 |
| Bild komponerad av Shadow |
"På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt." (Matt 7:16-20).
När jag gjorde bilden hämtade jag ansikten som skall föreställa fariseer från en tavla av den franske konstnären James Tissot (1836-1902). Jag ville illustruera religiösa människor, vars sanna natur (skildrat i spökgestalterna bakom dem) är rutten frukt. Bakom dem står ett dött träd. "Ty av frukten känner man trädet." (Matt 12:33). Det är dock fel att tänka sig att Jesus talar om fariséer i ovanstående citat från Matt 17. Även om Jesus också förmanade och varnade för sina samtida fariseer (som hade gärningslära och inte en frälsande tro och bekännelse), så handlar just detta textstycke om dålig frukt och dåliga träd bland de kristna. Precis innan varnar han för kommande villfarelser inom kristenheten: "Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar." (vers 15). De är klädda som får, och framstår alltså som sanna Guds barn i det yttre. De är så lika de rätta "fåren" att det är lätt att missta sig. Dessa falska profeter kan också tro att de tjänar Gud, fast de inte ens är kända av Gud eller känner honom rätt. För direkt efteråt talar Jesus om dem som säger "Herre, Herre" men bortvisas av honom på domens dag. De berömde sig av att ha profeterat, drivit ut onda andar och gjort kraftgärningar i hans namn, men de var inte sanna Guds barn (vers 21-23).
Varför var de inte sanna Guds barn? Därför att de inte var införlivade i det sanna trädet! De levde inte av evangelium, de satte inte sin förtröstan till Kristus som deras enda räddning. De var inte pånyttfödda genom tron och dopet. De hade ett förvridet och förvrängt evangelium och därmed inget evangelium alls.
Det finns för övrigt många vanföreställningar om fariséerna på Jesu tid. Jesu bemötande av fariséerna missbrukas av många moderna och liberala kristna. De kan tänka att om man tror för mycket på bibelordet eller är för noga med läran, så är man en skriftlärd, hycklare och farisee. Deras syn på vad det innebär att vara evangelisk kontra fariseisk stämmer inte alls med Skriftens beskrivning av detta, för de verkar tro att "evangelisk" betyder "inte så noga", och att "fariseisk" betyder "ivrar för Bibeln".
Hur bakvänt är inte detta! Fariseerna var inte noga med läran, och vi med läran åsyftar vad Gud lär i sitt ord. De var inte noga med att hålla sig till Abrahams tro. Läs t.ex. Johannes evangelium kapitel 8 (vers 31-59) där Jesus talar om Abrahams sanna barn. Han uppmanar dem att förbli i Jesu ord, om de verkligen vill vara Hans lärjungar (vers 32), han säger att de otroende fariseerna vill döda honom för att de inte förstår hans ord (37). Han bekänner vem han är, och manar dem till att tro på evangelium (vers 36 och 42). Han säger "Den som är av Gud lyssnar till Guds ord" (vers 47). Han säger att Abraham i tron såg sin Frälsare Kristus och gladde sig (vers 56-58). Gentemot deras otro framställer han alltså tron på Guds ord, på Skriftens ord.
Fariséerna och de skriftlärda var inte så. De hade inte "för stark tro på Bibeln" och de sanningar som Gud uppenbarar i sitt ord. Tvärtom. De var noga med att hålla lagen på ett ytligt sätt, vilket Jesus visar flera gånger. De var också noga med extra bud som inte ens står i Bibeln, och de var noga med att lyssna till "de äldstes stadgar", dvs den muntliga rabbinska undervisningen, som senare nedtecknades och utgör en del av Talmud. Den undervisningen var inte alls noga med att hålla sig till vad Guds ord tydligt uppenbarar. Den innehåller spekulationer, allegorisk läsning vid historiska partier i Skriften, fokus på mänskliga auktoriteter (rabbiners åsikter), motstridiga tolkningar, upphävandet av Guds bud, och framför allt gärningsrättfärdighet. Det ser var och en som läser lite ur Talmud, och det återspeglas även i NT.
Efter att Jesus talat om god och dålig frukt, och hur man känner igen trädet på dess frukt, understryker han på nytt vikten av att hålla sig till Kristi ord, inte bara på ett teoretiskt plan, utan också i handling, i praxis, i efterföljelse. Han berättar liknelsen om de två husbyggarna, där endast en av dem byggde på klippan. "Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan." (vers 24). Jesus framställer en klar undervisning som manar till tro och trons frukter. Så talade inte fariseerna. Folk var inte vana att få höra det sätt som Jesus talade på. Det står. "När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda." (vers 28-29). Fariseerna däremot satte annan undervisning över Guds ord, så att Guds ord gjordes om intet. "Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud." (Matt 15:7-9).
Den moderna (av liberalteologin influerade) uppfattningen att man är "farisé" och "skriftlärd" om man är för noga med den bibliska läran är fel på så många plan. Den som nämligen är noga med läran måste bli en evangelisk kristen, där Guds nåd i Kristus står i centrum. För om man har en lagisk uppfattning om rättfärdiggörelsen, omvändelsen, goda gärningar, människans förmåga osv, då är man främmande för det evangelium som Jesus och apostlarna så tydligt framför. Man har, precis som fariseerna, alldeles för stor tilltro till människans förmåga, människans kapacitet, människans fria vilja, människans godhet. Fariseernas nitälskan bestod inte i en sträng syn på människan och hennes förmåga, utan tvärtom innebar den en tro att människan kan hålla lagen, eller som man uttryckte det "ta på sig himlens ok".
Den felaktiga synen på fariseismen gäller också synen på hur centralt bibelordet var för Jesus. Man har en fel syn på problemet ifall man tänker sig att de skriftlärda och fariseerna var noga med att hålla sig till Bibeln och Jesus inte var det. Vid många ställen där Jesus möter just fariseerna så är det bibelordet han hänvisar till för att korrigera dem. Han säger "Har ni inte läst..?" och så tar han upp olika bibelställen från GT (Matt 12:3; Matt 12:5; Matt 19:4; Matt 22:31; Mark 12:10; Mark 12:26). Han anklagade dem också för att inte tro på innehållet i Mose skrifter, då de ju vittnar om Honom (Joh 5:39-47). Vidare avvisade Jesus djävulens frestelser just genom att hänvisa till Skriften med ordet "Det står skrivet" (Matt 4:1-11).
Följande bibelställen visar också tydligt hur Jesus förhöll sig till det skrivna ordet: "De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till." (Luk 16:29) "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda." (Luk 16:31)."Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt." (Luk 24:25). "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt." (Matt 22:29) "Skriften kan inte göras om intet" (Joh 10:35). "Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett." (Matt. 5:18). "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning" (Joh 17:17). "Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad." (Matt 23:34).
Ett felaktigt köttsligt och obibliskt sätt att förhålla sig till fariseismen är alltså att tro att bibeltrohet är skadligt och att ett evangelisk sinne är att vara liberal, att inte vara så noga, att tolka lite som man vill, att sätta människors bud högre än Guds bud osv.
Ett rätt andligt och bibliskt sett att betrakta fariseismen är alltså att inse att vi människor är så förlorade i oss själva att vi inte kan göra någonting för att rädda oss själva, men att Gud gjort allt, och att stå emot dem som i köttslig säkerhet berömmer sig av sin egen rättfärdighet, sina gärningar, sin helighet, sin strävan, sin förmåga, sin avgörelse, sin helgelse. Det innebär också att man helgas till att älska Guds ord som ger oss fullständigt frihet i Kristus, och att vilja lyda och följa det av kärlek och tacksamhet till Gud. Evangeliets frukt är kärlek till Guds vilja, Guds ord. "Ty av frukten känner man trädet." (Matt 12:33).
Så åter detta om att "av frukten känner man trädet". Den första psaltarpsalmen talar också om ett gott träd som bär god frukt. "Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl." (Ps 1:4). Den som gör detta är en sådan person som "inte följer de ogudaktigas råd" och "inte sitter bland bespottare" (vers 1) utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar den dag och natt (vers 2).
Det är Bibeln, Guds ord, vi skall hålla oss till, älska, leva av, fördjupa oss i, meditera över, efterfölja och lyda. Guds Ande är nämligen intimt sammanbundet med Guds ord, så att den som låter sig påverkas av Guds ord, påverkas av Guds Ande, som står bakom och är verksam genom Ordet (1 Pet 1:23; Heb 4:12; 2 Petr 1:19-21; 2 Tim 3:16). Vi ser ju också att Paulus, som predikade evangeliet så rent och klart, och förföljdes så hårt av sina landsmän för detta, säger: "Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna." (Apg 24:14).
Att den liberala teologin fått så många människor att tro att bibeltrohet betyder fariseism är ett djävulens verk, en mänsklig idé och uppfinning som inte har något stöd i Skriften.
För mer läsning angående detta rekommenderar jag boken "Fariseism och kristendom" av Hugo Odeberg.
Läs också gärna Biblicum-artiklarna
/Shadow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar