tisdag 12 juli 2011

Att predika med ena tunghalvan, och förneka förintelsen med den andra

Dagen.se  rapporterar om den brittiske biskopen Richard Williamson, som har dömts i domstol för att ha förnekat förintelsen.

I den svenska TV-intervjun med honom (2008), berättar han att endast 200-300 000 människor gick under i nazistiska koncentratinsläger.
"inte en enda jude dödades i gaskammare".

Det är lätt att misstänka att han blivit starkt influererad av "Robert Faurisson", fransk litteraturvetare, historie-revisionist samt förintelseförnekare.
Eller hur han han annars kunnat komma på denna befängda ide..?
Jag har haft diskussioner med människor om detta med åsiktsfriheten. Den är väl dokumenterad i vår svenska grundlag, liksom tryckfrihetsförordningen men det finns reservationer.
Dessa reservationer täcker tyvärr inte förnekelsen av förintelsen, vilket faktiskt inte är fallet i följande EU-länder: Frankrike, Tyskland, Österrike, Belgien, Polen, Litauen, Rumänien, Schweiz, Tjeckien,Slovakien samt Israel. I dessa länder är det ett brott att förneka förintelsen.

Biskop Williamson dömdes i tysk domstol på måndagen till böter på motsvarande 60 000 kronor för sitt uttalande i en svensk teve-intervju.
Innan dess hade han först dömts till böter motsvarande 120 000 kronor, men han vägrade betala och överklagade.
Förra året sänktes straffet till motsvarade 95 000 kronor men han vägrade återigen betala och fortsatte överklaga.

Den nuvarande domen till böter motsvarande 60 000 kronor har han tydligen heller inga planer på att betala, då det kommer ske ett ytterligare överklagande. Skälet uppges vara att Williamson inte hade någon aning om att programmet skulle sändas även i Tyskland.

Jag är absolut för yttrandefrihet. Både den och tryckfriheten bör vi värna om, men inte till vilket pris som helst. Det finns som sagt redan reservationer i vårt land, men där andra länder har valt att placera "förintelseförnekelse" i avdelningen "Hets mot folkgrupp", gjorde Sverige det inte.

Ett av världshistoriens allra mörkaste och vidrigaste brott. 6 miljoner judar mördades, ca hälften i koncentrationslägren där en hel del avlivades i gaskamrarna och andra dog under förnedrande förhållanden och några få överlevde och kunde vittna.
Även andra grupper som t ex romer, homosexuella och handikappade fick känna på hur det var att ses och behandlas som en "untermensch", dvs undermänniska. En defekt undergrupp till den ariska fulländade människan som var Det Tredje Rikets överhets ideal.

Det får aldrig någonsin vara okay eller försvarbart att förneka detta fruktansvärda folkmord, denna svarta pestfläck på historiekartan.
Det borde i allra högsta grad ses som straffbart, annars kan detta landet lika gärna skrota "hets mot folkgrupp" som reservation mot yttrandefrihet med en gång. Perspektiven blir som det nu är både skrattretande och djupt tragiska.

Att därtill en "Gudsman" gör sig skyldig till detta förnekande, är extra obehagligt.
Straffen borde alrig ha sänkts. Den första bötessumman borde ha fått stå kvar, och som avslutning borde han fråntagas sin ställning inom kyrkan omedelbart.


/Nephele

7 kommentarer:

  1. Det mörkaste och vidrigaste brottet i historien är lögnen om Förintelsen. Det har aldrig funnits några gaskammare. Om de fanns; varför har det aldrig presenterats några vetenskapligt ovedersägliga bevis? Medan det finns hur mycket som helst som motsäger möjligheten av dessa gaskammare - vetenskapligt.
    Att göra det olagligt och straffbart att ha en påstå något annat än judarnas version bevisar att det är en lögn. Sanningen behöver inte stöd av lagstiftning - det gör bara lögnen.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Jag har stött på många som har dina åsikter.
    Du negligerar vad vittnen har sagt, ÄVEN SS-officerer. Jag skulle kunna hämta in en del intressanta dokument åt dig, om du vore intresserad. Men överlåter åt Shadow att svara, då han vill svara.

    Men du... "Sanningen behöver inte stöd av lagstiftning - det gör bara lögnen.".. har du själv snickrat ihop den inkonsekvensen?

    SvaraRadera
  4. Efter att - för många år sedan - ha läst igenom ett stort antal böcker om förintelsen av judar under andra världskriget kom jag fram till följande angående förekomsten av gaskamrar för massutrotning av judar:

    Det är absurt att förneka detta pga bl.a

    1) Det finns otaliga självbiografiska böcker av judar som varit i ausschwitz, överlevt, och som fått höra av andra judar men framförallt av SS-män och andra, att gasningen pågick där. Dessa vittnesbörd, även om det inte innebär att de faktiskt SÅG gaskamrarna och bruken av dem, gör att det blir helt absurt att förneka dess existens. Varför skulle massor av tyskar och ljugit ha ljugit för fångarna som kom till auschwitz?

    2) Det är väl dokumenterat att det anlände tåg efter tåg efter tåg till auschwitz, att folk steg av, och delades upp i arbetsföra respektive icke arbetsföra. De icke arbetsföra fördes bort och sågs inte mer. Det är absurt att förneka gaskamrar och massmord, för hade detta inte skett, borde vi ha massor av uppgifter av överlevare av dessa som fördes bort.

    3) Ledaren över auschwitz (Rudolf Höss) har erkännt att man utplånade mängder av judar där genom gasning och kremering.

    4) Det finns ett antal uppgifter från SS-män, dagboksanteckningar m m, ögonvittnesskildringar från morden medelst gas (zyklon B).

    5) Det finns uppgifter från de judar som tvingades delta i behandlingen av liken, bl a skriftliga uppgifter som gömdes i området under krigstiden.

    6) Bara för att det finns t.ex. en del felaktigheter i informationen från enstaka vittnen (t.ex. att man gjorde tvål eller lampskärmar av judar), eller att några använt felaktiga ord såsom "gasugn") så betyder inte det att helheten bör ifrågasättas. På samma sätt finns det enskilda uppgifter angående WTC och Estonia som är motsägelsefulla och felaktiga, men ingen förnekar därmed WTC och Estonia.

    7) det är anmärkningsvärt att det är i stort sett endast de som har sympatier för nazismen som förnekar gaskamrarnas existens. Dessa har ju personliga motiv för att förneka gaskamrarna, dvs. för att för sig själva motivera fortsatt lojalitet mot en oerhört rasistisk ideologi som mynnade ut i handling (massmord).

    8) Tyskarna under andra världskriget avrättade judar på många sätt, bl a genom insatsgrupperna som rörde sig österut.. man använde sig av avrättningar genom arkebusering av judar pga deras "ras".. man började gasa dem i lastbilar.. man lät kriminella slå ihjäl judar med järnrör.. man talade mycket om att göra sig av med judarna som enligt deras konspirationsteori var som parasiter/råttor som bör elimineras. Se t.ex. filmen "den evige juden" där judar jämförs med råttor. Med anledning av detta är det inte alls konstigt att tyskarna alltmer i slutet av kriget intensivt försökte utplåna judarna, som de såg som den stora fienden, det stora problemet, i världen. Det handlar alltså inte om "efterkrigs propaganda" utan följer helt i med nazisternas strävan, vilja och handling.
    /Shadow

    SvaraRadera
  5. Salmen Lewental, var med i "Sonderkommando", judar som tvingades hantera lik m m i auschwitz. Han skrev ned en dagbok som han gömde i marken i lägret. Man fann dagboken efter kriget. Där berättas klart och tydligt om gasning av mängder av människor, hur de skrek, att gas användes, att det blev tyst efter en stund, att kroppar släpades bort och brändes, hur nya anlända fick sitta nakna och vänta på sin tur att gasas ihjäl osv.

    Boken finns på nätet

    http://www.scribd.com/doc/19084653/Sonderkommando-SALMEN-LEWENTAL

    SvaraRadera
  6. 3) Röss "erkännande" tvingades fram under grym tortyr och kan inte tillräknas något värde. Ingen modern domstol skulle acceptera hans vittnesmål.

    SvaraRadera
  7. Röss? Du menar Rudolf Höss antar jag, kommendanten i Auschwitz. Jag har läst igenom historierevisionisten Faurissons beskrivning av hur Höss skulle ha bekänt allt under tortyr, och jag tycker argumentationen är rätt svag. Det är t.ex. mindre relevant att ta upp detaljen att Höss precis vid gripandet fick stryk, när han utgav sig för att vara någon annan. Faurisson lägger fram teorin att hela bekännelsen från Höss kom fram under tortyren genom några vittnens beskrivningar av att Höss behandlades hårt, inte fick sova, gå lätt klädd i kyla m m under ett par dagar. Men det är inte ett bevis i sig själv för att bekännelsen inte skulle vara sann. Höss upprepade sin bekännelse i rättegångssammanhang, och han skrev efter rättegången sin självbiografi när han erkände vad han gjort, och han tog aldrig tillbaka något, fram till sin död. Det finns inga indikationer på att han skulle vara utsatt för konstant tortyr, när han skrev boken osv. Det är en hypotes Faurisson ställer fram, men inte ett bevis. Dessutom är ju Höss bekännelse helt i linje med vad mängder av fångar, sonderkommandos och även andra SS män har bekänt av vad som hände i Auschwitz. Faurisson verkar mest vara ute efter att slå hål på ett vittnesbörd, för att få oss att tänka att det inte har skett. Men det är ju löjligt. Det är som att försöka skrapa bort lite på ytan på en stor samstämmig helhet.

    Ingen har givit mig någon vettig förklaring på vart alla anhöriga tog vägen i auschwitz. Läs lite böcker om livet i dödslägren. Det är samma mönster över allt: man kom till lägren i tåg, man såg familjer skiljas åt, man fick höra från andra fångar och från vakter att det pågick utrotning vid gaskamrarna, man såg röken stiga upp från krematorierna. De svaga, sjuka, barn och gamla som inte togs ut till arbete fördes bort till området vid krematorierna och gaskamrarna, och man såg dem inte mer. Det finns inga vittnesbörd om massor av tåg som rullade UT från auschwitz med massor av folk som fördes någon annanstans. Vittnena ser helt enkelt barn och gamla föras bort utmed järnvägen, bort mot krematorierna, och om du har sett bilder på lägret så vet du att järnvägen tar slut där.

    SvaraRadera