Där andra inte ser logiken i mina slutsatser, fokuserar jag dem kristallklart

Klockan är 05.55 när jag skriver detta.

Sitter och funderar över det mesta, men mest på hur mitt liv sett ut, hur det är nu och vilka ambitioner man tror sig om att kunna upprätthålla när det gäller till exempel att samtala med ateister. Med människor som utan djupare kunskap om vad det innebär, hellre vänder sig till satan eller sin egen existens i en slags "gudsdeklaration", människor som har ett så uttalat hat gentemot den kristna tron och då framförallt dess representanter: de kristna, att man blir paradoxalt lycklig över hur Guds ord går mycket få oberört förbi.

En tid nu har jag och Shadow, på olika ställen, sökt oss till dessa och först höll jag på att kvävas av den massiva våg av aggressiv ateism, intellektuell självupphöjelse och Nietzscheliknande stämning som slog emot mig.

Sedan hittade man ett sätt att andas även i det.

I början var vår ambition med den här bloggen att främst ha andliga sökare som målgrupp, och sådana som inte har en tro. Som känner sig malplacerade och vilsna och inte hittar svar någonstans de kan acceptera. En ganska så naturlig målgrupp, inte sant? 

Varför predika för de redan omvända, liksom.

Men efter ett tag insåg jag att jag själv aldrig skulle velat läsa i denna blogg för en sisådär 12-13 år sen, för att dra till med en siffra.

Inte för att jag var en aggro-ateist eller ateist överhuvudtaget, men andligt vilsen var jag för att uttrycka det milt.

Och jag var ännu inte redo att släppa taget om mig själv. (Att fullständigt göra det, är förövrigt en process som aldrig blir klar i detta liv, hur stark Gudstro man än har)

I alla fall...vår ambition var inte alls dum eller naiv. Jag skulle nog vilja säga att den är ännu starkare nu.

Men ibland måste man uppsöka en målgrupp, istället för att sitta och rulla tummarna och vänta på dörrknackningarna.

Det är helt okay. Jag gillar det. Motståndet är i allra högsta grad trovärdigt. 

Och alla människoöden är lika viktiga och verkliga vare sig möten sker i det som på datorspråk kallas "IRL" eller i cyber.

Nyligen blev jag publicerad i en bok, en antologi.

Här medvetet blurrad dikt, som jag kallar "Glöd"

Naturligtvis blev jag glad över detta, det känns som en ära. Även om det bara är en simpel dikt.

Men när jag läste igenom dikten, insåg jag vissa mönster i mitt liv och i mina tankesätt.

Och hur detta har visat sig i konsekvenser på alla möjliga plan. Även i mötet med andra människor.

Dikten slutar ljust, mest för att jag vill att det ska göra det. Att det ska sluta ljust.

För även om jag anser att mitt liv ÄR ljust och fullt av gåvor, så finns den sk köttsliga delen av mig som i sina personliga egenskaper hanterar detta livet ibland mindre bra än jag skulle vilja.

Och detta har jag blivit brutalt påmind om den senaste tiden.

Det hjälper en hel del, faktiskt både att bevara min tro än starkare samt ändå orka presentera Gud för de som omedelbart hånar och konfronterar en till väggen med kniven mot struphuvudet för att få förklaringar på allt från "bibliska motsägelser och ologiska förklaringar" till hur evolution och fysik kan "avfärdas".

Finns det inte fullgoda svar på detta, (som rymmer inom bl a fysikens lagar, där allt ifrån strängteori, mörk materia och inte minst LHC tas upp) förkastas man som en människa som sagt upp relationen med sin hjärna.

Som jag sa, detta är trovärdigt! Anything less, och jag hade blivit misstänksam.

Det jag på ett personligt plan vill lära mig av detta, är bland annat att vara än mer tacksam för det jag har och döda det förflutna till förmån för nuet.

För det kommer gagna mig bäst och därmed andra.

Att leva på gamla meriter och falska idylliska minnen som aldrig hade någon verklighetsförankring (möte med andra människor talar jag om), är ungefär lika givande som att misshandla en sten för att den har mage att inte vara en diamant utan bara en vanlig sketen STEN.

De lärdomar som kom, lämnar inte, bara för att man lämnar delar av sitt förflutna att dö.

Så är det för mig i alla fall.

Och detta vill jag använda mig av, på mitt eget sätt. För andra.

Oavsett respons.

Detta var dagens reflektion, en god, givande och fridfull tisdag önskas härmed alla kära läsare!

Ni förgyller bloggen med era besök, det ska ni veta.

/Nephele