Allt är skapat genom Frälsaren Kristus

Tänk, Jesus från Nasaret, Guds Son, (som kallades "timmermannens son" av de som inte trodde Honom), är upphovet till allting du ser omkring dig, allting som finns på jorden och i universum. Det är en oerhörd biblisk sanning! Allting som finns - både synligt och osynligt - är skapat genom Honom, alla osynliga änglar, furstar och makter, alla människor, insekter, djur, växter, hav och berg, planeter, solar och galaxer.

Allt som finns och som någonsin har funnits i skapelsen har sitt ursprung i Honom och har sin fortsatta existens genom Honom. Han bär allt som finns i skapelsen, och utan Honom kan inget i skapelsen existera eller ha liv. 

Skapelsen är bundet till naturlagarna, och allt som finns i skapelsen begränsas till tid och rum (längd, bredd, djup). Tidigare beskrevs universum såsom bestående av materia inom tid och rum. Efter Einsteins formulering av relativitetsteorin sammanslogs rummet och tiden till en enhet som kallas för rumtid.

Gud är bortom "rumtid". Han är Ande (Joh 4:24), Han är transcendent, evig, upphöjd, såsom i en annan dimension. Han är överallt och skapelsen kan inte rymma honom (1 Kung 8:27). Denne Gud, som är helt oberoende av skapelsen, är upphovet till allting du ser omkring dig och allt osynligt.


Den naturalistiska världsbilden och Skaparen

Människor som inte tror på Gud intalar sig att allting som finns i universum har kommit till av sig själv, utan design, plan, vilja eller initiativ. De förnekar Gud och förnekar den naturliga gudskunskapen vi får genom Ordet, skapelsen och samvetet (Ps 19:2; Rom 1:19-21; Rom 2:15).

De tror att skapelsen så att säga "skapar sig själv" och att universum på något sätt uppstod ur ingenting - vilket är en absurd tanke. Det strider mot allt förnuft.

Allting i skapelsen föds och dör, och ingenting finns utan något upphov eller orsak. Allså måste hela skapelsen och det första i skapelsen också komma från något eller någon, och det som finns i skapelsen skapar inte sig själv genom någon slags inbyggd automatik.

"Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt." (Heb 11:3).

De som förnekar att det finns en Skapare kallas i Bibeln för dårar (Ps 14:1). Gud har ju genom sina skapade verk vittnat om att han finns, ja uppenbarat det man kan veta om Gud också för de som inte tror på Honom (Rom 1:19). Ateismen är alltså ingen neutral ståndpunkt eller livsåskådning. Det är ett aktivt undertryckande av sanningen (Rom 1:18). Det är ett uttryck för hjärtats fientliga inställning till den gode helige Guden, och det visar att synd, otro, villfarelse, okunskap eller förnekelse råder i hjärtat.


Skapelsen genom Sonen

Enligt de heliga skrifterna som vi har samlade i Bibeln finns det en evig Gud, som är oberoende av tid och rum. Han varkens föds eller dör. Denne evige Gud har skapat allt som finns inom tid och rum i kraften av sitt allsmakts skaparord, och detta Ord är Gud själv, dvs Guds Son, som också kallas för Ordet. Det står skrivet:

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till." (Joh 1:1-3)

"Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte." (Joh 1:10).

"han har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen." (Heb 1:2).

"Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse..." (Upp 3:14)

Man skall alltså inte föreställa sig att endast Gud Fadern är skaparen och Guds son är bara Frälsaren och har inget med vårt ursprung att göra. Nej, allting som finns kommer från Gud Fadern och genom Sonen.

"så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är" (1 Kor 8:6).

Sonen är din Frälsare

När du alltså hör att Jesus led och dog på korset för alla syndare och sedan uppstod på den tredje dagen, så minns att det är den evige Guds Son, som aldrig har skapats själv, utan är till av evighet. Han blev människa för att stå under våra förhållanden, under Guds lag, och han dömdes som vore han en syndare. Han var inte människa från begynnelsen, men antog människonatur vid en bestämd historisk tidpunkt, för att bli vår broder och Frälsare. Denne som dömdes och spikades på ett kors är alltså själv Gud, och har därför ingen synd i sig och har makt att bära alla människors synd och ge oss barnaskapet hos Gud.

"Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: 'Abba! Fader!' Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud." (Gal 4:4-7). 

En sådan underbar uppenbarelse av Skaparen, Domaren och Frälsaren Gud finns inte i något annat trossystem eller religion. Endast den kristna tron förmedlar denna oerhörda kunskap om Guds helighet, dom, rättfärdighet, godhet, kärlek och barmhärtighet. Den kristna tron som uppenbaras i de heliga skrifterna är helt unik.

För de som förkastar den kristna tron är det anstötligt att den helige Guds Son hänger halvnaken, torterad och fastspikad på ett kors, under det att både hedningar och religiösa människor hånar honom och förkastar honom (1 Kor 1). De tycker att det är hädiskt och omöjligt att Gud skulle kunna bli lik oss, besöka syndares hem, låta sig begränsas av tid och rum, bota sjuka, hjälpa människor, bli trött, gråta, vredgas, förkastas, torteras och avrättas. De tror inte att Gud har makt att göra detta. De underskattar Guds makt och underskattar därför sin egen försvarsadvokat i himlens domstol. 

De ser inte vilken oerhörd tröst denna Guds uppenbarade sanning är för våra samveten. Men den som förstår att han är en syndare, den som inte har något gott att uppvisa inför Gud och berömma sig av, för den som plågas av syndamedvetenhet och önskar frid med Gud, så är budskapet om korset en ovärderlig skatt. Det finns en oerhörd tröst i att höra att nådens och förlåtelsens portar är vidöppna hos Gud, att synden är försonad redan innan vi bad om det eller sökte det, att Gud själv har uppsökt och befriat oss, för att vara hjärtats och samvetets ende Gud.


Ånger

Den som vill försvara sin synd och bli kvar i den bör förskräckas inför Guds helighet och stränghet. Lagen vittnar ju emot en sådan människa. I Jesu kors ser vi att Gud inte ser mellan fingrarna när det gäller synden, utan är så god, helig, upphöjd över syndare, att han inte står ut med den onda utan bestraffar synden. Gud gör ju inte heller skillnad på synd såsom människor gör. I världen tänker man sig att endast riktigt grova förbrytelser, såsom mord, tyranni och övergrepp, är brottsliga och förkastliga saker. Men Bibeln tränger beskriver synden mer ingående. Att t.ex. hata eller förtala sin broder, att stjäla eller vara girig är lika brottsligt inför Gud som att leva i otukt, homosexualitet eller fylleri, och det är helt ovärdig det kristna livet eftersom det är ett uttryck för upprorisk köttslighet och oandlighet. "Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. " (1 Kor 5:11).  Sådana synder gör att vi inte kan ärva Guds rike. Det står ju:

"Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike." (1 Kor 6:9-10).

"Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig." (1 Joh 3:15).

Den som har obekänd synd i sitt hjärta bör alltså inte gå omkring och bära på den, fortsätta med den eller försvara den, utan veta att Guds vrede riktar sig mot syndare. Bekänn därför synden inför Gud!


Nåd

I Jesu kors ser vi att Guds kärlek är utgjuten utan gräns, så att var och en som önskar frid med Gud och bli kvitt sin synd, fritt kan ösa ur nådens källor. Hos Gud finns fri och full förlåtelse. Den förlåtelsen finns i Jesu kors, i hans lidande, död och uppståndelse. Bekänn därför din synd inför Gud och tro att han hör din bön och förlåter dig för Jesus, Guds Sons, skull. Han har ju dött för dig, och med Honom är du förenad genom tron och i dopet (Rom 6). Han som förlät både David och Petrus när de ångrade sin synd, han skall också förlåta dig, när du ångrar dig och återvänder till Guds nåd och kärlek i Kristus.

"Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9).

Om du plågas av din synd så låt dig tröstas och upprättas av Gud Ord. Tro på Guds löfte om nåd och förlåtelse. Det står ju att Sonen - genom vilket allting är skapat - har tagit din synd på sig själv.

"Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden." (Heb 1:3).

"Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom" (Kol 1:15).

/Göran

Om Bibeln (6).

Om Bibeln:

• Olika delar av Bibeln har olika syften och olika densitet/täthet. Vissa delar av Bibeln är mycket täta i fråga om visdom och djup. Andra delar av Bibeln skildrar historiska händelser då Gud ledde och förmanade sitt utvalda folk Israel. Att läsa 5-10 kapitel ur fjärde Mosebok kan vara midnre uppbyggligt rörande en kristens daglig anfäktelse och syndamedvetenhet än att läsa en enda mening av Jesus eller hans apostlar. En del passager av Bibeln kan man förstå bättre genom att få olika erfarenheter i livet. 
• För den som börjar att läsa Bibeln brukar jag rekommendera Matteusevangeliet, och sedan Romarbrevet och därefter Johannesevangeliet. Detta för att komma till själva kärnan av Bibelns budskap och kunna förstå den så snart som möjligt. Det kan vara svårare för en nyomvänd kristen att plöja igenom hela Israels historia innan han eller hon kommer till den klara undervisningen om den utlovade Messias liv. Men när det gäller fortsatt förståelse av vårt ursprung, vår Skapare, syndafallet, Guds frälsning och dom, så är det viktigt att läsa första Mosebok. 

• Bibeln är Undrens bok: Bibeln skildrar en Gud som är allsmäktig och kan göra vad som helst: Inget är omöjligt för Gud Således finns det helt otroliga och underbara underverk i berättelsen om Guds gärningar i historien, genom hela Bibeln. När Bibeln således skildrar talande åsnor, träd som växer upp över en natt, människor som överlever brinnande ugnar osv så skildrar den Guds underverk. Den Gud som har skapat allt kan göra vad han vill. Profeten Jeremia bad till Gud:
  

  "O, Herre, HERRE, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. Du visar nåd mot tusenden och vedergäller fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: HERREN Sebaot är hans namn. Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar, så att du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar. Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag..." (Jer 32:17-20).

  Gud inledde sitt svar på Jeremias bön med följande ord:
  

  "Se, jag är HERREN, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?" (Jer 32:27).

  Vi bör alltså tänka på att Bibeln inte endast skildrar händelser som har naturliga förklaringar, utan också många händelser som är mäktiga underverk av den Gud som kan göra vad som helst. Vidare bör vi inte tro att vi vet mer än Gud om saker och ting. Vi bör utforska och lära oss så mycket vi kan, men samtidigt inte bli högmodiga och tro att vi som är skapade varelser kan förstå och utrannsaka Guds verk, Guds väsen, Guds gärningar. Gud sa till Job:
  

  "Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. " (Job 38:4).

  Och Salomo, den visaste av dem alla, sa:
  

  "När jag alltså inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som försiggår på jorden - varken dag eller natt unnar man sig sömn - då insåg jag att alla Guds verk är sådana att människan inte förmår fatta vad som sker under solen. Ty hur mycket människan än bemödar sig med att utforska det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det." (Pred 8:16-17).

  Och Paulus, som fått se himlen och som hade stor insikt i Guds frälsningsplan, skriver:
  

  "O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. " (Rom 11:33).

• Bibeln innehåller andlig kunskap Som Paulus skriver: "Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord." (1 Kor 2:13). Den andliga kunskapen kan en icke-kristen inte förstå, och det tycks vara dårskap för honom (1 Kor 1:23). En orsak till att (högmodiga) människor, som inte inte fruktar eller förtröstar på Gud, inte kan förstå Guds visdom eller kunskap, är att de helt enkelt inte är tillräckligt kloka och visa. Gud har böjt sig ned och skänkt oss frälsning. Det kan därför vara lättare för olärda, naiva, enkla människor och barn att tro evangelium och komma in i Guds rike. De har inte på samma sätt förnuftet och sin egen visdom som ett slags avgudabeläta eller guldkalv. Det blir lättare för dem att ta emot och bevaras i Guds rike. Vi bör alltså böja oss ned till Guds enkla budskap snarare än att bli högmodiga och tro att vi är något inför Gud.
  

  "Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?  Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
  
  Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till,  för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren." (1 Kor 1:18-30).

  Nyckeln till att förstå den heliga Skrift är att genom Guds Ande, i tron, ta emot och förstå frälsningens budskap, dvs budskapet om vad Guds Son har gjort för syndare. Paulus förklarar:
  

  "Jag vill att ni skall veta vilken kamp jag har att utstå för er och för dem som bor i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen, för att de skall bli undervisade i kärlek och styrkta i sina hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger rätt insikt i Guds hemlighet, Kristus. I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. Detta säger jag för att ingen skall bedra er genom bestickande ord" (Kol 2:1

 /Göran

"Pappa vem har gjort", Jerusalem

Om Bibelns första vers

Genesis 1:1

"It has often been pointed out that if a person really believes Genesis 1:1 he will not find it difficult to believe anything else recorded in the Bible. That is, if God really created all things, then He controls all things and can do all things.

Furthermore, this one verse refutes all of man’s false philosophies concerning the origin and meaning of the world:

1. It refutes atheism, because the universe was created by God.
2. It refutes pantheism, for God is transcendent to that which He created.
3. It refutes polytheism, for one God created all things.
4. It refutes materialism, for matter had a beginning.
5. It refutes dualism, because God was alone when He created.
6. It refutes humanism, because God, not man, is the ultimate reality.
7. It refutes evolutionism, because God created all things.

Actually all such false philosophies are merely different ways of expressing the same unbelief. Each one proposes that there is no personal, transcendent God; that ultimate reality is to be found in the eternal cosmos itself; and that the development of the universe into its present form is contingent solely on the innate properties of its own components. In essence, each of the above philosophies embraces all the others. Dualism, for example, is a summary form of polytheism, which is the popular expression of pantheism, which presupposes materialism, which functions in terms of evolutionism, which finds its consummation in humanism, which culminates in atheism.

The entire system could well be called the system of atheistic evolutionary humanism. Other philosophical ideas could also be incorporated into the same monstrous structure: naturalism, uniformitarianism, deism, agnosticism, monism, determinism, pragmatism, and others. All are arrayed in opposition to the great truth - marvelously simple, and understandable to a child, yet inexhaustibly profound - that “in the beginning, God created the heaven and the earth.”

(Citat från boken "The Genesis Record; A Scientific and Devotional Commentary On the Book of Beginnings", Henry M. Morris.).

Den naturliga gudskunskapen

Ur boken "En sammanfattning av den kristna läran", av Edward W.A. Koehler, D.D (1875 - 1951).

"1. Naturen vittnar om Guds existens. 
 ”Ingen har någonsin sett Gud” (Joh 1:18). För våra yttre sinnen är Gud osynlig och obegriplig. Trots det är den en dåre som förnekar Guds existens (Ps 14:1). Därför att: ”Vad man kan veta om Gud, det ligger nämligen i öppen dager för dem. Gud själv har gjort det uppenbart för dem. Guds osynliga väsen kan ju ses ända sen världens skapelse: det kan uppfattas i hans verk, på samma sätt som hans eviga makt och gudomsväsen. Därför är de utan ursäkt” (Rom 1:19-20). ”Varje hus måste ju ha byggts av någon, men Gud är den som har byggt allt” (Heb 3:4). Varken denna världens ursprung eller att den dagligen hålles i gång kan tillfredsställande förklaras utan en Första Orsak, som skapade och en allsmäktig Kraft som uppehåller och regerar den. Fastän vi inte ser Gud, känner vi honom ändå av hans verk. Det är befängd dårskap att anta att det vi ser omkring oss i naturen kom till av sig själv, och att detta välordnade universum med dess myriader av olika levande och icke levande varelser är en produkt av ett blint öde och evolution. Då en förnuftig människa begrundar naturens underbara verk, måste han fråga sig varifrån dessa ting kom och genom vilken de finns till. Hans medfödda sunda förnuft säger honom att det måste ha varit Någon som gjorde dem, och att det ännu finns Någon genom vilkens makt de fortfarande finns till. Och denne Någon är Gud.
   Under det att Gud i sanning uppenbarar sig i naturen, får varken naturen själv eller krafterna i naturen identifieras med Gud. Panteism är tron att Gud och universum är detsamma. Såsom vi skiljer byggnaden från byggmästaren, så måste vi också skilja skapelsen från Skaparen. ”Han är till före allting och allting äger bestånd i honom” (Kol 1:17).

   2. Människans samvete vittnar också om Guds existens. 
  Paulus skriver att hedningarna visar, ”att det som lagen kräver står skrivet i deras hjärtan. Också samvetet hos dem vittnar om den saken, liksom deras tankar, när de kommer med anklagelser mot varandra eller tar varandra i försvar” (Rom 2:15). ”Och fastän de väl känner till vad Gud i sin rättfärdighet stadgat, att de som gör sådant är döden värda” (Rom 1:32). Samvetet, som för den skull håller människan ansvarig för sina gärningar mot en makt högre än sig själv, vittnar om Guds existens.

   3. Tron på Guds existens är universell. 
  Vittnesbörden från naturen och samvetet om Guds existens är ett faktum, som ingen förnuftig människa kan förneka. Därför har det alltid varit angeläget för den förnuftiga människan att åstadkomma någon sorts relation mellan sig själv och Gud. ”Ty det har aldrig funnits ett folk så gudlöst, att det icke har inrättat och hållit gudstjänst av något slag” (SKB sid 392). Det skulle helt enkelt vara omöjligt att förstå den religiösa tillbedjan som vi finner bland hedniska folk, om det inte fanns en grundläggande kunskap om existensen av ett Högre Väsen.

"Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet
förkunnar hans händers verk." (Ps 19:2).

   Emellertid har människor, som följer sina dåraktiga föreställningar, på den naturliga gudskunskapens grund byggt upp religiösa system, som är vidskepliga, avgudiska och avskyvärda (Rom 1:21-25; Apg 17:22-25). ”Ty även hedningarna har genom den naturliga lagen i någon mån haft kunskap om Gud, men likväl har de varken lärt att rätt känna eller att rätt ära honom” (SKB sid 602).

   4. Hur långt sträcker sig denna kunskap och var går gränsen? 
  Naturen, historien och samvetet lär inte bara att Gud existerar, utan också att han är en levande Gud (Apg 17:27); att han är allsmäktig (Rom 1:20); att han är vis (Ords 3:19); att han är god mot sin skapelse (Apg 14:17); att han är helig och rättvis, befaller och belönar det goda och förbjuder och straffar det onda (Rom 1:32; 2:15).
   Den sanne Guden uppenbarar sig själv för oss i naturen, men naturen uppenbarar inte för oss vem denne sanne Gud är. Inget hednafolk lärde av naturens bok, att Gud är treenig: Fader, Son och Helig Ande. När de på basis av människors naturliga gudskunskap försöker avgöra vem han är, gör de alltid en avgud av honom. ”Ty folkens alla gudar är avgudar” (Ps 96:5; Rom 1:21-23); ”Därför är det i själva verket sin egen falska inbillning och dröm om Gud, som de ha till avgud och som kommer dem att förtrösta på det rena intet” (SKB sid 392).
   Inte heller är naturlig gudskunskap tillräcklig till frälsning, därför att Guds nåd i Kristus är uppenbarad för människan endast i evangelium, och därom vet människan ingenting genom sin naturliga gudskunskap. Därför är hedningarna ”utan hopp och utan Gud i världen” (Ef 2:12).

Barnoffer till Molok, en hednisk avgud som omnämns i Bibeln.

   5. Ändamålet med denna kunskap, särskilt när den kommer genom samvetet, är att upprätthålla yttre ordning bland människor, som känner Guds dom över dem som gör det onda (Rom 1:32). Kunskapen om Guds existens bör dessutom sporra människor att söka honom, ”om de nu kunde treva sig fram till honom” och lära känna vem han är och vad han vill med människan (Apg 17:27). Om de vägrar att göra det, skall de bli utan ursäkt på domens dag (Rom 1:20).

   6. Den uppenbarade kunskapen om Gud.
  För att människan skall lära känna den sanne Guden och hur han skall tillbedjas, har Gud uppenbarat sig mer fullständigt i Bibeln. Bibeln inte bara bekräftar den naturliga gudskunskapen som människan har, utan den utvecklar den och lägger till den sådan kunskap som inte kan inhämtas på annat sätt (1 Kor 2:7-11). Under det att naturen säger oss att det finns en Gud, säger oss Bibeln vem denne Gud är. Under det att naturen och samvetet uppenbarar för oss många av Guds egenskaper, bekräftar Bibeln dem men inte enbart det. Den berättar också för oss om Guds kärlek och nåd i Kristus och den frälsning han berett för oss. Vi har därför inte tillåtelse att ha våra egna åsikter om Gud, så som hedningarna har, utan våra tankar och vår uppfattning om Gud måste, så långt det är möjligt för vårt begränsade förnuft, sammanfalla med vad Skriften säger om honom. Inte heller skall vi åkalla honom som det behagar oss, utan vi måste åkalla och tjäna honom så som Hans ord lär oss (Matt 15:9)."

Läs också gärna inlägget Gud och avgudarna

Hur kan vetenskapen analysera underverk?

I tidningen Dagen (21/8) skrev Anders Piltz en artikel med rubriken "Spela inte ut tron mot förnuftet". Han skriver i positiva ordalag om den som tror på en Skapare. Tron gör världen begripligare, och tron ger hopp. Samtidigt understryker Piltz att troende bör respektera vetenskapens autonomi. Han skriver att man aldrig kan "besvara en naturvetenskaplig fråga med hänvisning till Bibeln". Och han framställer kreationismen negativt. Den "ökar förvirringen". Den "vill föreskriva för forskarna vilka svar de bör komma fram till."

Troende bör inte lägga sig i vetenskapliga frågor eller forska utifrån andra grundantaganden än vad majoriteten av de naturvetenskapliga forskarna använder. Man får inte glömma att det finns vissa grundantaganden inom naturvetenskaplig forskning. Sådana grundantaganden är t.ex. att man inte får räkna med magi, Gud, underverk osv. Man får inte ta med sådant i de teorier som framställs i forskningen. Om någon är okunnig om detta bör han läsa artikeln "Varför talar de förbi varandra?" som publicerades i Huvudstadsbladet 89-09-08. Artikeln är skriven av Hans Rosing, Akademielektor emeritus, dr.h.c, och jag kommer nog att lägga upp den på bloggen. Hans Rosing ställer sig på evolutionisternas sida och tror inte på skapelseberättelsen, men han är som vetenskapsfilosof medveten om varför man talar förbi varandra när man har olika utgångspunkter.

Jag är fullt övertygad om att naturvetenskapen tjänar människan på ett gott sätt i forskningen inom många olika områden. Samtidigt är jag övertygad om att naturvetenskapen har sina begränsningar. När underverk har skett, blir dessa begränsningar väldigt stora. Vetenskapen kommer då givetvis inte, om den har "ateistiska" utgångspunkter, att finna rätta svaret, i de fall svaret är att ett underverk har skett.

Bibeln framställer Gud som en Gud som gör under. Underverken Han gör bryter ofta mot naturlagarna på märkliga sätt. Från skapelsen och genom hela Bibeln har Gud gjort mängder av under. Enligt Bibeln skapade Gud människan och världen genom sitt allsmakts ord. Enligt Bibeln har Gud sådan makt att om han säger något, så blir det så. Gud gjorde tio mäktiga underverk i Egypten då farao förmanades att låta Israels folk, som var slavar i landet, att få lämna landet för att fira gudstjänst i öknen. Dessa underverk var oerhörda och mäktiga, och de var straffdomar mot landets konung som förhärdade sitt hjärta mot Gud.

Gud delade havet för att Israels folk skulle vandra igenom det. Gud gjorde också många mäktiga underverk under de år som Israels folk vandrade genom öknen. Gud gjorde underverk i det land som Israels folk kom att bo i. Han gjorde också underverk under profeternas tid. Guds Son av evighet, Jesus Kristus, den utlovade Messias, gjorde mängder av mäktiga underverk. Han uppväckte döda, Han botade sjuka, Han gick på vatten, mättade tusentals människor med enstaka bröd. Han förvandlade vatten till vin. Han gav blinda syn. Apostlarna gjorde också underverk i kraft av Hans namn.

Hur skulle vetenskapen kunna finna några sanna svar ifall de undersökt vad Jesus gjorde. När han vid ett bröllop i Kana förvandlat vatten till vin, så var vinet drickbart och färdigt och smakade gott, trots att det förvandlats och kommit till på mycket kort tid. Vinberedning tar tid. Men Jesus behövde inte den tiden för att skapa vin. En vetenskaplig undersökning skulle visa att vinet var väl tillgjort och säkert hade lång beredningstid. Det tar också tid att göra bröd. Men Jesus kunde mätta tusentals människor med några enstaka bröd. En vetenskaplig undersökning av brödet skulle visa att det gjorts i ordning under längre tid, fast det var förvandlat och kom till på mycket kort tid och mångdubblades så att alla blev mätta. Och den blindfödde som Jesus botade - om man på ett vetenskapligt sätt hade undersökt hans ögon, så skulle de se friska ut, och man skulle tro att denne inte fötts blind. Man skulle kanske tro att han självläkt på något sätt.

Det är inte naturligt att gå på vatten. En undersökning av vattnet i Genesarets sjö skulle visa att det var ett normalt vatten. Om man vägde Jesus skulle det visa sig att han väger lika mycket som vilken normal människa som helst. Den naturvetenskapliga forskningen skulle säga att Jesus inte hade vandrat på vattnet eftersom det helt enkelt är omöjligt.

Lasarus, som varit död i flera dagar, hur skulle inte den naturvetenskapliga forskningen visa att han troligtvis inte varit död någon gång, särskilt inte under flera dagar, för hans kropp fungerade som vanligt.

Bibelns Gud är undrens Gud. Han får saker och ting att se föråldrat och äkta ut även när det framskapats i ett nu, i kraft av Guds allmakts ord. Träden, djuren och världen som Adam såg när han nyss skapats, verkade äldre än någon dag eller två. Bibelns Gud är helig och allsmäktig. Han gör vad han vill, på vilket sätt han vill, och att bryta mot naturlagarna är för honom inte svårt. Han som kunde förvandla Nilflodens vatten till blod genom att Mose satte sin stav i vattnet, Han som delade havet mitt i tu, Han som uppstod efter att ha varit död i tre dagar, Han kommer också att uppväcka alla människor som någonsin levt och Han kommer ställa dem inför sig själv på Domens dag. Det kommer han göra med dem även om de tror att allting i skapelsen har naturliga och inomvärldsliga förklaringar. En dag skall Gud uppenbara sig för alla, och den dagen kan ingen undgå.

Det är Undrens Gud som också är Domens och Frälsningens Gud. Vad är svårt för honom? Vem räknar med Honom i forskningen av hur världen kom till? Han skapar för att det skapade skall tjäna Honom och tjäna mänskligheten. "Ty så säger HERREN, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är HERREN, och det finns ingen annan." (Jes 45:18). "Himlen är HERRENS himmel och jorden har han givit åt människors barn." (Ps 115:16). Det är inte svårt för Gud, som är allsmäktig, att mätta tusentals människor, vid två tillfällen, med enstaka bröd. Och brödet och vinet från underverken kommer att se ut som om det var gjort som vilket annat bröd som helst under de tidsramar som det krävs för att göra bröd och vin.

Hur kan vetenskapen analysera underverk och komma fram till sanningen? Om denna värld som vi lever i har tillkommit genom underverk, hur kan då den forskning som i sina grundantaganden säger att allt måste förklaras på ett naturligt och inomvärldsligt sätt, komma fram till sanningen? Den naturvetenskapliga forskningen bör vi inte förakta. Men vi bör inte heller, som troende, ha naturvetenskapen med dess inomvärldsliga ramar, som ett slags avgudabeläte som har större auktoritet än Guds ord. För tänk om Undrens Gud, som gjort så många andra mäktiga underverk, har skapat världen i kraft av sitt ord på ett övernaturligt sätt?

"Du, vår Herre och Gud,
är värdig att mottaga pris och ära och makt,
ty du har skapat allting,
och därför att så var din vilja,
kom det till och blev skapat." (Upp. 4:11).

"ty han befallde och de blev skapade." (Ps 148:5).

"Vem talade och det blev så, utan att Herren hade befallt det?" (Klag 3:37).

"O, Herre, HERRE, se, du har gjort himmel och jord genom
din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt." (Jer 32:17).

"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma?
Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord." (Ps 121:1-2).

"Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk,
för att de skall bo över hela jorden." (Apg 17:26).

"Spänn bältet om livet som en man,
jag vill fråga dig, och du skall svara mig.
Var fanns du när jag lade jordens grund?
Svara, om du har så stort förstånd." (Job 38:3-4).

"Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden
och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han.
Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den. (2 Mos 20:11).

"Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn,
ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord,
men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade." (2 Mos 31:17).

"för Gud är allting möjligt" (Matt 19:26).

"Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet." (TIt 1:2).

"Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga" (4 Mos 23:19).

"Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det." När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro." Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk." (Luk 7:6-10).

"Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud,
så att det vi ser inte har blivit till av något synligt." (Heb 11:3).

/Shadow