Medan vi ännu var syndare

"Kristus bär korset", Sebastiano del Piombo (1485-1547)

"Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare." (Rom. 5:8).

Vi skall vara på vår vakt, när synden och det onda samvetet vill ta ifrån oss den tröst, som vi äger i Guds kärlek. Vi skall då hålla fast vid vår kärlekspant, nämligen vid det, att Gud lät sin Son dö för oss, medan vi ännu var syndare. Av detta att Gud utgav sin Son för oss måste vi ju lära, att han ingalunda vill syndarens fördärv, utan att han älskar och vill hjälpa syndaren.


Det är den nytta och tröst vi skall ha av Kristi lidande och död. När våra synder bedrövar och förskräcker oss och vi inte kan tro, att Gud är oss nådig och älskar oss, då skall vi tänka på att Gud är oss nådig och älskar oss, ty han har utgivit sin Son i döden för våra synder. Han kan inte vara vår fiende, så att vi skulle behöva vara rädda för honom. Det måste vara sant, att han älskar oss. Därför kan vi trösta oss med hans nåd och hjälp.


Ja, säger du, det är väl sant, att Gud har utgivit Sonen i döden för mig. Men hur ofta har jag inte genom mina synder gjort mig ovärdig en sådan nåd. Vakta dig för sådana tankar! Låt inte förföra dig, utan håll du fast vid den trösten, att Jesus dog för dig, medan du var en syndare.


Ty dessa ord ger oss alltid tröst i syndanöden. Kristus har dött för synden, inte för något annat. Om du därför på nytt har syndat och ditt samvete är oroligt, så skall du ändå alltid låta det vara sant, att Kristus dog för dig, medan du ännu var en syndare. Ty fastän du alltid behöver leva i tro, alltid bättra ditt liv och visa en god samvetslydnad, så finner Gud alltid i dig en syndare. Såsom Paulus bekänner: "Jag vet intet med mig, och dock är jag inte därigenom rättfärdig". Och David säger: "Gå inte till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig".


Så förblir det alltid fast och visst, att Kristus led och dog för våra synder, om vi sedan syndat före omvändelsen eller efter densamma. Det är sant, att han dog för alla, det är sant att vi allenast genom hans död är försonade med Gud, frälsta från synden och endast i honom har syndernas förlåtelse och evigt liv. Med detta skall vi trotsa otron, som för syndens skull vill regera i våra hjärtan."


(Martin Luther. Ur "Resekost", 18 feb).