Ulla Karlsson har bl a skrivit: ""Den gudsbild och människosyn som finns i flera svenska psalmtexter är förfärlig. En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte vars gud de tillber är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver människooffer för att försonas med sitt folk." Hon skriver också: ""Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling i stället? Det finns ingen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig. Plocka bort allt tal om synd, skam, skuld, blod, slaktade lamm. Det hör inte hemma i modern tid.""
Som kristen blir man givetvis upprörd och förfärad när man läser sånt här. Inte minst för hennes egen skull, för hon skall ju vara präst, men förnekar det centrala i kristen tro, och det står skrivet: "Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom." (Jak 3:1). Den strängare domen handlar om det större ansvar man har när man är lärare i kyrkan. Den enskilde kristne som faller i öppen offentlig synd, eller förnekar Guds ords sanningar, skadar förvisso sig själv, och blir till anstöt för de troende, ja kanske även en frestelse. Men den präst som syndar offentligt eller förnekar Kristus eller sprider falsk lära, den leder Guds folk bort från Kristus och Skriften och blir till stor skada.
Redan lärljungen Petrus sökte vid ett ögonblick förneka korset. Det berättas i Matteus evangelium, kapitel 16:, hur Jesus började tala om sitt lidande och hur Petrus sökte få honom att tänka annorlunda: "Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas. Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: "Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig." Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."
Så centralt är Jesu lidande och uppståndelse att Petrus försök att motsäga honom inte är något annat än en Satans frestelse. Satan använder detta tillfälle, när Jesus talar om sitt lidande, till att söka få honom att förneka den väg han måste gå för att frälsa människosläktet. Det för tankarna till hur Satan redan till de första människorna "Skulle då Gud ha sagt..?" dvs han försöker få honom att ifrågasätta hela Guds frälsningsplan, och Guds ord. Det finns mängder av profetior om att Messias skall lida och dö i mänsklighetens ställe, för att föra oss till Gud. När Satan genom Petrus för fram sina "människors tankar" är han ett hinder för Guds frälsningsplan.
I Jesu lidande, död och uppståndelse finner vi nämligen att Gud bevisar två saker samtidigt: 1. att han är helig och bestraffar synd 2. att han är nådig och kärleksfull och förlåter synd. Guds helighet kräver att han inte kan se mellan fingrarna på synd. En rättvis domare måste döma de skyldiga, och Gud är inte endast rättvis domare såsom "tjänsteutövare" utan till hela sitt väsen. Han är helt igenom helig och tål därmed inte synden. Samtidigt är han KÄRLEK, och förlåter mänsklighetens synder. När Jesus lider och dör i vårt ställe, så vet vi att Guds rättvisa dom över synden har fallit och att Gud förlåter alla människor genom sin Son. Det är detta vi som kristna skall gå ut och berätta.
Det står skrivet: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor 5:19-21). "Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus." (Rom 3:25-26).
Apostlarna förutsåg dock att det efter deras tid skulle komma falska läror och att en del skulle avfalla ifrån tron: "Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror." (1 Tim 4:1). Avfallet förutsäg sträcka sig så långt att man till och med förnekar Kristus. "Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig." (2 Pet 2:1). Att förneka Kristi kors och människans behov av en Frälsare är så grovt skadligt eftersom det förnekar åhörarna den goda gåva av evigt liv som Gud har skänkt dem genom sin Son. Det är därför som också apostlarna kunde uttala förbannelse över dem som för fram ett förvanskat och förvridet (obibliskt) evangelium. "Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse." (Gal 1:8).
Urkyrkan tog därför avstånd ifrån alla de falska läror som uppstod inom kristenheten, dvs människors läror som inte har sin grund i Guds ord, utan där man lägger till eller drar ifrån Guds ord. I synnerhet tog man avstånd ifrån dem som förnekade Kristus (1 Joh 4:2; 2 Joh 1:7, 10 etc). Att ta emot sådana lärare är att göra sig medskyldig till den synd de har (2 Joh 1:11). Om man läser urkyrkans dokument efter Nya testamentets tid t.ex. alla de många bevarade skrifterna från år 90-300 e.kr så ser man tydligt hur den kristna kyrkan värnade om det rena evangeliet om Jesu ställföreträdande död och uppståndelse, att han är Gud och människa etc. Man uteslöt de lärare som inte förkunnade ett rätt evangelium.
Nu får alltså denna präst, Ulla Karlsson, som så öppet förnekar det mest centrala i kristen tro, tre års prövotid. Man undrar om detta innebär att hon under tre års tid har möjlighet att inom kyrkans ramar, och som präst, får fortsätta sin själsfientliga Kristusförnekelse.
