Goda gärningar

"Kain och abels offer", Gustave Doré

"Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offer." (1 Mos. 4:4).

Först såg Gud på Abel, personen, sedan på hans offer. Först måste således personen vara from, rättfärdig och täck. Sedan kan Gud även se på offret för personens skull. Det är inte möjligt, att en gärning är god för Gud, om inte personen först är god.

Här frågar du: Vad skall jag då göra? Hur blir min person from inför Gud? Evangelium svarar: Du måste rentav ge upp hoppet om dig själv, du måste höra om och tro på Kristus. Denna tro utan alla gärningar rättfärdiggör personen. Den som så tror, honom tillger och förlåter Gud alla synder för Kristi, sin käre Sons, skull. Dessutom ger han honom sin Helige Ande, som gör personen helt annorlunda, så att han blir en helt ny människa, som får ett nytt förstånd och en ny vilja.

Vad nu en sådan människa gör, är idel goda gärningar. Därför hör det ingenting annat till denna rättfärdiggörelse än att höra och tro på Kristus, vår saliggörare. Men den, som är rättfärdiggjord, gör det goda, och annars ingen annan, och allt, vad han i denna trons rättfärdighet gör, är gott, utan all åtskillnad på gärningar.

(Martin Luther. Ur "Resekost: betraktelser för var dag i året", 15 aug).