Jag håller med om att djurplågeri och dålig behandling av boskap är hemskt. Det vänder sig i magen på mig när jag tänker på, eller får höra talas om, djur som behandlas illa. Det låter naturvidrigt att grisar pga sysslolöshet "börjar äta på varandra", som Strindlund skriver, för att ta ett exempel.
Samtidigt tycker jag inte alls om det här svart-vita resonemanget om att man skall sluta äta djur helt och hållet bara för att vissa djur behandlas illa. Varför inte ta "tjuren i hornen" istället? Varför kan inte debattörer framföra en mer nyanserad och handfast metod istället? Varför tala som om själva ätandet i sig själv vore ett stöd för den dåliga ehandlingen av vissa djur? Är det inte bättre att arbeta för en tydligare lagstiftning vid djuruppfödning och behandling av slaktdjur? Varför kan det inte finnas mer kontrollerande funktioner i samhälllet när det gäller behandlingen av slaktdjur, så att giriga och mentalt grisiga djuruppfödare inte kommer undan? Varför kan man inte hellre argumentera för att människor bör köpa kravmärkt kött, samt införa bättre kravmärkningar?
Kristna skall inte tala och skriva som om själva ätandet av kött i sig själv är ett stöd för den dåliga behandlingen av vissa djur. De flesta vet inte ens varifrån köttet kommer, och då kan de knappast heller ha dåligt samvete för det. Enligt Bibeln finns det inga förbud att äta kött. Det finns inget orent eller syndigt i att äta en varelse som varit levande och är skapad av Gud. I apostlagärningarna 10 och 11 berättas om hur Petrus hade en dröm där Gud uppmanade honom "slakta och ät!" Och i första korintierbrevet står det: "Ät allt som säljs på torget utan att för samvetets skull ställa någon fråga." (1 Kor 10:25).
Bibeln vänder sig dock mot djurplågeri, t.ex. genom att understryka att hur en människa behandlar sina djur avspeglar hur det är funtat med det hjärtat: "Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, de ogudaktigas hjärtelag är grymt." (Ords 12:10).
Jag tycker alltså att man alltid måste understryka att en kristen kan äta vad han vill, kött eller vegetariskt. En kristen kan givetvis välja bort att äta kött. Men man skall inte binda någons samvete vid yttre bud som påminner om den gamla cerminallagen med dess renhetslagar och lagar kring föda. Man kan argumentera för varför man kan avstå från kött, men man bör vara försiktig med att göra det till en slags samvetsfråga eller en teologisk fråga. Att äta kött, är i sig själv inte synd. Samtidigt skall djur behandlas väl,och man kan argumentera och arbeta mot djurplågeri.
Men är detta överhuvudtaget en kristen fråga? Skall präster och teologer ägna sig åt sådant som varenda människa med sunt förnuft kan argumentera för, med eller utan Bibel? Säger inte "den naturliga lagen" i samvetet också hos hedningar, att djur skall behandlas väl? I en värld där få förkunnare ens vågar vara tydliga med att förkunna den dubbla utgången (att det finns en himmel och ett helvete), så borde nog teologerna lägga mer krut på människors själar! Med detta vill jag inte säga att det är fel att tala eller predika mot djurplågeri. Frågan är bara vilket utrymme man ger den här frågan, och frågan är om inte icke-troende är minst lika bra på att försvara djurens rätt.
Vad tycker våra läsare?
Jag avslutar med ett citat från Luther där han skriver emot djurplågeriet:
"Djuren är också Guds skapade verk, men det som är Guds verk skall inte skändligt missbrukas, och om du gör detta, så skall de ropa över dig till Herren deras Gud, som också har skapat och försörjer dem. Men många människor får inte dåligt samvete av att låta sina hästar och andra husdjur svälta eller av att pina och plåga dem, och genom slag och misshandel tvinga dem till överdrivet arbete. Allt detta kallar jag obarmhärtighet. Och den som är obarmhärtig mot djuren, är det väl också emot människor. Att slakta och äta dem är vår rätt, och i det finns ingen synd. Det är ju därför vi har fått dem. Men att pina och martera dem, det är en himmelskriande synd.
Ofta låter en person också sin ondska gå ut över de oskyldiga djuren, när han inte har annat att låta den bryta ut över, eller söker att hämnas på sin nästa genom att skada och misshandla dennes kreatur, som dock är oskyldiga. Men vad ska du då svara, du djurplågare, när Gud kallar dig till räkenskap för vad du gjort mot hans skapade verk?
Det är också en grymhetens glädje att hetsa hundar på djur och jaga dem till döds, vilket jag inte vill delta i, eftersom jag inte kan stå ut med att se en sådan plåga och förföljelse. Det borde också strängt inpräntas hos barnen och läras dem att ha medlidande med djuren, så att deras hjärtan inte blir kalla och kärlekslösa mot människorna."(Ur "D:r Mårten Luthers Kristliga Lefnadsregler; Utdrag af Luthers skrifter", Malmö, 1922. Språkligt moderniserad av undertecknad).
/Shadow
