"Fler partier bör hoppa av valen till Svenska kyrkan, och den särlagstiftning som finns för Sveriges största trossamfund bör avskaffas så snart som möjligt. Det är önskvärt att Svenska kyrkan kan få definiera sig själv"
Lagen definierar Svenska kyrkan. Både till trosinnehåll, som evangelisk-luthersk, och till organisation, att hon ska vara en demokratisk folkkyrka med rikstäckande verksamhet. Detta är inte okomplicerat. Sedan 2000 har Svenska kyrkans verksamhet minskat kraftigt, inte minst till följd av medlemmars utträden. Församlingar har slagits samman och pastoraten har blivit färre. Därigenom är Svenska kyrkan ännu rikstäckande – all geografisk yta i landet faller inom en församling – men den faktiska verksamheten är på många sätt allt annat än landsomfattande. Därför borde den enda rimliga slutsatsen vara att där den bästa insynen i verksamheten finns, i kyrkans egna församlingar, också så långt det är möjligt bestämmer sin organisation och verksamhet. Inte att bli definierad av den sekulära staten.
Därutöver är Sverige som stat konfessionslös och förväntas därmed inta en religionsneutral hållning. Övriga samfund omfattas av lagen om trossamfund, som visar hur samfunden skall förstås och bemötas. Därför blir det märkligt att just Svenska kyrkan regleras av en särskild lag – förutvarande statskyrka eller inte."Ja, det är märkligt att staten fortfarande har sin hand inne i kyrkans domäner. Jag kan inte annat än hålla med artikelförfattaren. Sammanblandningen av kyrka och stat, religion och politik, är också något helt obibliskt. Det gamla förbundets folk var en teokrati, men det nya förbundets folk är ett andligt folk, som endast har uppgiften att sprida evangeliets frälsande budskap till människor. Det nya förbundets folk består inte av en särskild nation och för inte krig tillsammans osv. De skall inte sammanblandas med överheten. Sammanblandningen av stat och kyrka är också orsaken till många svåra försyndelser som skett i den kristna kyrkans namn. Utan denna sammanblandning hade inte påvekyrkan blivit så mäktig, och krig hade inte kämpats i den kristna trons namn (helt i strid med Jesus vilja), man hade inte haft korståg och sekulariseringen av Sverige hade säkert inte skett på samma sätt. Den kristna församlingen kan inte bestå av ett helt land. För den kristna församlingen är ju de människor som i sina hjärtan har en personlig tro på frälsaren Jesus och som lyssnar endast till Guds ord. Och den kristna församlingen har ju tydlig undervisning om hur saker och ting skall gå till i Nya testamentet. Ett statskyrka kan inte bedriva den typ av kyrkotukt som beskrivs i Matt 18:15-18 och 1 Kor kap 5.
Det finns en bra artikel från tidskriften Biblicum av Ingemar Furberg som behandlar ämnet stat och kyrka. Klicka här för att läsa den.
/Shadow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar