lördag 2 juli 2011

En Gud gjord av rosa sockervadd eller ett intellektuellt manifest eller annat valfritt material..?

Sitter i kvalmig julikvällsvärme och funderar. En sak slår mig som ganska intressant.
Jag kikar då och då in i andras bloggar och ibland lämnar jag en kommentar, kanske en fråga.

För några dagar sedan besökte jag en av åtskilliga Wiccabloggar i bloggosfären (jag rör mig inom de flesta områden och inriktningar när jag läser därute, absolut inte bara New Age) och just den bloggsajten erbjuder en funktion där man får lov att ställa frågor till bloggaren.
Så jag gjorde det. Min fråga var om hon någon gång hamnar i tvivel över den andliga väg hon valt, och hur hon skulle gensvara om t ex jag skulle säga att hon valt fel väg..?

Jag var nyfiken på hennes argument, ville kolla om hon har samma som jag själv en gång hade. Överhuvudtaget tycker jag det är intressant att se hur folk argumenterar för den tro de har, för det kan säga så otroligt mycket.
Hennes svar var ungefär som jag förväntat mig, dvs att hennes övertygelse var total om att det var en religion som passade henne, och att hon inte har något emot kristna eller vilka andra religionsutövare som helst. Var och en får finna sin egen sanning och väg.

Att jag är kristen är ingenting som påverkar eller omvänder henne, skrev hon. (Hon var mycket vänlig men också tydlig i sitt svar, som var en slags diplomatisk variant av: "sköt dig själv och skit i andra" eller det här uttrycket som jag verkligen tycker är störtskönt: "höjden av diplomati är att be någon fara åt skogen på ett sådant sätt att vederbörande ser fram emot resan")

Nå, hursomhelst så bollade jag tillbaka och ställde henne bland annat den här frågan: "Men finns det verkligen subjektiva sanningar i detta, olika vägar som alla är rätt? Om du ser dig omkring i skapelsen, verkar det inte mest logiskt att det finns EN Skapare, EN sanning?" (Det vet jag ju att wiccaner i regel är mycket medvetna om att wicca inte är de stora massornas religion utan marginaliserad, och det ingår inte alls någon form av missionstanke eller ambition att vinna andra människor till just den religionen, till skillnad från kristendomen som har missionsbefallning)

Jag var uppriktigt nyfiken på hur hon skulle svara.
Men jag fick inget svar, hon publicerade inte ens frågan i "frågespalten" trots att hon varit online där flera gånger, och jag tycker det är lite trist men också, som sagt, intressant.

Åtminstone något som upptar mina tankar lite denna afton.
Det är något jag har stött på åtskilliga gånger hos människor med olika religioner och livsåskådningar, att var och en måste finna sin egen väg, bli upplyst av sin egen Sanning. Tror jag nämnde det där myntade uttrycket i första inlägget i den här bloggen; "var och en blir salig på sin tro".

Var finns egentligen logiken i detta?

Att vi bristfälliga människor (till och med de mest inbitna icketroende, brukar kunna medge att människan av naturen är en rätt destruktiv varelse) skulle kunna sätta villkoren så att säga, för Upphovsmannen till hela detta underbara kaos, som är Livet och Universum?

Det är ett egocentriskt perspektiv och ett mycket fattigt underlag, att inte stödja sitt val på något som binder utanför en själv, utan tvärtom baseras på en själv och sina egna behov.

Just detta problem finns förresten inom kristendomen också, i stor skala.
Människor som villkorar Gud, tar bort bibliskt förankrade sanningar och "gör om" Gud till något Han inte alls är. Det är inte konstigt att många känner sig avskräckta!
Det är heller inte konstigt att många blir sk "liberalteologer", dvs utövare av en kristendom som skiljer Gud från Bibelns ord i sådan grad att det blir ett oerhört egoistiskt antiklimax. Ens egna behov, tolkningar och samhälls"infekterade" värderingar skapar illusioner.

Detta kommer att beröras fler gånger i denna blogg, då det är ett mycket viktigt ämne och tangerar det viktigaste beslutet vi måste fatta: att överge oss helt åt Guds vilja, och släppa vår egen kontroll.

Låter det skrämmande?
*L*

Om tron finns. Om än inte viljan, fullt ut.
Tänk dig ett pokerbord med höga insatser. Skulle du sätta dig där och chansa med den högsta insatsen av dem alla, din själ..?


Nej, vännen. Det skulle du inte. 

/Nephele

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar