It Is Well With My Soul

Något om den anmärkningsvärda bakgrunden till psalmen

"It Is Well With My Soul" är en mycket känd psalm som författades av Horatio Spafford (1828-1888). Bakgrunden till att han skrev psalmen är rörande och anmärkningsvärd. Spafford var en framgångsrik advokat och investerare, vars liv plötsligt fick en drastisk vändning. Den stora eldsvådan i Chicago 1871 ruinerade honom, tillsammans med den ekonomiska kolapsen 1873. Han hade då bokat en resa tillsammans med hustru och barn. På grund av den ekonomiska krisen blev Horatio Spafford tvungen att stanna kvar och ordna med en del saker, och därför lät han sin fru och sina fyra döttrar åka i förväg över Atlanten med båten SS Ville du Havre.

Båten kolliderade med ett annat fartyg och sjönk ute i Atlanten. Horatios fyra döttrar avled. Hustrun Anna överlevde och skickade ett telegram till sin make där hon skrev "Saved alone..." Horatio Spafford reste då med en båt för att möta och trösta sin hustru i deras gemensamma sorg, och när han var i närheten av den plats där döttrarna förlist och drunknat skrev han psalmen "It is well with my soul".

Anna Spafford's telegram till sin make 1873.
"Saved alone what shall I do"

Texten (orginalet)

It Is Well With My Soul

When peace like a river, attendeth my way,
When sorrows like sea billows roll;
Whatever my lot, Thou hast taught me to know,
It is well, it is well, with my soul.

Refrain:
It is well, (it is well),
With my soul, (with my soul)
It is well, it is well, with my soul.

Though Satan should buffet, though trials should come,
Let this blest assurance control,
That Christ has regarded my helpless estate,
And hath shed His own blood for my soul.

My sin, oh, the bliss of this glorious thought!
My sin, not in part but the whole,
Is nailed to the cross, and I bear it no more,
Praise the Lord, praise the Lord, O my soul!

For me, be it Christ, be it Christ hence to live:
If Jordan above me shall roll,
No pang shall be mine, for in death as in life,
Thou wilt whisper Thy peace to my soul.

But Lord, 'tis for Thee, for Thy coming we wait,
The sky, not the grave, is our goal;
Oh, trump of the angel! Oh, voice of the Lord!
Blessed hope, blessed rest of my soul.

And Lord, haste the day when my faith shall be sight,
The clouds be rolled back as a scroll;
The trump shall resound, and the Lord shall descend,
A song in the night, oh my soul!

Efterspel

Horatio Spafford fick senare tillsammans med sin hustru ytterligare tre barn, två döttrar och en son. Sonen avled vid fyra års ålder av scharlakansfeber. År 1881 for familjen till Israel där de hjälpte fattiga. Familjen var med och bildade den amerkanska koloni i Jerusalem som omnämns i Selma Lagerlöfs "Jerusalem" (filmatiserad av regissören Bille August 1996). De svenska Jerusalemfararna leddes av Olof Henrik Larsson, som tillsammans med ett stort antal gårdar från Nås i Dalarna anslöt sig till den amerikanska gruppens koloni i Jerusalem för att där leva filantropiskt och ge allmosor åt de fattiga i staden. Gruppen var påverkad av Piazza Smith från Skottland som fått för sig att man utifrån Stora pyramiden i Giza (Egypten) kunde fastställa Jesu återkomst till år 1881. De for alltså dit för att vänta på Jesu återkomst samma år, trots att Frälsaren har sagt: "Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. " (Matt 24:36), "Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne... Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen." (Mark 13:35).och aposteln Paulus skriver:

"Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör." (1 Tess 5:1-11).

Martin Luther, Heretic (1983)

Det finns en ovanligt bra Luther film som någon har lagt upp i sin helhet på Youtube. Jag länkar till den här ovan. Filmen heter Martin Luther, Heretic och är från 1983. Några av er har kanske sett filmen Luther från 2003 med Joseph Fiennes i huvudrollen. Jag gillar även den filmen.

Det finns även en äldre svart-vit film från 50-talet om Luther som jag har liggandes någonstans, men den har jag inte sett i sin helhet. Jag har även en dramatisering (mer teaterlik) av Luthers liv från 1973 med Stacy Keach i huvudrollen (han spelade bl a Barabbas i filmen/tv-serien Jesus från Nazareth samt nazi ledare i filmen American History X).

Jag är inte särskilt bra på att känna igen och namnge skådespelare, men huvudrollsinnehavaren i Martin Luther, Heretic (Jonathan Pryce) kände jag igen från bl a TV-filmen David (1997) där han spelade kung Saul. Luthers motståndare Johann Eck spelas av Philip Stone och honom känner jag igen som servitören Delbert Grady i The Shining (1980), samt Moses svärfar Jetro i filmen Moses (1995).

I vilket fall som helst. Jag var lite skeptisk när jag började titta på filmen eftersom jag aldrig hört talas om den, och jag tänkte att det kanske är en dålig B-film. Jag blev dock väldigt positivt överaskad. Martin Luther, Heretic tränger djupare in i Martin Luthers teologi, personliga anfäktelser och frälsningsvisshet än t.ex. Luther från 2003. Det är en mycket uppbygglig och intressant TV-film och ger en rätt god inblick i vad som drev Luther, och den stämmer väl med de biografier som jag läst om hans liv och tro.

Rekommenderas varmt!

/Göran

Tro och känslor

...så känner och säger en del människor, och så känner ofta jag själv. Jag skall därför här skriva om trons förhållande till känslor. 


Det är inte våra känslor som är beviset för att vi är Guds barn och försonade med Gud. Ofta är det snarare tvärtom! Hjärtat och samvetet dömer oss, och vi känner att vi inte är som vi borde vara inför den Gud som inte bara är världens Skapare utan också dess Domare. Vi håller inte lagens bud av hjärtat, fast vi borde göra det. Detta känner och förstår vi. 


När hjärtat eller känslan säger oss att Gud inte älskar oss kan det bero på att vi har ett dåligt samvete för någon särskild synd vi har begått, men det kan också vara ifråga om ett uttryck för den naturliga gudskunskapen och som alla människor föds med. Av naturen förstår vi att vi är syndare, även om vi inte lever i uppenbara brott mot de yttre buden. Vi förstår att Gud finns och att han är världens Domare, men vi känner inom oss att vi inte lever så som vi borde leva, och inte är så som vi borde vara. 


Det kan också vara frågan om anfäktelser som direkt eller indirekt pådrivs av djävulen själv - oroliga tankar som vi brottas med vare sig vi är troende eller icke-troende. Djävulen kan peka på alla de synder vi bär på och menar att Gud på grund av dessa är vred på oss och helt oförsonlig, som om det inte fanns någon Frälsare, ingen nåd och inget hopp. Även Guds barn, som har lärt känna Guds kärlek och försoningen vi har genom Jesu återlösningsverk, kan plågas svårt av oroliga tankar och känslor. 


Hur som helst skall vi inte bygga vår frälsningsvisshet på känslor. Om du känner dig plågad av känslan av att inte vara älskad och förlåten av Gud, skall du veta att du inte först måste få visshet från dina känslor innan du får tro dig vara ett Guds barn! Ja, du skall inte ens rådfråga hjärtat. Snarare är det så att om du söker Guds rike genom dina egna känslor kan du aldrig någonsin komma till en rätt tro och få frid med Gud, än mindre förbli i vissheten om att vara ett Guds barn. Och vore det så att du känslan någon gång understödjer din kristna tro, så är känslan ändå inget att förlita sig på. Känslor kommer och går, men Guds ord består. Den som förlitar sig på känslan, ifråga om de andliga tingen, lever inte i den tro som Skriften talar om. 


Vad säger Guds Ord?


Skriften lär att hjärtat är ont. Profeten Jeremia skriver: "Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?" (Jer 17:9), och Jesus säger att "från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." (Matt 15:19). Därför skall vi inte söka Gud inom oss, i oss själva. Kom ihåg att du lever i världen, och har en syndanatur (köttet), och att ingen av naturen har kännedom om Frälsaren Kristus. Det är Guds Ande som skänker den frälsande tron, inte köttet. 


Men hur är det då med tron och vissheten? Hur vet vi att Gud älskar oss , förlåter oss och räknar oss som sina älskade barn? Hur får vi den frid med Gud som Nya Testamentet talar om när hjärtat dömer oss så? Låt oss se efter vad Guds Ord lär.


Aposteln Johannes skriver:

"vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt." (1 Joh 3:19-20).

och aposteln Paulus:

"Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: 'Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen?' - det vill säga för att hämta ner Kristus - eller: 'Vem skall fara ner i avgrunden?' - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? 'Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta', nämligen trons ord som vi predikar." (Rom 10:6-8).

Skriften lär att det i Guds Ord, i evangelium, som vi får frälsningsvisshet och frid med Gud. Evangelium är en proklamation av den rättfärdiggörelse som har skett i Jesus Kristus. Det är i evangelium, det glada budskapet om försoningen i Kristus, som vi finner vissheten. Det är evangelium vi skall tro och förlita oss på, vad känslan än säger.


Känslan är inte något slags medium för Guds nåd, hjärtat inte den helgedom vari vi skall söka Gud. Att Gud kommer in i människors hjärtan beror på att de lyssnar till evangelium. 


Tänk så istället: Hjärtat är i fråga om tron endast ett "mottagande instrument". Om hjärtat säger dig att det inte finns någon nåd hos Gud, att Gud kanske kommer att fördöma dig osv. så dra då slutsatsen att hjärtat, det mottagande instrumentet, behöver få höra mer evangelium, eftersom hjärtat nu skakas av lagens dom istället för att glädja sig över nåden och tacka Gud för den frälsning vi i sanning har. Vi behöver alla få höra mycket evangelium. De som nästan aldrig lyssnat till evangelium riskerar att antingen förfalla till förtvivlan eller bli stolta fariseer som är nöjda med sig själva (de tror ju att de inte behöver Kristus). 


Vi finner inte Kristus inom oss själva. Och om han bor i hjärtat genom tron så beror det ju inte på att "känslan" råkar vara den rätta, utan det beror på att vi hör Guds Ord och håller oss till evangeliets budskap. Av citaten ovan framgår det att vi snarare skall bortse från hjärtat och känslorna, om vi skall få visshet, under det att vi håller oss till Guds Ord, till evangeliet, den glada nyheten om våra själars frälsning. 


Vill du få en viss och stadig tro, vill du få frid med Gud, så avstå då på denna punkt från att lyssna till dina känslor. Betänk att du är född av kött (Joh 3:6). Jesus säger: "Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv." (Joh 6:63).  


Se vilken visshet vi får har genom tron:

"Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: 'För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår'. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom 9:31-39).

Känslorna bevisar ingenting i fråga om de andliga tingen. Det står ju att inte ens "nöd eller ångest" kan skilja oss från Gud. Känslan är bara "en rörelse i hjärtat". Det finns en mängd ställen Skriften som beskriver hur de ogudaktiga och gudlösa vandrar livet igenom, trygga i känslan, utan oro och fruktan, men att de går sin dom till mötes. Hur skulle vi då kunna lita på några känslor? De bevisar ju ingenting! Inte ens yttre förhållanden, om vi är fattiga, plågade av människor, förföljda, sjuka och olyckliga på olika sätt, bevisar huruvida vi är Guds barn eller ej. Nej, vår visshet är i det glada budskapet om vad Jesus har gjort för oss! Det är Honom vi skall förlita oss på och ta vår tillflykt till, vad känslan än säger! 


Varför tvivla eller kämpa med dina känslor när du inte kan finna någon visshet där? Segern är ju redan vunnen genom Kristus (1 Kor 15:54)! Han är det påskalamm som har offrats på korsets altare för dina synder. Det är Honom du skall lyssna till. Det är Honom du skall tro på. Det är i Honom du skall söka din visshet.  "Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. Ty Guds Son Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom." (2 Kor 1:18-19).


En liknelse


Ibland har man liknat relationen mellan tro och känslor vid ett tåg (se bilden nedan). Loket är Kristus. Den första vagnen är budskapet om frälsningen i Kristus. Tron, som är den andra vagnen, håller sig fast vid det säkra och orubbliga budskapet om frälsningen i Kristus. Känslorna är den tredje vagnen, som följer på tron.

Illustration gjord av Shadow

Visst kan känslorna följa på tron, men inte hela tiden och inte som en absolut nödvändighet. Vagn nummer två, din tro, kan vara  fasthakad vid vagn nummer ett, budskapet om Kristus, även då du inte känner särskilt mycket. Känslorna är inte beviset på din frälsning - det är Kristi uppståndelse som är beviset! Tron och vissheten beror inte på känslor. Känslorna följer på tron och är bara påkopplade. Ja, känslorna är av underordnad betydelse i fråga om tron. De har ingen betydelse alls för att du skall veta om du är frälst.. Det avgörande är att loket finns där, och att din själ lyssnar till budskapet om Kristus. I tron på budskapet om Kristus ser du att Gud älskar dig och inte tillräknar dig dina synder, även då oroliga känslor och tankar av olika slag plågar dig. 


Vi är svaga i oss själva, vi behöver plocka fram det där "kvittot" som bevisar att Jesus har friköpt oss. Vi behöver ständigt höra evangelium, läsa Bibeln och lyssna till predikan, vi behöver ta emot nattvarden, vi behöver dra vårt dop - genom vilket vi förenades med Kristus och undfick barnaskapet hos Gud - till minnes. Om vi inte använder oss av de medel varigenom Gud stärker vår tro, då är det inte konstigt om vi så ofta måste brottas med känslor som snarare utsläcker allt hopp än bekräftar det hopp vi har i Kristus.  


Det är mycket viktigt att inte blanda ihop ordningen på dessa tågvagnar. Tron bygger inte på känslor utan på ett fast, visst och orubbligt budskap om våra själars frälsning. Hör Guds Ord och löften. Förlita dig på evangeliet om att Gud har försonat dig och alla med sig själv genom att sända sin älskade Son som lida den bittra döden på korset i ditt och allas ställe! 


Om vi här jämför tron med en eld, så kan sägas, att den som frågar efter känslorna för att få visshet, är som en man som söker tända en eld genom att placera rök på veden. Röken kommer ju av elden! Och elden brinner för att Kristus antänt den genom evangeliets budskap: Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv (2 Kor 5:19). 


Den frälsande trons väsen


Förlita dig inte på din tro, eller överhuvudtaget saker som pågår inuti dig själv. Förlita dig på den Frälsare som Gud har sänt till världen och som de heliga Skrifterna vittnar om. Vi skall inte tro på vår egen tro, eller tro på våra känslor, utan vi skall tro på Kristus, och Honom som korsfäst (1 Kor 2:2), "han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." (Rom 4:25). 


Det är i Guds Ord och löften vi har vissheten. Känslorna och hjärtat må fördöma oss, och det sker många gånger med rätta. 


När Nya Testamentet talar om den frälsande tron, så syftar tron alltid på den tro som håller sig till budskapet om försoningen i Kristus Jesus. Tron är ett rent passivt mottagande instrument för evangeliets underbara budskap. Tron är inte något vi skapar själva genom tankeprestation, genom att styra våra känslor åt olika håll, eller genom att filosofera över olika andliga saker. Tron vet vad den håller sig till. Den baseras på rena fakta (den första vagnen i liknelsen om tåget), dvs evangeliets fakta, budskapet om försoningen i Kristus. 


Tron säger inte "jag önskar..." eller "kanske...". Tron säger "Jag vet och är viss, för Guds Ord lär så". En sådan visshet genom tron på Guds Ord uttrycks också i en känd engelsk barnpsalm: "Jesus loves me! This I know, for the Bible tells me so." - "Jesus älskar mig, det jag vet, för Bibeln lär mig det". .


Paulus skriver "Tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Kristi Ord" (Rom 10:17). Frälsningen som du behöver är redan för handen. Den behöver inte åstadkommas på nytt. Den finns redan där. Och vid evangeliets förkunnelse "avtäcks" den för dig, så att du ser den. Men redan innan evangeliet predikas för dig, finns frälsningen där, och gäller din själ. Det är bara det att för att kunna tro, och så ta emot frälsningen, måste evangeliets hemlighet "avtäckas" för dig genom att du får höra evangelium. Vill du vara viss om din frälsning, så bruka flitigt Guds Ord, där din frälsning uppenbaras för dig! 

 "Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 kor 5:18-21). 

"Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst." (1 Kor 2:2). 

 "Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet." (Tit 1:2).

/Shadow

Vad är mörker

Låt mig tala öppet och kortfattat. Jag vet att det finns fördomar om kristna, och att flera av dem faktiskt har reella grunder. Att vara kristen betyder ju inte att man automatiskt (eller huvud taget) blir helt igenom glad, positiv och framåt. Det finns t.o.m. (sjukt nog) en bok som heter ”Deprimerade kristna – finns vi?”

Vilken sjuk frågeställning egentligen? Boken är säkert bra (jag har inte ens läst den). Men jag tänker genast: Varför behöver en sådan bok ens skrivas? Är inte det självklart? Kristna är lika mycket människor som alla andra. Vi kan inte placeras i något fack.

Jag får en känsla av att den problematik som boken tar upp hör ihop med frikyrklighet eller väckelsekristendom, typ de tendenser som finns inom t.ex. Livets Ord eller Pingströrelsen. Jag växte personligen upp inom pingströrelsen, men lämnade kristendomen under många år, och kom sedan tillbaka, och tror nu på allt som står i Guds ord (Bibeln).

Men min återkomst till Bibeln innebar inte alls att jag ändrade på min syn på människor, utanförskap, ljus och mörker, psykologi osv. Under mina år bortanför Gud hade jag läst väldigt mycket om psykologi, psykiatri, psykiska sjukdomar, depressioner, beroendeproblematik, ångest osv. Och det finns ingen anledning för mig att ändra det minsta när det gäller hur jag ser på mänskliga processer och mänsklig problematik. Dessutom så har jag ju själv gått igenom ångest, mörker, depression, anfäktelser och annat.

När jag blev kristen AVSKYDDE jag tanken på – som jag kallade det - ”HELTÄCKNINGSMATTE-KRISTENDOM”. För mig betyder heltäckningsmattekristendom, en typ av andlighet där det finns en scen, med uppträdanden, mikrofoner och effekter, stiliga kostymer, präktfulla kristna, perfekta frisyrer, glada miner, glada miner, glada miner... Usch vad jag avskydde det, och usch vad jag avskyr sådant än idag.

Det handlar ju om en sjuk och perverterad konformitet. Man blir ju inte automatiskt lycklig, fullt fungerande och rik bara för att man är kristen. Ett sådant budskap är snarare helt tvärt emot Bibelns beskrivning av gudfruktiga och heliga människor. Vi kan t.ex. läsa psaltaren där David och många andra psalmister gång på gång klagar över sin ångest, sin medvetenhet över synden.

Eller vi kan läsa om Paulus som med smärta konstaterar i Romarbrevet att han är köttslig och fruktar att han är förlorad, såvida det inte finns en Jesus Kristus som upprättar och förlåter honom. Och Martin Luther skriver på 1500-talet i otaliga predikningar, bibelutläggningar, andakter etc om hur han inom sig är djupt nedsänkt av anfäktelser, att han plågas av djävulen som vill anklaga honom, att han är medveten om sina synder, men att han till slut segrar genom att hålla sig till löftet om syndernas förlåtelse genom Jesus.

Att vara kristen är inte att glida på en räkmacka genom livet.

                                               Bild gjord av Nephele

Att vara kristen är att få djup frid i sitt hjärta eftersom Jesus har tagit våra synder på dig. Att vara kristen är att ta korset och följa honom, och den vägen är inte alltid lätt. Det kan vara en väg genom stor ångest, fattigdom, anfäktelser, svårigheter, depression, frestelser, lidanden. Men inget sådant är ett hinder. För segern är redan vunnen. Jesus har dött och uppstått för alla.

Gud, låt mig aldrig bli en sådan kristen som skrämmer bort sökande människor ifrån Gud genom att jag framställer dig eller livet på jorden som en räkmacka. Jag vet mycket väl att din Son, min Frälsare, fick gå den tyngsta vägen man kan föreställa sig, och att profeterna, från Abel till Johannes Döparen, och apostlarna, inte hade ett liv som är 100 % lycka, rikedom och ljus.

Men när skapelsen återupprättas en gång, när Jesus kommer tillbaka, då skall både Job, Jeremia, Johannes Döparen, Paulus, Luther och alla andra troende få se en värld där det finns all anledning att glädja sig.


/Shadow