"Avskedstalet 1560", Gustav Vasa

Målningen "Avskedstalet 1560" i Vasakoret, Uppsala domkyrka,
målad av Johan Gustaf Sandberg på 1830-talet.

I Uppsala domkyrka finns ett kor (ett kyrkorum) som kallas för Vasakoret. Det ligger längst in i kyrkan, åt öster. Där finns bl a ett gravmonument över Gustav Vasa (Sveriges kung 1523-1560) och hans familj, ett par målningar föreställande honom och ett par citat målade på väggen. Jag citerar här nedan det Gustav Vasa tal som är målat under målningen "Avskedstalet 1560" som jag tycker är intressant och talande:

"Jag tackar Eder, trogne undersåter, att I welat mig till konungslig höghet upphöja, och till en stamfader i Edert konungahus. Ej mindre tackar jag Eder för den trohet och bistånd I mig bewisat uti min regering. Nåd och wälsignelse äro oss rikeligen wederfarna genom Guds ords sanna kunskap och genom timmelig ymnighet, som för ögonen är. Har jag i min tid något godt kunnat uträtta, gifwen derföre Gudi äran! Hwad jag af mensklig swaghet felat, förlåten mig för Christi skull. Jag wet att jag i mångas sinne warit en hård konung. Men de tider skola komma då Sweriges barn skulle wilja rifwa mig opp ur mullen, stode det i deras magt. Jag wet ock, att de Swenske äro snara till att samtycka, sene till att utransaka. Jag förutser, att många willoandar framdeles warda uppkommande. Derföre beder och förmanar jag Eder: Hållen Eder hardt wid Guds ord: Waren öfwerheten hörsamma, sinsemellan enige. Min tid är snart förbi. Ej tarwas mig derom stjernor eller annan spådom. Jag känner i min egen kropp tecknen, att jag snart skall hädanfara. Följen mig då med Edra trogna förböner, och, när jag lagt mina ögon tillsammans, låten mitt stoft hwila i frid!" Konung Gustaf 1s Afskedstal till Riksens Ständer d. 16 juni 1560.

Missbrukar Guds namn

SSU gjorde tidigare en kyrkovalsfilm som går ut på att "Jesus är sosse". Nu har de gjort en ny kyrkovalsfilm som är emot "rasister, homofober och antifeminister" som i filmen framställs genom karikatyrer av Jimmie Åkesson, Vladimir Putin och Göran Hägglund. 

Ja, jag förstår att de vill ha uppmärksamhet. Men på vems bekostnad?

Juan-Pablo Roa, kommunikationsstrateg på SSU, förklarar syftet med filmen:

"Karikatyrerna i filmen representerar de värderingar som vi inte vill ska få ta plats i Svenska kyrkan. Filmen är lite spetsig och kan säkert röra om. Men man ska komma ihåg att vår målgrupp är 16–24-åringar i första hand och därför ville vi använda humor och tydliga kontraster." (Tidningen Dagen 2013-09-06).

Återigen frågar jag mig, skall en kyrka, som redan skilts från staten, använda sig av politiska organisationer och politiska kyrkoval? Vad har kyrka och politik med varandra att göra? Visst kan man t.ex. ha ett politiskt parti som framför kristen etik i ett demokratiskt samhälle, men skall kyrkan styras av politiska organisationer? 

Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Han är så mycket mer än politik och ideologier. Politik och ideologier är för övrigt en av vår tids största fiender mot gudsfruktan och gudsförtröstan eftersom de söker sammanblanda sig i vad som skall läras i kyrkor. Inom liberalteologin vill man sätta vår tids ideologier över vad Gud lär i sitt ord. 

När Jesus sa "Jag har inte kommit för att upphäva lagen och profeterna.. utan för att fullborda" (Matt 5:17), och själv räknade upp tio Guds bud (Mark 10:19), så gäller det inte endast för Israels folk, utan också för hedningar. Alltså gäller budet "Du skall inte missbruka Herren din Guds namn" också för hednakristna, ja för alla människor. Det är precis det man gör när man försöker trycka in Frälsaren i ett politiskt fack i striden mot andra ideologier. Orsaken är att Jesus inte skall beskrivas vare sig som sosse, moderat till kristdemokrat. 

Jesus är större än politik. Hans rike är inte av denna värld. När Jesus stod, sönderpiskad inför Pontius Pilatus (som verkligen representerade världslig överhet på den tiden) med en törnekrona på sitt huvud, och fick frågan av Pilatus "Är du judarnas konung?" och "Vad har du gjort?" svarade han:

"Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." (Joh 18:33-36).

Av alla olika saker som angriper gudsfruktan och gudsfruktan (och således sann kunskap om vem Jesus är) finns bland annat just ideologier som en av de främsta hoten idag. Utifrån ideologier försöker man, t.ex. inom liberalteologin, göra om Guds ords budskap så att det skall passa den mall man har själv för vad som är rätt och fel. Man gör i princip samma sak som fariseerna gjorde, som satte "de äldstes stadgar" över Guds bud och upphävde det, eller som den Romersk katolska kyrkan sätter sina kyrkotraditioner och egna auktoriteter emot Guds ords undervisning. 

Jesus sa: 

"Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud." (Matt 15:3-9).

Guds ord är orubbligt. Hur mycket förvirring det än finns i världen, så finns det en sann och verklig Gud som har givit oss sitt ord. Hur viktigt är det inte för just ungdomar i den målgrupp som Juan-Pablo Roa nämner (16-24 år) att få en klar uppfattning om att Jesus inte är en politiker och inte har ett rike av denna världen. 

Därför: Ut med politiken ur kyrkorna! Ut med ideologier ur teologin! Det enda som består till slut, och som skall döma världen, är vad Gud har sagt i sitt Ord (Joh 12:48). Det är ordet om evangelium, om syndernas förlåtelse. För Jesus Kristus har hållt lagen, eftersom vi inte förmår göra det, i vårt ställe. Han har lidit, dött och återuppstått för vår frälsnings skull. Hans rike är syndaförlåtelsens osynliga rike, och det har inget med ideologier att göra. 

Jesus kan man inte pressa in i sådana fack, för det leder bara till att hans namn missbrukas, och det är allvarligt. Om just budet att inte missbruka Herrens namn står det: "ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn." (2 Mos 20:7). Av kärlek till människor och för Guds namns äras skull borde kyrkor inte släppa in ideologier och politik i kyrkan. Det kristna budskapet ger något helt annat än vad denna världen och vad denna världens ideologier kan erbjuda. Evangelium ger frälsningsvisshet inför döden och domen. Det ger frid med Gud hos de största av syndare. Jesus sa: "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger." (Joh 14:27) Och lite längre fram: "Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen." (Joh 16:33).

/Shadow

Om tecknen för Jesu återkomst (del 2 av 2)

Gå tillbaka till del 1

Fiendskap och förföljelse

»Då skall man prisge er till misshandling, och man skall dräpa er, och ni skall bli hatade av alla folk, för mitt namns skull.» Mt 24:9. Dessa ord gäller inte bara apostlarna utan Kristi lärjungar i alla tider. Samtidigt med världskatastrofer uppstår fiendskap mot de kristna. De, som är fiender till Kristus och hans ord och därmed till de kristna, utsätter lärjungarna för bedrövelser och dödar dem. För Kristi namns skull, därför att de tror på honom och bekänner honom inför världen, så blir de hatade av alla folk. Men det förutsätter att man lärt känna de kristna och deras budskap, att kristendomen brett ut sig. 

När vi ser på dessa tecken verkar de ha fått en tillspetsning i vår tid. Kristna har alltid förföljts. Först var det judarna, sedan romarna när de kristna budbärarna bar fram evangelium. Islam och påvedömet förföljde de kristna i alla länder. De senaste två århundradena har det varit »ideologier», som förföljt och bekämpat kristendomen, ända från franska revolutionen till nationalsocialismen och kommunismen. Men knappast någonsin har någon fört en sådan fördömelse-, lögn-, hets- och hatkampanj mot all sann kristendom, som vad den världsvida liberalismen har gjort. Det kan man förstå, när man vet att liberalismen visat upp det emanciperade jaget, den gränslösa, oförställda egoismen. »Jag är alltings mått», lyder dess bekännelse. Aldrig har en sådan världsåskådning framträtt, som varit så konsekvent gudlös och fiende till all gudomlig ordning. 

För denna världsåskådning måste kristendomen vara en påle i köttet. Därför stormar den nu med hjälp av alla medier mot allt som är sant kristligt, inte minst mot sådana som vill att man skall lyda också Guds minsta bud. Ofta sker det så fint och bakslugt, och inte sällan under namn av frihet, rättfärdighet och humanism. Och, något som är särskilt påfallande, denna världsåskådning, som skriver tolerans med stora bokstäver på sin fana, är framför allt totalt intolerant mot all verklig kristendom. »Ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull». Följden blir att många förargar sig på de kristna. De tar anstöt av Guds ord och den rena läran. Anklagelser och ofördragsamhet drabbar de rättroende kyrkorna. Man fordrar anpassning till tidsandan. Många förvillas bort från Guds ord, när vetenskapliga rön tycks vederlägga Guds ord. Man söker kompromisser, som gynnar de så kallade vetenskapliga rönen och missgynnar den heliga Skrift. Man överlämnar de rättsinniga kristna till världen genom att leverera kritik mot Guds ord. Det blir sedan vapen mot den kristna kyrkan. Skulle det gå så långt, och det kan det göra, att världen står efter de kristnas liv och lem, då drar sig inte de falska kristna för att förråda de rättroende kristna till fienden. Inte bara för att rädda sitt eget kött, utan därför att de är så uppfyllda av hat mot rättroende kristna, mot Guds ord och mot Herren Kristus själv. 

När man läser kyrkliga tidskrifter idag, ser man, att Guds ord inte har någon betydelse där längre. Däremot får allsköns gudsfientliga åsikter, som t.ex. feminism och förespråkare för homosexualitet, komma till tals. Och deras tonläge är för det mesta präglade av hat. 

De falska lärorna och sekterna blir allt fler

Det har alltid funnits falska lärare inom kristenheten. Redan apostlarna måste kämpa mot dem. Men i våra dagar har detta växt till något oöverstigligt. Aldrig förr har det funnits så många olika falska läror och lärare och sekter som idag. Man skulle kunna säga med en luthersk lärare, om det nu inte läte så bittert, att »snart är ingenting omöjligt». 

Å ena sidan har vi den negativt kritiska teologiska liberalismen, som i yttersta konsekvens av sin kritik förkunnar, att Gud är död. Det finns ingen Gud. Å den andra sidan har vi sektgrundarna, som inte bara hävdar att de vet mer än vad Gud uppenbarat i sitt ord, utan också uttryckligt avvisar den heliga Skrift. Det finns t.ex. en sekt i Tyskland. Den kallar sig »Universellt liv». Kvinnan som grundat den, kallar sig »Maria från Würzburg». Hon beskyller apostlarna för lögn och förfalskning och hävdar att hon nu har fått den verkliga sanningen genom uppenbarelse. Och bland dessa extremister hittar man, vad en rättsinnig luthersk lärare från föregående århundrade kallade » hundratals entusiastiska självbedrägerier». 

I en mening är de dock allihop överens: I att mer eller mindre avvisa Guds ord och den rena läran. Aposteln beskriver alla dessa falska lärare med orden i 2 Tim 3: »Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skall komma. Ty människor skall då vara själviska (älska sig själva, egoister), penningkära (giriga), stortaliga (skrytsamma), övermodiga (högfärdiga, självtillräckliga), smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa (oheliga, skändliga), kärlekslösa, trolösa, begivna på förtal (hatfulla och fördömande), omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda (älskar inte det goda utan är dess fiender), förrädiska (förrädare, överilade och falska i sina handel och vandel), besinningslösa, förblindade av högmod. De skall älska vällust mer än Gud. De skall ha ett sken av gudsfruktan, men skall inte vilja veta av dess kraft». Det hade varit intressant, om vi haft tid, att få visa på det som försiggår i världen idag, också där man kallar sig kyrka. 

Kärleken skall kallna

»Och medan orättfärdigheten tar överhanden, så kallnar kärleken hos många». Orättfärdigheten, eller laglösheten skall ta överhanden i världen. Under namn av frihet gör var och en som han själv vill. De som regerar kan inte hindra dem, och kanske vill de det inte. Detta medför, att kärleken hos många kristna kallnar, först kärleken till Gud. Det är svårt att leva som kristen i en värld, som så skrupelfritt sätter sig över Guds bud och ordningar. Men det är inte svårt att bli bedragare när andra blir rika genom bedrägeri, när lögnen hör till vardagen och sanningen och pålitligheten förhånas och man bara har nackdelar av att leva ärbart i handel och vandel och av att visa kärlek. När alla bara tänker på sig själva så är det bekvämast att följa med strömmen. 

I en gudlös tid och värld framstår kristenlivet lätt som en börda. Under korset, som vi kristna måste bära, bleknar fort glansen från kronan, som vi fått för Kristi skull för att bära om vi är trogna intill döden. Så kan kärleken till Gud, vår Frälsare och hans evangelium kallna. Men där kärleken till Gud kallnar, där kallnar också kärleken till vår nästa. Där kärleken till Gud trängs bort av kärleken till världen, där tänker människan bara på sig själv. 

Under korset mot kronan

»Men den som är trogen intill döden skall bli frälst.» Det gäller att hålla ut i gemenskapen med Herren och Frälsaren Jesus Kristus och hans ord i denna kaotiska och gudlösa värld. Det gäller att tålmodigt bära sitt kors i vissheten att Gud inte prövar oss över vår förmåga. Det gäller att stå fast mot alla frestelser, som förespeglar oss ett skönare och bekvämare liv om vi gör oss fria från vår Herre. Herren skall hjälpa oss genom jämmerdalen. Han skall rädda oss ur denna onda världen. Han skall ta oss hem till himmelen och det eviga, saliga livet. Paulus, en man som prövats mycket för Kristi skull, vet att trösta oss och ingjuta mod när han skriver: »Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyder, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss», Rom 8:18. Den kristnes väg går under korset mot kronan, under det bittra korset mot härlighetens krona. 

Evangelium skall predikas i hela världen

»Och detta evangelium om riket skall bli predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma», Matt 24:14. Intill den yttersta dagen varar nådatiden, när Gud gör människor saliga. »Hans ord skall inte återvända fåfängt utan att ha uträttat det vartill han sänt ut det», Jesaja 55. I vår onda tid blir kristna lätt modlösa. Är det någon mening med att vittna om Kristus och hans rike? Ingen lyssnar ju ändå. Ingen vill ändå höra om Kristus och himmelriket. Men Herren Kristus vet bättre. Hans ord manar oss att fullfölja vårt vittnesuppdrag. Han uppmuntrar oss att tjäna med glada hjärtan. Han har ju lovat oss välsignelse och hjälp. Genom oss räcker Gud människor sin nådeshand. Den som visar bort den och inte tar emot hans ord skall inte ha någon ursäkt på domens dag. Herren Kristus sänder ut sitt evangelium till alla folk, »och sedan kommer änden». 

De sista tecknen inför återkomsten

Ändens tid ligger inte i första hand i framtiden. Den började med Kristi himmelsfärd och utgjutandet av den helige Ande. Petrus åberopar Joel i sin pingstpredikan: »Och det skall ske i kommande dagar, säger Herren, att jag skall utgjuta min Ande över allt kött». Jerusalems fall var början till världsdomen. Förutom ökad nöd och att evangelium skall predikas för alla folk har vi sen inget mer att vänta innan Kristus kommer tillbaka. Detta klara besked från Herren om den yttersta tiden är en tydlig vederläggning av alla drömmar och svärmerier om ett tusenårsrike här på jorden. I Augsburgska Bekännelsens 17:de artikel heter det: »Vi fördömer även alla andra, som nu utsprider judiska läror, att de fromma före uppståndelsen skall få herraväldet, sedan de ogudaktiga överallt har slagits ned». 

I Matteus 24:29f. talar Jesus om tecken som skall sammanfalla med hans återkomst. »Solen skall förmörkas och månen upphöra att ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himmelen, och himmelens makter skall bäva». Inte bara jorden utan hela kosmos skall drabbas. Himmelens makter, de krafter som finns i himmelen, skall bäva och vackla. Bespottare har sagt att det är en helt dåraktig tanke att stjärnorna skulle hänga som lampor på himlen och falla ner på jorden. Men deras bespottelser vänder tillbaka över dem själva. Ty det är inte fråga om att stjärnorna hänger som lampor eller att de skall falla ner på jorden. Men från jordens horisont sett skall de falla ner från himlen, när kosmos störtar samman. Också det är spekulationer. Vi måste nöja oss med att vi inte vet hur det skall ske. Förmodligen överträffar det allt vad vi kan föreställa oss. 

»Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen», Matteus 24:30. Meningarna går isär om vad detta tecken är. Några menar att det måste vara ett speciellt tecken, som föregår Kristi återkomst, eftersom det är särskilt omnämnt. Många tänker på ett kors eller på en återklang från julnatten. Andra lämnar det öppet och säger: »Ett tydligt kännetecken på hans återkomst i härlighet, vad det är och hur det ser ut, det får den dagen själv visa». En gammal luthersk utläggare tillfogar: »Enligt någras mening är det Kristus själv». Efter alla förebud, som manar oss att akta på hans återkomst, skulle han själv då vara tecknet som fullbordar vad som sagts om hans rike. Det stämmer väl med hans svar till de skriftlärda och fariseerna, som begärde tecken. »Ett ont och trolöst släkte är detta. Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas tecken. Ty likasom Jonas var tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk, så skall och Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte», Matteus 12:39f. Här är han, den uppståndne, själv tecknet. Likaså kan han själv vara tecknet för återkomsten. 

Meningen med tecknen

Det är med tecknen som med talen hos Daniel och i Uppenbarelseboken. Lika litet som vi har fått dessa tal för att kunna räkna ut när den sista dagen kommer, lika litet har vi fått tecknen för att kunna göra det. Vi har fått tecknen framför allt av två anledningar: 

1. De gör det helt klart att den yttersta dagen kommer. Hans ord är fast och visst. Förebuden för Kristi ankomst, liksom alla tecken, skall stärka tron på honom och på hans ord. När tecknen för den yttersta dagen visar sig, så som Jesus sagt, då skall löftet om hans återkomst gå i uppfyllelse. Redan Jesu samtida såg förebuden. Jesus förkunnade med eftertryck: »Sannerligen säger jag er, detta släkte skall inte förgås förrän allt detta sker», Matteus 24:34. 

2. Förebuden skall förmana oss att alltid vara beredda att ta emot vår Herre. »Var därför redo. Ty i en stund då ni inte väntar det skall Människosonen komma», Matteus 24:44. Inte i svärmisk överspändhet, som i Tessalonika, där man försummade sina dagliga plikter för att bara ägna sig åt den yttersta dagen. Men inte heller i loj likgiltighet som de gör som säger i sin säkerhet: »Allt står väl till och ingen fara är på färde», 1.Tess 5:3. I fast tro på Herren Jesus Kristus, min Frälsare, är jag beredd att möta honom. Liksom redan apostlarna räknade med Kristi återkomst, så skall och bör också jag vänta honom alla dagar, ja varje stund. 

Utöver de hebreiska ord vi använder i gudstjänsten (Halleluja, Hosianna, Amen), så använde man i urkristendomen i större utsträckning det arameiska ordet Marana ta. I Nya testamentet möter det oss i 1 Kor 16:21 i brevslutet, som Paulus skriver med egen hand. Det betyder: »Vår Herre, Kom!» Också i det äldsta, väl kända nattvardsritualet, det som kallas »De 12 apostlarnas lära» (Didache), finner man det. I 1 Kor 11:26 läser vi: »Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer». Samma ord används som bönerop i avslutningen av Johannes Uppenbarelsebok och därmed som avslutning på Nya testamentet: »Han som betygar detta säger: 'Ja, jag kommer snart'. Amen. Kom, Herre Jesus!» 

Vi instämmer i detta rop: Marana ta! Ja, kom Herre Jesus! Och jag slutar med de sista orden i Nya testamentet: »Herrens Jesu nåd vare med alla». 

Om tecknen för Jesu återkomst (del 1 av 2)

Efter en föreläsning av pastor Fritz Horbank, Evangelish-Lutherische Freikirche, Tyskland. Översättning: Lars Engquist. Texten publicerades i tidskriften Biblicum nr 4, 1994 med titeln "Vår Herre kommer - Tecknen för Kristi återkomst enligt den heliga Skrift".

Grundläggande om Kristi återkomst

Jag tror att Jesus Kristus skall komma för att döma levande och döda. Det tror jag, liksom allt jag tror som kristen, därför att det står i den heliga Skrift. Jag tror det med andra ord därför att Gud själv har sagt det. I den heliga Skrift talar den helige Ande genom profeter och apostlar. Det är Guds Ord. Och vi litar fast på det. »Herrens ord är rätt, och allt vad Han gör är gjort i trofasthet», Psalt 33. Detta gäller också om allt som har med Kristi återkomst att göra. 

Jag behöver hjälp av den heliga Skrift. Där får jag svar, som jag kan lita på. Svärmare och rationalister, som förlitar sig på sitt eget förnuft, har i alla tider gjort sig egna föreställningar om Kristi återkomst och den yttersta domen. De har blandat in dem i Guds Ord eller fört fram dem i strid med Guds Ord. Men i dessa frågor, lika litet som i andra trosfrågor, hjälper inte förnuft eller fantasi. Här gäller det att bygga på Guds Ord för att inte hamna på villovägar. »Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta, och förlita dig inte på ditt förstånd», säger konung Salomo, som var så berömd för sin vishet. Ordspr. 3:5. 

Men om Gud inte svarar på min fråga? Ja då måste jag nöja mig med det och inte försöka tillfredsställa min nyfikenhet genom egna eller andras spekulationer. Det är ett kännetecken på svärmare och sekterister, att de vet svar på alla frågor. Lutherska kristna, som förlitar sig enbart på Skriften, skäms inte för att svara: »Det vet jag inte», när Skriften tiger. Vi vill inte vara klokare än vad Skriften gör oss. Vi vill gärna höra och läsa Guds Ord och ivrigt lära vad Ordet säger. »Av dina befallningar får jag förstånd. Därför hatar jag alla lögnens vägar. Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.», Psalt 119:104f. 

Därför att det står i den heliga Skrift, så tror jag att Kristus skall komma för att döma levande och döda. 

Förvissningen om att vår Herre kommer tillbaka

Herren Kristus talar utförligt om sin återkomst i Matteus 24 och i parallellställena hos Markus och Lukas. Det är grundläggande ställen för vad vi tror om vår Herres återkomst. Jesus lämnar oss inte i något som helst tvivelsmål, när Han talar om sin återkomst. Han talar om den som en visshet, utan något tvivel, ja som något självklart. Likadant gör apostlarna. Och det är inte underligt. De har ju först hört det från Herrens mun. Och på himmelsfärdsdagen, när de såg med sina egna ögon hur han togs ifrån dem, sade Herrens ängel: »Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himmelen», Apg 1:11. Apostlarna vittnar om Kristi återkomst som något för tron självklart. 

Vi vet inte när

I Matteus 14 säger Jesus: »Om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena». I parallellstället Markus, 13:32, står det också: »..., inte ens Sonen». Även om Sonen i sitt förnedringstillstånd hade gudomligt vetande, så visste han inte denna hemlighet. 

Vi känner inte tidpunkten för Herrens återkomst, och vi skall inte känna den. Det framgår så klart av de ord Herren talar vid sin himmelsfärd. Han förmanade lärjungarna att stanna i Jerusalem och där vänta på den utlovade helige Ande, som de snart skulle få. När de frågade om han vid den tiden skulle återupprätta Israels rike, så svarade Jesus: »Det till-kommer inte er att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt». Apg 1:7. 

Fastän vi har dessa klara och tydliga ord, så har svärmare och sekterister, om och om igen, räknat ut datum för den yttersta dagen. De anser sig ha stöd av uppgifter i Skriften om dagar och tider, särskilt hos profeten Daniel och i Johannes Uppenbarelse. Men har de då inte rätt, när de hävdar, att deras uträkningar stämmer med Skriften? Slutresultatet visar att de har fel. Alla sådana tider, som man angett, har kommit, utan att Herren har kommit tillbaka. Dessa uträknare har glömt bort grunden för all bibelutläggning: Den heliga Skrift utlägger sig själv. Eftersom Kristus klart har sagt, att vi inte vet och inte skall veta datum för den yttersta dagen, så kan vi inte ha fått talen och tidsangivelserna hos profeten Daniel och i Johannes Uppenbarelse för att räkna ut när den dagen skall komma. 

Men vad skall vi då ha dessa tal i de profetiska böckerna till? Jo, de visar oss, att Gud styr historien och att han inte gör det godtyckligt. Han har en fast och bestämd plan för världen i allmänhet och särskilt för sitt rike. Det är han som sätter alla gränser. Men för oss är hans plan hemlig till dess att han uppfyllt vad han lovat. Vi har inte nyckeln till hans hemligheter. Den som påstår något annat är en lögnare. Det förblir så, att Gud inte låter oss veta tidpunkten för Kristi återkomst. 

Kristus skall komma plötsligt och oväntat

När Herren Kristus har sagt detta, som han vill att vi skall veta om hans återkomst, så säger han till lärjungarna: »Vaka fördenskull. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. Men det förstår ni väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt boven skulle komma, så vakade han och tillät inte att någon bröt sig in i hans hus. Var därför också ni redo, ty i en stund då ni inte väntar det skall Människosonen komma». Matt 24:42ff. 

Även Petrus använder bilden av tjuven när det talas om den yttersta dagens ankomst. I tredje kapitlet i sitt andra brev profeterar han om att bespottare skall komma i de yttersta dagarna och säga: »Hur går det med löftet om hans tillkommelse?» De tror inte, utan framhåller sin egen uppfattning: »Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse». Det betyder, att fäderna, de första kristna, som fick löftena om Kristi återkomst, sedan länge är döda. Under tiden har allt förblivit som det varit ända sedan skapelsen. Och så kommer det att förbli. Och, säger Petrus, i ert högmod glömmer ni syndafloden, eftersom ni inte tror på detta. Men liksom världen en gång gick under i syndafloden, så skall världen på yttersta dagen gå under i eld. 

Förförelse och avfall

»Se till att ingen förvillar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och förvilla många», Matt 24:4f. Jesus menar här sådana som utger sig för att vara Messias eller Kristus. Fram till Jerusalems förstöring år 70 hade ingen framträtt med ett sådant anspråk. Alla de ledare och banerförare, som vi känner till från Nya testamentet eller som den judiske historieskrivaren Josefus berättar om, säger sig visserligen kämpa för Messias rike, men de kallade sig inte själva för Messias. 

Först i början på tvåhundratalet under kejsar Hadrianus, som förtryckte judarna så fruktansvärt, framträdde en med detta anspråk, Barkochba. Han for våldsamt fram mot alla kristna som inte ville erkänna honom som Messias och delta i kriget mot romarna. Då fick många kristna, som var lydiga mot sin Herres varnande ord, lida döden. Och många avföll från Kristus Jesus och hans ord och höll Barkochba för den rätte Kristus. 

Senare har åter och åter sektledare trätt fram med anspråk på att vara Kristus. Och de har förvillat många. När det visat sig att de var helt annorlunda än vad som förutsagts i profetiorna om den återkommande Herren, så måste de säga emot Guds ord och framföra egna läror. Därför vinner de anhängare bland sådana som inte alls känner Guds ord eller som föraktar det. Den som är väl grundad i Guds ord, faller inte för deras lögner. Men faran är stor, därför varnar Jesus: »Se till att ingen förvillar er!» 

Gå vidare till del 2

Jesus profeterar till SvK?

Kyrkoval

"Jesus var sosse" är temat på socialdemokraternas kyrkovalsfilm (Tidningen Dagen 2013-09-03).

Det är mycket olustigt när Jesus beskrivs i politiska termer. NT lär att stat och kyrka inte hör ihop. Jesus är den levande Gudens Son. Han sändes till jorden för att frälsa syndare. Guds vrede över synden tog han på sig själv på korset. Han led, dog och uppstod för vår skull, för syndares skull. Han kan inte summeras till ett blockpolitiskt fack. 

Skall verkligen Svenska kyrkan, när det är skild från staten, använda sig av politiska organisationer?

I Uppenbarelseboken talar den uppståndne förhärligade Jesus direkt till sju olika församlingar. De fanns i mindre Asien och var verkliga församlingar som fanns under den tiden. Städerna låg inte så långt från varandra och nämns efter sin placering på kartan. Att Gud låter dessa ord stå med i de heliga Skrifterna visar att det finns något allmängiltigt i dem. Breven till de sju församlingarna gäller för alla kristna, för alla kyrkor, i alla tider. De förmaningar, den undervisning och den tröst som de sju sändebreven innehåller är viktiga för kristna i alla tider att hörsamma. 

Jesu budskap till Svenska kyrkan - detsamma som Jesu budskap till församlingen i Pergamus?

Jag satt häromdagen och läste igenom Jesu förmaningar till församlingen i Pergamus. Där står bl a: 

"Skriv till församlingens ängel i Pergamus: Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet: Jag vet var du bor -- där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor. Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt. Så har också du sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära. Omvänd dig därför! Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det." (Upp 2:12-17).

Om de sju sändebreven är giltiga för alla kristna i alla tider, liksom allt i NT är giltigt och relevant för alla kristna i alla tider, hur mycket bör man inte inom Svenska kyrkan ta till sig dessa ord och omvända sig! Jag skall gå mer in på detta nedan.

Pergamus

Pergamus var en stad där de kristna hade det svårt. Där demonstrerade den dåvarande världsliga överheten (Rom) sin makt. Det fanns en stor avgudabild som alla kunde se, tillägnad Zeus. Hur passande är det därför inte att Jesus säger att "Satan har sin tron" där. Människor tvingades tända rökelse åt avguden, och de som inte gjorde det riskerade fängelse eller dödsstraff. Hur passande är det inte att Jesus säger att han själv har det "tveeggade svärdet". Svärdet representerar hans ord. Men det representerar också överheten (Rom 13:4). Trots att de lever där Rom utövade sin makt så blir församlingen tröstad vid påminnelsen om att Jesus har makten över alla överheter. Han är konungarnas konung, även om otroende människorna inte tror det. 

I staden hade åtminstone en kristen, som nämns vid namn, fått sätta livet till. Ändå hade de inte förnekat honom.

Bileams lära
Vad var "Bileams lära"? I 4:e Mosebok (kap 22-31) berättas om en ogudaktig spåman, Bileam, som användes som Guds redskap, Guds språkrör, trots att han själv var ogudaktig, motståndare till Israel och mest ute efter att få sin spådomslön av Israels fiender. Gud lade sitt Ord i hans mun och han kunde inte göra annat än att säga det som Gud hade sagt. Hur mycket han än sökte uttala en förbannelse över Israel för att fienden (moabiterna) skulle segra över dem, så hindrades han av Gud, så att han istället välsignade Israel. 

När Bileam inte lyckades förbanna Israel så använde han istället ett annat knep. Han gav moabiterna rådet att föra israeliternas män bort från troheten till Gud genom att föra dem in i deras egen avgudakult. Midjanitiska kvinnor förledde israelitiska män till otukt och avgudakult, och därmed även trolöshet mot Herren Gud. Det var Bileam som lärde ut detta knep, och några israeliter kom på fall på detta sätt, andra inte. På detta sätt vändes Guds vrede mot Israel. 

Det är detta som Jesus anknyter till. De som i Pergamus "höll sig till Bileams lära" (eller "det som Bileam lärde") agerade på precis samma sätt som de israelitiska män som lät sig förföras till otukt, avgudakult och otrohet mot Gud. Det är avgudakulten och otukten som fördöms. Lägg dock märke till att Jesu förmaning inte riktas till dem som syndade, utan till dem som tillät att synden förekom. Enligt NT skall församlingarna inte tillåta synd och falsk lära. Hur svårt är inte detta att praktisera i statskyrkor (och f d statskyrkor) som inte ens har rätt bibelsyn, inte samma bibelsyn som den nytestamentliga kyrkan hade.

"Nikoaliternas lära" handlar i princip om samma sak. Utläggare till Uppenbarelseboken säger att Nikoaliterna (som också omnämns av kyrkofäder) var en slags sekt som försökte göra sig ett namn genom att stjäla namnet från en biblisk person nämnd i Apostlagärningarna. Dessa levde köttsligt, i otukt. De var en slags namnkristna som inte levde i daglig omvändelse utan försvarade synd. De syndade på nåden. På det sättet agerade de som om de också höll sig till "Bileams lära". Det är i princip samma sak.

Hur relevant är inte detta budskap för Svenska kyrkan, eller snarare dem som vill vara bibeltrogna, trogna Gud, inom Svenska kyrkan? Den avfallna Svenska kyrkan som kommit så långt bort ifrån den kristna sexualmoralen och troheten till bibelordet. Är inte Jesu budskap till Svenska kyrkan idag, detsamma som hans budskap till församlingen i Pergamus?

"Omvänd dig därför!" säger Jesus. Orden riktar han till dem (ja hela församlingen) som tillät det och hade gemenskap med dem som var kristna till namnet men inte var trogna Guds ord. De levde i otukt och trolöshet, och var namnkristna som kommit bort från Gud och det nya livet som Gud skapat i hjärtat genom tron. Synd var inte längre synd, för dem. Pergamus församling förmanade inte dem som felade utan hade full gemenskap med dem, helt obekymrade om att de på så sätt blev medskyldiga till andras synd och riskerade Guds dom pga detta. Hur väl stämmer inte den undervisningen inte med vad som står i t.ex. 2:a Petrusbrevet. 

Avslutning
Guds Son har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat, inte för att säga till dem som lever i synd "fortsätt att leva i synden. Allt går väl med er hur ni än lever, ja även när ni tillber andra gudar, bedriver otukt och inte är trogna er Gud och Frälsare". 

Hårda ord, tycker någon kanske. Ja, men av kärlek. Gud vill ingen syndares död, som det står skrivet, utan han vill att syndare omvänder sig:

"Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva? Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige skall inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige skall inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort. Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt, så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö. Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva. Men när dina landsmän säger: Herrens väg är inte rätt, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt. Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö. Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då skall han få leva. Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Men jag skall döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus." (Hes 33:10-20)

/Shadow

Vi är alla tiggare!

Jag läste att en församling i Örebro skall utse "faddrar" till alla tiggare i staden. Syftet är att se till att ingen som tigger i staden skall behöva vara hungrig eller ensam och utan att ha någon att tala med.

Visste ni att reformatorn Martin Luthers sista skrivna ord var "Vi är alla tiggare". Luther var mycket sjuk den sista perioden av sitt liv. Han avled 62 år gammal. Innan han dog fick han frågan om han stod fast vid det han lärt i sitt liv och Luther svarade jakande. Efter att han lämnat jordelivet för att komma hem till sin Frälsare fann man en lapp i hans ficka där han skrivit några rader. Det sista han skrev på lappen var: "Det är sant. Vi är alla tiggare."

Han åsyftade vad vi är inför Gud i oss själva. Vi har inget att erbjuda Gud. Det finns inget vi kan göra eller visa upp som kan förändra Guds inställning till oss. Människans natur är förvänd och ogudaktig. Till och med våra goda gärningar är bristfälliga, befläckade med synd, och inte fullkomliga. Vi har inget offer att erbjuda Gud. Gud har själv redan fastställt sin dom. De föll över Sonen, som är sann Gud och sann människa, och som har tagit syndens straff på sig själv och befriat oss alla som fruktar död och dom.

Det enda vi kan göra är att ta emot Guds fria gåva. Han kräver inget av oss. Vi sträcker bara ut handen för att ta emot: Precis som tiggare. Tron är en tom hand som tar emot Guds verk, Guds gåva, Guds nåd, Guds överväldigande faderliga kärlek. Genom Jesus har vi fullkomlig förlåtelse och står inte längre under någon dom. Inget straff väntar den som tar emot Jesus Kristus. Vi skall inte närma oss (vända oss till) Gud som om vi hade något att ge honom. Nej, vi skall närma oss Gud precis så orena och ofullkomliga som vi är. Vi är som tiggare inför Gud, och får ta emot vad han har att erbjuda oss.

"Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd." (Joh 1: 16).

"Jag, jag är HERREN, förutom mig finns ingen frälsare." (Jes 43:11).

"Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet,
och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät.
Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet
både vin och mjölk.
Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd,
era inkomster för det som inte kan mätta?
Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.
Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva!
Jag vill sluta med er ett evigt förbund:
Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David.
Se, honom har jag satt till ett vittne för folken,
till en furste och ledare för folken.
Du skall kalla på ett folk du inte känner,
ett hednafolk som inte känner dig skall skynda till dig
för HERRENS, din Guds, skull, för Israels Heliges skull,
ty han har förhärligat dig.
Sök HERREN medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar
och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom,
och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse." (Jes 55:1-7).

/Shadow

Dagen

Kyrkan som tappade bort sig själv

Docenten och f d domprosten H B Hammar (bror till f d ärkebiskop K G Hammar) har skrivit i tidningen Svenska Dagbladet (2/10) om Svenska kyrkans ekonomiska kris. Han skriver om hur man nu borde ta ett modigt steg och göra sig av med Svenska kyrkans många tomma lokaler, som kostar så mycket att vårda och restaurera. Han kommer t o m med det drastiska förslaget att spränga många kyrkolokaler för att det ekonomiska läget skall vändas. Det kostar helt enkelt för mycket att ha dem kvar. 


En del av de gamla kyrkorna är inte endast platser för religiösa sammankomster, utan de har också ett värde som kulturminnen, nästan som muséer, som vittnar om den tro och det gudstjänstliv som funnits i detta land, och hur utbredd den var. Det finns många vackra gamla kyrkor med värdefull historisk kyrkokonst och interiör. Jag tror inte att H B Hammar vill att de dyrbaraste "klenoderna" skall sprängas.


Hur man än ser på hur lokalerna skall behandlas så reagerar jag på Hammars avslutande formulering. Han skriver:

"Att våga riva är att visa mod. Men allra mest mod kan de människor visa som redan i dagsläget sluter upp kring det som kyrkorna är byggda för. En kyrka, där man villigt samlas för att fira gudstjänst, behöver inte riskera att bli ruin."

Här motsäger Hammar fakta. Man kan inte i dagsläget samlas i Svenska kyrkans lokaler för att man "sluter upp kring det som kyrkorna är byggda för". Fäderna hade nämligen en annan tro än dagens liberala kyrka har. Svenska kyrkan var en gång i tiden en luthersk kyrka. Man antog de bekännelseskrifter som nedtecknades i samband med reformationen. Man trodde på allt Guds ord, och visade gång på gång, i mötet med olika villfarelser, att endast de heliga Skrifterna får avgöra läran, och att de är så fasta och tillförlitliga att de måste få stå över alla människobud, allt förnuft, alla traditioner, alla invändningar som människor kan tänkas ha.


Svenska kyrkan var en luthersk kyrka, men den är inte det längre. Den är endast luthersk till namnet. De som idag står för "det som kyrkorna är byggda för", har lämnat Svenska kyrkan. De finns i de små lutherska frikyrkorna, i enskilda hem och i andra sammanhang. De har den tro och bekännelse som fäderna hade. Dessa tror fortfarande på Guds ord, och använder Bibelns som rättesnöret för vad som skall läras, bekännas och praktiseras i kyrkan.


I gamla tider lovade man högtidligt i samband med prästvigningen att "rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den Heliga Skrift, och så som vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittna". Löftet att hålla sig till den redan färdigt formulerade trosbekännelsen som finns nedtecknad i Konkordieboken (de lutherska bekännelseskrifterna) ersattes senare med löftet att hålla sig till svenska kyrkans bekännelse. Idag är Svenska kyrkan läropluralistisk och öppen för många slags tolkningar. Det var inte fädernas kyrka, för där fick Guds ord avgöra vad som är sant och falskt. 


Den lutherska tron är tydligt definierad i de lutherska bekännelseskrifterna och väl grundad i Guds ord, den heliga Skrift. De flesta av invändningarna från katolskt och reformert håll som finns idag har redan tydligt motbevisats av de lutherska fäderna med klara bibelord och en bekännelse till det rena evangeliet. Det som kännetecknade Luther och de andra reformatorerna var ju att endast Guds ord får avgöra läran. Såhär heter det i de lutherska bekännelseskrifterna (också märkligt nog utgivna under namnet "Svenska kyrkans bekännelseskrifter"):

"Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: "Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad", Gal. 1."

Detta var inte ett tomt och innehållslöst ord för reformationens fäder. Det är framför allt i den praktiska teologin, i bemötandet och vederläggningen av villfarelser, och framläggandet av Skriftens lära, som de lutherska bekännelseskrifterna tydligt visar att endast Guds ord får avgöra läran. Reformationens fäder var beredda att riskera allt, och få alla slags öknamn, bara de fick behålla Guds ord, det rena evangeliet, och inte vika ifrån vad Guds ord klart och tydligt lär. I bekännelseskrifterna finns denna klagan: "Det är tungt att avvika från så många folks gemensamma mening och kallas schismatiker." (Om påvens makt och överhöghet). Man var dock redo att kallas för detta, eftersom Kristi lärjungar vill hålla sig till Kristi ord. Det är som Jesus säger: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord...Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord." (Joh 14:23-24). De lutherska fäderna betraktades som schismatiker precis på samma sätt som Paulus och den unga kyrkan betraktades som schismatiker eller sekterister. "Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna" (Apg 24:14). 


Man får tycka vad man vill om huruvida Svenska kyrkans lokaler bör rivas eller bevaras. Hammar har i alla fall fel på den punkten att de inte byggdes för att tjäna den typ av liberalteologiska tro som Svenska kyrkan har idag, med så många predikningar och uttalanden där Jesu underverk, jungfrufödelse och uppståndelse förnekas, med prästutbildningar genomsyrade av bibelkritik baserad på inomvärldsligt tänkande, och med det sanna evangeliet om försoningen genom Jesu död och uppståndelse i stor utsträckning ersatt med ett "socialt evangelium". I Svenska kyrkan försvaras öppen synd. I fädernas kyrka predikades omvändelse från synden och syndernas förlåtelse genom Jesu ställföreträdande lidande, död och uppståndelse.


Hammar nämner en forskningsrapport genomförd av Jonas Bromander som visar att de flesta medlemmarna av Svenska kyrkan i första hand ser kyrkan "som något av en vårdcentral. Kyrkan ska ställa upp som ett redskap i kristider, som någon som bryr sig om utsatta grupper i samhället.". Detta är ju inte alls underligt. Det är ju precis de signalerna man får från Svenska kyrkan. Synd och nåd, själens frälsning, har ersatts med en slags socialt arbete som vem som helst kan utföra, även icke-troende. 


Det finns nog många skäl till Svenska kyrkans medlemsförluster. Ett grundfel var inbyggt från början: att stat och kyrka blandades ihop, att politik och religion smälte samman, i statskyrkorna i Norden. Kyrkan har till sitt väsen inte något med staten att göra. Oavsett vilka motiv som fanns (pga dåtidens politiska klimat) till att man upprättade statskyrkor, så kan kristenheten aldrig omfatta en hel nation. Det kommer alltid finnas icke troende människor, och människor som lever ogudaktigt eller har en annan religion, eller människor som inte bekänner och tror på allt som Skriften lär och avfaller till villfarelser. Det blev absurt på 1800-talet när statskyrkan sökte hindra bönemöten genom det s k konventikelplakatet, och därmed medverkade till att pådriva den massutvandring till USA som sedan kom (delvis i religionsfrihetens namn).


Men det som gör ont att se, som kristen, är inte det minskade antalet medlemmar Svenska kyrkan har, eller vilka lokaler de förvaltar och hur de förfaller. Det som gör ont att se är att Svenska kyrkan sedan länge övergivit den goda och tydliga bekännelse till "Skriften allena" som fäderna hade, att de tolererar nästan vad som helst i predikstolar, att de medverkar till sekulerariseringen genom den ständiga bibelkritiken och liberalteologin, och att man under sina dödsryckningar ändå försöker hålla fast vid det kristna och lutherska namnet. Men det går inte att ha samma tro som Jesus, Paulus, Petrus, Luther, Melankton, Chemintz, Olaus Petri osv utan att ha samma bibelsyn. När bibelsynen förändras förändras kyrkans grundval (Se Efesierbrevet kap 2 vers 20), och man bygger då sitt hus på lösan sand. 


Läs mer


Synden och otron har pågått i många decennier
Sverige har också en kyrka av papp!
Vad skiljer de olika kristna samfunden åt?


/Shadow


SvD, Dagen, DN, Aftonbladet

Synden och otron har pågått i många decennier

Tidningen Dagen (27/9) skriver under rubrikern "Kyrkans kris är uppenbar" att Svenska kyrkan "befinner sig i en kris, förtroendemässigt, teologiskt/ideologiskt, organisatoriskt och ekonomiskt". Den ideologiska eller teologiska "krisen" redovisas på följande sätt:

"SvK har blivit en identitetslös kyrka utan någon egentlig teologi och utan tro baserad på Skriften, bekännelseskrifterna och vigningslöftena. Därmed har man inga svar på människornas frågor och då får de söka sig någon annanstans vilket man också gör, till nyandliga rörelser och andra religioner. Den inomkyrkliga avkristningen tycks nu ha gått så långt att allt tycks vara accepterat - allt utom en klar kristen identitet, tro och lära.

Politisk korrekthet, populism och tvärreligiös interaktion har ersatt en tydlig kristen identitet."

Jag tror att det är viktigt att inse att denna "kris" inte är något nytt fenomen. Den går långt tillbaka i tiden. En liten historisk återblick:

• Tidskriften Biblicum skriver i nr 6, 1974: "Avfallet från Bibeln och den kristna tron har under mycket lång tid varit förhärskande i Sverige. Väckelserörelserna under 1800-talet förmådde aldrig att i grunden återföra statskyrkan (svenska kyrkan) ur upplysningstidens förfall till att åter bli en biblisk-luthersk bekännelsekyrka, och när bibelkritiken på allvar satte in vid universiteten omkring år 1900 fanns det föga motståndskraft kvar. Den teologiska liberalismen kom att mer och mer dominera bibelundervisningen på alla stadier. Generationer av förkunnare och lärare har blivit och blir alltjämt uppfostrade i denna bibelkritiska anda, där det anses självklart att Bibeln är full av fel och brister, och att endast den som blundar för vetenskapliga fakta kan vara bibeltrogen."
  
• Påverkade av upplysningstidens teologi som satte det mänskliga förnuftet över Guds ord tog många avstånd från olika läror i den heliga Skrift. Man kunde välja och vraka vad man ville ha. Människan sattes som måttstock. Man hade en "ljus människosyn", gav ingen plats för Guds vrede över synden, förnekade arvssyndsläran, och syndafallet som en historisk tilldragelse. Därmed blev också talet om försoning för synden förnekat och nedtonat. Jesu kroppsliga uppståndelse och underverk förnekades. Man tycktes vara så som Paulus hade sagt om kommande tiders människor, "en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen." (2 Tim 4:3).
  
• År 1964 utsåg biskoparna i Svenska kyrkan en bibelkommission som fick uppdraget att klargöra "i vilken mening Bibeln är Guds ord". 1970 publicerade bibelkommissionen resultatet av sin utredning under titeln "Bibelsyn och bibelbruk". Där hävdas bl.a. att Bibeln innehåller en rad felaktigheter. Underverk och profetior förnekades. Teol dr Ingemar Furberg granskade boken i en skrift 1972 med namnet Bibelkommissionens betänkande »Bibelsyn och Bibelbruk» i kritisk belysning. "Bibelns undervisning om Gud blir inte uppenbarad sanning utan människors försök att tolka Gud i historien. Syndafallet blir ingen historisk händelse och allt tal om synd och försoning blir tämligen onödigt, när Guds vrede inte längre är en fruktansvärd realitet. Över huvud taget kommer Bibelns grundläggande undervisning att hänga i luften, när det historiska underlaget blir ifrågasatt. Inte heller när det gäller Jesu uppståndelse låter bibelkommissionen påskens vittnen träda fram och vittna om vad de med egna ögon har sett. »Trons grund blir nu inte längre, att Kristus verkligen är uppstånden. I stället för att söka vissheten i den yttre berättelsen härom söker man grunda sin tro på en inre erfarenhet» (s. 16). Man talar om verkligheten i den kristna uppståndelsetron men inte om att det kristna budskapet förutsätter de bibliska berättelsernas fakticitet. Ty Bibelns budskap kan inte lösgöras från historien utan är ett budskap om något som faktiskt hänt. För bibelkommissionen flyttas grundvalen för tron från det objektiva och historiskt sanna till människan själv." (Biblicum nr 2, 1972).
  
• I en artikel med rubriken "Kyrkans nuvarande kris" (Tidskriften Biblicum nr 3-4, 1980) skriver Seth Erlandsson om hur krisen börjat i kyrkans prästubildningar. "En kyrkas kris börjar ofta med att bibelkritik accepteras i präst- och pastorsutbildningen. När Bibeln inte längre är enda norm, regel och rättesnöre för vad man skall förkunna och lära, börjar man att utforma en förkunnelse, som till stor del bygger på mänskliga tankar och filosofier. En sådan förkunnelse kan påverka många och bli populär, men den har ingen himmelsk kraft att föda människor på nytt. Den kan inte skapa och stärka kristen tro." Han tar även upp Svenska kyrkans problem med kyrkotukt, dvs att man inte förmanar och korrigerar (eller utestänger) dem som öppet försvarar falsk obiblisk lära. Strävan efter enhet i läran har ersatt med fokus på yttre enhet. Kyrkan är full av splittring inbördes genom att man tror och lär olika, samtidigt som man vänder sig utåt och försöker upprätta gemenskap med andra kyrkor i yttre mening. 

Svenska kyrkans ideologiska eller teologiska "kris" är i själva verket synd, villfarelser och otro. Och detta har pågått i många decennier Det hör ihop med den bibelsyn man tagit över från upplysningstidens teologi, och som skiljer sig oerhört mycket från Jesus, apostlarnas, urkyrkans, reformationstidens och väckelsetidens bibelsyn. Människan har satt sitt förnuft över Skriften. Men en kristen skall vara en lyssnande lärjunge, för endast Kristus, världens Frälsare, är kyrkans Herre. Endast genom Guds ord kan människor helgas på ett sätt som behagar Gud. Jesus sa: "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning" (Joh 17:17). Hur skall detta kunna ske, i en kyrka där själva förutsättningen (bibelsynen) är felaktig? Hur kan man tala om en "kris" när grunden är felaktig? Med ordet "kris" antyder man ju att det kan komma en upprättelse. Men en sådan upprättelse förutsätter ju att bibelsynen förändras, ända in i kyrkans ben och märg och på de teologiska fakulteterna. Det finns inget som antyder att detta håller på att ske, eller att Svenska kyrkan vill ha det så och eftersträvar det. Och hur kan man efterfölja Rom 16:17 på bästa sätt inom SvK? Martin Luther föreställde sig på sin tid att i den yttersta tiden kommer villfarelserna vara så stora att kristenheten endast bevaras i enskilda hem där man håller sig till Guds ord. 


/Shadow


Dagen, Dagen


Länkar:
Kyrkans nuvarande kris
Bibelkommissionens betänkande »Bibelsyn och Bibelbruk» i kritisk belysning
Biblicums kamp för biblisk tro

Till Anonym i sin frånvaro, och övriga läsare i sin närvaro

Vi har förlorat en läsare.

Detta tycker jag är oerhört sorgligt, givetvis, och på grundval av vad personen skrev i sin sista kommentar, så tänker jag ägna ett helt blogginlägg åt detta.

Skälet är ämnet som diskuterades och även har diskuterats tidigare, mellan främst mig och denne Anonym. Det, och med tanke på eventuella missförstånd, gör att jag finner det angeläget att skriva.

Bakgrunden är den kritik denna blogg har givit Svenska Kyrkan, och framförallt vad jag själv har skrivit, så också i kommentarerna.

Min ståndpunkt torde vara ganska klar vad gäller SvK, att det är en avfallen kyrka som sjunker djupare ner i andlig död för varje år som går.

Kritiken jag har framfört har backats upp av otaliga Bibelord, och jag tänker nu ta upp vad Anonym har skrivit samt vad jag har avsett med att svara på det sätt jag gjort.

(Den som vill läsa om mina tidigare inlägg om SvK, kan bara klicka på "Svenska Kyrkan" i kategorifältet till höger, och leta efter mitt namn "Nephele" som signatur)

Nåväl.

Den sista kommentaren som skrevs av Anonym (till blogginlägget "Polyteistisk röra under Svenska Kyrkans depravation", kommentaren är raderad) kommer jag att lägga upp i sin helhet här, med svarskommentarer.

Även om Anonym inte kommer läsa svaret, vilket personen har sagt, så kan det vara bra för andra läsare att veta hur jag ställer mig till de olika punkterna.

(Citaten från Anonym kommer att rödfärgas, för att detta ska bli läsvänligare. Det framgår också förhoppningsvis när citaten skrevs, om de tillhör blogginlägget "Polyteistisk röra..." eller tidigare SvK-inlägg)

Den sista kommentaren i det aktuella inlägget, som raderades därifrån, lyder såhär:

"Detta blir mitt sista inlägg och mitt sista besök på denna blogg. De anklagelser som ni (i synnerhet N.) riktar mot mig är inte värdiga någon som kallar sig kristen. Vill ni svara får ni göra det, men jag kommer inte att läsa det.

Jag kommer att fortsätta söka Guds vilja som den är uppenbarad i Den Heliga Skrift. Jag kommer inte att sätta enskilda människors tolkningar som era framför Guds uppenbarelse. Jag kommer att fortsätta lyssna ödmjukt och med öppet sinne till olika tolkningar (precis som jag lyssnat till er tolkning) för att försöka förstå vilken som är den riktiga. Men jag kommer ALDRIG att påstå att det bara finns en möjlig tolkning i de fall där Ordet inte är solklart.

Vi är överens om mycket. Det hade kunnat bli ett fruktbart utväxlande av tankar och erfarenheter. Men skillnaderna i attityd är alltför stora för att jag i längden ska kunna ha något utbyte av det ni skriver. Jag är inte felfri på något sätt - jag är mycket medveten om mina egna stora brister och min stora synd - men i frågan om min kyrkotillhörighet är jag trygg (än mer efter att ha läst vartenda ett av de bibelställen ni hänvisat till) med att jag följer Guds vilja. Jag vet också att jag (efter bästa förmåga) är konsekvent i mitt handlande utifrån Bibelns ord. Detta vet jag att ni aldrig kommer att förstå, men det spelar ingen roll för mig personligen eftersom jag följer Gud mer än människor.

Det finns fler bibliskt försvarbara sätt att säga ifrån, att ta avstånd från villolärare, än att lämna SvK. Vi är många bibeltrogna som vet detta. Ni vet ingenting om min situation, på vilket sätt jag säger ifrån och tar avstånd osv, och ändå påstår ni er veta hur jag bör handla. Skrämmande. På gränsen till sekteristiskt.

Jag har till och med bevisat med logiska resonemang att er kategoriska inställning inte håller - det krävs inte ett enda bibelord för detta - och ni vägrar ändå att ta det till er.

Nu tackar jag för mig. Det var intressant så länge jag mötte respekt och förståelse i samtalet. Men ni har mycket att lära när det gäller hur man bemöter människor. Ska ni kunna vinna några själar överhuvudtaget, är det där ni ska börja. Tyvärr är jag rädd att ni inte förstår det heller.


PS. Ett tips innan jag går. Bloggen utstrålar mörker. Jag menar rent layoutmässigt. Det ger helt fel signaler om man säger sig vilja stå i Ljusets tjänst."

Okay, då börjar vi beta av detta, bit för bit.

"Detta blir mitt sista inlägg och mitt sista besök på denna blogg. De anklagelser som ni (i synnerhet N.) riktar mot mig är inte värdiga någon som kallar sig kristen."

Jag kan tänka mig att anklagelserna som åsyftas, är följande (skrivna i kommentarsfältet till "Polyteistisk röra..."):

-Jag menade att istället för att beklaga det som hänt och händer i SvK, och hålla med till minst 90% av det jag skriver, så borde du agera. Säga ifrån. Visa i handling att du inte accepterar villolärorna som florerar i kyrkan.

Att du inte vill vara en del av dem.

-Då visar du en inkonsekvens, som har mer att göra med antalet medlemmar än vad Gud har sagt.

Om du kan lämna ett mindre sammanhang men inte ett större, då finns det skäl att ifrågasätta dina argument.

Även för dig.  (Detta var ett svar på att Anonym sagt att sannolikheten för att han/hon skulle stanna kvar om SvK vore en liten kyrka med endast några få församlingar, inte är så stor)

-Jag beklagar att du begär något som borde vara självklart för dig och ditt samvete men inte accepterar mitt svar, än mindre de skriftställen jag lagt in.

I samma stund något sker som är felaktigt i kyrkan, bör du ifrågasätta och kräva svar för att sedan ta beslutet om du ska lämna eller inte. Vill du att jag ska ge dig ett datum för detta..?

Denna diskussion tenderar att bli absurd. ( Detta var ett svar på att Anonym av mig ville ha ett datum då bibeltrogna skulle ha lämnat kyrkan)

-Det är med all önskvärd tydlighet så att du lyssnar till människan före skriften, det har du redan visat.

Intressant att du bara avfärdar bibelställena utan minsta kommentar. (Detta var ett svar på hänvisningen Anonym gav att det finns många bibeltrogna och rättrogna kristna som ännu anser att deras plats är i SvK, och att det går att stödja sig på detta faktum som eget motiv)

-Jag tar inte någon på allvar som så kategoriskt avfärdar vad Bibeln säger, och pratar om att andra (jag) åsamkar andlig skada, när du är den som både i dina argument och ditt handlande visar att det är helt okay att stanna kvar i en avfallen kyrka där tron riskerar att dö snabbare än en ros i ökenhetta utan vatten.

Jag beklagar överhuvudtaget det du skriver här och tänker fortsätta skriva emot dig, med bibliska argument, för att ta hänsyn till andra som läser denna blogg. (Detta efter att jag fick en skarp varning att vara kategorisk så till den grad att jag åsamkar andra människor obeskrivligt stor andlig skada)

I den första kommentaren som Anonym lade till detta blogginlägg ("Polyteistisk röra..."), skrev personen: "Håller med dig till punkt och pricka, förutom den allra sista meningen."

Okay! I blogginlägget i sin helhet skriver jag ganska ingående om det vansinniga och direkt antiKristliga i att blanda in andra religioner i samma gudstjänst. I den sista meningen/det sista stycket skriver jag att den som frågar sig om han/hon bör stanna kvar i SvK eller ej, bör ställa sig några avgörande frågor, och om svaren på dessa är "ja", så kan svaret om att lämna eller inte, bara bli ett.

Och här är problemet. Eller en del av det stora problemet, som har två huvuddelar.

1) Att Anonym tycker Skriften är oklar ifråga om vad man ska göra i en situation när ens kyrka har avfallit

2) Mitt "hårda och fördömande bemötande" gentemot de som väljer att stanna kvar

Jag känner mig ganska säker på att Anonym skulle hålla med mig där.

Ifråga om punkt ett, har jag anfört flera bibelord, varav några specifikt talande är dessa:

"Tit 3:10-11

En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.

För att vara rättvis helt igenom har jag letat reda på tidigare kommentarer av samme Anonym i våra SvK-debatter, och funnit ett sådant här citat av personen: "Jag gör ständigt precis det som beskrivs i Tit 3, och avvisar alla de många villolärare som uppträder i SvK. "

Vi tar en titt på nästa Bibelord:

Rom 16:17-18

Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

Det är alltså inte bara villoLÄRARE man ska visa ifrån sig, utan även villoLÄRA, och en sådan står SvK i allra högsta grad för. (Tydligare skrivs detta i Gal 1:6-8)

Jag vill då ge ett ytterligare tidigare citat av Anonym:

"Vad jag har förstått var samhällets och kyrkans (!) sekularisering under resten av 1900-talet en mer eller mindre uttalad strategi. Sverige skulle befrias från kristendomen. Detta märktes inte minst på att staten inte släppte makten över kyrkan förrän man var säker på att den självmant skulle fortsätta gå i det politiskt korrekta, socialistiska ledbandet. Vilket den för övrigt lydigt gör än idag, det torde vara uppenbart för de flesta."

samt:

"jag ser inga bibliska argument för att kyrkogemenskap måste innebära högsta organisatoriska nivå i ett samfund, så länge jag undviker villolärare även inom samfundet.
Jag är alltså helt trygg med att min personliga kallelse för tillfället är att verka i den församling där jag har mitt andliga hem."

och:

"Efter många år i SvK har jag blivit ganska allergisk mot uttalandet att "det går att tolka Bibeln på olika sätt". Idag verkar det mest användas som en ursäkt för att slippa ta Guds Ord på allvar och istället skapa sig en egen religion som passar den egna, befintliga livsstilen."

Vi slänger även in:

"Jag är en bibeltroende kristen som fortfarande finns kvar i Svenska kyrkan, och tillhör sålunda en krympande minoritet."

Det finns inkonsekvenser här,

("Men jag kommer ALDRIG att påstå att det bara finns en möjlig tolkning i de fall där Ordet inte är solklart.",
"Efter många år i SvK har jag blivit ganska allergisk mot uttalandet att "det går att tolka Bibeln på olika sätt". Idag verkar det mest användas som en ursäkt för att slippa ta Guds Ord på allvar och istället skapa sig en egen religion som passar den egna, befintliga livsstilen.") <-----Här är en av dem, inkonsekvenserna.

och jag ska försöka undvika att bli analytisk då jag inte känner (tror jag i alla fall) Anonym, och enbart som sig bör, tänker skriva ur ett teologiskt perspektiv vad gäller de punkter jag tagit upp i citaten.

När Anonym dels medger att SvK har "fortsatt att gå i ett politiskt korrekt socialistiskt ledband", samt medgett förfallet "Och ingen vet, kanske hade förfallet blivit verklighet ändå, bara i mindre omfattning och långsammare takt. Men nu står vi här, vingklippta och marginaliserade i vår egen kyrka.", så måste i alla jag fråga mig hur Anonym fortfarande kan skriva att denne, som bibeltrogen, känner sig trygg och hemma i sin kyrka?

Efter att jag motiverat utifrån Bibeln vad den säger om villolära och villolärare, och har länkat till en artikel i ämnet, blir jag ändå ombedd att "komma med mer": "Har du fler och tydligare ord så lyssnar jag gärna."

Jag har detta:

Gal 1:6-10

"Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare."

Paulus hade problem med församlingar som avfallit från läran, och i hans brev kan vi läsa de uppmaningar han gav dem, från Herren själv.

Det är givetvis och underförstått så, att dessa uppmaningar också gäller i vår tid, och att det inte finns något skäl att anta att Paulus skulle skilja på en organisatorisk kyrka och dess enskilda församlingar.

Den yttre kyrkan skall vara Ett, liksom den osynliga kyrkan (alla sant troende) är Ett.

Det finns naturligtvis inga Bibelord att stödja sig emot som skulle visa att en kyrka officiellt och på sina håll kan lära totalt fel, men på lokala platser ha en bibeltrogen undervisning, och att detta skulle vara en biblisk motivation att stanna kvar.

Om Anonym tycker att jag är skarp, är det ändå ett intet mot vad Paulus var i sina förmaningar: "om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse."

Inkonsekvensen hos Anonym visar sig således även i det faktum att han/hon har medgett att vore SvK en liten kyrka med få församlingar så skulle personen med största sannolikhet lämna, men eftersom SvK är en stor kyrka med många församlingar, så är det okay att stanna kvar.

Hela diskussionen igenom har varit ganska konstruktiv, tycker jag, ända till slutet då mina avfärdanden av de argument Anonym lade fram, efter att ha erkänt SvK som en avfallen kyrka, skärpte sin ton mot mig i en varning att jag kan komma att orsaka andra människor andlig skada.

DÄR sätter jag bestämt ner foten, och vill poängtera att det är just för att UNDVIKA andlig skada som jag skriver som jag gör, och även avfärdar ofullständiga bibliska argument på det sätt jag gör.

Tilläggas bör också att jag givetvis anpassar det jag säger beroende på om den jag talar med en icketroende, en som är ny i tron eller en som har mycket kunskap. (Själv är jag långtifrån en teolog, men jag lär mig längs vägen och ger förhoppningsvis inte sken av att veta mer än jag gör. Dock är vissa Skriftställen så tydliga att de om inte annat rent intellektuellt kan förstås) Min uppfattning är att Anonym har visat prov på en icke obetydlig Bibelkunskap, och därför kan jag stå för allt jag skrivit.

Jag kritiserar inte Svenska Kyrkan för mitt eget höga nöjes skull, för att det är roligt att sabla ned, att peka på bristerna, för att det är "coolt" att vara någon sorts besserwisser som visar medlemmar var Utgången finns från kyrkan, och bespottar dem som stannar kvar. Utan något som helst ansvar för vad jag gör.

Självklart rannsakar jag mig även i detta, och jag känner och har länge känt en stor sorg över att vår största kyrka har söndrats så fullständigt att de flisor som finns kvar INTE kan räknas som "luftfickor" som ska rädda skeppet från havsgraven.

Detta blev ett långt inlägg.

(Jag tänker inte bemöta påståendet att det jag skrivit är "skrämmande sekteristiskt", därför att det påståendet helt enkelt inte förtjänar att bemötas)

Nu till slutet av Anonyms senaste inlägg: "PS. Ett tips innan jag går. Bloggen utstrålar mörker. Jag menar rent layoutmässigt. Det ger helt fel signaler om man säger sig vilja stå i Ljusets tjänst."

Jag återger här vad Shadow tidigare i bloggen så träffande skrivit angående detta:

"Angående den "mörka" hemsidan, och våra nicknames, så har du rätt i att det finns en specifik avsikt. Hemsidan är mycket riktad till sådana människor som känner sig utanför traditionell kristen tro, som är andliga "sökare", som kanske är indragna i satanism, wicca, ateism, människor som mår dåligt, människor som upplever det svårt att passa in i kristna kretsar och som kanske faktiskt tar avstånd ifrån kristen tro på sådana ytliga grunder. Jag tror att Bibelns budskap är till för alla, och det vore så synd om människor inte får höra talas om allt det underbara Jesus har gjort för världen bara för att de har alternativ kläd- och livsstil, att de känner sig annorlunda och utanför. Det finns så många hemsidor och bloggar som har "ljus" och "positiv" karaktär, och vi ville medvetet söka nå dem som av personliga skäl kanske har svårt att känna sig hemma i sådana sammanhang. Bloggen är dock bred, så den är inte endast riktad till dem, utan till alla slags människor. Designen är mörk, men innehållet i det vi skriver är inte mörkt. "

/Nephele

Talar i Nattmössan

Sussande herrar (bild komp av Nephele)


Har ni någonsin hört eller snarare läst det vulgära uttrycket, som skanderades som en antikrigsprotest i USA: "Fighting for peace is like fucking for virginity"?
Jag kommer att tänka på denna provokativa slogan, när jag hör dessa båda herrar (Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö stift samt Domprost Åke Bonnier) uttala sig om att "öppna upp för dialog och möte över religionsgränserna, dock utan att göra avkall på den kristna tron eller gudstjänsten."
Åke Bonnier betonar att det var en "kristen gudstjänst. Fast med interreligiösa inslag."
Sedan när kan en gudstjänst kallas kristen, som delar Bibelns frälsande budskap med två andra religioner vars budskap inte leder till frälsning?
Är det att "ha dialog"?
"Gudstjänst är aldrig ett mångkulturalistiskt jippo", yrar de vidare i sina nattmössor.
Och det är klart, det kan de säga, med all den uppblåsta pondus de kan uppbåda.
För uppenbarligen har gudstjänstens sanna syfte tjänat ut sin roll i den sociala inrättning med politiska hänsyn denna kyrka förvandlats till.

Martin Modéus, biskop i Linköpings stift, säger: "Mångfald i gudstjänsten, hellre än segregation".

Jag säger: Kyrkans uppgift är att värna om ALLA människor, värna ALLAS själar, motverka segregation liksom det är allas vår uppgift att motverka denna fruktansvärda klyfta segregation innebär.
Kyrkans uppgift, dock, är INTE att fråndra sig ansvaret att värna i syfte att förmedla det frälsande budskapet och istället upplåta ett "andligt smörgåsbord" under kyrkans tak, där medlemmarna kan välja vilket som passar dem bäst, eller föralldel äta av allt.
Jag vill minnas att Jesus har sagt: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta."

Det står i och för sig också i Bibeln: "De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam".


/Nephele

SvD, Dagen, Dagen