 |
| Bild komponerad av Shadow |
"Ve mig som bor i Mesheks land och bland Kedars hyddor!
Länge har min själ bott bland dem som hatar friden.
Jag vill ha frid, men säger jag ett ord,
är de redo till strid."
(Ps 120:5-7).
Vad är "Mesheks land" och "Kedars hyddor" som psalmisten avskyr att bo i?
Mesek var son till Jafef, en av Noas söner (1 Mos 10:2; 1 Kor 1:5). Hans namn förknippas med en annan person i GT som heter Tubal (Hes 27:13; 39:1). Utifrån Psaltaren 120 kan man ana att det folk som härstammar från Mesek var brutala och barbariska. De bodde i gränstrakterna för vad man på den tiden betraktade som civilisationen, och deras folkstam tycks ha haft samma negativa associationer som man senare hade till goter, vandaler m m. Enligt bibelforskare bodde de i trakterna kring Armenien.
Ordet Kedar betyder ungefär mörkhyad. Kedar var son till Ismael (1 Mos 25:13; 1 Krön 1:29) och namnet används också om det folkslag som härstammar från honom (Jes 42:11; 60:7; Jer 40:28). De bodde enligt vissa uppgifter i trakterna kring Babylon, inte i städer utan i hyddor och nomadiska byar med tält (Höga v 1:5: Jes 42:11). De var bågskyttar och låg i strid mot Guds folk Israel (Jes 21:13-17), och de representerar barbarism och hedendom.
Av psalmen i sin helhet får man intrycket av att folkslagen var kända för att baktala, ljuga och smäda. "HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar,från falska tungor. Vad skall han ge dig, ja, vad mer skall han ge dig, du falska tunga? " (vers 2-3). Oavsett om folkslagen hade detta drag, eller om det är en generalisering, så tycks psalmisten lyfta fram dessa egenskaper som exempel på deras ociviliserade, barbariska råhet.
Psalmisten ställer alltså två helt olika folkslag, Kedar och Mesheks, sida vid sida. Poängen var inte att han själv verkligen bodde hos dem, utan det förtal, de lögner och det baktal som han utsattes för av sina samtida visade deras "barbariska natur", deras ociviliserade uppträdande, deras hedniska anda. "Mesheks land" och "Kedars hyddor" används alltså som metafor.
En alternativ tolkning bland bibelforskare är att psalmisten tillhörde dem som vistades en tid i fångenskap i Babylon. I vilket fall som helst är meningen uppenbar: Psalmisten brister ut i klagan för att han känner sig som främling bland hedningar, och deras onda väsende tar sig i uttryck i hur de använder sina tungor till att tala svek, lögn och vara redo till strid även mot de milda och ödmjuka (vers 7). En liknande klagan finns hos profeten Jesaja, som utbrister: "Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar..." (Jes 6:5).
Av psaltaren 120 kan man också finna en andlig dimension. Liksom psalmisten upplever att han bor bland barbarer, hos hedningar, kan Guds barn i alla tider uppleva att de bor bland hedningar och att de är främlingar.
Ingen bör förvänta sig att få bo i ett tryggt kristet land, där alla människor fruktar Gud och har den bibliska tron och moralen. Guds ord har förvisso under perioder påverkat större områden och hela nationer, som t.ex. under reformationen och under väckelsen, men den som verkligen vandrar i Anden, förtröstar på Guds nåd och lyder hans bud, kommer att uppleva både främlingskap och fiendskap här på jorden. Och den barbariska råheten kan även komma från folk som är "religiösa" (i yttre mening). Bibeln visar ju många exempel på att gudfruktiga fått lida mitt ibland ett yttre religiöst gudsfolk, såsom Jesus och apostlarna säger om GT:s profeter (Matt 23:35; Apg 7:52). Hebreerbrevets författare skriver om GT:s gudfruktiga människor, trons människor, att de "bekände sig vara gäster och främlingar på jorden" (Heb 11:13) och de "utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd." (Heb 11:36), och psalmisten utbrister: "Jag är en främling på jorden" (Ps 119:19).
Kristna som lever i vår tid, bör inte alls bli förvånade om de känner sig som främlingar på jorden, och blir bemötta med misstankar, förtal, orätta beskyllningar osv. Jesus har prisat dem saliga som drabbas av detta. "Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull" (Matt 5:11).
Främlingskapet kan också uppleves utan att det förekommer någon direkt förföljelse eller något förtal. Om Lot står det att han "plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde." (2 Pet 2:7-8). Han kände sig inte hemma i Sodom, och han plågades även när man inte gjorde honom illa personligen. Han var en främling bland dem, inte bara av härstamning, utan också i andlig mening.
Det är viktigt för troende människor att påminna sig om att de "bor bland Kedars hyddor", och att deras rätta hem aldrig varit och aldrig kommer att vara här i världen. Det är viktigt att Guds barn inte liksom bara stör sig lite, rynkar pannan och väntar och hoppas på att världen skall bli bättre, när det inte finns några löften om detta. Det finns snarare förutsägelser om andligt förfall.
Den förutsägelse som Paulus ger visar en tid då Guds barn verkligen bor bland "Kedars hyddor", och det är en slags hedendom och barbari som kommer i skenet av gudsfruktan:
Vad är "Mesheks land" och "Kedars hyddor" som psalmisten avskyr att bo i?
Mesek var son till Jafef, en av Noas söner (1 Mos 10:2; 1 Kor 1:5). Hans namn förknippas med en annan person i GT som heter Tubal (Hes 27:13; 39:1). Utifrån Psaltaren 120 kan man ana att det folk som härstammar från Mesek var brutala och barbariska. De bodde i gränstrakterna för vad man på den tiden betraktade som civilisationen, och deras folkstam tycks ha haft samma negativa associationer som man senare hade till goter, vandaler m m. Enligt bibelforskare bodde de i trakterna kring Armenien.
Ordet Kedar betyder ungefär mörkhyad. Kedar var son till Ismael (1 Mos 25:13; 1 Krön 1:29) och namnet används också om det folkslag som härstammar från honom (Jes 42:11; 60:7; Jer 40:28). De bodde enligt vissa uppgifter i trakterna kring Babylon, inte i städer utan i hyddor och nomadiska byar med tält (Höga v 1:5: Jes 42:11). De var bågskyttar och låg i strid mot Guds folk Israel (Jes 21:13-17), och de representerar barbarism och hedendom.
Av psalmen i sin helhet får man intrycket av att folkslagen var kända för att baktala, ljuga och smäda. "HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar,från falska tungor. Vad skall han ge dig, ja, vad mer skall han ge dig, du falska tunga? " (vers 2-3). Oavsett om folkslagen hade detta drag, eller om det är en generalisering, så tycks psalmisten lyfta fram dessa egenskaper som exempel på deras ociviliserade, barbariska råhet.
Psalmisten ställer alltså två helt olika folkslag, Kedar och Mesheks, sida vid sida. Poängen var inte att han själv verkligen bodde hos dem, utan det förtal, de lögner och det baktal som han utsattes för av sina samtida visade deras "barbariska natur", deras ociviliserade uppträdande, deras hedniska anda. "Mesheks land" och "Kedars hyddor" används alltså som metafor.
En alternativ tolkning bland bibelforskare är att psalmisten tillhörde dem som vistades en tid i fångenskap i Babylon. I vilket fall som helst är meningen uppenbar: Psalmisten brister ut i klagan för att han känner sig som främling bland hedningar, och deras onda väsende tar sig i uttryck i hur de använder sina tungor till att tala svek, lögn och vara redo till strid även mot de milda och ödmjuka (vers 7). En liknande klagan finns hos profeten Jesaja, som utbrister: "Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar..." (Jes 6:5).
Av psaltaren 120 kan man också finna en andlig dimension. Liksom psalmisten upplever att han bor bland barbarer, hos hedningar, kan Guds barn i alla tider uppleva att de bor bland hedningar och att de är främlingar.
Ingen bör förvänta sig att få bo i ett tryggt kristet land, där alla människor fruktar Gud och har den bibliska tron och moralen. Guds ord har förvisso under perioder påverkat större områden och hela nationer, som t.ex. under reformationen och under väckelsen, men den som verkligen vandrar i Anden, förtröstar på Guds nåd och lyder hans bud, kommer att uppleva både främlingskap och fiendskap här på jorden. Och den barbariska råheten kan även komma från folk som är "religiösa" (i yttre mening). Bibeln visar ju många exempel på att gudfruktiga fått lida mitt ibland ett yttre religiöst gudsfolk, såsom Jesus och apostlarna säger om GT:s profeter (Matt 23:35; Apg 7:52). Hebreerbrevets författare skriver om GT:s gudfruktiga människor, trons människor, att de "bekände sig vara gäster och främlingar på jorden" (Heb 11:13) och de "utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd." (Heb 11:36), och psalmisten utbrister: "Jag är en främling på jorden" (Ps 119:19).
Kristna som lever i vår tid, bör inte alls bli förvånade om de känner sig som främlingar på jorden, och blir bemötta med misstankar, förtal, orätta beskyllningar osv. Jesus har prisat dem saliga som drabbas av detta. "Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull" (Matt 5:11).
Främlingskapet kan också uppleves utan att det förekommer någon direkt förföljelse eller något förtal. Om Lot står det att han "plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde." (2 Pet 2:7-8). Han kände sig inte hemma i Sodom, och han plågades även när man inte gjorde honom illa personligen. Han var en främling bland dem, inte bara av härstamning, utan också i andlig mening.
Det är viktigt för troende människor att påminna sig om att de "bor bland Kedars hyddor", och att deras rätta hem aldrig varit och aldrig kommer att vara här i världen. Det är viktigt att Guds barn inte liksom bara stör sig lite, rynkar pannan och väntar och hoppas på att världen skall bli bättre, när det inte finns några löften om detta. Det finns snarare förutsägelser om andligt förfall.
Den förutsägelse som Paulus ger visar en tid då Guds barn verkligen bor bland "Kedars hyddor", och det är en slags hedendom och barbari som kommer i skenet av gudsfruktan:
"Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!" (2 Tim 3:1-5)./Shadow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar