Kristi brud

"Det talas mycket om brudgum och brud i Bibeln. Jesus liknar sig själv vid brudgummen och himmelriket vid ett bröllop (Matt 9:15; 22:2-14). Johannes Döparen klargör skillnaden mellan sig och Jesus genom att säga: »Icke är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom. Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där och hör på honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått» (Joh. 3:29). I Gamla testamentet betraktas också äktenskapet som en bild för Guds förbund med Israel, t.ex. Jes. 62:5 och Hos. 2:16 liksom Höga Visan. »De tu skola varda ett kött. Den hemlighet som ligger här är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen» (Ef. 5:31-32). 

Hur gick då ett äktenskap till i Israel? Några korta påpekanden: Initiativet till äktenskapet var förbehållet mannen, men frieriet kunde han anförtro åt en talesman, som därför kallades »brudgummens vän». Johannes Döparen som bereder väg för Herren kunde alltså kalla sig för »brudgummens vän». I 1 Mos. 24 fungerar Abrahams tjänare som brudgummens vän. Han anförtroddes uppdraget att fria för Isaks räkning. 

Äktenskapet ingicks genom två särskilda akter, nämligen trolovning och bröllop. Trolovningen utgjorde äktenskapets juridiskt bindande akt. Den förrättades principiellt i brudens hem. Bröllopet var den överlåtelsefest, då bruden överläts åt brudgummen, när han kom och hämtade henne. Under mellantiden, mellan trolovningen och bröllopet, räknades man som äkta makar men bodde var för sig. Bruden hade att bereda sig för bröllopet, att troget vänta på brudgummen. 

När anskriet »brudgummen kommer» ljuder, bör hon ikläda sig sin bröllopsdräkt och följa brudgummen till bröllopet. Bröllopsmåltiden bekräftar förbundet. 

Med dessa fragmentariska uppgifter som bakgrund förstår vi lättare Bibelns ord om de troende som Kristi brud. De som är trolovade med Kristus, de tillhör honom och väntar på att brudgummen skall komma och hämta sin brud och föra henne till den stora bröllopsmåltiden i himmelen. 

Det är därför som Bibeln betecknar avfall från Gud som otukt, trolöshet, att löpa i trolös avfällighet till andra gudar. Så handlar hela Bibeln om hur människor, som övergivit Gud och vänt honom ryggen, åter skall kunna träda i gemenskap med Gud och få tillträde till bröllopssalen. När Bibeln slutar möter vi därför orden: »Och Anden och bruden säger: 'Kom'» (Upp. 22:17). De som tagit emot Guds ord och den återlösning, som Lammet fullkomligt utfört, väntar ivrigt på fullkomningen, på det möte med brudgummen, då trolovningens löftestid är slut och löftena infrias med bröllopet. Då skall ingen synd längre plåga dem, inga tårar, ingen sjukdom eller förföljelse. Anden och bruden, Guds församling, ropar till brudgummen: Kom! Bruden är redo. Hon har olja i sin lampa. Kristi församling längtar efter brudgummen, beder att Kristus snart skall komma åter, beder om vaksamhet, så att han inte skall finna henne sovande. Ty brudgummen har lovat och sagt: »Ja, jag kommer snart» (Upp. 22:20). Och bruden säger: »Amen», det betyder: det är visst och sant. Hon vet att hon är prydd av Herren själv, att hon fått sig givet fint linne, skinande och rent. »Kom hit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru», sade en av de sju änglarna till Johannes (Upp. 21:9). Det var tydligen något att visa. 

Men är jag bland dem som kallas Kristi brud? Är det möjligt att jag skall få möta Jesus som min brudgum i skinande vita kläder? Vem är Kristi brud eller för att använda ett annat ord för samma sak, vilka tillhör Kristi församling, Kristi kyrka? Svar: Alla de som den helige Ande har kallat ut ur mörkret till sitt underbara ljus (1 Petr. 2:9), alla de som förlitar sig på Herren Kristus och hans ställföreträdande tillfyllestgörelse. Alla dessa som genom tron har ingått i ett trolovningsförhållande till Kristus utgör en enda kropp, och denna klopp, vars huvud är Kristus, är Kristi kyrka eller Kristi brud. Ingen tillhör denna kyrka genom att vara präst, minister eller t.o.m. påve, utan endast den som har en sann tro på Frälsaren. I kraft av Honom som tron omfattar är Kristi brud helig. Skriften talar t.ex. om »de heliga i Korint», ty de är tillräknade Kristi helighet och de har den helige Ande. I det ögonblick man förlorar tron, upphör man att vara medlem i Kristi kyrka, att vara Kristi brud, även om man alltjämt tillhör en yttre kyrkoorganisation och t.o.m. har en hög befattning där. Då lämnar man Kyrkan med stort K. Det är en grov villolära, när man sätter likhetstecken mellan att lämna en yttre kyrkoorganisation och att lämna Kyrkan, Kristi kyrka. 

Kristi kyrka eller Kristi brud är osynlig, ty tron, genom vilken man blir medlem i Kristi kyrka, kan inte ses med mänskliga ögon. Därför är Kristi kyrka osynlig. Endast Gud kan se in i hjärtat, där den saliggörande tron finns. Elias kände inte till de sju tusen i Israel, som inte hade böjt knä för Baal (Rom. 11:2-4; 1 Kon. 19:8-18). 

"Kristi brud" (Bride of Christ), målad av Danny Hahlbohm

Kristi kyrka är en enda och innefattar alla människor över hela världen som har den sanna tron på Kristus. Var finns då denna kyrka, Kristi brud? Den finns enligt Jesu egna ord på jorden och vi kan endast vänta oss att finna henne där Guds ord predikas rent och klart och där sakramenten förvaltas enligt Kristi egen instiftelse, de synliga tecknen på att Kristi kyrka är tillstädes. Dessa tecken är inte den osynliga kyrkans synliga sida utan synliga tecken på att den osynliga kyrkan finns där. Ty genom dessa tecken allena skapar den helige Ande den tro, som gör en människa till medlem i Kristi kyrka. 

Det kan finnas medlemmar i Kristi osynliga kyrka också i yttre kyrkosamfund, som vid sidan av evangelii predikan tillåter falsk lära. Har de fått lyssna till Guds rena ord, kan den helige Ande ha givit dem en saliggörande tro. Men genom att falsk lära också förekommer ibland dem, löper de stor fara att bli förförda. 

Därmed skall vi till sist säga något om den synliga kyrkan. Tron är osynlig i sig själv, men den visar sig på skilda sätt. Alla sant troende bekänner sin tro. »Genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst» (Rom. 10:10). »Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen» (Matt. 12:34). Trons fmkter är ett gudfruktigt leverne och en biblisk bekännelse. Men utan Guds ord ingen tro. Därför är de sant troende ivriga att nära sitt andliga liv medelst ett regelbundet bruk av nådens medel. En rätt nådemedelsförvaltning, fri från falsk lära, blir ett livsbehov. Därför söker de sig till en brödragemenskap, där Guds ord förkunnas rent och klart och där sakramenten förvaltas efter Kristi instiftelse. 

Nu är kristenheten uppdelad på en rad samfund, och vissa sätter likhetstecken mellan sitt eget samfund och Kristi kyrka. Detta är som redan framgått fel. Inte ens ett samfund som i sin förkunnelse och sin sakramentsförvaltning är helt troget Herrens ord är detsamma som Kristi kyrka, ty också där finns hycklare, och endast Gud känner de sina och kan se till hjärtat. Dessutom är Kristi kyrka en enda och även i avfälliga kyrkor kan det finnas sant troende. I Sverige har man ofta satt likhetstecken mellan Svenska kyrkan och Kristi kyrka. Svenska kyrkan har liknats vid modern som man inte får överge. Men Svenska kyrkan eller någon annan yttre organisation är inte de troendes andliga moder eller detsamma som Kristi kyrka! 

Är det likgiltigt vilket samfund man tillhör för att bli bevarad i den rätta tron intill änden, för att en gång få sitta med vid bröllopsmåltiden i himmelen tillsammans med Abraham och fäderna? Nej, givetvis inte. Tron tändes och bevaras av Guds rena ord och den rätta sakramentsförvaltningen. Där Guds ord förvanskas skall Guds barn inte vara utan endast där Guds ord läres rent och klart. Vill du bli bevarad i tron, skall du ge noga akt på dem som genom falsk lära vållar splittring och kan bli dig till fall. »Dragen eder ifrån dem», förmanar aposteln Paulus i Rom. 16:17. De trolovade behöver rätta lärare, vänner till brudgummen, som ger dem brudgummens ord och inget annat.

När det gäller nattvardens sakrament är det givet till de troende, så att de inte skall förgås under jordevandringen, glömma brudgummens död för dem och övergiva honom. Genom att bruka nattvarden förkunnar de hans död till dess han kommer och har i åminnelse och tar emot hans sanna lekamen och blod, det pris med vilket han köpt sin brud. Den heliga nattvarden skall firas i Kristi församlings mitt där man enigt håller sig till Guds ord, inte där Guds ord förnekas eller falsk lära tolereras. Ty de som äter brödet är »en enda kropp» (1 Kor. 10:17), en kär gemenskap grundad på gemensam tro, lära och bekännelse. Det gemensamma nattvardsfirandet är sålunda ett vittnesbörd om att man är ett i bekännelsen. Man firar inte nattvard tillsammans med dem som öppet har en annan bekännelse. Ord och sakrament hör samman. Dessa gåvor tillhör Guds församling och nattvarden skall firas i församlingens mitt, i trons endräkt och glädje. 

Likväl skall du komma ihåg att det är varken på din eller någon annans tro du skall grunda ditt hopp om att vara Kristi brud. Hoppet måste grundas uteslutande på vad brudgummen har gjort för dig. Därför stryker de lutherska bekännelseskrifterna under att varken din eller prästens tro är avgörande för om du får Kristi sanna lekamen och blod eller inte. Avgörande är Kristi ord och instiftelse. Är prästen en hycklare som inte tror på vad han lär, får du likväl Kristi lekamen och blod. Är du själv en hycklare, får du också Kristi sanna lekamen och blod, men då inte till liv och salighet utan till dom, ty då försyndar du dig på Kristi sanna lekamen och blod (1 Kor. 11:27). Men detta att du varken kan eller skall försöka se in i prästens hjärta vid nattvardsgudstjänsten innebär inte att Herrens undervisning angående falska lärare inte längre gäller. Ty läran kan prövas utifrån Guds klara ord och Guds ord befaller dig att dra dig ifrån dem som har en obiblisk lära. 

Det är betecknande för himlavandrarna att de styrker och stödjer varandra, att de bär varandras bördor och tillsammans samtalar om »det enda nödvändiga». De behöver dagligen bekänna sina synder och fly till nådastolen, tröstas av vad brudgummen har lovat sin trolovade. Kristi brud har inget eget att berömma sig av, endast av vad Kristus har gjort och givit henne. Hon är så dålig i sig själv, att hon inte klarar sig med mindre än ett rent och oförfalskat Guds ord. Hon behöver »bröders gemenskap och nådenes bord». Så lever hon i sitt dop, som Herrens trolovade brud, och suckar med Anden: »Kom, Herre Jesus!» Hon väntar ivrigt på bröllopet och ber att hon under väntetiden inte skall förföras och övergiva sin brudgum. Och brudgummen har lovat henne och sagt: »Ja, jag kommer snart» (Upp. 22:20)."

Artikeln ovan är skriven av Seth Erlandsson och publicerades i Tidskriften Biblicum nr 1, 1976.

Dagen, Dagen, Dagen

Samtal om Knutby (Avslutande del 2)

Roger: Jag tycker ändå att Knutby är ett skrämmande exempel på vad som kan ske 
i religiösa grupper.
Johan: Det tycker jag med, och det är min poäng. Jag håller med dig. Men gör man 
som urkyrkan gjorde, och som reformatorerna gjorde, och som många kristna sam-
fund gör idag, att man använder Bibeln som rättesnöre och inte lyssnar till självut-
nämnda profeter, då kommer man inte gå fel. Då kan inte en människa ställa sig upp 
och säga att han är förmer än andra och att man skall lyssna till honom som om han 
vore Gud själv. 
Roger: Jag förstår din poäng. Men håller du inte med om att Knutby på något sätt ex-
emplifierar religiöst vansinne? Och hur skulle något sådant hemskt kunna ske där 
man inte är vidskeplig eller religiös?
Johan: I Knutby ser jag flera saker. Dels en osund teologi, bl a det jag precis talat 
om. Och dels så verkar där ha funnits en psykiskt sjuk person, kanske med person-
lighetsstörning, jag tänker på Barnflickan, och dels en psykopat, Helge Fossmo. 
Roger: Det är väl för att de var religiösa? I sådana sammanhang samlas det känslo-
människor som drivs av impulser och drifter, även om de menar att det är från Gud.
Johan: Ja, så är det nog. Men sann andlighet, biblisk andlighet, handlar om att hålla 
sig till vad Guds ord har uppenbarat. Den här typen av känslomässig andlighet, där 
man skapar en atmosfär i gudstjänsterna med massuggestion, eller där man i sitt 
högmod menar sig stå i en slags direktkontakt med Gud, utanför Bibeln, tar jag av-
stånd ifrån. 
Roger: Sånt här skulle i alla fall inte kunna hända bland människor som inte tror på 
Gud. Jag tycker att du skyller saken på psykiska sjukdomar fast det nog egentligen 
handlar om religiositet. 
Johan: Menar du på fullt allvar att du tror att ateism skulle vara någon slags garanti 
för att man inte skulle bli våldsam eller mordbenägen? Vad tänker du då om t.ex. 
killarna som sköt ihjäl en massa skolkamrater i Columbine? De gjorde en rätt stor 
poäng av att de inte tror att det finns någon Gud. En av dem satte också sin pistol 
mot en tjej och sa "Tror du på Gud?" Hon svarade "Ja" och då sköt han.
Roger: De där unga killarna var inte friska. De var ju mobbade och mådde inte bra. 
Johan: Nu psykologiserar du ju själv. Har du föressten läst om den svåra förföljelse 
som en del kristna fick utstå i det forna Sovjetunionen? Den underjordiska kyrkan 
har flera berättelser om hur en del som torterade dem kunde plåga dem och hänvisa 
till att "Det finns ju i alla fall ingen Gud, och ingen domedag. Jag gör som jag vill!"
Roger: Du har funnit två exempel. Men jag menar att religion bara leder till konflikter, 
våld och krig, oavsett om det handlar om de irländska konflikterna, Muslimska terror-
ister, George Bush eller korståg. Överallt där kristna tror att de har Gud på sin sida 
där blir det krig och våld. Religion är något ont och primitivt, helt enkelt.
Johan: Tycker du att de samhällen där man försökt leva utan Gud har lyckats bättre?
Roger: Vilka samhällen menar du?
Johan: T.ex. de samhällen som byggdes upp av Stalin, Mao Tse Tung och Pol Pot. 
De hade en ateistisk prägel, och de har begått enorma mängder mord, mer än 
Nazityskland begick, och de har bedrivit hård förföljelse mot andra. 
Roger: Men det var ju utifrån deras politiska agenda som våldet uppstod. Inte på 
grund av att de var ateister.
Johan: Vad spelar det för roll. De är exempel på samhällen med ateistisk prägel. 
Roger: Men du kan ju inte ta dem som exempel. De hade ju inte bara ateism utan 
också en destruktiv politisk ideologi och en dyrkan av vissa personer. Därför är de 
inte representativa.
Johan: Ungefär så ser jag på Knutby. De är inte representativa för de hade inte 
endast kristen tro, de hade också andra inslag, som inte kan stödjas med Bibeln, 
och där finns utan tvivel en slags personkult. Man såg upp till och lydde sina ledare 
på ett osunt sätt. 
Roger: Så vad är din slutsats?
Johan: Att människan är syndig, och därför ser vi att det finns krig, våld, mord och 
övergrepp i världen, både bland ateistiska grupper och bland religiösa grupper. Men 
ingen kan med bibelstöd bedriva inkvisition, korståg och häxbränning, eller begå otukt 
och mord, som i Knutby.
Roger: Men kristna kyrkor har haft sådana inslag. 
Johan: Ja, och det smärtar mig enormt. De har nog gjort mer skada för kristenheten 
och för Jesus än ateister gör. De blir en slags ursäkt för människor att inte lyssna till 
Jesus. Det onda i både Mao's kina, Nazitystkland och i Knutby är ju bristen på kritiskt 
tänkande, brist på moral, och att det förekom massugestion, pga att man lyssnade 
på sina ledare. Men Bibeln uppmuntrar inte till någon slags blind tro på religiösa 
grupper. Tvärtom. Den varnar massor för sådant, och vill att människor endast skall 
lyssna till Bibeln. Vi skall inte tro på kristna, vi skall tro på Kristus.
Roger: Jag tror inte på Kristus. 
Johan: Min önskan är i alla fall att du skall lära känna Jesus, för han är Guds Son och 
din Frälsare. För att göra det behöver du varken tycka om vissa kyrkor elle kristna 
människor. Jesus har inte uppmanat oss att tro på eller försvara kristna människor. 
Han vill att vi skall tro på honom, ta emot förlåtelsen från Gud, och följa honom. 
Knutby äcklar mig, lika mycket som det äcklar dig, skall du veta. 

/Shadow 

Samtal om Knutby (Del 1)

Roger: Du är kristen va?   

Johan: Ja, det stämmer.  

Roger: Jaha, jag tror inte på sånt. Du ser ju hur det gick.. med Knutby.. 

Johan: Hur menar du?

Roger: Ja alltså, morden i Knutby. Kristna människor är tokiga. Religion är
något förlegat. Det är bara okunniga och naiva människor som är religiösa. 

Johan: Men vänta nu. Det där var en rejäl generalisering. Menar du att du tar
avstånd ifrån kristen tro, och andra religioner, pga de hemska morden i Knutby?  

Roger: Ja, faktiskt. Du ser ju hur det gick. Jag menar givetvis inte att alla kristna
eller muslimer är lika galna som Barnflickan eller Helge Fossmo. Men du ser ju
hur det slutade.

Johan: Ja, minns när det stod om det där i Knutby i tidningarna. Det som hände
var både sjukt, skrämmande och sekteristiskt. Den församlingen var och är inte
alls sund.   

Roger: Det är ju så där det blir. Jag menar att när man är religiös och tror att
man står i kontakt med en "gud", så leder det lätt till maktmissbruk, manipulation
och sekter. Människan är lättmanipulerad om hon inte använder sitt förnuft och
tar avstånd ifrån all vidskepelse. Mänskligheten borde vid det här laget ha växt
ifrån sånt där, tycker jag.  

Johan: Du tänker att människan genom någon slags kulturell evolution borde ha
växt ifrån tron på Gud osv? 

Roger: Ja, verkligen. Religionen är, som man sade, "ett opium åt folket". En
modern förnuftig människa - dig inräknad - borde inte klamra sig fast vid tron
på någon slags "Högre makt" och "ett liv efter detta". 

Johan: Jag menar själv att Knutby är en sekt, och att den religiositet de hade
där var osund.

Roger: Men tror man på en Gud så kan samma sak hända praktiskt taget var
som helst inom kristenheten.. eller hur?

Johan: Nej absolut inte. Ett kännetecken för den här typen av grupper är att de
tror att Guds Ande talar direkt till människor, in i deras hjärtan och tankar, och
att kristna skall söka sådana "ingivelser" och ta emot det som Guds eget ord.
De flesta kristna samfund på jorden har inte en sådan syn på Anden. De flesta
tror att Gud en gång för alla har uppenbarat sin vilja och sitt budskap genom de
skrifter som är samlade i Bibeln, och att man inte skall följa självutnämnda
"profeter". 

Roger: Nja, det vet jag inte.. tror inte alla kyrkor att Gud talar direkt med en hörbar
röst till medlemmarna?

Johan: Nej, så är det inte. Det är endast vissa grupper som har mycket betoning
på detta, t.ex.kväkarna, pingstvänner, livets ordare m m. Men en sådan lära och
betoning finns inte i t.ex. Svenska kyrkan, de lutherska frikyrkorna, hos baptister,
metodister, kalvinister, katoliker osv. Det vanligast är att man tar avstånd ifrån
sådan lära och betoning, och sådana självutnämnda profeter. Låt mig läsa ur
"svenska kyrkans bekännelseskrifter" t.ex. 

Roger: Ja?

Johan: I de Schmalkaldiska artiklarna står det: "Därför böra vi ovillkorligen hålla
fast därvid, att Gud vill handla med oss människor blott genom sitt yttre ord och
sakrament. Men allt som utan detta ord och sakrament prisas såsom ande, det
är av djävulen. " 

Roger: Ok..? Det var skarpa ord. 

Johan: Och på ett annat ställe, i Konkordieformeln närmare bestämt, står det:
"Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl
som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets
profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina
fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver:
"Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall
han vara förbannad", Gal. 1."

Roger: Jag förstår. 

Johan: Luther skriver också i Galaterbrevskommentaren om en del människor,
som han kallar för "svärmare", att de "skryta med Anden, med sina syner och
jag vet icke vad. De röra sig med underbara ting, som ligga för högt för dem." 

Roger: Luther skrev ju på 1500-talet. Vad har det med Knutby att göra? 

Johan: Samma fenomen som finns i Knutby, samma lära att människor i för-
samlingen får direkta uppenbarelser vid sidan av Bibeln, som de andra skall
lyssna till, fanns ju också på Luthers tid. De kallades för "svärmare" eller
"svärme-andar". Luther predikade t.ex. emot de s k Zwickauprofeterna i sin
skrift "Mot de himmelska profeterna" och från predikstolen. Och redan på
100-talet e.kr. så fanns det en sådan typ av rörelse, den s k "montanismen",
med Montanus och hans profetissor som ledare. De stod utanför den allmänna
kristna kyrkan, alltså utanför urkyrkan, för de erkändes aldrig som äkta av de
kristna, hur mycket Montanus och hans profetissor än skröt med att ledas direkt
av "parakleten", dvs "Hjälparen", den helige Ande. Man tog avstånd ifrån dem
pga deras anspråk och deras obibliska läror, så som man också gjorde på
Luthers tid, och som många kristna samfund gör än idag. 

Roger: Jag förstår. Ja, det är väl bra kanske. Men vad vill du säga med detta?
Tror du att du kan övertala mig att bli kristen eller vidskeplig genom att säga att
en del kyrkor inte tror att Gud talar direkt till deras medlemmar, utanför Bibeln
så att säga?

Johan: Nej, jag ämnade inte övertala dig att bli kristen genom detta, även om
jag önskar att du omvände dig från din otro och gudsförnekelse och tog emot
Jesus Kristus som din frälsare. Min poäng var endast att nyansera din syn på
kristen tro, för sådana rörelser som Knutby är inte representativa, och den
kristna kyrkan bör endast rätta sig efter Bibeln, Guds ord. Jag tycker att det är
lika sjukt som du, det där som hände i Knutby, och jag är övertygad om att om
man leds av den helige Ande genom Bibeln endast, och inte lyssnar till män-
niskor som i sitt högmod utger sig för att vara något extraordinärt, då kan man
inte gå fel. Guds ord uppmanar aldrig en kristen att lyssna till något annat än
Guds ord. 

Roger: Hm. Jaha. Var står det så?

Johan: Det står t.ex. i Bibeln "Helga dem i sanningen, ditt ORD är sanning"
(Joh. 17:17). "Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord" (Tit. 1:9). "Hela
Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till
upprättelse och till fostran i rättfärdighet." (2 Tim. 3:16). "Skriften kan inte göras
om intet" ( Joh.10:35) "lär er den regeln ... att inte gå utöver vad Skriften säger"
(1 Kor 4:6). "Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt
på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas."
(2 Tess 3:14). "Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de
kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen." (1 Joh 4:1).

/Shadow