Anfäktelser och tvivel (ljudfil)

Länk till ett mycket bra föredrag från Lutherska Bekännelsekyrkans ljudarkiv:

"Hur skall jag övervinna anfäktelser & tvivel" (mp3)

Föredraget behandlar olika typer av anfäktelser och tvivel, i synnerhet tanken att Gud inte skulle vilja eller kunna förlåta dig. Mycket bra och uppbyggligt föredrag.

"Anguish", digitalt konstverk av OneiromancerNJV.

/Göran

Frälsningens tidpunkt och goda gärningar

En villfarelse som är rätt vanlig i vissa kristna kretsar är att fokus på människans frälsning förflyttas från Jesu ställföreträdande lidande, död och uppståndelse till det subjektiva/personliga mottagandet av frälsningens budskap vid en given tidpunkt. Inom den här rörelsen betonar man starkt en frälsningsupplevelse, en given tidpuntk i det egna livet då man blev kristen, på bekostnad av att den objektiva och universella frälsningen får träda åt sidan.

Sådana kristna kan säga saker som "Jag blev frälst för 10 år sedan", eller "Jag blev frälst den 10 januari 1992", eller "Har du blivit frälst?", "När blev du frälst?"

Det felaktiga med detta är att frälsningens egentliga tidpunkt och orsak, vilket är Jesu liv och verk, som så tydligt beskrivs i de heliga skrifterna, får träda åt sidan och det väsentliga blir istället en upplevelse, en tidpunkt när man tog emot frälsningen.

Det här stämmer inte med hur Bibeln beskriver frälsningens tidpunkt. Om man läser igenom Gamla eller Nya testamentet noggrant finner man inte den här typen av betoning. Däremot finns det, från de första löftena om Frälsarens ankomst, till och med de slutliga beskrivningarna av hans frälsningsverk och fortsatta verk genom kyrkan, otaliga exempel på att frälsningens tidpunkt hör ihop med Guds historiska verk, vad Gud har gjort för oss genom att sända sin egen Son i döden i vårt ställe. Detta är den objektiva frälsningen.

Den subjektiva sidan av saken är dock lika viktig som den objektiva sidan av frälsningen, hur sekundär den än är. För den som inte personligen tar emot och förtröstar på Guds frälsning, och förblir i den resten av livet, har Guds kärlek i Kristus inte nått sitt mål.

Bibeln beskriver både Jesu objektiva frälsningsverk, och uppmaningar till oss att personligen ta emot det och förbli i det. Vidare beskrivs det kristna livet, hur en kristen skall leva, och vilka frukter tron bär hos en troende. Skriften förmanar vidare frukterna av köttslighet och oandlighet.

Skriften beskriver Guds färdiga frälsningsverk genom Sonen och hur en kristen skall ta emot. förbli i det och svara på det. Skriften talar mycket litet om tidpunkten för mottagandet av frälsningens budskap.

Alla som vet med sig att de haft en frälsningsupplevelse, en tidpunkt i livet då de tog emot frälsningens budskap, bör fråga sig om de också förblir i tron. Mycket av det som är skrivet i Nya Testamentet står där för att uppmuntra den nya människan att förbli i tron. Det är inte nog att ta emot budskapet en gång i tiden. Det är ju möjligt att man faktiskt rätt har tagit emot budskapet en gång i tiden men sedan avfallit.

För att vi inte skall avfalla har Gud givit oss sitt Ord och sin Ande.

Skriftens budskap är ytterst att Gud har förklarat oss förlåtna, såsom i en domstol. Ingenting kan lägga till eller dra ifrån något till frälsningen. Som en respons på detta glada buskap bär en kristen människa god frukt, gör goda gärningar, älskar  Gud och sin nästa, om än så ofullkomligt. Motivet är åtminstone det rätta och giltiga, hos dem som förtröstar på en historiskt förankrad universell frälsning som Gud utfört en gång för alla genom att ta synden på sig själv i vårt ställe. Det naturliga för den som hör detta är att respondera på Guds kärlek, älska Gud och sin nästa, följa och lyda Gud och älska hans ankomst. En kristen är dock inte endast en ny människa genom tron, utan också full av synd och brist, och behöver därför daglig ovändelse och tröst.

Inget av detta är möjligt utan den helige Andes verk i människans hjärta. Frälsningen är uteslutande ett verk av Gud, från början till slut. Från löfte och utförande till mottagande, helgelse och fram till skådandet då Frälsaren kommer tillbaka för att döma världen och frälsa de som väntar på honom.

När alltså någon säger "Jag blev frälst för 10 år sedan" bör man glädja sig och tala om trons innehåll, för det kan ju vara en människa som tagit emot det frälsande budskapet i hjärtat, men man bör också peka på att det är viktigt och avgörande att vi förblir i tron till änden, samt hänvisa till att allt detta hör ihop med Guds verk och handlande. Det är möjligt att avfalla, bli köttslig och somna in i oandlighet. Människan kan inte skapa tron, men hjärtats aktivitet kan leda henne bort från tron. Sådant måste en kristen akta sig för och varna andra för.

Vidare tror jag att man kan ha felaktig uppfattning om var man bör ha fokus vad gäller frälsningens tidpunkt, men ändå ha en sann frälsande tro. Det jag skriver är inte för att ifråga sätta någon eller någras frälsande tro. Jag skriver för att uppmuntra till ett förblivande i tron. Bibeln talar om Guds färdiga gärningar som vi skall ta emot, dvs Jesu död och uppståndelse i vårt ställe. Den talar också om hur vi skall leva som troende. Bibeln talar väldigt lite om upplevelser, personlig tidpuntk för omvändelse, känslor vid omvändelsen osv. Ändå finns det grupper av kristna som tycks lägga den avgörande betoningen på just dessa saker. Det finns kyrkohistoriska orsaker till att dessa läror. Men Skriften lägger betoningen på Guds färdiga frälsning och uppmuntrar oss att personligen ta emot och förtrösta på detta budskap. Som en frukt av tron vill en kristen vidare göra goda gärningar, och lär sig genom Guds ord vilka dessa gärningar är, och om inte hjärtat står emot den helige Andes verkan, så utför en kristen sådana goda gärningar. 

På ett liknande sätt så kom löftet till Abraham före lagen (se Galaterbrevet). På ett likande sätt kom också Guds räddning från slaveriet i Egypten, INNAN lagen gavs. Gud ville inte att Israel skulle hålla lagen av egen kraft. Gud ville att Israels folk skulle förtrösta på Gud och genom lagen förskräckas, förödmjukas och lära sig vilka gärningar som behagar Gud. Israel borde ha förtröstat på den ende sanne Guden som med så mäktig kraft hade räddat dem från slaveriet. Gud vill stå i centrum i hjärtat.  Gud vill vara hjärtats Gud. Tron måste vara personlig. Tron är alltså inte endast en intellektuell formulering. Tron är inte heller endast känslor i hjärtat. Tron håller fast vid och förtröstar på vad Gud har gjort för oss en gång för alla.

Den som har tron drivs av den helige Ande, älskar Gud och sin nästa och bär frukt. När synden känns i hjärtat kan vi ha orsak att bekänna vår synd inför Gud och ta emot förlåtelsen har ger. Vi bör även bekänna synd i allmänhet, även sådana synder vi inte känner till (såsom David gjorde) eftersom det mänskliga hjärtat är ont och syndigt av naturen. Den som rannsaker sig själv måste ju finna att det inte finns någon ände på den egna synden. Den som rannsakar skrifterna finner att Guds nåd övertäckte och tog bort allt synd. Gud ser oss som om vi vore lika fria från synd som Jesus var. Gud såg Jesus som om han vore helt iklädd våra synder. Därför älskar en kristen Gud och tillväxer i tron varje dag, lyder och tjänar Gud och sin nästa av rätta motiv, även om dagarna och livet än vore överhopat av synd och brist. Från denna grund flödar all sann helgelse, och den behagar den ende sanne Guden, som inte tillräknar synd och som verkar helgelse i de troende genom den helige Andes verk.

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor 5:17-21).

"Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." (Ef 2:8-10).

"Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra." (Joh 15:5).

 /Göran

Om Jesu lidande och seger (ett tänkt brev)

Tänkt brev till en vän:

"Hej igen. Du ifrågasätter det som står i Bibeln. Men betänk om det som står i Bibeln är Guds Ord och helt och hållet sant. Gud är helig och vi människor är syndare. Jesus är både sann Gud och sann människa, som det står i Johannes evangelium första kapitlet.

Jesus dog inte som vilken martyr som helst. Han lidande kan inte jämföras med lidandet hos en vanlig människa som utsätts för våld. Det finns människor som utsatts för mer fysiskt våld än Jesus, dvs under en längre tid och med inslag av kränkning, sexuellt våld och tortyr. Jesus lidande består inte endast i det fysiska våldet. Det var av ett helt annat slag.

Jesus valde själv att lida och dö för vår skull. Han är både Gud och människa. Han valde själv att låta sig födas som människa. Han kom inte till världen av en tillfällighet, utan som sänd till världen för att frälsa den. Han var helt och hållet utan synd. "Vem av er kan överbevisa mig om synd?" (Joh 8:46). Han led och dog inte som en förföljd ledare, utan utifrån ett eget beslut. Jesus är allsmäktig och Gud kan göra vad han vill. Guds Son kunde stoppa lidande, piskandet, korsfästandet om han ville. Men med iver gick han korsdöden för vår skull. Strängt avvisade han Satan som genom Petrus ville hindra honom (Matt 16:23). Han gav sitt liv av fri vilja. "Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader." (Joh 10:18).Våra hjärtan kan inte vet något om Guds kärlek och frälsniing utan att se den korsfäste Guds Son.

Jesus talade sanning och allt han gjorde var gott. Hans ord skall alltid bestå (Matt 24:35). Han skall komma tillbaka för att döma levande och döda. Han är Guds Messias, vår Frälsare.

"Jesus ropade: 'Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig." (Joh 10:44-50).

Det finns ingen ursäkt för dem som förkastar sin egen advokat i himlen. Att förkasta Jesus är att förkasta evigt liv. Jesus för ju vår talan inför Fadern i himlen och han är Guds Son och har tagit alla våra synder på sig själv för att frälsa/rädda vår själar från det straff vi förtjänar pga synden.

Jesus har inför hela världen bevisat sig vara Sanningen. Jag talar om vittnesbördet och personen. Det finns ingen annan tro på jorden som öppet och klart demonstrera frälsningen och innehåller frälsningens budskap så att det kan begrundas om omfattas i hjärtat. Inget annat budskap visar Guds rättvisa dom. Ingen annan religion visat att:

a) Gud är 100 % HELIG och RÄTTFÄRDIG och kan inte låta synden vara ostraffat. Enligt sin helighet kan han inte heller spendera evigheten tillsammans med syndare, ge dem evig liv och leva tillsammans med dem, eftersom de är syndare. Gud är också helig på det sättat att han ser till alla motiv i alla gärningar. Gud ser till hjärtat. Gud är inte ytlig och ser inte endast handlingen. Gud ser uppsåtet och skälen till våra handlingar. Gud ser om vi hycklar och är rädda istället för att vara tacksamma. Gud ser alla våra brister. Han ser om vi är inställsamma i våra gärningar. Han ser om vi bortser från Guds verk och söker upprätta vår egen rättfärdighet inför honom. Gud dömer hjärtat, det som finns in människans innersta. Andra religioner framställer detta ofullkomligt och stannar vid den okände domaren: De kommer inte längre än att de hävdar att det finns en helig Gud som skall döma världen, och att det finns bud som människan måste hålla.

b) Gud är 100 % KÄRLEK och FÖRLÅTELSE och tvekade inte att bli som en av oss. Han blev en sann och verklig människa, vår broder och räddare. Han sände sin Son som antog vår natur. Han ställde sig under våra förhållanden. Han ställde sig under lagen. Han frestades som vi, men var utan synd. "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd." (Heb 4:15). Han ställde sig under lagen "Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. " (Gal 4:4-5). Han lät sig frestas av djävulen i öknen. Han stod emot frestelserna och avvisade dem med hjälp av Guds Ord (Matt 4). Han höll lagen i vårt ställe. Han iklädde oss sin egen rättfärdighet och värdighet, som när en god människa ger sin egen mantel till en fattig och smutsig tiggare. Som Paulus skriver: "nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. " (Gal 2:20). Guds Son led och dog på korset. Han tog alla våra synder på sig själv, all vår fiendeskap, allt som skiljer oss från Gud. Han bad för oss och dog i vårt ställe. På den tredje dagen uppstod han från de döda. Sedan satte han sig på Guds högra sida i himlen och reger än idag. 

Gud har alltså bevisat sig vara helt och hållet helig, och samtidigt helt och hållet god, kärleksfull, nådig, förlåtande, överseende, skänkande, utgivande, självuppffrande, omhändertagande, frälsande.Vid Golgata kors straffades alla synder, och förläts alla synder samtidigt. Jesus tog allt på sig själv. Guds rättfärdighet är bevisad för hela mänskligheten och det finns ingen annat evangelium. Evangelium är från Gud själv och innebär att vi skall berätta för människor att deras syndiga själar är försonade med Gud genom Jesus. Det finns ingen religion eller livsåskådning som visar sådan helighet och nåd. 

c) Genom ovanstående kan varje enskild själ ha 100 % visshet om sin egen frälsning. Den som söker nåd och visshet behöver bara i tron skåda upp vad Gud har gjort för oss alla genom sin enfödde Son. Upp till Honom, den korsfäste och rättfärdige, får våra ögon skåda. Där ser vi Guds helighet och kärlek så fullkomligt som det kan framställas. Ingen annan religion ger oss visshet om frälsning. "Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. " (1 Joh 5:13). Muhammed sade att han inte visste hur det skulle gå för hans själ på domens dag, trots att han enligt dem var frommare och mer gudfruktig än alla. Men den kristna tron viskar inte "försök", "kanske har du en chans", "kanske skall du finna livet", "kanske skall du frikännas på domens dag". Den kristna tron säger "Detta är Gud. Guds nåd och försoning. Detta är Guds Frälsning. Det är fullbordat. Du är helt och fullt förlåten och tillhör nu Gud. Alla andra religioner innehåller ovisshet. Den kristna tron visar vad Gud har gjort för vår frälsning. Goda gärningar är endast frukter av tron. 

d) Jesus lidande var alltså inte vilken martyrdöd som helst. Han bar Guds vrede över synden. "Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal 3:13). Det gjorde han frivilligt och helt enligt Guds plan och vilja. Han var lydig och utan synd ända in i döden. Han uppenbarade Guds kärlek till oss. Han befriade oss från allt som skiljer oss från Gud. Han förvandlade oss från slavar under synden till fri och förlåtna Guds barn. Genom sin kärlek till oss regerar han över och genom oss. Det står skrivet "Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1 Joh 4:10). Detta gjorde han inte endast för sina bästa vänner och lärjungar. Han gjorde det för alla, även sina fiender. I sin kärlek inkluderade han alla. Han förbannade inte dem som förföljde och dödade honom. Han bad för sina fiender intill döden. Han vädjade för våra själar "Fader förlåt dem. De vet inte vad de gör". 

Gud förlät alla synder och bestraffade alla synder samtidigt. Gud har bevisat sig vara helig och kärleksfull. Det finns hopp för dig, liksom det fanns hopp för Paulus, som först förfööljde kyrkan men sedan blev omvänd 180 grader så att han blev en Jesus Kristi tjänare och en lärare för alla kristna.  Paulus står som ett perfekt exempel på Guds nåd och kärlek. Han är ett exempel på förlåtelse och nåd. Paulus skrev: "Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen." (1 Tim 1:15-17). Gud välsigne dig. Må Gud föra dig till omvändelse. Omvänd dig från synd och otro, och tro på Guds kärlek i Jesus Kristus. Gud välsigne dig."

Dead Come Alive - animation

"Dead come alive", väldigt snygg och stark kristen animation/musikvideo jag hittade på Youtube.

"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." (Ef 2:1-10).

Bibeln och Jesus

Jesus läser ur Skriften i Nasarets synagoga. Bild från
filmen "Jesus från Nasaret" (1977).

Det finns människor som tror att man som kristen kan tro på Jesus men samtidigt inte vara så noga med att lyssna till och tro på det som står i Bibeln. Inom den moderna bibelkritiken söker man skala bort tron på Bibeln från tron på Jesus. Vilken villfarelse är inte det! Ju mer man läser Bibeln desto mer finner man hur intimt de heliga skrifterna hör samman med Jesu person, liv, gärning, vilja, frälsning. Faktum är att vi inte kan veta något om Gud, Guds frälsning, Guds kärlek, Guds nåd osv om vi inte höll oss till Bibeln. Gud har ju valt att uppenbara sitt ord succesivt genom historien, under en tidsperiod på omkring 1500 år, genom 40 författare i 66 olika skrifter, författade av personer från olika platser och samhällsklasser. Alla drevs av Guds Ande och vittnar om Jesus.

Att tro på Gud är att hålla sig till det som Gud har uppenbarat genom historien. Det är i Bibeln vi finner Guds frälsningshistoria, som också är ämnad våra korta liv. Där beskrivs hur Gud skapade världen, hur han utvalde fäderna, ledde dem, beskydda dem, välsignade dem, fostrade dem, gav dem löften om Messias, och vidare hur Gud utvalde, välsignade och ledde ett särskilt folk, gav dem Guds lag, sände dem profeter, upprättade gudstjänst, gav dem landområden, tempel och offer. Sedan kom Frälsaren Jesus till världen. Han hänvisade ofta och rikligen till de heliga Skrifterna. Mycket av det han säger - även det som inte är direkta bibelcitat - har återspeglingar i Gamla testamentet. Han underströk ofta de heliga skrifternas giltighet och auktoritet och avvisade det som var människobud, traditioner och spekulationer. Vidare valde han ut särskilda apostlar eller sändebud. Sedan Gud genom Kristus utfört vår frälsning sände han den helige Ande till apostlarna och lovade att leda dem in i hela sanningen. De i sin tur hänvisade ofta till skrifterna. Den helige Ande fortsätter alltså att fostra och leda kristenheten genom Guds ord.

Hela Bibeln vittnar om Jesus, från första Mosebok till Uppenbarelseboken. Att förtrösta på den frälsning som Skrifterna vittnar om, är att förtrösta på Guds vittnesbörd om sig själv. Att lyda Skirftens undervisning är att lyda Gud och att ledas av den helige Ande som vittnar genom skrifterna. Bibeln och Jesus skall alltså inte skiljas åt. Den som tror att Bibeln bara innehåller människoord är lik de människor som inte trodde att Moses var Guds profet, eller inte trodde att Jeremia var en profet, eller de som trodde att Jesus bara var Josef son, en snickare, en högmodig och hädisk heretiker. Samtidigt är den frälsande trons objekt Jesu person och färdiga frälsningsgärning av Guds nåd, så det är möjligt att tro på texternas sanning men inte ha den frälsande tron, t.ex. när man inte tror att Jesus frälsningsgärning är nog. Man kan hålla Bibeln för sann men samtidigt vara andlig död och läsa Bibeln på ett lagiskt sätt och utan personlig förtröstan på Guds frälsning.

Det är inte texterna som är Gud. Men Gud talar oss genom sitt Ord, genom Sonen, profeterna och apostlarna. Utan texterna känner vi inte Guds hjärta, vad synd är för något eller vår frälsnings orsak. Därför bör vi hålla oss lika hårt till Guds ord som om Jesus satt bredvid oss idag och talade med oss om vår synd och om vår frälsning.

Det handlar alltså till sist om huruvida du lyssnar till Gud själv, till Frälsaren själv, som har älskat dig så högt att han gick i döden i ditt ställe för att ge dig evigt liv. Skriften är både lag och evangelium. Lagen avslöjar vår synd och lär oss Guds vilja, och Evangelium vittnar om vår frälsning från synden. I de heliga Skrifterna finner du det underbara budskapet om att Gud för Jesu skull inte tillräknar den synd som du har och aldrig kan tvätta dig ren från på egen hand. Genom tron försätts du i ett nådigt och kärleksfullt barnaskapsförhållande till den helige Guden, vars lag kräver absolut perfektion, men vars nåd övertäcker stora berg av synd.

Några bibelord om Bibelns betydelse:

• "David har själv sagt genom den helige Ande..." (Mark. 12:36),
• "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga..." (Matt. 22:43)
• "Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt..." (Apg 1:16). 
• "Har ni aldrig läst i Skrifterna...?" (Matt 21:42) 
• "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt" (Matt 22:29).
• "Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud." (Matt 15:7-9). 
• "Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv." (Joh. 5:39). 
• "Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?" (Joh 5:45-47). 
• "Han sade till dem: 'Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?' Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna." (Luk. 24:25-27).
• "Och han sade till dem: 'Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.." (Luk 24:44).
• "jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna" (Apg. 24:14). 
• "Skriften kan inte göras om intet" (Joh. 10:35). 
• "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning" (Joh 17:17).
• "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda." (Luk. 16:31). 
• "Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda." (Gal 1:1), 
• "Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan" (Tit 1:1),
•  "Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium" (Rom 1:1).
• "Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig." (Matt 10:40; jfr Joh 13:20). 
• "Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig." (Luk 10:16).
• "Hjälparen, den helige Ande, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er" (Joh 14:26).
• "Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss." (2 Kor 5:20).  
• Apostlarnas ord är Guds Ord (1 Tess. 2:13; 1 Kor. 2:12-13). 
• "det blev uppenbarat för dem [GT:s profeter] att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem [apostlarna] som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er." (1 Petr 1: 12). 
• "När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet. I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter." (Ef. 3:4-5). 
• "Ni [den kristna församlingen] är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv." (Ef  2:20). 
• "Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd..." (Rom 16:25-26).
• Petrus jämställer Paulus brev i NT med de "övriga Skrifterna" i GT (2 Petr 3:15-16).
• De som förkastar apostlarnas föreskrifter (1 Tess 4:2) i breven förkastar Gud själv. "Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud" (v. 8). 
• "Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig" (2 Tim 1:13).
• "Summan av ditt ord är sanning" (Ps. 119:160).  
• "Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom." (Ords 30:5).  
• "vår Guds ord förblir i evighet" (Jes. 40:8). 
• "Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå." (Matt. 24:35). 
• "Han som satt på tronen sade ... Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." (Upp 21:5).  
• "Och han sade till mig: 'Dessa ord är trovärdiga och sanna, och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske." (Upp 22:6). 
• "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet." (2 Tim. 3:16). 
• "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Petr 1:19-21).

Hur nära är inte Gud! Han är så nära att vi kan tala till honom direkt i bön. Han är så nära att vi kan veta hans vilja, frälsning, bud osv genom de heliga Skrifterna. Men hur skall vi kunna göra det om vi inte har Guds ord? Det är alltså en mycket allvarlig villfarelse när man åtskiljer Bibeln och Jesus. Då förfaller man snart till villfarelser, förlorar Jesus ur sikte och samlar på sig avgudar i hjärta och sinne. I en sådan förvirring ser man ingen skillnad mellan Guds och och dödliga människors åsikter och gissningar. Man kan inte heller pröva läran och veta vem som förkunnar det bibliska evangeliet och vem som inte gör det. Människan förs då från klarhet till dunkelhet och ovisshet.

Guds ord är levande och verksamt. Guds ord är Ande och sanning. Guds ord är alltså mer än instruktioner, historiebeskrivning, bud, lära och undervisning. Guds ord förvandlar människan, nyskapar henne, föder henne på nytt, skänker henne evigt liv, fostrar henne osv. Det är ytterst skadligt att föra människor bort från Guds ord, och villfarelse att själv söka Gud bortom Ordet. När man gjort det tidigare i historien, och i vår tid, har man kommit bort från både gudsfruktan och gudsförtröstan.

/Göran

Andra och tredje trosartikeln

Jesus, Pilatus och Barabbas. Bild från filmen The Passion of Christ (2004)

"Jag tror på Jesus Kristus, Guds ende Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande och född av jungfru Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och blev begraven, nedsteg till dödsriket, uppstod på tredje dagen ifrån de döda, uppfor till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och därifrån skall komma till att döma levande och döda.

Vad betyder det?

Jag tror, att Jesus Kristus, sann Gud, född av Fadern i evighet, och tillika sann människa, född av jungfrun Maria, är min Herre. Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld, inte med guld eller silver, utan med sitt heliga och dyra blod, och med sin oskyldiga pina och död. Han har gjort allt detta för att jag skall tillhöra honom, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, liksom han har uppstått från döden, lever och regerar i evighet. Det är visst och sant.


Jag tror på den Helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv.

Vad betyder det?

Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron. På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela kyrkan på jorden och bevarar den i Jesus Kristus genom den rätta tron. I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder. Han skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv. Det är visst och sant."

(2:a och 3:e trosartikeln. Luthers Lilla Katekes).

Vad en kristen förtröstar på

"Rättfärdiggörelsen genom tron eller den subjektiva rättfärdiggörelsen har som förutsättning den s. k. objektiva rättfärdiggörelsen eller försoningen. Man kunde inte tala om någon rättfärdiggörelse genom tron allena utan laggärningar, om inte rättfärdiggörelsen av hela människosläktet p. g. a. Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse redan var förhanden i Guds hjärta och uppenbarades i evangelium.

Alla som förnekar den objektiva rättfärdiggörelsen eller, vilket är samma sak, den objektiva försoningen, måste också, om de är konsekventa, förneka att den subjektiva rättfärdiggörelsen sker genom tron allena. Ty om förlåtelsen inte är en objektiv verklighet genom Kristi satisfactio vicaria (Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse), så blir tron på något sätt en komplettering av Kristi förtjänst, d. v. s. en mänsklig motprestation, en gärning.

För många är tron inte endast ett mottagande av den rättfärdiggörelse som redan är förhanden som en färdig gåva, utan tron blir en gärning, en inre förvandling eller en lydnadsakt, som lägges till grund för rättfärdiggörelsen. Men det är det som tron tar emot som är grunden för rättfärdiggörelsen, inte själva mottagandets akt. Tron rättfärdiggör endast genom sitt föremål. Hela trons styrka har sin grund i det som mottages. Rättfärdiggörelsens visshet har inte sin grund i människans förvandling utan i att det som mottages är sant och visst.

Rättfärdiggörelsen är inte en fysisk eller medicinsk akt, genom vilken människan genomgår en inre omvandling, utan en rättslig akt i himmelen (actus forensis sive iudicialis), d. v. s. att en i sig orättfärdig människa förklaras för rättfärdig (Rom. 4:5). Någon sedlig kvalitet hos människan är inte till någon del avgörande för detta domsutslag.

Grunden för rättfärdiggörelsen är uteslutande Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse, hans lidande och görande lydnad (Rom. 5:9, 19). Objektet för den rättfärdiggörande tron kan benämnas olika: Kristus (Rom. 3:22), Gud (Rom. 4:3), Kristi rättfärdighet (Rom. 5:18; 1 Joh. 2:1), Kristi blod och död (1 Kor. 2:2; Rom. 5:9), Kristi uppväckelse från de döda (Rom. 10:9; 4:24), Kristi namn (1 Joh. 5:13), Guds vittnesbörd om sin Son (1 Joh. 5:10), evangelium (Rom. 1:16) etc. Härmed menas alltid den Kristus, som genom sin ställföreträdande tillfyllestgörelse har förvärvat åt människorna syndernas förlåtelse, den Gud, som för Kristi skull är människan nådig, det evangelium, som är to evangelion täs cha'ritos tou theou "evangelium om Guds nåd" (Apg. 20:24), eller to evange'lion täs eirä'näs "evangelium om friden" (Ef. 6:15). Alltid menas den nådiga syndaförlåtelsen för Kristi skull.

På frågan: "På vilken grund kan jag få mina synders förlåtelse?" är svaret inte: "På grundvalen av en levande tro", utan: "På grund av förlossningen i Kristus Jesus" (dia täs apolytrå'seås täs en Christå' Iäsou, Rom. 3:24), "på grund av en endas (nämligen Kristi) rättfärdiga handlande" ( di' henos dikaiå'matos. Rom. 5:18), "på grund av en endas lydnad" ( dia täs hypakoä's tou henos, Rom. 5:19)."

(Ur boken Rättfärdiggörelsen, Seth Erlandsson, 1974).

Den biblisk-lutherska läran om rättfärdiggörelsen

Känner du dagligen av synden och plågas av den?

Oroar du dig för hur det skulle gå för dig om Jesus kom tillbaka idag för att döma levande och döda?

Önskar du frid med Gud och visshet om att spendera evigheten med Gud?

Den bibliska läran om rättfärdiggörelsen (frälsningen) skänker tröst, frid, hopp och visshet!

 

Gud, Guds barn och världen

Aposteln Johannes.

"Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: 'Jag känner honom' och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

Mina älskade, det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört. Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser. Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.

Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde. Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.

Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet." (1 Joh 2:1-17).

Frälsaren

Jesus i Getsemane trädgård, bild från filmen The Passion of Christ

"Jag vet ganska väl, varför jag så ivrigt förmanar att man av Pauli ord skall lära känna Kristus rätt och väl. Ty Kristus är inte alls sådan att han fodrar eller vill ha något av oss. Tvärtom är han en försonare, som har försonat alla människor i hela världen med Gud. Om du alltså är en syndare (vilket vi i sanning alla är, och vi är större syndare än vi tror och förstår), så gör inte, för allt det som är dig heligt och kärt, Kristus till någon sträng domare, som sitter på regnbågen, vredgas mot syndare och vill fördöma dem! På det sättet har man i påvedömet betraktat Kristus. Men gör inte det, för då måste du förskräckas för honom och förtvivla. Fatta honom istället i hans egen rätta gestalt, så att du erkänner honom vara Guds och jungfru Marias Son, som har utgivit sig själv för hela världens synder, inte för att förskräcka, långt mindre för att förkasta och fördöma bedrövade och nedslagna samveten, utan för att man vill upprätta dem från synd och död, styrka och trösta dem i all ångest och nöd samt göra dem rättfärdiga och saliga... Håll fast vid den rätta bilden av Kristus, nämligen att han till sitt egentliga väsen ingalunda är någon Moses, han är inte någon fångvaktare eller bödel, utan en medlare, som har utgivit sig själv, icke på grund av vår förtjänst, helighet, rättfärdighet, vår ära och vårt fromma liv, utan för våra synders skull. Håll envist fast vid att han därigenom har försonat oss arma syndare med Gud och förvärvat oss nåd, rättfärdighet, evigt liv och salighet. Även om Kristus stundom utlägger lagen, så är inte det hans egentliga och rätta ämbete, vartill Fadern sänt honom."

(Ur Stora Galaterbrevskommentaren, Martin Luther).

Jesus för världen givit sitt liv

Maria Almroth & Daniel Viklund - Jesus för världen givit sitt liv
Text: Lina Sandell (1832-1903)

1.
Jesus för världen givit sitt liv:
Öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2.
O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3.
Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
Lös mig från alla fiendens garn!
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

A Mighty Fortress Is Our God - Promise Keepers

Martin Luthers reformationspsalm, "A mighty Fortress Is Our God", med Promise Keepers.

Martin Luther, Heretic (1983)

Det finns en ovanligt bra Luther film som någon har lagt upp i sin helhet på Youtube. Jag länkar till den här ovan. Filmen heter Martin Luther, Heretic och är från 1983. Några av er har kanske sett filmen Luther från 2003 med Joseph Fiennes i huvudrollen. Jag gillar även den filmen.

Det finns även en äldre svart-vit film från 50-talet om Luther som jag har liggandes någonstans, men den har jag inte sett i sin helhet. Jag har även en dramatisering (mer teaterlik) av Luthers liv från 1973 med Stacy Keach i huvudrollen (han spelade bl a Barabbas i filmen/tv-serien Jesus från Nazareth samt nazi ledare i filmen American History X).

Jag är inte särskilt bra på att känna igen och namnge skådespelare, men huvudrollsinnehavaren i Martin Luther, Heretic (Jonathan Pryce) kände jag igen från bl a TV-filmen David (1997) där han spelade kung Saul. Luthers motståndare Johann Eck spelas av Philip Stone och honom känner jag igen som servitören Delbert Grady i The Shining (1980), samt Moses svärfar Jetro i filmen Moses (1995).

I vilket fall som helst. Jag var lite skeptisk när jag började titta på filmen eftersom jag aldrig hört talas om den, och jag tänkte att det kanske är en dålig B-film. Jag blev dock väldigt positivt överaskad. Martin Luther, Heretic tränger djupare in i Martin Luthers teologi, personliga anfäktelser och frälsningsvisshet än t.ex. Luther från 2003. Det är en mycket uppbygglig och intressant TV-film och ger en rätt god inblick i vad som drev Luther, och den stämmer väl med de biografier som jag läst om hans liv och tro.

Rekommenderas varmt!

/Göran

Guds frälsande nåd

Artikel ur Tidskriften Biblicum, nr 1, 1979.

Nådens nödvändighet

Alla människor har syndat (Rom. 3:23) och står därför med skuld inför Gud (Rom. 3:19), är under lagens förbannelse (Gal. 3:10) och förtjänar döden (Rom 6:23). Om människan lämnas åt sig själv är det absolut omöjligt för henne att åstadkomma sin frälsning, »ty av laggärningar blir intet kött rättfärdigt inför honom» (Rom. 3 :20). Frälsning som förtjänas genom våra gärningar är en omöjlighet. Därför är den gudomliga nåden nödvändig för vår frälsning.

Den gudomliga nådens visshet

Guds nåd är inte en tanke eller en möjlighet utan ett gudomligt uppenbarat faktum. Rörd av sin kärlek till människan beslöt Gud att frälsa henne genom sin Sons död (Joh. 3:16, Rom. 5:8, 10). Guds kärlek är sålunda den drivande orsaken och återlösningen genom Kristus den förtjänstfulla orsaken till vår frälsning. »Av nåden är ni frälsta genom tro - och det inte av er själva, Guds gåva är det - inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig - (Ef. 2:8-9). Frälsning genom gärningar är en omöjlighet, genom nåden är den en visshet.

Denna lära om frälsning av nåd skiljer kristendomen från alla andra religioner i världen. Alla andra lär att eftersom människan har syndat, måste hon själv ställa till rätta och själv söka blidka Guds vrede. De skiljer sig visserligen åt när det gäller sätt och medel för hur detta skall gå till, men de är i princip överens om att människan måste åstadkomma sin frälsning, genom egna ansträngningar och gärningar. 

Bibeln däremot lär att människans frälsning åstadkommes uteslutande av Guds nåd. Mänsklig tanke kunde aldrig tänka ut den frälsningsplan som är uppenbarad i Bibeln (1 Kor. 2:6-10). Den går tvärs emot vårt sätt att tänka. Den är »dårskap» för oss (1 Kor. 2:14). Denna lära, som är vår tros huvudlära, visar att kristendomen är av gudomligt ursprung, medan alla andra religioner är mänskliga påfund.

Vad menas med nåden?

När vi definierar vad vi menar med »nåd», innefattar vi inte den godhet, som Gud visar mot alla sina skapade varelser (Ps. 145:9). Vi begränsar oss till den nåd, genom vilken Gud frälsar syndare.

Ordet »nåd» brukas ibland om en gåva, kvalitet, förmåga eller kraft, som Gud ger människan gratis (Rom. 15:15, 1 Petr. 4:10). Men när vi talar om »frälsande nåd», menar vi inte någonting av detta, inte heller menar vi en »ingjuten» eller en »förekommande» nåd, med vars hjälp människan anses kunna åstadkomma sin omvändelse, om hon använder den rätt (katolsk och pietistisk lära). Den nåd, genom vilken Gud frälsar oss, är en personlig egenskap och kvalitet hos Gud, som visar sig i hans hållning gentemot människan och i hans löften och gåvor. Enligt katolsk lära är »nåden» inte en kvalitet hos Gud utan en ingjuten »kvalitet inneboende i människans själ», med vars hjälp hon kan göra gott och erhålla förlåtelse. När den katolska kyrkan säger att vi blir frälsta »av nåd», menar den något helt annat än vad vi menar, när vi säger att vi blir frälsta av nåd. Den Guds nåd, genom vilken vi frälses, är favor Dei, d.v.s. den barmhärtiga hållning, enligt vilken han förlåter syndare som är värdiga en evig förtappelse.

"Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio
i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?" (Luk 15:4-7).

"Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. " (Joh 10:11).

Guds nåd är inte på minsta sätt orsakad eller påverkad av någon förtjänst hos människan, någon värdighet hos oss. I själva verket är det så, att så snart man blandar in något litet av människans förtjänst och värdighet, gör man helt och hållet Guds nåd om intet. »Är det av nåd, så är det inte på grund av gärningar; annars vore nåd inte mer nåd» (Rom. 11:6) Guds nåd och människans förtjänst utesluter varandra. Människan kan inte frälsas till en del av Guds nåd och till en del av sin egen förtjänst.

Guds frälsande nåd är en nåd i Kristus Jesus. När människans förtjänst är helt utesluten från nådesbegreppet, så måste Kristi förtjänst med nödvändighet inneslutas. Människan »förklaras rättfärdig utan förskyllan, av hans nåd, genom återlösningen i Kristus Jesus» (Rom. 3:24). Det kunde inte finnas någon nåd hos Gud för syndare, om inte Guds heliga och rättfärdiga krav till fullo hade uppfyllts genom vår Återlösares aktiva och passiva lydnad. Med den aktiva lydnaden menas laguppfyllelsen i vårt ställe, med den passiva lydnaden strafflidandet i vårt ställe. Sålunda får vi inte tänka oss Guds nåd skild från återlösningen genom Kristus. Gud är nådig mot syndare endast i Kristus och för Kristi skull. De som förtröstar på Guds nåd men förkastar Kristi ställföreträdande försoning, förtröstar på något som inte finns, och de skall en dag finna att Gud är en förtärande eld (Hebr. 12:29). Guds nåd är oss given genom Jesus Kristus (1 Kor. 1:4)

Jag är med er alla dagar

Scen ur filmen "Jesus från Nasaret". Jesus hos lärjungarna 

efter sitt ställföreträdande lidande, sin död och uppståndelse 

för vår frälsnings skull.

Om synd och sann tro

"Synd heter i Skriften inte blott den yttre gärningen med våra lemmar utan allt som rör sig i hjärtat och driver till den yttre gärningen, nämligen vårt hjärtas innersta och alla våra förmögenheter. Det lilla ordet »göra» (synd) betyder alltså, att människan hel och hållen faller i och ger sig hän åt synden. Ty ingen yttre syndig gärning sker utan att människan hel och hållen med kropp och själ ger sig däri. Och framför allt ser Skriften ned i hjärtat och på roten och huvudkällan till all synd, nämligen otron i hjärtats innersta. Det förhåller sig nämligen så, att liksom tron ensam gör rättfärdig och skänker ande och håg till goda yttre gärningar, så är det endast otron, som syndar och låter köttet få makten och väcker begär till onda yttre gärningar. Så skedde med Adam och Eva i paradiset (1 Mos. 3:6).

Därför kallar Kristus otron allena för synd, då han i Joh. 16:8 f. säger: Anden skall låta världen veta sanningen ... i fråga om synd ..., ty de tror inte på mig. Därför måste det också finnas tro eller otro i hjärtat innan goda eller onda gärningar framkommer, likt goda eller onda frukter. Otron är ju roten, saven och den egentliga kraften i all synd. Därför heter den också i Skriften ormens huvud och den gamle drakens huvud, som kvinnans säd, Kristus, måste söndertrampa, såsom det utlovas åt Adam i 1 Mos. 3:15 ... 

Tro är inte en sådan självgjord mening eller dröm, som somliga anser vara tro. Och när de ser, att livet inte blir bättre, och att inga goda gärningar följer med den, fastän de kan både höra och tala mycket om tron, så förleds de till den villfarelsen, att tron inte är tillräcklig. Man måste dessutom göra goda gärningar, om man vill bli rättfärdig och salig. Detta beror på, att när de hör evangelium, så tar de emot det och gör sig av egna krafter en tanke i hjärtat: jag tror. Och detta räknar de för en sann tro. Men då den inte är annat än en mänsklig dikt och tanke, som hjärtats innersta aldrig tillägnat sig, så bär den inte heller någon frukt och har ingen bättring med sig.

Men tron är ett Guds verk i oss, vilket förvandlar oss och föder oss på nytt av Gud (Joh. 1:13) och dödar den gamle Adam, gör oss till helt andra människor i hjärta, håg, sinne och alla krafter och för den helige Ande med sig. Ja, tron är ett levande, ivrigt, verksamt, mäktigt ting, så att det är omöjligt, att den inte oavlåtligt skulle verka vad som är gott. Den frågar inte heller, om man skall göra goda gärningar, utan innan man frågar har den gjort dem och är alltid sysselsatt med det. Men den som inte gör sådana gärningar, han har ingen tro, han famlar och ser sig omkring efter tro och goda gärningar. Han vet varken vad tro eller goda gärningar är, men pratar och orerar en massa om tron och de goda gärningarna.

Tron är en levande och dristig förtröstan på Guds nåd, så viss att man tusen gånger kunde dö för den. Och en sådan förtröstan på och visshet om Guds nåd gör människan glad, frimodig och oförskräckt inför Gud och allt skapat: detta är den helige Andes verk i tron. Så blir människan villig att gärna, utan något tvång, göra var människa gott, tjäna alla, och lida vad det än må vara, Gud till behag och ära, som visat henne sådan nåd. Det är alltså omöjligt att skilja tro och gärningar åt. Ja, det är lika omöjligt som att skilja värme och ljus från elden.

Akta dig därför för dina egna falska tankar och för allt tomt prat av sådana människor, som tror sig skickade att döma om tron och goda gärningar, fast de är stora narrar. Be Gud, att han ger dig tron. Annars blir du väl utan tro till evig tid – du må tänka och sträva så mycket du vill och förmår. 

Rättfärdighet är nu en sådan tro, och den kallas Guds rättfärdighet eller en rättfärdighet som gäller inför Gud, emedan Gud ger den och räknar den som rättfärdighet för Kristi, vår medlares, skull. Dessutom driver den människan att ge var och en vad hon är honom skyldig. Ty genom tron blir människan fri från synd och lär sig att älska Guds bud. Därmed ger hon Gud den ära som tillkommer honom, och betalar vad hon är honom skyldig. Men människorna tjänar hon villigt på det sätt hon kan, och betalar därmed också vad hon är skyldig var man. Sådan rättfärdighet kan vår natur, vår fria vilja och våra egna krafter inte åstadkomma. Ty liksom ingen kan ge sig själv tron, så kan han inte heller ta bort otron. Hur skulle han då kunna ta bort en enda synd, om det också vore den minsta? Vad som sker i otro eller utan tro, det är därför idel falskhet, skrymteri och synd (Rom. 14:23), det må sedan se aldrig så lysande ut."

(Ur Luthers Företal till Romarbrevet)

Kyrkans sanna helighet

"Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal. 3:13).

Låt oss alltså med tacksägelse och med full förtröstan hålla oss till denna ljuvliga och trösterika lära, att Kristus för vår skull blivit en förbannelse, det är, en syndare, hemfallen åt Guds vrede, att han ikläder sig vår person och lägger våra synder på sina axlar och säger: Jag har begått alla synder, som alla människor begått. Alltså har han verkligen blivit en förbannelse enligt lagen, inte för sin egen skull utan, som Paulus säger, för vår skull. - - -

Om alltså synden ängslar dig, om döden förskräcker dig, så skall du tänka, att det endast är en kraftlös inbillning, ett djävulens bländverk, som det förvisso är. Ty i verkligheten finns det inte längre någon synd, någon förbannelse, död eller djävul, eftersom Kristus besegrat och undanröjt allt sådant. Kristi seger är därför det vissaste av allt. På den är det inget fel, eftersom den är helt sann, utan felet ligger i vår otro. Det är nämligen svårt för förnuftet att sätta tro till så oskattbara förmåner. - - -

Men att det nu, då Kristus härskar, i verkligheten inte längre finnes någon synd, död eller förbannelse, det bekänner vi också dagligen i den apostoliska trosbekännelsen, då vi säger: Jag tror på en helig kyrka. Det är alldeles detsamma som om vi sade: Jag tror, att det inte finnes någon synd, någon död i kyrkan. Ty de som tror på Jesus är inte syndare, inte hemfallna åt döden, utan de är helt och hållet heliga och rättfärdiga, herrar över synd och död och levande till evig tid. Men det är endast tron som ser detta, ty vi säger: Jag tror på en helig kyrka. Rådfrågar man åter förnuftet och ögonen, kommer man till ett annat resultat. Då ser man mycket anstötligt hos de troende, man ser, att de inte sällan faller, att de syndar, är svaga i tron och hemfaller åt vrede, avund och andra lidelser.

Alltså är kyrkan icke helig? - Jag förnekar slutsatsens riktighet. Om jag ser på mig själv eller på min nästa, är den inte helig och kommer aldrig att bli det. Men om jag ser på Kristus, som försonar och renar kyrkan, är den helt och hållen helig. Ty han har borttagit hela världens synder."

(Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter. 12 juni).

Gäller Jesu försoningsverk verkligen mig?

Gäller Jesu försoningsverk verkligen mig? I anfäktelsens stund kan man få för sig att det som Jesus gjorde på Golgata och genom sin uppståndelse endast gäller vissa andra människor. 

Man kan komma i svåra grubblerier och tro att det som Jesus gjorde nog gäller andra människor, sådana människor som har avgjort sig för Gud, som lyder Gud, som går i kyrkan, som lever ett gudfruktigt liv, som har haft starka upplevelser av Guds kärlek, som har gjort goda gärningar, som inte har syndat svårt osv. 

Sådana tankar är obibliska. Det vi bör göra när vi funderar och grubblar är att vända oss till Guds ord där svaret på våra frågor finns. Sanningen är att Jesu försoningsverk omfattar hela mänskligheten. Om du är en människa av kött och blod, en syndare, då har Jesus försonat dig med Gud en gång för alla, för att du skall tro på detta, finna frid i detta, och tacka Gud för detta. 

Några bibelord:

"Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom." (Jes 53:6).

"Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad." (Rom 5:18-19).

"Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens." (1 joh 2:1-2).

"Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe." (1 Tim 2:5-6).

"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem (...) Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar." (Rom 3:23-28).

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda." (Joh 3:16-19).

"Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe." (Hebr 2:9).

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. " (Mark 16:15).

Vår frälsning är inte något ovisst eller osäkert, utan lika säkert som det faktum att Gud har sänt sin Son till världen för att uppfylla lagen i vårt ställe och lida och dö i vårt ställe. Om vi kommer i anfäktelse och Djävulen säger "Det gäller inte dig" så kan vi hänvisa honom till ett historiskt faktum: Jesu försoningsverk. Enligt Romarbrevet kapitel 6 är vi också förenade med Jesu död och uppståndelse genom dopet. 

Vi har inget att berömma oss av inför Gud. Gud sände sin Son att frälsa syndare. Jesus sa: "Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat" (Luk 19:10). Paulus skriver: "Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste." (1 Tim 1:15). 

Det är inget som skiljer Guds barn ifrån världens barn när det gäller deras ursprunliga tillstånd, deras natur. Av naturen var vi alla vredens barn (Ef 2:3) och "vi gick alla vilse som får" (Jes 53:6). Jesus frälste oss inte för att vi är bättre, för att vi blev förändrade, pånyttfödda, lärjungar osv utan pånyttfödelsen är en förvandling som sker i syndaren eftersom den allmänna nåden appliceras på henne och tas emot. Föremålet för Guds kärlek i Kristus Jesus är den förlorade onda världen, och vi räknas alla till den, av naturen. Ingen har något annat att berömma sig av än Guds godhet och kärlek genom Jesus. 

För den som brottas med sin synd och sitt samvete är det en stor tröst att veta att frälsningen gäller inte endast de som tagit emot den rätt, endast de som har en "levande tro", endast de som är utvalda, endast de som kallar sig för kristna osv. När det gäller den objektiva fasta grunden för frälsningsvissheten så får vi inte förtiga att Skriften lär att Kristus är hela världens och allas frälsare. 

Förvisso går somliga förlorade, men INTE pga att något skulle fattas dem från Guds sida. Gud har inte hoppat över några eller missat några, när han led och dog på korset. Budskapet om förlåtelse, nåd och frälsning är inte riktat till endast de troende. Nej Skriften lär att Gud är vår frälsare "som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen." (1 tim 2:4). Vilken sanning? Jo, evangeliets sanning som gäller dem.

Tänk då så, när du brottas med dina känslor och med din synd och inte känner dig säker om din frälsning, att lika fast och visst som att Kristus spikades fast vid korset och uppstod på den tredje dagen för alla människor, en gång för alla - lika fast och visst är dina synder försonade och all din skuld borttagen. Det är detta som evangeliet handlar om och som Gud vill att du skall tro på och hålla dig till.

"Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. " (2 Kor 5:18-20). · 

"Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött." (2 Kor 5:14).


Relaterande material på nätet 

Den allmänna rättfärdiggörelsen av Dr G. Stöckhardt, Tidskriften Biblicum nr 1-2, 1980 sid. 37.

Den allmänna rättfärdiggörelsen av Håkan Bäck. Tidskriften Biblicum nr 3, 1974 sid. 61.

Den objektiva rättfärdiggörelsen av Siegbert W Becker. Tidskriften Biblicum nr 3, 1983 sid. 109.