Jag vill inte påstå att något den gör förvånar mig längre, men det finns alla skäl i världen att belysa de grova felen och varna. Denna anledning kommer att finnas så länge SvK fortfarande har en enda medlem kvar.
Traditionsenligt öppnades riksdagen i år, (den 9 september) med en gudstjänst i Storkyrkan i Stockholm, där statsministern och de flesta av de ledande politikerna brukar vara med, så även kungafamiljen.
Förutom det olyckliga i att överhuvutaget ha en sådan tradition, att blanda in kyrkan som en arena att högtidlighålla en ceremoni i, innan öppnandet av riksdagen, så finns det annat betydligt mer oroväckande som sedan 2007 vartannat år också har blivit en tradition.
Och det är att bjuda in representanter från andra religioner att aktivt delta i gudstjänsten!
Jag talar om islam och judendomen.
- Min övertygelse är att det finns bara en Gud, säger domprosten Åke Bonnier om varför bara representanter från de monoteistiska religionerna fick medverka i kyrkan.
- Jag har valt att inte samla andra religioner eller livsåskådningar, antingen för att de inte tror eller för att det är polyteism.
Okay, låt oss stanna till här ett ögonblick, herr Bonnier.
Du kan med ditt samvete säga att det bara finns EN Gud, och i kraft av ditt ämbete också företräda denna religion i Sveriges största kyrka, men inga röda lampor går igång när du meddelar kriterierna för att just dessa två världsreligioner ska få vara med..?
De är monoteistiska. Det betyder med andra ord att islam och judendomen håller en respektive gud för sann, inte flera (polyteistisk tro).
Så, om Baalsdyrkan hade varit utbredd idag, så hade också dess företrädare fått delta?
Baal är en av de värsta avgudar Bibeln fördömer, men föralldel, om många valde att endast tillbe Baal, så skulle dess representanter bjudas in..?
2 Kung 1:16
Han sade till denne: "Så säger HERREN: Eftersom du skickade sändebud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, som om det inte fanns någon Gud i Israel som du kunde fråga, därför skall du inte komma upp ur den säng som du har lagt dig i, ty du måste dö."
Återigen, citat Åke Bonnier: "Jag har valt att inte samla andra religioner eller livsåskådningar, antingen för att de inte tror"
Vilken tro visar då du på, Bonnier, när du medvetet hädar den kristna Guden genom att gå emot det första budet: "Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig."
Vidare bibelställe att ha i beaktande:
"Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna." (1 Kor 10:20).
Kan man kalla det annat än hedendom när man, om så en högt uppsatt kyrkorepresentant, blandar ut Guds heliga ord med andra religioners avgudadyrkan, medvetet bjuder in att bryta sönder den gudomliga undervisning som BORDE vara det självklara att komma från en kristen gudstjänst?
"se då till att du inte lockas till att följa deras seder, sedan de blivit röjda ur vägen för dig. Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: "Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt." (5 Mos 12:30).
Här tågar SvK glatt i spetsen och inte bara frågar efter andra religioners gudar, utan bjuder in dem till egen helig härd och låter dessa predika ohämmat inför en åhörarskara vars själar kyrkan har, eller BORDE ha andligt ansvar för.
Ur Dagen: "församlingen frångår den kristna ordningen när rabbinen David Lazar läser ur psaltaren på hebreiska. Men det inslag som är mest ovanligt, och i mångas ögon mest kontroversiellt, är när imamen Othman Al Tawalbeh reciterar Koranen. Han sjunger ut verserna på arabiska, rakt ut i den guldglänsande Storkyrkan med alla dess kristna symboler och konstverk. Några sekunder efter att arabiskan klingat ut läses evangeliet enligt klassiskt svenskkyrkligt manér"
"Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom." (Joh 5:23).
Här finns ingen ära att tala om. Bara trasighet, uppror och otro.
För det är i grunden vad det handlar om.
Det finns ingen tro att tala om i Svenska Kyrkan idag, viljan att vara alla till lags och mötas över gränser, så även trosgränser, har för länge sedan fått spela ut det kristna budskapet som idag mer och mer skjuts undan till ett dammigt hörn. Allt på bekostnad av politisk korrekthet och en rädsla att sända "fel signaler" till de influenser som SvK är så pinsamt rädda att stöta sig med.
Att världens oro har ökat alltsedan attacken i World Trade Center, som vi nu har kunnat "fira" ett tioårsminne av, och att antalet muslimer världen över som länge varit förföljda och kanske i än högre grad är utsatta för misstänksamhet och hat nu, är ett faktum och någonting att dupt beklaga sig över. Det är ingenting vi ska acceptera.
Inte heller ska vi stillatigande acceptera en utbredning av högerextremism och invandrarfientlighet, vare sig den lågmält muttras i folkhemmet eller tjusigt kamoufleras under mediaanpassat "smink" i politiken, det är BRA att dessa konfliktfyllda frågeställningar tas på allvar. Det tjänar i hög grad att ifrågasätta inte minst människosynen hos var och en av oss. Ingen som lever fredligt ska någonsin behöva vara rädd för hotbilder om våldshandlingar enbart på grund av vem de är och vad de tror på, särskilt inte i ett civiliserat land som Sverige. Jag vill åtminstone tro att det är civiliserat.
Det är INTE så man vinner själar, det är inte så Gud vill att vi ska strida. Vi ska strida med evangelii kraftfulla levande Ord, inte med något annat vapen.
Men denna förening och dialog ska inte ske i Kyrkan. En dialog, som många av Svenska Kyrkans ledande biskopar och opinionshungriga präster vill ha det till att det är, skiljer sig gravt mot att välkomna Kristi ord utspätt med annat antiKristligt budskap.
Vore det så att målet är att bjuda in i avsikt att förmedla det frälsningsvissa budskapet med målet till omvändelse, så skulle allt vara gott och väl och i enlighet med Guds vilja.
Nu är det bara andlig söndring, under fryntliga leenden och hjärtliga handskakningar.
Den som idag frågar sig; "Bör jag lämna Svenka Kyrkan?", ska fråga sig om han eller hon tror på det kristna budskapet och att Bibelns ord är oavhängigt samhällets föränderliga klimat. Den personen bör fråga sig om det Jesus Kristus gjorde för mänskligheten var värt något, när Han dog för våra synder och återupprättade en väg mellan Människan och Gud.
Om svaret är ja på dessa frågor, så är också svaret på frågan om huruvida att stanna kvar i SvK eller ej, endast ett.
Dagen, Smålansposten, DN, SvD
/Nephele
 |
| Komponerad av Nephele |
