"Världslig fred består I att man undanröjer det utvärtes onda som åstadkommer ofreden. När till exempel en fiende belägrar staden, så härskar det ofred. Men när fienderna har dragit sin kos, då härskar åter freden. På samma sätt förhåller det sig med fattigdomen och sjukdomen: så länge de plågar dig känner du dig inte belåten. Men när de åter är förbi och du har blivit av med olyckan, sjukdomen, fattigdomen, så infinner sig åter till det yttre fred och ro. Men den som lider så, blir inte förvandlad. Han förblir lika försagd vare sig olyckan finns där eller inte. Det är bara så att han känner den och den gör honom ängslig när den finns där.
Men när det gäller den kristna eller andliga friden är det omvänt: Här består den utvärtes olyckan såsom fiender, sjukdom, fattigdom, synd, djävul och död. De släpper inte taget och belägrar dig på alla sidor. Men inombords kan friden, kraften och trösten härska i hjärtat, så att hjärtat inte bryr sig om olyckan utan till och med blir ödmjukare och gladare när denna finns där, än när den inte gör det."
(Martin Luther. WA 12. 519:27-520:2).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar