Jag tror att SvK, (eller kanske "SVeK", ett uttryck jag stött på, vore ett bättre uttryck..?) skulle fungera utmärkt som en social hjälporganisation istället. Då skulle de kanske göra mer nytta, om ingen religion var knuten till verksamheten.
Som det är nu, undrar jag hur denna gamla institution fortfarande kan kallas "kyrka". Därtill "evangelisk-luthersk".
Det är isåfall en kyrka i enormt andligt förfall som med ledares hjälp och eftergivande av folktryck har vittrat sönder fundamentet kyrkan ska vila på, Guds ord, så systematiskt och närmast djävulskt metodiskt att man kan förvåna sig över att de övre skikten inom Svenska Kyrkan fortfarande minns vad alltihop handlar om och då och då gör några blänkare om en Jesus som gav oss kärlekens bud.
Det är detta kärleksbud SvK vill bejaka, men sättet de gör det på kostar ett förvridet evangelium, obibliska läror som sprider sitt gift inom hela kyrkan, ända ut till varje församlingsmedlem.
Det finns en oerhört försiktig och tålmodig bild utåt, när representanter ska förklara hur de tänker, och en febrig glöd när de anammar sitt kärleksbud till exempel genom att inte bara möta människor från andra religioner, utan även gå samman med dem i tider av kris. Då för att de vill visa en enad front, demonstrera mot det onda våldet och visa att "ensam inte är stark" när annan nöd drabbar. Plötsligt ska udda vara jämnt och man har ett andligt syskonskap inför Gud.
De inser inte hur detta gift jag tidigare nämnde, alltmer får fäste och hur direkt ogudaktig kyrkan till följd av allt detta.
När skedde denna olyckliga nedmontering av Gudsordet, egentligen..?
1958 uppger kyrkans officiella lära att kvinnor får prästvigas, trots att detta är obibliskt.
Homovigslar infördes 2009.
En mycket tydlig hästspark rakt på Skriften.
Liberalteologin har stadigt varit på frammarsch, under lång tid.
Men kanske är det trots allt inte så märkligt, redan under teologiutbildningen uppmanas och instrueras studenterna att närma sig texterna kritiskt. Och bibelkritik har varit något som länge gått hand i hand med folkkyrkan.
Högskoleverket granskade 13 av landets teologi och religionsutbildningar på högskolenivå 2002, och deras kritik mot sju av dessa skolor var hård.
Vetenskap och Folkbildning, "VOF", skriver såhär:
"Vi trodde kanske gärna att, sedan stat och kyrka skildes åt, det skulle vara slut med statlig finansiering av prästers utbildning. Om man tittar på verkligheten blir man dock förvånad."
Vidare citat ur VOF's sammanställning:
“Synen på vetenskaplighet har också förändrats så att en större samverkan mellan akademi och kyrka åter är möjlig.” Och vidare: “Samtidigt utvecklas synen på vetenskaplighet och möjliggör en större samverkan både mellan pastoralteologi och akademisk teologi och mellan studentens verksamhet på universitet och i församling. Det är i denna verklighet som Svenska kyrkan nu har att medverka till bästa möjliga prästutbildning.”
Att staten ska utbilda präster är av naturliga skäl förkastligt. Den som vill kalla en skola ett universitet/högskola idag, måste enligt Högskoleverket bl a uppfylla detta: “Ha grundutbildning och forskning som är väl etablerad och av god vetenskaplig kvalitet.”
Det säger sig självt att en teologiutbildning som formas i ett klimat där man måste ta hänsyn till "teologins behov av att precisera sin vetenskapliga roll inom universiteten" (Citat från Högskoleverkets sammanfattning av sin granskning), oundvikligen blir bibelkritisk.
Det innebär att med alla tillgängliga instrument ifrågasätta, dissekera och söndra de ursprungliga texternas genuinitet.
Och vem ska kyrkans anställda i första hand vara lojala mot, de som har den ekonomiska fördelen att ha åsikter, eller gentemot Skriften allena..?
Gentemot folktryck och politisk opinion, eller mot Guds ord?
Vad vi har idag är en liberal, bibelfientlig och ryggradslös inrättning, en folkets kyrka.
Att det idag finns många praktiserande präster som inte har någon Gudstro alls inom folkkyrkan är inte förvånande, och de verkar inte besvärade av det.
KG Hammar, vår förre ärkebiskop, var inte direkt någon inspirerande resurs.
Med en sådan ledare är det inte svårt att förstå förfallet, men hur långt ska det gå?
Även Wejryd är ute och cyklar när han pratar om homovigslar som något självklart, aldrig skulle neka Ecce Homo-utställning och svarar så vagt om sin egen tro man kunde missta honom för att vara anhängare till New-Age.
SvK har en samvetsklausul. Den kan präster använda sig av och till exempel vägra viga samkönade eller rösta in en kvinnlig präst.
Nu borde hela rasket ta och antingen rensa upp i skräpet, kasta ut villolärorna och återbörda kyrkan till det den är avsedd för, eller helt enkelt använda sig av det lilla samvete som finns kvar och be att få bli avkragad.
/Nephele
Dagen
