Bibeln förespråkar inte pacifism.
I Lukas evangelium (kapitel tre) beskrivs hur olika grupper av människor kom ut till Johannes Döparen och frågade "Vad skall vi göra?". Bland de olika grupper som kom till Johannes fanns även soldater. Också dessa ställde frågan "Vad skall vi göra?" (dvs hur uttrycker sig omvändelsens frukter för oss? Hur skall bättringen visa sig i våra liv?). Om Johannes Döparen, som skulle bereda vägen för Kristus, hade varit pacifist, då hade han givetvis svarat att de inte längre får vara soldater, att de inte får bruka svärdet, att de inte får ta emot lön för att försvara landet, att de måste avstå från sin tjänst och ta andra arbeten.
Men så svarar inte Johannes Döparen. Han säger istället: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!" (Luk 3:14). Liksom i svaret till publikanerna strax innan(Luk 3:12-13) finns ingen uppmaning att byta yrke. De fick förbli vid sina yrken, och tjäna det civila samhället, kejsaren och överheten. Men de skulle inte missbruka sin position. Publikanerna skulle inte kräva mer än vad som var fastställt (vers 13), och soldaterna skulle inte våldföra sig på människor, eller hota till sig pengar från någon. De skulle nöja sig med sin lön. De fick förbli soldater. Här hade ju Johannes Döparen ett ypperligt tillfälle att uttrycka pacifism, men det gör han inte.
Hur kan då detta stämma med Jesu bergspredikan om att vända andra kinden till? Det stämmer bra med det bibelordet, för Nya testamentets undervisning upplöser inte det civila samhället, överheten, försvaret, militären, poliser och myndigheter. Guds folk tillhör syndaförlåtelsens rike där den törnekrönte och korsfäste Jesus ensam är Konung, men Guds folk är också utspritt och sammanblandat med jordiska riken.
Johannes Döparens uppmaning till soldaterna är helt i linje med Jesus och apostlarnas syn på den kristnes förhållande till samhället. Ingen av dessa uppmanar någon soldat (och de mötte ju flera) att avstå från att vara soldat. Som parentes kan nämnas att det till och med finns en episod i evangelierna, strax innan Jesus grips, där Jesus uppmanar lärjungarna att införskaffa svärd.
"Han sade vidare till dem: "När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." "Men nu", sade han, "skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt." De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker." (Luk 22:35-38).Hur kan det då gå ihop att man får vara soldat, och att Jesus säger att man skall vända andra kinden till? Det hör, som sagt, ihop med NT:s syn på samhället och överheten. Jesus hade sagt "Ge kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." (Matt 22:21). Och Paulus förklarar i Romarbrevet:
"Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gördet onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull. Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift. Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder." (Rom 13:1-7).Då tänker kanske någon: "Ja, överheten får finnas, men en kristen får inte vara en del av överheten eller tjäna överheten med svärdet som soldat eller polis." Nej, det är en felaktig slutsats. Om det är syndigt för en kristen att vara soldat, så är det syndigt för alla att tjäna i armén. Om det är syndigt för en kristen att vara en polis, så är alla poliser fördömda. Och ändå befaller Gud överheten att straffa förbrytare. Överheten skall finnas, och överheten får ha ett försvar, och poliser, och bruka svärdet. Som det står i vers 4 i ovanstående stycke: "Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda."
Kristna skall inte söka personlig hämnd, Gud har sagt att hämnden är hans (Rom 12:19). Men Gud har delegerat hämnden till överheten, vad gäller de som gör det onda i samhället. Aposteln Petrus skriver: "Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda." (1 Pet 2:13).
Överheten finns för att människan inte ska leva laglös. Vi har skyldigheter i vårt samhälle, men ingenstans står att vi har skyldigheter att lyda dem som behandlar sitt folk med grymhet, övergrepp och orättvisor. Det kan komma lägen då det är synd att tjäna överheten, t.ex. om den befaller folkmord. "Man måste lyda Gud mer än människor." (Apg 5:29).
Militärer omnämns i Bibeln, och beskrivs som äkta troende och de får inte någon uppmaning att byta karriär. Förutom de som nämns i GT, kan nämnas Matt 8:5 och Apg 10:1. Fångvaktaren i Apg 16 bar också svärd och han förblev fångvaktare trots att han blev omvänd.
Jesu rike tillhör inte denna värld. Det är inte så att de kristna skall dra sig undan samhället och skapa ett eget samhälle med egna regler, egna ordningar, eller att de skall leva laglöst. De skall leva i världen men inte av världen. Det nya förbundets folk är inte ett teokratins folk (så som det var med Israels folk i det gamla förbundet). Därför skall man inte betrakta kristenheten som ett fristående folk från lag, ordning, överhet och civilt samhälle. De är inte ämnade att urskiljas från det vanliga samhället och dess förpliktelser. Jesus har sagt "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." (Joh 18:36). Det är ju ett osynligt rike, syndaförlåtelsens rike, där Kristus är Konung, Herre och Frälsare.
Kristna har alltså gjort fel när de har sammanblandat kyrka och stat, religion och politik. Kristna gjorde fel när de gick ut i korståg. Man gjorde det för att kristenheten hade blivit en politisk maktfaktor (i den romerska kyrkan) och för att man brukade svärdet. Statskyrkan, en nya förbundets teokrati, är något obibliskt.
Så gjorde också en viss Thomas Müntzer (1489-1525) fel. Han var protestantisk, men brukade svärdet och ledde ett bondeuppror och förde krig mog överheten. De lutherska reformatorerna tog kraftigt avstånd ifrån Müntzer och andra som tog till svärdet i Jesu namn. Men de tog också avstånd från lärorna från sin tids pacifister. De tog avstånd ifrån bl a:
- "Att överheten icke är i Nya testamentet ett stånd, som behagar Gud."
- "Att en kristen människa icke med gott och okränkt samvete kan bekläda överhetens ämbete."
- "Att en kristen icke kan med okränkt samvete vid vissa tillfällen utöva överhetens ämbete gent emot onda människor och att undersåtarna icke kunna påkalla överhetens makt." (Konkordieformeln).
/Shadow
Dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar