Martin Luther, Heretic (1983)

Det finns en ovanligt bra Luther film som någon har lagt upp i sin helhet på Youtube. Jag länkar till den här ovan. Filmen heter Martin Luther, Heretic och är från 1983. Några av er har kanske sett filmen Luther från 2003 med Joseph Fiennes i huvudrollen. Jag gillar även den filmen.

Det finns även en äldre svart-vit film från 50-talet om Luther som jag har liggandes någonstans, men den har jag inte sett i sin helhet. Jag har även en dramatisering (mer teaterlik) av Luthers liv från 1973 med Stacy Keach i huvudrollen (han spelade bl a Barabbas i filmen/tv-serien Jesus från Nazareth samt nazi ledare i filmen American History X).

Jag är inte särskilt bra på att känna igen och namnge skådespelare, men huvudrollsinnehavaren i Martin Luther, Heretic (Jonathan Pryce) kände jag igen från bl a TV-filmen David (1997) där han spelade kung Saul. Luthers motståndare Johann Eck spelas av Philip Stone och honom känner jag igen som servitören Delbert Grady i The Shining (1980), samt Moses svärfar Jetro i filmen Moses (1995).

I vilket fall som helst. Jag var lite skeptisk när jag började titta på filmen eftersom jag aldrig hört talas om den, och jag tänkte att det kanske är en dålig B-film. Jag blev dock väldigt positivt överaskad. Martin Luther, Heretic tränger djupare in i Martin Luthers teologi, personliga anfäktelser och frälsningsvisshet än t.ex. Luther från 2003. Det är en mycket uppbygglig och intressant TV-film och ger en rätt god inblick i vad som drev Luther, och den stämmer väl med de biografier som jag läst om hans liv och tro.

Rekommenderas varmt!

/Göran

Om Bibeln auktoritet och klarhet

(Ur "En sammanfattning av den kristna läran", E. Koehler).

Bibelns auktoritet.
  Bibelns auktoritet beror på att den innehåller  allt som är nödvändigt för att uppnå vad den Heliga Skrift var ämnad till (A.L.Graebner, Doctrinal Theology, s. 13).Bibeln innehåller ”hela Guds rådslut” (Apg 20:27), som är nog för att ”göra oss visa till frälsning” (2 Tim 3:15) och för att undervisa och uppfostra oss till ett liv i rättfärdighet (2 Tim 3:16-17). För den skull fick den rike mannen veta att hans bröder hade ”Mose och profeterna” (Luk 16:29), och om de trodde deras ord, skulle de undkomma helvetets pina, de behövde inget mer. Därför finns det ingen brist i Bibeln, som måste fyllas av muntliga traditioner, uttalanden av påven, nya uppenbarelser, modern tolkning av troslära etc. I dag är Bibeln lika fullkomlig för sitt ändamål som den någonsin varit. Kyrkans bekännelser får inte på något sätt betraktas som tillägg till Bibeln, en bilaga med kompletterande eller mer fullständiga sanningar. De har endast till uppgift att lyfta fram trosläror i Skriften och avvisa villfarelser, som utvecklats under tidernas lopp

Bibelns tillgänglighet och klarhet.
   ”Bibelns tillgänglighet beror på den Heliga Skrifts klarhet. Den ger åt varje läsare och åhörare av normal mänsklig intelligens och tillräcklig kunskap i det använda språket klar insikt i alla lärosatser och föreskrifter i det inspirerade Ordet. Det sker dock under den förutsättningen, att själen inte på förhand är så ockuperad av villfarelser, att den utestänger intrycken av sanningen själv, fast den framställes klart i ord av mänskligt tal” (A.L.Graebner, Doctrinal Theology, sid 11). Eftersom Bibeln är given till människor i ord på mänskligt språk, förutsätter den från början att människor skall kunna förstå dess undervisning. De grundläggande lärosatserna uttryckes på ett språk som är tillräckligt klart att förstås av alla människor med normal intelligens. Av detta skäl kallas Bibeln ett ljus (Ps 119:105; 2 Pet 1:19). Den gör den enfaldige vis (Ps 19:8). Även barnen kan förstå Skriften (2 Tim 3:15). Vi medger att den Heliga Skrifts undervisning inte alltid sammanfaller med det mänskliga förnuftets slutledningar (2 Kor 10:5). ”Det finns ett och annat i dem som är svårt att förstå” (2 Pet 3:16; Rom 11:33). Det finns texter, som är svåra att översätta på grund av vår brist på kunskap, antingen till följd av språket eller beroende på förhållanden, som texten refererar till. Vi kan inte alltid, så t ex i Uppenbarelseboken, med absolut säkerhet avgöra meningen och betydelsen av det använda bildspråket. 

Trots det är lärosatserna, som vi måste känna till för att bli frälsta och för att föra ett heligt liv på jorden, klart uttalade och begripliga för var och en. ”Mot åsikten att Skriften är oklar och att man förväntar att präst och påve, teologer och kyrkomöte skall demonstrera dess verkliga mening har den Lutherska kyrkan framhållit klarheten av Skriften, ’apostlarnas klara ord och undervisning’ (Apol. VII., VIII:25, Triglotta sid 235), ’Israels rena och klara källa’” (SKB sid 542; Popular Symbolics, 23, sid 28).

Läs fler inlägg i katogorin Bibelns klarhet.

Vår enda regel och norm

Ur De lutherska bekännelseskrifterna, närmare bestämt inledningen till Konkordieformeln (Epitome)

"1. Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: "Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad", Gal. 1.

Men andra skrifter av äldre och nyare lärare, vad de än må heta, få icke likställas med den heliga Skrift, utan de måste allesammans underordnas denna och få icke anses vara något annat och mer än vittnen, som betyga, huru och var denna profetiska och apostoliska lära bevarats efter apostlarnas tid.

2. Då strax efter apostlarnas dagar, ja, ännu under deras livstid, villolärare och kättare uppstodo och mot dem i den äldsta kyrkan symbola, d.v.s. korta klara bekännelser, uppställdes, vilka gåvo uttryck åt den rättrogna sanna kyrkans enhällighet och allmänt omfattade kristna tro, nämligen Symbolum Apostolicum, Symbolum Nicaenum och Symbolum Athanasianum, bekänna vi oss till desamma och förkasta härmed alla kätterska läror, som i strid med dessa bekännelser införts i Guds kyrka.

3. Men beträffande den söndring i trosfrågor, som inträffat i vår tid, anse vi den första oförändrade Augsburgska bekännelsen, vilken överlämnades till kejsar Karl V vid den stora riksdagen i Augsburg år 30, såsom vår tids symbolum, då den är yttryck för vår enhälliga övertygelse och förklaring av vår kristna tro särskilt gent emot påvedömet med dess falska gudstjänst, avgudadyrkan och vantro ävensom mot andra sekter. Nära samman med denna bekännelse hör dess Apologi, vartill komma de år 37 uppställda Schmalkaldiska artiklarna, som då underskrevos av de främsta teologerna.

Då dessa trosting angå även lekmannen och hans salighet, bekänna vi oss också till doktor Luthers Lilla och Stora katekes, sådana dessa ingå i Luthers verk, och anse dem såsom lekmannabibel, vari allt finnes sammanfattat, vilket utförligt behandlas i den heliga Skrift och som en kristen människa behöver veta för sin själs salighet.

Efter denna här ovan angivna norm böra alla läror prövas och vad som befinnes strida däremot bör förkastas och fördömas såsom stridande mot vår enhälliga förklaring av vår tro.

På detta sätt fasthålles åtskillnaden mellan å ena sidan Gamla och Nya testamentets heliga Skrift och å andra sidan alla övriga skrifter. Den heliga Skrift ensam förblir den enda domaren, regeln och rättesnöret, varmed alla läror skola såsom med en probersten prövas och bedömas, om de äro goda eller onda, rätta eller orätta.

Men de nämnda symbola och bekännelseskrifterna äro icke domare såsom den heliga Skrift, utan endast trosvittnesbörd och förklaringar, som visa, huru med avseende på omstridda frågor den heliga Skrift tolkats och förklarats i Guds kyrka under olika tider av de då levande och huru mot densamma stridande läror förkastats och fördömts."

[Tema: Bönen] Böner från reformationstiden

"Se, Herre, ett tomt kärl som behöver fyllas: Fyll det, Herre. Min tro är svag: Gör mig stark. Min kärlek är kall: Värm mig och gör mig brinnande, så att min kärlek kan nå min nästa. Jag har ingen stark och stadig tro, jag tvivlar och är oförmögen att förlita mig på dig: Herre, hjälp mig, stärk min tro och min tillit till dig. I dig finns all min rikedom gömd. Jag är fattig, du är rik, men du förbarmade dig över den fattige. Jag är en syndare, du är upphöjd. Hos mig överflödar synden, du är full av rättfärdighet. Därför vill jag stanna hos dig. Av dig får jag ta emot, men ingenting kan jag ge dig. Amen."

Martin Luther.



"O Herre, jag ber om nåden och inte om rätten. Om du skulle bruka din rättvisa, då kan ingen levande bli rättfärdig inför ditt ansikte. Alla blir beslagna med synd och kan inte uthärda din stränghet. Gå därför inte till rätta med mig, utan hör mig och handla i nåd med mig."

Olavus Petri



"Jag fattig, syndig människa, som är både avlad och född i synd och i alla mina livsdagar har fört ett syndigt leverne, bekänner av allt hjärta inför dig, allsmäktige och evige Gud, min käre himmelske Fader, att jag inte har älskat dig över allting, inte min nästa som mig själv. Jag har, tyvärr, på många olika sätt syndat mot dig och dina heliga budord, både med tankar ord och gärningar, och vet mig för den skull vara värd helvetet och evig fördömelse om du skulle döma mig som din stränga rättvisa kräver och mina synder har förtjänat.

Men nu har du, käre himmelske Fader, utlovat att du ville göra nåd och misskund med alla fattiga syndare som vill omvända sig och med en stadig tro fly till din obegripliga barmhärtighet. Med dem vill du överse vad de har brutit mot dig och aldrig mer tillräkna dem deras synder. På det förlitar jag mig, arme syndare, och ber dig tröstligen att du efter samma löfte ville vara mig misskundsam och nådig och förlåta mig mina synder, ditt heliga namn till pris och ära."

Mässan på svenska, 1531.

[Tema: Bönen] Böner av kyrkofäder

"O vilken frikostighet hos Gud!

O öppna hand!

O mäktiga arm!

Omätliga är de nådegåvor, som du hämtar ur din dolda

skattkammare för att strö över oss!

Av ren kärlek till oss reser du oss

nästan upp till din egen höghet,

oss som genom våra synder förlorat

vårt värde och vår värdighet.

När du i en sådan fri kärlek

tar dej an oss,

vad betyder det annat

än att du gör oss värdiga dig själv."

                                         Gregorios av Nyssa (ca 335–394)

"O Herre, vår Gud, 

under dina vingars skugga kan vi hoppas.

Du skyddar och bär oss.

Om du är vår styrka 

har vi en kraft som inte sviktar,

litar vi på vår egen styrka, blir vi kraftlösa.

Vi vill komma tillbaka till dig

och vi behöver inte vara rädda att 

vi inget hem har att komma till.

Även om vi varit långt borta 

har inte ditt hus störtat samman."

                                              Augustinus (354-430)

"Vi var döda

men du har fött oss på nytt med din Ande

till kropp och själ.

Du har renat oss från vår skam.

Och vi ber nu till dej, barmhärtighetens Fader

och all trösts Gud:

bevara oss i vår kallelse,

i tillbedjan och trohet.

Vi överlåter oss åt ditt gudomliga ord

och din heliga lag.

Upplys våra själar,

så att vi kan känna och tjäna dej.

Vi ber dej: ge oss kraft

att förverkliga det som är vår innersta önskan,

och att kasta av oss plågan

över de felsteg vi gjort och kommer att fortsätta med,

glöm våra överträdelser och försummelser,

som dag och natt kastar sin skugga av skuld.

Herre, tänk på hur lätt vi faller,

hur bräckliga dina människor är,

hur mycket ont som finns dolt i deras natur och anlag.

Stärk oss, gode Gud, med din kraft,

upplys våra själar med din tröst.

Hjälp oss att leva i överensstämmelse med trons lärosatser

som förkunnats av apostlarna

och med vår Frälsare Jesu Kristi

underbara undervisning i evangelierna,

hjälp oss att följa den i ord och handling

och i hela vårt sätt att vara."

                                     från papyrus (odaterat?)

"Herre, allsmäktige Gud,

din älskade och välsignade tjänares, Jesu Kristi, Fader,

genom vilken vi har kommit till kunskap om dig,

du änglarnas och krafternas,

du hela skapelsens och de rättfärdigas Gud,

som har gett liv åt alla,

jag prisar dig för att du har låtit mig få leva

till denna dag och stund 

och för att du har låtit mig få gemenskap med dina martyrer

och låter mig få dricka ur Kristi kalk

till uppståndelse och liv för kropp och själ

i den helige Andes oförgänglighet.

Låt mig i dag få nåd inför ditt ansikte

och tag emot mig som ett välbehagligt offer,

du som har berett mig och som uppfyller mina löften,

du trofaste och sanne Gud.

Därför lovar och prisar jag dig

och ärar dig genom vår evige och himmelske överstepräst,

Jesus Kristus, din älskade tjänare.

Genom honom skall allting prisa dig

med den helige Ande, nu och i evighet. Amen."

                                             Polykarpos (ca 69-115)

"Godhet flödar från dig, Herre, ren och oupphörlig.

Du kunde ha förkastat oss, det hade endast varit rätt,

men i din barmhärtighet förlät du oss.

Du hatade oss, och du blev försonad med oss.

Du förbannade oss, och du välsignade oss.

Du fördrev oss från paradiset, och du kallade oss åter.

Du tog ifrån oss fikonlöven, denna opassande dräkt,

och klädde oss i en dyrbar mantel.

Du öppnade fängelseportarna och benådade de dömda.

Du bestänkte dem med rent vatten 

och tvättade bort deras smuts."

                               Gregorios av Nyssa (ca 335–394)