Kristus går på sjön

"Kristus går på sjön", av Amédée Varin (1818-1883)

"Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön." (Matt 14:25).

Om Bibeln (5)

Mer om Bibeln:

• Hela Bibeln, från första Mosebok till Uppenbarelseboken, handlar om Jesus. Det står i Lukasevangeliet att Jesus efter sin uppståndelse "började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna" (Luk 24:27). Gud är huvudpersonen i Bibeln och skall vara huvudpersonen i våra liv. Gud är den som styr och råder över allt och det finns ingen annan Gud än Herren. Bibeln innehåller frälsningshistoria och berättar för dig hur just du blev fri från synden och fördömelsen genom Guds väldiga gärningar genom historien. Du är alltså, tillsammans med alla människor, objektet för Guds outgrundliga och väldiga kärlek, som kommer till uttryck genom Jesus Kristus. Att Jesus blod utgjöts för dig innebär att Guds blod utgjöts för dig.
• Bibeln är den enda boken i historien som lär ut klart och tydligt följande tre saker:
  1. Att Gud är 100 % helig, bestraffar synden och inte överser eller glömmer den.
  2. Att Gud är 100 % kärlek, självuppoffrande, nådig, förlåtande, god och förbarmande och hellre tar synden på sig själv än låter sina skapade varelse som blivit fientliga varelser går förlorade. Evangeliet predikas för vår skull, för att det gäller oss.
  3. Att varje människa som tar emot det som Gud säger oss i sitt ord kan vara 100 % säker på sin frälsning. Detta är möjligt eftersom frälsningen inte beror på oss, utan på Gud och Guds gärningar. Där fattades inget. Jesus är det fullkomliga översteprästen, som det står i Hebreerbrevet.
  Dessa tre saker uppenbaras i Jesu lidande, död och uppståndelse. På Jesus kors bestraffades alla synder. På Jesus kors förläts alla synder. På Jesus kors lades de synder som du annars skulle straffas för på domens dag då Jesus kommer åter och därför kan du vara säker på din frälsning. Alla andra religioner lär att människan måste göra olika saker för att bli frälst. Alla andra religioner innehåller ett tydligt element av osäkerhet kring frälsningen. Muhammed säger de var en förebild och nästan perfekt i sin fromhet, men ändå visste han inte hur det skulle gå för honom på domens dag. I Koranen står det
  

  "Jag är inte den förste av [Guds] sändebud och jag vet inte vad som skall ske med mig och med er. Jag följer bara det som uppenbaras för mig; jag är ingenting annat än en varnare, [som varnar] klart och entydigt."  (Sura 46:9).

  Och i en högt ansedd Hadith (tradition) säger Muhammed angående en nyligen av sjukdom avliden man (eng övers):
  

  "As to him, by Allah, death has overtaken him, and I hope the best for him. By Allah, though I am the Apostle of Allah, yet I do not know what Allah will do to me" (Sahih al-Bukhari, Volume 5, Book 58, Number 266).

  Kristen tro och Islam skiljer sig också mycket åt vad gäller en enskild människas relation till Gud. Inom Islam finns en viss distans till Gud, och inte samma nära intima relation som inom kristen tro. Det är inte en tillfällighet att Islams Gud, som sägs ha 99 olika namn, inte heter Kärlek eller Fader. Inom kristen tro lyfts vi in i Guds familj och Guds kärlek och får bedja "Abba" ((det familjära ordet för fader) till Gud. 
• Varje människa - kristen, muslim eller av annan religion - kan ju också gå till sig själv och ärligt ställa frågan "Om Gud skulle döma dig efter dina gärningar, skulle du komma till paradiset eller dömas ifrån det?" En kristen kan svara "Ja, jag kommer till himlen, annars säger jag ju att Gud ljuger i Skriften när det står:
  

  'Gud har köpt oss med sitt eget blod' (Apg 20:28)

  och när han säger
  

  'Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. '(2 Kor 5:19)

  och
  

  'Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag." (Apg 13:38-39)

Jesus hade ju 'kommit ner från himlen' (Joh 6:38), han 'visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. ' (Joh 13:3). På alla sätt visade han att han var Gud. Han sa 'Allt vad Fadern har är mitt' (Joh 16:15). Han förlåter synder (Matt. 9:1-8; Mark. 2:1-12), Han tillbeds (Matt. 28:9; 28:17; Luk. 24:52; Joh. 9:38). Han är allsmäktig (Matt. 28:18-19; Joh. 13:3). Han skall döma världen (Joh. 5:22; Matt. 25:31-46; Joh. 5:22-23). Han har alltså Guds egenskaper och är sann Gud. Och ändå säger han:.

• 'Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund." (Joh 12:27).

  På grund av att priset är så högt som har betalat för vår frälsning, kan en kristen vara säker på hur det skall gå på domens dag. En kristens frälsningsvisshet handlar i själva verket om att inte underskatta Guds färdiga gåva.
• Tror du detta så är ditt namn skrivet i det som kallas för "Livets Bok" i himlen. Det står skrivet:
  • "Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön." (Upp 20:11-15). 
  • "Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades ...I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras." (Dan 7:9-10,13-14). 
  • "Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen." (Luk 10:20). 
  • "Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar." (Upp 3:5)

/Göran

Om Bibeln (4)

Forts.

• Ett vanligt misstag är att moderna människor utgår ifrån att Bibelns ord används på exakt samma sätt som ord används idag. Detta är inte sant, och det borde alla förstå som vet hur språk ändras och hur betydelsen av ett ord kan förskjutas, vidgas eller begränsas med tiden. Idag betyder t.ex. ordet "billigt" att något har ett lågt pris. Förr i tiden betydde ordet "rimligt". Således skrev Runeberg i "Fänrik Ståls sägner" (1848): "Dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var,  Ty för den son, som sist blev född, fanns knappt en smula kvar." Några exempel i Bibeln:
  
  • En del har t.ex. anklagat Bibeln för att lära att haren skulle vara en idisslare, men det är ett skenbart fel och beror på språkets förändring med tiden (länk om detta).
  • På samma sätt har man anklagat Bibeln för att lära att det finns enhörningar (eng. unicorns). Detta för att ordet förekommer i bibelöversättningen King James Version (KJV). Det hebreiska ordet tycks dock syfta på vildoxen. Se särskilt Job 39 där Gud frågar om någon kan tämja djuret för att använda det i jordbrukssammanhang. Några argumenterar dock för att det åsyftar noshörningen. De flesta översätter ordet till vildoxe. Felöversättningen till enhörning (unicorn) hörde samman med att man utgick från en medeltida hebreisk sammanställning av Bibeln som innehöll många sakfel tillsammans med att man utgick ifrån den latinska bibeln och den grekiska Septuaginta. Man gick alltså inte till den hebreiska grundtexten. Människor trodde förr i tiden på enhörningar. Ändra fram på 1700 talet sålde man tanden från Narvalen (Monodon monoceros) som enhörningars horn och tjänade pengar på att lura folk. Tanken på enhörningar kom från uppgifter från Claudius, Aristoteles, Plinius den äldre,.Ktesias av Knidos, och uppgifter från resenärer till Indien och Afrika. Olika sammanhangsuppgifter (t.ex. i Psaltaren 22 och Job 39) tillsammans med förståelsen av den hebreiska texten visar dock att det handlar om vildoxar.I området Basan som var ett bördigt område fanns också många stora vildoxar, vars horn symboliserade deras styrka och kraft. Jag tycker att en av de mest övertygande bevisen på att det hebreiska ordet re'em behtyder vildoxe är Psaltaren 22. Där finns ett mönster som man måste ta hänsyn till. En slags upprepning.
    

    "Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig. Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig."

    Först finns alltså konstaterande av ett hot, människor som symboliseras av både från tjurar (som anger könet på vildoxen) och från lejon. Sedan återkommer dessa två igen lite längre fram.
    

    "Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas [re'em] horn - du bönhör mig."¨'

    Här återkommer alltså vildoxen (som i KJV översatts "unicorn") tillsammans med lejonen. Här anges inte könet utan vilken typ av tjur som hotar.  Landet Basan var ett territorium öster om Jordan, norr om Gilead. Området var känt för att ha mycket talrika boskapshjordar (4 Mos 32:1-4; Jer 50:19; Mika 7:14). I Basan fanns "Baggar och bockar, det bästa och märgfullaste vete" (5 Mos 32:14). Amos 4:1 omnämner "Basans kor" symboliskt för hårdnackade människor som förtrycker andra (Amos 4:1) "Hör detta ord, ni Basans kor på Samarias berg, ni som förtrycker de svagaoch krossar de fattiga,..".I Jobs bok används ordet re'em om vildoxar:

  "Har vildoxen [re'em]lust att tjäna dig och stanna över natten vid din krubba? Kan du tvinga vildoxen [re'em] att gå i fåran med töm och harva markerna jämna efter dig? Kan du lita på hans stora styrka, och vill du anförtro ditt arbete åt honom? Litar du på att han för hem din säd och samlar den i din loge?" (Job 39:12-15).

  

  Karta som visar var Saba låg (eng. Sheba).

  • Ett annat vanligt misstag i språket är att ordet "jord" och "jorden" alltid i Bibeln skulle betyda samma sak som när vi i vår tid tänker på jordklotet utifrån ett astronomiskt perspektiv. Här blir alltså språket förändrat pga perspektivet. Vi ser ju att Bibeln nästan bara beskriver sådant som människor på den tiden kände till och kunde förstå. Den talar ju inte om t.ex. galaxer eller andra saker som de inte kunde se med ögonen. På många ställen i Bibeln talar man alltså om jorden utifrån människans perspektiv. När Jesus t.ex. säger att "Drottningen av söderlandet" (Drottningen av Saba) kom "från jordens yttersta gräns" för att besöka Salomo i Jerusalem och lyssna till hans visdom, då menar inte Jesus att jorden är platt och att det finns ett slut som man kan trilla ut från. Han menar helt enkelt jorden så som man beskrev den på den tiden, dvs vad man kan se med ögonen. Saba låg i södra Arabien, så långt söderut man kunde gå på den delen av kontinenten. Efter Saba låg havet. Hon kom alltså från gränsen till havet så långt söderut man kunde gå. Men många som läser Bibeln idag tror att "jorden" alltid skulle beskrivas så som vi beskriver den liksom utifrån rymden, som ett klot.Men om människor på den tiden med uttrycken "jorden" endast menade kontinenten som man kan gå och röra sig på och se med ögonen, så kan många bibelord förklaras, t.ex. vad gäller jordens grundvalar, att jorden skälver, att man kom från "jordens fyra hörn" (så långt man kunde gå åt de fyra vädersträcken), den välvda himlen som är spänd över jorden osv. Gud anpassar sitt språk efter människans kunskap. Ja, han anpassar inte endast språket utan också sin uppenbarelse. När han sände änglar såg de ut som människor. När han beskrev sig själv talade han så som vore han människa, sittande som en konung på en tron, med armar, händer och ögon, eller svävandes på molnen fast han är Ande och överallt. I sin allmakt visste Jesus hur jorden ser ut men han använde språket så som människor på den tiden använde språket för att de skulle förstå. På samma sätt beskriver ju inte Bibeln galaxer, svarta hål, månens kratrar, nebulosor, celler, atomer, elektroner, kvantmekaniska partiklar, jordens kärna eller solstormar. Gud anpassar sig till människan vad gäller språk och kunskap, men utan att säga något osant. Det är nog också ganska svårt att veta hur mycket man förstod förr i tiden. Borde inte t.ex en man som en natt satt vid sin lägereld och såg hur ljuset från elden formades på kanten av ett äpple förstå att månen på samma sätt får sitt ljus från solen, vart den är placerad, att månen, solen och jorden är runda och far runt? Jag vet inte, men ibland får jag en känsla av att moderna människor försöker fördumma antikens människor som om de inte förstod någonting, bara för att man utgår från att språket användes på samma sätt som idag. Jag vet inte. Det synes mig att det var helt relevant att under den tiden då det tog tid att färdas långt, att endast tala om jorden som "den för ögat synliga kontinenten", utan hänsyn till dess storlek eller form. För övrigt plockar man idag ofta fram kritiken från de mest poetiska böckerna såsom Psaltaren och Jobs bok, vilka knappast gjorde anspråk på att förmedla astronomisk kunskap.
• Siegbert Becker skrev i sin utmärkta bok om Uppenbarelseboken, Revelation: The Distant Triumph Song (1985), att vi egentligen skall läsa Uppenbarelseboken precis på samma sätt som vi läser första Mosebok. När vi läser om Josef och hans bröder så förstår vi att det var verkliga människor som levde på verkliga platser i verkliga tider. På samma sätt, när vi läser om Johannes på ön Patmos så förstår vi att det handlar om en verklig människa på en verklig plats. Och vidare, när v läser att Josef hade drömmar från Gud så förstår vi dem som drömmar och inget annat. Och när vi läser att Johannes på ön Patmos hade syner från Gud, så förstår vi dem som just profetiska syner eller visioner. Uppenbarelsebokens visioner är vidare av liknande genre som t.ex. vissa delar av Daniels bok, och Hesekiel. 

/Göran

Om Bibeln (3)

Ytterligare något om bibelläsning och Bibelns innehåll:

• Det är två budskap från första till sista boken i Bibeln: Lag och Evangelium. Lagen uppenbarar synden och lär oss vad vi skall göra, men den ger ingen kraft att hålla lagen. Det andra budskapet, evangelium, lär oss vad Gud har gjort för oss. Det budskapet gör att vi börjar älska Gud och vill göra hans vilja utan att vara pådrivna av hot eller prestationsångest. Lagen leder oss bara till högmod eller förtvivlan. Antingen får vi för oss att vi kan hålla lagen, och då blir vi stolta och högmodiga. Eller så upplever vi att vi inte kan hålla buden, och då blir vi förtvivlade och upplever att det inte finns något hopp eller någon utväg. Lagen rör sig inom människans område och är som ett fängelse. Evangelium å andra sidan, kommer från himlen och lär oss inte vad vi bör, kan eller skall göra utan vad Gud har gjort för oss, dvs att Gud har sänt sin Son till världen, som har försonat oss med Fadern i himlen genom att lida och dö i vårt ställe. Evangelium lär att frälsningen genom Jesus är helt färdig. Den som tror att frälsningen inte är fullbordad ärar inte Gud och tror inte på vad Gud säger. Alltså är Evangelium ett helt ljuvligt budskap som befriar oss från lagens fängelse och samtidigt avkläder oss all stolthet, högmod, självgodhet, lagiskhet, självrättfärdighet och berömmelse. Evangelium är berättelsen om Guds gärningar, där Gud ensam är huvudpersonen och gör allt. Evangelium berättar för oss om att Gud älskar oss så högt att Hans egen Son ställde sig i vårt ställe, blev vår broder, höll lagen, straffades och dog för våra synder. Enligt evangelium låg alla våra synder på Jesus och hans värdighet gavs åt oss, så att vi nu genom tron och dopet är helt iklädda Jesus rättfärdighet och ärver himmelriket helt fritt och gratis som en gåva. Lagen gör oss hungriga, trasiga, förtvivlade, vilsna och innestängda. Lagen är en spegel som visar vår synd. Evangelium visar hur all den synd som lagen avslöjar nu och för alltid är försonad genom Jesus. "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord." (2 Kor 5:19).

Jesus i Getsemane

• Från den första till den sista boken i Bibeln beskrivs tempel och offer som centrala och återkommande teman. Från och med Abels offer och till och med det fullbordade offerlammet i uppenbarelseboken skildras försoningen genom Jesus ställföreträdande offerdöd på korset och hans uppståndelse. I första Mosebok skildras Guds uppenbarelseplatser, och sedan tabernaklet och templet och slutligen det himmelska templet. Även i detta skildras Guds närvaro och försoningen. Jesus Kristus ensam är det sanna offret, den sanna översteprästen som offrar sig själv, det sanna templet, och honom har vi del av, eftersom vi som tror på Jesus är hans kropp, hans tempel, iklädda hans död och uppståndelse genom dopet (Rom 6).
• I Bibeln finner vi två förbund. Lagens förbund och det nya förbundet i Jesu död och uppståndelse. Många ateister som inte tror på Bibeln brukar dra fram gamla bud och regler som gällde endast teokratin Israel, det gamla förbundsfolket, och menar att kristna måste hålla även dessa regler. Detta gör de för att de inte förstår att det finns två förbund och att de har olika syften.
• Bibeln är en bok, men också ett bibliotek av många böcker. Bibeln är en bok därför att den helige Ande är den som har skrivit boken (2 Tim 3:16; 2 Pet 1:19-21), och flera böcker därför att den helige Ande ingav innehållet genom utvalda profeter, evangelister och apostlar. Den kristna tron bygger uteslutande på undervisningen i dessa böcker, som handlar om Jesus (Ef 2:20)..
• Bibeln innehåller 66 böcker som är skrivna av 40 olika författare under en tidsperiod av ca 1500 år. De var av olika klasser och bodde på olika platser. De skrev i olika genrer, såsom poesi, historia, sånger, liknelser, undervisningsbrev, profetior osv. Människor som inte vill omvända sig och tro på Bibelns innehåll brukar ofta blanda ihop dessa genrer eller inte ta hänsyn till dem alls. De kan t.ex. ta några ord från psaltarens sånger och tala om dem som om det vore astronomisk undervisning, eller läsa första mosebok som en symbolisk myt. Det är dock inte svårt att se vilken genre varje bok eller kapitel utgör.  

/Göran

Om Bibeln (2)

Några fler personliga tankar om Bibeln..

När jag vill LYSSNA till Guds ord (ljudfiler) så brukar jag gå till www.audiotreasure.com. Jag gillar att lyssna på t.ex. Word English Bible när han läser Psaltaren, för han låter så andaktsfull, som om han bad eller talade direkt till Gud. Det tycker jag kan vara uppbyggligt. Jag brukar också lyssna till ljudfiler med översättningarna KJV och NIV. Det är också glädjande att Svenska Folkbibeln har lagt ut ljudfiler med hela nya testamentet.

När det gäller bibelprogrammen E-sword och MySword som jag nämnde i mitt förra inlägg så tycker jag att det är lite problematiskt och tråkigt att många av kommentarerna och böckerna i programmen är reformerta och baptistiska. Det skulle vara trevligt med lite fler lutherska kommentarer. Men å andra sidan är bibelkommentarer endast bibelkommentarer, och skall inte läsas som något annat än människors tankar om och förklaringar av Guds ord. Så är det ju också med kyrkofäderna. Jag gillar att läsa kyrkofäder som skrev mellan år 90-300 e.kr. men ingen av den kan ju jämföras med apostlarnas ord, Guds eget ord. Deras ord är troende människors ord. Ibland skriver de väldigt bra. Ibland är de inte alls bra och lär ut obibliska saker.

Johannes Gezelius den äldre (1615-1690), biskop, far till Johannes
Gezelius den yngre, farfar till Johannes Gezelius den yngste.

Det finns några hemsidor med lutherska bibelkommentarer.

• The Popular Commentary of the Bible av Paul E. Kretzmann är en bra luthersk bibelkommentar på engelska. Den är bara lite kortfattad. 
• Peter Fjellstedts bibel med kommentarer är en på många sätt bra. Fjellstedt är särskilt bra på att utlägga Jesus Kristus i Gamla testamentet och han är väldigt evangelisk. Peter Fjellstedt ägnade sig mycket åt den s k inre och den yttre missionen. Han var präst i Svenska kyrkan och levde mellan åren 1802-1881. Han är bra på många sätt, men om jag minns rätt lär han otydligt när han utlägger vad nattvarden är för något, på ett sätt som avviker från vad de lutherska bekännelseskrifterna lär (och därmed vad Svenska kyrkan lärde).
• Gezelius Bibelverk är nog den bästa lutherska bibelkommentar jag läst. Tyvärr är databasen lite svårnavigerad tills man vant sig vid den. Efter en sökning kan man åka ut ur systemet när man skall bläddra vidare, och då måste man gå in databasen igen ifrån hemsidan. Men om vi nu bortser från de tekniska klurigheterna så är det en helt underbar bibelkommentar. Jag har testad att slå upp vad Gezelius bibelverk säger angående många detaljer i Bibeln och det är inte ovanligt att Gezelius vida överträffar andra författare som kommenterat bibeln ifråga om kunskap och insikt. Bibelkommentaren skrevs av tre generationer av biskopar (far, son och sonson) med namnet Johannes Gezelius mellan 1711-28 men den vanligaste utgåvan är från år 1863-66. Språket är förstås gammaldags och ibland lite klurigt att förstå. Man får jämföra med andra översättningar ibland för att förstå vissa ord. I vilket fall som helst är den en verklig guldgruva ifråga om förståelse, insikt och kunskap som jag varmt rekommenderar.

Bäst tycker jag nog att det är att läsa en Bibel som jag håller i handen istället för att läsa en elektronisk bibel. När jag håller i en fysisk bibel och läser så blir det liksom en annan sak än att läsa på mobilen eller på datorn. Det brukar leda till att jag läser mer text och blir mer fokuserad. Jag vet inte varför. Jag har också noterat att om jag har ett litet nya testamente i pocketformat nära till hands, i fickan eller på bordet, istället för att ha en finare Bibel i bokhyllan, så blir det också att jag läser Bibeln mer och oftare.

En del människor tycker att det underlättar bibelstudiet om man följer en tydlig bibelläsningsplan som gör att man läser hela Bibeln på t.ex. ett år. Personligen så blir min andakt och bibelläsning bättre om jag läser en bibelbok i taget. Ibland kanske jag läser en hel bibelbok på en gång. Jag upplever då att jag får en bättre helhetsbild. Andra gånger läser jag saktare och bara något kapitel i taget. I vilket fall som helst så känner jag mig mindre splittrad och tycker mig få en bätte helhetsbild om jag läser en bibelbok i taget. Men sånt där är personligt och människor fungerar olika.

När man läser Bibeln rekommenderar jag att man inleder med att be en kort bön till Gud om att han genom sin Ande skall ge insikt och förståelse i vad Skriften säger. Man kan be Gud om förlåtelse för synd och be honom att öppna hjärtat till att förstå vad Gud vill säga genom sitt Ord. Man bör tänka på att hela Skriften, från första Mosebok till Uppenbarelseboken, handlar om Jesus. Bibeln är frälsningshistoria.

En märklig sak med bibelläsnig är att ju mer man läser desto mer törstar man efter Guds ord och vill ha mer av det, men ju mindre man läser desto mindre törst efter Guds livgivande ord har man. Man kan alltså behöva tvinga sig till att komma igång. Och när man har kommit igång så förändras man så att man bara vill ha mer.

Det kan vara bra att läsa Bibeln sakta och meditera och söka efter innebörden eller själva essensen i varje mening. Det kan ju annars bli så lätt att bibelläsningen blir en rad meningar och kapitel som bara passerar genom intellektet som ord. Men Bibelns ord bör tränga in i, och bevaras i, våra hjärtan. Bibelns ord bör bildlikt talat placera själen inför Gud genom tron, så att vi förstår att vi själva står inför en levande och verklig Gud som dömer och frälser. Men han är endast domare för dem som förkastar hans frälsning. Jesus sa:

"Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen." (Joh 12:47-48).

/Göran

Bibelns budskap i sammanfattning

Sidan 52 av Papyrus 66 (P66), handskrift av Nya Testamentet från
ca år 200 e kr som innehåller Johannesevangeliet.

Bibeln innehåller inte endast ord från människor, som vissa otroende och sekulariserade människor tror. Att tro att Bibeln bara innehåller ord av människor är som nästan samma sak som att säga om Jesus "Är det inte snickarens son?" (Matt 13:55), "Är han inte Josefs son?" (Joh 6:42). Man ser då bara till skalet och skenet, och inte verkligheten och sanningen. För Bibeln skrevs av människor men är Guds ord, och Jesus växte upp hos en snickare, men är Guds Son - Gud som kom till jorden, antåg vår natur och föddes av en jungfru.

Bibeln är alltså inte bara en bok skriven av människor, utan Guds eget ord. Bibeln är ett bibliotek bestående av 66 böcker skrivna under en period av omkring 1500 år, av 40 olika författare som kom från olika klasser och hade olika professioner. Den är skriven på 3 olika språk. Alla författare drevs av Guds Ande, så det är Guds eget ord. Alla författare lämnar oss samma budskap om vi ser till boksamlingens helhet. De pekar alla mot Guds Sons frälsningsverk, Guds Sons lidande, död och uppståndelse, att Gud älskar oss så mycket att han sände sin enfödde Son för att frälsa våra själar från evig förtappelse. Skrifterna meddelar oss att Gud var i Kristus och försonade hela världen med sig själv, som Paulus skriver (2 Kor 5:19).

I mer detalj berättar boksamlingen om Skaparen och skapelsen, om syndafallet och löftet om frälsning, om de gufruktiga i forna tider, och om de ogudaktiga, hur endast några få höll sig till löftet om frälsning och hur många följde sin syndiga natur, precis som det är i våra dagar. Vidare berättar Skriften hur ondskan växte på jorden, till dess hela jorden var uppfylld av våld, tyranni och ytlighet. Människor levde för det som fanns för ögonen, de gifte sig och blev bortgifta, åt och drack, utövade våld och stod emot Guds Andes vittnesbörd. Ondskan växte tills dess endat en man och hans familj fruktade och älskade Gud. Gud varnade människorna under 120 år för vad som skulle ske med dem om de inte omvände sig. Ändå lyssnade de inte utan drabbades av Guds rättfärdiga straff, och en syndaflod förstörde dem alla och allt skapat, förutom Noa och hans familj.

Vidare förmedlar skrifterna att Gud upprepade löftet om frälsning genom Messias, och hur detta löfte förmedlades från generation till generation, till Abraham, Isak och Jakob. Från dessa fäder kom sedan ett folk som Gud utvalde och välsignade. Han lovade att genom deras avkomma skulle Messias komma. Han befriade dem från deras slaveri i Egypten och förde dem genom öknen. Under 40 år vandrade de i öknen eftersom de var motsträviga och inte trodde. De prövades och fick hjälp av Gud. De klagade och knotade, men mättades med vatten ur klippan och manna och fåglar från himlen. De blev utan mat men led aldrig någon nöd, för Gud var med dem hela tiden trots att de hade svårt att tro och genom sin otro syndade svårt. Gud gav dem vidare Lagen på Sinai berg, och särskilda bud och förordningar som avsåg deras gudstjänst och liv. Han gav dem många bud som rörde deras yttre renhet och helgelse, avseende mat, högtider, strafflagar vid överträdelser, regler för levernet, gudstjänsten osv. Dessa förordningar hörde samman med det förbund som de ingick med Gud då de blev hans särskilt utvalda folk.

De gavs land, prästerskap och tempel. Deras leverne skulle avspegla Guds rike, deras tempel skulle avspegla försoningen genom Messias. Deras förbund innehåll regler och bud kring fysisk mat, fysisk krigsföring, ett fysiskt land, ett fysiskt tempel, fysisk offertjänst, fysisk bestraffning mot falska profeter och syndare osv.. Förbundet skiljer sig avsevärt från det nya förbundet som har andliga motsvarigheter och som får sin uppfyllelse i Jesus försoningsverk för mänskligheten.

Skrifterna ger vidare vittnesbörd om hur olydigt och motsträvigt folket var,  hur ofta de avföll till otro och avgudadyrkan. Ja redan efter att de förts ut ur Egypten var de motsträviga, och detta fortsätter under profeternas tid och ända tills Messias ankomst. Deras strävan hade vid den tiden tagit sig nya uttryck. De ville vara trogna Gud och inte ha avgudar, men eftersom de inte hade tron på Gud och kärlek till honom i sina hjärtan glömde de Messias och kände inte igen honom när trädde fram och predikade förlåtelsens budskap för dem, förlåtelsen genom Messias. I sin strävan att inte ha avgudar blev de avgudadyrkare eftersom de lyssnade till utläggningar av Skriften istället för Skriften. De hade satt sina fäder och skriftutläggare över Guds ord. De strävade efter att upprätta sin egen rättfärdighet och underordnade sig inte den rättfärdighet som kommer från Gud.

Därför utlämnade de Messias till hedningarna för att de skulle straffa honom till döden, för vid denna tid hade rätten att ge dödsstraff tagits ifrån dem och landet var ockuperat av det romerska imperiet. I sin fanatism såg de till att Messias dog, och genom detta uppfylldes de heliga Skrifterna om Messias, som hade förutsett att detta skulle ske och att Gud genom detta skulle välsigna hedningarna, dvs alla folkslag. De skulle tillsammans med det utvalda folket bli del av Guds folk och få evigt liv. På detta sätt skulle det sanna Israel utgå ur det jordiska Israel, och både judar och hedningar bli del av Israel under den tid Gud insamlar sina barn från hela världen.

Genom fiendeskapen mot Messias, hans utlämnade och död, vände Gud allt till världens frälsning. Det folk som Gud utvalt strävade av egen kraft att bli rättfärdiga, och deras synd mot Gud visar hur syndiga alla människor är på jorden som strävar av egen kraft att bli rättfärdiga inför Gud. När han led och dog syntes han vara besegrad också av de onda andemakterna som avskydde och fruktade honom, men genom att han dog förläts alla synder på jorden och Satan och andemakterna förlorade sin makt över själarna. Guds Son blev ingen martyr. Han valde att ge sitt liv på detta sätt. Han hade makt att förhindra det, men han hade också makt att ge sitt liv och ta det tillbaka. När detta skedde straffades alla synder, och förläts alla synder. Den avfallne lögnaren och åklagaren Satan, som likt en ondskefull åklagare alltid kunnat hänvisa till människans synd och att Guds lag måste uppfyllas, förlorade all makt och rätt att anklaga. För genom att synden är försonad är Satans hänvisning till Guds lag helt kraftlös. Den som tror sätter sitt hopp till Gud, som försonat hela världen med sig själv. Satan lurades i sin egen ondska, ty hatet hindrade honom att se Guds vishet och kärlek som framträdde i full kraft genom Jesus. Det är Gud som styr och råder över allt. Guds Son bar Guds vrede över synden på korset, för vår skull. Han blev en förbannelse för vår skull. Han dog som en syndare fast han var utan synd. Han gav oss barnaskapet hos Gud och rätten att likt söner ärva Guds rike, för vår synd är hans, och hans rättfärdighet är vår. Vem kan nu anklaga Guds utvalda som tror på Messias, Frälsaren, Guds Lamm som borttar världen synd? Att inte tro är att underskatta och underkänna Guds frälsningsverk, Guds största gärning i historien. Det är att underskatta Guds Sons liv och blod, som är vår tröst, vårt hopp.

Sedan Guds Son försonat hela världen med Gud uppstod han på den tredje dagen och satte sig på Guds högra sida i höjden, dvs han återgick till Guds tron, till allsmakten och härligheten, och han är likt Fadern allstädes närvarande och allvetande. Denne Guds Son, Jesus Kristus, utvalde särskilda sändebud eller apostlar som skulle fortsätta att förkunna Guds rike och nedteckna Guds ord, så att Guds folk skulle ha skrifter som tillsammans med det gamla förbundets skrifter är Guds folk rättesnöre och undervisning, ingivet av Guds Ande.

Därför är Bibeln en boksamling som berättar om Guds kärlek och frälsning som avser dig och mig, ja alla människor: För när Jesus sa "Gå ut och predika evangelium för hela skapelsen" då menade han att evangelium omfattar och är ämnat åt hela skapelsen, dvs dig, mig och alla människor. De har rätt att höra evangelium eftersom Guds Son har lidit och dött för oss och dem. Gud förklarar den rättfärdig som tror på vad Gud har gjort, och vars hjärtan genom tron klamrar sig fast vid det mot alla anklagelser. Nu när frälsningsverket är färdig är alla anklagelser falska, ja lögn och påhitt, hur sanna de än tycks vara för samvetet. De största av synder är redan försonade.

Bibeln lär klart och tydligt på hundratals ställen att Bibeln är Guds ord och inte människors ord. Så alla som säger att Bibeln bara innehåller ord av människor ljuger och talar i otro. De heliga Skrifterna som är samlade i Bibeln vittnar om Jesus, från första Mosebok till Uppenbarelseboken. Bibeln är boken om Guds väldiga gärningar, boken om Guds Son, Jesus. Bibeln skall inte behandlas som andra böcker. Den Gud som Bibeln talar om är Undrens Gud, allsmäktig, helig, kärleksfull, nådig. Bibeln är Guds bok.

Ingen annan bok har blivit så angripen och attackerad på otaliga sätt. Så är det också med Guds Son. Inget annat budskap har förvrängts så mycket. Det står det också i Jesajas bok i slutet av det 52:a kapitlet och i början av det 53:e kapitlet. Om du själv ogillar Bibeln så hör det förmodligen ihop med att Lögnens fader har ljugit för dig genom människor och genom din egen syndiga natur. För om du läste och trodde på det som står i Bibeln skulle du jubla och förkunna för alla människor att Gud är god. Skriften står i övrigt för sig själv: Gud behöver inte svara för dem som förvrider och förvänder Guds ord, lika lite nu som förr. Det var inte Guds fel att det fanns fariseer på Jesu tid, och det är inte Guds fel att det under hela den kristna kyrkans tid har funntis falska kristna och människor som på olika sätt missbrukar Guds namn. Att det t.ex. har funnits människor som bränner oskyldiga människor på bål, blir härskare i makt och rikedom, strider i korståg, bedriver otukt med barn och lär ut alla möjliga lögner i Guds namn, är frukter av Satans verk, för det är tydligt i strid mot Guds Andes vittnesbörd i de heliga skrifterna. Satan har outtröttligen angripen Skriften och den kristna kyrkan för genom Skriften och kyrkan förkunnas hans nederlag. Således hatar han Skriften och kyrkan över allt annat på jorden och angriper dem på alla sätt som finns - utifrån genom förföljelser och inifrån genom falska läror och ogudaktighet.

Men detta är ett tecken som ingen kan motsäga: Ingen annanstans, i ingen annan religion eller trosbekännelse, får du klart framställt dessa 3 tecken som gör Skriftens budskap helt unikt gentemot alla andra religioner och livsåskådningar:

1. Att Gud är 100 % HELIG och RÄTTFÄRDIG i sina domar, så att att han utifrån lagen dömer syndare och inte överser någon synd, inte heller synder i människans hjärtan. Gud dömer syndare för deras synd och låter ingen syndare komma undan, dvs inte någon människa alls, för vi är alla syndare. Detta finner du inte i någon annan religion, inte i hedendom, polyteistiska religioner, judendom eller islam. Deras Gud eller gudar framställs som överseende vissa syndare. Som om Gud skulle ge evigt liv åt människor utan att någon försoning har skett.

2. Att Gud är 100 % KÄRLEK, NÅD och FÖRLÅTELSE och fritt och helt gratis förlåter synder hos de största av syndare på grund av det återlösningsverk som Gud själv har åstadkommit genom sin Son, genom hans ställföreträdande lidande död och uppståndelse. Ja, han förlåter stora berg av synder som om  de aldrig hade funnits, även hos dem som är Guds och kyrkans största motståndare, som t.ex. Paulus. Frälsningen är inte ett skeende i dig. Det är inte först och främst en förvandlingsprocess. Frälsningen är redan färdig, på Golgata kors och i den tomma graven. Den är ett verk av Guds Son, och beror inte till någon del på oss. Detta finner du inte i någon annan religion, inte i hedendom, polyteistiska religioner, judendom eller islam. De lär alla att människan måste göra någonting, eller göra allting, trots att människan är en skapad varelse och syndig. De lär något som inte är möjligt, för ingen skapad varelse kan åstadkomma att synden tas bort eller att det finns anledning för Gud att förlåta.

3. Att syndare som tror detta kan ha 100 % FRÄLSNINGSVISSHET, och inte behöver leva i osäkerhet rörande sin framtida boning efter döden eller vid Jesu återkomst. De kan veta hur det skall gå på domedagen, för frälsningen är helt färdig. Jesus glömde inte någon synd när han tog den på sig och försonade den på korset. Frälsningen åstadkoms vid en utvald historisk tidpunkt, då profetiorna om Messias blev uppfyllda. Frälsningen beror till 100 % på Guds Son, och därför kan var och en som tror på detta ha 100 % frälsningsvisshet. Detta finner du inte i någon annan religion, inte i hedendom, polyteistiska religioner, judendom eller islam. De förmedlar alla ovisshet kring frälsningen och hur det skall gå på domedagen. Ingen av dem kan säga till dig det löftet "Om du dör inatt kommer du till himlen", men en kristen kan lova med absolut säkerhet "Om du dör inatt i tron på Guds Son som har försonat dig med Fadern så har du evigt liv och kommer inte under någon dom". En kristen har en sådan visshet angående domedagen att han eller hon likt de nytestamentliga kristna kan ropa och vädja "Marana Ta!" (det betyder "Vår Herre, kom!"). Guds Sons återkomst är en glädjedag. Domen har redan fallit. Guds Sons blod ropar för oss inför Gud, och gör oss helt fria, och därför ropar vi efter honom. Bruden längtar efter sin brudgum. Den kristna församlingen väntar på att bli förhärligad, och lik sin Frälsare. Men i alla andra religioner och livsåskådningar så söker människan själv komma in i ett rätt förhållande med sin skapare, genom gärningar, helgelse, lydnad, offer, ritualer, regler, uppoffringar, fastor, bud. Därför måste de alla vara osäkra. För så snart Frälsningen till någon del beror på människan upppstår osäkerhet. Ingen ärlig självrannsakande själ kan bestå provet när frälsningen beror på oss. Muhammed, Islams grundare, som enligt dem var nära perfektion i sin fromhet och gudsfruktan sade om domedagen att han inte vet hur det skall gå med hans själ. Och varje själ som inte sätter sitt hopp uteslutande till Guds ord och löfte, så finns osäkerheten och ovissheten om hur det skall gå på domedagen. Det som synes bara vara en liten spricka av osäkerhet mellan människan och Gud, blir vid närmare betraktande en stor och omöjlig avgrund, ett brinnande helvete mellan jord och himmel, och dörren till paradiset synes lika fjärran som månens sakta roterande omkring jorden. Dörren bara står där och säger att den finns, men kan inte nås av dig.

Läs de heliga Skrifterna. Läs din Bibel. I dem finner du Guds Son och hans försoningsverk. Skrifterna pekar alla mot honom och han finns överallt i dem, från första till sista sidan. Han finns avbilder i patriarkerna och fädernas liv. Han finns i templet och offren, i  löftena och profetiorna, i uppfyllelsen och förkunnelsen. De heliga skrifterna som är samlade i Bibeln innehåller liv, och ger liv,  eftersom Kristus finns i dem. Må det livet pulsera genom dig och det eviga livet som är utlovat i dem bli ditt.

/Göran

Dagen, Dagen, Dagen

Bibeln och Jesus

Jesus läser ur Skriften i Nasarets synagoga. Bild från
filmen "Jesus från Nasaret" (1977).

Det finns människor som tror att man som kristen kan tro på Jesus men samtidigt inte vara så noga med att lyssna till och tro på det som står i Bibeln. Inom den moderna bibelkritiken söker man skala bort tron på Bibeln från tron på Jesus. Vilken villfarelse är inte det! Ju mer man läser Bibeln desto mer finner man hur intimt de heliga skrifterna hör samman med Jesu person, liv, gärning, vilja, frälsning. Faktum är att vi inte kan veta något om Gud, Guds frälsning, Guds kärlek, Guds nåd osv om vi inte höll oss till Bibeln. Gud har ju valt att uppenbara sitt ord succesivt genom historien, under en tidsperiod på omkring 1500 år, genom 40 författare i 66 olika skrifter, författade av personer från olika platser och samhällsklasser. Alla drevs av Guds Ande och vittnar om Jesus.

Att tro på Gud är att hålla sig till det som Gud har uppenbarat genom historien. Det är i Bibeln vi finner Guds frälsningshistoria, som också är ämnad våra korta liv. Där beskrivs hur Gud skapade världen, hur han utvalde fäderna, ledde dem, beskydda dem, välsignade dem, fostrade dem, gav dem löften om Messias, och vidare hur Gud utvalde, välsignade och ledde ett särskilt folk, gav dem Guds lag, sände dem profeter, upprättade gudstjänst, gav dem landområden, tempel och offer. Sedan kom Frälsaren Jesus till världen. Han hänvisade ofta och rikligen till de heliga Skrifterna. Mycket av det han säger - även det som inte är direkta bibelcitat - har återspeglingar i Gamla testamentet. Han underströk ofta de heliga skrifternas giltighet och auktoritet och avvisade det som var människobud, traditioner och spekulationer. Vidare valde han ut särskilda apostlar eller sändebud. Sedan Gud genom Kristus utfört vår frälsning sände han den helige Ande till apostlarna och lovade att leda dem in i hela sanningen. De i sin tur hänvisade ofta till skrifterna. Den helige Ande fortsätter alltså att fostra och leda kristenheten genom Guds ord.

Hela Bibeln vittnar om Jesus, från första Mosebok till Uppenbarelseboken. Att förtrösta på den frälsning som Skrifterna vittnar om, är att förtrösta på Guds vittnesbörd om sig själv. Att lyda Skirftens undervisning är att lyda Gud och att ledas av den helige Ande som vittnar genom skrifterna. Bibeln och Jesus skall alltså inte skiljas åt. Den som tror att Bibeln bara innehåller människoord är lik de människor som inte trodde att Moses var Guds profet, eller inte trodde att Jeremia var en profet, eller de som trodde att Jesus bara var Josef son, en snickare, en högmodig och hädisk heretiker. Samtidigt är den frälsande trons objekt Jesu person och färdiga frälsningsgärning av Guds nåd, så det är möjligt att tro på texternas sanning men inte ha den frälsande tron, t.ex. när man inte tror att Jesus frälsningsgärning är nog. Man kan hålla Bibeln för sann men samtidigt vara andlig död och läsa Bibeln på ett lagiskt sätt och utan personlig förtröstan på Guds frälsning.

Det är inte texterna som är Gud. Men Gud talar oss genom sitt Ord, genom Sonen, profeterna och apostlarna. Utan texterna känner vi inte Guds hjärta, vad synd är för något eller vår frälsnings orsak. Därför bör vi hålla oss lika hårt till Guds ord som om Jesus satt bredvid oss idag och talade med oss om vår synd och om vår frälsning.

Det handlar alltså till sist om huruvida du lyssnar till Gud själv, till Frälsaren själv, som har älskat dig så högt att han gick i döden i ditt ställe för att ge dig evigt liv. Skriften är både lag och evangelium. Lagen avslöjar vår synd och lär oss Guds vilja, och Evangelium vittnar om vår frälsning från synden. I de heliga Skrifterna finner du det underbara budskapet om att Gud för Jesu skull inte tillräknar den synd som du har och aldrig kan tvätta dig ren från på egen hand. Genom tron försätts du i ett nådigt och kärleksfullt barnaskapsförhållande till den helige Guden, vars lag kräver absolut perfektion, men vars nåd övertäcker stora berg av synd.

Några bibelord om Bibelns betydelse:

• "David har själv sagt genom den helige Ande..." (Mark. 12:36),
• "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga..." (Matt. 22:43)
• "Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt..." (Apg 1:16). 
• "Har ni aldrig läst i Skrifterna...?" (Matt 21:42) 
• "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt" (Matt 22:29).
• "Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud." (Matt 15:7-9). 
• "Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv." (Joh. 5:39). 
• "Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?" (Joh 5:45-47). 
• "Han sade till dem: 'Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?' Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna." (Luk. 24:25-27).
• "Och han sade till dem: 'Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.." (Luk 24:44).
• "jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna" (Apg. 24:14). 
• "Skriften kan inte göras om intet" (Joh. 10:35). 
• "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning" (Joh 17:17).
• "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda." (Luk. 16:31). 
• "Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda." (Gal 1:1), 
• "Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan" (Tit 1:1),
•  "Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium" (Rom 1:1).
• "Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig." (Matt 10:40; jfr Joh 13:20). 
• "Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig." (Luk 10:16).
• "Hjälparen, den helige Ande, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er" (Joh 14:26).
• "Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss." (2 Kor 5:20).  
• Apostlarnas ord är Guds Ord (1 Tess. 2:13; 1 Kor. 2:12-13). 
• "det blev uppenbarat för dem [GT:s profeter] att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem [apostlarna] som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er." (1 Petr 1: 12). 
• "När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet. I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter." (Ef. 3:4-5). 
• "Ni [den kristna församlingen] är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv." (Ef  2:20). 
• "Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd..." (Rom 16:25-26).
• Petrus jämställer Paulus brev i NT med de "övriga Skrifterna" i GT (2 Petr 3:15-16).
• De som förkastar apostlarnas föreskrifter (1 Tess 4:2) i breven förkastar Gud själv. "Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud" (v. 8). 
• "Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig" (2 Tim 1:13).
• "Summan av ditt ord är sanning" (Ps. 119:160).  
• "Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom." (Ords 30:5).  
• "vår Guds ord förblir i evighet" (Jes. 40:8). 
• "Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå." (Matt. 24:35). 
• "Han som satt på tronen sade ... Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." (Upp 21:5).  
• "Och han sade till mig: 'Dessa ord är trovärdiga och sanna, och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske." (Upp 22:6). 
• "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet." (2 Tim. 3:16). 
• "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Petr 1:19-21).

Hur nära är inte Gud! Han är så nära att vi kan tala till honom direkt i bön. Han är så nära att vi kan veta hans vilja, frälsning, bud osv genom de heliga Skrifterna. Men hur skall vi kunna göra det om vi inte har Guds ord? Det är alltså en mycket allvarlig villfarelse när man åtskiljer Bibeln och Jesus. Då förfaller man snart till villfarelser, förlorar Jesus ur sikte och samlar på sig avgudar i hjärta och sinne. I en sådan förvirring ser man ingen skillnad mellan Guds och och dödliga människors åsikter och gissningar. Man kan inte heller pröva läran och veta vem som förkunnar det bibliska evangeliet och vem som inte gör det. Människan förs då från klarhet till dunkelhet och ovisshet.

Guds ord är levande och verksamt. Guds ord är Ande och sanning. Guds ord är alltså mer än instruktioner, historiebeskrivning, bud, lära och undervisning. Guds ord förvandlar människan, nyskapar henne, föder henne på nytt, skänker henne evigt liv, fostrar henne osv. Det är ytterst skadligt att föra människor bort från Guds ord, och villfarelse att själv söka Gud bortom Ordet. När man gjort det tidigare i historien, och i vår tid, har man kommit bort från både gudsfruktan och gudsförtröstan.

/Göran

Vid en drejskiva

"Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: 'Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.' Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Och HERRENS ord kom till mig. Han sade: 'Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.'

Därför säger HERREN så: Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
Fruktansvärda saker har hon gjort, jungfrun Israel.
Skall då snön från Libanons höga berg lämna mina åkerfält?
Skall de friska vattnen som strömmar fjärran ifrån, sina ut?
Men mitt folk har glömt mig och tänder rökelse åt avgudar,
som har fått dem på fall där de färdas fram
på de urgamla vägarna och slå in på obanade vägar och stigar.
Så blir deras land öde och utsätts ständigt för hån.
Alla som går fram där skall förundra sig och skaka på huvudet.
Som en östanvind skall jag skingra dem för fienden.
Jag skall vända ryggen åt dem och inte ansiktet
på deras olyckas dag.

Men de sade: 'Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger.'" (Jer 18:1-18).

Gud som Herde och Hälsa

Min katt har fått tillbaka sin kattböld. Den får kattbölder ibland som ett resultatet av (tror jag) slagsmål med grannens katt. De är förvisso vänner också. Ännu en gång måste han gå omkring med tratt, såres måste tvättas, och han gnäller om nätterna eftersom han är en utekatt som vill gå ut som vanligt. Ibland tar jag med honom ned till källaren för att aktivera honom lite. Antibiotikan gillar han inte.

Min katt förstår inte, från sitt perspektiv, att det tillfälliga lidandet är gott för honom. Om jag bara släppte ut honom som han är, obehandlad, hade det kunna bli värre med kattbölden. Svåra infektioner kan leda till att man måste amputera eller avliva en katt. Nu måste han leva ett mycket begränsat liv, med tratt, mediciner och utegångsförbud under en tid. Han förstår inte sitt eget bästa, men resultatet av min och frugans omsorg om honom är gott, även om han inte förstår det.

Är det inte också så i det kristna livet? Det är så lite vi förstår om vad som är gott och nyttigt för oss. Ibland förstår vi först efteråt att ett lidande eller en motgång har varit nyttigt för oss. Ibland förstår vi det nog först i evigheten. Paulus tycktes göra bedömningen att det nog var bäst för honom själv, och kanske även för Guds rikes utbredning, att hans "törntagg i köttet" togs bort. Han bad därför tre gånger till Gud om den saken, med uthållig bön i tro. Men han fick svaret "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." (2 Kor 12:9). Han förstod även att törntaggen i köttet, den "satans ängel som slog honom i ansiktet", gavs åt honom för att skydda honom från högmod som kunde uppstå som ett resultat av extraordinära uppenbarelser från Gud. Gud gjorde en annan bedömning än Paulus först gjorde.

Om Gud hade gjort så som Paulus ville när han bad, hade Gud inte haft omsorg om honom. Om jag skulle släppa ut min katt utan tratt, obehandlad efter en kattböld, så skulle det inte vara gott för katten. Likväl vill jag ju veta vad katten vill och tillmötagå dess behov. Gud vill också att vi uttrycker våra behov till Honom och förlitar oss på hans hjälp i allt: "Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er" (1 Pet 5:7). Eftersom han vet vad vi behöver och eftersom han har omsorg om oss, skall vi inte förminska och förneka detta och tänka "Gud är nog inte intresserad", "Gud bryr sig inte", "Gud vill mig inte gott", "Gud vill nog inte höra". Vi inbjuds inte bara att försiktigt "hinta" om vad vi behöver, utan att i hjärtats tro och bön "kasta alla våra bekymmer på honom".

Det gjorde alltså Paulus när han kände törntaggen i sitt kött. Men han visste inte vad som var bäst för honom.

Det är en fråga om perspektiv. Gud har ett bättre perspektiv på vad som är gott för oss än vi själva har. Vad vet vi om vad som är gott för oss? Vi är ju inte Gud den allsmäktige och allseende, som råder med vishet över allt. För en kristen kanske det är gott och nyttigt att bli påmind om att man inte skall förlita sig på rikedomar genom att rikedomarna plötsligt tas bort. För en annan kristen kanske det är en viktigare lärdom att ha rikedomarna kvar för att han eller hon skall lära sig att förvalta dem rätt i enlighet med Guds ords undervisning, till Guds ära och andra människors nytta.

David som skrev "Herren är min Herde" (Psaltaren 23) var själv en herde som ung. I psalmen beskriver han hur Gud, som är större och vet bättre än David, har omsorg om honom och välsignar Honom mitt bland olyckor och förföljelser. Davids liv kännetecknades av kors och lidanden. Det är inte särskilt långa tider i Israels historia som allt har stått väl till med saker och ting. David stred mot Goliat och filisteerna, förföljdes av kung Saul, utsattes för komplotter, uppror, förakt och svek. Även hans eget hjärta bedrog honom så att han syndade svårt. Genom allt detta hade Gud omsorg om David, som en Herde, och gav honom vila, vatten, mat, beskydd, trygghet, tröst, räddning, nåd, välsignelse, godhet. förlåtelse osv. (Ps 23)

Bilden av Gud som en Herde är inte unik för David. Fäderna, som var boskapsskötare, hade använt den tidigare, t.ex. Josef som bekänner att Gud är "den Gud som mina fäder Abraham och Isak har vandrat inför, den Gud som har varit min herde från min födelse ända till i dag" (1 Mos 48:15). Gud är inte en Herde endast för kung David.

Jesus säger att det är han som är den egentlige Herden.

"Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren." (Joh 10:11).

Det är ett orubbligt löfte. När Jesus säger att vi skall gå ut i "hela världen" och predika evangelium "för hela skapelsen" så är ju vi själva inkluderade. Eftersom Jesus har dött för alla har han dött för mig och dig. Evangeliet utlovar Guds fria och fulla förlåtelse genom Jesus. Det är nog för oss att ha evangelium. Det är det som är det centrala som kastar ljus över allt annat. Det är nog för oss att veta att Guds egen Son har gått i döden för syndare och betalt det pris som vi aldrig har råd att betala, och att han även mitt i lidanden, sjukdomar, förföljelser, motgångar, förakt, förtal, sorg, ångest, förnedring osv är en god Herde för oss. Gud är också allsmäktig och kan rädda oss ur de svåraste faror och hot när vi ropar till honom, liksom han gång på gång räddade Paulus och profeterna ur svåra faror.

Gud utför ett pågående arbete i de troende. Han helgar oss. Men rättfärdiggörelsen och helgelsen skall vi inte blanda ihop med varandra. Frälsningsverket är helt färdigt genom Jesus. Gud helgar oss genom sitt Ord, sin Ande, i medgång och motgång, och vi förstår det inte. Vi kan inte begripa det. Som David son, Salomo, den visaste av dem alla, skriver:

"Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden." (Pred 3:11).

"då insåg jag att alla Guds verk är sådana att människan inte förmår fatta vad som sker under solen. Ty hur mycket människan än bemödar sig med att utforska det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det. " (Pred 8:17).

"Liksom du inte vet vart vinden far eller hur benen bildas i moderlivet, så förstår du ej heller Guds verk, hans som gör alltsammans." (Pred 11:5).

Min katt behöver inte, och kan inte, förstå - just nu - att det är viktigt att ha tratt, stanna inomhus och äta antibiotika. Den gnäller en tid och blir frisk eftersom jag har omsorg om den. Och vi alla som hotas av dödens realitet och förskräcks av den, måste påminna oss om att Jesus Guds Son har kommit för att "befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv." (Heb 2:15). I ljuset av det är inte döden död, utan vi kan instämma med Paulus som skriver: "Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst." (Fil 1:21) och "Herren skall också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. " (2 Tim 4:18).

Vi kan också instämma i nattvardspsalmen  "Jesus Kristus är vår hälsa" [länk till en version av psalmen].

Nu sitter min katt otåligt och ångestfylld och väntar och förstår inte att jag snart kommer och hjälper honom. Jag förstår kattens behov, in synnerhet när den ropar gång på gång, men katten förstår inte mitt språk, mina tankar, och i vilken ordning saker och ting skall ske. När den är sjuk förstår den inte att den måste stanna inomhus. När den vant sig vid att vara inomhus får den plötsligt komma ut. Den saknar perspektiv och kunskap eftersom den är katt.Så är det väl också med Guds barn och den gode Herden.

Jesus och fariséerna

Scen ur filmen "Jesus of Nazareth".

Vad uppenbarar Uppenbarelseboken? (2 av 2)

Klicka här för att gå tillbaka till del 1.

Philippe-Jacques de Loutherbourg (1740-1812), "Ängeln binder satan"

Tolkningen av de tusen åren mm i kapitel 20
Den sjätte synen slutar med domedagen och Jesu slutliga seger över fienderna. Den sjunde och sista synen (20:1-22:5) tar oss tillbaka till början av den nytestamentliga tiden. Johannes såg ”en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden” (20:1). Detta identifierar ängeln som Jesus. Jesus hade ju redan sagt till Johannes: ”Jag har nycklarna till döden och helvetet” (1:18). Den stora kedjan i Jesu hand symboliserar hans makt att koppla och binda Satan.
    Jesus ”band honom för tusen år” (20:2). Dessa ”tusen år” har misshandlats mer än något annat uttryck i Bibeln. Hur kan vi vara säkra på att dessa ”tusen år” inte ska förstås bokstavligt utan bildligt som en metafor? För det första: varje fras i vers 1-2 innehåller bildspråk och Johannes befinner sig mitt i en syn. Han avbildar Jesus som en ängel och introducerar Satan som en drake. Han talar om helvetet som en djup grop (”avgrunden”), och fastän en avgrund inte har något lock ser Johannes Jesus med en nyckel och att han stänger till och förseglar avgrunden. Satan är en ond ande som inte kan bindas med fysiska kedjor. Ändå ser Johannes hur Jesus binder Satan med en stor kedja. Att uppfatta de tusen åren i slutet av vers 2 bokstavligt gör våld på det framställningssätt som Jesus här använder sig av genom Johannes.
    För det andra: Om det råder någon tvekan om vad ett bibelavsnitt betyder, låter en troende Bibeln vara sin egen tolk. Är man osäker på betydelsen av de tusen åren i detta avsnitt som är fullt av bilder och metaforer, måste vi gå till Jesu bokstavliga beskrivningar av de yttersta dagarna i evangelierna. Vår Herres tydliga ord där talar emot ett tillstånd av kristen dominans och universell fred i tusen år i bokstavlig mening. I evangelierna går Jesus emot föreställningen att det skulle bli fred på jorden och att de troende skulle utgöra en politisk styrelse. Han förutsade motsatsen i mycket bokstavliga termer: de yttersta dagarna ska karakteriseras av ”stridslarm och rykten om krig... Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike” (Matt 24:6,7). De kristna ska inte regera världen, tvärtom kommer man att ”utlämna er till att misshandlas och dödas” (Matt 24:9). I motsats till massomvändelser sa Jesus att ”många falska profeter ska träda fram och bedra många” och ”kärleken kommer att svalna hos
de flesta” (Matt 24:11,12).
    Resten av Bibeln utesluter också ett bokstavligt tusenårigt fridsrike på jorden. Paulus skriver: ”Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: ’Fred och trygghet’, då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan” (1 Tess 5:1-3).
    Vad menas då med de tusen åren i 20:2? Eftersom de börjar med att Jesus binder Satan (v 2) och slutar med att Satan släpps lös för en kort tid (v 3), symboliserar de tusen åren den nytestamentliga tiden. Den nytestamentliga tiden började med Kristi ankomst. Johannes skriver: ”Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar” (1 Joh 3:8). ”Denna världens furste är nu dömd”, säger Jesus (Joh 16:11). Genom sin död och uppståndelse har Jesus ”avväpnat väldena och makterna”, skriver Paulus (Kol 2:15). Bindandet av Satan – begränsningen av hans förmåga att skada Guds folk – utmärker början av de tusen åren, början av den nytestamentliga tiden.
    ”Tusen” var namnet på det största talet i grekisk vokabulär. Det representerade en tidslängd vars slut man inte kunde fastställa. I 20:3 symboliserar ”tusen” den nytestamentliga tiden av obestämd längd då Satan hålls bunden. 
    Vid världens begynnelse begränsade Gud de onda änglarnas aktivitet när han drev ut dem från himlen. Judas skriver: ”Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom” (Jud 6). Berättelsen om Job visar hur Gud redan i gamla förbundet satte en gräns för Satans makt.
    Förseglandet av avgrunden i 20:3 är Jesu verk. Det vittnar om den inskränkning av Satans makt och aktivitet som Jesu seger på Golgata innebar. Jesus uppfyllde profetian i 1 Mos 3:15 om att krossa den gamle ormens huvud. Men varken Satans bindande vid världens begynnelse eller hans bindande under den nytestamentliga tiden begränsar fullständigt djävulens aktivitet. Det framgår klart av Bibelns många varningar om Satans slughet. Kedjan och den djupa gropen tjänar som ett koppel som håller tillbaka Satan när han attackerar Guds församling.
    Nära slutet av den nytestamentliga tiden ska Satan släppas lös för en kort tid (20:3). Denna relativt korta tid avser en period med stor nöd för de troende. Under dessa sista dagar ska ”många falska profeter träda fram och bedra många” och ”kärleken svalna hos de flesta” (Matt 24:11,12). Jesus sa: ”Om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas” (Matt 24:22).
    I 20:4-6 dras Johannes blick till troner i himlen ”och de som satt på dem”, nämligen de heliga och martyrerna. Med dessa avses troende som ”inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen” (v 4). I en tidigare syn identifierade Johannes dem som tillbad vilddjuret som de icke-troende, ”alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet” (13:8). De som har vilddjurets märke på pannan eller handen är de som samarbetat med världsliga makter mot Lammet (13:11-18). 
    I 20:4 skriver Johannes: ”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma.” De som sitter på dessa domarsäten representerar dem som dött i tron under den nytestamentliga tiden. Johannes första läsare hade utan tvekan sett och hört om kristna trossyskon som hade förföljts och dödats för sin tros skull. De ”hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord” (v 4). 
    Johannes skriver att han såg ”deras själar som hade halshuggits” (20:4). Han såg själarna av avlidna troende, eftersom deras kroppar inte skulle uppväckas till liv och i förhärligad form återförenas med deras själar förrän på den yttersta dagen.
    Slutet av vers 4 översätter många översättningar så här: ”De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år” (så står det i Bibel 2000). Men Johannes skriver inte ”de fick liv igen” utan bara ”de levde och regerade med Kristus i tusen år”. De troendes själar behöver inte få liv igen, eftersom de aldrig verkligen dött. Jesus lovade Marta: ”Var och en som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö” (Joh 11:26). Och han försäkrade rövaren på korset: ”I dag ska du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43). De som dör med Kristus börjar omedelbart regera med honom i himlen. Detta regerande inkluderar att döma de onda änglarna och de otroende. Paulus skrev till de troende i Korint: ”Vet ni inte att de heliga ska döma världen? ... Vet ni inte att vi ska döma änglar?” (1 Kor 6:2,3). Dömandet i vers 4 syftar varken på domedagen eller de troendes regerande i evigheten efter domedagen. Detta dömande börjar det ögonblick våra själar tas till himlen. Troende fortsätter att leva och regera med Kristus när deras själar lämnar sina kroppar.
    De otroende kallar Johannes ”de andra döda” (20:5). De ”levde inte förrän de tusen åren hade gått” (v 5). De som dör utan Kristus är döda (skilda från Gud) både till kropp och själ fram till domedagen. För de troende börjar livet med Kristus och regerandet med honom när vi kommer till tro. Omvändelsen är en uppståndelse från andlig död. När vi kom till tro ”uppväckte Gud oss med Kristus och satte oss med honom i den himmelska världen”, skriver Paulus (Ef 2:6). 
    I slutet av vers 5 talar Johannes om ”den första uppståndelsen”. Eftersom Johannes bara såg de troendes själar i himlen, kan denna första uppståndelse inte betyda de troendes kroppsliga uppståndelse. Här avses de troendes uppståndelse från andlig död genom omvändelsen. Jesus talar om denna andliga uppståndelse med följande ord: ”Amen, amen, jag säger er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv” (Joh 5:25).
    De som har uppstått till tro på Jesus är ”saliga och heliga” (20:6). ”Över dem har den andra döden inte någon makt.” Den första döden ärden andliga död som vi till följd av syndafallet föds till. Paulus skriver: ”Ni var döda genom era överträdelser och synder” (Ef 2:1). Den första uppståndelsen är omvändelsen. Den andra döden är vad de otroende möter när de dör. Fysisk död utan tro slutar i evig död, evig skilsmässa från Gud. Den andra döden har ingen makt över de troende. De går från ett liv och ett regerande med Kristus i den här världen till ett liv och ett regerande med Kristus på troner i himlen.
    All död innebär separation. 1) Andlig död eller otro skiljer själen från Gud även när kroppen lever på jorden. 2) Fysisk eller lekamlig död skiljer själen från kroppen. 3) Evig död är själens och kroppens eviga skilsmässa från Gud, den eviga förtappelsen, ”eldsjön”, ”den andra döden” (20:14).
    Den tusenårsperiod som började i 20:1 slutar i 20:7. I vers 3 berättade Johannes hur den nytestamentliga tiden skulle sluta. Draken skulle ”släppas lös för en kort tid”. Nu får vi detaljerna: ”Satan ska släppas ut ur sitt fängelse och han ska gå ut för att bedra folken” (20:7,8). Detta är de sista förskräckliga dagarna för jorden. Paulus beskriver resultatet av Satans lössläppande i sitt andra brev till Timoteus:  
    Det ska du veta att i de sista dagarna ska det komma svåra tider. Mäniskorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De ska älska njutning i stället för Gud (2 Tim 3:1-4).
    Bedrägeri är Satans verktyg. ”När han talar lögn”, sa Jesus, ”talar han av sitt eget, för han är en lögnare, ja, lögnens fader” (Joh 8:44). Han bedrog Eva och Adam i begynnelsen och han ska ljuga för folken vid tidens slut. Uttrycket ”vid jordens fyra hörn” (20:8) betonar Satans universella inflytande. Johannes lånar ”Gog och Magog” från Hesekiel för att beskriva alla härskare och folk som står emot Guds folk.
    Johannes beskrivning av den sista tiden då Satans släppts lös passar in på den tid som vi nu lever i. Men för de troende som lever i tider av avfall och nöd ger han rik tröst. Han säger att Satans inflytande mot slutet av den nytestamentliga tiden ska vara bara ”en kort tid” (20:3). Han beskriver Guds av fiender omringade folk som ”den älskade staden” (20:9). Och just när Satans styrkor tycks vinna sin slutliga seger, griper Gud in med sin slutliga befrielse (20:9). Eld är medlet för Guds vrede mot sina fiender. ”Djävulen som hade bedragit dem kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är” (20:10). Också denna hemska scen ger tröst åt alla troende. Johannes ser den slutliga undergången för Satan och kyrkans fiender som ett fullbordat faktum. Han skildrar det med verben i förfluten tid som om det redan hade skett.
    Vi får också tröst från kontrasten mellan händelserna i slutet av kapitel 20 och beskrivningen av himlen och den eviga saligheten i kapitel 21:1-22:5. ”Jag såg en ny himmel och en nu jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit” (21:1). ”Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta” (21:4)

Noa som profet

Ur "Profetian genom årtusendena" av John C. Jeske. 
Publicerad i tidskriften Biblicum nr 2, 1993- nr 1, 1994.

"Petrus betygar att Noa själv skall räknas bland profeterna. I 2 Petr brev kallar Petrus Noa för »rättfärdighetens förkunnare». Under den tid arken byggdes förkunnade Noa med såg och hammare att Gud aldrig hade skapat människan att leva utan Honom. Och att Han inte kan och inte vill acceptera en andraplats i någon människas liv. Även om Noas samtida före floden hånade arkbygget och förkastade Noas lagförkunnelse, så hörde de profetian att Gud menade allvar när Han säger att Han inte skall ge upp sin härlighet. 

Noa predikade lag och evangelium inte bara med sina händer utan också med munnen. Främsta exemplet på detta får vi vid tiden efter floden. När Noa hade förnedrat sig själv och förnedrats av Ham, sin son, så uttalade han en av de märkligaste profetiorna i hela Gamla testamentet. Han förutsade den moraliska och andliga historien för det folk som skulle komma av hans tre söner (1 Mos 9:25). Kana var en av Hams söner. Hos denne yngling hade Noa märkt en förvänd sensualitet som bådade illa för framtiden. Det omoraliska drag som hans far Ham hade visat skulle utvecklas fullt hos Kana och visa sig i hans barns liv, de som ockuperade det förlovade landet vid tiden för israeliternas intåg och seger. Gud skulle komma att ta ifrån dem sin helige Andes återhållande kraft så att Kanas omoral fick utvecklas okontrollerat och resultera i den smutsigaste och lägsta form av avguderi.

Noas profetia lär oss att Guds dom över Kana utformades annorlunda. »Förbannad vare Kana!» Han skulle bli den ringaste slaven hos sina bröder. Gud tillät i sin dom över Kanas synd att också hans söner skulle få säljas som slavar till broderfolken hamiterna, shamiterna och jafetiterna.

Noa bevisade sig som en sann profet inte bara genom att förutsäga den förskräckliga framtiden för kainiterna, utan också genom att samtycka till Guds domar. När den helige författaren skriver ner Noas profetia, använder han sig av hebreiskans imperfektum, som återger en handling som ännu inte är avslutad: »...han skall, vara den ringaste bland slavar...». Det är inte bara en förutsägelse om vad som skulle komma att hända. Det är samtycke till Guds beslut. Som en sann profet instämmer Noa i Guds dom över kainiternas synd. De troendes vilja överensstämmer med Guds vilja, även när Gud avkunnar domen. När Noa avslutat den skrämmande delen av profetian, brister han ut i en lovsång till Herren, Sems Gud. Genom gudomlig uppenbarelse visste Noa att Sems avkomma skulle bli Frälsarens vagga. Och han prisade Gud för att Han skulle uppfylla sitt löfte till Sem.

Den tredje delen av Noas profetia kom med goda nyheter till jafetiterna, hednafolket i norra och västra delen av det heliga landet. Enligt Noa skulle jafetiterna få »leva i tält med Sem». De skulle få dela det välsignade arv Gud skulle ge Sem - Guds sanning som vi fått i evangeliet om Jesus Kristus.

Under profetians långa utveckling intar Noa en framskjuten plats. Han predikade lag och evangelium som skar och smärtade. Det får oss att tänka på Walthers ord: »Vi måste predika människor till helvetet innan vi kan predika dem in i himmelen.» Och Noa predikade evangelium - inte bara oförvanskat och för alla, utan i dess klarhet och tydlighet."

--------

Några bibelord:

"Och HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. HERREN sade: 'Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.' Men Noa hade funnit nåd inför HERRENS ögon." (1 Mos 6:5-8).

--------

"Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud." (1 Mos 6:9-12).

--------

"Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. " (1 Mos 9:18-19).

-------- 

"När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: 

'Förbannad vare Kanaan, 
en slavars slav skall han vara åt sina bröder!' 

Han sade vidare: 

'Välsignad vare HERREN, Sems Gud, 
och Kanaan skall vara hans slav! 
Gud skall utvidga Jafet, han skall bo i Sems tält, 
och Kanaan skall vara deras slav.'" (1 Mos 9:24-27).

--------

 
"Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, HERREN. " (Hes 14:14).

--------

"Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara" (Matt 24:37-39).

--------

"Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld." (2 Pet 2:5).

--------

"Jag skall upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer skall allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer skall en flod komma och fördärva jorden."  (1 Mos 9:11).

--------

 
"Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er och frågar: 'Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.' De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda." (2 Pet 3:3-7).

--------

"Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom." (1 Pet 3:18-22).

Jag är med er alla dagar

Scen ur filmen "Jesus från Nasaret". Jesus hos lärjungarna 

efter sitt ställföreträdande lidande, sin död och uppståndelse 

för vår frälsnings skull.

Brinnande hjärtan

"Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 

Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. Han frågade dem: 

"Vad är det ni samtalar om?" 

Då stannade de och såg bedrövade ut. Och den ene som hette Kleopas sade till honom: 

"Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?" 

Han frågade dem: 

"Vad då?" 

De svarade: 

"Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte." 

Han sade till dem: 

"Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" 

Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. Men de bad honom ivrigt: 

"Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." 

Då gick han in och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: 

"Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?"

De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, och dessa sade: 

"Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet." (Luk 24:13-35).