I en debattartikel på Dagen (22/), responderar Harriet Westerlund, fil kand och teol kand, på Johan Kärnbos uttalande att kristna inte bör hänvisa till Bibeln i offentliga debatter. Johan Kärnbo hade hävdat att eftersom sekulära människor inte skänker Bibeln någon särskild status skall man inte hänvisa till Bibeln när man avhandlar ämnet aborter. Hans resonemang är fokuserad på vad som går hem i debatten. Harriet Westerlund vänder sig emot hans resonemang på olika punkter och skriver bl a "är inte det en av demokratins poänger att var och en fritt får argumentera utifrån sina auktoriteter och ståndpunkter?"
Jag kan inte annat än instämma med Harriet Westerlund. Men jag vill också poängtera att oavsett vilka debattekniker vi använder oss av, vilka pedagogiska knep eller hur mycket vi än värnar för "demokratin" så är en kristens samvete bundet vid Guds ord. En kristen vill bekänna det som Skaparen och Frälsaren lär i sitt Ord, oavsett om det handlar om lag eller evangelium. En kristen bör inte anpassa sig efter det sekulariserade samhällets värderingar eller syn på Bibeln. För Bibeln upphör inte att vara Guds klara ord bara för att samhället har blivit alltmer hedniskt eller sekulariserat.
Den moderna sekulariserade människan är mycket förhärdad gentemot Andens tilltal i Ordet. Denna förhärdelse har bl a uppstått genom liberalteologin och bibelkritiken. Många människor läser helt enkelt Guds ord som en mänsklig skrift utan aktualitet. Men föraktet för Guds ord är gammalt. Det har funnits i alla tider i olika former. De kristna skall, precis som profeterna, Jesus och apostlarna vara världens salt och ljus (Matt 5:13-16). Jesus tillägger "Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor." (vers 13).
När det gäller Guds bud, så ligger de nära människors hjärtan, därför att lagen är skriven i människors hjärtan och samveten. "De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem." (Rom 2:15). När det gäller lagen eller buden så är budskapet inte lika fjärran för den naturliga opånyttfödda människan som evangelium eller frälsningens budskap är. Också "hedningar" kan relatera till buden och känna sig träffade av lagens ord. Romarbrevets första kapitel skildrar dock hur människor successivt kan förhärda sig gentemot den naturliga gudskunskapen (att det finns en Skapare) och buden. Förhärdelsen kan gå så långt att människan handlar helt emot Guds ord, försvarar det och försvarar när andra när de syndar. "Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det." (Rom 1:32).
Likväl är det just genom att predika lagen som människor kan föras till ånger och omvändelse. Frågan om abort bör inte stanna vid debattekniker eller att försök att åstadkomma det politiskt och moraliskt riktiga slutmålet. Eftersom abort är synd, och en kristen plågas av när synd bedrivs och försvaras, vill han eller hon inte tiga stilla utan öppet säga vad Guds bud säger. Det kanske inte alls tas emot. Människor kanske inte kan relatera till det, när de betraktar Bibeln som ett rent mänskligt dokument, men buden upphävs inte bara för att människor eller hela samhällen förhärdas. Om inte de kristna "profeterar" till sin samtid genom att säga vad Bibeln lär, vilka skall då göra det? De kristna har alltså ett ansvar.
Jona blev sänd till den hedniska staden Nineve för att förkunna lagens dom. Han anpassade sig inte efter platsens religion eller moral, utan varnade dem helt enkelt för syndens konsekvenser, och talade så som Gud hade sagt att han skulle tala. När de hörde hans lagpredikan ångrade de sig och omvände sig. Gud bevisade staden nåd. En kristen vill på samma sätt varna människor för synden och syndens konsekvenser.
Läs gärna Nepheles tråd om abort: Förintelse pågår.
/Shadow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar