Om Jesu lidande och seger (ett tänkt brev)

Tänkt brev till en vän:

"Hej igen. Du ifrågasätter det som står i Bibeln. Men betänk om det som står i Bibeln är Guds Ord och helt och hållet sant. Gud är helig och vi människor är syndare. Jesus är både sann Gud och sann människa, som det står i Johannes evangelium första kapitlet.

Jesus dog inte som vilken martyr som helst. Han lidande kan inte jämföras med lidandet hos en vanlig människa som utsätts för våld. Det finns människor som utsatts för mer fysiskt våld än Jesus, dvs under en längre tid och med inslag av kränkning, sexuellt våld och tortyr. Jesus lidande består inte endast i det fysiska våldet. Det var av ett helt annat slag.

Jesus valde själv att lida och dö för vår skull. Han är både Gud och människa. Han valde själv att låta sig födas som människa. Han kom inte till världen av en tillfällighet, utan som sänd till världen för att frälsa den. Han var helt och hållet utan synd. "Vem av er kan överbevisa mig om synd?" (Joh 8:46). Han led och dog inte som en förföljd ledare, utan utifrån ett eget beslut. Jesus är allsmäktig och Gud kan göra vad han vill. Guds Son kunde stoppa lidande, piskandet, korsfästandet om han ville. Men med iver gick han korsdöden för vår skull. Strängt avvisade han Satan som genom Petrus ville hindra honom (Matt 16:23). Han gav sitt liv av fri vilja. "Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader." (Joh 10:18).Våra hjärtan kan inte vet något om Guds kärlek och frälsniing utan att se den korsfäste Guds Son.

Jesus talade sanning och allt han gjorde var gott. Hans ord skall alltid bestå (Matt 24:35). Han skall komma tillbaka för att döma levande och döda. Han är Guds Messias, vår Frälsare.

"Jesus ropade: 'Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig." (Joh 10:44-50).

Det finns ingen ursäkt för dem som förkastar sin egen advokat i himlen. Att förkasta Jesus är att förkasta evigt liv. Jesus för ju vår talan inför Fadern i himlen och han är Guds Son och har tagit alla våra synder på sig själv för att frälsa/rädda vår själar från det straff vi förtjänar pga synden.

Jesus har inför hela världen bevisat sig vara Sanningen. Jag talar om vittnesbördet och personen. Det finns ingen annan tro på jorden som öppet och klart demonstrera frälsningen och innehåller frälsningens budskap så att det kan begrundas om omfattas i hjärtat. Inget annat budskap visar Guds rättvisa dom. Ingen annan religion visat att:

a) Gud är 100 % HELIG och RÄTTFÄRDIG och kan inte låta synden vara ostraffat. Enligt sin helighet kan han inte heller spendera evigheten tillsammans med syndare, ge dem evig liv och leva tillsammans med dem, eftersom de är syndare. Gud är också helig på det sättat att han ser till alla motiv i alla gärningar. Gud ser till hjärtat. Gud är inte ytlig och ser inte endast handlingen. Gud ser uppsåtet och skälen till våra handlingar. Gud ser om vi hycklar och är rädda istället för att vara tacksamma. Gud ser alla våra brister. Han ser om vi är inställsamma i våra gärningar. Han ser om vi bortser från Guds verk och söker upprätta vår egen rättfärdighet inför honom. Gud dömer hjärtat, det som finns in människans innersta. Andra religioner framställer detta ofullkomligt och stannar vid den okände domaren: De kommer inte längre än att de hävdar att det finns en helig Gud som skall döma världen, och att det finns bud som människan måste hålla.

b) Gud är 100 % KÄRLEK och FÖRLÅTELSE och tvekade inte att bli som en av oss. Han blev en sann och verklig människa, vår broder och räddare. Han sände sin Son som antog vår natur. Han ställde sig under våra förhållanden. Han ställde sig under lagen. Han frestades som vi, men var utan synd. "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd." (Heb 4:15). Han ställde sig under lagen "Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. " (Gal 4:4-5). Han lät sig frestas av djävulen i öknen. Han stod emot frestelserna och avvisade dem med hjälp av Guds Ord (Matt 4). Han höll lagen i vårt ställe. Han iklädde oss sin egen rättfärdighet och värdighet, som när en god människa ger sin egen mantel till en fattig och smutsig tiggare. Som Paulus skriver: "nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. " (Gal 2:20). Guds Son led och dog på korset. Han tog alla våra synder på sig själv, all vår fiendeskap, allt som skiljer oss från Gud. Han bad för oss och dog i vårt ställe. På den tredje dagen uppstod han från de döda. Sedan satte han sig på Guds högra sida i himlen och reger än idag. 

Gud har alltså bevisat sig vara helt och hållet helig, och samtidigt helt och hållet god, kärleksfull, nådig, förlåtande, överseende, skänkande, utgivande, självuppffrande, omhändertagande, frälsande.Vid Golgata kors straffades alla synder, och förläts alla synder samtidigt. Jesus tog allt på sig själv. Guds rättfärdighet är bevisad för hela mänskligheten och det finns ingen annat evangelium. Evangelium är från Gud själv och innebär att vi skall berätta för människor att deras syndiga själar är försonade med Gud genom Jesus. Det finns ingen religion eller livsåskådning som visar sådan helighet och nåd. 

c) Genom ovanstående kan varje enskild själ ha 100 % visshet om sin egen frälsning. Den som söker nåd och visshet behöver bara i tron skåda upp vad Gud har gjort för oss alla genom sin enfödde Son. Upp till Honom, den korsfäste och rättfärdige, får våra ögon skåda. Där ser vi Guds helighet och kärlek så fullkomligt som det kan framställas. Ingen annan religion ger oss visshet om frälsning. "Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. " (1 Joh 5:13). Muhammed sade att han inte visste hur det skulle gå för hans själ på domens dag, trots att han enligt dem var frommare och mer gudfruktig än alla. Men den kristna tron viskar inte "försök", "kanske har du en chans", "kanske skall du finna livet", "kanske skall du frikännas på domens dag". Den kristna tron säger "Detta är Gud. Guds nåd och försoning. Detta är Guds Frälsning. Det är fullbordat. Du är helt och fullt förlåten och tillhör nu Gud. Alla andra religioner innehåller ovisshet. Den kristna tron visar vad Gud har gjort för vår frälsning. Goda gärningar är endast frukter av tron. 

d) Jesus lidande var alltså inte vilken martyrdöd som helst. Han bar Guds vrede över synden. "Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal 3:13). Det gjorde han frivilligt och helt enligt Guds plan och vilja. Han var lydig och utan synd ända in i döden. Han uppenbarade Guds kärlek till oss. Han befriade oss från allt som skiljer oss från Gud. Han förvandlade oss från slavar under synden till fri och förlåtna Guds barn. Genom sin kärlek till oss regerar han över och genom oss. Det står skrivet "Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1 Joh 4:10). Detta gjorde han inte endast för sina bästa vänner och lärjungar. Han gjorde det för alla, även sina fiender. I sin kärlek inkluderade han alla. Han förbannade inte dem som förföljde och dödade honom. Han bad för sina fiender intill döden. Han vädjade för våra själar "Fader förlåt dem. De vet inte vad de gör". 

Gud förlät alla synder och bestraffade alla synder samtidigt. Gud har bevisat sig vara helig och kärleksfull. Det finns hopp för dig, liksom det fanns hopp för Paulus, som först förfööljde kyrkan men sedan blev omvänd 180 grader så att han blev en Jesus Kristi tjänare och en lärare för alla kristna.  Paulus står som ett perfekt exempel på Guds nåd och kärlek. Han är ett exempel på förlåtelse och nåd. Paulus skrev: "Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen." (1 Tim 1:15-17). Gud välsigne dig. Må Gud föra dig till omvändelse. Omvänd dig från synd och otro, och tro på Guds kärlek i Jesus Kristus. Gud välsigne dig."

Evangeliets segertåg

"FreeLance", digitalt konstverk av Christian Bravery.

"Och jag såg när Lammet bröt det första av de sju sigillen, och jag hörde ett av de fyra väsendena säga med en röst som åskan: 'Kom!' Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Åt honom gavs en segerkrans, och han drog ut som segerherre, för att segra." (Upp 6:1-2).

På ön Patmos fick Johannes se de syner vi har nedtecknade i Uppenbarelseboken. Bland dessa finns bland annat de sju sigillen som bryts en efter en. Ni känner kanske till Ingemar Bergmans film "Det sjunde inseglet" (1957). Insegel är ett annat och äldre ord för sigill. Sigillen var en slags underteckning av viktiga dokument. Ett konungsligt skriftligt dokument i bokrulle förseglades och märktes med ett avtryck, ett sigill, som bekräftade vem avsändaren är. Sigillen måste avlägsnas eller brytas för att bokrullen skulle kunna öppnas och läsas. På det sättet var sigillen också bekräftelser på att innehållet inte hade öppnats och ändrats av någon annan. Johannes stod inför ett Guds dokument, Guds hemligheter, som var i Guds hand.

Bokrullen som Johannes fick se i sin syn var förseglad med sju sigill. Sigillens funktion var både att besegla och att bekräfta. Successivt får Johannes se Guds sanningar öppnas när sigillen bryts. Och när de öppnas är de liksom fördolda och svåra att förstå och ta till sig om man inte läser igenom hela Bibeln och lär känna dess språkbruk och bilder. Lammet som bryter sigillen är Jesus själv, som inledningsvis presenterat sig för den förskräckte Johannes och upprättat honom (Upp 1:10-19) och som står bakom hela Uppenbarelsebokens innehåll (Upp 1:1). Lammet står inför Guds tron som ser ut att vara slaktat (Upp 5:1-7). När lamm slaktades skars de i halsen. Eftersom Lammet "ser ut" som om lammet blivit slaktat (Upp 5:7) förstår vi att lammet är fullt levande, men visar märkena av vad de genomgått. Jesus har dött och uppstått från de döda. Jesus är, säger Johannes Döparen, "Guds lamm, som tar bort världens synd" (Joh 1:29). Johannes fick veta att endast Lammet är värdigt att bryta de sju sigillen.

"Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner. Och de sjöng en ny sång: 'Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. Du har gjort dem till ett konungadöme, till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden." (Upp 5:7-10).

I Uppenbarelseboken upprepas saker på många olika sätt. Det är mycket som återkommer i nya bilder. Talet sju återkommer i många former. Även domedagen beskrivs flera gånger. De som förkunnade att endast Lammet är värdigt att öppna boken sjöng en ny sång. I GT betecknar "en ny sång" evangelium.

När det första sigillet bryts så är det också en slags upprepning med ny bild. Johannes fick se en ryttare som drog ut för att segra. Det betecknar enligt många bibelkommentarer, och med stor sannolikhet, att evangelium, budskapet om frälsningen, går ut i världen. 

Detta har också skett och det sker än idag. Evangelium är det glada budskapet om den försoning som Gud har skänkt världen genom sin Son. Det handlar inte om någon slags abstrakt filosofi eller något teoretiskt. Det är, enligt Guds ord, ett objektivt faktum, och historiskt förankrat i Jesu person, liv och gärning, för omkring 2000 år sedan.

"Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor 5:19-21).

Vi får inte glömma att åtskilja kärnan eller verkligheten från skalet, platsen och verktygen. Det finns ateister och andra som är kritiska till kristendomen därför att de är kritiska till missbruk som skett inom den yttre kyrkan i Guds namn. De kan t.ex. vara kritiska mot inkvisitionen, häxbränningarna, korstågen, den romersk katolska kyrkans makt och missbruk genom historien, påvarnas agerande, sexuella övergrepp inom katolska kyrkan osv. Och på en sådan grund ställer de sig kritiska till själva kärnan, den kristna tron. Men samma kritik hade ju de flesta av reformatorerna. Och visade inte Gud genom sina profeter hur kritisk han var mot de religiösa ledarna i Israel när de avföll i otro? Gud själv gör alltså en åtskillnad mellan sin kyrka och de synliga religiösa gemenskaperna.

"Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma svarade han dem: 'Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er." (Luk 17:20-21).

Vi måste göra en åtskillnad mellan å ena sidan Guds rikes utbredning och å andra sidan yttre riken, samfund och rörelser. De två kan sammanfalla, och de två kan vara åtskiljda. En kyrka kan vara biblisk och en kyrka kan avfalla från Guds ords undervisning. Förföljdes inte profeterna både av ogudaktiga och religiösa? Förföljdes inte Jesus och apostlarna av både hedningar och religiösa? Kom inte reformationen som en reaktion mot kyrkans förfall och missbruk? Kom inte väckelserörelserna under en tid då de yttre kyrkorna stelnat, frusit till och avfallit genom bibelkritik, liberalteologi och världslighet?

Jesu rike är oberoende av de riken vi finner på jorden. Men han använder dem för att hans frälsande budskap skall förkunnas överallt till dess han kommer tillbaka (Matt 24:14) då han skall hämta sitt folk som kommit till tro på honom. Guds rike utbreds både där Guds ord predikas rent och klart, så som det bör predikas, och där falska läror och människobud är uppblandade med bibliska sanningar. Men hur otryggt och skadligt är det inte för fattiga syndare att lyssna till förkunnelsen där synden inte förmanas och där evangelium inte predikas rent och klart! Paulus lärde inte "Vi är befriade från synden, så nu skall vi leva i synden", utan han lärde att vi är befriade från synden för att leva i helgelse. Paulus lärde inte "Vi är befriade från synden, men nu måste du först göra det och det för att bli delaktig i frälsningen." Tron skall endast fästa sig vid Jesus Kristus och det Gud har gjort för oss genom honom. Men många lär ett begränsat evangelium där himlens portar bara öppnas för en kort stund för att sedan tillslutas mitt framför näsan. Kommer inte sådant av att människor inte vill ära Gud fullt ut utan också sig själva, på de mest förfinade sätt. "Jag avgjorde mig för Gud". "Jag lydde Gud". "Jag öppnade mig för Gud". Paulus lär istället att Gud kommer först, och i Guds kraft, inte vår, kommer helgelsen. Helgelsen är endast en frukt, ett resultat, av frälsningen. Helgelsen är inte en förutsättning.

Den kristna kyrkans budskap skall inte anpassas efter samtiden och världen. Guds sanningar skall inte krökas och bändas och anpassas efter vad denna världen önskar höra. Sådant behagar inte Gud. "Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. " (Rom 12:2).

Kyrkan skall uppbyggas på profeternas och apostlarnas grund, dvs på Bibeln, där hörnstenen är Jesus Kristus själv (Ef 2:20). Hörnstenen är i bibliskt språkbruk bilden för en avgörande sten i husbyggnaden. Hörnstenen i det kristna budskapet är försoningen i Jesus Kristus. Det är ett gott och trösterikt budskap som har gått ut i världen! Genom budskapet om frälsningen i Honom befrias vi från djävulens makt, vår egen svaghet och synd, och världens inflytande. Anklagelserna i samvetet förlorar sin makt. Djävulen måste ge vika. Vi kan helt enkelt erkänna "Ja, jag är en syndare, en mycket stor syndare. Kristus har kommit till världen för att frälsa sådana som mig".


I detta segertåg är det inte någon av oss som har huvudrollen. Det är Guds eget segertåg. Det är en juridisk proklamation om att någon annan, dvs Jesus Kristus, har burit vårt straff, och skänkt oss sin egen helighet och värdighet, så att djävulen inte längre kan anklaga oss, trots att vi är syndare som så ofta faller och felar. Genom den trösten, genom tron, får vi också kraft till ett nytt liv i helgelse. Då lever Kristus i oss. Som aposteln Paulus skriver i Efesierbrevet:

"Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla." (Ef 1:17-23).

Vem är huvudpersonen i din film, ditt liv? Lever Gud i dig? Enligt Bibeln har han dött för dig, friköpt dig, för att du inte längre skall leva för dig själv, utan för Honom. Förstå detta rätt. Det är inte en fråga om prestation, utan en fråga om nåd. Paulus, som förföljde den kristna kyrkan, skriver: "nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig" (Gal 2:20), och på ett annat ställe "lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud."(Ef 5:2), och på ett annat ställe: "Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar." (Tit 2:14). Den "ivern" att göra goda gärningar, kan ingen människa prestera. Den kommer av sig själv, när vi förlitar oss på Guds kärlek i Kristus och inget annat, så att Gud blir huvudpersonen i våra liv, ja, den som lever genom oss. Den ivern är ett Guds verk, en Guds gärning, i oss, och den har alltid formen av kärlek, precis som den hade hos Paulus, han som först förföljde kyrkan och sedan tjänade och vårdade den med stor uthållighet och omsorg.

Vem kan lägga till eller dra ifrån något till Guds frälsning? Det går inte. Affären, köpet, är redan avklarat: "Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!" (1 Kor 6:20). "Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor." (1 Kor 7:23).

Vi bör söka oss dit där detta förkunnas, och inte söka upprätta ett oheligt konsensus med världen och människobuden (2 Kor 6:15).

/Göran

Martin Luther, Heretic (1983)

Det finns en ovanligt bra Luther film som någon har lagt upp i sin helhet på Youtube. Jag länkar till den här ovan. Filmen heter Martin Luther, Heretic och är från 1983. Några av er har kanske sett filmen Luther från 2003 med Joseph Fiennes i huvudrollen. Jag gillar även den filmen.

Det finns även en äldre svart-vit film från 50-talet om Luther som jag har liggandes någonstans, men den har jag inte sett i sin helhet. Jag har även en dramatisering (mer teaterlik) av Luthers liv från 1973 med Stacy Keach i huvudrollen (han spelade bl a Barabbas i filmen/tv-serien Jesus från Nazareth samt nazi ledare i filmen American History X).

Jag är inte särskilt bra på att känna igen och namnge skådespelare, men huvudrollsinnehavaren i Martin Luther, Heretic (Jonathan Pryce) kände jag igen från bl a TV-filmen David (1997) där han spelade kung Saul. Luthers motståndare Johann Eck spelas av Philip Stone och honom känner jag igen som servitören Delbert Grady i The Shining (1980), samt Moses svärfar Jetro i filmen Moses (1995).

I vilket fall som helst. Jag var lite skeptisk när jag började titta på filmen eftersom jag aldrig hört talas om den, och jag tänkte att det kanske är en dålig B-film. Jag blev dock väldigt positivt överaskad. Martin Luther, Heretic tränger djupare in i Martin Luthers teologi, personliga anfäktelser och frälsningsvisshet än t.ex. Luther från 2003. Det är en mycket uppbygglig och intressant TV-film och ger en rätt god inblick i vad som drev Luther, och den stämmer väl med de biografier som jag läst om hans liv och tro.

Rekommenderas varmt!

/Göran

Missbrukar Guds namn

SSU gjorde tidigare en kyrkovalsfilm som går ut på att "Jesus är sosse". Nu har de gjort en ny kyrkovalsfilm som är emot "rasister, homofober och antifeminister" som i filmen framställs genom karikatyrer av Jimmie Åkesson, Vladimir Putin och Göran Hägglund. 

Ja, jag förstår att de vill ha uppmärksamhet. Men på vems bekostnad?

Juan-Pablo Roa, kommunikationsstrateg på SSU, förklarar syftet med filmen:

"Karikatyrerna i filmen representerar de värderingar som vi inte vill ska få ta plats i Svenska kyrkan. Filmen är lite spetsig och kan säkert röra om. Men man ska komma ihåg att vår målgrupp är 16–24-åringar i första hand och därför ville vi använda humor och tydliga kontraster." (Tidningen Dagen 2013-09-06).

Återigen frågar jag mig, skall en kyrka, som redan skilts från staten, använda sig av politiska organisationer och politiska kyrkoval? Vad har kyrka och politik med varandra att göra? Visst kan man t.ex. ha ett politiskt parti som framför kristen etik i ett demokratiskt samhälle, men skall kyrkan styras av politiska organisationer? 

Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Han är så mycket mer än politik och ideologier. Politik och ideologier är för övrigt en av vår tids största fiender mot gudsfruktan och gudsförtröstan eftersom de söker sammanblanda sig i vad som skall läras i kyrkor. Inom liberalteologin vill man sätta vår tids ideologier över vad Gud lär i sitt ord. 

När Jesus sa "Jag har inte kommit för att upphäva lagen och profeterna.. utan för att fullborda" (Matt 5:17), och själv räknade upp tio Guds bud (Mark 10:19), så gäller det inte endast för Israels folk, utan också för hedningar. Alltså gäller budet "Du skall inte missbruka Herren din Guds namn" också för hednakristna, ja för alla människor. Det är precis det man gör när man försöker trycka in Frälsaren i ett politiskt fack i striden mot andra ideologier. Orsaken är att Jesus inte skall beskrivas vare sig som sosse, moderat till kristdemokrat. 

Jesus är större än politik. Hans rike är inte av denna värld. När Jesus stod, sönderpiskad inför Pontius Pilatus (som verkligen representerade världslig överhet på den tiden) med en törnekrona på sitt huvud, och fick frågan av Pilatus "Är du judarnas konung?" och "Vad har du gjort?" svarade han:

"Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." (Joh 18:33-36).

Av alla olika saker som angriper gudsfruktan och gudsfruktan (och således sann kunskap om vem Jesus är) finns bland annat just ideologier som en av de främsta hoten idag. Utifrån ideologier försöker man, t.ex. inom liberalteologin, göra om Guds ords budskap så att det skall passa den mall man har själv för vad som är rätt och fel. Man gör i princip samma sak som fariseerna gjorde, som satte "de äldstes stadgar" över Guds bud och upphävde det, eller som den Romersk katolska kyrkan sätter sina kyrkotraditioner och egna auktoriteter emot Guds ords undervisning. 

Jesus sa: 

"Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud." (Matt 15:3-9).

Guds ord är orubbligt. Hur mycket förvirring det än finns i världen, så finns det en sann och verklig Gud som har givit oss sitt ord. Hur viktigt är det inte för just ungdomar i den målgrupp som Juan-Pablo Roa nämner (16-24 år) att få en klar uppfattning om att Jesus inte är en politiker och inte har ett rike av denna världen. 

Därför: Ut med politiken ur kyrkorna! Ut med ideologier ur teologin! Det enda som består till slut, och som skall döma världen, är vad Gud har sagt i sitt Ord (Joh 12:48). Det är ordet om evangelium, om syndernas förlåtelse. För Jesus Kristus har hållt lagen, eftersom vi inte förmår göra det, i vårt ställe. Han har lidit, dött och återuppstått för vår frälsnings skull. Hans rike är syndaförlåtelsens osynliga rike, och det har inget med ideologier att göra. 

Jesus kan man inte pressa in i sådana fack, för det leder bara till att hans namn missbrukas, och det är allvarligt. Om just budet att inte missbruka Herrens namn står det: "ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn." (2 Mos 20:7). Av kärlek till människor och för Guds namns äras skull borde kyrkor inte släppa in ideologier och politik i kyrkan. Det kristna budskapet ger något helt annat än vad denna världen och vad denna världens ideologier kan erbjuda. Evangelium ger frälsningsvisshet inför döden och domen. Det ger frid med Gud hos de största av syndare. Jesus sa: "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger." (Joh 14:27) Och lite längre fram: "Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen." (Joh 16:33).

/Shadow

Har Antikrist ett ämbete..? Ny påve vald i år.

Påve Franciskus

                                                          

Mycket relevant artikel vill jag ge er, den är skriven av den eminente framlidne teol.dr Ingemar Furberg.
Furberg ledde bl a översättningsarbetet av den populära bibelöversättningen Svenska Folkbibeln (NT). 

/Nephele

SvD

Nehushtan, kopparormen

Okej. Back to the basic. Nehushtan, kopparormen.. vad var det för något?

Det berättas i 4:e Mosebok, i det 21:a kapitlet, att Israels folk i öknen klagade till Mose över att de inte hade mat och vatten. De var otåliga och tycktes glömma bort att Herren var med dem. Han hade ju gjort 10 mäktiga underverk i Egypten. Han hade också delat havet så att de kunde gå vidare när de var förföljda. Han hade dränkt faraos armé i havet och även gett folket vatten ur en klippa, manna och vaktlar från himlen att äta. Men ändå hade de så svag tro och de klagade och misströstade. Då straffade Gud dem för deras otro och sände giftiga ormar bland dem, som bet dem. Denna tuktan från Gud ledde till att folket erkände att de syndat, och de bad att Mose skulle be till Gud för dem.

Gud besvarade bönen. Han sa till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." Mose gjorde då en orm av koppar som han hängde upp på en påle. Och det står "Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva."

Detta åskådande av en upphängd orm som ledde till att de blev helade använder Jesus senare som en bild av frälsningen för hela mänskligheten som skulle komma genom hans eget ställföreträdande lidande för syndare.

"Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn." (Joh 3:13-18).

Vad gäller kopparormen som Mose hade gjort så brukade man den rätt och i enlighet med Guds befallning. Men det medel varigenom människor blivit botade av Gud blev för många av dem sedan en avgud. Det står såhär om konung Hiskia:

"Han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan." (2 Kung 18:3-4).

Det som först var en läkedom och frälsning (räddning) för folket missbrukades alltså. Människorna bedrog sig själva och trodde att det var själva ormen som sådan som var ond. Men kung Hiskia förstörde denna avgudadyrkan. Han gjorde som det står skrivet:

"Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag skall driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. Du skall inte tillbe någon annan gud, ty HERREN heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han." (2 Mos 34:11-14).

När Israels folk fick sitt land fördrev Gud sju olika folkslag som bodde i området. Israel fick instruktioner att inte sluta förbund med dem eller ingå äktenskap med dem. De skulle ta sig till vara för deras avgudar:

"Men så här skall ni göra med dem: Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras aseror och bränna upp deras avgudabilder i eld. Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta." (5 Mos 7:5).

Nehushtan, kopparormen, använder vi som en symbol för de avgudar och förvrängningar som människor kan göra inom kristendomen. Den moderna bibelkritiken, liberalteologin, försvaret av synd inom kyrkor, framgångsteologin, förnekelsen av nattvardens realpresens, förnekelsen av dopets frälsande kraft, synergismen, svärmandet för den romerska katolska kyrkan, den falska ekumeniken där kyrkor går samman fast de har olika läror och obibliska läror, schismatisk och sekteristiskt nitälskan, välsignandet av homosexuella par, otron mot Guds ord, upphävandet av Guds ord, förnekandet av Jesu död och uppståndelse, Mariadyrkan osv. Allt sådant är "Nehushtan". Det är avgudadyrkan. Avfall ifrån den ursprungliga läran och undervisningen. Det har ett sken av att vara det ursprungliga. Men det är falskt och en förvrängning av Guds ords undervisning. Sådant vill vi avslöja och bryta ned.

En kristen bör inte bli förvånad över att nya "kopparormar" växer upp över allt och att människor kommer bort ifrån Guds ord. Det står ju skrivet:

"Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar." (Matt 7:15). 

Dvs de ser ut precis som Guds barn, sanna kristna, som följer den store Herden, men de är i själva verket falska profeter. Det står också:

"De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom." (Tit 1:16).

Och på ett annat stället är det förutsagt:

"Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!" (2 Tim 3:1-5).

Ingen bör tänka att alla som gör anspråk på det kristna namnet måste vara sanna kristna.  Vi bör inte på något sätt bli förvånade över att det finns många som bär det kristna namnet men uppför sig som om de snarare vore hedningar. Vi bör inte ha gemenskap med dem (Matt 7:15: Rom 16:17: Tit 3:10: Upp 18:4). Vi bör istället i gudsfruktan och gudsförtröstan glädja oss över att Gud har sänt sin Son till världen för att frälsare syndare, också outsägligt stora syndare som oss. Den som förnekar att han är stor syndare har inte den rätta syndamedvetandet som den helige Ande ger genom Ordet, och den som försvarar sin synd och vill få den accepterad leds inte av Anden utan av köttet. Vi bör omvända oss från våra synder. Vi bör "lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss." (Heb 12:1).

/Shadow

Jesu sårmärken

Ur Stora Galaterbrevskommentaren, av Martin Luther:


"Nu må ingen plåga mig längre, eftersom jag bär Jesu märken på min kropp." (Gal 6:17).

Franciskus

Liksom franciskanerna fattade den föregående satsen: »Över alla dem som vandra efter denna regel», såsom syftande på deras klosterregel, så vilja de också tolka denna såsom gällande de sårmärken, som Franciskus hade. Jag anser, att hela talet om dessa sårmärken är dikt och bedrägeri. Men må så vara att Franciskus på sin kropp haft de märken, med vilka han framställes på målningar, så ha de dock icke givits honom för Kristi skull, utan han har själv tillfogat sig dem av någon dåraktig fromhetsiver eller snarare av fåfänglig ärelystnad, för att kunna njuta av den smickrande tanken, att Kristus älskat honom så högt, att han t.o.m. intryckt sina sår på hans kropp.


Pauli verkliga mening med orden är denna: De märken, som blivit satta på min kropp, visa tydligt, vems tjänare jag är. Om jag sökte vara människor till behag, om jag yrkade på omskärelse och laguppfyllelse såsom nödvändiga för frälsningen och så berömde mig av ert kött på de falska apostlarnas vis, skulle jag icke behöva bära dessa märken på min kropp. Men emedan jag är Jesu Kristi tjänare och vandrar efter den rätta regeln, d.v.s. öppet förkunnar och bekänner, att utanför Kristus ingen, utan något som helst undantag, kan få nåd, rättfärdighet och frälsning, därför måste jag också bära min Herre Kristi utmärkelsetecken, som icke äro några frivilligt åsamkade märken, utan som mot min vilja tillfogats mig av världen och Satan, därför att jag påstår Jesus vara Messias.

Martyr

Dessa märken äro alltså kroppslig misshandel och kroppsliga lidanden och vidare bedrövelse, djävulens pilar och hjärtats förskräckelse. Om sådant talar Paulus på många ställen i sina brev, liksom även Lukas nämner dylikt i Apostlagärningarna. Så heter det, l Kor. 4, 9 f f.: »Det verkar som om Gud hade ställt oss apostlar sist, som vigda åt döden. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. ... Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga. Vi går nakna, vi misshandlas och är hemlösa. Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut. När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande.» Och likaså 2 Kor. 6, 4 f.: »Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, 5 under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält.» Och i 2 Kor. 11, 23 ff.: »Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder.»


Detta är verkligen märken, d.v.s. de intryckta tecken, om vilka aposteln här talar, och som även vi, Gud vare tack, nu bära på vår kropp för Kristi skull. Ty världen förföljer och dödar oss, falska bröder hata oss bittert, Satan förskräcker oss invärtes i hjärtat med sina glödande pilar, alltsammans av ingen annan anledning än att vi lära, att Kristus är vår rättfärdighet och vårt liv. Dessa märken hava vi icke själva tillfogat oss i sentimental fromhet, och icke heller lida vi dem gärna, utan emedan världen och Satan mot vår vilja tillfogar oss dem för Kristi skull, tvingas vi att lida dem, och med Paulus berömma vi oss i anden, som alltid är trygg, alltid berömmer sig och jublar, över att vi få bära dem på vår kropp. De äro nämligen sigillet på och det säkraste intyget om att vår lära och tro är sann."


---


Länk till blogginlägg om Stora Galaterbrevskommentaren:
En bok som VERKLIGEN påverkat mitt liv

Kolla upp martyrer eller träffa kyrkan som mördat martyrer?

Ett gäng pastorer från Livets Ord planerar att åka till Rom. Det är den tredje resan de gör till staden Rom, och man skall träffa katoliker. Ulf Ekman tycker inte att det är kontroversiellt. Han har ju tidigare inbjudit katoliker att tala i Livets Ord, och han har själv talat i katolska kyrkan. Han motiverar resorna på detta sätt: "Vi vill fördjupa vår kunskap om den kristna trons ursprung och koppla den till de tidiga kristna martyrerna. Och var kan man göra det bättre än i Rom?" Han säger vidare: "Vi lever i en komplicerad värld där vi som kristna kommer att bli mer och mer ifrågasatta från alla håll i samhället. Och då är det värdefullt att vi lär känna varandra lite bättre." 


Notera glidningen mellan att besöka staden Rom av intresse för kyrkohistoria och att studera martyrerna till att åka dit för att träffa katoliker, att "lära känna varandra lite bättre". 


Det är sant att en hel del kristna har dött i Rom under den första århundradena efter Kristus. Enligt traditionen led både Paulus och Petrus martyrdöden i Rom. Ignatios av Antiochia (30-107 e.Kr.) vittnade om Kristus, men tillfångatogs och fördes till Rom för att möta martyrdöden på Colosseum. Under färden författade han flera brev. Många av dem finns bevarade än idag och kan läsas i "De apostoliska fäderna". Under färden dit uppmuntrade han de kristna, och han såg fram emot att få möta martyrdöden, därför att de skedde för Kristi namns skull. 


Polykarpos (ca 69-155 e.kr) var kyrkoledare i Smyrna, och lärjunge till aposteln Johannes. Han led martyrdöden för att han vägrade att offra till den romerska kejsaren. Det finns ett brev bevarat av honom, och ett brev till honom, samt en uppteckning (en ögonvittnesskildring) av hans martyrdöd. När han befalldes att förneka Kristus svarade han: "Jag har i åttiosex år tjänat Kristus, och Han har inte gjort mig någon orätt, så varför skulle jag nu häda min Konung, som har frälst mig?". När man hotade att bränna honom svarade han: "Du hotar med den eld som brinner en tid och snart slocknar, för du känner inte till den eld som är förvarad åt de gudlösa till den kommande domen och den eviga pinan." Polykarpos skriver om frälsningens orsak i sitt brev till Filipperna: "Låt oss alltså oavlåtligt hålla fast vid vårt hopp och vår rättfärdighets underpant, Jesus Kristus, som bar våra synder i sin kropp upp på (korsets) trä [1 Pet 2:24], som inte hade begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun [1 Pet 2:22; Jes 53:9]. Men för vår skull uthärdade han allt, för att vi skall leva i honom." och han skriver om förföljelsen "Och om vi får lida för hans namns skull, så må vi prisa honom" (Polykarpos brev till Filipperna).  


Justinus Martyren (ca 100-165 e.kr) var en hedning som blev kristen. Han studerade och bemötte filosofiska invändningar och gick även klädd som en filosof. Han led martyrdöden i Rom genom halshuggning tillsammans med sex av sina trognaste elever. Många andra skildringar av den unga kyrkans förföljelser och martyrer går att läsa om i Eusebius Kyrkohistoria från 300-talet. 


Det är intressant och lärorikt att studera de tidiga kyrkofäderna. Deras uthållighet och tro mitt under svår förföljelse inspirerar och ger perspektiv.


Men vad finns det för koppling mellan dessa och "katoliker"? Dessa kristna från 100-200 talet hade inte de grova villfarelser som den romersk katolska kyrkan har om rättfärdiggörelsen, Maria obefläckade avelse, Marias himmelsfärd, Maria som förebedjare och himladrottning, helgonkulten, likställandet av Skriftens auktoritet och kyrkomöten och traditioner, om den romerske biskopen (påvens) överhöghet och ofelbarhet, om skärselden, om mässoffret, prästers celibat, avlaten, det orätta bruket av reliker osv. Den romerska kyrkan har inte ärvt apostlarnas och de tidiga fädernas teologi, utan de har övergivit och förvrängt den till förmån för egna obibliska läror. 


De tidiga kyrkofäderna vederlade ofta falska läror och tog avstånd ifrån dem som lärde obibliskt på olika punkter. Om Polykarpos står det att "han vederlade grundligt varje villolära" (Pol Mart 22). När Polykarpos mötte en grupp heretiker som sa "Erkänn oss, Polykarpos!" svarade han deras ledare: "Jag erkänner, jag erkänner dig som Satans förstfödde." (Ibid). Ignatius skrev i sitt brev till Polykarpos: "Undvik de onda konsterna och predika i stället mot dem." (Ign Pol 5:1).


Den unga kyrkan förföljde och mördade heller inte kristna. Men det har den romersk katolska kyrkan gjort. John Wycliffe (1328-1384) angrep påven och den kyrkliga hierarkin för deras samlande av rikedom. Wycliffes lärde att Gud inte har delegerat någon makt till påven eller kyrkan, varav följer att påven inte kan betraktas som Kristi ställföreträdare. Wycliffe hävdade också att Bibeln är fullt begriplig för vem som helst och inte behöver någon kyrkan särskilda uttolkning. Efter sin (naturliga) död, dömdes han för kätteri. År 1415 grävde man upp hans kvarlevor i England och brände dem.


Jan hus (1371-1415 e.kr) avrättades genom att brännas på bål för sin evangeliska tro och sin kritik av den romerska kyrkans olika missbruk. 


Heinrich Voes och Johann Esch var tidigare munkar, som konverterat till den evangelisk-lutherska tron, och fick möta martyrdöden år 1523 genom att brännas på bål. De mördades för att de bekände sig till det rena evangeliet, Skriftens ord, och tog avstånd från ett antal villoläror i den romersk-katolska kyrkan som rörde deras absoluta makt och gärningsrättfärdighet. Klicka här för att läsa mina två blogginlägg som återger en ögonvittnesskildring av deras bekännelse och martyrdöd. 


Många andra har fått sätta livet till pga den romersk katolska kyrkan, eller fått utstå förföljelse på olika sätt. 


Oskyldigt blod vittnar emot den romersk katolska kyrkan, inte endast av heretiker av olika slag, utan också av många som endast vill tro det som Paulus och Petrus trodde på, det som den unga kyrkan och de tidiga martyrerna trodde på, människor som vågade sina liv för att de satte sin förtröstan till Guds nåd i Kristus och inte lät sig tystas av den romersk-katolska kyrkans makt och hot. De ville hellre dela öde med Kristus och martyrerna än att förneka sanningen. 


Det är osmakligt att uppsöka Rom för att både studera martyrer och för att samtala med katoliker för att "lära känna varandra". Den romersk katolska kyrkan samlar på sig många berättelser om martyrer och många reliker. Men det är också en kyrka som i strid mot Bibelns undervisning har utsatt människor för förföljelser och martyrskap. Katolikers fascination av martyrer är osmaklig eftersom de själva skapat martyrer. Är det inte påvekyrkan Johannes förutsade när skriver: "Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag mycket förundrad." (Upp 17:6). 


Och påminner inte detta om hur Jesu samtida å ena sidan byggde gravar åt profeterna, samtidigt som de själva utsatte dem för förföljelser: "Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod. Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna. Fyll då också ni era fäders mått! Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna? Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad." (Matt 23:29-34). 


Relaterade blogginlägg:
Petrus korsfästelse
Vissheten om att Gud dog för oss gör oss till villiga martyrer
När de kristna inte förföljs har nog saltet förlorat sin sälta
Be för kristna i länder där det finns förföljelse
Brända på bål, del 1
Ogudaktig tillbedjan
Påvedömets mirakler kan läsas om i 2 Tess 2:9
Efter andedopet sa Gud: "Jag vill ha dig i Katolska kyrkan"?
Nog tillbeds Maria och helgonen i den Romersk Katolska kyrkan
Vad skiljer de olika kristna samfunden åt?
Katolska kyrkans katekes upprepar gamla villfarelser


/Shadow


Dagen

Ogudaktig tillbedjan

Heliga Thérèse av Lisieux

Nyss läste jag i en blogg, där en total och gripande kärleksförklaring ägnas åt den helgonförklarade "Heliga Thérèse av Lisieux",  (Född 1873, död 1897), också känd som "Thérèse av Jesusbarnet".
Människan som uttrycker sin kärlek i bloggen, skriver bland annat följande:
"Älskade lilla Thérèse, i dag vill jag tacka dig för att du ber för mig."

Jag har läst om Thérèses öde HÄR.

Och visst är det ett rörande livsöde!
Detta unga flickebarn, som levde endast för Kristus.
Redan som 9 år gammal ville hon gå med Lisieux karmelitkloster, men nekades pga att hon var för ung.
Först när hon var 15 år gammal, hade hon tillåtelsen.

Det som slår mig när jag läser om henne, är hennes fullständiga hängivenhet men också på vilket sätt hon tyckte sig kunna älska Kristus bäst.
I sin insikt att hon inte hade de stora gärningarna i att uttrycka sin kärlek till Gud, valde hon att begrunda de lidanden som följde "Jesu Heliga Anlete".

Vad jag önskar att hon själv insett i sin hängivna tro och kärlek till Kristus, och i medvetenhet om att hon "inga stora gärningar hade att bära fram" bar det största av ALLT...att bära fram inför Gud.
Vad jag önskar att hon förstått att klostret förhindrade snarare än underlättade hennes möjligheter att göra det Jesus helst av ALLT ville att vi alla skall göra; föra budskapet om Honom vidare till andra människor, föra kunskapen om Frälsningens väg vidare till de människor som behövde och behöver höra och kunde få en chans att likt henne, Thérèse, finna full frid.

Hon valde alltså att studera och kontemplera över Jesu lidande, för att komma närmre Honom.
"Gör så att jag blir lik dig Jesus!", skrev hon på en liten lapp som hon fäste vid ett litet kort och fäste det på sin klädnad med en enkel nål, då det sk "Heliga Anletets medaljong" inte fanns ännu.

Hon skrev 1895 en sång till "Det heliga anletet"

"Jesus, Din obeskrivliga bild är stjärnan som leder mina steg. Ah, Du vet, Ditt Anlete är för mig Himmelriket på jorden. Min kärlek upptäcker Ditt Anletes charm smyckad med tårar. Jag ler genom mina egna tårar när jag begrundar dina sorger."

Innan Thérèse dog vid endast 24 års ålder, av tuberkulos, ska hon i slutet ha sagt på sin dödsbädd:

"Jag har nått punkten där jag inte kan lida mer, eftersom allt lidande är ljuvt för mig."

Under sin levnadstid skrev hon bland annat två andliga memoarer, på befallning av två andra priorinnor på klostret.

Hon saligförklarades i april 1923 och helgonförklarades i maj 1925.

Thérèse av Lisieux är skyddshelgon för människor med AIDS, flygkaptener, florister, sjukdom och missioner. Hon anses även av katoliker vara skyddshelgon för Ryssland, även om den rysk-ortodoxa kyrkan vare sig erkänner hennes kanonisering eller hennes beskydd.

Jag ser inget ont i denna flickas levnadsgärning, hon tycks ha ägt en mycket stark tro och vittnesmålen om hennes liv gör gällande att hon ville leva enbart för Herren. Därmed inte alls sagt att hon hade den evangeliska frälsande tron, den kunskapen är endast förbehållen Gud.
Tyvärr tyder en del tecken på att hon, från mitt ytliga perspektiv baserat på vad jag läst ikväll om hennes liv på olika ställen, levde på ett sådant sätt att hennes självutplånande utgivande kärlek ägde en osund plattform. Men man får vara källkritisk.
Om hennes längtan uttrycktes i en sådan ivran att studera Jesu lidande och se något upphöjt i detta för egen del, nästan söka sig dit...då talar vi inte om evangelisk tro.
Då talar vi om ett påbörjat självpåtaget martyrskap.


Men frågan endast inställer sig, inga fakta i den vägen vill jag presentera.


Men skulle Herren vilja att hon levde sitt liv så?
Att hon visade sin kärlek till Honom, genom att välja klostret, vilket betyder att välja bort människor och gå in i en sorts bubbla av isolerad förening med Gud. Hon valde på sätt och vis att göra Hans lidande till sitt, hon ville uppgå i det, det var hennes ultimata sätt att visa den kärlek hon bar.
Att hon salig och helgonförklarades av RKK, har för katoliker inneburit ännu ett helgon att dyrka (katoliker väljer ordet "beundra och vörda") och be böner till (katoliker säger att de ber om beskydd och förböner).
Då kan man anta att AIDS-sjuka människor, florister, flygkaptener och ryssar bland annat, kan förvänta sig extra skydd och bönesvar..?

Vad jag vill komma till i detta blogginlägg, är att många många oerhört Gudfruktiga människor har levt och dött, ibland på fruktansvärda vis då förföljelser och tortyr av kristna föregick den sk martyrdöden.
Många många Gudfruktiga människor finns idag.

Men ingen, vare sig de som dött eller de som lever, har varit eller är utan synd i jordelivet.

Ingen var eller är alltigenom God, även om många offer var för Guds skull, offer av personlig säkerhet och liv, offer av familj och vänner och trygga hemvister. Och är offer så än idag, då alla kristna i världen inte åtnjuter den trygghet vi har i Sverige att stå för vår kristna tro utan att behöva riskera dödsstraff.

Liksom Romerska kyrkan gör fel som räknar Maria som medåterlösare, gör den fel i att upphöja helgonen, tilldela dem särskilda grupper "under sina beskydd", ge dem en lön som ingen annan än Gud ska ge.
GUD själv kommer löna var och av historiens kristna som hör till Honom, och de som ännu skall komma till Honom, och Han lönar rikligt och rättvist och efter eget mått.

VI ska inte gå utöver Skriften, som tydligt via Herren Jesus undervisar oss hur vi ska be:

Matt 6:5-15
När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.  Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.

Herrens bön

Så skall ni be:

Fader vår, som är i himlen.
Helgat blive ditt namn.
Komme ditt rike.
Ske din vilja på jorden
liksom den sker i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom också vi förlåter dem
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse
utan fräls oss från den onde.
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser."

När en människa väl har lämnat detta jordeliv, är hennes öde i Guds händer.
Vi är avskilda från den döde, den döde är avskild från oss som ännu lever.Varnar inte Bibeln oss för att vända oss till de döda?

Jo, mycket klart:

”När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig får du inte ta efter de skändligheter som folken där begår. Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna. Herren avskyr alla som gör detta, och det är sådana skändligheter som gör att Herren, din Gud, driver undan folken för dig. Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud.” (5 Mos 18:9-13)

Se hur Jesus svara den lärjunge som vill följa Honom, men som först ber att få begrava sina föräldrar:

Luk 9:57-62
Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går."  Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!" En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj." Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."

/Nephele

Påvedömets mirakler kan läsas om i 2 Tess 2:9

En bit av Jesus hjärtmuskel uppträder i ett tappat oblat, under en romersk-katolsk gudstjänst i lilla staden Sokolka, Polen.
Ja, detta påstås ha hänt redan 2008, och Vatikanen håller nu på att utreda om det oförklarliga fenomenet ÄR ett mirakel och bör behandlas som ett sådant, eller icke.

Bakgrunden är denna: Under nattvardsdelen av en gudstjänst 2008 i staden Sokolka i Polen, tappades ett oblat av prästen.
Enligt kyrkans standardprocedurer togs oblatet omhand av prästen efteråt, som placerade oblatet i vatten för att det skulle lösas upp.

Flera dagar senare såg en nunna att oblatet inte lösts upp fullständigt, och att där fanns en röd fläck.
Hennes upptäckt satte igång en omedelbar kedjereaktion, och snart började folk myllra till den lilla kyrkan där medlemmarna är djupt troende katoliker.

Oblatet togs snart omhand av kyrkans högre män, och har undersökts av läkare som har bekräftat att det är vävnad av hjärtmuskel som finns i oblatet.
Enligt Vatikanens officiella uttalande.

Nå påven, var undersökningen partiskt oberoende, av läkare som INTE visste VAD deras beställningsanalys förväntades visa, och var dessa läkare/laboratorie-experter givna neutrala förutsättningar, dvs omedvetna om vem beställaren var och vad resultatets analysprov skulle kunna betyda..?

Av någon anledning tror jag inte det.
I söndags firades en massgudstjänst i Warsawa, Polens huvudstad, där det omtalade oblatet (tryggt inlåst i relikbehållare) var i centrum för lovprisningar, tack vare sin förmodade mirakelstatus.
Huruvuda det ÄR ett 'godkänt' mirakel eller inte, är just nu vad Vatikanen utreder.

Men en ärkebiskop vid namn Edward Ozorowski, säger: "substance of Christ's body or blood has become available to the human senses, and this also happened in Sokolka."

Vidare: "For God, nothing is impossible,"


Nej, för Gud är ingenting omöjligt. Men Han ljuger inte, och Bibeln lär oss:

2 Tess 2:9-12
Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Jesus har sagt:

Matt 24:3-8
När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: "Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er.  Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'.


Jesu själv varnar alltså för falska Messiasgestalter, att många skall komma i HANS namn, för att leda folk vilse.

En hel del av er nu kanske skakar på huvudet åt dessa bibeltexter i sammanhanget, åt min uttalade motvilja att hålla detta mirakel för sant. Kanske gör en del det, både katoliker och många andra, säger att jag är rädd att se sanningen när den visar sig, att jag låter varningens ord från Skriften grumla min syn till blindhet för de mirakler och tecken som Gud uträttar idag.

Men då måste jag fråga er en sak, ja alla er som läser om "Miraklet i Sokolka" och tänker "tänk om det är sant"... Verkar det rimligt att Herren Kristus skulle uppenbara sig som ett mirakeltecken i en kyrka vars lära enligt Bibeln, Guds heliga Ord, är falsk och förledande..?

Verkar det rimligt?

Nej. Just det.

Dagen MSNBC

/Nephele

Om nattvarden - vilken lära är biblisk?

Inom kristenheten finns tre huvudfåror när det gäller synen på nattvarden: Den romersk-katolska kyrkans, den lutherska kyrkans och de reformerta kyrkornas syn. Jag tänkte här klistra in ett mycket klargörande stycke ur boken Kristen Dogmatik av Pieper-Mueller. Den visar vilken av dessa nattvardssyner som är den bibliska, och varför man kan säga detta med säkerhet, med hänsyn till de olika argument som använts, och hur de står i relation till Skriften. Av de stycken som jag valt att citera innehåller några av dem fördjupad analys av de reformertas argument. Även om detta blogginlägg blir lite längre än de flesta vi postar här, så rekommenderar jag varmt var och en som är intresserad av vad Bibeln lär om nattvarden att läsa igenom hela texten. Den är mycket klargörande.

Men först givetvis...

Bibelorden

"Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse." (Matt 26:26-28).

"Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?" (1 Kor 10:16).

"Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig." Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda. Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen." (1 Kor 11:23-32).

Från filmen The Passion of Christ

---


Skriftens lära om nattvarden

Inom den yttre kristenheten framställes tre olika läror om nattvarden:

1) läran, att endast Kristi lekamen och blod skulle finnas i nattvarden, eller att bröd och vin i nattvarden förvandlas till Kristi lekamen och blod. Detta är förvandlingsläran (transsubstantiatio), en lära vilken alltsedan Laterankonciliet år 1215 är den romerska kyrkans officiella lära (jfr Mansi XXII,982) och särskilt fått sitt uttryck även i Tridentinum (jfr Sess. XIII, can.2; Seeberg, Dogmengeschichte II, 10 f; 21 ff.; 58; 113 ff.);

2) läran, att det i nattvarden blott finnes bröd och vin eller, vilket är samma sak, att brödet och vinet endast är avbilder (symboler) av Kristi frånvarande lekamen och blod. Så lärde inte blott Zwingli utan även Calvin, alla reformerta och alla reformerta sekter. Att Calvin skulle ha fördjupat Zwingli och Luther är en i den moderna dogmhistorien omtyckt, men icke desto mindre helt felaktig mening. I Consensus Tigurinus, som Calvin själv redigerat kalvinistiskt, heter det om Kristi lekamen, att denna i nattvarden är "så avlägsen som himmelen är ifrån jorden" (jfr XXV, ed. Niemeyer, s.196), och om den ordagranna (literalis) tolkningen av instiftelseorden förklaras, att den är "mycket förvänd" (jfr Consensus Tigur. XXII, ed. Niemeyer, s.196);

3) läran, att i nattvarden finns såväl bröd och vin som också Kristi lekamen och blod, eller att i nattvarden Kristi lekamen mottages med brödet och hans blod med vinet, och detta genom en förbindelse, som blott äger rum i nattvarden, och vilken därför kallas för unio sacramentalis, till skillnad från unio personalis, vilket äger rum mellan gudomen och mandomen i Kristi person, och till skillnad från unio mystica, vilken äger rum mellan Kristus och de trogna. Detta är den lutherska kyrkans lära, sådan den fått sitt uttryck i Luthers Lilla katekes, i den augsburgska bekännelsen (SKB, s. 60) och i konkordieformeln (SKB, s. 519). När det i art. X i den augsburgska bekännelsen heter, att Kristi lekamen och blod verkligen är närvarande "under brödets och vinets gestalt", får inte därmed förstås "skengestalt", utan, såsom det förklaras i apologien, att "Kristi lekamen och blod äro i sanning och väsentligen närvarande och utdelas tillsammans med de ting, som synas, brödet och vinet" (SKB, s. 185).

På frågan, vilken av dessa läror, som är den heliga Skrifts lära, måste svaras:

1. Den romerska förvandlingslära är utesluten, därigenom att i Skriften även efter konsekrationen brödet och vinet alltjämt omtalas såsom närvarande (I Kor. 11:27). Den romerska invändningen, att blott brödets yttre gestalt eller ett skenbröd är närvarande, strider mot Skriftens ord, vilka inte talar om skenbröd utan om bröd. Därför betecknar Luther i de schmalkaldiska artiklarna den romerska förvandlingsläran som "den sofistiska spetsfundigheten", och mot den anför han 1 Kor. 10:16 och 1 Kor. 11 :28 (SKB, s.332). Eljest kallar Luther transsubstantiationen också "en munkdröm, bekräftad av Thomas av Aquino och godkänd av påvar" (WA 11,441). Det romerska förfarandet, att ersätta bröd med skenbröd är så godtycklig, att alla Skriftens utsagor skulle kunna förvandlas till ett blott sken, om sådant tillätes. Förvandlingsläran hör ihop med hela det ofog, som den romerska kyrkan bedriver med nattvarden, nämligen mässoffret, varigenom Kristi offer på korset påstås oblodigt upprepas likaledes förvarandet, uppvisandet, tillbedjandet, omkringbärandet (Kristi lekamens fest) av hostian som uppgiven varande Kristi lekamen, undanhållandet av kalken med motivering genom konkomitansläran, vilket senare skall närmare framställas.



2. Den reformerta läran om den verkliga frånvaron är utesluten, därför att Skriften betecknar Kristi lekamen och blod såsom tillstädesvarande inte blott för tron utan också för nattvardsgästens mun. Med orden: "Tagen, äten", uppmanar Kristus till ett ätande med munnen, och om det, som framräckes till och mottages av munnen, säger Kristus, att det är hans lekamen och blod. De reformertas påstående, att Kristi lekamen och blod skulle vara tillstädes för tron men inte för munnen, berövar orden "Tagen, äten" det objekt, som Kristus själv gett dem. Chemnitz säger: "När Kristus säger 'Äten', 'Dricken', så föreskriver han sättet och viset för tagandet, nämligen att vi med munnen skall ta det som i Herrens måltid är tillstädes och framräckes" (Fundament. Sanae Doctr., s.12). Visserligen finner vi i instiftelseorden en mycket klar uppmaning att tro eller till det andliga ätandet. Men denna uppmaning avsluter sig till ätandet med munnen och grundar sig på det. Uppmaningen till tron föreligger i tillägget: "som varder utgiven för eder". Vid det muntliga mottagandet av Kristi lekamen skall lärjungarna tro, att de genom Kristi för dem utgivna lekamen har en med dem försonad Gud eller syndernas förlåtelse. Samma uppmaning ligger i orden: "Gören detta till min åminnelse".

3. Den lutherska läran om nattvarden är Skriftens lära, därför att den utan strykningar och tillägg låter alla ord i instiftelseorden behålla sin giltighet, både sådana, som anger brödets närvaro, och sådana, som lyder på Kristi lekamens närvaro. Med andra ord: den lutherska läran omtolkar varken med Rom ordet bröd till skenbröd, ej heller omtolkar den, såsom de reformerta samfunden gör, Kristi lekamen till en skenlekamen, d.v.s. till en symbol för Kristi frånvarande lekamen. Den låter både sant, väsentligt bröd och Kristi sanna, väsentliga lekamen vara tillstädes i nattvarden, då instiftelseorden lär båda dessa ting. Detta måste vi närmare framställa på grund av den romerska och den reformerta motsatta läran.

---

[Angående de reformertas tendens att läsa in orden "symboliserar", "betyder" eller "betecknar" i ordet är, när Jesus säger Detta är min kropp]


Luther säger: "Varhelst det lilla ordet 'är' brukas, talar man förvisso om samma tings väsen, inte om dess betydelse" (WA 26,277 ff.). Detta innebär, att där det står "är", talar man alltid om vad ett ting är och inte om att det betyder något annat. Det mänskliga språket skulle upphöra att vara ett medel att göra sig förstådd på, om "är" inte vore "är" utan skulle betyda något annat. Det lilla ordet "är" står aldrig någonsin i betydelsen "betyder", vilket även reformerta teologer medgivit. Man har faktiskt sammanställt en hel katalog av skriftställen, där "är" föregives stå i betydelsen "betyder". De ställen, som framför allt anförs, är Joh. 10:9, 15:5, 1 Kor. 10:4, Luk. 8:11, Matt. 13:38, Matt. 11: 14, Gal. 4:24. Men just de anförda ställena bevisar, att "är" inte står i betydelsen "betyder". Då det i Skriften heter: Kristus är dörren, vinträdet, klippan o.s.v., så finns det i dessa satser visserligen ett bildlikt uttryck (tropus), men detta ligger inte i kopulan "är" utan i predikatets substantiv "dörr", "vinträd", "klippa". Kristus betyder inte dörren utan är verkligen dörren, naturligtvis inte någon naturlig dörr, som exempelvis leder från gatan in i ett hus, utan han är den andliga dörren, nämligen den dörr, genom vilken manniskorna går in i Guds rike. På så vis förklarar Kristus själv uttrycket, då han säger: "Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst." Därvid bibehåller kopulan "är" sin första och enda betydelse. "Är" siktar på väsendet, på det som Guds Son verkligen är, nämligen den andliga dörren till Guds rike.

Samma sak gäller om de övriga anförda exempien. Kristus betydde t.ex. inte klippan, utan han var verkligen den andliga klippa, som följde Israel genom öknen. Även om det rör sig om bilder, förblir "är" lika med "är". Vi säger visserligen, då vi pekar på en bild av Petrus: "Detta är Petrus", men vad vi vill säga är inte, att bilden betyder Petrus, utan att det av bilden framställda är Petrus, eller: detta är en avbildad Petrus. Här har Petrus blivit--för att tala med Luther--ett "nytt ord". Till bildernas kategori hör även alla de skriftställen, där det föreligger liknelser och allegorier (jfr Matt. 13 :38: "Åkern är världen", Luk. 8: 11: "Säden är Guds Ord"). Även här är meningen inte, att den naturliga säden betyder Guds Ord, utan att det, som framställs i liknelsen med den naturliga säden såsom bild, är Guds Ord. På samma sätt betyder inte åkern världen, utan det, som framställs i liknelsen med åkern som bild, är världen. På så vis förklaras även Gal. 4:22 ff.: Det, som avbildas eller framställs såsom typiskt genom Hagar, är sinaiförbundet med dess trälar, och det, som avbildas och framställs såsom typiskt genom Sara, den fria, är löftets eller evangeliets förbund, som inte föder trälar utan barn. Luther säger: "Då svärmarna kommer med en utsaga på något av jordens språk, där det står 'är' i betydelsen 'betyder', så skall de anses ha vunnit. Dessa höga andar kan inte på ett rätt sätt se på talekonsten, språkläran, eller som de betecknar det, tropus, som man lär sig i skolan som barn." (WA 26,270 ff. Man läse Luthers hela klassisk utläggning härav.)

Viktigt är särskilt det, som Luther säger i detta sammanhang: "Det lilla ordet 'är' står alltså alltid fast i den heliga Skrift; varhelst Skriften säger, att en sak är det här eller det där, kan vi därför också lita på det fast och utan tvivel. Vad skulle Skriften vara, om man inte kunde lita på detta lilla ord. Då skulle ingen, inte ens en enda, sanning uppenbarad i Skriften stå fast; förgäves skulle det då stå i Skriften: Gud är, domen är, helvetet är, himmelen är, Kristus är Guds Son o.s.v. Ty kunde 'är' tagas som 'betyder', vem kunde då förhindra, att en otroende skriftutläggare gjorde även Gud, domen, helvetet, himlen, Guds Son m.m. till ting, som är tomma bilder?" Zwingli och alla, som följt honom, tar därför fel, då de menar, att "är" på inte så få ställen skall tas som "betyder". (Hit räknar Zwingli också I Mos. 41:26, jfr Luther WA 26,277).

---

Ett åsidosättande av Skriftens ord, som beror på ett rationalistiskt axiom, föreligger i de reformertas förnekande av Kristi lekamens och blods verkliga närvaro i nattvarden. De medger både direkt och indirekt, att Skriftens ord vid första anblicken lär Kristi lekamens och blods närvaro och inte dessas frånvaro, men de säger att nattvardsorden måste tolkas på så sätt, att de rimmar med tron. Frågar man vad det är för innehåll i den tro, enligt vilken nattvardsorden skall tolkas, så svarar de äldre och nyare reformerta teologerna inte med några Skriftens utsagor utan med ett mänskligt dekret, som säger, att om inte Kristi mänskliga natur skall omintetgöras, kan det bara tillkomma den en synlig och lokal närvaro. Calvin lär eftertryckligen, att Kristus efter den mänskliga naturen blott äger en närvaro, som inte överstiger Kristi kropps naturliga dimension, och som således inte räcker till för ett nattvardsfirande på många orter i världen (jfr Inst. IV,7). Vad som ligger bakom det reformerta förnekandet av Kristi lekamens och blods verkliga närvaro i nattvarden är, såsom med lätthet kan bevisas, den omständigheten, att ett mänskligt axiom göres gällande i strid mot Skriftens utsagor.

---

Några kyrkofäder

(dessa citeras inte som belägg för läran, för endast Guds ord avgör vad de kristna skall tro, utan de citeras som exempel på hur urkyrkan såg på nattvarden)

"Från eukaristin och bönen håller de sig borta, eftersom de inte bekänner att eukaristin är vår Frälsaren Jesu Kristi kött som led för våra synders skull och som Fadern uppväckte i sin godhet. De som talar emot Guds gåva går under i sitt disputerande. Det vore bättre för dem att ha del i kärleken så att de kan uppstå. Håll er borta från sådana och tala inte med dem vare sig enskilt eller offentligt. Håll er i stället till profeterna och särskilt till evangeliet. Där blir lidandet kungjort för oss, och där har evangeliet gått i fullbordan. Undvik splittringar som är upphovet till allt ont." (Ignatius brev till Smyrna, kap 7, ca 80-110 e.kr).

"Han har lyssnat till eukaristibönen och sagt sitt Amen tillsammans med de andra, stått vid bordet och räckt ut sina händer för att ta emot den heliga födan, tagit emot den och fått del av vår Herres kropp och blod under lång tid." (Dionysios brev till Xystus, från mitten av 200-talet, citerat i Eus Eccl VII: 9:4).

"Far inte vilse, mina bröder! Om någon följer efter en som vållar söndring, skall ha inte få ärva Guds rike; och om någon vandrar i ett främmande sinne, så är han inte ens med Kristi lidande. Var alltså ivriga att delta i en enda eukaristi, ty vår Herre Jesus Kristus äger blott ett kött och en enda kalk till förening med hans blod." (Ignatius brev till Filadelfierna, kap 3-4, ca 110 e.kr).

/Shadow

Är det coolt att följa Satan?

Ibland träffar jag och Nephele på människor som tror att det är coolt och eftersträvansvärt att följa Satan.


I dedicate these pictures to you.

Bild komponerad av Shadow

"Du var en mönsterbild av fullkomlighet, 

full av visdom och fullkomlig i skönhet. 

I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: 

karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, 

safir, karbunkel och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, 

framställda den dag du skapades. 

Du var en smord, beskyddande kerub, 

och jag hade satt dig på Guds heliga berg. 

Där gick du omkring bland gnistrande stenar. 

Du var fullkomlig på alla dina vägar 

från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. 

Genom din stora handel fylldes du med våld, 

och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg 

och förgjorde dig, du beskyddande kerub 

mitt bland de gnistrande stenarna.

Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, 

och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, 

kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas. 

Genom dina många missgärningar och din oärliga handel 

vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, 

och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken 

inför alla som såg dig. 

Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. 

Du fick ett fasansfullt slut och du skall inte mer finnas till."

(Hes 28:12-19). 

Bild komponerad av Shadow

"Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon 

och söker efter vem han skall sluka." 

(1 Pet 5:8).

Bild komponerad av Shadow

"Och Åklagaren gick bort från HERRENS ansikte och slog Job

 med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan." 

(Job 2:7).

Bild komponerad av Shadow

"Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar.

Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. 

Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. 

Men de kommer att få det slut som de förtjänar." 

(2 Kor 11:13-15).

Bild komponerad av Shadow

"Akta er för de falska profeterna, 

som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar." 

(Matt 7:15).

Bild komponerad av Shadow

"Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, 

med lögnens alla tecken och under" 

(2 Tess 2:9).

Klicka på kategorin satanism till höger för att läsa mer. 

/Shadow