Allt är skapat genom Frälsaren Kristus

Tänk, Jesus från Nasaret, Guds Son, (som kallades "timmermannens son" av de som inte trodde Honom), är upphovet till allting du ser omkring dig, allting som finns på jorden och i universum. Det är en oerhörd biblisk sanning! Allting som finns - både synligt och osynligt - är skapat genom Honom, alla osynliga änglar, furstar och makter, alla människor, insekter, djur, växter, hav och berg, planeter, solar och galaxer.

Allt som finns och som någonsin har funnits i skapelsen har sitt ursprung i Honom och har sin fortsatta existens genom Honom. Han bär allt som finns i skapelsen, och utan Honom kan inget i skapelsen existera eller ha liv. 

Skapelsen är bundet till naturlagarna, och allt som finns i skapelsen begränsas till tid och rum (längd, bredd, djup). Tidigare beskrevs universum såsom bestående av materia inom tid och rum. Efter Einsteins formulering av relativitetsteorin sammanslogs rummet och tiden till en enhet som kallas för rumtid.

Gud är bortom "rumtid". Han är Ande (Joh 4:24), Han är transcendent, evig, upphöjd, såsom i en annan dimension. Han är överallt och skapelsen kan inte rymma honom (1 Kung 8:27). Denne Gud, som är helt oberoende av skapelsen, är upphovet till allting du ser omkring dig och allt osynligt.


Den naturalistiska världsbilden och Skaparen

Människor som inte tror på Gud intalar sig att allting som finns i universum har kommit till av sig själv, utan design, plan, vilja eller initiativ. De förnekar Gud och förnekar den naturliga gudskunskapen vi får genom Ordet, skapelsen och samvetet (Ps 19:2; Rom 1:19-21; Rom 2:15).

De tror att skapelsen så att säga "skapar sig själv" och att universum på något sätt uppstod ur ingenting - vilket är en absurd tanke. Det strider mot allt förnuft.

Allting i skapelsen föds och dör, och ingenting finns utan något upphov eller orsak. Allså måste hela skapelsen och det första i skapelsen också komma från något eller någon, och det som finns i skapelsen skapar inte sig själv genom någon slags inbyggd automatik.

"Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt." (Heb 11:3).

De som förnekar att det finns en Skapare kallas i Bibeln för dårar (Ps 14:1). Gud har ju genom sina skapade verk vittnat om att han finns, ja uppenbarat det man kan veta om Gud också för de som inte tror på Honom (Rom 1:19). Ateismen är alltså ingen neutral ståndpunkt eller livsåskådning. Det är ett aktivt undertryckande av sanningen (Rom 1:18). Det är ett uttryck för hjärtats fientliga inställning till den gode helige Guden, och det visar att synd, otro, villfarelse, okunskap eller förnekelse råder i hjärtat.


Skapelsen genom Sonen

Enligt de heliga skrifterna som vi har samlade i Bibeln finns det en evig Gud, som är oberoende av tid och rum. Han varkens föds eller dör. Denne evige Gud har skapat allt som finns inom tid och rum i kraften av sitt allsmakts skaparord, och detta Ord är Gud själv, dvs Guds Son, som också kallas för Ordet. Det står skrivet:

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till." (Joh 1:1-3)

"Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte." (Joh 1:10).

"han har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen." (Heb 1:2).

"Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse..." (Upp 3:14)

Man skall alltså inte föreställa sig att endast Gud Fadern är skaparen och Guds son är bara Frälsaren och har inget med vårt ursprung att göra. Nej, allting som finns kommer från Gud Fadern och genom Sonen.

"så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är" (1 Kor 8:6).

Sonen är din Frälsare

När du alltså hör att Jesus led och dog på korset för alla syndare och sedan uppstod på den tredje dagen, så minns att det är den evige Guds Son, som aldrig har skapats själv, utan är till av evighet. Han blev människa för att stå under våra förhållanden, under Guds lag, och han dömdes som vore han en syndare. Han var inte människa från begynnelsen, men antog människonatur vid en bestämd historisk tidpunkt, för att bli vår broder och Frälsare. Denne som dömdes och spikades på ett kors är alltså själv Gud, och har därför ingen synd i sig och har makt att bära alla människors synd och ge oss barnaskapet hos Gud.

"Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: 'Abba! Fader!' Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud." (Gal 4:4-7). 

En sådan underbar uppenbarelse av Skaparen, Domaren och Frälsaren Gud finns inte i något annat trossystem eller religion. Endast den kristna tron förmedlar denna oerhörda kunskap om Guds helighet, dom, rättfärdighet, godhet, kärlek och barmhärtighet. Den kristna tron som uppenbaras i de heliga skrifterna är helt unik.

För de som förkastar den kristna tron är det anstötligt att den helige Guds Son hänger halvnaken, torterad och fastspikad på ett kors, under det att både hedningar och religiösa människor hånar honom och förkastar honom (1 Kor 1). De tycker att det är hädiskt och omöjligt att Gud skulle kunna bli lik oss, besöka syndares hem, låta sig begränsas av tid och rum, bota sjuka, hjälpa människor, bli trött, gråta, vredgas, förkastas, torteras och avrättas. De tror inte att Gud har makt att göra detta. De underskattar Guds makt och underskattar därför sin egen försvarsadvokat i himlens domstol. 

De ser inte vilken oerhörd tröst denna Guds uppenbarade sanning är för våra samveten. Men den som förstår att han är en syndare, den som inte har något gott att uppvisa inför Gud och berömma sig av, för den som plågas av syndamedvetenhet och önskar frid med Gud, så är budskapet om korset en ovärderlig skatt. Det finns en oerhörd tröst i att höra att nådens och förlåtelsens portar är vidöppna hos Gud, att synden är försonad redan innan vi bad om det eller sökte det, att Gud själv har uppsökt och befriat oss, för att vara hjärtats och samvetets ende Gud.


Ånger

Den som vill försvara sin synd och bli kvar i den bör förskräckas inför Guds helighet och stränghet. Lagen vittnar ju emot en sådan människa. I Jesu kors ser vi att Gud inte ser mellan fingrarna när det gäller synden, utan är så god, helig, upphöjd över syndare, att han inte står ut med den onda utan bestraffar synden. Gud gör ju inte heller skillnad på synd såsom människor gör. I världen tänker man sig att endast riktigt grova förbrytelser, såsom mord, tyranni och övergrepp, är brottsliga och förkastliga saker. Men Bibeln tränger beskriver synden mer ingående. Att t.ex. hata eller förtala sin broder, att stjäla eller vara girig är lika brottsligt inför Gud som att leva i otukt, homosexualitet eller fylleri, och det är helt ovärdig det kristna livet eftersom det är ett uttryck för upprorisk köttslighet och oandlighet. "Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. " (1 Kor 5:11).  Sådana synder gör att vi inte kan ärva Guds rike. Det står ju:

"Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike." (1 Kor 6:9-10).

"Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig." (1 Joh 3:15).

Den som har obekänd synd i sitt hjärta bör alltså inte gå omkring och bära på den, fortsätta med den eller försvara den, utan veta att Guds vrede riktar sig mot syndare. Bekänn därför synden inför Gud!


Nåd

I Jesu kors ser vi att Guds kärlek är utgjuten utan gräns, så att var och en som önskar frid med Gud och bli kvitt sin synd, fritt kan ösa ur nådens källor. Hos Gud finns fri och full förlåtelse. Den förlåtelsen finns i Jesu kors, i hans lidande, död och uppståndelse. Bekänn därför din synd inför Gud och tro att han hör din bön och förlåter dig för Jesus, Guds Sons, skull. Han har ju dött för dig, och med Honom är du förenad genom tron och i dopet (Rom 6). Han som förlät både David och Petrus när de ångrade sin synd, han skall också förlåta dig, när du ångrar dig och återvänder till Guds nåd och kärlek i Kristus.

"Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9).

Om du plågas av din synd så låt dig tröstas och upprättas av Gud Ord. Tro på Guds löfte om nåd och förlåtelse. Det står ju att Sonen - genom vilket allting är skapat - har tagit din synd på sig själv.

"Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden." (Heb 1:3).

"Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom" (Kol 1:15).

/Göran

Faith and Science - part 3

Del 3 av "Faith and Science".

/Göran

Faith and Science - Part 2

Har nu blivit klar med del 2 av min animation "Faith and Science".
Fler delar kommer.

Del 1 ligger här.

/Göran

Faith and Science (min första animationsvideo)

Jag har varit sjuk, och sedan ramlade jag på en osandad isfläck på vägen till affären och bröt handleden. Därför har jag inte skrivit så mycket på bloggen den närmsta tiden. Men däremot har jag klickat en massa, för det är enklare med gipsad handled. Jag klippte ihop en animationsvideo, baserad på en rad inlägg/kommentarer jag skrivit på youtube rätt nyligen.

Videon heter Faith and Science (Tro och Vetenskap). Det är en engelskspråkig video där jag försöker problematisera spänningsförhållandet mellan kristen tro och sekulär vetenskap vad gäller tron på Bibelns underverk, skapelseberättelsen m m. Idén kom bl a av att jag ser hur svårt det är för sekulariserade, ateister, agnostiker m fl att hantera det här med att det finns människor som tror på Bibelns innehåll. Det här är del 1. Jag arbetar på fortsättningen. Jag vet inte hur många delar det blir. Kanske 3 stycken.

Jag gjorde videon med hjälp av animeringsprogrammet PowToon, som är väldigt användarvänligt och lätt att lära sig. Musiken är gjord av en kille som heter Anders Persson och som kallar sig för Boray. Jag hade först kontakt med honom på diskussionsforumet på den kristna sajten 7ehimlen/SolidLove. Anders har gjort all musik själv med hjälp av dator och instrument. En mycket begåvad musiker. Sida på youtube: http://www.youtube.com/user/BorayMusic  Hemsida: http://www.boray.se/  Min hustru Petra har varit ett viktigt och bra bollplank vid skapandet av videon. Ett tack riktar jag också till Gud.

/Göran

Islam och andra religioner

Finns det något enkelt sätt att svara dem som säger: Varför just tro på Jesus och Bibeln? Varför skulle inte Muhammad och Koranen kunna vara sanningen?

Inom den nya vågen av ateism är det mycket vanligt att man smädar den kristna tron och framställer den som en av många likvärdiga alternativ. Richard Dawkins och andra ateister kan säga ungefär: Varför skulle jag tro på Jesus - det är som att tro på jultomen? Eller: Eftersom den kristna tron inte kan bevisas bör den betraktas som lika osannolik som t.ex. tron på Allah, Zeus, Krishna eller Det flygande spagettimonstret. (Förklaring från Wikipedia: "engelska Flying Spaghetti Monster, FSM, är gudomen i en satirisk religion. Den skapades av Bobby Henderson år 2005 i protest mot utbildningsstyrelsen i Kansas och dess beslut att intelligent design skall läras ut som ett vetenskapligt alternativ till evolution i delstatens skolor, ett beslut som sedan upphävdes. Det flygande spaghettimonstret har sedan blivit ett internetfenomen."

Sådana ateister framställer i sin ogudaktighet och gudsfrånvändhet den kristna tron som bara ett av många alternativ. Men det är inte konstigt att det blir så. Det handlar inte bara om ett smädande trots bättre vetande. Det kan mycket väl vara så att förnekelsen av Gud, och motståndet mot Guds vittnesbörd om sig själv i våra samveten, i skapelsen, historien och Skriften, har gjort att hjärtat har blivit så förvänt att en avgud synes ha samma värde som den sanne Guden. Guds ord beskriver klart och tydligt att konsekvensen av att medvetet stå emot Guds vittnesbörd om sig själv leder till att människan utlämnas till sin egen vantro och falska religioner. I Romarbrevet beskriver aposteln Paulus detta avfall med följande ord:

"Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen." (Rom 1:18-25).

Vidare framställs att människan sedan utlämnas åt onaturliga begär och sexuell omoral, perversioner i form av homosexualitet (Rom 1:26-28). Det finns alltså i Bibeln en koppling mellan att avfalla i från den sanna Gudskunskapen och att hamna sexuell omoral. De två står inte sällan tillsammans. I uppenbarelseboken t.ex. varnas det mycket för både sexuell omoral (otukt) och avgudadyrkan. Man bör alltså inte bli förvånad över att ett folk som tidigare kände till Gud och som sedan avfaller ifrån Gud, börjar acceptera eller uppmuntra till sexuell omoral. Det är ju precis så saken beskrivs i Guds ord!

Man bör inte heller bli förvånad över att ateister inte gör någon åtskillnad mellan den kristna Guden och andra religioner, utan gärna på ett hånfullt sätt jämför dem som likvärdiga alternativ. Men finns det något sakligt sätt att svara dem som hävdar att man lika gärna kan tro att Muhammad hade rätt, eller svara dem som av olika anledningar hamnar i tvivel i sina hjärtan?

För det första så skall sägas att lika länge som det har funnits sanna profeter från Gud så har det funnits falska profeter och falska läror. Redan vid syndafallet valde den första människan falska läror framför Guds ord ("Ni skall visst inte dö", "Skulle då Gud ha sagt att ni inte skall äta av trädet?", "Ni skall bli som Gud!"). Utifrån Bibeln vet vi också att de onda andarna

• kan skapa falska religioner (1 Kor 10:20).
• kan skapa falska läror (1 Tim 4:1).
• genom människor kan ljuga om Gud och det Gud har uppenbarat i sitt Ord (1 Tim 4:1).
• hos människor skapa högmod som leder till att de anser att de är något mer än de är (1 Mos 3:5; Jak 3:14-15)
• förleder människor till spådom och falska religioner (Apg 16:16)
• vet om att det finns en Gud (Jak 2:19)
• vet om att det finns en domedag (Matt 8:29).
• framställer sig själva och sina sändebud som tjänare åt gudsfruktan (2 Kor 11:13-15).
• hatar och strider mot Evangelium, dvs budskapet om att Guds Son har kommit och frälst oss fallna människor, och försöker förhindra honom och hans frälsningsverk (Matt 16:21-23; Ef 6:10-18).
• kan framställa nya bud och regler som tilltalar vår syndiga natur, och som får människan att tro att hon kan medverka till sin frälsning på olika sätt (Gal 1:8-9; Kol 2:16-23).

Det är alltså inte konstigt om en religion som söker konkurrera med den kristna tron om människors själar uppfyller ovanstående. Det är också precis det Islam gör.

Under Jesus och apostlarnas tid så var det vanligt att hedningarna tillbad olika avgudar och att dessa beskrevs i stor mångfald och med stor kreativitet. Det vore svårt för Satan och demonerna att idag t.ex. sprida ut någon motsvarighet till de antika religionerna, såsom de babyloniska, skandinaviska, grekiska eller romerska gudasagorna. Det vore svårt att driva igenom att en uppsjö av gudar är den sanna religionen och att det är fel att tro på en enda Gud. Den kunskapen har ju redan gått ut i västvärlden. Vad gäller områden där den kristna tron inte haft så stor framgång ännu skulle ju ett område med månggudadyrkare rätt snart kunna bli omvänt till tron på en enda Gud.

Ett effektivt alternativ till den kristna tron måste alltså vara en religion som går ut på att det finns en enda Gud, men som samtidigt förnekar att Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Det gör både judendomen och Islam. Det är dock inte lika effektivt med att sprida judendomen pga att den ligger så nära den kristna tron och har samma heliga skrifter, att den som kommit till tro på den judiska tron skulle kunna omvändas till den kristna tron vid en insikt om att den utlovade Messias har kommit. Ett hinder är också att judarna varit marginaliserade och förföljda överallt.

Det är alltså inte särskilt konstigt att Islam dyker upp i historien. Den är ett helt rimligt "schackdrag" i världshistorien. I Islam lyfter man fram sådant som människan förstår av naturen, t.ex. att det finns en Gud, en Skapare, och att det finns en domedag, och vissa saker från Guds bud, såsom att familjen är viktigt, att man inte skall begå äktenskapsbrott och stjäla. Den är också till stora delar en slags "copycat religion", som hämtar stora delar av sitt innehåll från Bibeln men samtidigt förnekar själva kärnan i Gamla och Nya testamentet. I detta finns en motsägelse i Koranen, för Muhammed talar stundom om att judarna och de kristna skall hålla sig till sina heliga skrifter, samtidigt som han undervisar i strid mot dessa på flera avgörande punkter.

För alla som kommit till tro på Jesus som sin Frälare, dvs den som "Smakat och fått se att Herren är god" (Ps 34:39; 1 Pet 2:3) framstår Islam inte ens som ett trovärdigt alternativ. Genom tron får en syndare skåda in i Guds godhet, kärlek, helighet, omsorg och frälsning. Endast den kristna tron framställer också Gud som 100 % helig och samtidigt 100 % kärlek. Inom Islam kan en människa komma till paradiset för att Gud förlåter synden, utan att visa på vilken grund Gud förlåter synden. Det är som om Gud skulle säga "Jag väljer att inte döma den och den människan", eller "Jag väljer att inte döma den och den människan för att han eller hon lyder ett antal regler". Detta är att göra avkall på Guds absoluta helighet. Bibeln framställer däremot en Gud som är så helig att han inte tål synden eller kan avstå från en rättvis dom. Syndare kan inte slippa undan genom att delvis göra rätt, och delvis fel, och det är en Gud som ser och väger det som finns inuti människan, "i hjärta och njurar", dvs i människans inre, i hennes avsikter och motiv. Finns det hyckleri, inställsamhet, eller en självgodhet i människans agerande så är den goda gärningen inte god i Guds ögon. Därför är ingen människa god, och endast Gud är god (Mark 10:18). Ja, han är så god och kärleksfull att han sände sin egen Son för att frälsa de största av syndare, ja alla människor (Joh 3:16; Mark 16:15). På den grunden försätts människan i en position där goda gärningar utförs utan att söka någon vinning genom dem. Kärleken blir motivet.

Islam är liksom alla andra religioner - alla utom den kristna tron - en lagreligion, dvs en religion som bygger på gärningsrättfärdighet. Alla lagreligioner framställer vägar som människan skall använda sig av för att försöka bli frälst, såsom lydnad, bud, goda gärningar, uppoffringar, offer, regler, föreskrifter, försakelser, ritualer osv. Alla lagreligioner innehåller också en "osäkerhetsfaktor" vad gäller frälsningen. Människan kan enligt lagreligioner inte vara helt säker på sin frälsning. Men den kristna budskapet är att t.o.m den grövsta av syndare kan vara helt och fullt säker på sin frälsning redan här i livet, ja veta att han eller hon äger evigt liv. Det beror på att den kristna tron inte handlar om vad vi skall göra, utan vad Gud har gjort för oss, för vår frälsnings skull. Muhammed däremot framställer den osäkerhetsfaktor som kännetecknar lagreligioner. Han var inte säker på hur det skulle gå med hans egen själ på domens dag.

Muhammad misslyckades också med att följa upp och förklara sådana centrala saker i det Gamla och Nya testamentet såsom templet och offren. Jesus och hans sändebud apostlarna däremot gör underbara förklaringar av vad templet är och vad offren är, så att de vida överträffar gamla testamentet som har mer förebildande offer och tempel. Muhammad nämner dem knappt. Istället framställer han nya bud och regler som människan skall följa. Det är alltså en tillbakagång till lagens område och en förnekelse av Kristus och hans frälsningsverk genom den utlovade Messias.

Vidare finns många felaktigheter i Koranen. Muhammad trodde t.ex. att Jesu mor Maria var samma person som Moses och Arons syster Mirjam - som levde omkring 1200 år tidigare. Det står på ett par ställen. När detta upptäcktes av någon under Muhammeds livstid och han fick en fråga om det, svarade han något om att fromma kvinnor uppkallades efter fromma personer från historien, och att Maria därför kallades för Arons syster. Det står så i någon Hadith (tradition om Muhammeds liv). Men en sådan tradition om vad människor kallades för finns inte dokumenterad från Jesus och Marias tid eller någonstans i Gamla eller Nya testamentet. Muhammed ger inte heller något skäl till varför Jesus föddes av en jungfru, eller varför Jesus var utan synd. Det finns människor som sökt sig till den kristna tron efter att de först varit muslimer, då de upptäckte att Jesus var född av en jungfru och att han var utan synd: De tänkte att eftersom han var utan synd måste han ju veta mer om frälsningen, och så började de läsa Nya testamentet.

Islam baseras på en enda människas anspråk och undervisning. Den kristna tron baseras på Guds vittnesbörd genom 40 olika författare av olika samhällsstånd och språk, som levde i olika samhällen under en tidsperiod av 1500 år. Deras 66 skrifter pekar tillsammans mot en och samma frälsningsgärning av Guds Son, Jesus Kristus. Vidare förebildas Jesu liv och offer på många olika sätt i Gamla testamentet. Det är en lära som ger all ära åt Gud, visar att Gud är 100 % helig, 100 % kärleksfull, och ger 100 % frälsningsvisshet åt dem som flyr till honom och förtröstar på Guds Son som sin frälsare. Inför Gud kan ingen människa skryta med någonting, vare sig goda gärningar (som är Andens frukter hos den som har frälsande tro), lydnad, efterföljelse eller försakelser. Alltså är den kristna tron en religion som ger äran åt Gud och gör att människan gör goda gärningar av rätta motiv, dvs inte av egennytta (i fruktan för straff, eller för att köpa en plats i paradiset), utan för Guds och andra människors skull. Människan har ju redan frälsningen i Jesu liv och gärning, hans oskyldiga lidande, död och uppståndelse, för vår skull. Hon behöver inte kämpa och skryta, utan kan vända sig till Gud precis sådan hon är. Detta förvandlar människan. Det skänker vidare den helige Ande. Genom tron på Jesus som vår Frälsare behöver vi inte möta domedagen i fruktan och skräck eller med högmod och inställsamhet. Nya testamentet lär istället att vi se fram emot domedagen och säga Marana tha "Vår Herre, kom!" (1 Kor 16:22).

Det kristna trons vittnesbörd i världen hade dock varit större om kyrkan inte ständigt på olika sätt avfallit till gärningsrättfärdighet, falska läror, sammanblandning av stat och kyrka, makt och förtryck osv. Men sådant kommer också från de onda andarna som ställer till oreda och falska läror, som tilltalar syndanaturen hos människor. Ondskan i människan gör att hon kämpar vidare under lagens tunga ok i detta oändliga Sisyfos-arbete som endast tar slut vid Jesu kors och vid den tomma graven, där Guds helighet, rättfärdighet, kärlek, godhet, nåd och frälsning är uppenbarad. "Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror. " (Rom 10:4).

/Göran

Evangeliets segertåg

"FreeLance", digitalt konstverk av Christian Bravery.

"Och jag såg när Lammet bröt det första av de sju sigillen, och jag hörde ett av de fyra väsendena säga med en röst som åskan: 'Kom!' Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Åt honom gavs en segerkrans, och han drog ut som segerherre, för att segra." (Upp 6:1-2).

På ön Patmos fick Johannes se de syner vi har nedtecknade i Uppenbarelseboken. Bland dessa finns bland annat de sju sigillen som bryts en efter en. Ni känner kanske till Ingemar Bergmans film "Det sjunde inseglet" (1957). Insegel är ett annat och äldre ord för sigill. Sigillen var en slags underteckning av viktiga dokument. Ett konungsligt skriftligt dokument i bokrulle förseglades och märktes med ett avtryck, ett sigill, som bekräftade vem avsändaren är. Sigillen måste avlägsnas eller brytas för att bokrullen skulle kunna öppnas och läsas. På det sättet var sigillen också bekräftelser på att innehållet inte hade öppnats och ändrats av någon annan. Johannes stod inför ett Guds dokument, Guds hemligheter, som var i Guds hand.

Bokrullen som Johannes fick se i sin syn var förseglad med sju sigill. Sigillens funktion var både att besegla och att bekräfta. Successivt får Johannes se Guds sanningar öppnas när sigillen bryts. Och när de öppnas är de liksom fördolda och svåra att förstå och ta till sig om man inte läser igenom hela Bibeln och lär känna dess språkbruk och bilder. Lammet som bryter sigillen är Jesus själv, som inledningsvis presenterat sig för den förskräckte Johannes och upprättat honom (Upp 1:10-19) och som står bakom hela Uppenbarelsebokens innehåll (Upp 1:1). Lammet står inför Guds tron som ser ut att vara slaktat (Upp 5:1-7). När lamm slaktades skars de i halsen. Eftersom Lammet "ser ut" som om lammet blivit slaktat (Upp 5:7) förstår vi att lammet är fullt levande, men visar märkena av vad de genomgått. Jesus har dött och uppstått från de döda. Jesus är, säger Johannes Döparen, "Guds lamm, som tar bort världens synd" (Joh 1:29). Johannes fick veta att endast Lammet är värdigt att bryta de sju sigillen.

"Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner. Och de sjöng en ny sång: 'Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. Du har gjort dem till ett konungadöme, till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden." (Upp 5:7-10).

I Uppenbarelseboken upprepas saker på många olika sätt. Det är mycket som återkommer i nya bilder. Talet sju återkommer i många former. Även domedagen beskrivs flera gånger. De som förkunnade att endast Lammet är värdigt att öppna boken sjöng en ny sång. I GT betecknar "en ny sång" evangelium.

När det första sigillet bryts så är det också en slags upprepning med ny bild. Johannes fick se en ryttare som drog ut för att segra. Det betecknar enligt många bibelkommentarer, och med stor sannolikhet, att evangelium, budskapet om frälsningen, går ut i världen. 

Detta har också skett och det sker än idag. Evangelium är det glada budskapet om den försoning som Gud har skänkt världen genom sin Son. Det handlar inte om någon slags abstrakt filosofi eller något teoretiskt. Det är, enligt Guds ord, ett objektivt faktum, och historiskt förankrat i Jesu person, liv och gärning, för omkring 2000 år sedan.

"Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor 5:19-21).

Vi får inte glömma att åtskilja kärnan eller verkligheten från skalet, platsen och verktygen. Det finns ateister och andra som är kritiska till kristendomen därför att de är kritiska till missbruk som skett inom den yttre kyrkan i Guds namn. De kan t.ex. vara kritiska mot inkvisitionen, häxbränningarna, korstågen, den romersk katolska kyrkans makt och missbruk genom historien, påvarnas agerande, sexuella övergrepp inom katolska kyrkan osv. Och på en sådan grund ställer de sig kritiska till själva kärnan, den kristna tron. Men samma kritik hade ju de flesta av reformatorerna. Och visade inte Gud genom sina profeter hur kritisk han var mot de religiösa ledarna i Israel när de avföll i otro? Gud själv gör alltså en åtskillnad mellan sin kyrka och de synliga religiösa gemenskaperna.

"Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma svarade han dem: 'Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er." (Luk 17:20-21).

Vi måste göra en åtskillnad mellan å ena sidan Guds rikes utbredning och å andra sidan yttre riken, samfund och rörelser. De två kan sammanfalla, och de två kan vara åtskiljda. En kyrka kan vara biblisk och en kyrka kan avfalla från Guds ords undervisning. Förföljdes inte profeterna både av ogudaktiga och religiösa? Förföljdes inte Jesus och apostlarna av både hedningar och religiösa? Kom inte reformationen som en reaktion mot kyrkans förfall och missbruk? Kom inte väckelserörelserna under en tid då de yttre kyrkorna stelnat, frusit till och avfallit genom bibelkritik, liberalteologi och världslighet?

Jesu rike är oberoende av de riken vi finner på jorden. Men han använder dem för att hans frälsande budskap skall förkunnas överallt till dess han kommer tillbaka (Matt 24:14) då han skall hämta sitt folk som kommit till tro på honom. Guds rike utbreds både där Guds ord predikas rent och klart, så som det bör predikas, och där falska läror och människobud är uppblandade med bibliska sanningar. Men hur otryggt och skadligt är det inte för fattiga syndare att lyssna till förkunnelsen där synden inte förmanas och där evangelium inte predikas rent och klart! Paulus lärde inte "Vi är befriade från synden, så nu skall vi leva i synden", utan han lärde att vi är befriade från synden för att leva i helgelse. Paulus lärde inte "Vi är befriade från synden, men nu måste du först göra det och det för att bli delaktig i frälsningen." Tron skall endast fästa sig vid Jesus Kristus och det Gud har gjort för oss genom honom. Men många lär ett begränsat evangelium där himlens portar bara öppnas för en kort stund för att sedan tillslutas mitt framför näsan. Kommer inte sådant av att människor inte vill ära Gud fullt ut utan också sig själva, på de mest förfinade sätt. "Jag avgjorde mig för Gud". "Jag lydde Gud". "Jag öppnade mig för Gud". Paulus lär istället att Gud kommer först, och i Guds kraft, inte vår, kommer helgelsen. Helgelsen är endast en frukt, ett resultat, av frälsningen. Helgelsen är inte en förutsättning.

Den kristna kyrkans budskap skall inte anpassas efter samtiden och världen. Guds sanningar skall inte krökas och bändas och anpassas efter vad denna världen önskar höra. Sådant behagar inte Gud. "Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. " (Rom 12:2).

Kyrkan skall uppbyggas på profeternas och apostlarnas grund, dvs på Bibeln, där hörnstenen är Jesus Kristus själv (Ef 2:20). Hörnstenen är i bibliskt språkbruk bilden för en avgörande sten i husbyggnaden. Hörnstenen i det kristna budskapet är försoningen i Jesus Kristus. Det är ett gott och trösterikt budskap som har gått ut i världen! Genom budskapet om frälsningen i Honom befrias vi från djävulens makt, vår egen svaghet och synd, och världens inflytande. Anklagelserna i samvetet förlorar sin makt. Djävulen måste ge vika. Vi kan helt enkelt erkänna "Ja, jag är en syndare, en mycket stor syndare. Kristus har kommit till världen för att frälsa sådana som mig".


I detta segertåg är det inte någon av oss som har huvudrollen. Det är Guds eget segertåg. Det är en juridisk proklamation om att någon annan, dvs Jesus Kristus, har burit vårt straff, och skänkt oss sin egen helighet och värdighet, så att djävulen inte längre kan anklaga oss, trots att vi är syndare som så ofta faller och felar. Genom den trösten, genom tron, får vi också kraft till ett nytt liv i helgelse. Då lever Kristus i oss. Som aposteln Paulus skriver i Efesierbrevet:

"Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla." (Ef 1:17-23).

Vem är huvudpersonen i din film, ditt liv? Lever Gud i dig? Enligt Bibeln har han dött för dig, friköpt dig, för att du inte längre skall leva för dig själv, utan för Honom. Förstå detta rätt. Det är inte en fråga om prestation, utan en fråga om nåd. Paulus, som förföljde den kristna kyrkan, skriver: "nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig" (Gal 2:20), och på ett annat ställe "lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud."(Ef 5:2), och på ett annat ställe: "Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar." (Tit 2:14). Den "ivern" att göra goda gärningar, kan ingen människa prestera. Den kommer av sig själv, när vi förlitar oss på Guds kärlek i Kristus och inget annat, så att Gud blir huvudpersonen i våra liv, ja, den som lever genom oss. Den ivern är ett Guds verk, en Guds gärning, i oss, och den har alltid formen av kärlek, precis som den hade hos Paulus, han som först förföljde kyrkan och sedan tjänade och vårdade den med stor uthållighet och omsorg.

Vem kan lägga till eller dra ifrån något till Guds frälsning? Det går inte. Affären, köpet, är redan avklarat: "Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!" (1 Kor 6:20). "Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor." (1 Kor 7:23).

Vi bör söka oss dit där detta förkunnas, och inte söka upprätta ett oheligt konsensus med världen och människobuden (2 Kor 6:15).

/Göran

Om Bibelns första vers

Genesis 1:1

"It has often been pointed out that if a person really believes Genesis 1:1 he will not find it difficult to believe anything else recorded in the Bible. That is, if God really created all things, then He controls all things and can do all things.

Furthermore, this one verse refutes all of man’s false philosophies concerning the origin and meaning of the world:

1. It refutes atheism, because the universe was created by God.
2. It refutes pantheism, for God is transcendent to that which He created.
3. It refutes polytheism, for one God created all things.
4. It refutes materialism, for matter had a beginning.
5. It refutes dualism, because God was alone when He created.
6. It refutes humanism, because God, not man, is the ultimate reality.
7. It refutes evolutionism, because God created all things.

Actually all such false philosophies are merely different ways of expressing the same unbelief. Each one proposes that there is no personal, transcendent God; that ultimate reality is to be found in the eternal cosmos itself; and that the development of the universe into its present form is contingent solely on the innate properties of its own components. In essence, each of the above philosophies embraces all the others. Dualism, for example, is a summary form of polytheism, which is the popular expression of pantheism, which presupposes materialism, which functions in terms of evolutionism, which finds its consummation in humanism, which culminates in atheism.

The entire system could well be called the system of atheistic evolutionary humanism. Other philosophical ideas could also be incorporated into the same monstrous structure: naturalism, uniformitarianism, deism, agnosticism, monism, determinism, pragmatism, and others. All are arrayed in opposition to the great truth - marvelously simple, and understandable to a child, yet inexhaustibly profound - that “in the beginning, God created the heaven and the earth.”

(Citat från boken "The Genesis Record; A Scientific and Devotional Commentary On the Book of Beginnings", Henry M. Morris.).

Den naturliga gudskunskapen

Ur boken "En sammanfattning av den kristna läran", av Edward W.A. Koehler, D.D (1875 - 1951).

"1. Naturen vittnar om Guds existens. 
 ”Ingen har någonsin sett Gud” (Joh 1:18). För våra yttre sinnen är Gud osynlig och obegriplig. Trots det är den en dåre som förnekar Guds existens (Ps 14:1). Därför att: ”Vad man kan veta om Gud, det ligger nämligen i öppen dager för dem. Gud själv har gjort det uppenbart för dem. Guds osynliga väsen kan ju ses ända sen världens skapelse: det kan uppfattas i hans verk, på samma sätt som hans eviga makt och gudomsväsen. Därför är de utan ursäkt” (Rom 1:19-20). ”Varje hus måste ju ha byggts av någon, men Gud är den som har byggt allt” (Heb 3:4). Varken denna världens ursprung eller att den dagligen hålles i gång kan tillfredsställande förklaras utan en Första Orsak, som skapade och en allsmäktig Kraft som uppehåller och regerar den. Fastän vi inte ser Gud, känner vi honom ändå av hans verk. Det är befängd dårskap att anta att det vi ser omkring oss i naturen kom till av sig själv, och att detta välordnade universum med dess myriader av olika levande och icke levande varelser är en produkt av ett blint öde och evolution. Då en förnuftig människa begrundar naturens underbara verk, måste han fråga sig varifrån dessa ting kom och genom vilken de finns till. Hans medfödda sunda förnuft säger honom att det måste ha varit Någon som gjorde dem, och att det ännu finns Någon genom vilkens makt de fortfarande finns till. Och denne Någon är Gud.
   Under det att Gud i sanning uppenbarar sig i naturen, får varken naturen själv eller krafterna i naturen identifieras med Gud. Panteism är tron att Gud och universum är detsamma. Såsom vi skiljer byggnaden från byggmästaren, så måste vi också skilja skapelsen från Skaparen. ”Han är till före allting och allting äger bestånd i honom” (Kol 1:17).

   2. Människans samvete vittnar också om Guds existens. 
  Paulus skriver att hedningarna visar, ”att det som lagen kräver står skrivet i deras hjärtan. Också samvetet hos dem vittnar om den saken, liksom deras tankar, när de kommer med anklagelser mot varandra eller tar varandra i försvar” (Rom 2:15). ”Och fastän de väl känner till vad Gud i sin rättfärdighet stadgat, att de som gör sådant är döden värda” (Rom 1:32). Samvetet, som för den skull håller människan ansvarig för sina gärningar mot en makt högre än sig själv, vittnar om Guds existens.

   3. Tron på Guds existens är universell. 
  Vittnesbörden från naturen och samvetet om Guds existens är ett faktum, som ingen förnuftig människa kan förneka. Därför har det alltid varit angeläget för den förnuftiga människan att åstadkomma någon sorts relation mellan sig själv och Gud. ”Ty det har aldrig funnits ett folk så gudlöst, att det icke har inrättat och hållit gudstjänst av något slag” (SKB sid 392). Det skulle helt enkelt vara omöjligt att förstå den religiösa tillbedjan som vi finner bland hedniska folk, om det inte fanns en grundläggande kunskap om existensen av ett Högre Väsen.

"Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet
förkunnar hans händers verk." (Ps 19:2).

   Emellertid har människor, som följer sina dåraktiga föreställningar, på den naturliga gudskunskapens grund byggt upp religiösa system, som är vidskepliga, avgudiska och avskyvärda (Rom 1:21-25; Apg 17:22-25). ”Ty även hedningarna har genom den naturliga lagen i någon mån haft kunskap om Gud, men likväl har de varken lärt att rätt känna eller att rätt ära honom” (SKB sid 602).

   4. Hur långt sträcker sig denna kunskap och var går gränsen? 
  Naturen, historien och samvetet lär inte bara att Gud existerar, utan också att han är en levande Gud (Apg 17:27); att han är allsmäktig (Rom 1:20); att han är vis (Ords 3:19); att han är god mot sin skapelse (Apg 14:17); att han är helig och rättvis, befaller och belönar det goda och förbjuder och straffar det onda (Rom 1:32; 2:15).
   Den sanne Guden uppenbarar sig själv för oss i naturen, men naturen uppenbarar inte för oss vem denne sanne Gud är. Inget hednafolk lärde av naturens bok, att Gud är treenig: Fader, Son och Helig Ande. När de på basis av människors naturliga gudskunskap försöker avgöra vem han är, gör de alltid en avgud av honom. ”Ty folkens alla gudar är avgudar” (Ps 96:5; Rom 1:21-23); ”Därför är det i själva verket sin egen falska inbillning och dröm om Gud, som de ha till avgud och som kommer dem att förtrösta på det rena intet” (SKB sid 392).
   Inte heller är naturlig gudskunskap tillräcklig till frälsning, därför att Guds nåd i Kristus är uppenbarad för människan endast i evangelium, och därom vet människan ingenting genom sin naturliga gudskunskap. Därför är hedningarna ”utan hopp och utan Gud i världen” (Ef 2:12).

Barnoffer till Molok, en hednisk avgud som omnämns i Bibeln.

   5. Ändamålet med denna kunskap, särskilt när den kommer genom samvetet, är att upprätthålla yttre ordning bland människor, som känner Guds dom över dem som gör det onda (Rom 1:32). Kunskapen om Guds existens bör dessutom sporra människor att söka honom, ”om de nu kunde treva sig fram till honom” och lära känna vem han är och vad han vill med människan (Apg 17:27). Om de vägrar att göra det, skall de bli utan ursäkt på domens dag (Rom 1:20).

   6. Den uppenbarade kunskapen om Gud.
  För att människan skall lära känna den sanne Guden och hur han skall tillbedjas, har Gud uppenbarat sig mer fullständigt i Bibeln. Bibeln inte bara bekräftar den naturliga gudskunskapen som människan har, utan den utvecklar den och lägger till den sådan kunskap som inte kan inhämtas på annat sätt (1 Kor 2:7-11). Under det att naturen säger oss att det finns en Gud, säger oss Bibeln vem denne Gud är. Under det att naturen och samvetet uppenbarar för oss många av Guds egenskaper, bekräftar Bibeln dem men inte enbart det. Den berättar också för oss om Guds kärlek och nåd i Kristus och den frälsning han berett för oss. Vi har därför inte tillåtelse att ha våra egna åsikter om Gud, så som hedningarna har, utan våra tankar och vår uppfattning om Gud måste, så långt det är möjligt för vårt begränsade förnuft, sammanfalla med vad Skriften säger om honom. Inte heller skall vi åkalla honom som det behagar oss, utan vi måste åkalla och tjäna honom så som Hans ord lär oss (Matt 15:9)."

Läs också gärna inlägget Gud och avgudarna

En snabb uppföljning och en blänkare

Jag har lite uppföljningar att göra, bland annat ska jag skriva en avslutande del 2 i mina inlägg om en konsekvens av kristen karismatik, sett ur ett enkelt men nog tydligt perspektiv.

Jag har också lovat att återkomma om mina tankar som följde på den dialog (, Del 1 samt Del 2) jag hade med en ateist. 

Vad gäller den, dialogen, så visste jag så att säga ungefär redan från början hur samtalet skulle avlöpa. Det var ingenting nytt vi diskuterade, även det om det var känsligt.

Den inledande nedlåtande och roande inställning som min nära släkting intog vad gällde både Gud och min tro på Honom, förnbyttes ganska så snabbt i upprördhet och till slut en ovilja att fortsätta samtalet.

Det var som sagt ingenting oväntat för mig. Men det betyder inte att man måste sluta ställa frågor, särskilt när vederbörande ibland själv tar upp ämnet först. Det visar utmärkta dörrar man inte ens behöver "sparka in" eftersom de redan då är öppnade ;)

Hursomhelst, vad jag kan se oerhört tydligt, och säkert de av er som läst dialogen, men förmodligen inte personen ifråga det gäller...är att givetvis finns där en tro på Gud. På en högre makt. På Någon som skapat allt detta, och det är ingenting konstigt.

Ytterst få ateister är "verkliga" ateister, det finns naturligt inbyggt i människan att fundera över livets mening, över högre syften, över just en högre makt.

Vissa blir nästan fanastiska sökare, och somliga hamnar rätt, andra slinker fel. Sedan finns det dem som undrar men inte bryr sig om att söka aktivt, eller acceptera dessa funderingar, kanske till förmån för Vetenskapen som det högsta och sannaste och därmed enda källa till ursprung, nutid och framtid, källa till kunskap om hur livet är uppbyggt, hur allt hänger samman.

I detta fallet dock, finns inget sökande, och ingen tro till någon avgud eller något annat som skulle visa en konsekvens till de naturliga frågor (och den naturliga längtan vi har efter "reconnection" eller tydligt band till den som är ansvarig för vår tillblivelse, hela världens tillblivelse.)

I detta fallet finns en enorm bitterhet och smärta och sorg, och anklagelser. "Var fanns Gud när..!! Varför ingrep inte Gud när..!! HUR kan Gud tillåta ondskan om Han sägs vara god..!!"

I sådana lägen kan man inte tala om en icke-existerane tro, då all logik motsäger att man riktar anklagelser mot tomhet, eller som vuxen gentemot jultomten.

Däremot finns det en mycket stor skillnad i att erkänna sin Gudstro, följa Gud, underkasta sig Hans vilja och göra ärliga försök att lära känna vem Han i sanning är, och att tro men förkasta.

Jag föredrar alla gånger ilska och rentav hat, anklagelser, vrede, än likgiltighet. Ljumhet är förövrigt något Gud inte heller direkt uppskattar eller föredrar, kolla dessa ord från Uppenbarelseboken:

"Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun."

Finns vrede och hetta, finns det i alla fall någonting där, då finns hoppet om en restaurerad relation. 

Apropå detta, ska vi snart beröra en annan person i denna blogg som valde att inte gå tillrätta med utan kämpa upproriskt mot den Gudstro han haft som barn men som under mycket stränga omständigheter fick honom att till slut förakta Gud. (tack vare människobud, det finns få saker som så effektivt kan resa hinder mellan människa och Gud än hennes egna åsikter om hur Han fungerar, vem Han är och vad Han vill, och pådyvla detta till andra)

Hans vrede och besvikelse och hat fick honom att göra "karriär" av sitt trots genom att göra precis tvärtemot vad som är signifikant för kristendomen.

Han är ett psykologiskt skolboksfall.
 

Jag talar om Aleister Crowley, och som sagt, inlägg om honom dyker snart upp i bloggen.

/Nephele

Dialog med en ateist (Del 1)

Dialogen är baserad på verkligheten, mellan mig och en lite äldre kvinna jag har i släkten.

---Dialog mellan mig och en självutnämnd ateist---

Nephele: Kan du inte berätta igen, hur du känner inför Gud? Vad du tänker om Honom?

Anette: (litet hånfullt skratt) Om Gud!? Jag kan väl inte gärna berätta om något som inte finns, nu är du allt bra galen.

Nephele: Det där är väl ändå inte riktigt sant, Anette..?

Anette: Att Gud skulle finnas menar du? Nej, det är inte riktigt sant haha!

Nephele: Men du har ju vid flera tillfällen visat tecken på det motsatta, det vill säga att Han finns.

Anette: Nej du, det har jag inte.

Nephele: Vid minst två tillfällen i ditt liv har du gjort det i alla fall.

Anette: (misstänksam) Vad pratar du om?

Nephele: En gång när du höll på att förlora din son som var med i en allvarlig trafikolycka när han bara var 15 år, där en av hans kamrater dog. Minns du den natten? Du berättade för mig att du hade panik, inte kunde tänka klart, och när taxiföraren såg i vilket tillstånd du befann dig och du berättade att din son just tagits in på sjukhus mycket allvarligt skadad, satte han sitt körkort på spel och kom fram till akuten på nolltid. Vid den tiden vände du dig till Gud, eller hur? Du bad att Gud skulle hjälpa din son, att han skulle göra så att pojken klarade sig.
Och det gjorde han ju också. Klarade sig.

Tystnad.

Sedan, från Anette: Men det var ju annorlunda! Han var ju faktiskt nära att DÖ!

Nephele: Så mycket underligare att du använde dig till just Gud då, som du säger inte finns. Om du var desperat, varför just Gud?

Anette: Du sa "två tillfällen", vilket var det andra.

Nephele: (som inte bryr sig om det uteblivna svaret, än) Den andra gången var när du själv blev sjuk. Minns du gångerna jag hälsade på dig på sjukhuset? Hur förtvivlad och rädd du var? Du sa ofta, ofta: "Gud, varför skulle detta behöva hända", och så grät du. Du grät massor. Vi grät tillsammans. Men på den tiden var jag fortfarande så vilsen i min tro att jag inte kunde hjälpa dig med just den biten. Men jag minns att jag bad för d...

Anette: (avbryter) DIN tro? Tror du verkligen på Gud då? Gör du det?

Nephele: Ja, det gör jag. Fullständigt och en gång för alla.

Anette: Men VAD är det du tror på, egentligen..? Vem är det som har inbillat dig saker, tycker du verkligen att ditt eget liv varit så lätt..?

Nephele: Vi måste ta en sak i taget, inte hoppa såhär för då blir det svårt att förklara. Om vi går tillbaka till dig, jag skulle vilja ställa en fråga.

Anette: Du är hjärntvättad, det är vad du är.

Nephele: Vet du vad det viktigaste i hela kristendomen är?

Anette: (sarkastiskt) Ja det vet jag! Det är en Gud som inte bryr sig, som folk inbillar sig finns.

Nephele: Hur kan något som inte finns, bry sig..? (bägge pratar i munnen på varandra),

Nephele: Okay okay! Vi lämnar den biten så länge, men vet du vad det viktigaste Jesus gjorde, var då? Helt ärligt nu, vare sig du tror eller inte.

Anette: Nej, det vet jag inte.

Nephele: Han dog för alla våra synder, så att vi kan få komma till Gud när vi dör.

Anette: När vi dör? (nedlåtande leende) Alltså, hör på dig själv. Du har blivit hjärntvättad. Och vilka synder? Vad pratar du om?

Nephele: Vi är alla syndare. Du, jag, alla.

Anette: Men du är ju kristen, säger du ju i alla fall.

Tystnad.

Anette: Jag säger som jag alltid har sagt: var och en får tro vad de vill, om det fungerar för dem, om det gör dem lyckligare. Men jag kan inte tro.
Jag kan bara inte. Inte efter allt det Gud har gjort.

Bingo.

Anettes leende nedlåtande min har förbytts till blekt sammanbitet ansikte. Vreden ligger på lur.

/Nephele

Samtal om Knutby (Avslutande del 2)

Roger: Jag tycker ändå att Knutby är ett skrämmande exempel på vad som kan ske 
i religiösa grupper.
Johan: Det tycker jag med, och det är min poäng. Jag håller med dig. Men gör man 
som urkyrkan gjorde, och som reformatorerna gjorde, och som många kristna sam-
fund gör idag, att man använder Bibeln som rättesnöre och inte lyssnar till självut-
nämnda profeter, då kommer man inte gå fel. Då kan inte en människa ställa sig upp 
och säga att han är förmer än andra och att man skall lyssna till honom som om han 
vore Gud själv. 
Roger: Jag förstår din poäng. Men håller du inte med om att Knutby på något sätt ex-
emplifierar religiöst vansinne? Och hur skulle något sådant hemskt kunna ske där 
man inte är vidskeplig eller religiös?
Johan: I Knutby ser jag flera saker. Dels en osund teologi, bl a det jag precis talat 
om. Och dels så verkar där ha funnits en psykiskt sjuk person, kanske med person-
lighetsstörning, jag tänker på Barnflickan, och dels en psykopat, Helge Fossmo. 
Roger: Det är väl för att de var religiösa? I sådana sammanhang samlas det känslo-
människor som drivs av impulser och drifter, även om de menar att det är från Gud.
Johan: Ja, så är det nog. Men sann andlighet, biblisk andlighet, handlar om att hålla 
sig till vad Guds ord har uppenbarat. Den här typen av känslomässig andlighet, där 
man skapar en atmosfär i gudstjänsterna med massuggestion, eller där man i sitt 
högmod menar sig stå i en slags direktkontakt med Gud, utanför Bibeln, tar jag av-
stånd ifrån. 
Roger: Sånt här skulle i alla fall inte kunna hända bland människor som inte tror på 
Gud. Jag tycker att du skyller saken på psykiska sjukdomar fast det nog egentligen 
handlar om religiositet. 
Johan: Menar du på fullt allvar att du tror att ateism skulle vara någon slags garanti 
för att man inte skulle bli våldsam eller mordbenägen? Vad tänker du då om t.ex. 
killarna som sköt ihjäl en massa skolkamrater i Columbine? De gjorde en rätt stor 
poäng av att de inte tror att det finns någon Gud. En av dem satte också sin pistol 
mot en tjej och sa "Tror du på Gud?" Hon svarade "Ja" och då sköt han.
Roger: De där unga killarna var inte friska. De var ju mobbade och mådde inte bra. 
Johan: Nu psykologiserar du ju själv. Har du föressten läst om den svåra förföljelse 
som en del kristna fick utstå i det forna Sovjetunionen? Den underjordiska kyrkan 
har flera berättelser om hur en del som torterade dem kunde plåga dem och hänvisa 
till att "Det finns ju i alla fall ingen Gud, och ingen domedag. Jag gör som jag vill!"
Roger: Du har funnit två exempel. Men jag menar att religion bara leder till konflikter, 
våld och krig, oavsett om det handlar om de irländska konflikterna, Muslimska terror-
ister, George Bush eller korståg. Överallt där kristna tror att de har Gud på sin sida 
där blir det krig och våld. Religion är något ont och primitivt, helt enkelt.
Johan: Tycker du att de samhällen där man försökt leva utan Gud har lyckats bättre?
Roger: Vilka samhällen menar du?
Johan: T.ex. de samhällen som byggdes upp av Stalin, Mao Tse Tung och Pol Pot. 
De hade en ateistisk prägel, och de har begått enorma mängder mord, mer än 
Nazityskland begick, och de har bedrivit hård förföljelse mot andra. 
Roger: Men det var ju utifrån deras politiska agenda som våldet uppstod. Inte på 
grund av att de var ateister.
Johan: Vad spelar det för roll. De är exempel på samhällen med ateistisk prägel. 
Roger: Men du kan ju inte ta dem som exempel. De hade ju inte bara ateism utan 
också en destruktiv politisk ideologi och en dyrkan av vissa personer. Därför är de 
inte representativa.
Johan: Ungefär så ser jag på Knutby. De är inte representativa för de hade inte 
endast kristen tro, de hade också andra inslag, som inte kan stödjas med Bibeln, 
och där finns utan tvivel en slags personkult. Man såg upp till och lydde sina ledare 
på ett osunt sätt. 
Roger: Så vad är din slutsats?
Johan: Att människan är syndig, och därför ser vi att det finns krig, våld, mord och 
övergrepp i världen, både bland ateistiska grupper och bland religiösa grupper. Men 
ingen kan med bibelstöd bedriva inkvisition, korståg och häxbränning, eller begå otukt 
och mord, som i Knutby.
Roger: Men kristna kyrkor har haft sådana inslag. 
Johan: Ja, och det smärtar mig enormt. De har nog gjort mer skada för kristenheten 
och för Jesus än ateister gör. De blir en slags ursäkt för människor att inte lyssna till 
Jesus. Det onda i både Mao's kina, Nazitystkland och i Knutby är ju bristen på kritiskt 
tänkande, brist på moral, och att det förekom massugestion, pga att man lyssnade 
på sina ledare. Men Bibeln uppmuntrar inte till någon slags blind tro på religiösa 
grupper. Tvärtom. Den varnar massor för sådant, och vill att människor endast skall 
lyssna till Bibeln. Vi skall inte tro på kristna, vi skall tro på Kristus.
Roger: Jag tror inte på Kristus. 
Johan: Min önskan är i alla fall att du skall lära känna Jesus, för han är Guds Son och 
din Frälsare. För att göra det behöver du varken tycka om vissa kyrkor elle kristna 
människor. Jesus har inte uppmanat oss att tro på eller försvara kristna människor. 
Han vill att vi skall tro på honom, ta emot förlåtelsen från Gud, och följa honom. 
Knutby äcklar mig, lika mycket som det äcklar dig, skall du veta. 

/Shadow 

Samtal om Knutby (Del 1)

Roger: Du är kristen va?   

Johan: Ja, det stämmer.  

Roger: Jaha, jag tror inte på sånt. Du ser ju hur det gick.. med Knutby.. 

Johan: Hur menar du?

Roger: Ja alltså, morden i Knutby. Kristna människor är tokiga. Religion är
något förlegat. Det är bara okunniga och naiva människor som är religiösa. 

Johan: Men vänta nu. Det där var en rejäl generalisering. Menar du att du tar
avstånd ifrån kristen tro, och andra religioner, pga de hemska morden i Knutby?  

Roger: Ja, faktiskt. Du ser ju hur det gick. Jag menar givetvis inte att alla kristna
eller muslimer är lika galna som Barnflickan eller Helge Fossmo. Men du ser ju
hur det slutade.

Johan: Ja, minns när det stod om det där i Knutby i tidningarna. Det som hände
var både sjukt, skrämmande och sekteristiskt. Den församlingen var och är inte
alls sund.   

Roger: Det är ju så där det blir. Jag menar att när man är religiös och tror att
man står i kontakt med en "gud", så leder det lätt till maktmissbruk, manipulation
och sekter. Människan är lättmanipulerad om hon inte använder sitt förnuft och
tar avstånd ifrån all vidskepelse. Mänskligheten borde vid det här laget ha växt
ifrån sånt där, tycker jag.  

Johan: Du tänker att människan genom någon slags kulturell evolution borde ha
växt ifrån tron på Gud osv? 

Roger: Ja, verkligen. Religionen är, som man sade, "ett opium åt folket". En
modern förnuftig människa - dig inräknad - borde inte klamra sig fast vid tron
på någon slags "Högre makt" och "ett liv efter detta". 

Johan: Jag menar själv att Knutby är en sekt, och att den religiositet de hade
där var osund.

Roger: Men tror man på en Gud så kan samma sak hända praktiskt taget var
som helst inom kristenheten.. eller hur?

Johan: Nej absolut inte. Ett kännetecken för den här typen av grupper är att de
tror att Guds Ande talar direkt till människor, in i deras hjärtan och tankar, och
att kristna skall söka sådana "ingivelser" och ta emot det som Guds eget ord.
De flesta kristna samfund på jorden har inte en sådan syn på Anden. De flesta
tror att Gud en gång för alla har uppenbarat sin vilja och sitt budskap genom de
skrifter som är samlade i Bibeln, och att man inte skall följa självutnämnda
"profeter". 

Roger: Nja, det vet jag inte.. tror inte alla kyrkor att Gud talar direkt med en hörbar
röst till medlemmarna?

Johan: Nej, så är det inte. Det är endast vissa grupper som har mycket betoning
på detta, t.ex.kväkarna, pingstvänner, livets ordare m m. Men en sådan lära och
betoning finns inte i t.ex. Svenska kyrkan, de lutherska frikyrkorna, hos baptister,
metodister, kalvinister, katoliker osv. Det vanligast är att man tar avstånd ifrån
sådan lära och betoning, och sådana självutnämnda profeter. Låt mig läsa ur
"svenska kyrkans bekännelseskrifter" t.ex. 

Roger: Ja?

Johan: I de Schmalkaldiska artiklarna står det: "Därför böra vi ovillkorligen hålla
fast därvid, att Gud vill handla med oss människor blott genom sitt yttre ord och
sakrament. Men allt som utan detta ord och sakrament prisas såsom ande, det
är av djävulen. " 

Roger: Ok..? Det var skarpa ord. 

Johan: Och på ett annat ställe, i Konkordieformeln närmare bestämt, står det:
"Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl
som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets
profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina
fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver:
"Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall
han vara förbannad", Gal. 1."

Roger: Jag förstår. 

Johan: Luther skriver också i Galaterbrevskommentaren om en del människor,
som han kallar för "svärmare", att de "skryta med Anden, med sina syner och
jag vet icke vad. De röra sig med underbara ting, som ligga för högt för dem." 

Roger: Luther skrev ju på 1500-talet. Vad har det med Knutby att göra? 

Johan: Samma fenomen som finns i Knutby, samma lära att människor i för-
samlingen får direkta uppenbarelser vid sidan av Bibeln, som de andra skall
lyssna till, fanns ju också på Luthers tid. De kallades för "svärmare" eller
"svärme-andar". Luther predikade t.ex. emot de s k Zwickauprofeterna i sin
skrift "Mot de himmelska profeterna" och från predikstolen. Och redan på
100-talet e.kr. så fanns det en sådan typ av rörelse, den s k "montanismen",
med Montanus och hans profetissor som ledare. De stod utanför den allmänna
kristna kyrkan, alltså utanför urkyrkan, för de erkändes aldrig som äkta av de
kristna, hur mycket Montanus och hans profetissor än skröt med att ledas direkt
av "parakleten", dvs "Hjälparen", den helige Ande. Man tog avstånd ifrån dem
pga deras anspråk och deras obibliska läror, så som man också gjorde på
Luthers tid, och som många kristna samfund gör än idag. 

Roger: Jag förstår. Ja, det är väl bra kanske. Men vad vill du säga med detta?
Tror du att du kan övertala mig att bli kristen eller vidskeplig genom att säga att
en del kyrkor inte tror att Gud talar direkt till deras medlemmar, utanför Bibeln
så att säga?

Johan: Nej, jag ämnade inte övertala dig att bli kristen genom detta, även om
jag önskar att du omvände dig från din otro och gudsförnekelse och tog emot
Jesus Kristus som din frälsare. Min poäng var endast att nyansera din syn på
kristen tro, för sådana rörelser som Knutby är inte representativa, och den
kristna kyrkan bör endast rätta sig efter Bibeln, Guds ord. Jag tycker att det är
lika sjukt som du, det där som hände i Knutby, och jag är övertygad om att om
man leds av den helige Ande genom Bibeln endast, och inte lyssnar till män-
niskor som i sitt högmod utger sig för att vara något extraordinärt, då kan man
inte gå fel. Guds ord uppmanar aldrig en kristen att lyssna till något annat än
Guds ord. 

Roger: Hm. Jaha. Var står det så?

Johan: Det står t.ex. i Bibeln "Helga dem i sanningen, ditt ORD är sanning"
(Joh. 17:17). "Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord" (Tit. 1:9). "Hela
Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till
upprättelse och till fostran i rättfärdighet." (2 Tim. 3:16). "Skriften kan inte göras
om intet" ( Joh.10:35) "lär er den regeln ... att inte gå utöver vad Skriften säger"
(1 Kor 4:6). "Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt
på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas."
(2 Tess 3:14). "Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de
kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen." (1 Joh 4:1).

/Shadow