"Det handlar inte om gammal eller ung. Inte om piporglar eller elgitarrer. Inte om klädstilar, språkbruk eller livsstilsregler. Kyrkans kris går djupare, den handlar om brist på självinsikt, förändringsvilja och dåligt ledarskap. I alla åldrar. De senaste tio åren har det lagts ner en frikyrkoförsamling i veckan. Totalt över 500 församlingar. Utvecklingen inom Svenska kyrkan kan beskrivas på liknande sätt. Och det i en tid då religionssociologer visar på en högkonjunktur när det gäller tro och livsåskådning."Grahn hänvisar också till en bok som studerat de faktorer som förenar femton kyrkor med god medlemsutveckling. Där nämns saker som relevant verksamhet, värme, öppenhet och mycket annat. Grahn noterar att bokens analys av olika faktorer som påverkar församlingstillväxt inte någonstans handlar om ålder. Detta med tanke på en del debattartiklar den närmsta tiden där man diskuterat åldern inom olika församlingar och hur den påverkar församlingslivet och innehållet
Jag vill här belysa att det är väldigt mycket fokus på kvantitet nuförtiden. Detta fenomen kallas på engelska för "Church Growth Movement" (CGM). En del har översatt detta ord till ”församlingstillväxtrörelsen”, men jag tror inte att det är så vanligt att man talar om detta i Sverige. Church Growth Movement är inte något positivt, av den anledningen att väldigt mycket fokus ligger på antalet medlemmar man får in i kyrkor. Man talar om kyrkor som en slags företag, och diskuterar deras tillväxt och framgång på samma sätt som man diskuterar företag eller ekonomisk framgång.
Problemet med detta är att de kristnas uppgift i första hand är att vara sanna Jesu lärjungar, kosta vad det kosta vill! Det är viktigt att inte förlora detta grundläggande. Om en församling har endast få medlemmar, så betyder inte det per automatik att de har misslyckats, att de använder fel metoder, att de predikar fel budskap.
Däremot måste kristna församlingar, om de verkligen vill vara Jesu lärjungar, alltid satsa mycket på mission, ty vår Frälsare sa efter sin uppståndelse: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!" (Matt 28:19). Evangelisation och mission bör uppmuntras. Kristna människor vill ju dela med sig av det frälsande budskapet som ger frid och tillförsikt inför döden. Dock får man inte glömma att Jesus direkt efteråt, då han givit dopbefallningen, också säger "och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er." (vers 20), med det tillfogade löftet "Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut" Det är här som lärjungaskapet kan innebära ett stort kors i vårt moderna sekulariserade Sverige. De som verkligen predikar allt som Jesus har lärt, den som liksom liksom Paulus "inte har tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan." (Apg 20:27), kan få erfara att många tar avstånd. Och i kyrkor där man anpassar budskapet efter människor kan stor tillväxt ske. Vi lever i en tid av stor andlig förvirring, som kännetecknas av subjektivism, bibelkritik, liberalteologi, överdriven vetenskapstro, läropluralism och ren laglöshet. Många kristna samfund har på flera punkter kommit bort ifrån den grundläggande moral och tro som kristna haft i alla tider. Många idag är helt främmande för det evangelium, den bibeltrohet, den sexualmoral osv som kännetecknat äldre tiders stora predikanter och dess åhörare. I en sådan tid är det nödvändigtvis inte metoderna eller organisationen det är fel på. "Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen." (2 Tim 4:3).
Att kyrkans bänkrader börjar glesna kan till och med betyda att man predikar helt rätt. Guds ord förenar oss med Gud men skiljer oss från världen. Det är viktigt att Jesu sanna lärjungar, som verkligen förtröstar på Kristus och lyder Hans bud och hans apostlars undervisning, tänker kvalitativt och inte endast kvantitativt.
Men det program som Church Growth Movement står för säger istället: ”För det första ska församlingens arbete syfta på maximal numerisk församlingstillväxt” Detta är inte bibliskt. Det finns inget självändamål i yttre församlingstillväxt. Det är gott när många människor blir kristna, kommer till tro på evangelium och börjar följa Jesus, och detta måste ligga alla kristna varmt om hjärtat. Men en synlig tillväxt i den egna församlingen eller kyrkan sätter inte betyg på oss inför Gud. Skriften talar mycket mera om Guds tjänares trohet (Matt 25:21), att vi ska leva i sanningen (3 Joh 1:4), att vi ska lära allt vad Jesus lärt (Matt 28:20; Apg 27), att vi ska förneka oss själva, ta vårt kors varje dag och följa Kristus (Luk 9:23). Det är oerhört viktigt att de kristna inte värderar sin andlighet utifrån det som vi kan mäta och se med ögonen. Skriften varnar för att många skall följa de falska profeterna (Matt 24:11; 1 Joh 4:1), och Jesus säger att många skall göra anspråk på att ha profeterat och gjort kraftgärningar i Hans namn utan att Jesus ens känner dem, och att han därför visar bort dem (Matt 7:20-23). Skriften ger inte minsta stöd för att få medlemmar skulle betyda dålig andlig hälsa, och stort medlemsantal skulle betyda god andlig hälsa.
Vi bör alltså tänka kvalitativt i första hand. Den kristna församlingen skall inte betraktas som ett företag. Den består av Guds utvalda, Guds återlösta folk, som förtröstar på hela världens Frälsare. Vi kan inte "hjälpa Gud på traven" genom anpassning av budskapet. Men vi kan vara trogna lärjungar, som lyder missionsbefallningen, och försöker nå ut till så många som möjligt, och vi kan lära dem allt vad Jesus befallt oss.
Ibland är det sanningen som gör att många lämnar de troendes skara. I Johannes evangelium kapitel sex läser vi om hur Jesus förkunnade evangelium för sina samtida. Det är en oerhört evangelisk predikan, som ställer fram Jesus som lösningen på syndens problem. Han är livets bröd som kommit från himlen. Alla inbjuds att tro på honom. Samtidigt blir hans åhörare mycket upprörda i detta sammanhang. Han fråntar nämligen människan all hennes egen berömmelse och förmåga och säger att frälsningen är en fri gåva från Gud. "Var inte så upprörda. Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom" (Joh 6:43-44). "Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv." (Joh 6:63). De blev mycket upprörda av hans tal, trots att den handlade om syndaförlåtelsen som en fri gåva och trots att alla inbjöds att ta emot frälsningen. Det står: "Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom." (Joh 6:66).
En drastisk negativ förändring i kvantiteten, men sanningen blev sagd, och det var det enda viktiga. Jesus säger ingenstans att hans välsignelse och närvaro endast finns där man är många. När han talar om antal, så lägger han istället ribban på den lägsta möjliga nivån: "där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem" (Matt 18:20)
Summa summarum: Evangelisation i all ära - Tänk dock kvalitativt, agera bibliskt. Det är inget fel om en gudstjänst anpassas efter åhörarnas förmåga att tillgodogöra sig budskapet. Man kan ha temagudstjänster, barngudstjänster, familjegudstjänster etc. Felet är när man ändrar själva budskapet i psalmer, böner och predikan i syfte att göra gudstjänsten attraktiv och underhållande. Metoden blir då det avgörande, inte själva budskapet.
Ett tips för bibelstudium i detta ämne är att läsa igenom Jesu ord till de sju församlingarna i Uppenbarelseboken (kapitel två och tre), och notera vad Jesus berömmer församlingarna för, och vad han klandrar församlingarna för. Dessa ord gäller ju inte endast dessa historiska församlingar, utan de är relevanta för hela kristenheten i alla tider.
/Shadow
Dagen, Dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar