Om Bibeln (6).

Om Bibeln:

• Olika delar av Bibeln har olika syften och olika densitet/täthet. Vissa delar av Bibeln är mycket täta i fråga om visdom och djup. Andra delar av Bibeln skildrar historiska händelser då Gud ledde och förmanade sitt utvalda folk Israel. Att läsa 5-10 kapitel ur fjärde Mosebok kan vara midnre uppbyggligt rörande en kristens daglig anfäktelse och syndamedvetenhet än att läsa en enda mening av Jesus eller hans apostlar. En del passager av Bibeln kan man förstå bättre genom att få olika erfarenheter i livet. 
• För den som börjar att läsa Bibeln brukar jag rekommendera Matteusevangeliet, och sedan Romarbrevet och därefter Johannesevangeliet. Detta för att komma till själva kärnan av Bibelns budskap och kunna förstå den så snart som möjligt. Det kan vara svårare för en nyomvänd kristen att plöja igenom hela Israels historia innan han eller hon kommer till den klara undervisningen om den utlovade Messias liv. Men när det gäller fortsatt förståelse av vårt ursprung, vår Skapare, syndafallet, Guds frälsning och dom, så är det viktigt att läsa första Mosebok. 

• Bibeln är Undrens bok: Bibeln skildrar en Gud som är allsmäktig och kan göra vad som helst: Inget är omöjligt för Gud Således finns det helt otroliga och underbara underverk i berättelsen om Guds gärningar i historien, genom hela Bibeln. När Bibeln således skildrar talande åsnor, träd som växer upp över en natt, människor som överlever brinnande ugnar osv så skildrar den Guds underverk. Den Gud som har skapat allt kan göra vad han vill. Profeten Jeremia bad till Gud:
  

  "O, Herre, HERRE, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. Du visar nåd mot tusenden och vedergäller fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: HERREN Sebaot är hans namn. Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar, så att du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar. Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag..." (Jer 32:17-20).

  Gud inledde sitt svar på Jeremias bön med följande ord:
  

  "Se, jag är HERREN, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?" (Jer 32:27).

  Vi bör alltså tänka på att Bibeln inte endast skildrar händelser som har naturliga förklaringar, utan också många händelser som är mäktiga underverk av den Gud som kan göra vad som helst. Vidare bör vi inte tro att vi vet mer än Gud om saker och ting. Vi bör utforska och lära oss så mycket vi kan, men samtidigt inte bli högmodiga och tro att vi som är skapade varelser kan förstå och utrannsaka Guds verk, Guds väsen, Guds gärningar. Gud sa till Job:
  

  "Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. " (Job 38:4).

  Och Salomo, den visaste av dem alla, sa:
  

  "När jag alltså inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som försiggår på jorden - varken dag eller natt unnar man sig sömn - då insåg jag att alla Guds verk är sådana att människan inte förmår fatta vad som sker under solen. Ty hur mycket människan än bemödar sig med att utforska det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det." (Pred 8:16-17).

  Och Paulus, som fått se himlen och som hade stor insikt i Guds frälsningsplan, skriver:
  

  "O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. " (Rom 11:33).

• Bibeln innehåller andlig kunskap Som Paulus skriver: "Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord." (1 Kor 2:13). Den andliga kunskapen kan en icke-kristen inte förstå, och det tycks vara dårskap för honom (1 Kor 1:23). En orsak till att (högmodiga) människor, som inte inte fruktar eller förtröstar på Gud, inte kan förstå Guds visdom eller kunskap, är att de helt enkelt inte är tillräckligt kloka och visa. Gud har böjt sig ned och skänkt oss frälsning. Det kan därför vara lättare för olärda, naiva, enkla människor och barn att tro evangelium och komma in i Guds rike. De har inte på samma sätt förnuftet och sin egen visdom som ett slags avgudabeläta eller guldkalv. Det blir lättare för dem att ta emot och bevaras i Guds rike. Vi bör alltså böja oss ned till Guds enkla budskap snarare än att bli högmodiga och tro att vi är något inför Gud.
  

  "Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?  Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
  
  Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till,  för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren." (1 Kor 1:18-30).

  Nyckeln till att förstå den heliga Skrift är att genom Guds Ande, i tron, ta emot och förstå frälsningens budskap, dvs budskapet om vad Guds Son har gjort för syndare. Paulus förklarar:
  

  "Jag vill att ni skall veta vilken kamp jag har att utstå för er och för dem som bor i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen, för att de skall bli undervisade i kärlek och styrkta i sina hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger rätt insikt i Guds hemlighet, Kristus. I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. Detta säger jag för att ingen skall bedra er genom bestickande ord" (Kol 2:1

 /Göran

Om Bibeln (5)

Mer om Bibeln:

• Hela Bibeln, från första Mosebok till Uppenbarelseboken, handlar om Jesus. Det står i Lukasevangeliet att Jesus efter sin uppståndelse "började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna" (Luk 24:27). Gud är huvudpersonen i Bibeln och skall vara huvudpersonen i våra liv. Gud är den som styr och råder över allt och det finns ingen annan Gud än Herren. Bibeln innehåller frälsningshistoria och berättar för dig hur just du blev fri från synden och fördömelsen genom Guds väldiga gärningar genom historien. Du är alltså, tillsammans med alla människor, objektet för Guds outgrundliga och väldiga kärlek, som kommer till uttryck genom Jesus Kristus. Att Jesus blod utgjöts för dig innebär att Guds blod utgjöts för dig.
• Bibeln är den enda boken i historien som lär ut klart och tydligt följande tre saker:
  1. Att Gud är 100 % helig, bestraffar synden och inte överser eller glömmer den.
  2. Att Gud är 100 % kärlek, självuppoffrande, nådig, förlåtande, god och förbarmande och hellre tar synden på sig själv än låter sina skapade varelse som blivit fientliga varelser går förlorade. Evangeliet predikas för vår skull, för att det gäller oss.
  3. Att varje människa som tar emot det som Gud säger oss i sitt ord kan vara 100 % säker på sin frälsning. Detta är möjligt eftersom frälsningen inte beror på oss, utan på Gud och Guds gärningar. Där fattades inget. Jesus är det fullkomliga översteprästen, som det står i Hebreerbrevet.
  Dessa tre saker uppenbaras i Jesu lidande, död och uppståndelse. På Jesus kors bestraffades alla synder. På Jesus kors förläts alla synder. På Jesus kors lades de synder som du annars skulle straffas för på domens dag då Jesus kommer åter och därför kan du vara säker på din frälsning. Alla andra religioner lär att människan måste göra olika saker för att bli frälst. Alla andra religioner innehåller ett tydligt element av osäkerhet kring frälsningen. Muhammed säger de var en förebild och nästan perfekt i sin fromhet, men ändå visste han inte hur det skulle gå för honom på domens dag. I Koranen står det
  

  "Jag är inte den förste av [Guds] sändebud och jag vet inte vad som skall ske med mig och med er. Jag följer bara det som uppenbaras för mig; jag är ingenting annat än en varnare, [som varnar] klart och entydigt."  (Sura 46:9).

  Och i en högt ansedd Hadith (tradition) säger Muhammed angående en nyligen av sjukdom avliden man (eng övers):
  

  "As to him, by Allah, death has overtaken him, and I hope the best for him. By Allah, though I am the Apostle of Allah, yet I do not know what Allah will do to me" (Sahih al-Bukhari, Volume 5, Book 58, Number 266).

  Kristen tro och Islam skiljer sig också mycket åt vad gäller en enskild människas relation till Gud. Inom Islam finns en viss distans till Gud, och inte samma nära intima relation som inom kristen tro. Det är inte en tillfällighet att Islams Gud, som sägs ha 99 olika namn, inte heter Kärlek eller Fader. Inom kristen tro lyfts vi in i Guds familj och Guds kärlek och får bedja "Abba" ((det familjära ordet för fader) till Gud. 
• Varje människa - kristen, muslim eller av annan religion - kan ju också gå till sig själv och ärligt ställa frågan "Om Gud skulle döma dig efter dina gärningar, skulle du komma till paradiset eller dömas ifrån det?" En kristen kan svara "Ja, jag kommer till himlen, annars säger jag ju att Gud ljuger i Skriften när det står:
  

  'Gud har köpt oss med sitt eget blod' (Apg 20:28)

  och när han säger
  

  'Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. '(2 Kor 5:19)

  och
  

  'Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag." (Apg 13:38-39)

Jesus hade ju 'kommit ner från himlen' (Joh 6:38), han 'visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. ' (Joh 13:3). På alla sätt visade han att han var Gud. Han sa 'Allt vad Fadern har är mitt' (Joh 16:15). Han förlåter synder (Matt. 9:1-8; Mark. 2:1-12), Han tillbeds (Matt. 28:9; 28:17; Luk. 24:52; Joh. 9:38). Han är allsmäktig (Matt. 28:18-19; Joh. 13:3). Han skall döma världen (Joh. 5:22; Matt. 25:31-46; Joh. 5:22-23). Han har alltså Guds egenskaper och är sann Gud. Och ändå säger han:.

• 'Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund." (Joh 12:27).

  På grund av att priset är så högt som har betalat för vår frälsning, kan en kristen vara säker på hur det skall gå på domens dag. En kristens frälsningsvisshet handlar i själva verket om att inte underskatta Guds färdiga gåva.
• Tror du detta så är ditt namn skrivet i det som kallas för "Livets Bok" i himlen. Det står skrivet:
  • "Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön." (Upp 20:11-15). 
  • "Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades ...I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras." (Dan 7:9-10,13-14). 
  • "Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen." (Luk 10:20). 
  • "Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar." (Upp 3:5)

/Göran

Om Bibeln (3)

Ytterligare något om bibelläsning och Bibelns innehåll:

• Det är två budskap från första till sista boken i Bibeln: Lag och Evangelium. Lagen uppenbarar synden och lär oss vad vi skall göra, men den ger ingen kraft att hålla lagen. Det andra budskapet, evangelium, lär oss vad Gud har gjort för oss. Det budskapet gör att vi börjar älska Gud och vill göra hans vilja utan att vara pådrivna av hot eller prestationsångest. Lagen leder oss bara till högmod eller förtvivlan. Antingen får vi för oss att vi kan hålla lagen, och då blir vi stolta och högmodiga. Eller så upplever vi att vi inte kan hålla buden, och då blir vi förtvivlade och upplever att det inte finns något hopp eller någon utväg. Lagen rör sig inom människans område och är som ett fängelse. Evangelium å andra sidan, kommer från himlen och lär oss inte vad vi bör, kan eller skall göra utan vad Gud har gjort för oss, dvs att Gud har sänt sin Son till världen, som har försonat oss med Fadern i himlen genom att lida och dö i vårt ställe. Evangelium lär att frälsningen genom Jesus är helt färdig. Den som tror att frälsningen inte är fullbordad ärar inte Gud och tror inte på vad Gud säger. Alltså är Evangelium ett helt ljuvligt budskap som befriar oss från lagens fängelse och samtidigt avkläder oss all stolthet, högmod, självgodhet, lagiskhet, självrättfärdighet och berömmelse. Evangelium är berättelsen om Guds gärningar, där Gud ensam är huvudpersonen och gör allt. Evangelium berättar för oss om att Gud älskar oss så högt att Hans egen Son ställde sig i vårt ställe, blev vår broder, höll lagen, straffades och dog för våra synder. Enligt evangelium låg alla våra synder på Jesus och hans värdighet gavs åt oss, så att vi nu genom tron och dopet är helt iklädda Jesus rättfärdighet och ärver himmelriket helt fritt och gratis som en gåva. Lagen gör oss hungriga, trasiga, förtvivlade, vilsna och innestängda. Lagen är en spegel som visar vår synd. Evangelium visar hur all den synd som lagen avslöjar nu och för alltid är försonad genom Jesus. "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord." (2 Kor 5:19).

Jesus i Getsemane

• Från den första till den sista boken i Bibeln beskrivs tempel och offer som centrala och återkommande teman. Från och med Abels offer och till och med det fullbordade offerlammet i uppenbarelseboken skildras försoningen genom Jesus ställföreträdande offerdöd på korset och hans uppståndelse. I första Mosebok skildras Guds uppenbarelseplatser, och sedan tabernaklet och templet och slutligen det himmelska templet. Även i detta skildras Guds närvaro och försoningen. Jesus Kristus ensam är det sanna offret, den sanna översteprästen som offrar sig själv, det sanna templet, och honom har vi del av, eftersom vi som tror på Jesus är hans kropp, hans tempel, iklädda hans död och uppståndelse genom dopet (Rom 6).
• I Bibeln finner vi två förbund. Lagens förbund och det nya förbundet i Jesu död och uppståndelse. Många ateister som inte tror på Bibeln brukar dra fram gamla bud och regler som gällde endast teokratin Israel, det gamla förbundsfolket, och menar att kristna måste hålla även dessa regler. Detta gör de för att de inte förstår att det finns två förbund och att de har olika syften.
• Bibeln är en bok, men också ett bibliotek av många böcker. Bibeln är en bok därför att den helige Ande är den som har skrivit boken (2 Tim 3:16; 2 Pet 1:19-21), och flera böcker därför att den helige Ande ingav innehållet genom utvalda profeter, evangelister och apostlar. Den kristna tron bygger uteslutande på undervisningen i dessa böcker, som handlar om Jesus (Ef 2:20)..
• Bibeln innehåller 66 böcker som är skrivna av 40 olika författare under en tidsperiod av ca 1500 år. De var av olika klasser och bodde på olika platser. De skrev i olika genrer, såsom poesi, historia, sånger, liknelser, undervisningsbrev, profetior osv. Människor som inte vill omvända sig och tro på Bibelns innehåll brukar ofta blanda ihop dessa genrer eller inte ta hänsyn till dem alls. De kan t.ex. ta några ord från psaltarens sånger och tala om dem som om det vore astronomisk undervisning, eller läsa första mosebok som en symbolisk myt. Det är dock inte svårt att se vilken genre varje bok eller kapitel utgör.  

/Göran

Om Bibeln (2)

Några fler personliga tankar om Bibeln..

När jag vill LYSSNA till Guds ord (ljudfiler) så brukar jag gå till www.audiotreasure.com. Jag gillar att lyssna på t.ex. Word English Bible när han läser Psaltaren, för han låter så andaktsfull, som om han bad eller talade direkt till Gud. Det tycker jag kan vara uppbyggligt. Jag brukar också lyssna till ljudfiler med översättningarna KJV och NIV. Det är också glädjande att Svenska Folkbibeln har lagt ut ljudfiler med hela nya testamentet.

När det gäller bibelprogrammen E-sword och MySword som jag nämnde i mitt förra inlägg så tycker jag att det är lite problematiskt och tråkigt att många av kommentarerna och böckerna i programmen är reformerta och baptistiska. Det skulle vara trevligt med lite fler lutherska kommentarer. Men å andra sidan är bibelkommentarer endast bibelkommentarer, och skall inte läsas som något annat än människors tankar om och förklaringar av Guds ord. Så är det ju också med kyrkofäderna. Jag gillar att läsa kyrkofäder som skrev mellan år 90-300 e.kr. men ingen av den kan ju jämföras med apostlarnas ord, Guds eget ord. Deras ord är troende människors ord. Ibland skriver de väldigt bra. Ibland är de inte alls bra och lär ut obibliska saker.

Johannes Gezelius den äldre (1615-1690), biskop, far till Johannes
Gezelius den yngre, farfar till Johannes Gezelius den yngste.

Det finns några hemsidor med lutherska bibelkommentarer.

• The Popular Commentary of the Bible av Paul E. Kretzmann är en bra luthersk bibelkommentar på engelska. Den är bara lite kortfattad. 
• Peter Fjellstedts bibel med kommentarer är en på många sätt bra. Fjellstedt är särskilt bra på att utlägga Jesus Kristus i Gamla testamentet och han är väldigt evangelisk. Peter Fjellstedt ägnade sig mycket åt den s k inre och den yttre missionen. Han var präst i Svenska kyrkan och levde mellan åren 1802-1881. Han är bra på många sätt, men om jag minns rätt lär han otydligt när han utlägger vad nattvarden är för något, på ett sätt som avviker från vad de lutherska bekännelseskrifterna lär (och därmed vad Svenska kyrkan lärde).
• Gezelius Bibelverk är nog den bästa lutherska bibelkommentar jag läst. Tyvärr är databasen lite svårnavigerad tills man vant sig vid den. Efter en sökning kan man åka ut ur systemet när man skall bläddra vidare, och då måste man gå in databasen igen ifrån hemsidan. Men om vi nu bortser från de tekniska klurigheterna så är det en helt underbar bibelkommentar. Jag har testad att slå upp vad Gezelius bibelverk säger angående många detaljer i Bibeln och det är inte ovanligt att Gezelius vida överträffar andra författare som kommenterat bibeln ifråga om kunskap och insikt. Bibelkommentaren skrevs av tre generationer av biskopar (far, son och sonson) med namnet Johannes Gezelius mellan 1711-28 men den vanligaste utgåvan är från år 1863-66. Språket är förstås gammaldags och ibland lite klurigt att förstå. Man får jämföra med andra översättningar ibland för att förstå vissa ord. I vilket fall som helst är den en verklig guldgruva ifråga om förståelse, insikt och kunskap som jag varmt rekommenderar.

Bäst tycker jag nog att det är att läsa en Bibel som jag håller i handen istället för att läsa en elektronisk bibel. När jag håller i en fysisk bibel och läser så blir det liksom en annan sak än att läsa på mobilen eller på datorn. Det brukar leda till att jag läser mer text och blir mer fokuserad. Jag vet inte varför. Jag har också noterat att om jag har ett litet nya testamente i pocketformat nära till hands, i fickan eller på bordet, istället för att ha en finare Bibel i bokhyllan, så blir det också att jag läser Bibeln mer och oftare.

En del människor tycker att det underlättar bibelstudiet om man följer en tydlig bibelläsningsplan som gör att man läser hela Bibeln på t.ex. ett år. Personligen så blir min andakt och bibelläsning bättre om jag läser en bibelbok i taget. Ibland kanske jag läser en hel bibelbok på en gång. Jag upplever då att jag får en bättre helhetsbild. Andra gånger läser jag saktare och bara något kapitel i taget. I vilket fall som helst så känner jag mig mindre splittrad och tycker mig få en bätte helhetsbild om jag läser en bibelbok i taget. Men sånt där är personligt och människor fungerar olika.

När man läser Bibeln rekommenderar jag att man inleder med att be en kort bön till Gud om att han genom sin Ande skall ge insikt och förståelse i vad Skriften säger. Man kan be Gud om förlåtelse för synd och be honom att öppna hjärtat till att förstå vad Gud vill säga genom sitt Ord. Man bör tänka på att hela Skriften, från första Mosebok till Uppenbarelseboken, handlar om Jesus. Bibeln är frälsningshistoria.

En märklig sak med bibelläsnig är att ju mer man läser desto mer törstar man efter Guds ord och vill ha mer av det, men ju mindre man läser desto mindre törst efter Guds livgivande ord har man. Man kan alltså behöva tvinga sig till att komma igång. Och när man har kommit igång så förändras man så att man bara vill ha mer.

Det kan vara bra att läsa Bibeln sakta och meditera och söka efter innebörden eller själva essensen i varje mening. Det kan ju annars bli så lätt att bibelläsningen blir en rad meningar och kapitel som bara passerar genom intellektet som ord. Men Bibelns ord bör tränga in i, och bevaras i, våra hjärtan. Bibelns ord bör bildlikt talat placera själen inför Gud genom tron, så att vi förstår att vi själva står inför en levande och verklig Gud som dömer och frälser. Men han är endast domare för dem som förkastar hans frälsning. Jesus sa:

"Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen." (Joh 12:47-48).

/Göran

Det föraktade Ordet

"Se, min tjänare skall handla vist. 

Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög.

Liksom många häpnade över dig, så skall hans
framträdande förvrängas mer än andra mäns
och hans gestalt mer än andra människors.
Han skall bestänka många folk.
Inför honom kommer kungar att förstummas,
ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem
och lära känna vad de aldrig har hört.

Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade HERREN på honom." (Jes 52:13-53:6).

Guds ord har alltid varit föraktat. I vår tid föraktar man Guds ord genom att t.ex. inom sekulariserade kyrkor inte tro att all Guds ords undervisning gäller idag, samt att inom sekulariserade kyrkor och universitet anamma den moderna bibelkritiken som anser att Bibeln innehåller människoord istället för Guds ord. Bibelläsaren skulle då läsa Paulus brev som hans personliga värderingar och åsikter och inte som ordet från en apostel sänd på uppdrag av Guds Son. Som om Gud inte vore kapabel att bevara den viktigaste undervisningen som någonsin funnits, och som om Jesus ljög när han sa "Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig." (Joh 13:20).

Jesus är Guds evige Son som kom till världen för att frälsa förlorade syndare, dvs hela mänskligheten. Han utförde Guds frälsningsverk enligt Guds egen plan, led och dog för oss alla, uppstod på den tredje dagen och sitter nu på Guds högra sida och manar gott för oss. Han har också sänt sin helige Ande till dem som tror på Honom, lyssnar till Honom och lyder Guds ord. Genom de heliga Skrifterna leder den helige Ande kristenheten in i Guds eviga sanningar. Vid en tidpunkt när människor inte väntar det, dvs när som helst, kommer han tillbaka för att döma levande och döda. Men de som väntar på Honom, de som tror på Honom som sin Frälsare, står inte längre under någon dom, utan har övergått från döden till livet. De är helt och fultl friköpta från allt som heter dom, skuld och helvete. Deras frälsning beror inte på dem själva, utan på Jesu fullkomliga frälsningsverk. De andra måste dömas för sina synder, därför att de förhärdar sig mot Gud och Guds vilja, och håller sig till olika typer av avgudar. De har avsagt sig den "advokat" som för deras talan, genom att inte tro på Honom eller vilja ha honom i sitt liv. Men Gud har redan vittnat om sin existens för dem genom skapelsen, genom samvetet, genom historien och framför allt genom de heliga Skrifterna som vi har i Bibeln.

Men vad säger profeten Jesaja i texten som citeras ovan? Jo, han förutsade att både Jesus och hans budskap skulle komma att föraktas. "Liksom många häpnade över dig, så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns", "Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?"

När Jesus var på jorden kallade man honom för "Josefs son" (Luk 4:22), och "snickarens son"."Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?" (Matt 13:55). Se hur felaktigt de bedömde situationen i sin syndiga otro. Istället för att lyssna till honom i tro, så fäste de sig vid det yttre. De tänkte: Honom känner vi väl? Honom har vi väl hört talas om? Är han inte släkt med dessa?

På samma sätt föraktas Guds ord. Många tar anstöt över det enkla Guds ord, därför att de snubblar över stötestenen, Frälsarens uppträdande i enkelhet. De tänker "Men det här är väl Paulus ord? Det här är väl ord av människor? Har inte många professorer redan visat att Bibeln inte stämmer? Vet vi inte bättre idag än man gjorde för 2000 år sedan om hur saker och ting ligger till angående Bibelns innehåll?"  Med sådana tankar förleder människan sig själv och föraktar det yttre skalet och fäster sig endast vid det. Så har man gjort i alla tider på olika sätt.

Om Guds ord står det: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." (Ps 119:105), och "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Pet 1:19-21).

Men den syndiga människan är förvrängd och oandlig till sin natur. Så länge hon står emot Guds uppenbarelse i Ordet är hon som blind och döv. Det är därför Jesus säger "Hör du som har öron att höra med!" (Mark 4:9). "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna." (Upp 2:7). Det står också: "Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år." (Heb 3:7-8). Även hos en troende människa kan det finnas svag tro och en stor tröghet i att hålla sig flitigt till Guds ord. 

Om du fick en plötslig övernaturlig uppenbarelse av Gud, och hörde en röst från himlen som sa "Gå till den och den lägenheten i staden och sätt dig där varje dag och lyssna, för jag skall där låta en helig ängel från himlen upppenbara sig för dig och undervisa dig i Guds visdom och vägen till frälsning och allt som hör till sanningen. Varje dag vid lunchtid skall en ängel ställa sig där och undervisa dig 15 minuter, och det skall ske under två månaders tid", då skulle du förmodligen med stor flit och iver gå dit och lyssna, inte bara för att det var en befallning utan också därför att du visste vem som gav den.

Varför handlar vi inte så när det gäller Bibeln? När det gäller Bibeln blir vi slöa och tröga, ovilliga, eller rentav föraktande och förnekande i vår inställning till det skrivna Guds ord. I de heliga Skrifterna har vi den levande Gudens ord som talar till oss. Apostlarnas och profeternas ord är Guds eget ord. Den som leds av det som står i Bibeln leds av den helige Ande som undervisar där, och kommer att stärkas i tron och allt tydligare se Guds rike, Guds vilja och Guds frälsning. Men istället förhåller sig människan ofta till Bibeln som om det vore vilken bok som helst och inte till någon nytta. Detta trots att samvetet vittnar om att vi är syndare, att det finns en Gud som skall döma världen och att det som står i Bibeln är sant. Låt oss inte vara som de som sa till sig själva "Är det inte snickarens son?" Och varför skulle vi tro att en människas åsikt om Bibeln är mer sann än Jesu ord? Är inte det en slags avgud i hjärtat?

Bibelns Gud är en god och kärleksfull Gud, heltigenom helig, vis, allsmäktig, kärleksfull, nådig och förlåtande. Han har har redan försonat hela världen med sig själv genom Jesus, som är Guds Son. Han älskar oss som sina egna barn trots våra många synder och trots att han i sig själv är helig och inte tål synden. Han handskas med oss som om det inte fanns någon synd i oss, därför att Jesus redan har tagit all synd på sig själv och försonat oss med Gud.

Fäst alltså din blick på den korsfäste och uppståndne Frälsaren. Se Guds kärlek i Honom och lär känna Gud. Läs din Bibel. Stå emot de mänskliga och demoniska inbillningarna att Gud skulle ljuga för oss i sitt Ord, eller att Gud inte skulle finnas och inte ha uppenbarat allt som vi behöver till vår frälsning. Det har alltid funnits, och kommer alltid att finnas, människor som föraktar Guds ord och inte tar emot det. Men Gud ljuger inte, om så hela mänskligheten hade helt fel om allting. Det står skrivet: "Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet." (Tit 1:2). "Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det?" (4 Mos 23:19). Och Jesus sa: "Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen." (Joh 12:47-48).

Betrakta Bibeln som Guds sanna ord och som ett botemedel mot synden som ger evigt liv, därför att du finner Frälsaren själv i de heliga Skrifterna. Bibeln är en outtömlig skatt som inget Guds barn borde tröttna på att läsa även om de flesta i den här världen föraktar och förkastar Bibeln utan att ha några goda objektiva skäl att göra det. 

/Göran

Vad uppenbarar Uppenbarelseboken? (2 av 2)

Klicka här för att gå tillbaka till del 1.

Philippe-Jacques de Loutherbourg (1740-1812), "Ängeln binder satan"

Tolkningen av de tusen åren mm i kapitel 20
Den sjätte synen slutar med domedagen och Jesu slutliga seger över fienderna. Den sjunde och sista synen (20:1-22:5) tar oss tillbaka till början av den nytestamentliga tiden. Johannes såg ”en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden” (20:1). Detta identifierar ängeln som Jesus. Jesus hade ju redan sagt till Johannes: ”Jag har nycklarna till döden och helvetet” (1:18). Den stora kedjan i Jesu hand symboliserar hans makt att koppla och binda Satan.
    Jesus ”band honom för tusen år” (20:2). Dessa ”tusen år” har misshandlats mer än något annat uttryck i Bibeln. Hur kan vi vara säkra på att dessa ”tusen år” inte ska förstås bokstavligt utan bildligt som en metafor? För det första: varje fras i vers 1-2 innehåller bildspråk och Johannes befinner sig mitt i en syn. Han avbildar Jesus som en ängel och introducerar Satan som en drake. Han talar om helvetet som en djup grop (”avgrunden”), och fastän en avgrund inte har något lock ser Johannes Jesus med en nyckel och att han stänger till och förseglar avgrunden. Satan är en ond ande som inte kan bindas med fysiska kedjor. Ändå ser Johannes hur Jesus binder Satan med en stor kedja. Att uppfatta de tusen åren i slutet av vers 2 bokstavligt gör våld på det framställningssätt som Jesus här använder sig av genom Johannes.
    För det andra: Om det råder någon tvekan om vad ett bibelavsnitt betyder, låter en troende Bibeln vara sin egen tolk. Är man osäker på betydelsen av de tusen åren i detta avsnitt som är fullt av bilder och metaforer, måste vi gå till Jesu bokstavliga beskrivningar av de yttersta dagarna i evangelierna. Vår Herres tydliga ord där talar emot ett tillstånd av kristen dominans och universell fred i tusen år i bokstavlig mening. I evangelierna går Jesus emot föreställningen att det skulle bli fred på jorden och att de troende skulle utgöra en politisk styrelse. Han förutsade motsatsen i mycket bokstavliga termer: de yttersta dagarna ska karakteriseras av ”stridslarm och rykten om krig... Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike” (Matt 24:6,7). De kristna ska inte regera världen, tvärtom kommer man att ”utlämna er till att misshandlas och dödas” (Matt 24:9). I motsats till massomvändelser sa Jesus att ”många falska profeter ska träda fram och bedra många” och ”kärleken kommer att svalna hos
de flesta” (Matt 24:11,12).
    Resten av Bibeln utesluter också ett bokstavligt tusenårigt fridsrike på jorden. Paulus skriver: ”Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: ’Fred och trygghet’, då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan” (1 Tess 5:1-3).
    Vad menas då med de tusen åren i 20:2? Eftersom de börjar med att Jesus binder Satan (v 2) och slutar med att Satan släpps lös för en kort tid (v 3), symboliserar de tusen åren den nytestamentliga tiden. Den nytestamentliga tiden började med Kristi ankomst. Johannes skriver: ”Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar” (1 Joh 3:8). ”Denna världens furste är nu dömd”, säger Jesus (Joh 16:11). Genom sin död och uppståndelse har Jesus ”avväpnat väldena och makterna”, skriver Paulus (Kol 2:15). Bindandet av Satan – begränsningen av hans förmåga att skada Guds folk – utmärker början av de tusen åren, början av den nytestamentliga tiden.
    ”Tusen” var namnet på det största talet i grekisk vokabulär. Det representerade en tidslängd vars slut man inte kunde fastställa. I 20:3 symboliserar ”tusen” den nytestamentliga tiden av obestämd längd då Satan hålls bunden. 
    Vid världens begynnelse begränsade Gud de onda änglarnas aktivitet när han drev ut dem från himlen. Judas skriver: ”Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom” (Jud 6). Berättelsen om Job visar hur Gud redan i gamla förbundet satte en gräns för Satans makt.
    Förseglandet av avgrunden i 20:3 är Jesu verk. Det vittnar om den inskränkning av Satans makt och aktivitet som Jesu seger på Golgata innebar. Jesus uppfyllde profetian i 1 Mos 3:15 om att krossa den gamle ormens huvud. Men varken Satans bindande vid världens begynnelse eller hans bindande under den nytestamentliga tiden begränsar fullständigt djävulens aktivitet. Det framgår klart av Bibelns många varningar om Satans slughet. Kedjan och den djupa gropen tjänar som ett koppel som håller tillbaka Satan när han attackerar Guds församling.
    Nära slutet av den nytestamentliga tiden ska Satan släppas lös för en kort tid (20:3). Denna relativt korta tid avser en period med stor nöd för de troende. Under dessa sista dagar ska ”många falska profeter träda fram och bedra många” och ”kärleken svalna hos de flesta” (Matt 24:11,12). Jesus sa: ”Om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas” (Matt 24:22).
    I 20:4-6 dras Johannes blick till troner i himlen ”och de som satt på dem”, nämligen de heliga och martyrerna. Med dessa avses troende som ”inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen” (v 4). I en tidigare syn identifierade Johannes dem som tillbad vilddjuret som de icke-troende, ”alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet” (13:8). De som har vilddjurets märke på pannan eller handen är de som samarbetat med världsliga makter mot Lammet (13:11-18). 
    I 20:4 skriver Johannes: ”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma.” De som sitter på dessa domarsäten representerar dem som dött i tron under den nytestamentliga tiden. Johannes första läsare hade utan tvekan sett och hört om kristna trossyskon som hade förföljts och dödats för sin tros skull. De ”hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord” (v 4). 
    Johannes skriver att han såg ”deras själar som hade halshuggits” (20:4). Han såg själarna av avlidna troende, eftersom deras kroppar inte skulle uppväckas till liv och i förhärligad form återförenas med deras själar förrän på den yttersta dagen.
    Slutet av vers 4 översätter många översättningar så här: ”De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år” (så står det i Bibel 2000). Men Johannes skriver inte ”de fick liv igen” utan bara ”de levde och regerade med Kristus i tusen år”. De troendes själar behöver inte få liv igen, eftersom de aldrig verkligen dött. Jesus lovade Marta: ”Var och en som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö” (Joh 11:26). Och han försäkrade rövaren på korset: ”I dag ska du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43). De som dör med Kristus börjar omedelbart regera med honom i himlen. Detta regerande inkluderar att döma de onda änglarna och de otroende. Paulus skrev till de troende i Korint: ”Vet ni inte att de heliga ska döma världen? ... Vet ni inte att vi ska döma änglar?” (1 Kor 6:2,3). Dömandet i vers 4 syftar varken på domedagen eller de troendes regerande i evigheten efter domedagen. Detta dömande börjar det ögonblick våra själar tas till himlen. Troende fortsätter att leva och regera med Kristus när deras själar lämnar sina kroppar.
    De otroende kallar Johannes ”de andra döda” (20:5). De ”levde inte förrän de tusen åren hade gått” (v 5). De som dör utan Kristus är döda (skilda från Gud) både till kropp och själ fram till domedagen. För de troende börjar livet med Kristus och regerandet med honom när vi kommer till tro. Omvändelsen är en uppståndelse från andlig död. När vi kom till tro ”uppväckte Gud oss med Kristus och satte oss med honom i den himmelska världen”, skriver Paulus (Ef 2:6). 
    I slutet av vers 5 talar Johannes om ”den första uppståndelsen”. Eftersom Johannes bara såg de troendes själar i himlen, kan denna första uppståndelse inte betyda de troendes kroppsliga uppståndelse. Här avses de troendes uppståndelse från andlig död genom omvändelsen. Jesus talar om denna andliga uppståndelse med följande ord: ”Amen, amen, jag säger er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv” (Joh 5:25).
    De som har uppstått till tro på Jesus är ”saliga och heliga” (20:6). ”Över dem har den andra döden inte någon makt.” Den första döden ärden andliga död som vi till följd av syndafallet föds till. Paulus skriver: ”Ni var döda genom era överträdelser och synder” (Ef 2:1). Den första uppståndelsen är omvändelsen. Den andra döden är vad de otroende möter när de dör. Fysisk död utan tro slutar i evig död, evig skilsmässa från Gud. Den andra döden har ingen makt över de troende. De går från ett liv och ett regerande med Kristus i den här världen till ett liv och ett regerande med Kristus på troner i himlen.
    All död innebär separation. 1) Andlig död eller otro skiljer själen från Gud även när kroppen lever på jorden. 2) Fysisk eller lekamlig död skiljer själen från kroppen. 3) Evig död är själens och kroppens eviga skilsmässa från Gud, den eviga förtappelsen, ”eldsjön”, ”den andra döden” (20:14).
    Den tusenårsperiod som började i 20:1 slutar i 20:7. I vers 3 berättade Johannes hur den nytestamentliga tiden skulle sluta. Draken skulle ”släppas lös för en kort tid”. Nu får vi detaljerna: ”Satan ska släppas ut ur sitt fängelse och han ska gå ut för att bedra folken” (20:7,8). Detta är de sista förskräckliga dagarna för jorden. Paulus beskriver resultatet av Satans lössläppande i sitt andra brev till Timoteus:  
    Det ska du veta att i de sista dagarna ska det komma svåra tider. Mäniskorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De ska älska njutning i stället för Gud (2 Tim 3:1-4).
    Bedrägeri är Satans verktyg. ”När han talar lögn”, sa Jesus, ”talar han av sitt eget, för han är en lögnare, ja, lögnens fader” (Joh 8:44). Han bedrog Eva och Adam i begynnelsen och han ska ljuga för folken vid tidens slut. Uttrycket ”vid jordens fyra hörn” (20:8) betonar Satans universella inflytande. Johannes lånar ”Gog och Magog” från Hesekiel för att beskriva alla härskare och folk som står emot Guds folk.
    Johannes beskrivning av den sista tiden då Satans släppts lös passar in på den tid som vi nu lever i. Men för de troende som lever i tider av avfall och nöd ger han rik tröst. Han säger att Satans inflytande mot slutet av den nytestamentliga tiden ska vara bara ”en kort tid” (20:3). Han beskriver Guds av fiender omringade folk som ”den älskade staden” (20:9). Och just när Satans styrkor tycks vinna sin slutliga seger, griper Gud in med sin slutliga befrielse (20:9). Eld är medlet för Guds vrede mot sina fiender. ”Djävulen som hade bedragit dem kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är” (20:10). Också denna hemska scen ger tröst åt alla troende. Johannes ser den slutliga undergången för Satan och kyrkans fiender som ett fullbordat faktum. Han skildrar det med verben i förfluten tid som om det redan hade skett.
    Vi får också tröst från kontrasten mellan händelserna i slutet av kapitel 20 och beskrivningen av himlen och den eviga saligheten i kapitel 21:1-22:5. ”Jag såg en ny himmel och en nu jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit” (21:1). ”Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta” (21:4)

Vad uppenbarar Uppenbarelseboken? (1 av 2)

En färglagd version av Gustave Dorés "Johannes på Patmos"

Nedanstående artikel av Seth Erlandsson är hämtad från Tidskriften Biblicum, nr 1, 2006. 

Denna artikel bygger i stor utsträckning på Wayne Muellers bibelkommentar till Uppenbarelseboken (Revelation, The People’s Bible, Northwestern Publishing House, Milwaukee, Wisconsin 1996, 229 sid.). En annan bok att rekommendera är Revelation av Siegbert W. Becker (samma förlag 1985, 371 sid.).

Låt mig inleda med några korta påpekanden om Uppenbarelse-bokens syfte och karaktär:

1. Uppenbarelseboken vill ge den lidande kyrkan, dvs de kristna här i världen, en ny försäkran om Jesu slutliga seger.
2. Uppenbarelseboken använder i stor utsträckning ett rikt bildspråk för att uppenbara vilken framtid Guds folk har.
3. Uppenbarelsebokens bildspråk ingår i sju syner. Jesus låter aposteln Johannes se dessa syner för att undervisa om den nytestamentliga tiden, världens slut, domedagen och evigheten.
4. Uttrycksformerna i Uppenbarelseboken liknar det djärva bildspråk som används av Hesekiel, Daniel, Sakarja och andra profeter i GT.

Tolkningsprinciper vid studiet av Uppenbarelseboken

1. Hela Bibeln är Guds ord. Därför är alla dess delar i överensstämmelse med varandra. Vi kan alltså utgå ifrån att Uppenbarelseboken inte vill komma med läror som är främmande för resten av Bibeln.
2. Eftersom Bibeln är Guds ord tar vi vad den säger ordagrant. Ibland talar Gud till oss rakt på sak utan målande mskrivningar, ibland använder han bilder och symboler. Att låta Gud tala för sig själv innebär att låta Bibeln avgöra när den talar till oss rakt på sak utan omskrivningar och när den använder symboler och bildspråk. Många feltolkningar av Uppenbarelseboken beror på att man bryter mot denna regel. Vi måste därför noggrant ge akt på de inledningar som föregår varje syn och vars tolkning vi undrar över. Dessa inledande ord talar om för oss när Johannes talar rakt på sak och när han beskriver de syner som Anden har låtit honom se. Vi kommer att fördunkla Uppenbarelsebokens budskap om vi uppfattar Johannes bokstavligt menade ord som bildliga eller tillskriver hans bildspråk en bokstavlig innebörd.
3. Vi närmar oss Uppenbarelsebokens bildspråk på samma sätt som vi närmar oss symbolspråk i andra delar av Bibeln. Johannes syner liknar stora, färgstarka målningar. Liksom Jesu liknelser har varje bild ett centrum som vill förmedla en bestämd lärdom. Enskilda detaljer bidrar till den övergripande skönheten i en syn men får inte dra vår uppmärksamhet bort från huvudbudskapet. Precis som när vi studerar en av Jesu liknelser försöker vi finna huvudpoängen i Johannes syner utan att tvinga fram en speciell innebörd i varje detalj.
4. Bibeln förser oss med sin egen förklaring av Uppenbarelsebokens livfulla bilder och metaforer. Bibelns klara ställen hjälper oss att förstå dem som är mindre klara för oss. Johannes förklarar många av sina bildliga uttryckssätt precis som Jesus ofta gjorde med sina liknelser. När Johannes inte omedelbart förklarar sina symboler, förklarar han dem längre fram i sin bok. Några bilder som inte förklaras i Uppenbarelseboken blir klara när vi jämför dem med liknande bilder i andra delar av Bibeln. Innebörden i några av Johannes bilder förblir dolda för oss. När vi inte förstår allt bildspråk i Uppenbarelseboken, får vi inte tvinga fram en betydelse som Bibeln inte ger stöd för.
5. Om vi låter Gud tala för sig själv, kommer hans ord att visa oss hur vi ska koppla samman den ena synen med den andra. Det sätt som Jesus talar till oss på i Uppenbarelseboken hindrar oss från att läsa de sju synerna som kapitel i en novell. Johannes skriver ofta ”efter detta” eller ”sedan”. Då menar han vanligtvis den tid som gått sedan han fick föregående syn. Bara synernas eget innehåll kan säga oss om det har förflutit någon tid från det som Johannes ser i en syn till vad han ser i nästa. Vi lägger märke till att flera syner avbildar samma tid i historien, bara från skilda synvinklar.
6. Uppenbarelseboken beskriver sluttiden före Jesu återkomst, dvs den tid som vi lever i nu. Johannes sju syner rör sig fram och tillbaka över den pågående striden mellan Kristus och Satan. Guds armé inkluderar Jesus, de heliga änglarna, de troende som redan avlidit och evangeliets trogna vittnen som ännu lever. Djävulens styrkor inkluderar Satan, hans onda änglar, de icke-troende, falska profeter och världsliga regeringar. Fastän alla synerna beskriver samma strid, avbildar de olika stridande och stridsarenor. De på varandra följande synerna visar att striden växer i intensitet. Den sista synen når sitt klimax med Satans slutliga nederlag och Jesu eviga seger.

Innebörden i Uppenbarelsebokens taluppgifter
Taluppgifter är en del av Jesu bildspråk i Uppenbarelseboken. Även om inte varje tal i denna bok är symboliskt, använder Jesus ofta siffror, inte för att ange ett faktiskt antal utan för att de representerar vissa andliga sanningar. För att lära sig talens innebörd bör man först se hur Jesus använder dem och sedan hur resten av Bibeln tillämpar dem. Vi får inte läsa in i symboliska tal något som motsäger vad Bibeln bokstavligt säger. Men när taluppgifter har en symbolisk innebörd som aktualiserar och betonar bibliska sanningar, berikar en rätt tolkning av taluppgifterna vår förståelse av synerna i sin helhet. Här följer en förteckning över tal som har en symbolisk betydelse i Uppenbarelseboken:
    Talet 3 är Guds tal.
    Talet 4 står för den skapade världen, jorden och alla människor.
    Talet 6 står för ondska, bedrägeri och ting som är ofullkomliga eller ofullständiga. Vilddjurets tal är 666 (13:18).
    Talet 7 är summan av Guds tal (3) och människans tal (4). Det står för Guds nådiga handlande med världen, Guds nådes-förbund. Exempel: De 7 andarna framför Guds tron (1:4, 4:5, 5:6), de 7 ljusstakarna, stjärnorna och församlingarna (kap 1-3), Uppenbarelsebokens 7 syner, bokrullenmed de 7 inseglen (5:1). Hälften av talet 7 eller detta tal mitt itu är 3½: 42 månader är 3½ år (11:2), 1260 dagar är 3½ år (11:3, 12:6), 3½ dagar är en halv vecka (11:9,11). 
    Talet 10 är talet för fullständigheten av en mängd som är bestämd och begränsad av Gud. Exempel: ”10 dagar” av lidande för medlemmarna av församlingen i Smyrna (2:10); 10 tusen x 10 tusen (5:11); 10 x 10 x 10 är tusen (20:2-7). Hälften av 10 är 5 (9:5,10). 
    Talet 12 är Guds tal (3) gånger människans tal (4), sålunda resultatet av Guds nådiga handlande bland människor, dvs Guds sanna folk eller kyrka: 24 äldste (12+12) representerar denna kyrka (4:4, 19:4), Israels 12 stammar (7:4-8, 21:12), de 144 000 utvalda (7:4, 14:1,3) = 12 x 12 x 10 x 10 x 10; 12 apostlar (21:14). Lägg också märke till det återkommande 12-talet i måtten för den heliga staden (21:12-21) och att livets träd mitt i Guds stad bär frukt 12 gånger per år, en gång per månad (22:2). 

Uppenbarelsebokens disposition
Boken har en inledning (1:1-11) och en avslutning (22:6-21). Däremellan kommer de sju synerna, uppenbarade av Jesus Kristus för Johannes för att han skulle skriva ner dem i en bokrulle:

• Den första synen och de sju breven (1:12-3:22).
• Den andra synen och bokrullen med de sju inseglen (4:1-7:17).
• Den tredje synen: de sju basunerna (8:1-11:19).
• Den fjärde synen (12:1-15:8) som i sin tur innehåller sju syner: draken och barnet (12:1-18), vilddjuret från havet (13:1-10), vilddjuret från jorden (13:11-18), de 144 000 tillsammans med Lammet (14:1-5), de tre änglarna (14:6-13), skörden (14:14-20), de sju änglarna med de sista sju plågorna (15:1-8).
• Den femte synen: de sista sju plågorna - Guds sju vredesskålar (16:1-21).
• Den sjätte synen: Kristus och Antikrist (17:1-19:21). 
• Den sjunde synen: den slutliga segern (20:1-22:5)

Gå vidare till del 2 av Vad uppenbarar Uppenbarelseboken?

Om Uppenbarelseboken

"To chain the beast", Justin Gerard
"Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen
och Satan,och band honom för tusen år" (Upp 20:2).

Tidigare tyckte jag alltid att Uppenbarelseboken var den svåraste och jobbigaste boken i Bibeln. Den tycktes märklig, svår att förstå, mörk och skrämmande. Sen fick jag tips om en bok som utlägger och förklarar Uppenbarelseboken. Den heter Revelation: The Distant Triumph Song och är skriven av Prof. Siegbert W. Becker.

För dem som vill fördjupa sig i Uppenbarelseboken och dess budskap rekommenderar jag varmt denna bok. Utan tvivel är det den bästa bok jag någonsin läst om Uppenbarelseboken. Den finns att köpa på Amazon.

Vad gäller Uppenbarelsebokens budskap, så säger Becker att det skulle kunna sammanfattas i två bibelord: "vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike" (Apg 14:22) och "helvetets* portar skall inte få makt över den [kristna församlingen]" (Matt 16:18). Med andra ord, Uppenbarelsebokens budskap genom alla bilder av katastrofer, förföljelser, lidanden, falska profeter, odjur osv är att Jesus Kristus är med och bevarar sin kyrka, sina troende, vad de än måste gå igenom. Den är en uppmaning till uthållighet inför alla de prövningar som Guds barn måste gå igenom, när de än lever, och den innehåller mycket tröst och uppmuntran.

Becker är mycket bra på att utlägga och förklara olika symboler som används i Uppenbarelseboken. Metoden är inte spekulation, typ att han försöker gissa sig till vad olika saker kan betyda. Snarare utgår han från en mängd andra bibelställen, både från gamla och nya testamentet, för att komma åt bildspråket som används i Uppenbarelseboken. Det bästa sättet att lära sig förstå Uppenbarelseboken är med andra ord att läsa allt det övriga som står i den heliga Skrift.

Becker gör också intressanta förklaringar över den talsymbol som används i Uppenbarelseboken. Det vanligaste talet i Uppenbarelseboken, som inte bara förekommer utskrivet utan också invävt i själva strukturen, är talet 7. Talet 3 är Guds tal. 4 hör ihop med denna världen (skapelsen). 7 är Guds förhållande till människor. 3 1/2 (hälften av 7) symboliserar det brutna förbundet mellan Gud och människan. 12 är kyrkans tal, både den gammeltestamentliga och nytestamentliga kyrkan. 12 + 12 (24) är de troende både under GT:s och NTs tid. 10, 100, 1000 etc är fullhetens tal. De 144 000 i Uppenbarelseboken är således 12x12x1000 (=samtliga troende i GTs och NTs tid, dvs alla Guds barn som finns, kommer att finnas och någonsin funnits).

Revelation: The Distant Triumph Song går också emot vanliga missuppfattningar och feltolkningar av Uppenbarelseboken. Idén om ett jordiskt tusenårsrike avvisas, likaså föreställningen om att Jesus en gång kommer att rycka bort alla troende människor från jorden innan själva domedagen (en lära som återspeglas i filmer som Som en tjuv om natten och Left Behind).

Becker vänder sig emot de bokstavliga tolkningar som gjorts av Uppenbarelseboken, och ändå var Becker verkligen en "bokstavstroende" teolog. Han trodde på skapelseberättelsen, syndafloden, Jesu alla underverk, och var mycket noga med att endast lära och tro det som står i Bibeln. Uppenbarelseboken hör helt enkelt till en viss typ av genre i Bibeln som mättas av symboliskt tal. Liknande karaktär finns i t.ex. Hesekiels bok och i Daniels bok. Becker säger att vi skall läsa Uppenbarelseboken på precis samma bokstavliga sätt som vi läser Första Mosebok. När det t.ex. står i Första Mosebok att Josef umgicks med sin far och sina bröder, så skall vi tro att det verkligen fanns en historisk person som gjorde allt detta. Och när det står att Josef hade drömmar och tjärvar som bugar sig, om stjärnor som bugar sig osv, så skall vi läsa detta precis som det står: som en dröm. På samma sätt är det med Uppenbarelseboken. Johannes var verkligen fånge på ön Patmos och skrev till 7 församlingar, och han fick på ön syner ifrån Gud.

Siegbert W. Becker höll också föreläsningar över Uppenbarelseboken. De som han höll i USA fanns tidigare på internet i mp3 format men har numera tagits bort. Becker höll dock även föreläsningar i Sverige som tolkades till svenska. Dessa finns att lyssna på (eller tanka hem genom att högerklicka] här:

SW Becker - Uppenbarelseboken del 1, [del 2], [del 3], [del 4], [del 5], [del 6], [del 7], [del 8], [del 9], [del 10], [del 11], [del 12a], [del 12b], [del 13].

Samma föreläsningar skrevs också ned (mycket kortfattat) på svenska och finns att läsa på logosmappen.

Tidskriften Biblicum, som fick rätten att översätta och publicera boken Revelation: The Distant Triumph Song publicerade översättningar av valda delar av boken: Kommentar till valda ställen i Uppenbarelseboken, [del 2], [del 3], [del 4].

/Shadow