I tidningen Dagen (16/9) skriver reportern Anna Bieniaszewski Sandberg om drömmar. Hon skriver: "I den värld som omgav Gamla Testamentets folk tog man för givet att drömmar kunde uttrycka någon form av gudomligt budskap. I många kulturer gör man det än i dag, men den moderna västerlänningen är minst sagt skeptisk." Religionspsykologen och teologen Larsåke W Persson instämmer i detta och tillägger "Det är numera mycket ovanligt att en predikant i våra kretsar säger att han "fått" ett ord av Gud. Han hänvisar i stället till något han läst, ett arbete han gjort eller något han varit med om.Vi har lämnat bakom oss tron på att Gud kan tala direkt till oss, i vaket tillstånd eller i våra drömmar"
När religionspsykologen uttalar sig på detta sätt verkar han helt oinsatt i att en del fåror inom svensk kristenhet lägger rätt mycket krut på drömmar, nya syner och uppenbarelser, den s k karismatiska rörelsen. Jag vänder mig också emot den generalisering som artikelförfattaren gör när hon säger att GT:s folk hade en slags allmän öppenhet för att Gud talade genom drömmar. Hon skriver: "I den gammeltestamentliga världen, den gamla Orienten, sågs drömmarna som ett sätt att ta emot Guds budskap eller att skåda in i framtiden." Detta är helt enkelt inte sant. Bibeln ger en mycker mer komplex syn av hur man förhöll sig till, och hur man bör förhålla sig till, drömmar.
För det första skall understrykas att Bibeln berättar om flera fall där Gud direkt leder människor genom drömmar. Jag listar här några exempel hur hur drömmar beskrivs som positiv ledning av Gud.
Vi kan tänka på Josefs drömmar som förargade hans bröder (1 Mos 37), och hans förmåga att uttolka andras drömmar vid ett par tillfällen (1 Mos 40-41). Under Abrahams tid varnades Abimelek, kungen i Gehar, för att ta Abrahams hustru till sig, eftersom hon redan tillhörde Abraham (1 Mos 20). Jakob hade en dröm om en stege till himlen när han befann sig i Betel (1 Mos 28), och han fick också undervisning av Gud vid ett tillfälle hur han skulle agera utifrån en dröm (1 Mos 31). Daniel och hans vänner hade extraordinära förmågor av Gud, med insikt och förstånd, också att uttolka drömmar (Dan 1:17; 5:12). T o m en hednisk konung, Nebukadnessar, fick en varnande dröm från Gud (Dan 2:1). Kung Salomo fick be Gud om vad som helst i en dröm, när han blivit kung (1 Kung 3).
Josef, Marias man, hade en dröm då Gud ledde honom att inte dra sig undan från Maria (Matt 1:20), att de skulle fly till Egypten då Jesus var född (Matt 2:13), och att de sedan skulle återvända från Egypten (Matt 2:19-23). De visa männen varnades för att återvända till Herodes genom en dröm (Matt 2:12). Pilatus hustru plågades i en dröm kring behandlingen av Jesus (Matt 27:19).
Det är inte så att Bibeln kryllar av exempel på människor som fick direkt ledning av Gud genom drömmar, men visst finns det några, och jag har listat de flesta ovan. Man skall alltså inte generalisera och säga att människor under GT:s tid trodde att de fick ledning av Gud genom drömmar. Däremot gjorde Gud särskilda under, som tydligt är kopplade till frälsnigshistorien, då han ledde och undervisade människor, och ibland skedde detta genom drömmar. Antingen handlade de om hur de skall agera för att Guds frälsnignsplan skall gå fram enligt Hans vilja, eller att de varnas för att de lever i strid mot Guds vilja eller Guds frälsningsplan.
Artikelförfattaren gör alltså fel i att framställa GT:s människor som en slags människor som förväntade sig ledning genom drömmar. Det var många olika sätt som Gud ledde människor på, och som han leder människor på än idag. Drömmar är inte en särskilt utvald "kanal" som Gud liksom rekommenderar i sitt Ord. Den som plöjer igenom hela Skriften och vad den säger om drömmar får en annorlunda bild av drömmar och dess relation till "Guds tilltal".
Blotta förekomsten av drömmar med andligt religiöst innehåll är enligt GT ingen garanti för att de har något med Gud att göra. Gud varnar genom profeten Jeremia för spåmäns drömmar men gör också tillägget att de inte skall lyssna till sina egna drömmar: "Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Låt er inte luras av de profeter som finns bland er, inte heller av era spåmän, och lyssna inte till de drömmar som ni drömmer." (Jer 29:8). Den som är intresserad av vad Bibeln lär om drömmar bör i synnerhet studera Jeremias 23:e kapitel där människors anspråk på att få drömmar från Gud framställs som något mycket negativt, eftersom endast Guds utvalda profeter leddes av Gud. De falska profeterna och människor med stor inbillningsförmåga intresserade sig för drömmar. Gud plan för folket var inte alls som de hade väntat sig, därför blev de så lätt förledda när människor kom med drömmar och sa att de inte behövde frukta fienden (de var ju Guds förbundsfolk). och att de inte skulle tillfångatas och behöva tjäna fienden. Tvärtemot dessa drömmar säger profeten Jeremia: "Lyssna därför inte på era profeter och spåmän, på era drömtydare, teckentydare och trollkarlar när de säger till er: "Ni skall inte tjäna kungen i Babel." (Jer 27:9). På samma sätt talar profeten Sakarja om bedrägliga drömmar från spåmän (Sak 10:2). När de här talar om "spåmän" så bör vi inte tänka på det i alltför snäv bemärkelse, dvs att de skulle ha uppträtt som vanliga hedniska spåmän. För de falska profeter som Jeremia och Sakarja hade att tampas med framträdde som trovärdiga profeter för folket. Men Gud hade inte sänt dem. De sände sig själva genom att lyssna till sina drömmar och intala sig att dessa var från Gud. De gav ju budskap som syntes rimliga och lovande för folket.
Drömmars otillförlitlighet i förhållande till Guds ord genom de utvalda profeterna framställdes som skillnaden mellan halm och säd. "Den profet som har haft en dröm, han må berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han må troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger HERREN." (Jer 23:28). Halmen var foder för djuren, säden för människor. Drömmar från självutnämnda profeter hade inget värde, utan man skulle istället "troget tala Guds ord".
Drömmars otillförlitlighet i förhållande till Guds ord genom de utvalda profeterna framställdes som skillnaden mellan halm och säd. "Den profet som har haft en dröm, han må berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han må troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger HERREN." (Jer 23:28). Halmen var foder för djuren, säden för människor. Drömmar från självutnämnda profeter hade inget värde, utan man skulle istället "troget tala Guds ord".
Blotta förekomsten av människor som gör anspråk på att ledas direkt av Gud genom drömmar är inte enligt Bibeln ett bevis för att de leds av Gud, t o m om de också gör tecken och under. Genom Mose säger Gud t o m att folkets trohet mot Gud prövas när sådant sker. "Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: "Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem", då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty HERREN, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar HERREN, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ. HERREN, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till." (5 Mos 13:1-3)
Det jag vänder mig emot i artikeln är att drömmar beskrivs som en slags självklar väg för kommunikation med Gud, eller budskap från Gud. Så framställs inte drömmar i Bibeln, trots att flera viktiga bibliska personer fick ledning genom drömmar. Själva ordet drömmar framställs på många ställen som något negativt: "Ty där drömmarna är många följer mycket fåfänglighet och många ord. Men frukta du Gud!" (Predik 5:6). Drömmar används ofta i GT som bildspråk för det förgängliga, otillförlitliga, otrygga, övergående, tillfälliga. "De är som en drömsyn som försvinner" (Ps 126:1; Jes 29:7; Jes 29:8). Att vara en "drömmare" framställs som negativt också i NT. I Jud 1:8 beskrivs att de som levde ogudaktigt hade läror och uppfattningar som hade samma förhållande till sanningen som drömmar har till nyktert omdöme och sunt förnuft. De tenderade att föredra sina egna inbillningar. De kallas kort och gott för "drömmare". I en del engelska översättningar står "filthy dreamers". Det är också möjligt att de fick sina idéer från drömmar. Huvudöversättaren till Svenska Folkbibeln skriver om dessa:
"Dessa som på felaktigt sätt blivit församlingsmedlemmar opererar nu öppet inne i församlingen. De såg i den frihet som Kristus vunnit åt människor inte en befrielse från synd utan en frihet att synda. De förkunnade denna gudlösa frihet, denna »libertinism» = frigjordhet, helt öppet och fräckt (8, 13, 16, 19). I stället för att lämna församlingen förde de fram sina fördärvliga meningar inom den (12). Judas talar om dem som drömmare, vilket tyder på att de gjorde anspråk på att stödja sig på särskilda syner och uppenbarelser. Judas skriver att församlingen skall bryta med dem." (Judas brev - kort inledning, Tidskriften Biblicum nr 3, 1991)
När det gäller drömmar som beskrivs positivt så finns också Joels profetia (Joel 2:28). Att Gud skall utgjuta sin Ande över allt kött, och att människor skall ha drömmar, profetera och få syner. Enligt aposteln Petrus gick denna profetia i uppfyllelse på pingstdagen, då den helige Ande gavs åt kristenheten på ett synligt sätt (Apg 2:17).
Bibeln visar exempel på att Gud kan leda genom drömmar. I Jobs bok står det att Gud talar genom drömmar, och även varnar människor från synd genom sjukdomars plågor (Job 33:15-22). Men inte alla fick drömmar, inte ens bland de stora namnen i Bibeln, såsom Noa, Abraham, Isak, Moses, Jesaja, Jeremia, Hezekiel osv. Man skall inte därför tala om drömmar som om de vore en generell väg för ledning. Gud, som har allting i sin hand, vill att vi skall söka hans tilltal genom de medel som han själv har utvalt. Gud talar oss genom sina profeter och apostlar än i dag, genom de skrifter som de efterlämnat. Således byggs hela kristenheten upp genom dessas ord (Ef 2:20).
Kyrkohistorien visar mängder av exempel på hur splittring, sekter och falska läror har haft framgång just genom att människor hänvisar till en direkt ledning från Gud, t.ex. genom drömmar vid sidan av, och istället för, Ordet. Vi kan tänka på "uppenbarelser" som Mormons bok, "Nyckel till Skriften" (Mary Baker Eddy), E. G. Whites "inspirerade" skrifter, Koranen, Baha'Ullahs skrifter, eller Helge Fossmos anspråk på att få drömmar från Gud i Knutby.
Hotet mot Kristi kyrka är inte de som envist vägrar vika från bibelordet och som envist avvisar alla anspråk på andliga sanningar bredvid bibelordet. Hotet är anspråken på en andlighet som detroniserar Gud. Den hovtjänare som gör anspråk på att vara den ende som kan göra kungen förstådd genom sin förmenta kunskap, har i själva verket satt sig på tronen.
Enlgit Guds ord skall vi inte gå utöver vad Skriften säger (1 Kor 4:6), för hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning (2 Tim 3:16). Jesus säger "Skriften kan inte göras om intet" (Joh 10:35). Det är de heliga skrifterna "som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus" (2 Tim 3:15). Salig är därför den som lyssnar till Guds ord och bevarar det (Luk 11:28).
När det gäller ledning från Gud, oavsett om det handlar om möten man gör i livet, människor man träffar, händelser som inträffar eller drömmar man har, så är de inte en trygg bas att bygga på. Allt måste prövas utifrån Guds ord. Det är helt enkelt en slags övermod om man tror att man har en särskild ledning vid sidan av Guds ord, och i synnerhet i strid med Guds ord. För den som i ödmjukhet förvisso tror att Gud leder honom t.ex. genom föregående natts dröm, eller dagens händelser, kan ju lika gärna isåfall tro att detta blogginlägg, som nu skrivits och blivit läst, är Guds ledning. Hur kan du veta att just det du väljer att fokusera på är Guds ledning. Gud leder förvisso, men allt måste prövas utifrån Guds ord, och man skall inte söka Guds tilltal och undervisning någon annanstans än i Ordet.
Hur många människor har inte fört fram alla möjliga åsikter genom att hänvisa till drömmar och syner inom den karismatiska rörelsen. Jag är uppväxt med det där. Hur många har inte skrivit domsprofetior över Sverige eller utlovat otroliga väckelser i Sverige. Tiden går och det blir inte som de säger. För många människor tror helt enkelt att Gud handskas med dem som om de vore delaktiga i samma heliga frälsningshistoria som fäderna, Jesu mor osv var delaktig i. Men enligt Jesus är det nedskrivna ordet av apostlar och profeter så talande, så övertygande, att det är en avgörande domare för människan, eftersom Gud där talat. Han säger: "De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till." (Luk 16:29). Profeterna hade ju särskild och direkt ledning av Gud för att fullborda Guds frälsningsplan och nedteckna Guds ord. Det skedde både genom drömmar, syner och profetior. Som Gud säger genom Mose: "Om det finns en HERRENS profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm." (4 Mos 12:6).
När artikelförfattaren går igenom hur man sett på drömmar genom historien tar hon upp märkliga exempel. Om primitiva människor som, enligt henne, "inte gjorde större åtskillnad mellan vakenvärld och drömvärld", om kung Gilgamesh som bad en gudinna om att tolka hans drömmar, om hedniska grekers, romares och egyptiers syn på drömmar. Hon tar även upp ett exempel på en "felaktig ledning" genom dröm som en munk på 1200-talet fick, gällande hans val av att gå i kloster och avlägga löften. Men Guds ord förespråkar inte ett särskilt andligt stånd av munkar och nunnor som går i kloster.
Jag förnekar inte att Gud har makt att än idag, om han vill, leda en människa genom en särskild dröm. För Gud är allting möjligt. Gud kan ju också leda genom att vi träffar på människor som får oss att läsa mer i Bibeln. Det jag understryker är att han inte hänvisat kristenheten till att söka något genom drömmar, utan han har hänvisat oss till att lyssna till apostlarnas och profeternas ord, för det är Guds eget tilltal till oss. När nu tron "en gång för alla har överlämnats åt de heliga" (Jud 1:3), när den hemlighet som under oändliga tider varit dold "nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad" (Rom 16:25-26), så har vi det ledningsredskap som Gud vill att vi skall ha.
Reformatorerna var således helt skriftenligt när de bekände att "den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter" (Konkordieformelen, Inledningen). De gjorde också helt rätt genom att ta avstånd från dem som sökte Guds tilltal bortom Skriften. De skriver att de är "förryckta människor, som drömma om att den helige Ande skulle givas dem icke genom Ordet, utan på grund av några deras egna förberedelser, om de sitta sysslolösa och tysta i mörka rum och vänta på upplysning, alldeles såsom enthusiasterna gjorde fordom och vederdöparna göra i närvarande tid." (Den augsburgska bekännelsens apologi, Art. XIII).
Dagen, Dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar