Kristna levnadsregler: Den rätta kärleken till oss själva

"Den rätta kärleken till oss själva kan inte vara något annat än en åtrå efter lycka och välsignelse, som endast begär det som överensstämmer med Guds vilja. Alltså älskar den sig själv, som hatar synden, och den som inte hatar och avskyr synden, älskar inte heller sig själv, ty han önskar sig inte det sanna goda och åtrår inte sin egen salighet.


Ja, säger du kanske, men den Onde älskar väl också sig själv. Nej, ty han gör inte vad som verkligen gagnar honom bäst. Hans egenkärlek gäller blott ögonblicket, och inte det tillkommande.. Han älskar sig själv liksom djuret, som ju också ofta äter giftiga örter när de smakar gott för stunden. Den rätta kärleken låter oss älska oss själva, inte i oss själva utan i Gud, inte efter vår egen men efter Guds vilja, inte emot utan i överensstämmelse med lagen.


Hur avskyvärda är inte de människor, som endast älskar sig själva, endast tycker om sig själva, men ingen annan. Och ändå är världen nu för tiden så, att nästan envar endast tycker om sig själv, men föraktar och ser ned på alla andra, endast räknar sig själv som vis, klok och from och andra som ett intet, som rosar och berömmer sig själv, men inte låter andra göra det, och det värsta, inte unnar någon annan något, men sig själv allt, och själv vill äga, besitta, bruka och tillägna sig allt. Det är denna bakvända och ogudaktiga kärlek till oss själva, som ödelägger världen och endast skapar olycka. Och ändå anser egenkärleken sig själv inte såsom ond. Alla förmaningar och varningar avvisar den med orden: 'Detta angår inte mig, jag är inte så ond, som man säger, utan det stämmer på andra' - precis som fariséen som också älskade sig själv för högt och tackade Gud för att han inte var som andra människor, fastän han var full av synd och ondska. 


Men hur handlade Kristus? Helt annorlunda! för trots att han själv var helig, förkastade han oss inte. Han gjorde ingen ära av att han hade allt och vi ingenting. Inte heller gladde han sig över detta förhållande, utan det gjorde honom ont att vi var så blottade, och därför såg han också till att vi skulle bli som han är."


(Ur "D:r Mårten Luthers Kristliga Lefnadsregler; Utdrag af Luthers skrifter", Malmö, 1922. Språkligt moderniserad av Shadow).