Sverige har också en kyrka av papp!

Staden Christchurch i Nya Zeeland ska få en ny domkyrka - av papp. Den ska tillfälligt ersätta den katedral som förstördes i en jordbävning i början av året. Staden har anlitat den japanske arkitekten Shigeru Ban för att leverera en tillfällig lösning. Ban har gjort sig känd för att bygga i papp (Dagen 2/9).


Sverige har också en kyrka av papp! Nämligen den kyrka som Per Eckerdal i dagarna vigs till biskop i. Han är en präst med lång erfarenhet av församlingsarbete, och han var positivt inställd till kyrkomötets beslut 2009 att tillåta samkönade äktenskap (Dagen 2/9).


Men varför skriver jag att Sverige har en kyrka av papp? Jo, jag använder ett bildspråk hämtat från Bibeln, om hur vars och ens verk skall prövas av Gud på den yttersta dagen. Det finns ju en skillnad mellan vad människor här på jorden godkänner, berömmer, ärar, försvarar och står för, och det som Gud välsignar eller fördömer utifrån sitt ord. Bibelordet jag tänker på återfinns i första Korintierbrevet kapitel tre:

"Men var och en bör se till hur han bygger. Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld. Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni. 

Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet, och vidare: Herren känner de visas tankar och vet att de är tomma. Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud." (1 Kor 3:10-23).

Detta bibelord bör alla kristna ställa mot sitt eget liv, sin bekännelse, sina handlingar och sin kyrka. För var och en är medansvarig för vad som sker i kyrkan. NT:s församlingar förmanades kollektiv för passiviteten när de tillät falsk lära och synd fortgå utan förmaning. Ja, de uppmanades att själva omvända sig på grund av detta (Upp 2:2, 6, 14-16, 20-25; 18:14). Undervisning om att synd och falsk lära måste förmanas hade ju kyrkan redan fått (Matt 18:15-20; 1 Kor 5). Detta ansvar ligger i synnerhet hos kyrkans lärare, som skall få en strängare dom, en strängare prövning av Gud, som Jakob skriver (Jak 3:1). Kyrkans övriga medlemmar har dock ansvaret att pröva sina lärare utifrån Guds ord, och ta avstånd ifrån dem som lär ut falsk (obiblisk) undervisning (Matt 7:15; Rom 16:17; Tit 3:10). 


En del kristna tror att den liberala bibelsynen och den moraliska dekadensen i Svenska kyrkan är en rätt ny företeelse. Men den är gammal. Den har pågått i över hundra år, och hör ihop med en lång tradition av bibelkritik och liberalteologi. Man har handskats med Guds eviga ord som om det vore människors ord, trots att Bibeln lär helt tvärtom om sig själv (2 Pet 1:19-21; 2 Tim 3:16; Joh 10:35; 1 Kor 2:12-13; 1 Tess 2:13; Ords 30:5; Matt 24:35; Joh 17:17; Tit 1:9), och denna företeelse, detta byggnadsverk av hö, halm eller "papp" har pågått länge, och Gud skall pröva det verket på den yttersta dagen.

"Avfallet från Bibeln och den kristna tron har under mycket lång tid varit förhärskande i Sverige. Väckelserörelserna under 1800-talet förmådde aldrig att i grunden återföra statskyrkan (svenska kyrkan) ur upplysningstidens förfall till att åter bli en biblisk-luthersk bekännelsekyrka, och när bibelkritiken på allvar satte in vid universiteten omkring år 1900 fanns det föga motståndskraft kvar. Den teologiska liberalismen kom att mer och mer dominera bibelundervisningen på alla stadier. Generationer av förkunnare och lärare har blivit och blir alltjämt uppfostrade i denna bibelkritiska anda, där det anses självklart att Bibeln är full av fel och brister, och att endast den som blundar för vetenskapliga fakta kan vara bibeltrogen." (Inledningen till Biblicums kamp för biblisk tro, Erlandsson Johansson, 1974). 

Var och en bör pröva sitt verk, om det är av hö eller halm, eller papp, eller om det består provet, så att det finns berömmelse att hämta, snarare än klander och skam, på den yttersta dagen. Hur mycket än världen och omgivningen sover andligen, så ger inte det dig rätt att gäspa och somna om tillsammans med andra. Håll dig istället till det Guds ord, som är ett ljus i det mörker som omger oss här i världen (2 Pet 1:19-21). Ingen bör förlita sig på människor, eller antalet människor som håller med, för Bibeln är full av exempel på att detta är vanskligt och farligt, och att den som söker Guds ära inte kan söka världens vänskap. Som Jakob skriver: "Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende." (Jak 4:4).


/Shadow