Är det coolt att följa Satan?

Ibland träffar jag och Nephele på människor som tror att det är coolt och eftersträvansvärt att följa Satan.


I dedicate these pictures to you.

Bild komponerad av Shadow

"Du var en mönsterbild av fullkomlighet, 

full av visdom och fullkomlig i skönhet. 

I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: 

karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, 

safir, karbunkel och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, 

framställda den dag du skapades. 

Du var en smord, beskyddande kerub, 

och jag hade satt dig på Guds heliga berg. 

Där gick du omkring bland gnistrande stenar. 

Du var fullkomlig på alla dina vägar 

från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. 

Genom din stora handel fylldes du med våld, 

och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg 

och förgjorde dig, du beskyddande kerub 

mitt bland de gnistrande stenarna.

Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, 

och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, 

kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas. 

Genom dina många missgärningar och din oärliga handel 

vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, 

och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken 

inför alla som såg dig. 

Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. 

Du fick ett fasansfullt slut och du skall inte mer finnas till."

(Hes 28:12-19). 

Bild komponerad av Shadow

"Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon 

och söker efter vem han skall sluka." 

(1 Pet 5:8).

Bild komponerad av Shadow

"Och Åklagaren gick bort från HERRENS ansikte och slog Job

 med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan." 

(Job 2:7).

Bild komponerad av Shadow

"Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar.

Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. 

Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. 

Men de kommer att få det slut som de förtjänar." 

(2 Kor 11:13-15).

Bild komponerad av Shadow

"Akta er för de falska profeterna, 

som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar." 

(Matt 7:15).

Bild komponerad av Shadow

"Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, 

med lögnens alla tecken och under" 

(2 Tess 2:9).

Klicka på kategorin satanism till höger för att läsa mer. 

/Shadow

Om satanism: Hur antikristligt är det att vara emot Antikrist? del 3

Om korstågen


Satanister och människor som är kritiska till kristen tro kan ta upp olika grova synder som människor har begått i kyrkans och kristendomens namn. I det här inlägget tänkte jag ta upp det här med katolska kyrkan som militärmakt, och korstågen. Det är ju nämligen så att de flesta kristna samfund på jorden tar avstånd ifrån de gärningar som den romersk katolska kyrkan begick, och vad de lär, därför att det inte stämmer med Bibeln. Därför är det märkligt att man menar sig vara emot kristendomen när man egentligen (ja faktiskt, helt krasst) säger samma saker som t.ex. reformatorerna sa emot katolska kyrkan för 500 år sedan. 


För det första måste sägas att det som sägs och görs i kristendomens eller kyrkans namn inte nödvändigtvis har något med vare sig kristen tro eller Bibeln att göra. Och att vara en kristen är inte att tro på kristna människor eller att försvara historiska handlingar av kyrkor med falska läror. Under medeltiden hade kyrkan blivit en stor världslig makt som brände häxor på bål, begick korståg mot Jerusalem, som förföljde alla som avvek ifrån påvens läror osv.

Men den kyrka som Jesus talar om var aldrig tänkt som en militär makt på jorden. Det var inte tänkt som ett slags kejsardöme som drar in massor av pengar så att några människor lever i överflöd och andra lever i fattigdom. Det var inte alls tänkt att man skulle breda ut sig på jorden som en jordisk makt. När Jesus stod inför det religiösa folket (fariseerna, judarna) var han sönderpiskad, bar en törnekrona på sitt huvud, och han fick frågan av den dåvarande militärmakten i landet (romarna) om han var en konung och varför hans eget folk hade överlämnat honom åt romarna. Han svarade då: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." (Joh.18:36)


Jesus är inte en konung över ett jordiskt rike med militärmakt, vapen, rikedomar och förtryck. Jesu rike är ett osynlig rike, syndaförlåtelsens rike, där folket består av dem som tror på honom. Det står också i Nya testamentet: "Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: 'Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er." (Luk.17:20,21). 


Jesus uppmanade inte de kristna att försvara sig med våld. Tvärtom. Han säger: "Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän. Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er." (Matt. 5:38 - 44). Och aposteln Paulus skriver: "Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt" (2 Kor 10:3). 


Men den romersk katolska kyrkan utvecklade sig succesivt till att bli en rik och mäktig militärmakt. Reformatorerna på 1500-talet vände sig mot detta när de skrev att "somliga har olämpligt sammanblandat den andliga och den världsliga makten. Och denna sammanblandning har gett upphov till stora krig och stora uppror.. de har försökt att förfoga över kungakronor samt beröva kejsare deras välden. Dessa försyndelser ha långt tidigare fromma och lärda män i kyrkan klandrat ... Den andliga och den världsliga makten böra fördenskull icke sammanblandas. Den andliga makten har befallning att predika evangelium och förvalta sakramenten. Den skall icke giva sig in på främmande uppgifter, icke förfoga över kungakronor ... såsom Kristus säger: Mitt rike är icke av denna världen." (Den augsburgska bekännelsen. XXVIII. 18 Om den andliga makten).


Den romersk katolska kyrkan representerade inte biblisk tro, dvs kristen tro, när de sammanblandade Guds osynliga rike med ett jordiskt rike och jordisk makt. Kyrkan var aldrig tänkt att gå fram med våld eller föra korståg. Kyrkan är där man samlas i Jesu namn och tror på den törnekrönte konungen, Guds Son, som dog i syndares ställe. Kyrkans uppdrag är kort och gott, som Jesus säger: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen." (Mark 16:15).


/Shadow

Om satanism: Hur antikristligt är det att vara emot Antikrist? del 2

En del satanister (och andra människor som är väldigt mycket MOT kristen tro) kan peka på yttre moraliska brott som skett under kyrkans namn. Utifrån detta anser de att kristendomen är förkastlig. Ett exempel på detta är:


Pedofilskandaler


När den romersk katolska kyrkan har bevisat sig ha många exempel på pedofilskandaler så finns där otvivelaktigt en koppling till det celibatlöfte som prästerna avger. Men enligt Bibeln och i stort sett samtliga andra kristna samfund får en präst eller pastor vara gift. I de lutherska bekännelseskrifterna (Konkordieboken) från 1500-talet står det:


"Det har klagats allmänt över de dåliga exemplen från präster, som icke levt avhållsamt. Därför berättas det också, att påven Pius skall ha sagt, att vissa skäl funnits, på vilka man förbjudit prästerna äktenskap, men att det fanns mycket starkare skäl, som talade för att åter tillåta det. Så förmäler nämligen Platina. Då våra präster ville undvika denna allmänna anstöt, hava de tagit sig hustru och lärt, att det är dem tillåtet att ingå äktenskap. Först och främst emedan Paulus säger: 'För att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru', samt: 'Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär'. För det andra säger Kristus: 'Icke alla kunna taga emot detta ord'. Därigenom lär han oss, att icke alla människor äro skickade till celibat, emedan Gud har skapat människan till att fortplanta sig, Genes. 1. Och utan en särskild gåva och utan gudomligt bistånd står det icke i mänsklig makt att förändra skapelsen. De som icke lämpa sig för celibat, böra följaktligen ingå äktenskap. Ty Guds befallning och den av Gud inrättade ordningen kan ingen mänsklig lag och intet löfte upphäva. Av dessa skäl lära prästerna, att det är dem tillåtet att taga sig hustru ... det orena celibatet föder så mycken anstöt, så många äktenskapsbrott och andra synder ... Att förbjuda äktenskap kallar Paulus en onda andars lära, 1 Tim. 4. (Den augsburgska bekännelsen. XXIII. 2 Om prästernas äktenskap).


Det ställe som åsyftas är 1 Tim 4:1-3 där det står: "Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig"


De lutherska bekännelseskrifterna säger om dem som förbjuder prästerna att gifta sig och som försöker leva i celibat, att de "hänger sig åt verkliga orgier, äro upptända av allehanda lastbara och liderliga lustar. Mycket, som dessa öppet och fritt bedriva, kan man med bevarad anständighet icke ens nämna..." Och prästernas celibat "ger upphov till en ändlös rad skandaler, till synder och allmänt sedefördärv." (Den augsburgska bekännelsens apologi. Art. XXIII. Om prästernas äktenskap).


På ett annat ställe står det: "Att de förbjudit äktenskapet och betungat det heliga prästeståndet med livslångt celibat, därtill ha de varken befogenhet eller rättighet, utan hava handlat som antikristliga, despotiska och till osalighet överlämnade sällar och hava därmed förorsakat allehanda oräkneliga, förskräckliga och vederstyggliga otuktssynder, i vilka de ännu sitta fast. Så litet som det står i vår och deras makt att av en man göra en kvinna eller av en kvinna göra en man eller utplåna bådas kön, så litet ha de befogenhet att skilja dessa Guds skapade varelser och förbjuda dem att i all ärbarhet leva i äktenskap tillsammans." Att förneka människor äktenskapet "vore, såsom den helige Paulus säger, 'en djävulsk lära'." (Schmalkaldiska artiklarna). 


Och i Stora Katekesen står det: "Därav ser du, hurusom hela vår påvliga, präster, munkar och nunnor, sätta sig emot Guds förordning och bud, när de förakta och förbjuda det äkta ståndet och när de i sin förmätenhet avlägga löfte om evig kyskhet samt därjämte bedraga de enfaldiga med lögnaktiga ord och tomt sken. Ty ingen har så föga kärlek och lust till kyskhet som just dessa, vilka för sin stora helighets skull undvika äktenskapet, men antingen helt öppet och utan blygsel leva i hordom eller hemligen bedriva än värre ting, varom man icke kan tala, såsom man tyvärr alltför mycket har bevittnat." 


Så tar alltså de lutherska kyrkorna kraftigt avstånd från prästcelibatet och säger att det för många kan leda till svåra sexuella synder, eftersom det är få förunnat att leva utan sexuellt samliv. Och så tar i stort sett varenda kristet samfund i världen avstånd från idén om att präster skall leva utan sexliv inom äktenskapet. 


Men den romersk-katoska kyrkan lär än idag: 


"Alla vigda ämbetsbärare i den latinska kyrkan - med undantag för de ständiga diakonerna - utses normalt bland troende män som lever som ogifta och som är villiga att hålla celibatet 'för himmelrikets skull' (Matt 19:12). De kallas av Gud till att utan kluvenhet viga sig till Herren och 'vad som hör honom till' och ger sig helt och hållet åt Gud och åt människor. Celibatet är ett tecken på detta nya liv till vars tjänst kyrkans tjänare vigs." (Katolska Kyrkans Katekes). 


Den lutherska kyrkan, och många protestantiska kyrkor överhuvud, har sett länge trott att den romerska katolska påvestolen är Anti-krist, som är förutsagd i Bibeln. De är lika mycket emot de perversiteter som begåtts av katolska präster, som vilken satanist som helst kan vara. Och som framgår av citaten ovan noterade man redan på senmedeltiden att celibatlöftet bland präster ledde till alla möjliga perversiteter eftersom människan inte är skapt att leva utan sexuellt samliv. Som kristen håller jag alltså med om den här kritiken från satanisters sida, vilket också de flesta kristna samfund gör, på bibliska grunder. 


Länkar:
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/ca/ca_missbruk.html#XXIII
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/apol/apol_XXIII.html#art_XXIII
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sa/sa_del_III.html#aktenskap
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sk/sk_del1.html#bud6
http://www.katoliknu.se/html/sacr_kkk_vigningen.htm


/Shadow

Om satanism: Hur antikristligt är det att vara emot Antikrist? del 1

Ärligt talat tycker jag att det är rätt tragikomiskt att lyssna på en del satanister och andra, som tror att man är tar ställning emot kristendomen när man är emot saker som katolska kyrkans häxbränning, maktutövning och historiska krigsföring, pedofilskandaler hos katolska präster, korstågen, inkvisitionens metoder osv.

Jag har sett en hel del intervjuer med satanister, bandmedlemmar i black metal band, låttexter, hemsidor, videobloggar m m, där människor, ofta unga, uttalar sig om sin ställning gentemot kristendomen, och för satanismen, och där de just listar upp ovanstående vidrigheter som orsak till deras ställningstagande. Utan tvivel är de dåligt pålästa. För inget av ovanstående kan ju motiveras med bibelstöd, och de flesta kristna samfund världen över har på goda grunder påvisat att dessa saker är helt obibliska. 

Många lutherska och protestantiska kyrkor lär också att den romersk katolska påvestolen är Antikrist. Hur kan det då vara särskilt "antikristligt" (a la satanism) att vara emot dessa saker? Det kommer jag att belysa i en serie blogginlägg.

/Shadow

satanstankar och snart tandborsten och bädden

Hur närmar man sig bäst en satanist, en häxa eller en "lite-av-varje-på-New Age-smörgåsbordet", eller en muslim eller buddhist..?
Jag har kommit fram till ett möjligt svar.
Inte med förväntningar. Gärna med förhoppningar, men förväntningar..? Det skulle innebära för mycket slöseri av investerade resurser om man inte får respons, dvs en diskussions/argumentationspart eller en lyssnande dito. (Särskilt om risken är överhängande att man till slut bara upprepar sig och börjar känna av ett behov att ifrågasätta sin EGEN tro.)

Det är ungefär som att baka en kaka eller suffle enligt ett specifikt recept; i med alla de angivna ingredienserna, in i ugnen och så hoppas på det bästa.
Det kan bli kolbrikettslämningar. Eller ett riktigt bra resultat, när kakanwhatever fått gräddas i alla sina faser i ugnen.

Detta är en ganska grov men inte så tokig slutsats.
Låt mig ta satanismen som exempel, som jag snart tänker skriva ett längre inlägg om.
I den mån en satanist alls lyssnar på en kristen människa, finns ofta ett njutningslystet sätt att argumentera på. För satanisten. Nu vet jag att detta område täcker många olika grenar, minst två tydligt urskiljbara och en tredje av mer vag och okänd art.
Tro mig, det finns ingen så övertygad som en satanist. SÄRSKILT i mötet med en kristen. Det behöver inte ens uppstå någon friktion eller provokation, för den trovärdiga satanisten (vad jag menar med trovärdig och icke trovärdig ska jag ta upp längre fram) är i sig själv så inympad i sin ideologi att det överlägsna vetandet och det ickeexisterande behovet att statuera detta, gör honom/henne till en synnerligen svår "kaka" att manipulera receptet på.
Inte en chans att det går att slänga in i micron inte, på fem minuter blankt.
Och den kristen som försöker med detta, i regel "hotvägen": "om du inte omvänder dig så hamnar du i helvetet, punkt slut hejdå lycka till", förtjänar knappt att ha någon ugn och "bakredskap".

I alla fall inte om vederbörande tänkt sig något ätligt resultat.

Vad menar jag då, i min förmodligen haltande liknelse med att göra efter receptet..?
Det skulle nästan vara ännu bättre att likna det vid ett medicinalrecept. Den rätta medicinen. Den ges inte ensidigt, utan alla verksamma ingredienser måste finnas för att någon effekt ska ha en sportslig chans att visa sig.
Att diskutera med en satanist kan vara oerhört intressant, men det är sällan jag fått gå på djupet med någon, därför att många av de jag mött (inklusive en grundare av en satanistisk "kyrka"), helt enkelt har så vagt underlag. Jag är själv ingen expert i ämnet, men många av argumenten jag hört är så uppenbart "innantillästa" och levererade med den typen av teatralisk ton, att man måste misstänka att en regissör tränat personen i hur han/hon bäst ska uttrycka sig för att nå mest maximala effekt.

"PUNCH"-effekten.

"Gör vad du vill,är den enda lagen", är den beröringspunkt de flesta satanister dock brukar ha gemensamt, och att sätta den egna njutningen och de egna behoven i centrum, också på bekostnad av andra människors känslor och behov.
Det är alltså ett gravt egocentrerat universum, där planeter, solar och stjärnor rör sig runt den egna existensen och människosynen delas upp i slavar/herrar, fria och ofria.
Som namnet på denna ideologi antyder, ägnas naturligtvis merparten av aktiviteterna, sådana de nu alls bedrivs, åt att kränka kristendomen. Ungefär enligt den enkla regeln: "göra tvärtom".

Detta ska jag också beröra längre fram.

Det här är bara ett litet reflektionsinlägg, och jag undrar, som slutpunkt.... Varför liera sig med en förlorare..?
Jag vet att många satanister inte tror på något gudomligt väsen, men vissa gör ju det. Och de ambitiösa studerar böcker av Crowley och LaVey och försöker sig t om på att utföra de många och oerhört krångliga och energikostande svartritualer som skildras.
Naturligtvis kan man komma i kontakt med ondskans väsen i någon form av manifestation på både dessa och enklare vis, men jag skulle tippa på att satanisten har andra namn för dessa väsen än Gud har.

Tillbaka till min slutfundering i detta inlägg.

Varför hänga med en förlorare, en loser..?
Det finns INGEN som tror mer övertygande på Gud än satan själv, han har mycket bittra erfarenheter och hans hat är mäktigt. Han är också mycket medveten om att han redan är besegrad, och att hans tid är kort och dessutom kämpar han med försvagad kraft.
Han vet exakt vilket öde som kommer att drabba honom efter slutstriden, och därför gör han vad han kan för att åsamka Gud och Hans Skapelse, oss, så mycket skada som möjligt.

I vetskapen just att hans tid är kort.

Han och Gud går långt tillbaka, är mycket gamla "bekanta".
De satanister som kallar sig satanister men inte har detta klart för sig, borde läsa på. Ingenstans förnekar satan Gud. INGENSTANS i Den Heliga Skrift.
Tvärtom.

Varför inte kalla sig bara det vanliga "ego-ist", istället, om en ID-stämpel måste finnas..? För dessa som tror att satan skulle ha någon som helst sorts avgörande segermakt?
Säg att ni tror på Egoismen, och är hängivna Egoister.
Det skulle vara sannare, och jag är inte ens förolämpande nu.

Det kommer förhoppningsvis klarna mer framöver. Jag lovar att inte dunka Bibeln i skallen på någon liksom jag lovar att inte väja undan för Sanningen heller, och kanske blir inlägget inte vad man skulle kunna förvänta sig *L*

Jag har bara en aning om hur det kommer att bli, det är rätt spännande också.

Nästan som att baka kaka på "frihand" ;)

/Nephele

                                                   Proudly..? Att spela
                                                                i "B-laget"? Att tillfredsställa
                                                                våra egna behov, som vi önskar,
                                                                eller gå till oss själva som enda "högre makt",
                                                                är så enkelt att en
                                                                två-åring klarar det. Vi föds helt enkelt
                                                                sådana, så "no need for extra prop" (rekvisita). 

En snabb uppföljning och en blänkare

Jag har lite uppföljningar att göra, bland annat ska jag skriva en avslutande del 2 i mina inlägg om en konsekvens av kristen karismatik, sett ur ett enkelt men nog tydligt perspektiv.

Jag har också lovat att återkomma om mina tankar som följde på den dialog (, Del 1 samt Del 2) jag hade med en ateist. 

Vad gäller den, dialogen, så visste jag så att säga ungefär redan från början hur samtalet skulle avlöpa. Det var ingenting nytt vi diskuterade, även det om det var känsligt.

Den inledande nedlåtande och roande inställning som min nära släkting intog vad gällde både Gud och min tro på Honom, förnbyttes ganska så snabbt i upprördhet och till slut en ovilja att fortsätta samtalet.

Det var som sagt ingenting oväntat för mig. Men det betyder inte att man måste sluta ställa frågor, särskilt när vederbörande ibland själv tar upp ämnet först. Det visar utmärkta dörrar man inte ens behöver "sparka in" eftersom de redan då är öppnade ;)

Hursomhelst, vad jag kan se oerhört tydligt, och säkert de av er som läst dialogen, men förmodligen inte personen ifråga det gäller...är att givetvis finns där en tro på Gud. På en högre makt. På Någon som skapat allt detta, och det är ingenting konstigt.

Ytterst få ateister är "verkliga" ateister, det finns naturligt inbyggt i människan att fundera över livets mening, över högre syften, över just en högre makt.

Vissa blir nästan fanastiska sökare, och somliga hamnar rätt, andra slinker fel. Sedan finns det dem som undrar men inte bryr sig om att söka aktivt, eller acceptera dessa funderingar, kanske till förmån för Vetenskapen som det högsta och sannaste och därmed enda källa till ursprung, nutid och framtid, källa till kunskap om hur livet är uppbyggt, hur allt hänger samman.

I detta fallet dock, finns inget sökande, och ingen tro till någon avgud eller något annat som skulle visa en konsekvens till de naturliga frågor (och den naturliga längtan vi har efter "reconnection" eller tydligt band till den som är ansvarig för vår tillblivelse, hela världens tillblivelse.)

I detta fallet finns en enorm bitterhet och smärta och sorg, och anklagelser. "Var fanns Gud när..!! Varför ingrep inte Gud när..!! HUR kan Gud tillåta ondskan om Han sägs vara god..!!"

I sådana lägen kan man inte tala om en icke-existerane tro, då all logik motsäger att man riktar anklagelser mot tomhet, eller som vuxen gentemot jultomten.

Däremot finns det en mycket stor skillnad i att erkänna sin Gudstro, följa Gud, underkasta sig Hans vilja och göra ärliga försök att lära känna vem Han i sanning är, och att tro men förkasta.

Jag föredrar alla gånger ilska och rentav hat, anklagelser, vrede, än likgiltighet. Ljumhet är förövrigt något Gud inte heller direkt uppskattar eller föredrar, kolla dessa ord från Uppenbarelseboken:

"Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun."

Finns vrede och hetta, finns det i alla fall någonting där, då finns hoppet om en restaurerad relation. 

Apropå detta, ska vi snart beröra en annan person i denna blogg som valde att inte gå tillrätta med utan kämpa upproriskt mot den Gudstro han haft som barn men som under mycket stränga omständigheter fick honom att till slut förakta Gud. (tack vare människobud, det finns få saker som så effektivt kan resa hinder mellan människa och Gud än hennes egna åsikter om hur Han fungerar, vem Han är och vad Han vill, och pådyvla detta till andra)

Hans vrede och besvikelse och hat fick honom att göra "karriär" av sitt trots genom att göra precis tvärtemot vad som är signifikant för kristendomen.

Han är ett psykologiskt skolboksfall.
 

Jag talar om Aleister Crowley, och som sagt, inlägg om honom dyker snart upp i bloggen.

/Nephele

Underbart lästips

Har hittat ett underbart vittnesbörd!

Länkar vidare till en kvinna som varit inom både wicca och satanism bland annat, och som blev en omvänd kristen. Du som undrar om det är möjligt för en som varit i mörkret att komma till ljuset, läs  DET HÄR.

Vi har en levande Gud som självklart verkar än idag och tack vare Jesu verk på korset finns INGEN synd som är för allvarlig för att förlåtas!

Precis som Heli säger; det finns inga hopplösa fall.

Detta är glädje, inspiration och tröst! 

/Nephele