Syndare och samtidigt rättfärdig

Bild komponerad av Shadow. Klicka för förstoring.

"En banad väg, en vandringsled, skall gå där, 

och den skall kallas "den heliga vägen". 

Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem. 

De som vandrar den vägen skall inte gå vilse, 

även om de är dårar. 

Lejon skall inte finnas där, rovdjur skall inte komma dit. 

De skall inte finnas där, men de återlösta skall färdas på den. 

HERRENS friköpta skall vända tillbaka 

och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden. 

Fröjd och glädje skall de få, sorg och suckan skall fly bort."

(Jes 35:8-10).

Vilken märklig och underbar messiansk profetia! Den talar om en väg, som är helig, och där ingen oren skall färdas. Samtidigt står det att vägen är till för dem (de orena). Vidare säger texten att de som färdas där är "de återlösta", "de friköpta". Detta är en klar skildring av vad evangelium och kristen tro handlar om. Att vara rättfärdig inför Gud, helt fri, förlåten, älskad, utan att förtjäna det. Att vara syndare frälst av nåd. 

I denna profetia skildras frälsningen eller nådatillståndet som en väg som man vandrar på. Liknande språkbruk används längre fram då Gud säger genom profeten Jesaja: "Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen." (Jes 43:18-19). 

Frälsaren använder själv bilden av en väg som man går på, när han säger: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6). Och bilden av absolut helighet, en plats där ingen oren får vara, används i Uppenbarelseboken när det står om det nya Jerusalem: "Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet." (Upp 21:27). Att vara "skriven i Livets bok" är att ha tagit emot evangelium och således tillhöra de utkorade, den frälsta skaran.  Livets bok "tillhör Lammet", dvs Kristus.

Den skaran som vandrar på denna "heliga väg" har inget annat att berömma sig av inför Gud än Guds godhet genom Kristus. Det är som Paulus skriver: "Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel." (Rom 3:27), "ingen människa skall berömma sig inför Gud." (1 Kor 1:29), "Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren." (1 Kor 1:31; 2 Kor 10:17). Profeten Jeremia skriver: "Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger HERREN." (Jer 9:24).

Jesajas profetia om den heliga vägen skulle kunna beskrivas som en utläggning av Paulus ord: "Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet." (Rom 4:5). 

I Guds rike är det nämligen så att man är både syndare och helgon, oren och ren, samtidigt.

Orenheten har vi i oss själva, i vår gamla syndanatur och i vår synd och brist.

Renheten är den rättfärdighet som vi tillräknas därför att Jesus tagit på sig våra synder, och levt ett heligt liv i vårt ställe. En sak som gör att det är så svårt att tro, är att det är för bra för att vara sant. Och ändå är det just detta Gud vill att vi skall tro. Han vill inte att vi skall tro på oss själva, vår förmåga, vår styrka, vår moraliska strävan osv. 

"Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden." (Rom 8:3).

Jesajas ord om "den heliga vägen" har föregåtts av en beskrivning av att Gud "kommer själv och frälsar er." (Jes 35:4). Det är en tid som kännetecknas av att "de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla." (vers 5-6). Dessa ord som fick sin uppfyllelse i Jesu tid, då han gjorde just dessa underverk. När Jesus fick frågan av Johannes lärjungar om han verkligen var "den som skulle komma" (dvs. Messias), svarade Jesus: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är den som inte tar anstöt av mig." (Matt 11:4-6). Underverken var tecken på att han var den utlovade Messias som profeterna talat om. Och han kom och predikade "glädjens budskap", att vi är heliga på grund av honom, rena inför Gud fast vi är orena i oss själva, att vi är Guds barn av gränslös nåd. 

/Shadow