Visar inlägg med etikett Konst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konst. Visa alla inlägg

söndag 13 september 2015

I Jesu gemenskap

Jesus på förklaringsberget
"Herre, här är oss gott att vara." (Matt 17:4). 

Detta är Petri bekännelse på förklaringsberget. Herre här är oss gott att vara. Det var gott, därför att Jesus var där. Hade Jesus varit borta, hade allt även på [berget] Tabor varit tomt, mörkt, fridlöst. 

Herre, här är mig gott att vara. Så kan än i dag en sann kristen bekänna. Så kan han överallt bekänna. Ty han har Jesus med sig alltid och överallt. Då kan det aldrig för honom i något läge bli verkligt illa. Här är mig gott att vara. Så kan han därför bekänna både i livet, i döden och i evigheten. 

Livet, döden och evigheten bedöms av människor så olika. 

Somliga betraktar döden som något ont, något förskräckligt. De vill slippa att dö. De ville gärna leva här för alltid. Andra betraktar livet som ett ont, som en börda. De vill helst slippa ur livet. De vill helst dö. Andra åter anser både livet och döden som onda ting. De önskar, att de hade sluppit både leva och dö. De önskar, att de aldrig varit födda. 

Många människor tänker på evigheten med fasa. De ville helst, att allt var slut med döden. De gör också försök att intala sig själva och andra att så är. De är oomvända, ogudaktiga människor, som så tänker och talar. 

En sann kristen tänker och talar på annat sätt. Han betraktar både livet, döden och evigheten som goda ting, som stora, oändliga förmåner. 

Hur kan en kristen göra det? Jo, därför att han har Jesus med sig: överallt. Och där Jesus är, där är gott att vara.

(L.M. Engström. Ur andaktsboken "Dagligt bröd; Betraktelser ur den lutherska kyrkans skattkammare", Gunnar Juelsson, Kyrkliga förbundets bokförlag, 1982).

Kristus går på sjön

"Kristus går på sjön", av Amédée Varin (1818-1883)
"Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön." (Matt 14:25).

tisdag 8 september 2015

Balsam för själen

"Forgiven" av Thomas Blackshear.

"Han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar, han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet" (Ps 103:3-4).

Ja, jag är sjuk! Jag är som ett ofärdigt barn, som ständigt behöver tillsyn och vård, Jag behöver så mycken hjälp. Men du helar alla mina brister. I dina sår är läkedom, och din kärlek är balsam för själen. Ja, Herre, jag behöver alltid vård. Du måste ständigt bära mig, eländige, men du tröttnar ju aldrig på det. Du måste alltid vaka över mig. Dina ögon sluts aldrig. Du älskar mig mer än en moder kan älska."

(Ur "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).

onsdag 20 november 2013

Gud, Guds barn och världen


Aposteln Johannes.

"Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: 'Jag känner honom' och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

Mina älskade, det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört. Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser. Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.

Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde. Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.

Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet."
(1 Joh 2:1-17).

lördag 9 november 2013

"Avskedstalet 1560", Gustav Vasa

Målningen "Avskedstalet 1560" i Vasakoret, Uppsala domkyrka,
målad av Johan Gustaf Sandberg på 1830-talet.

I Uppsala domkyrka finns ett kor (ett kyrkorum) som kallas för Vasakoret. Det ligger längst in i kyrkan, åt öster. Där finns bl a ett gravmonument över Gustav Vasa (Sveriges kung 1523-1560) och hans familj, ett par målningar föreställande honom och ett par citat målade på väggen. Jag citerar här nedan det Gustav Vasa tal som är målat under målningen "Avskedstalet 1560" som jag tycker är intressant och talande:
"Jag tackar Eder, trogne undersåter, att I welat mig till konungslig höghet upphöja, och till en stamfader i Edert konungahus. Ej mindre tackar jag Eder för den trohet och bistånd I mig bewisat uti min regering. Nåd och wälsignelse äro oss rikeligen wederfarna genom Guds ords sanna kunskap och genom timmelig ymnighet, som för ögonen är. Har jag i min tid något godt kunnat uträtta, gifwen derföre Gudi äran! Hwad jag af mensklig swaghet felat, förlåten mig för Christi skull. Jag wet att jag i mångas sinne warit en hård konung. Men de tider skola komma då Sweriges barn skulle wilja rifwa mig opp ur mullen, stode det i deras magt. Jag wet ock, att de Swenske äro snara till att samtycka, sene till att utransaka. Jag förutser, att många willoandar framdeles warda uppkommande. Derföre beder och förmanar jag Eder: Hållen Eder hardt wid Guds ord: Waren öfwerheten hörsamma, sinsemellan enige. Min tid är snart förbi. Ej tarwas mig derom stjernor eller annan spådom. Jag känner i min egen kropp tecknen, att jag snart skall hädanfara. Följen mig då med Edra trogna förböner, och, när jag lagt mina ögon tillsammans, låten mitt stoft hwila i frid!" Konung Gustaf 1s Afskedstal till Riksens Ständer d. 16 juni 1560.

söndag 15 september 2013

En förbannelse för vår skull

Ur "Stora Galaterbrevskommentaren" av Martin Luther:

"Alla profeter ha sett, att Kristus skulle vara den störste rövare, mördare, äktenskapsbrytare, tjuv, helgerånare, hädare o. s. v., som någonsin funnits i världen. Ty nu uppträder han icke i egen person, han är icke längre Guds Son, född av jungfrun, utan en syndare, som har och bär Pauli synd, hädarens, förföljarens och våldsverkarens, och Petri synd, hans som förnekade Kristus, Davids, som var en äktenskapsbrytare och mördare och som kom hedningarna att smäda Guds namn. Korteligen, han bär alla människors alla synder i sin kropp. Icke som om han själv hade begått dem, men de synder som vi begått upptog han i sin kropp för att göra till fyllest för dem med sitt eget blod. Därför hemföll han, ehuru till sin egen person oskyldig, åt Moses för alla gällande lag, emedan han blev funnen bland syndare och rövare. Överheten anser för skyldig och straffar den som ertappas bland rövare, även om han aldrig gjort något ont eller något, som vore värt döden. Men Kristus icke endast ertappades bland syndare, utan han ställde sig frivilligt och enligt sin Faders vilja solidarisk med syndare, i det att han antog deras kött och blod, som äro syndare och rövare, djupt sjunkna i allehanda synder. Då alltså lagen ertappade honom bland rövare, dömde och dödade den honom såsom rövare.

Denna kunskap om Kristus och denna ljuvliga tröst, att Kristus för vår skull blivit gjord till en förbannelse för att friköpa oss från lagens förbannelse, den beröva oss sofisterna, då de skilja Kristus från synderna och syndarna och framställa honom endast som ett efterföljansvärt exempel. På det sättet åstadkomma de icke endast, att Kristus blir oss till intet gagn, utan de göra också en domare och tyrann av honom, som vredgas på synderna och fördömer syndarna. Vi böra tvärtom hölja in Kristus och lära känna honom som höljd icke blott i kött och blod utan tillika i våra synder, vår förbannelse, vår död och allt vårt onda.


"Jesus died on the cross" av Adolf Lachman
Men det är ju både orimligt och skymfligt att kalla Guds Son en syndare och en förbannelse? - Vill man förneka, att han är en syndare och en förbannelse, bör man också förneka, att han lidit, korsfästs och dött. Ty det är icke mindre orimligt att säga, såsom vi göra i vår trosbekännelse, att Guds Son blivit korsfäst, och att han utstått syndens och dödens straff, än det är att kalla honom en syndare och en förbannelse. Men om det icke är orimligt att bekänna och tro, att Kristus korsfästs bland rövare, bör det icke heller vara orimligt att säga, att han är en förbannelse och syndaren framför andra. Det är sannerligen inga tomma ord, när Paulus skriver: »Kristus blev en förbannelse för vår skull.» - »Den som icke visste av någon synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.» (2 Kor. 5, 21).

På samma sätt kallar Johannes Döparen honom Guds lamm (Joh. 1, 29). Själv är han visserligen oskyldig, emedan han är Guds rena och obesmittade lamm, men emedan han bär världens synder, tryckes hans oskuld av hela världens synder och skuld. Alla de synder, som jag, du och vi alla gjort och komma att göra, äro Kristi egna synder, alldeles som om han själv hade begått dem. Korteligen, vår synd måste bli Kristi egen synd, eller också måste vi förgås till evig tid. Denna sanna Kristuskännedom, som Paulus och profeterna lärt oss, ha de gudlösa sofisterna fördunklat."

onsdag 2 november 2011

Gå på vattnet

"Gå på vattnet", Ivan Ajvazovskij (1888)
Tavlan är målad av den armenisk-ryska konstnären Ivan Ajvazovskij (1817-1900). Ajvazovskij målade många vackra tavlor med havsmotiv (se t.ex. det fascinerande ljuset på denna tavla), och han anses av många vara den bästa på att skildra kust- och havsmotiv. 

"Gå på vattnet" skildrar hur Jesus och Petrus går på vattnet, och de andra lärjungarna som under häpnad iakttar dem från båten. Jesus har skildrats med lysande kropp, vilket för tankarna på Jesus på förklaringsberget (se f ö mitt blogginlägg om det motivet). Petrus som vandrat ut på vattnet i tro, har börjat sjunka ned i vattnet, och sträcker ut sina händer mot Frälsaren. Så lyder berättelsen från Matteusevangeliet:
"Strax därefter befallde han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där. Båten befann sig redan många stadier från land och var hårt ansatt av vågorna, eftersom vinden låg emot. Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de. Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda." 
Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet." Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!" Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son." (Matt 14:22-33).
Judarna delade vid den här tiden in natten i fyra "nattväkter". Jesus talar också om nattväkter när han på ett annat ställe talar om de troendes vaksamhet. "Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de [tjänarna] om han [tjänarnas herre] finner dem vakande." (Luk 12:38). Man delade alltså in perioden mellan solnedgången och soluppgången i fyra avdelningar. Inledningen hör ihop med hur vakterna avlöste varandra på natten. Väktarna kunde vara utposterade i torn (2 Kung 17:9; 2 King 18:8), och skulle rapportera om de såg något (2 Sam 18:24-27). Även förkunnare jämförs ibland med utposterade väktare (Jer 6:17; Hes 33:2-9; Heb 13:17). 

Man har antagit att natten först var indelad i tre nattväkter, men att den under den nytestamentliga perioden utökades till fyra - kanske pga romarnas seder. Jämför bruket av vakter när Petrus hade fängslats: "Sedan han gripit honom satte han honom i fängelse och gav i uppdrag åt fyra vaktavdelningar, om vardera fyra man, att bevaka honom." (Apg 12:4). Den första nattväkten är mellan 18.00-21.00, den andra är mellan 21.00-24.00. Den tredje är mellan 24.00-03.00. Den fjärde nattväkten är mellan 03.00-06.00. 

Tidpunkten då Jesus kommer vandrande på vattnet är alltså nästan densamma som den vi i svenskan kallar för "vargtimmen" (03.00-05.00). Dagsljuset hade troligtvis börjat nalkas, som vi också ser på tavlan. Markus tillägger att Jesus precis skulle gå förbi dem (Mark 6:48). Riktningen, sättet han gick på, och att han inte genast vände sig direkt emot dem, fick dem att tro att mannen som vandrade på vattnet (de kanske inte genast kände igen honom i det ljuset), inte var på väg mot dem. Men sanningen är givetvis att han ville att denna händelse skulle utspela sig inför dem, och att deras tro skulle prövas i detta sammanhang. Jämför hur Jesus i Luk 24:28.ger sken av att vilja gå i en viss riktning. 

Lärjungarna blev så förskräckta att de skrek rakt ut. De trodde att de såg en våldnad. Naturlagarna var ju upphävda inför deras ögon. De fick inte ihop vad de såg med sina ögon och de reagerade med fruktan. Men Jesus lugnade dem med vänliga ord. Att Jesus gick på vattnet är verkligen ett stort och märkligt under. Blev hans kropp lättare än vatten? Förvandlades vattnet under fötterna till fast materia för varje steg? Skedde underverket på något annat sätt? Det vet vi inte. Bibeln beskriver ju många under, utan att förklara hur de går till. Gud väljer att inte skildra det exakta tillvägagångssättet när han upphäver naturlagarna. Så är det ju också med vinundret, brödundret, botandet av sjuka osv. 

De som läser Bibeln och har svårt att tro de underverk som Gud utförde och som skildras i första Mosebok, såsom skapelsen eller syndafloden, bör betänka att det är minst lika häpnasväckande och enastående att Gud delade ett hav mitt itu, att han vandrade på vatten, stillade stormar, utförde brödundret eller uppväckte döda. Underverken i Bibeln, såsom skapelsen eller syndafloden, skall vi inte tro på "därför att de är rimliga", och vi skall inte heller avfärda dem "därför att de är orimliga". Den Gud som Bibeln beskriver är verkligen undrens Gud, från första Mosebok till Uppenbarelseboken. Han upphäver naturlagarna närhelst han vill, i kraft av sitt mäktiga skaparord. För honom är ingenting för svårt. Skapelsens upphovsman är så mycket underbarare än skapelsen.

Liksom vid flera andra tillfällen är det just Petrus som tar iniativet till att träda fram. Han synes ha en ivrig och framåt personlighet. Han tar ofta plats och har ledaregenskaper. Kanske kände Petrus genast igen Jesus på rösten när han lugnade lärjungarna. När han förstår att det är Jesus som går på vattnet, förvandlas skräcken till en spirande insikt att han står inför ett Frälsarens underverk. Han vågar då be om att själv få vandra ut på vattnet, vilket han också gör, när Jesus säger "kom!" I detta finns också insikten att det är på Guds ord och löfte som man skall sätta sin tro, och våga. Hade det inte funnits ett löfte, ett ord, ett "kom", så vore det både dumdristigt och ett frestande av Gud att ge sig ut på vattnet. Men Jesus gav sitt gudomliga medgivande och löfte när han sa "Kom!" och Petrus vågade sig ut.

Petrus tro sviktade dock när han fokuserade på blåsten och vågorna. Först hade hans hjärtat fäst sig vid Guds ord och löfte, men nu började tvivel stiga upp i hans hjärta. En troende människa har kvar sin gamla syndanatur, köttet. Hur lätt är det inte för oss kristna att relatera till Petrus tvivel. Vi blir glada när vi läser om Guds ord och löften, men bävar när vi ser omkring oss, som motgångar och nederlag i olika former. Då är det lätt att glömma Guds löfte och vackla eller tappa den första tillförsikten. 

Har inte Gud låtit denna händelse bli nedtecknad för att stärka vår tro, och påminna oss om att Gud har allting i sin hand, även om det inte alltid ser ut så, eller känns så?

/Shadow

lördag 29 oktober 2011

Det högsta av berg

Bild komponerad av Shadow
"Det ord som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem:

Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där HERRENS hus är 
skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, 
upphöjt över höjderna. 

Alla hednafolk skall strömma dit. 
Ja, många folk skall gå i väg och säga: 
'Kom, låt oss gå upp till HERRENS berg, 
till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss om sina vägar, 
så att vi kan vandra på hans stigar.' 

Ty undervisning skall gå ut från Sion, 
HERRENS ord från Jerusalem. 
Han skall döma mellan hednafolken 
och skipa rätt åt många folk.

Då skall de smida sina svärd till plogbillar 
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra 
och inte mer träna sig för krig. 

Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i HERRENS ljus."
(Jes 2:1-5).

I denna messianska profetia av Jesaja används ett mäktigt bildspråk. Profetian återges också ordagrant av en annan profet (Mika 4:1-4). Berget där Herrens hus är (dvs Sions berg, där templet fanns) beskrivs som fast grundat och som det högsta av berg. Profetian tycks beskriva topografiska förändringar, land och jordhöjningar. Men det är ett bildspråk, ett andligt tal. Det är en profetia om det kommande gudsriket och Messias tid. 

Det för tankarna till det stycke hos Jesaja där Johannes Döparens tid beskrivs. Han skulle predika så: "Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark." (Jes 40:4). Varför skulle dalar höjas och höjder sänkas? Därför att Gud skulle komma, och han skulle - bildlikt talat - skådas av alla. Inget fick stå ivägen för honom. "HERRENS härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den." (Jes 40:5). För att Gud skall skådas på Sion av alla folk måste således övriga höjder jämnas ut och försvinna, under det att Sion upphöjs. Så profeterade även Sakarja: "Hela landet, från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall förvandlas till en slätt. Men staden skall vara upphöjd och förbli på sin plats," (Sak 14:10).

Det väsentliga i texten är i själva verket varken staden, berget eller templet. Det är Guds egen närvaro, och Guds ord, som gör att staden måste bli synlig. Gud själv skulle komma till världen, genom att den evige Sonen antog kött och blev människa. Hans återlösningsverk skulle ske på Sion, Andens utgjutelse skulle ske där, och Guds ord skulle börja predikas i staden. Staden var därför endast som en tron, en plats där konungen, Gud, kan skådas av alla folk, genom evangeliets förkunnelse. Jeremia förkunnar: "På den tiden skall man kalla Jerusalem 'HERRENS tron', och alla hednafolk skall samlas där för att ära HERRENS namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan." (Jer 3:17).

Frälsningen ord, evangelium, skulle utgå från Jerusalem. "Ty undervisning skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem. " (Jes 2:3). Att hednafolken vänder sig mot Jerusalem för att skåda frälsningen är en metafor. Frälsningen ord kommer från judarna som också anförtrotts lagen. Hednafolken måste alltså få kunskapen om frälsningen från den förkunnelse som utgår från Jerusalem. Det är som Jesus säger till en samarit: "Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna" (Joh 4:22). Efter sin uppståndelse hänvisar Jesus till profeternas utsagor och förkunnar: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem." (Jes 24:46-47). 

Detta "synliggörande" av frälsningen, i Sion, inför alla hedningar, beskrivs också på detta sätt hos Jesaja: "Det skall ske på den dagen att hednafolken skall söka Isais rot, där han står som ett banér för folken, och hans boning skall vara härlig" (Jes 11:10). Ett "banér" var en slags fana som man höll högt uppe i samband med krigsföring, och det fungerade som en samlingspunkt. Israels olika stammar hade utmärkande banér uppresta över lägren (4 Mos 2). Profetian säger vidare att man på den dagen skall prisa Gud som Frälsare och göra hans gärningar kända över hela jorden, och att Isaels Gud skall prisas för att han är mitt ibland dem (Jes 12). Guds frälsning skulle skådas. Den frälsningen är lokaliserad i Messias person och verk. Och så fullbordades detta, först genom att den evige Gudasonen, Ordet, antog kött och blev människa. "Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning." (Joh 1:14). Så förkunnade också den gamle Simeon som säger, då han får se Jesusbarnet: "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel" (Luk 2:29-32).

Sakarja profeterar också om en sådan tid, då Gud skall bo i Jerusalem, som genom detta blir den synliggjorda scen som frälsningen presenteras på inför hednafolken. "Så säger HERREN: Jag skall vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem skall kallas 'sanningens stad' och HERREN Sebaots berg 'det heliga berget'". (Sak 8:3). "Så säger HERREN Sebaot: Än en gång skall folk komma hit, ja, många städers invånare." (Sak 8:20) "Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma och söka HERREN Sebaot i Jerusalem, och de skall åkalla HERREN." (Sak 8:22).

Vi måste åtskilja det jordiska Jerusalem från vad det representerar, nämligen det himmelska Jerusalem, himmelriket och Guds folk (Gal 4:26; Heb 12:22). Det jordiska Jerusalem med dess tempel var liksom en spegelbild av en himmelsk verklighet.

De många kraftfulla uttrycken för förändringar i topografin, berg som höjs, dalar som sänks, källor som springer fram, hednafolk som vänder sig till Jerusalem osv talar för att det är något nytt och stort som kommer. Något som tidigare inte har skådats och som har en helt ny karaktär än det gamla. Det är det nya förbundet. Det är inte en ny lag, med nya bud, som presenteras. Det är istället hela mänsklighetens frälsning som kommer, genom ett nytt förbund. Det gamla förbundet hade två parter, Gud och människan. Det nya förbundet upprättas av Gud ensam, genom Hans verk, men omfattar alla människor, både judar och hedningar. Jeremia profeterar om denna tid, att ett nytt förbund skall upprättas (Jer 31:31), och han anger också på vilken grundval förbundet skall upprättas, nämligen syndernas förlåtelse (Jer 31:34). Vi ser också av den messianska profetian i psaltaren kap 22, om den korsfäste Frälsaren, att efter hans verk är färdigt, skall Ordet om frälsningen nå ut till hednafolken. "Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig." (Ps 22:28). "De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighetför det folk som skall födas, att han har gjort det." (vers 32). Det nya förbundet är alltså ett Guds verk, att Jesus har upphöjts på korset, lidit och dött i syndares ställe och sedan uppstått, så att var och en som hör detta, och tror på det, får del av det. Det skall synliggöras, inte bara för det jordiska Israel, utan också för alla hednafolk. Därför säger också Jesus "Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." (Joh 12:32).

Det nya förbundets Israel är inte detsamma som det jordiska Israel som fick lagen. Profeterna talar på många ställen om "en rest", "en kvarleva", som skall hålla sig till den frälsning som överräcks till hela mänskligheten. Det nya förbundets folk är inte, liksom det gamla förbundets folk, en blandning av både troende och icke-troende. Det nya förbundets folk är det himmelska Jerusalems invånare, de pånyttfödda, de troende, de vilkas hjärtan är omskurna genom förlåtelsens budskap som de håller sig till. Det nya förbundets folk utgörs av både hedningar och judar, som har det gemensamt att de förtröstar på Israels Frälsning, Messias, och hans återlösningsverk. De hednakristna inympas i detta olivträd, genom tron, under det att de som inte tror, bryts bort genom sin otro (Rom 11). 

Det gamla förbundet, lagens förbund, hade genom otron förvrängts till gärningsläror och högmod. Människor trodde att de kunde berömma sig av något inför Gud, istället för att fly till Guds löften om frälsning av nåd. Men genom det nya förbundet, som kommer till stånd genom Guds verk ensamt, och utan någon mänsklig inblandning, så bryts detta högmod ned. Endast Gud får äran i det nya förbundet. "Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas, männens högmod skall bli nerböjt, och HERREN ensam skall vara upphöjd på den dagen." (Jes 2:11). 

Det gamla förbundet skiljer sig också från det nya genom dess yttre karaktär. Det gamla förbundet innebar ju ett avgränsat landområde, ett jordiskt folkslag, och krigsföring medelst jordiska vapen. Men det nya förbundet utgörs inte av ett specifikt etniskt folkslag, eller ett avgränsat landområde, och inte heller av krig och landerövring. För "då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig." (Jes 2:4). Jämför Paulus ord: "Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt" (2 Kor 10:3). Den egentliga kyrkan, det sanna Israel, är osynligt för ögonen, och är inte detsamma som något särskilt folkslag eller något särskilt samfund. 

Jerusalem och dess tempel, som avbildade himmelska verkligheter, förstördes år 70 e.kr. Först därefter fick evangeliet en större spridning i hednavärlden, och profetian om hednafolken som vänder sig till Jerusalem fick sin uppfyllelse. Evangeliets spridning till hednavärlden inleddes med Andens utgjutelse på pingstdagen, men först senare nådde evangeliet ut till många länder, och det är fortfarande en pågående process, till dess hela det sanna Israel är insamlat (Rom 11). Detta var känt och predikat redan av gamla testamentets profeter. För de gudfruktiga och troende i det gamla förbundet längtade "till ett bättre land, det himmelska." (Heb 11:16). Det jordiska Jerusalem har spelat ut sin roll. Paulus skriver att det jordiska Jerusalem "lever i slaveri med sina barn. Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder." (Gal 4:25-26). 

/Shadow

torsdag 20 oktober 2011

Uppståndelsekroppen

"De jordiska", bild komponerad av Shadow.
"Som den jordiska människan var, så är också de jordiska." (1 Kor 15:48).


"Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt. Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött. Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans.

Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande. Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen. Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild.

Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves." (1 Kor 15:35-58).

torsdag 13 oktober 2011

En himmelsk förebedjare

Bild komponerad av Shadow
"Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss." (Rom 8:34).


"Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem." (Heb 7:25).


"Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus" (1 Tim 2:5).


"Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig." (1 Joh 2:1).

söndag 9 oktober 2011

Apostolisk utsaga om frälsningens orsak

Bild komponerad av Shadow
"Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst." (1 Kor 2:2).

lördag 8 oktober 2011

När uselhet prisas (Ps 12)

Bild komponerad av Shadow


Psaltaren 12

För sångmästaren enligt sheminit.
En psalm av David.
Fräls, HERRE, ty de fromma är borta,
de trofasta har försvunnit från människors barn.
De talar lögn, den ene med den andre,
med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
HERRE, utrota alla hala läppar, den tunga som talar stora ord.
De säger: "Genom vår tunga är vi starka,
våra läppar hjälper oss, vem är herre över oss?"

"Eftersom de svaga utsätts för våld och de fattiga klagar,
vill jag nu gripa in", säger HERREN, "jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter."
HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ner på jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.
Du, HERRE, skall bevara dem, du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
Runt omkring drar ogudaktiga fram,
när uselhet prisas av människors barn.

torsdag 6 oktober 2011

Video med digital konst från vår blogg

Här kommer en video som jag har sammansatt med min och Nepheles digitala konst från bloggen.


Musiken är hämtad från filmen 28 days later, låtarna "Tower block", "East hastings" och "Season song".



"Ur djupen ropar jag till dig, Herre" är namnet på videon, det är ord som är hämtade från den första versen i psaltarpsalm 130, och de orden sammanfattar ganska väl videons/bildernas innehåll.


Bilderna har använts i olika inlägg i bloggen. De flesta går att finna om man klickar på "konst" bland kategorierna till höger.


Enjoy.


/Shadow

onsdag 5 oktober 2011

Det står skrivet

Bild komponerad av Shadow
Ur Rosenius' dagbetraktelser:
O, vilket buller det skulle göra i världen, om man började hålla Guds ord för vad det är - Guds ord - den store allsmäktige Skaparens ord och domar! O, vilken förskräckelse, vilket löpande och ropande, vilket forskande och frågande efter vägen till frälsning, om man började hålla Guds ord för vad det är - Guds ord. Vilken fröjd och trosvisshet, vilket jublande och lovsjungande, vilken frid och starkhet i Herren, om alla väckta och troende själar kunde riktigt hålla Guds ord för vad det är - Guds ord. Vilken vaksamhet och gudsfruktan, vilken bön och rädsla för varje avvikelse, om vi kunde riktigt hålla Guds ord för vad det är - Guds ord. O, att var och en, för sin dyra själs eviga väl, ville en gång för alla lära, vad som är själva huvudsaken i all djävulens strävan med oss, och den egentliga punkten, varpå det kommer att bero, om vi skola räddas, eller tvärtom fångas av denne fiende. Det är nämligen den punkten som satan först anföll - det var frågan om Guds ord - om man skulle bestämt tro vad Gud hade sagt, eller om man icke med eget eftertänkande kunde finna skäl att tro något annat. Sannerligen, på denna punkt kommer stridens utgång att bero.  
Då en gammal kristen i många årtionden kämpat med satan, och sist ville med korta ord uttrycka, vad som varit huvudsaken, varpå det allt berott, om han skulle stå eller falla, så måste han säga: Det har berott på, huruvida jag har kunnat hålla mig fast vid Guds ord, eller om jag tvärtom har släppt detta ur ögonsikte och börjat endast tänka - fritt tänka, efter eget tycke - utom ordet, tänka och fritt sväva hit och dit med egna och andras tankar och meningar... så att man icke ser efter huru Gud talat, utan man tyckerså, man har en känsla, en inre röst som säger det och det, eller att andra människor tycka och säga så, och icke att Gud säger det...  
O, att man kunde ropa så att bergen darrade, den sanningen in i alla Guds barns öron och hjärtan: all satans makt över dig beror därpå om han kan föra ditt öga ifrån Guds ord. All din seger skall bero därpå om du kan bliva vid Guds ord. - Guds ord, Guds ord, vad säger det? Se efter huru Gud talat. Därpå skall allt bero. Allt är galenskap, allt är falskt, som vill anses andligt, men icke har grund i Guds ord. Blott detär gott och heligt som Gud påbjudit. Blott det är synd som Gud förbjudit. Vad Gud kallar synd och förbjuder, det är synd och farligt, om ock ditt hjärta tusende gånger säger nej därtill, och om än hela världen med alla heliga och lärda hölle det för oskyldigt... Allt beror pa Guds ord. Fasthåller du icke det, så skall du alltid vara ett rör, som drives hit och dit av alla väder. Och då kan djävulen föra dig vart han vill.- - - Huru kraftigt blev icke detta predikat för oss i den märkvärdiga striden mellan Satan och Kristus då han som kunnat själv tala de heligaste och renaste Guds ord likväl icke svarar satan med ett enda eget ord, utan endast med Skriftens: det står skrivet, det står skrivet.  
Betänk blott och minns det i alla dina livsdagar, att Herren Kristus själv visste ingenting att säga emot satan, utan endast: det står skrivet. Är icke detta ett starkt åskslag mot alla våra egna tankar och tycken, och ett evärdligt vittnesbörd därom, att vad djävulen vill med sina frestelser, är att föra oss ifrån ordet. Och allt vad som skall övervinna honom, är att hålla sig fast vid det som Gud har talat. 

söndag 2 oktober 2011

Var stark och frimodig!

Bild komponerad av Shadow
"När HERRENS tjänare Mose var död, sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tjänare: "Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn. Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose. Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land och till Stora havet västerut, skall ert område sträcka sig. Ingen skall kunna stå dig emot i alla dina livsdagar. Så som jag har varit med Mose, så skall jag också vara med dig. Jag skall inte lämna dig eller överge dig. Var stark och frimodig, ty du skall som arv åt detta folk fördela landet som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går. Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång. Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart än du går." (Jos 1:1-9).

måndag 26 september 2011

Är du vis?

"Quod non est biblicum, non est theologicum. Det som inte är bibliskt är inte teologiskt."
Bild komponerad av Shadow med hjälp av Photofunia.com
"Dina bud gör mig visare än mina fiender, ty för evigt är de hos mig.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd. 
Jag är förståndigare än de gamla, ty jag tar dina befallningar i akt." 
(Ps 119:98-100).

"HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa." 
(Ps 19:8).

"Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, 
kommer ni inte in i himmelriket." 
(Matt 18:3).

"Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, 
för att du har dolt detta för de visa och kloka 
och uppenbarat det för de små." 
(Matt 11:25).

"Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? 
Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 
Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, 
beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 
Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 
Men vi predikar Kristus som korsfäst, 
för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 
Men för de kallade, både judar och greker, 
predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 
Ty Guds dårskap är visare än människor, 
och Guds svaghet är starkare än människor." 
(1 Kor 1:20-25).

söndag 25 september 2011

Herrens här

Bild komponerad av Shadow
"Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom:
- "Tillhör du oss eller våra fiender?" 
Han svarade: 
- "Nej, jag är befälhavare över HERRENS här och har nu kommit hit." 
Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: 
- "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?" 
Befälhavaren över HERRENS här sade då till Josua: 
- "Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig." 
Och Josua gjorde så.
Jeriko var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in. Och HERREN sade till Josua: 
- "Se, jag har givit Jeriko med dess kung och dess tappra stridsmän i din hand."

(Jos 5:13-6:2).


/Shadow

Jobs tro

Bild komponerad av Shadow
"Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig, 
ty Guds hand har slagit mig. 
Varför förföljer ni mig som Gud gör? 
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?

O, att mina ord hade skrivits ner, 
att de hade blivit upptecknade i en bok 
och för evigt inristade i klippan med ett stift av järn och med bly!

Men jag vet att min återlösare lever, 
och som den siste skall han träda fram över stoftet. 
När sedan denna min sargade hud är borta, 
skall jag i mitt kött skåda Gud. 
Jag själv skall få skåda honom, 
med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. 
Därefter trånar jag i mitt innersta."

(Job 19:21-27).

 Läs mer om Job här

torsdag 22 september 2011

Psaltaren 50

En psalm av Asaf.
Gud, HERREN Gud, har talat, han kallar på jorden från öster till väster. 
Från Sion, fullkomlig i skönhet, träder Gud fram i glans. 
Vår Gud kommer, han skall ej tiga. 
Förtärande eld går framför honom och kring honom stormar det våldsamt. 
Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk: 
"Församla till mig mina fromma, som sluter förbund med mig vid offer." 
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, 
ty Gud är den som dömer. Sela.


"Hör, mitt folk, jag vill tala, Israel, jag vill vittna mot dig: 
Jag är Gud, din Gud. 
Det är inte för dina slaktoffer jag vill gå till rätta med dig, 
dina brännoffer har jag alltid inför mig. 
Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor, 
ty alla skogens djur är mina, boskapen på de tusen bergen. 
Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt. 
Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig, 
ty hela jorden är min med allt den rymmer. 


Bild komponerad av Shadow


Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod? 
Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste. 
Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."


Men till den ogudaktige säger Gud: 
"Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund på din tunga, 
du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig? 
Om du ser en tjuv håller du med honom, 
och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag. 
Du sprider ondska med din mun och väver samman svek med din tunga. 


Bild komponerad av Shadow
Du sitter och förtalar din bror, du hånar din mors son. 
Sådant gör du och jag tiger. Då tror du att jag är som du. 
Men jag skall straffa dig och låta dina ögon se det.


Lägg märke till detta, 
ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning: 
Den som offrar lovets offer ärar mig. 
Den som ger akt på vägen, skall jag låta se Guds frälsning."


Bild komponerad av Shadow
(Psaltaren 50)

Främlingar

Bild komponerad av Shadow
"Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade. Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet." (Heb 11:36-40).