Jesus undfår syndare

En gammal god psalm, om Jesus, som undfår (tar emot) syndare.

Jesus undfår syndare

1. Jesus undfår syndare, Säg det tröstens ord till alla, 
vilka glömt sin Skapare Och i synd och laster falla. 
Detta blott kan räddning ge: Jesus undfår syndare.

2. Vi ha ej förtjänt hans nåd, Men uti sitt ord han låter 
Kungöra sitt frälsningsråd. Nådens portar han upplåter
För de fallna. Kom och se! Jesus undfår syndare.

3. Den ett får förlorat har Söker ivrigt tills han funnit. 
Jesu kärlek större var: Med sitt blod har han oss vunnit 
Fri och full förlåtelse. Jesus undfår syndare.

4. Kom ni alla, ropar han Nu till alla sorgsna själar.
Ingen annan finns, som kan Till Guds barn förvandla trälar. 
Tro det, fast du ej kan se: Jesus undfår syndare.

5.Fattig, syndig, ond i mig, Din förlåtelse ovärdig, 
Vågar jag mig fram till dig, Som har världen gjort rättfärdig. 
Med ditt ord den trösten ge: Jesus undfår syndare.

6. Jesus undfår syndare. Också jag får ta det till mig. 
Också jag skall honom se, Som förklarat mig rättfärdig, 
Ansikte mot ansikte. Jesus undfår syndare.

Julens budskap

Bild från filmen "Vägen till Betlehem" (2006).

"'Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss." (Matt 1:23).

Här må du nu betänka, vilket hjärta det gudomliga majestätet kan ha till dig, då han av sin blotta barmhärtighet och av medlidande med din jämmer och ditt stora elände, utan din förtjänst, ja, i din synd, sänder dig sin enfödde Son, lägger honom i jungfruns sköte och säger till dig: 'Se, det är min älskade Son, som, åt dig född och given, skall frälsa dig från dina synder, vara din tröst, hjälp och frälsning' - ja, säger jag, har han ett sådant hjärta till dig så besinna, om du eller någon människa (som dock alla är orättfärdiga) skulle vilja skada den, åt vilken du skänkt din egen son och allt hans arv? Därför måste ju Fadern i denne sin Son, som är oss född och given, vilja benvisa oss idel gudomlig nåd, förbarmande och kärlek. Nu ges han endast åt dem, som mottar honom och vill trösta och glädja sig av honom. Och genom denna stora gåva och välgärning betygar och bevisar Gud på det mest uppenbara sätt, att han inte mer vill vara vred på oss eller fördöma oss."

(M. Luhter. Ur "Manna för Guds barn").

Straffad i vårt ställe

"'Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.' (Gal 3:13).

Paulus säger inte, att Kristus blivit en förbannelse för sin egen skull utan 'för vår skull'. Det ligger alltså tonvikt på de orden 'i vårt ställe'. Ty Kristus är oskyldig, vad honom själv angår. Allså hade han inte behövt hängas upp på trä. Men eftersom varje rövare enligt lagen skulle korsfästas, var också Kristus själv enligt Mose lag skyldig att korsfästas, eftersom han iklädde sig syndares och rövares person, men inte en endas utan alla syndares och rövares. Ty vi är syndare och rövare, och därför är vi hemfallna åt död och evig fördömelse. Men Kristus tog på sig all vår synd och dog för den på korset. Därför måste han bli en rövare, såsom Jesaja säger, Jes. 53:12: 'Han blev räknad bland förbrytare.'...

Han bär alla människors alla synder i sin kropp. Inte som om han själv hade begått dem, men de synder som vi begått upptog han i sin kropp för att göra till fyllest för dem med sitt eget blod. Därför hemföll han, även om han till sin egen person var oskyldig, åt Moses för alla gällande lag, eftersom han blev funnen bland syndare och rövare. Överheten anser för skyldig och straffar den som ertappas bland rövare, även om han aldrig gjort något ont eller något, som förtjänar döden. Men Kristus ertappades inte endast bland syndare, utan han ställde sig frivilligt och enligt sin Faders vilja solidarisk med syndare, i det att han antog deras kött och blod, som är syndare och rövare, djupt sjunkna i alla slags synder. Då alltså lagen ertappade honom bland rövare, dömde och dödade den honom såsom rövare.

Denna kunskap om Kristus och denna ljuvliga tröst, att Kristus för vår skull blivit gjord till en förbannelse för att friköpa oss från lagens förbannelse, den berövar sofisterna oss, då de skiljer Kristus från synderna och syndarna och framställer honom endast som ett efterföljansvärt exempel... 

'Men det är ju både orimligt och skymfligt att kalla Guds Son en syndare och en förbannelse?' - Vill man förneka, att han är en syndare och en förbannelse, bör man också förneka, att han lidit, korsfästs och dött. Ty det är inte mindre orimligt att säga, såsom vi gör i vår trosbekännelse, att Guds Son blivit korsfäst, och att han utstått syndens och dödens straff, än det är att kalla honom en syndare och en förbannelse. 

På samma sätt kallar Johannes Döparen honom Guds lamm (Joh 1:29). Själv är han visserligen oskyldig, eftersom han är Guds rena och obesmittade lamm, men eftersom han bär världens synder, trycks hans oskuld av hela världens synder och skuld. Alla de synder, som jag, du och vi alla gjort och kommer att göra, är Kristi egna synder, alldeles som om han själv hade begått dem. Kortfattat: vår synd måste bli Kristi egen synd, eller också måste vi förgås till evig tid. Denna sanna Kristuskännedom, som Paulus och profeterna lärt oss, har de gudlösa sofisterna fördunklat."

(M. Luther. Ur "Stora Galaterbrevskommentaren").