Ändå skiljer sig väldigt många i Sverige. Hälften av antalet par som gifter sig per år, skiljer sig. Se tidigare blogginlägg med statistik, rubricerat Schymans propaganda för skilsmässa i ett land där 50 % av de gifta skiljer sig och barn drabbas.
Hur kan det vara så? Många tror på livslånga relationer, men ändå är det väldigt många som skiljer sig eller separerar. Finns det någon slags inbyggd faktor i människan som gör att man inte står ut, livet ut, med en annan människa? Är alla människor så omöjliga att leva med?
Det finns nog många olika aspekter som besvarar detta. Men grunden är förstås människans synd. Det är synden som gör att människor inte älskar som de borde, och också reagerar som de gör när partnern eller den äkta hälften uppvisar olika mänskliga brister. Det är ju inte så att våld och förnedring förekommer i var och varannat hem. Människor skiljer sig av många olika anledningar. Även mycket ytliga sådana. Relationer ingås på dåliga grunder. Människor lockas av andra människor och överger den man först valt att satsa på.
Förr i tiden trodde man inte bara på livslånga relationer, utan man trodde också att Gud i begynnelsen har inrättat äktenskapet som en ordning för människan, och att äktenskapet är en livslång förening mellan en man och en kvinna. I Bibeln står det bl a:
"HERREN har varit vittne mellan dig och din ungdoms hustru. Du har handlat trolöst mot henne, fastän hon är din maka, din hustru som du ingått förbund med. Har inte han gjort dem till ett?.. Så tag vård om er ande och handla inte trolöst mot er ungdoms hustru. Jag hatar skilsmässa, säger HERREN, Israels Gud" (Mal 2:14-15).
"Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: "Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?" Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt." De sade till honom: "Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev* och skicka bort henne?" Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott." (Matt 19:3-9).
"Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma." (Heb 13:4).Det förekom skilsmässor även för 100 år sedan och på medeltiden, men inte i samma utsträckning som idag. Förr trodde människor på det som Guds ord så tydligt lär. Det var helt enkelt synd att skilja sig, så man kämpade på, även när det var tufft. Men det var inte endast fruktan för konsekvenser (syndens straff) som avgjorde det hela. Man hade ju den synen som allmänt vedertagen utgångspunkt, att gifter sig, det gör man endast en gång, och för resten av livet, och man lever inte tillsammans utan att vara gift.
Man trodde på och predikade också förlåtelse för dem som handlat fel, för Skriften framställer ju hur Jesus beskyddar en äktenskapsbryterskan som skulle stenas, och han predikar nåd och förlåtelse kvinnan han mötte vid Sykars brunn. Hon hade inte varit noga med äktenskapet. "Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man." (Joh 4:18). Ändå predikar han för henne helt fritt och utan krav syndernas förlåtelse, och hon gick därifrån glad och vittnade om att Jesus är Messias för andra människor. Det är också i tron på syndernas förlåtelse från Gud som troende gifta par finner kraft att kämpa vidare, och att älska i handling. Guds kärlek inspirerar. Guds nåd och förlåtelse är ju rikligt utgjuten över alla människor genom Jesus Kristus, och om man tror på den finner man inspiration till kärlek till medmänniskor.
Det är sekulariseringen som gör att relationerna inte håller, generellt sett. Människor idag har inte en tro på att förbundet mellan man och en kvinna kommer från Gud, välsignas av Gud, och att det är synd att bryta det ingångna förbundet. Människor idag har endast sig själva, sina känslor, och samspelet med partners att bygga på. Kärleken blir då lätt "vad man får ut av det", och inte "vad man skall ge" (t.ex för att man tror på äktenskapet). Och människans synd kommer in och förstör relationer. Statistiken visar att det inte räcker så långt att man bara tror på eller önskar livslånga relationer.
Jag känner ett gammalt par, närmare 80 år gamla. De har varit gifta hela livet. De har för mig beskrivit hur tufft de haft det många gånger under äktenskapet, för de var så olika som personer. De hade båda hett temperament, och de hade en hel del motgångar och kom många gånger inte överens. Men de kämpade på. De tror ju båda på äktenskapet, att det är från Gud och att man inte skall skilja sig. Idag är det svårt att tro på dem när de beskriver att de var så olika och att de har haft det så svårt. De är så sammansmälta som personer. Tycks inte kunna vara utan varandra. De uttrycker båda starkt ömsesidigt beroende av varandra, och det visar sig också i handling, hur de tar hand om varandra. Trots att de var så olika, har de uppenbarligen växt ihop på ett vackert sätt.
/Shadow
Dagen, DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar