Tro och känslor

...så känner och säger en del människor, och så känner ofta jag själv. Jag skall därför här skriva om trons förhållande till känslor. 


Det är inte våra känslor som är beviset för att vi är Guds barn och försonade med Gud. Ofta är det snarare tvärtom! Hjärtat och samvetet dömer oss, och vi känner att vi inte är som vi borde vara inför den Gud som inte bara är världens Skapare utan också dess Domare. Vi håller inte lagens bud av hjärtat, fast vi borde göra det. Detta känner och förstår vi. 


När hjärtat eller känslan säger oss att Gud inte älskar oss kan det bero på att vi har ett dåligt samvete för någon särskild synd vi har begått, men det kan också vara ifråga om ett uttryck för den naturliga gudskunskapen och som alla människor föds med. Av naturen förstår vi att vi är syndare, även om vi inte lever i uppenbara brott mot de yttre buden. Vi förstår att Gud finns och att han är världens Domare, men vi känner inom oss att vi inte lever så som vi borde leva, och inte är så som vi borde vara. 


Det kan också vara frågan om anfäktelser som direkt eller indirekt pådrivs av djävulen själv - oroliga tankar som vi brottas med vare sig vi är troende eller icke-troende. Djävulen kan peka på alla de synder vi bär på och menar att Gud på grund av dessa är vred på oss och helt oförsonlig, som om det inte fanns någon Frälsare, ingen nåd och inget hopp. Även Guds barn, som har lärt känna Guds kärlek och försoningen vi har genom Jesu återlösningsverk, kan plågas svårt av oroliga tankar och känslor. 


Hur som helst skall vi inte bygga vår frälsningsvisshet på känslor. Om du känner dig plågad av känslan av att inte vara älskad och förlåten av Gud, skall du veta att du inte först måste få visshet från dina känslor innan du får tro dig vara ett Guds barn! Ja, du skall inte ens rådfråga hjärtat. Snarare är det så att om du söker Guds rike genom dina egna känslor kan du aldrig någonsin komma till en rätt tro och få frid med Gud, än mindre förbli i vissheten om att vara ett Guds barn. Och vore det så att du känslan någon gång understödjer din kristna tro, så är känslan ändå inget att förlita sig på. Känslor kommer och går, men Guds ord består. Den som förlitar sig på känslan, ifråga om de andliga tingen, lever inte i den tro som Skriften talar om. 


Vad säger Guds Ord?


Skriften lär att hjärtat är ont. Profeten Jeremia skriver: "Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?" (Jer 17:9), och Jesus säger att "från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." (Matt 15:19). Därför skall vi inte söka Gud inom oss, i oss själva. Kom ihåg att du lever i världen, och har en syndanatur (köttet), och att ingen av naturen har kännedom om Frälsaren Kristus. Det är Guds Ande som skänker den frälsande tron, inte köttet. 


Men hur är det då med tron och vissheten? Hur vet vi att Gud älskar oss , förlåter oss och räknar oss som sina älskade barn? Hur får vi den frid med Gud som Nya Testamentet talar om när hjärtat dömer oss så? Låt oss se efter vad Guds Ord lär.


Aposteln Johannes skriver:

"vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt." (1 Joh 3:19-20).

och aposteln Paulus:

"Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: 'Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen?' - det vill säga för att hämta ner Kristus - eller: 'Vem skall fara ner i avgrunden?' - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? 'Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta', nämligen trons ord som vi predikar." (Rom 10:6-8).

Skriften lär att det i Guds Ord, i evangelium, som vi får frälsningsvisshet och frid med Gud. Evangelium är en proklamation av den rättfärdiggörelse som har skett i Jesus Kristus. Det är i evangelium, det glada budskapet om försoningen i Kristus, som vi finner vissheten. Det är evangelium vi skall tro och förlita oss på, vad känslan än säger.


Känslan är inte något slags medium för Guds nåd, hjärtat inte den helgedom vari vi skall söka Gud. Att Gud kommer in i människors hjärtan beror på att de lyssnar till evangelium. 


Tänk så istället: Hjärtat är i fråga om tron endast ett "mottagande instrument". Om hjärtat säger dig att det inte finns någon nåd hos Gud, att Gud kanske kommer att fördöma dig osv. så dra då slutsatsen att hjärtat, det mottagande instrumentet, behöver få höra mer evangelium, eftersom hjärtat nu skakas av lagens dom istället för att glädja sig över nåden och tacka Gud för den frälsning vi i sanning har. Vi behöver alla få höra mycket evangelium. De som nästan aldrig lyssnat till evangelium riskerar att antingen förfalla till förtvivlan eller bli stolta fariseer som är nöjda med sig själva (de tror ju att de inte behöver Kristus). 


Vi finner inte Kristus inom oss själva. Och om han bor i hjärtat genom tron så beror det ju inte på att "känslan" råkar vara den rätta, utan det beror på att vi hör Guds Ord och håller oss till evangeliets budskap. Av citaten ovan framgår det att vi snarare skall bortse från hjärtat och känslorna, om vi skall få visshet, under det att vi håller oss till Guds Ord, till evangeliet, den glada nyheten om våra själars frälsning. 


Vill du få en viss och stadig tro, vill du få frid med Gud, så avstå då på denna punkt från att lyssna till dina känslor. Betänk att du är född av kött (Joh 3:6). Jesus säger: "Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv." (Joh 6:63).  


Se vilken visshet vi får har genom tron:

"Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: 'För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår'. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom 9:31-39).

Känslorna bevisar ingenting i fråga om de andliga tingen. Det står ju att inte ens "nöd eller ångest" kan skilja oss från Gud. Känslan är bara "en rörelse i hjärtat". Det finns en mängd ställen Skriften som beskriver hur de ogudaktiga och gudlösa vandrar livet igenom, trygga i känslan, utan oro och fruktan, men att de går sin dom till mötes. Hur skulle vi då kunna lita på några känslor? De bevisar ju ingenting! Inte ens yttre förhållanden, om vi är fattiga, plågade av människor, förföljda, sjuka och olyckliga på olika sätt, bevisar huruvida vi är Guds barn eller ej. Nej, vår visshet är i det glada budskapet om vad Jesus har gjort för oss! Det är Honom vi skall förlita oss på och ta vår tillflykt till, vad känslan än säger! 


Varför tvivla eller kämpa med dina känslor när du inte kan finna någon visshet där? Segern är ju redan vunnen genom Kristus (1 Kor 15:54)! Han är det påskalamm som har offrats på korsets altare för dina synder. Det är Honom du skall lyssna till. Det är Honom du skall tro på. Det är i Honom du skall söka din visshet.  "Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. Ty Guds Son Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom." (2 Kor 1:18-19).


En liknelse


Ibland har man liknat relationen mellan tro och känslor vid ett tåg (se bilden nedan). Loket är Kristus. Den första vagnen är budskapet om frälsningen i Kristus. Tron, som är den andra vagnen, håller sig fast vid det säkra och orubbliga budskapet om frälsningen i Kristus. Känslorna är den tredje vagnen, som följer på tron.

Illustration gjord av Shadow

Visst kan känslorna följa på tron, men inte hela tiden och inte som en absolut nödvändighet. Vagn nummer två, din tro, kan vara  fasthakad vid vagn nummer ett, budskapet om Kristus, även då du inte känner särskilt mycket. Känslorna är inte beviset på din frälsning - det är Kristi uppståndelse som är beviset! Tron och vissheten beror inte på känslor. Känslorna följer på tron och är bara påkopplade. Ja, känslorna är av underordnad betydelse i fråga om tron. De har ingen betydelse alls för att du skall veta om du är frälst.. Det avgörande är att loket finns där, och att din själ lyssnar till budskapet om Kristus. I tron på budskapet om Kristus ser du att Gud älskar dig och inte tillräknar dig dina synder, även då oroliga känslor och tankar av olika slag plågar dig. 


Vi är svaga i oss själva, vi behöver plocka fram det där "kvittot" som bevisar att Jesus har friköpt oss. Vi behöver ständigt höra evangelium, läsa Bibeln och lyssna till predikan, vi behöver ta emot nattvarden, vi behöver dra vårt dop - genom vilket vi förenades med Kristus och undfick barnaskapet hos Gud - till minnes. Om vi inte använder oss av de medel varigenom Gud stärker vår tro, då är det inte konstigt om vi så ofta måste brottas med känslor som snarare utsläcker allt hopp än bekräftar det hopp vi har i Kristus.  


Det är mycket viktigt att inte blanda ihop ordningen på dessa tågvagnar. Tron bygger inte på känslor utan på ett fast, visst och orubbligt budskap om våra själars frälsning. Hör Guds Ord och löften. Förlita dig på evangeliet om att Gud har försonat dig och alla med sig själv genom att sända sin älskade Son som lida den bittra döden på korset i ditt och allas ställe! 


Om vi här jämför tron med en eld, så kan sägas, att den som frågar efter känslorna för att få visshet, är som en man som söker tända en eld genom att placera rök på veden. Röken kommer ju av elden! Och elden brinner för att Kristus antänt den genom evangeliets budskap: Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv (2 Kor 5:19). 


Den frälsande trons väsen


Förlita dig inte på din tro, eller överhuvudtaget saker som pågår inuti dig själv. Förlita dig på den Frälsare som Gud har sänt till världen och som de heliga Skrifterna vittnar om. Vi skall inte tro på vår egen tro, eller tro på våra känslor, utan vi skall tro på Kristus, och Honom som korsfäst (1 Kor 2:2), "han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." (Rom 4:25). 


Det är i Guds Ord och löften vi har vissheten. Känslorna och hjärtat må fördöma oss, och det sker många gånger med rätta. 


När Nya Testamentet talar om den frälsande tron, så syftar tron alltid på den tro som håller sig till budskapet om försoningen i Kristus Jesus. Tron är ett rent passivt mottagande instrument för evangeliets underbara budskap. Tron är inte något vi skapar själva genom tankeprestation, genom att styra våra känslor åt olika håll, eller genom att filosofera över olika andliga saker. Tron vet vad den håller sig till. Den baseras på rena fakta (den första vagnen i liknelsen om tåget), dvs evangeliets fakta, budskapet om försoningen i Kristus. 


Tron säger inte "jag önskar..." eller "kanske...". Tron säger "Jag vet och är viss, för Guds Ord lär så". En sådan visshet genom tron på Guds Ord uttrycks också i en känd engelsk barnpsalm: "Jesus loves me! This I know, for the Bible tells me so." - "Jesus älskar mig, det jag vet, för Bibeln lär mig det". .


Paulus skriver "Tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Kristi Ord" (Rom 10:17). Frälsningen som du behöver är redan för handen. Den behöver inte åstadkommas på nytt. Den finns redan där. Och vid evangeliets förkunnelse "avtäcks" den för dig, så att du ser den. Men redan innan evangeliet predikas för dig, finns frälsningen där, och gäller din själ. Det är bara det att för att kunna tro, och så ta emot frälsningen, måste evangeliets hemlighet "avtäckas" för dig genom att du får höra evangelium. Vill du vara viss om din frälsning, så bruka flitigt Guds Ord, där din frälsning uppenbaras för dig! 

 "Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 kor 5:18-21). 

"Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst." (1 Kor 2:2). 

 "Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet." (Tit 1:2).

/Shadow