Det står i Bibeln att läsa; (2 Tim 3:1-5)
"Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!"
Nu vet jag ju inte om Gudrun Schyman, Helena von Zweigbergk eller någon av de andra medverkande i boken "Happy Happy - en bok om skilsmässa" har någon Gudstro och därmed behöver ge sken av gudsfruktan, däremot är det med all önskvärd tydlighet så att böcker som dessa bidrar till det totala fördärv som likt ett långsamt verkande gift infekterar samhället till en enda moralisk härdsmälta.
"Skilj dig och bli lyckligare!" tycks vara temat för boken, och budskapet är att så fort problem och bekymmer landar med frukostmaten på bordet, så är lösningen just skilsmässa.
Att de kvinnor som medverkar i boken själva är välutbildade, självständiga och självgående resurser som inte tvekar två gånger att ta för sig och etablera sin plats i samhället, ger i sig signalen att skilsmässa kan vara svaret på vad kvinnor (framförallt då, förmodar jag) behöver för att bli lyckliga och slippa känna sig hindrade att "förverkliga sig själva" som det så vackert heter. Leva ut sin maximala potential. Klara sig alldeles utmärkt utan en karl.
Men statistiken gör att boken kommer på skam.
Bland de som gifter om sig ökar risken för skilsmässa med cirka 20%. (Inte konstigt alls, om man har anammat en moralisk livsstil där man inte behöver ta ansvar för löften man gett, där det egna jagets tillfredsställelse kommer i första hand, så är en skilsmässa ingenting märkvärdigare än att byta ut inredningen i ett vardagsrum, soffa och gardiner, för att piffa upp med en "ny look")
Enligt Mavis Hetherington, en välrenommerad skilsmässoforskare i USA som har följt 1400 skilsmässofamiljer, blev resultatet att blott 20 procent fick det bättre. 30 procent fick det sämre. De flesta andra, ca 40 procent, hamnade i samma problem som innan, men med en ny äkta hälft.
I Sverige visar en undersökning från Socialstyrelsen att 150 000 barn i ensamhushåll löper DUBBELT så hög risk att drabbas av psykisk ohälsa och suicidförsök.
Är det verkligen att leva ut sin frihet och bli lycklig att kunna ta sig flera älskare, njuta av att hångla med vem man vill utan att ha dåligt samvete..? Enligt Maria Sveland som skriver i boken, är det just det.
Jag förmodar att författarna tror att de kommer med ett radikalt och provokativt budskap, men så är det inte. Detta är bara ännu en-i-raden-självstjälpbok, där goda sunda värderingar skjuts i sank av omoralens förespråkare. Kvinnor lurar sig själva, män lurar också sig själva som tror på quick-fixes, att en skilsmässa löser alla problem.
Är det verkligen den sortens frihet, som den självständiga starka kvinnan av idag vill ha..? Isåfall har utvecklingen gått, tvärtemot vad dessa och övriga feminister tror, i cement. Hård cement. Till en mycket hård betongvägg.
Och där kan man se dessa och många andra kvinnors huvudavtryck.
För var någonstans ligger sann frihet i att odla egoismen, sina egna ideal, färgkoda älskare i kalendern, metodiskt riva ner ett av ett fungerande samhälles viktigaste bäraktiga fundament: FAMILJEN?
Gud är mycket sträng i sitt bud att det som Han fogat samman, får ingen människa bryta.
Jag vet att ibland är skilsmässa den enda utvägen, men alla sådana är enorma misslyckanden.
Det är absolut ingenting som gläder Herren, tvärtom.
Vi har ett samhälle där andan säger att det är okay att gå vid första tecken till problem, det är okay att ta lättvindigt på löften som ges för att räcka till döden skiljer åt.
Det är okay att leva singel och ha många tillfälliga förbindelser.
Det är okay att inte behöva ta sitt ansvar och jobba för det som är värt att bevara, det man tagit ansvar för.
Äktenskap är inte bara en löftesförening, det är en plikt.
De som viger sig har lovat att älska och vara trogna i lust OCH i nöd.
I goda tider såväl som i onda.
Att hylla skilsmässan på det sätt som boken "Happy Happy" gör, är ett hån mot Gud men även mot de människor som står bakom boken. Och mot alla andra som instämmer i dess budskap.
Det är att binda sig själv vid helt fel fixstjärnor som de hoppas ska lysa just dem till den berömda krukan med guld vid regnbågens slut.
Vad de kommer finna i krukan är ingenting annat än en bitter sanning. Det blev inte bättre.
Vad de kommer finna är en tomhet. Jag blev visst inte lyckligare av mina prioriteringar.Vad de kommer finna är en otrygg och ytlig värld.
Och om de nått tillräcklig insikt då, så kommer de att inse att de själva bidragit till den.
Samhällets förfall går hand i hand med det andliga förfallet omkring oss, det här är bara ännu ett sorgligt bevis för det.
DN, Dagen
"Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!"
Nu vet jag ju inte om Gudrun Schyman, Helena von Zweigbergk eller någon av de andra medverkande i boken "Happy Happy - en bok om skilsmässa" har någon Gudstro och därmed behöver ge sken av gudsfruktan, däremot är det med all önskvärd tydlighet så att böcker som dessa bidrar till det totala fördärv som likt ett långsamt verkande gift infekterar samhället till en enda moralisk härdsmälta.
"Skilj dig och bli lyckligare!" tycks vara temat för boken, och budskapet är att så fort problem och bekymmer landar med frukostmaten på bordet, så är lösningen just skilsmässa.
Att de kvinnor som medverkar i boken själva är välutbildade, självständiga och självgående resurser som inte tvekar två gånger att ta för sig och etablera sin plats i samhället, ger i sig signalen att skilsmässa kan vara svaret på vad kvinnor (framförallt då, förmodar jag) behöver för att bli lyckliga och slippa känna sig hindrade att "förverkliga sig själva" som det så vackert heter. Leva ut sin maximala potential. Klara sig alldeles utmärkt utan en karl.
Men statistiken gör att boken kommer på skam.
Bland de som gifter om sig ökar risken för skilsmässa med cirka 20%. (Inte konstigt alls, om man har anammat en moralisk livsstil där man inte behöver ta ansvar för löften man gett, där det egna jagets tillfredsställelse kommer i första hand, så är en skilsmässa ingenting märkvärdigare än att byta ut inredningen i ett vardagsrum, soffa och gardiner, för att piffa upp med en "ny look")
Enligt Mavis Hetherington, en välrenommerad skilsmässoforskare i USA som har följt 1400 skilsmässofamiljer, blev resultatet att blott 20 procent fick det bättre. 30 procent fick det sämre. De flesta andra, ca 40 procent, hamnade i samma problem som innan, men med en ny äkta hälft.
I Sverige visar en undersökning från Socialstyrelsen att 150 000 barn i ensamhushåll löper DUBBELT så hög risk att drabbas av psykisk ohälsa och suicidförsök.
Är det verkligen att leva ut sin frihet och bli lycklig att kunna ta sig flera älskare, njuta av att hångla med vem man vill utan att ha dåligt samvete..? Enligt Maria Sveland som skriver i boken, är det just det.
Jag förmodar att författarna tror att de kommer med ett radikalt och provokativt budskap, men så är det inte. Detta är bara ännu en-i-raden-självstjälpbok, där goda sunda värderingar skjuts i sank av omoralens förespråkare. Kvinnor lurar sig själva, män lurar också sig själva som tror på quick-fixes, att en skilsmässa löser alla problem.
Är det verkligen den sortens frihet, som den självständiga starka kvinnan av idag vill ha..? Isåfall har utvecklingen gått, tvärtemot vad dessa och övriga feminister tror, i cement. Hård cement. Till en mycket hård betongvägg.
Och där kan man se dessa och många andra kvinnors huvudavtryck.
För var någonstans ligger sann frihet i att odla egoismen, sina egna ideal, färgkoda älskare i kalendern, metodiskt riva ner ett av ett fungerande samhälles viktigaste bäraktiga fundament: FAMILJEN?
Gud är mycket sträng i sitt bud att det som Han fogat samman, får ingen människa bryta.
Jag vet att ibland är skilsmässa den enda utvägen, men alla sådana är enorma misslyckanden.
Det är absolut ingenting som gläder Herren, tvärtom.
Vi har ett samhälle där andan säger att det är okay att gå vid första tecken till problem, det är okay att ta lättvindigt på löften som ges för att räcka till döden skiljer åt.
Det är okay att leva singel och ha många tillfälliga förbindelser.
Det är okay att inte behöva ta sitt ansvar och jobba för det som är värt att bevara, det man tagit ansvar för.
Äktenskap är inte bara en löftesförening, det är en plikt.
De som viger sig har lovat att älska och vara trogna i lust OCH i nöd.
I goda tider såväl som i onda.
Att hylla skilsmässan på det sätt som boken "Happy Happy" gör, är ett hån mot Gud men även mot de människor som står bakom boken. Och mot alla andra som instämmer i dess budskap.
Det är att binda sig själv vid helt fel fixstjärnor som de hoppas ska lysa just dem till den berömda krukan med guld vid regnbågens slut.
Vad de kommer finna i krukan är ingenting annat än en bitter sanning. Det blev inte bättre.
Vad de kommer finna är en tomhet. Jag blev visst inte lyckligare av mina prioriteringar.Vad de kommer finna är en otrygg och ytlig värld.
Och om de nått tillräcklig insikt då, så kommer de att inse att de själva bidragit till den.
Samhällets förfall går hand i hand med det andliga förfallet omkring oss, det här är bara ännu ett sorgligt bevis för det.
DN, Dagen
/Nephele
Håller med till stor del, utom det du rabblar upp om gud, är inte det minsta troende. Men att hylla skilsmässan på det sättet tycker jag är fel, fel, fel. Speciellt om man har barn tillsammans.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaRoligt att läsa att du tycker äktenskapet har ett värde som gör en hyllning av skilsmässan till idioti.
Mvh Nephele
Okej. Med all respekt för att vi är av olika åsikter i den här frågan.
SvaraRaderaJag är av åsikten att kvinnor inte ska tiga varken i församlingen eller överhuvudtaget.
För det första- ja, man klarar sig som kvinna mycket bra utan en karl. I dagens läge är vi fullt kapabla till att ta hand om oss själva både ekonomiskt och överlevnadsmässigt.
För det andra- menar bloggskrivaren verkligen att det är bättre att leva i ett dysfunktionellt och destruktivt förhållande där båda parter går under än att parterna skiljer sig ifrån varandra och kan fortsätta sina liv som starka levande vuxna människor? Är det inte då ett större misslyckande att de fortsätter mot total undergång?
Och för det tredje- vad är det som säger att bara för att man är skild, automatiskt bygger upp ett harem med älskare/älskarinnor kring sig som man "färgkodar i kalendern"?
Så många frågor, så få svar...
Hej Nenna!
SvaraRaderaDu måste ju invänta "bloggskrivarens" respons innan du kan avgöra att du får så "få svar" :P
Okay. Menar ag att det är bättre att leva i ett dysfunktionellt och destruktivt förhållande än att skilja sig?
Vad jag har skrivit, är bland annat detta: "Jag vet att ibland är skilsmässa den enda utvägen, men alla sådana är enorma misslyckanden.
Det är absolut ingenting som gläder Herren, tvärtom."
"Vi har ett samhälle där andan säger att det är okay att gå vid första tecken till problem,"
"De som viger sig har lovat att älska och vara trogna i lust OCH i nöd.
I goda tider såväl som i onda."
Nenna, du skriver: "Och för det tredje- vad är det som säger att bara för att man är skild, automatiskt bygger upp ett harem med älskare/älskarinnor kring sig som man "färgkodar i kalendern"?
Här utgick ag ifrån, vilket hela blogginlägget i första hand gör, från boken "Happy Happy-en bok om skilsmässa", där jag använde en av de medverkande författarna som exempel, hennes egna citat.
Sedan förstår jag inte vad dina inledande rader har med ämnet överhuvudtaget att göra, jag vänder mig lika mycket till män som kvinnor.
Mvh Nephele
Åtminstone vill jag förtydliga detta; att oavsett om boken är skriven av kvinnor, så menar jag att det liggerpåbåde mannens och kvinnans ansvar att hålla äktenskapets löften. I detta ingår underförstått att ta itu med problem om/när de dyker upp,så relationen inte blir "dysfunktionell och destruktiv"
SvaraRadera