tisdag 27 september 2011

Synden och otron har pågått i många decennier

Tidningen Dagen (27/9) skriver under rubrikern "Kyrkans kris är uppenbar" att Svenska kyrkan "befinner sig i en kris, förtroendemässigt, teologiskt/ideologiskt, organisatoriskt och ekonomiskt". Den ideologiska eller teologiska "krisen" redovisas på följande sätt:
"SvK har blivit en identitetslös kyrka utan någon egentlig teologi och utan tro baserad på Skriften, bekännelseskrifterna och vigningslöftena. Därmed har man inga svar på människornas frågor och då får de söka sig någon annanstans vilket man också gör, till nyandliga rörelser och andra religioner. Den inomkyrkliga avkristningen tycks nu ha gått så långt att allt tycks vara accepterat - allt utom en klar kristen identitet, tro och lära.
Politisk korrekthet, populism och tvärreligiös interaktion har ersatt en tydlig kristen identitet."
Jag tror att det är viktigt att inse att denna "kris" inte är något nytt fenomen. Den går långt tillbaka i tiden. En liten historisk återblick:

  • Tidskriften Biblicum skriver i nr 6, 1974: "Avfallet från Bibeln och den kristna tron har under mycket lång tid varit förhärskande i Sverige. Väckelserörelserna under 1800-talet förmådde aldrig att i grunden återföra statskyrkan (svenska kyrkan) ur upplysningstidens förfall till att åter bli en biblisk-luthersk bekännelsekyrka, och när bibelkritiken på allvar satte in vid universiteten omkring år 1900 fanns det föga motståndskraft kvar. Den teologiska liberalismen kom att mer och mer dominera bibelundervisningen på alla stadier. Generationer av förkunnare och lärare har blivit och blir alltjämt uppfostrade i denna bibelkritiska anda, där det anses självklart att Bibeln är full av fel och brister, och att endast den som blundar för vetenskapliga fakta kan vara bibeltrogen."
  • Påverkade av upplysningstidens teologi som satte det mänskliga förnuftet över Guds ord tog många avstånd från olika läror i den heliga Skrift. Man kunde välja och vraka vad man ville ha. Människan sattes som måttstock. Man hade en "ljus människosyn", gav ingen plats för Guds vrede över synden, förnekade arvssyndsläran, och syndafallet som en historisk tilldragelse. Därmed blev också talet om försoning för synden förnekat och nedtonat. Jesu kroppsliga uppståndelse och underverk förnekades. Man tycktes vara så som Paulus hade sagt om kommande tiders människor, "en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen." (2 Tim 4:3).
  • År 1964 utsåg biskoparna i Svenska kyrkan en bibelkommission som fick uppdraget att klargöra "i vilken mening Bibeln är Guds ord". 1970 publicerade bibelkommissionen resultatet av sin utredning under titeln "Bibelsyn och bibelbruk". Där hävdas bl.a. att Bibeln innehåller en rad felaktigheter. Underverk och profetior förnekades. Teol dr Ingemar Furberg granskade boken i en skrift 1972 med namnet Bibelkommissionens betänkande »Bibelsyn och Bibelbruk» i kritisk belysning. "Bibelns undervisning om Gud blir inte uppenbarad sanning utan människors försök att tolka Gud i historien. Syndafallet blir ingen historisk händelse och allt tal om synd och försoning blir tämligen onödigt, när Guds vrede inte längre är en fruktansvärd realitet. Över huvud taget kommer Bibelns grundläggande undervisning att hänga i luften, när det historiska underlaget blir ifrågasatt. Inte heller när det gäller Jesu uppståndelse låter bibelkommissionen påskens vittnen träda fram och vittna om vad de med egna ögon har sett. »Trons grund blir nu inte längre, att Kristus verkligen är uppstånden. I stället för att söka vissheten i den yttre berättelsen härom söker man grunda sin tro på en inre erfarenhet» (s. 16). Man talar om verkligheten i den kristna uppståndelsetron men inte om att det kristna budskapet förutsätter de bibliska berättelsernas fakticitet. Ty Bibelns budskap kan inte lösgöras från historien utan är ett budskap om något som faktiskt hänt. För bibelkommissionen flyttas grundvalen för tron från det objektiva och historiskt sanna till människan själv." (Biblicum nr 2, 1972).
  • I en artikel med rubriken "Kyrkans nuvarande kris" (Tidskriften Biblicum nr 3-4, 1980) skriver Seth Erlandsson om hur krisen börjat i kyrkans prästubildningar. "En kyrkas kris börjar ofta med att bibelkritik accepteras i präst- och pastorsutbildningen. När Bibeln inte längre är enda norm, regel och rättesnöre för vad man skall förkunna och lära, börjar man att utforma en förkunnelse, som till stor del bygger på mänskliga tankar och filosofier. En sådan förkunnelse kan påverka många och bli populär, men den har ingen himmelsk kraft att föda människor på nytt. Den kan inte skapa och stärka kristen tro." Han tar även upp Svenska kyrkans problem med kyrkotukt, dvs att man inte förmanar och korrigerar (eller utestänger) dem som öppet försvarar falsk obiblisk lära. Strävan efter enhet i läran har ersatt med fokus på yttre enhet. Kyrkan är full av splittring inbördes genom att man tror och lär olika, samtidigt som man vänder sig utåt och försöker upprätta gemenskap med andra kyrkor i yttre mening. 

Svenska kyrkans ideologiska eller teologiska "kris" är i själva verket synd, villfarelser och otro. Och detta har pågått i många decennier Det hör ihop med den bibelsyn man tagit över från upplysningstidens teologi, och som skiljer sig oerhört mycket från Jesus, apostlarnas, urkyrkans, reformationstidens och väckelsetidens bibelsyn. Människan har satt sitt förnuft över Skriften. Men en kristen skall vara en lyssnande lärjunge, för endast Kristus, världens Frälsare, är kyrkans Herre. Endast genom Guds ord kan människor helgas på ett sätt som behagar Gud. Jesus sa: "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning" (Joh 17:17). Hur skall detta kunna ske, i en kyrka där själva förutsättningen (bibelsynen) är felaktig? Hur kan man tala om en "kris" när grunden är felaktig? Med ordet "kris" antyder man ju att det kan komma en upprättelse. Men en sådan upprättelse förutsätter ju att bibelsynen förändras, ända in i kyrkans ben och märg och på de teologiska fakulteterna. Det finns inget som antyder att detta håller på att ske, eller att Svenska kyrkan vill ha det så och eftersträvar det. Och hur kan man efterfölja Rom 16:17 på bästa sätt inom SvK? Martin Luther föreställde sig på sin tid att i den yttersta tiden kommer villfarelserna vara så stora att kristenheten endast bevaras i enskilda hem där man håller sig till Guds ord. 


/Shadow


Dagen, Dagen


Länkar:
Kyrkans nuvarande kris
Bibelkommissionens betänkande »Bibelsyn och Bibelbruk» i kritisk belysning
Biblicums kamp för biblisk tro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar